Det är ett sånt mischmasch av tankar i mitt huvud just nu, jag har himla svårt att få grepp om nån av trådarna och göra något vettigt av dem, men det brukar ju hjälpa att skriva här. Kanske ni också vill hjälpa till, är det något ni skulle vilja veta mer om (eller kanske mindre?)
Tankarna som flyger handlar om allt från utmattning rent fysiskt, träning och planen för fysisk återhämtning till känslan av att jag inte har något värde när jag inte producerar eller presterar något alls. Det är funderingar om vem jag har varit, hur min personlighet ändrats de senaste åren och vem jag kanske kommer att bli? Andra tankar är huruvida mina inlägg på instagram och bloggen får någon annan att må dåligt – eller att tänka att jag minsann inte verkar särskilt utmattad som hinner/orkar fota och skriva. Jag funderar lite på hur det egentligen går för mig, om det går framåt och hur jag ska ta mig framåt. Jag har lyssnat på podden Dumma Människor och reflekterat lite över deras inlägg om stress. Jag funderar på ytligheter som utseende och ålder, men det vete sjutton om det går att skriva om ens.
Ja ni hör ju, det är en salig röra. Men jag älskar ju att skriva här, det får mig att känna att jag har ER där på andra sidan, som kompisar och stöd, och det hjälper mig att reda i mitt eget huvud. Det finns ju åtminstone trådar att dra i så att säga. Jag vet nu att det är få av er som kommenterar, men OM nu nån skulle vilja att jag skrev om nåt särskilt så släng iväg ett meddelande, kommentar eller DM.
Vad ska vi börja med? Kanske det dåliga, så avslutar vi på ett bättre sätt…
Ja ok, det är pissväder, så har vi det överstökat. Jag har en stackars liten unghund här som har väldigt ont i tassen och som tar de chanser hon får till att slicka på bandaget – tratten satt i ca 3 minuter (knyter jag hårdare så kväver jag henne), så nu har jag varit en hemsk person och strött lite vitpeppar på bandaget för att det ska bli äckligt att slicka på. Får se om det funkar. I dag hoppar hon på tre ben, och vi tycker både hon och jag väldigt synd om henne.
Ok, vi kan både tycka synd om henne OCH tycka att det här ser lite roligt ut va?
Sen det mer diffust dåliga – jag har haft en sån himla oroskänsla i kroppen i typ tre dagar nu. Jag är VÄLDIGT sällan orolig, och framförallt inte mer än en kort stund, så det här känns väldigt otrevligt. Har inte helt kommit fram till vad det är som gör mig orolig, men jag lutar åt att det är att jag tänkt lite på jobbet – det har jag inte gjort så mycket innan. Har en massa dåliga tankar om det nu, som jag begriper troligen inte stämmer men som ändå ställer till det i huvudet på mig. Det handlar om att jag får en känsla av att man är kass på sitt jobb, att alla andra är bättre, att jag är rädd att bli tvingad tillbaka för tidigt, att alla tycker jag är dålig som blev sjuk osv. Jag VET att det bara är saker som sitter i mitt huvud, men det hjälper inte just nu.
Känns så himla avlägset just nu
Mer väntat dåligt är att det känns rätt surt att jag verkligen inte orkar typ något. Det känns ovant och ”dåligt” av mig, fast jag vet att det är just därför jag behöver vila.
Ok, bra saker då? Jo men två åtminstone. Jag har sovit lite bättre, åtminstone några stunder under några nätter. Det var längesedan jag kände att jag fick nån djupsömn, men nu har jag faktiskt känt några gånger att jag faktiskt sovit GOTT. Väldigt skönt! På lite samma tema så har jag känt att jag haft lite energi när barnen kommit hem – en fantastisk känsla när det finns lite tålamod och ork att VARA med dem.
Ledsen, det blev visst överhängande negativt, men det är som det är just nu och jag tänker att det mesta nog ger med sig om ett par dagar. Det verkar ju bli en fantastisk helg rent vädermässigt, och det brukar hjälpa för mitt humör. Kram på er, och ta hand om er!
Ok, i dag är en rätt skruttig dag. Det är riktigt trist väder ute och jag känner mig mest lite trött och smådeppig. Nala och jag tog en promenad på förmiddagen, men jag vet inte om hon är på väg in i sitt första löp för hon blir heeeelt tokig av andra hundar, hon spårar och nosar så det fradgar om munnen på henne, och möter vi hundar blir hon skvatt galen och vill fram. Suck, inte så mysig promenad, ens i skogen – tror vi mötte nästan 10 hundar dessutom? Vad gör alla där mitt på förmiddagen?
Seeeen åkte jag för att göra min ”dagens aktivitet” och tränade, men det var bara jättetrögt och det kändes inte som jag orkade nånting. Är noga på att lyssna på vad kroppen säger för dagen, men det är ändå deppigt när man inte orkar med nånting alls typ.
Köpte i alla fall med lunch och fika hem, så nu har jag krupit upp i soffan efter en dusch och kollar La Casa de Papei som så många rekommenderat (sist på bollen, jag vet). Ett avsnitt in bara, men det känns absolut lovande! Tänker väl mest bara omfamna denna skruttiga dag med minsta möjliga motstånd, så blir kanske i morgon en bättre dag.
När jag åkte i bilen häromdagen pratade Hanna och Ison i P3 om sociala medier. Vad nyttan är, om man missar något utan, osv. Det där är ju något nästan alla har en åsikt om, och jag tycker det är rätt intressant att stanna upp och fundera på vad och vilka man följer tex.
Jag tycker ju om sociala medier, och använder framförallt två – instagram och bloggen. Jag länkar ju visserligen allt via min Facebook, men i övrigt använder jag inte det mediet så väldigt mycket. En väldigt bra sak med instagram och Facebook är att det är så lätt att anpassa så man bara får det flöde man vill ha – fast man måste göra lite medvetna val för att inte bara få ett ganska ointressant jätteflöde.
Instagram är min enskilda favorit när det gäller sociala medier, jag blir så himla glad av vackra bilder. Det är superenkelt att använda, tar ingen tid och nu har jag även lärt mig att gilla och använda ”händelser” för småsaker som inte riktigt platsar på en fast plats i min profil. Här följer jag vänner, några få ”kändisar” (Tareq, Yogagirl, Trendenser, Jonna Jinton tex), lite mat- och bakkonton och så lokala butiker som Backamo, Nyströms och Fabriken tex. Jag följer INTE träningsprofiler, jag följer i princip inga inredningsbloggare men har börjat följa Västanhem för en lagom dos inspiration som är lite mer verklighetsnära, jag följer nästan inga ”stora” instagrammare. Det här ger ett personligt flöde som i princip alltid gör mig glad! När det gäller konton som inte tillhör vänner så stänger jag nästan alltid ner ”händelser” däremot, det blir så mycket inlägg annars.
Har till dags dato gjort inte mindre än 2 076 inlägg på instagram. Tycker så mycket om att ta fina foton, och älskar att man bara kan få visa det allra finaste här!
Facebook använder jag mycket mer som information – information om evenemang, veckans lunch-menyer, rea i butiker jag handlar i och sånt. Här har jag avföljt nästan allt utom vänner, fast nu har jag gått med i en ”det här händer i Ölmstad”-grupp för att få lite info om vår nya ”by” 🙂 . Här kan jag absolut vara med i grupper ett tag (var tex med i Jönköpingsgruppen en stund, insåg att det inte tillförde minsta lilla positiva i mitt liv, så hoppade ur igen), för att liksom testa hur den är, men jag är noga med att hoppa ur om den inte är vad jag vill ha.
Det här är väl inte så intressant egentligen, men min poäng är att jag tror att kanske många som är skeptiska till sociala medier kanske inte förstått vikten av att sålla i sitt flöde, så det faktiskt bara är sånt som intresserar just NU. För det allra bästa tipset av alla är att köra en grovstädning i dina medier – AVFÖLJ allt och alla som du inte känner tillför något i ditt liv eller gör dig glad! Tro mig, det är lika tillfredsställande att storstäda i sina sociala medier som i sitt hus, och det ger lika mycket bättre energier efteråt med.
PST, vill du ha några tips på trevliga instagramkonton? De kommer här:
Matruntgranna – konto med alla små gårdsbutiker och matföretagare runt Gränna. Bra tips för en fika-utflykt!
Vastanhem – Västanhems fantastiska mäklarbilder, älskar att det inte är dyra designmöbler och superstylade hem utan riktiga hem, som folk bor i (ja ok, såklart stylade inför visning, men ändå)
Hundtranarlily – den skönaste och mest avslappnade hundcoachen jag kunnat hitta på instagram. Personlig och äkta!
Backamo_handelstradgard – behöver nog ingen närmare presentation? Skulle absolut kunna lägga halva min lön här.
Trendenser – enda ”riktiga” inredningskontot jag följer, alldeles lagom med inlägg.
Ekotipset – kanon när du ska göra rent på uteplatsen eller vill lära dig att tex städa ekologiskt.
Jonnajinton – men de allra, allra vackraste naturfotografierna! Också här väldigt personligt och äkta!
Pixelinan – kompis här i Jönköping som tar så sinnessjukt fina närbilder på allt i naturen, det är som ett litet skogsbad i sig att bläddra bland hennes bilder
PPS, som bonus så vill jag tipsa om 2 väldigt roliga konton på facebook :
The Lighter Side of Science – en massa roligt ”onödigt vetande” och konstig forskning.
Viva la Dirt League – HELT underbart konto med sååå mycket roliga spelskämt, det är för övrigt ett understatement och har man någonsin spelat NÅT tv-spel behöver man följa dem. Alltså seriöst, det är nog ett måste!
Jag har ju bestämt mig för att jag ska ge mig själv möjligheten att sakta komma i gång med att träna, och nu har jag just kommit hem från ett pass. Skönt trött i kroppen och vackert rödmosig i ansiktet så känns det väldigt skönt. Det passet föregicks av en vilsam förmiddag med lunch-tupplur och nu följs det upp av en hel eftermiddag med bokläsning (tills barnen kommer hem från badet åtminstone) möjligen med avbrott av en och annan hundpromenad.
Fota kottar – räknas faktiskt inte ens som en aktivitet, men möjligen en del av en promenad.
För det är just det, träningen i dag var min ”dagens aktivitet”. Har insett hur lite jag orkar nu när jag liksom tillåter mig själv att känna efter, och en aktivitet per dag verkar vara precis lagom. Då ska man dessutom ha i huvudet att som en aktivitet räknas t.ex.:
En längre hundpromenad
Ett träningspass
Träffa en kompis för lunch eller fika
Handla
Gå på stan eller i affärer – en liten stund
Alltså inga stora eller egentligen ansträngande grejor, men på inrådan av läkare så följer jag hennes råd och vilar mest och väljer bara såna aktiviteter som fyller på lite energi. Vad välbehövlig den här sjukskrivningen är! Vid tre tillfällen har jag lyckats kommer ner i lite mer djupsömn åtminstone en stund på natten och DET var både längesedan och extremt efterlängtat.
Fick för övrigt också bekräftat att det är ok att känna sig glad och vara sjukskriven samtidigt, på det stora hela känner jag inte mig misslyckad för att jag blivit utbränd, jag har gjort allt jag kunnat för att få dagarna att gå ihop, framförallt på jobbet, så jag känner ingen skuld där – alltså känner jag mig inte deprimerad heller. Trodde nog liksom att det hängde ihop och hade nästan lite dåligt samvete för att jag ändå känner mig glad över möjligheten att få starta om, ladda batterierna och hitta tillbaka till mig själv igen.
Nu ska jag sätta mig och läsa, men kanske blunda en stund först för det är tyst och lugnt i huset – övriga familjen är på badhuset. Kram på er!
Eftersom det ska vara sånt skitväder hela dagen i dag, så tog jag en lång, långsam runda längs en bit av Bankerydsleden i går med Nala. Dels för att hon inte brukar vara sugen på några jätterundor i ösregn och inte jag heller, men även för att nu börjar åtminstone jag få en känsla av att jag både vill och behöver få in så mycket vackra dagar som möjligt – för att orka en mörk vinter. Faktiskt så är det inte kylan längre som är mitt problem med vintern – inte främst i alla fall – utan det är mörkret.
Mer fina bilder på vyerna från gårdagen finns på instagram!
MEN, vi är inte där än och nu tankade jag massor igår! När jag gick där och tittade över böljande ängar och vidder så fick jag ett SÅNT längt till vår gård… ÅH vad jag längtar! Tänk att vi ska få bo så, på landet, och ha typ de vyerna utanför köksfönstret?! Det känns nästan overkligt! Kom dessutom på att det är två STORA lönnar precis vid grinden till vår tomt, och lönnar är ju de absolut vackraste träden på hösten… Nån undrade om jag kände mig stressad över flytt, men jag gör verkligen inte det? Det känns helt lugnt i hela mig, fast lite pirrigt – mycket för att vi dels har gott om tid på oss men sen har jag även beställt flytthjälp av möbler och flyttstäd, så de tyngsta (och tråkigaste) tjänsterna kommer vi köpa.
För att det nu inte bara ska handla om utmattning, både för mig och er, så tänkte jag skriva lite om hur jag tänker kring hus och inredning – just att få gå och fundera och tänka kring hur man vill att det ska se ut är så himla roligt. Och nu har jag till slut hittat ett köksbord! (Ja alltså, jag måste in och mäta först, kan inte beställa eller nåt innan dess, men ändå)
Vi tar en liten kik igen va? Förresten ser ni två fina lönnar rakt ut genom fönstret, den till vänster är en av de som är vid entrén.
Eftersom vi är 5 i familjen så vill jag gärna ha ett runt bord, annars blir det alltid nån som hamnar ”på änden”. Vår nuvarande köksbord kommer få landa i vardagsrummet som matbord, men jag vill ha ett bord i köket också. Det är svårt att hitta ett bord som är lagom stort, det jag hittat nu är 140 cm i diameter och det bör bli perfekt om det bara får plats.
Är rätt säker på att bordet som stod där på visningen är från Mio och i så fall 110 cm, tror att ett lite större får plats men det är svårt med vidvinkel-foto. Bordet är från Hans K, lite dyrare än nån matbord jag köpt innan (ca 12 000 kr) men jag har verkligen letat hur länge som helst. Det jag vill ha är i en ljus ask. Vi behåller de stolarna vi har nu till, vita trästolar från MIO.
Köket består av vita, högblanka luckor och svart kompositsten (tror jag det heter) från IKEA – och golvet är som i nästan hela huset en klinker i grå skiffer (eller nåt liknande). Jag vill mjuka upp det hårda lite, så jag kommer nog sikta på ljusa träslag i köket och passa på att nyttja att trenden med korgar mm i naturmaterial nu är jättestor så det är lätt att hitta mycket fint. Tapeten här kommer vi nog behålla tror jag.
Kan vi bara pausa här lite… Förstå att ha den här mitt i köket?! ❤ Tapeten till höger som tillhör hallen kommer vi nog däremot byta ut eller måla över, till något lite mildare.
Vill ha en massa små detaljer till med, tänker lite så här ungefär:
Just de här plockade jag ihop från HM home’s hemsida – inget spons.
Det har varit en rätt skön dag idag, alla barnen på skola/dagis och jag fick dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro – DET är något jag verkligen njuter av att göra i tysthet, utan en massa måsten och tjat. Sov lite bättre än jag gjort på länge, det och så en tupplur efter lunchen gör att axlarna sjunkit ner en liten bit för stunden.
Vet att det är många som kanske har lite svårt att relatera till begreppet stress, men en väldigt bra jämförelse är att säga att det är som när en muskel blivit inflammerad av att vara väldigt överansträngd över en lång tid. Till slut funkar den inte längre, och även när du gör rörelser som INTE involverar den muskeln så kommer den ändå krampa och göra ont. Efter den fått vila ordentligt kan man röra försiktigt på övriga kroppen lite, och efter ännu längre tid kan man börja involvera även den inflammerade muskeln igen, försiktigt. Men du kan såklart inte använda den som du gjort innan – någonsin – för då kommer den ju såklart bli inflammerad igen, lite lättare den här gången. En muskel som varit överansträngd länge har dessutom troligen fått fler bieffekter än bara inflammation, du har troligen använt andra delar av kroppen fel för att kompensera och det blir lätt en snedbelastning, precis som både kropp och hjärna får sig en törn av utmattning.
Ibland kan man ju undra om saker inte har en mening ändå, utan Nala hade jag inte kommit ut så mycket på det här fantastiska promenaderna i skogen nu – hon är ju alltid ett sällskap och hon kräver dessutom inte mycket av en, men hon är ju alltid en anledning att komma ut och ta en promenad!
Jag orkar göra små saker för mig själv, en varje dag. Antingen en längre skogspromenad med Nala, ett kort besök på Backamo eller ett träningspass – förutsatt att jag får vila (och helst sova än så länge) direkt efter. Försöker komma ihåg att jag heller inte får använda hela min resurs (som nu är väldigt liten) under dagen, utan kanske max 30%, eftersom det ju kommer hem en hel familj sen med. De har inte fått någon % av min ork det senaste året, för den har varit helt slut långt innan jag kommer hem från jobbet – och att jag ska ha ork kvar till alla kommer hem är något jag faktiskt måste lära in på nytt. Som många saker, märker jag. Att man måste ha tid och ork för det där roliga i vardagen med, i ren självbevarelsedrift så skalar man ju bort allt som inte är direkt relaterat till överlevnad krasst sett.
Tänker att jag nog kommer bli klokare av det här, och väldigt, väldigt mycket gladare (igen), men än så länge är det mycket jag måste tänka aktivt på för att inte köra på. Tekniskt sett så håller jag fortfarande på att varva ner – och det kommer ta ett tag inser jag innan jag kan tänka på att varva upp igen, även om det kommer börja med småsaker mest för skojs skull.
Ska INTE bara skriva om utmattning framöver, utan istället ska jag nog försöka fota lite mer, och kanske blir det en del inredning med. För även om jag just nu absolut inte kan fatta beslut om ens jag vill köpa den ena eller andra blomkrukan så blir jag verkligen glad och får energi av att kolla på lite inspiration och inredning till det nya huset. Och DET, det är verkligen något jag längtar efter och ser fram emot! Drygt 3 veckor kvar bara!
Ok, nu är jag sjukskriven pga utmattning – ”på riktigt” (dvs en läkare har gjort bedömningen). Det känns så himla konstigt, först en stor lättnad att bli tagen på allvar, sedan läskigt för det ÄR på allvar, jag mår inte alls bra, rent utmattningsmässigt, och det är skrämmande at se det på papper. Konstigt nog fortfarande ändå ganska ok i humöret (eller ja, fråga inte maken eller barnen för humör och tålamod med DEM är gräsligt), eller i alla fall inte direkt deppig.
Befinner mig inte längre balanserandes på kanten som jag gjort i ett år, utan har trillat i. Fast skönt på ett sätt, även om det låter konstigt även i mina öron. Men nu vet jag ju vart jag är i alla fall.
Tanken är, om försäkringskassan tillåter, att jag ska kunna gå 1 dag i veckan i skolan. Eller ja, de dagarna som är exjobb där kan jag ju såklart fördela ut tiden mycket mer. Jag ska känna på det, det är ju en stress i sig att känna att man måste gå ”ifatt” den sista terminen nästa höst, med en helt ny klass, så min förhoppning är att jag ska kunna avsluta utbildningen som tänkt. Det är i alla fall inga direkta beslut eller några tentor som ska göras nu, så det skiljer sig ju markant från mina övriga dagar.
Förlåt, det blir en himla massa navelskådande här nu, kanske inte så intressant för någon annan att läsa – åtminstone inte om man inte varit i samma sits själv. Men det finns liksom en liten del av mig som står lite utanför och analyserar och funderar, och det är väl den delen som gärna vill formulera sig här.
Det kommer små insikter varje dag här just nu. Till exempel den inte så trevliga insikten att det verkar som det kommer bli värre innan det blir bättre. Jag har liksom hållit ihop mig själv och allt annat i ett sånt järngrepp så länge och bara matat på för jag har dels inte sett nån annan utväg och sen har det känts som jag ”borde kunna” alltför mycket. Men nu verkar det bli lite samma effekt som när man blir sjuk lagom till man går på semestern, för att dra en parallell nog många känner igen.
Ok, vi tar ett litet steg varje dag, men det vore ju trevligare om det gick åt rätt håll.
De två senaste dagarna har ju inte varit optimala heller, sjuk 4-åring är påfrestande även i bästa fall, även fast vi är 2 vuxna på plats. Han är ju heller inte direkt vare sig tyst eller låter bli att pilla på saker annars, och inte blir det bättre nu hellre. (Japp, älskar honom massor, helt klart roligaste 4 åringen med). Men ändå, ambitionerna har varit nära noll. Och just när vi typ sitter och slappar framför tv’n eller läser en bok eller nåt så känns det typ inte SÅ illa. Men herregud vad lite jag ”klarar”, skulle (utan tidspress) laga middag idag så maken fick jobba klart och så vi kunde äta innan barnens aktiviteter, men jag höll på att falla sönder helt. Det var alltså det enda jag aktivt ”gjort” på hela dagen. Ingen komplicerad mat, bara vegetariska biffar som skulle stekas och ris som skulle kokas. Och det var liksom för mycket?
Det blir lite tydligt också hur många stresskänslor jag liksom vant mig vid, och knappt lagt märke till förrän nu, när alla stresspåslag aktiverar hela systemet så att säga.
Med det sagt, jag mår inte psykiskt kasst ”normalt” sett, jag har det bra så länge det är lugnt. Frågor på det?
Först och främst – tack! Tack för all omtanke, alla tips och att ni också delar med er. Det är för övrigt helt sjukt att så många bränt ut sig?! Jäkla knäppt samhälle vi lever i…
Har bokat in både tid med läkare och med psykolog i nästa vecka, det känns bra. Har också insett att jag är sjukt glad att det tog stopp nu och inte blev ännu värre, men har även börjat inse att det är mycket värre än jag kanske trott. Det är som att stressen ligger så nära till hands att det bara är ett tunt lager ytspänning som håller ihop det (och mig), minsta störningsmoment och det skvimpar över direkt.
Till exempel, hade en klipptid i dag, inbokad sedan innan sommaren, så ganska tidigt i morse åkte jag ner till stan. Inga konstigheter i sig, ingen stress att hinna dit eller nåt – men på vägen såg jag en bil från mitt jobb. Det var nästan sjukt, fick sånt stresspåslag, pulsen gick upp och andhämtningen blev ytlig. Det behövs egentligen inte ens en sån sak, lite småtjafs hemma och det händer typ samma sak. Så ja, det är nog värre än jag tänkt från början.
En totalt omotiverad bild på svampar, för det är roligare än ett inlägg utan bild och för att svampar ser så coola ut?
Mindre vila idag med, visserligen har vi varit två vuxna hemma men en förkyld och gnällig fyraåring ger inte så mycket sinnesfrid direkt, och inte nån vidare sömn heller… Men det är ju övergående, åtminstone. Fast jag längtar till nästa vecka när jag förhoppningsvis är själv hemma igen, nu hann jag ju typ få en dag för mig själv innan Filip blev sjuk…
Ps, gissa hur många gånger jag torkat en liten näsa under tiden jag skrivit detta? 12 gånger. 12.
godatankar.com 