Jag har nämnt det förut, men vi skulle ju verkligen vilja ha en liten ko. Och med liten menar jag antingen en Fjällnära ko (såna som Mandelmanns har) eller en Dexter – men de senare är svindyra. Och med en ko menar jag dessutom tekniskt sett två, eftersom de inte får gå ensamma – men där är planen att vi äger en ko och en kompis äger den andra, och så får de gå på våra betesmarker som är dryga 1,5 ha.
Men jag är inte dum, jag fattar att en ko, även om den går på ”lösdrift” (eller hur man säger för en ko) ändå kräver lite arbete såklart. Hade jag inte behövt jobba så hade vi skaffat en ko med kalv för att kunna mjölka, men ska vi vara realistiska så kanske vi snarare får sikta på att ta en snäll och trygg ”äldre” ko för att lära oss kor och för att mest ha henne till beteshjälp. En förutsättning är ju också att vi kan bygga en ligghall utanför stallet – där finns ju markarbetet och plintar gjort sedan tidigare ägare – men det kräver ju också lite jobb (och pengar).
Jag pendlar typ 5 gånger om dagen om vi ska köpa kor i slutet av sommaren (alltså när vi hunnit bygga ligghall) eller inte. Minst. Det är verkligen ingen okomplicerad fråga.
FÖR: Självhushållningsaspekten (om vi även har/har tillgång till en tjur) – man kan få kött och mjölk Mysfaktorn – seriöst, har ni sett små kor?!? Betesmarken och biologisk mångfald – våra små marker skulle vara perfekta för en liten ras, plus att vi har åtminstone en del mark där vi kan slå hö
MOT: Tiden – även om vi bara har dem till beteshjälp så behöver de ju lite tid varje dag Kostnad – klarar vi inte att ta tillräckligt med hö själva så måste vi köpa in foder under vintern. Inte supermycket pga det är små kor, men ändå. Dessutom behöver vi köpa halm och pellets att ha i ligghallen, och den kommer också kosta att bygga.
Hade jag VETAT att världen skulle gå åt helvete i höst tex, då hade jag köpt kor bums. Men nu ska de ju hur som hur ändå passa in i vardagslivet, och då måste vi först komma fram till om vi mäktar med det eller ej.
Det är ju också en fördel att ”dela” på kor med en vän, då kan man dela vissa kostnader och även hjälpas åt vid behov (om vi tex skulle åka iväg en sväng eller så). Sen har vi ju ändå grisar och höns, så vi måste ju ändå tänka till om vi ska åka nånstans en längre stund. Förresten ska väl nämnas att maken har samma tankar, det är inte bara jag som vill ha ko, haha!
Ja ja, ville bara få ner mina tankar och funderingar, det är så himla svårt att ta ett beslut i såna här frågor när hjärtat vill en sak och verkligheten en annan. Vad tänker ni?
Alltså det här är väl ingens bästa tid – såvida man inte bor norröver och får en riktigt, vacker och snötäckt vinter kanske – och det är då absolut inte MIN bästa tid. Det skulle lika gärna kunna vara slutet av mars när man tittar ut nu, och efter en tacksamt vilsam julledighet så riktigt kryper det i mig av begränsningar i utomhusprojekt just nu. Jag vill ha ett projekt – nu meddetsamma – och jag vill ha tid att genomföra det. Jag vill ha bra nog väder att vara ute och greja och jag vill ha tid att vara ute under de timmarna det är ljust. Men det ÄR ju inte så värst mycket saker att göra ute så här års, och på ett sätt är det ju skönt eftersom det blir en välbehövligt paus i trädgårdsarbetet, men det är också tråkigt när man gärna skulle vilja kunna vara ute och fixa en stund, för att få röra på sig lite och få dagsljus.
Jag skulle utan problem kunna hitta på minst 10 trädgårdsprojekt att planera för sommaren, men jag vet att jag varken kommer orka eller hinna mer än kanske det som redan är planerat. Sen är det ju roligt att gå och fundera på saker man vill göra ändå till en viss gräns, för känns det sedan alltför avlägset till det går att genomföra så tappar man ju sugen.
Jag vill ha mer blommor i år, men allra helst perenner för det är skönt med sånt man inte behöver förså.
Funderar på inomhusprojekt, men det som står på önskelistan är att fixa till tvättstugan och det är en lite för stor investering för att jag ska känna att det är motiverat, när det finns en hel del som kommer behöva läggas pengar på ute till våren och sommaren.
Vet att jag inte är ensam om att tänka på sommaren, hela mitt flöde svämmar över av sommarbilder och längt.
Förlåt, det här är bara ett i-landsproblem, men jag blir less på mig själv när jag känner hur rastlös jag blir. Rastlös i kombination med vintertrött och vintermörker är ju värst, för då VILL man göra saker men det typ går inte eller så orkar man ändå inte riktigt. Bläsch. Vill ha nåt roligt att planera!
Det finns så många saker jag skulle vilja ha i vår trädgård, jag vill bygga upp den så det blir en riktigt härlig mormors-trädgård på så stor yta det bara går. Men det kräver ju sin insats i tid och inte minst i pengar, det är ju svindyrt att köpa växter så det liksom BLIR nåt av det hela. Jag har tidigare lagt ut lite drömmar om terassodlingar, och nu vill jag drömma lite om själva trädgården.
Så här ser en översikt av trädgården ut. Det gula är vårt växthus och idag när jag sitter och drömmer så är det området med den röda blomman jag har i huvudet. Lätt att tro att det är en liten yta, men den är nog runt 150-200 kvadratmeter…
Rent allmänt är det några växter jag saknar på gården, och några jag identifierat att jag absolut vill ha är:
Pil – att göra en levande hydda av som höns och barn kan vistas i när de går lösa i trädgården (inte för jag brukar spärra in barnen, hahaha!)
Lavendel – älskar lavendel och har bara kantnepetor nu, vill helst ha ett helt hav av dessa!
Päronträd – i gamla huset planterade vi ett päronträd typ det sista vi gjorde året innan vi sen flyttade (vilket vi ju inte visste då). Det är ett av de få fruktträd som inte finns här på gården (vad vi hittat).
Chili – har i år inte odlat en enda chiliplanta och behöver därför köpa en eller två medelstarka som plantor
Pipranka – när vi byggt vår lilla altan plus pergola framför växthuset så vill jag ha en pipranka som klättrar där, kombinerat med:
Vildvin – på någon av de andra stolparna. Så otroligt fin på hösten och jag saknar den vi hade i förra trädgården.
Mandelträd – hade varit så grymt roligt att ha!
Sötlönn eller sockerlönn – alltså sådan lönn man tar lönnsirap i från. Är visst härdig zon 1-3 bara men om jag ställer den lite skyddat kunde det kanske gå? Aldrig sett i plantskola dock…
Här syns det lilla päronträdet med gula höstlöv. Vad pluttig trädgården var då! Jag älskar hur mycket plats och möjligheter vi har nu på gården, här kan man ha storslagna planer! Enda nackdelen är väl att man måste göra saker lite rejält, annars försvinner det liksom bara. Den här japanska blodlönnen var så futtig när vi satte den när vi byggde vårt förra hus, och när vi flyttade var den så här otroligt fin!
Till min tänkta mormorsrabatt vill jag ha blommor i alla ängens färger, alltså blå, röda och vita i huvudsak, kanske med någon enstaka gul, annars blir rabatterna så lätt rosa-lila och jag tycker det röda sticker ut så fint:
Citrontimjan vore en fin marktäckare under lite nya blomster-rabatter
Allium – finns redan lite i trädgården och de är så vackra
Praktmartorn – jag tror vi har även denna någonstans, men den är så lik mina förhatliga ängstistlar i litet format så jag kan ha rensat bort en del.
Studentnejlika – (”Brinnande kärlek) en röd, hög perenn som vore kanon att ha som riktiga färgklickar.
Fjärilsbuske – (syrenbuddleja) om jag kan få den att övervintra här.
Japansk lönn – återigen pga saknar den vackra vi hade i förra huset!
Hortensia – stora sorter!
Rosor – såklart! Ingen mormorsrabatt är väl komplett utan? Helst röda i den här rabatten då, några lägre, några klättrande och några lite högre…
Bildgooglade alla våra blommor förra sommaren men kommer bara ihåg såpnejlikans namn…
I mormorsrabatt får jag kombinera in lite av de frösådda sommarblommor som finns här sedan innan tänker jag, så det går ihop med hela landet. Vi har tex massor med såpnejlika och andra blommor som jag inte minns namnet på. Bland perenner finns jättedaggkåpa, kärleksört och kantnepeta, kanske att man kan ta sticklingar eller dela några av dessa.
Den fina blomsterrabatten som syns till vänster är HELT övertagen av kvickrot, så jag måste liksom gräva ur den. Men ska försöka ta fröer och spara alla gamla växter som bara går – för att kunna återplantera sen när rabatten är fri från ogräs.
Åh vad jag vill ha massor med energi, tid och en oändlig budget känner jag nu – och riktig VÅR!!!!
Går runt ute i köksträdgården och vattnar nysådda frön och lyssnar på ”i väntan på katastrofen”-podden med Kalle Zackari Wahlström och Patrick Sellman. Tycker inte om just Patrick för jag har extremt svårt för män som lite nedlåtande säger ”så här är det…” i varannan mening och anser att just deras sanning och kunskap är den enda rätta och den som givetvis räknas, men ämnet de pratar om är ju ibland intressant. Eller, det kanske är fel ord för ont i magen är ju vad man får.
Har skrivit om det här lite innan, att det är svårt att både skriva och prata om beredskap för hur man än vänder sig så känner man sig lite dum? Dum om man helt ignorerar sånt som händer i världen och lever på i tron att allt ska vara som vanligt i all framtid, men lika dum på ett sätt när man försöker se till att man har någon form av beredskap för kris ändå – för det känns som man bara lajvar någon form av foliehatts-lek. Alltså landar man aldrig riktigt, inte ens i det där ”mittemellan-läget” utan pendlar snarare hela tiden fram och tillbaka.
Höns är ju kanon i självhushållning, men löser ju liksom inte ALLA problem.
Även just i sammanhanget *kris* så är jag så glad över vår lilla gård, för jag har i alla fall på det stora BÄTTRE möjligheter till självhjälp här. Ja förutom det där med att det går åt en massa bensin för att ta sig någonstans (elbil står på önskelistan men som jag pratade om i går så är det inte alls aktuellt med alla utgifter just nu). Vi har en egen brunn, eget avlopp, snart solceller (vilket inte hjälper om ALLT släcks ner dock) och så tillräckligt med mark för att i teorin vara självförsörjande. Samtidigt så är jag oerhört medveten om att vi inte har de kunskaper som krävs för självhushållning – de som skulle klara sig bäst måste ju vara de bönder som är födda och uppvuxna på gårdar där alla ”hur man gör” sitter i ryggmärgen och inte på en internet-krävande sida (i bästa fall). Vi kan inget om hur man sköter allt så att man verkligen nyttjar mark och resurser, hur man sparar mat utan kyl/frys mm. Eller jo, lite har vi ju såklart lärt oss med åren, jag lär mig ju mer för varje säsong, men jag FATTAR hur lite jag kan, i jämförelse.
EN liten potatisåker klarar man sig ju inte på, om det verkligen går åt skogen.
Det är ju vår ambition att lära oss, både för att man får en sån tillfredställelse i att känna att man kanske kan klara sitt eget behov av grönsaker åtminstone under sommaren, men även för att vi tycker om att lära oss och dessutom känns det bra – utifall att. Ett mål vi har är att båda två kunna gå ner i tid under sommar-halvåret för att ha större möjlighet att vara här och sköta en gård, för att sedan jobba heltid under vinterhalvåret, men vi har inte tillräckligt på fötterna för att vara där än. Alltså är än så länge tiden knapp för sånt som behöver fixas med för att vi ska kunna bli lite mer självförsörjande. SKULLE man dessutom vilja satsa lite mer så behöver vi ju betande djur i våra hagar med, vilket i sig kräver en större insats från oss själva. Jag drömmer ju om två, max tre små Dexter-kossor eller kanske Highland cattle som ska kunna ge mjölk och kött, men det räcker med en snabb googling på jordbruksverkets riktlinjer för nötdjurshushållning för att man ska tappa all ork innan man ens börjat. Samtidigt pratade jag med en kollega idag och vi drömde oss bort på härliga bilsemestrar neråt alperna med vandring, god mat och gott öl – något som inte alls går ihop med djurhållning. Och som jag sa inledningsvis så blir kontentan att man står och stampar med fötterna i varsin verklighet och inte har en aning om vilket ben man ska stå på.
Här har jag i alla fall alla möjligheter jag behöver, och bara DEN känslan är ju en lättnad jämfört med tidigare – trots en stor villatomt. Förstår ni dilemmat förresten? Hur tänker och känner just DU? Att det känns skrattretande med all form av ”prepping” eller att man är dum om man inte är åtminstone lite förberedd? Snälla, berätta lite!
Vi får, såklart, frågan ganska ofta om vi trivs i vårt nya hus. Och JA! Jag blir så glad varenda gång jag åker hem från jobbet eller från affären, jag är glad när jag vaknar här och jag är ännu gladare när jag knatar runt här och grejar. Jag trivs liksom bara bättre och bättre hela tiden – och då var det bra från start! Det känns så himla rätt helt enkelt.
Jag älskar att man alltid kan hitta på nåt att göra om man känner att man vill vara ute en stund – utan att känna någon press över att det är mycket som MÅSTE göras. Jag älskar att man ser ut över omgivningarna på alla håll runt huset, och jag ÄLSKAR att mitt skafferi snart är klart – lovar att göra ett helt inlägg om det sen. Barnen trivs bra, tonåring som 4-åring (den senare är förresten född till att bo såhär, han är en bondpojk i själ och hjärta tror jag) samt 11-åring, även om han ibland kan sakna någon kompis. Men – det är inte långt in till stan och vi ser till att han får leka med sina gamla kompisar när han vill det.
Tonåringen gillar främst att bredbandet är bra 😉 Men är även nöjd över att köra runt med fyrhjulingen.
Lillebrorsan får dock bara åka med oss vuxna. Han hämtades på dagis i går med fyrhjulingen – tror ni han tyckte om det eller?!?!
Vet ni vad jag älskar mer med det här stället? Att vi som idag bara kan ta en korg med grejer och knata upp till vår grillplats på kullen för att göra och äta lunch där. Önskar verkligen att ni alla får eller har ett ställe där ni trivs lika bra! I morgon kommer receptet på dagens lunch med, för den som vill ge sig ut på tur med familjen.
Tre fina gamla träbänkar har vi hittat på gården, perfekt till grillplatsen.
Naturen är ju kanske inte direkt i sin vackraste skrud just nu, och det är svårt att förhålla sig till väder när det är snö och barmark varannan vecka. Men det lägger liksom ingen sordi på stämningen ändå.
Nu ska jag dra lite fog i skafferiet, vi fick inte tag i smala hyllplan först så det har blivit lite försenat, men nu finns de här och ska bara lackas en gång till (och sedan härda i en vecka – gaaaalet länge ju) så är det helt klart. Det blir så vansinnigt bra! Nu har jag överanvänt positiva uttryck och utropstecken tror jag, men ibland är det svårt att låta bli… Kram på er ❤
Det känns som jag bara skrivit gnälligt och deppigt här ett tag, i dag tänkte jag skriva nåt HELT annat! Det var längesedan vi hade en så här bra jul, och det hänger till stor del på tre saker:
1 – Vädret – HELT magiskt med snö, massa minusgrader och så strålande sol?! Familjen är så galet trötta på mig nu eftersom jag var tredje minut utbrister ”TITTA VAD VACKERT!”. Kan inte för mitt liv låta bli, och vill inte heller.
Solnedgången från mitt köksfönster på julaftons kväll…
2 – Vår gård/vårt nya hus. Det ÄR svårt att inte ryckas med när man kan elda i öppna spisen till julfrukosten, när man kan sitta i ett jättemysigt vardagsrum, när man kan knata upp på SIN kulle och göra en liten grillplats.. Det är nästan så jag skäms över att skriva det, för jag tycker det är så otroligt fantastiskt här! SÅ vackert runtomkring och det finns så mycket roliga saker man kan göra! Vilket leder mig till nästa punkt:
(Fast först en pausbild från vårt stall och upp mot huset nu ikväll… magiskt!
3 – fyrhjulingen! Det här ger så många blandade känslor, dels bortskämt med en fyrhjuling, blandat med lite pinsamt för vi har ändå bara 2 hektar mark men ändå får den tredje känslan överhanden för FY VAD ROLIGT DET ÄR! Svinkul att köra, och man känner sig så himla kapabel? I går skottade vi vår och grannens gård med den, nu i eftermiddags använde vi den för att dra upp några tunga betongfundament till kullen så vi kunde göra en till bänk till grillplatsen, och sen bara för att det är så roligt så körde jag och hämtade ved och så satt vi där en liten stund och njöt av solnedgången… Känner vi inte att vi har nytta av den om ett tag kan vi alltid sälja vidare, men skit i det nu, nu njuter vi bara av en grej som hamnade RAKT in på rolighets-kontot! Oliver utbrast ”nu behöver vi inte åka till Liseberg mer” när han åkt med, Lukas hade kanonkul och Filip ville inte ens kliva av… En riktig bonusgrej till oss alla!
SÅ rolig maskin!
Den som hänger med på instagram har nog redan sett att vi gjorde en kanonutflykt till Ramsjön med, vi knatade runt där en stund sen tog vi en varm glögg på toppen och njöt av den otroliga utsikten! (OBS, man får inte gå där från 1 februari till sista augusti pga fågelreservat, kan vara bra att veta).
Kika in på instagram för fler bilder om ni vill!
Fick en sån där alldeles varm känsla i hela kroppen när vi satt vid elden på kullen nu i kväll, det känns så himla bra och nästan svårt att greppa att vi bor här. Och ni vet ju, ni är välkomna hit om ni har vägarna förbi, för att titta in på en kaffe eller lite glögg, och bara njuta av omgivningarna!
Lördag morgon, och jag har spenderat den med att läsa i de manualer som hängde med huset för att försöka få lite kläm på vattenreningen som är här. Men såklart fanns inte just DE manualerna…. Himla tur då att man har en hel klass med snälla kompisar som man kan fråga om sånt här, den samlade kunskapsbanken där är inte att leka med! Fick i alla fall igång ”saltreningen” eller vad man ska säga, och har fått instruktioner om hur jag ska kunna kolla om partikelfilter behöver rengöras eller bytas.
I går morse var en spolfirma här och gjorde rent brunnen – den är DJUP! Ungefär 6-8 kubik vatten trodde de, och glädjande nog ser den ut att vara i gott skick. Nu ska vi bara täta brunnslocket lite bättre och testa vattnet igen, så ska den vara redo att användas igen. Troligen berodde den lite höga bakteriehalter mest på småkryp i kombo med att den inte använts så mycket det senaste halvåret eftersom den förra familjen redan flyttat ut. Skönt ändå att det ser så bra ut, att borra en ny brunn kostar nästan 90 000 kr… Även vår trekammarbrunn är tömd och såg ut att vara i gott skick med. Det ÄR ändå lite kul/spännande/intressant/läskigt med egen brunn och avlopp…
Med min extrema trötthet så är planerna för helgen i princip noll, jag ska hänga upp några lampor och tavlor idag, och i morgon kommer en mycket efterlängtad kompis och hälsar på! Kanske, kanske att det blir nån liten ljusslinga och så med…
Kanske blir nån timme här framför med, med en bra bok…
Hade en massa saker jag tänkte jag skulle skriva om, men just nu kom jag inte på nån av dem – haha, det är ju annars eftermiddagar och kvällar man samlat på sig mest i huvudet men nu är jag alldeles för trött för att skriva då. Ja ja, det kommer nog. Önskar er en riktigt fin helg allihop!
Jag är fortsatt lika trött som i helgen, spenderade hela dagen i går ”efter jobbet” med att antingen sitta framför brasan och läsa eller ligga i soffan och småslumra. Var INTE beredd på hur trött jag skulle bli, var nog mer rädd att jag skulle känna typ stresskänslor eller så? Det har i alla fall INTE infunnit sig (än) så det känns såklart bra, trött är ju ändå inte lika jobbig känsla. Däremot är tröttheten annorlunda mot innan utmattning, då kunde man ju göra saker FAST man var trött och liksom pusha sig igenom, det finns inte på kartan nu – på gott och ont. Men skit i det nu, låt oss tänka på nåt roligare 🙂
I och med att mörkret blir mer påtagligt så här års så börjar jag även längta efter lite julpynt, eller kanske snarare vinterpynt? Det skulle inte skada med lite ljusslingor ute och inne vill man ju helst ha det så ombonat och mysigt som det bara går nu. Speciellt som det är sådär riktigt råkallt och trist ute nu med… Gick i alla fall upp på en av våra små kullar häromdagen och nöp av några kvistar från en enebuske och ställde in, inte julpynt men ändå liiiite den känslan.
Fatta det med, att jag kan gå och plocka in från min egen mark? Har dessutom nån vag känsla av att enar är typ fridlysta? 🙈 Men som sagt, nöp några små grenar, från en STOR buske. Nåväl.
Min enda bedrift denna helgen var ju annars att jag bakade lussekatter, tycker det är så baltigt och kladdigt med jäsdegar, men lussekatter är ju ändå obligatoriskt nu framöver. Så sjukt gott dessutom, precis lagom sött för min del!
Det var många, många år sedan jag hade några vidare ambitioner för julen, kanske delvis för att jag fått rationalisera bort allt pga stress. Men av någon anledning känns det lite viktigare för mig nu, att faktiskt HA lite traditioner och låta dem ta plats, så att inte alla dagar liksom flyter in i varandra. Däremot får det såklart bli i mån av ork, det är inte så att jag har någon prestige i att göra saker utan jag vill bara göra sånt jag känner för. MEN, jag ser verkligen fram emot att få pynta lite i det här huset till advent, då min bror med familj kommer hit (om alla är friska, ta i trä).
Tänk, den här julen har vi en riktig spis att hänga upp julstrumporna vid!!!
Hej på er, nu är det längesedan jag var inne här igen. Och vet ni vad, det har varit för att jag har typ skämts? Den här veckan med flytten har varit jättejobbig och jag har känt att jag inte har kunnat skriva om det för jag har tyckt att det har varit mitt eget fel som flyttat mitt i en utmattning.
Men vet ni vad, jag hade inte kunnat göra annorlunda. Vi visste inte i somras när vi köpte huset att jag skulle vara utmattad när flytten skulle gå – och även om vi vetat det så hade jag aldrig kunnat tacka nej till det här huset ändå. Att då försöka mörka att det varit skitjobbigt känns ju egentligen fånigt, men som sagt så har jag typ skämts för att vi skulle flytta mitt i allt. Som om jag skulle behöva hålla skenet uppe eller nåt, jag vet inte.
Inte ens en grådisig höstdag har jag ett uns ånger över att det är HÄR jag spenderar min grådisiga höstdag!
Jag ÄR glad för allt vi gjort som underlättat – det hade absolut kunnat vara en värre flytt – men lik förbaskat så har veckan innehållit mer skrik, bråk och sammanbrott från samtliga i familjen än vad det senaste året gjort. Inte så konstigt kanske. Två av barnen har dessutom varit sjuka, Filip och L, och så har Nala varit mitt i sitt första löp så henne har vi fått passa på för att hon inte ska bloda ner överallt (har aldrig läst om det här nånstans så antingen är det nåt folk tycker är så otroligt naturligt att man inte lägger märke till det eller så är det en sån där konstig sak som det inte skriv om fast det är jobbigt). Lägg på två stressade vuxna, varav den ena har jobbat nästan hela tiden, så ser ni nog situationen.
Men, nu har det gått nästan en vecka, allt mest akut är uppackat, köket är möblerat och typ klart förutom småsaker, TV och soffa finns på plats och allas sovrum är åtminstone färdiga i grunden – nu är det tavlor och vägghängda hyllor som ska upp. Tack och lov för det stora garaget dit vi kunnat köra saker sedan i somras, nu kan man vid behov eller när andan faller på ta en låda i taget och packa upp.
Matplatsen i köket är färdig och används ju såklart hela tiden. Allt runtomkring är inte uppe, men funktionen och åtminstone en del estetiskt är på plats med.
De två stökigaste rummen än så länge är hallen (pga allt samlas såklart här, både som ska upp och som ska ner och slängas) och så vardagsrummet. Vardagsrummet är färdigmålat på de två väggar som ska målas, nu är det tapeter på de två andra som saknas. Här behövs också lite nya möbler, vi har haft (som resten av Sveriges befolkning) ganska mycket Bestå förvaring som med åren gulnat och blivit riktigt trist. Tanken är att det ska in lite mörka träslag här, men sen var det ju det där med att typ allt är slut på IKEA med… Vi har heller inte riktigt vare sig hunnit eller orkat åka och köpa saker heller, varje gång man åker iväg så försvinner ju flera timmar – inte för att vi bor längre bort utan för att det alltid tar sån jäkla tid att göra ärenden. Sjuka barn går ju heller inte att dra med sig, ju. MEN – i morgon ska vi för övrigt påbörja en express-inskolning av Filip nu då, på Ölmstad förskola (har jag SAGT att han fick plats?!?!?!).
En grynig bild på sovrummet, men det har varit prio att få ordning här och kök, så att man har något lugnt ställe att vila på där inte övrigt stök stör.
Hallen är en lite svår nöt att knäcka, den är jättestor, fin och rymlig, men det finns liksom ingenstans att ha förvaring? Det är fönster, dörrar eller öppningar överallt.. Och en familj på FEM kräver som alla vet ENORMT mycket hallförvaring, speciellt så här års när alla ska ha ett gäng uppsättningar av både skor, vantar, jackor och mössor. Den ställer till det lite för oss nu, för snart måste just alla vintersaker packas upp men det finns ingen plats.
Annars har vi kunnat använda nästan allt av våra möbler, så förutom lite garderober och som sagt lite nytt till vardagsrummet så har vi allt vi behöver. Visst ja, och stolar till vårt gamla köksbord som nu är matsalsbord.
Utmattningen då? Ja det gick ju åt skogen dagarna precis runt flytten, det var liksom bara att få det gjort. Men, sedan i måndags har jag åtminstone kunnat lägga mig ner långa stunder i soffan och vila – med hjälp av ohemult mycket skärmtid för minsta barnet. Morgnarna har varit fantastiska faktiskt, tack vare eldstaden mitt i köket som jag nog redan lyckats överexponera på mina sociala kanaler 😉. Jag är oftast den som kliver upp först, tätt följt av Filip, och att då tända en brasa, sätta på kaffe och sitta i ett hyfsat färdigt kök och ta morgon har verkligen en lugnande effekt. Doften av björkved med lite knastrande från brasan lägger sig lite som en filt över all stress – gissar att det är något djupt inrotat i människan.
Japp, det står en gammal TV bredvid, i väntan på någon placering.
Så nu då? Jo, planen är att vila så fort jag känner minsta antydan till trötthet. Nästa vecka, på onsdag, ska jag börja jobba 25% förutom att jag går i skolan 25%, vilket just nu känns jobbigt, men vi får väl se. I morgon skolar vi som sagt in Filip, då blir det lite lugnare här hemma med, och nästa vecka är det ju skola för de stora barnen vilket också innebär ett större lugn här hemma.
Jag ångrar inte en sekund att vi flyttat hit, och jag fattar nu att jag inte behöver skämmas för att erkänna att det varit pissjobbigt att flytta (ska ALDRIG göra det igen om jag kan styra över det). Att det hamnade mitt i en utmattning kunde jag inte styra över, och jag har ändå gjort det jag kunnat (som att ta hjälp med flytten) för att avlasta och underlätta. Så, nu ska jag vrida på stolen så jag sitter mot brasan, och läsa en stund i min bok. Hoppas ni får en bra onsdag, så lovar jag att jag kommer vilja skriva mer framöver om själva huset!
Vilken vecka det här har varit, på alla sätt och vis. I torsdags gick flyttlasset, vi tog hjälp av June Express för att köra alla möbler och det är jag väldigt glad för! Även utan utmattning hade det varit asjobbigt, dessutom fyllde vi en hel stor flyttbil och en liten med möbler så det hade tagit oss en evig tid. Nu var istället tre killar klara vid 13:30 och vi kunde bara köra lösa saker som kläder och sängkläder, så när kvällen kom hade i princip alla rum de möbler i sig som de skulle ha (några är lite osäker placering på) och det var bäddat och klart för alla att sova!
Sen blev det iofs inte så mycket av just den varan, Filip hade småhostat lite under dagen och min känsla att det skulle bli krupp på natten stämde dessvärre… Det blev ut i nattluften en stund och sen halvsitta och ”sova” med honom, så på morgonen var ingen i huset direkt pigg. Men, jag hade skola och de stora grabbarna skulle ju in till skolorna i stan – det var Lukas sista dag på Dalvik – så det var bara att bege sig. För övrigt blev gårdagen en blandning av lite skola, uppackning av det mest akuta och vila, om vartannat. Hann inte riktigt landa då heller kände jag…
Men nu… Nu!
Nu sitter jag vid köksbordet, bredvid mig sitter en jättesnorig Filip med en ipad och här intill där knastrar veden i den öppna spisen… Jag har inte riktigt orden för att förmedla känslan det ger, känner jag, men ljudet, doften och värmen är det mest lugnande man kan uppleva tror jag. Det känns att det liksom talar till nån urmänniska inuti en, för i samma ögonblick som elden var igång så kände jag att NU, nu är vi hemma!
Än så länge blir det bara mobilbilder, måste hitta sladdar mm till kameran, men kolla bara..!
godatankar.com 