Så fint hus, så välskött, så rymligt, ja alldeles, alldeles underbart! Vi blev så upp över öronen förälskade, det här stället uppfyllde precis vartenda en av våra krav och önskemål.
För en vecka sedan kom den ut, vi åkte ut och kollade utanför direkt. Gården. Den såg så fin ut men vi behövde ju komma in på visning med, och i söndags på väg hem från Tofveryd kom vi alldeles perfekt i tid för den.
Sen började budgivningen i måndags. Vi lade dagens sista bud och hoppet var enormt. Men dag två klev en annan budgivare in, och buden fullkomligt rasade iväg. Den kvällen grät jag i kudden för jag var så ledsen att vi inte skulle få det.
Tänk att jag ska få ha den här utsikten från mitt kök!?!?
Men så tog vi en till diskussion med banken, säkerställde att vi kunde ta det en bit till, och sen till slut lade sig den andra budgivaren. Det här har varit bland de värsta dagarna i mitt liv, själva budgivningen, så galet mycket känslor åt alla håll och kanter!
I kväll har vi skrivit kontraktet och när vi berättade att det var klart för barnen så blev de så sjukt glada, och jag kände ända in i hjärteroten att det här var rätt beslut.
Jag kommer skriva massor mer om detta, men ett tag till hittar ni nog huset här. Lovar att berätta ALLT!
Klockan är nästan elva på kvällen, och jag är vaken!?! Det är inte ofta det händer, och OM jag fortfarande är vaken så är jag sällan så pass pigg att jag orkar formulera ett inlägg – eller lägga mig och läsa en bok vilket är det jag tänker göra när detta är klart. Hela hemligheten till min oväntade energi så här dags är att jag var så sinnessjukt trött mitt på dagen att jag lade mig på soffan på altanen och helt sonika somnade en stund – kanske en halvtimme? Det är sällan jag kan komma till ro så pass, men nu var det varmt och skönt – det är det som absolut kan få mig mest avslappnad.
Men, det var inte min tillfälliga kvällspigghet jag tänkte skriva om, utan ett helt annat behov – behovet av träning. Min stress-situation har varit liiite bättre på sistone, även om jag känner att klumpen över bröstet inte är superlångt bort när det händer något oväntat, vilket har gjort att jag ändå varit lite gladare på sistone. Gladare innebär även att jag hinner fundera lite mer. Det bästa på min vecka rent generellt är den timmen fredagsträning jag får via jobbet på Crossfit Södra Wettern. Det ÄR inte crossfit vi kör, utan någon form av funktionsbaserad (och ibland rehab-baserad) träning – och det passar mig så himla bra just nu. Vi gör helt olika och ofta lite underliga övningar varenda gång, det är ingen hets att man ska bättra på sina resultat överhuvudtaget och träningen är inte så hektisk (vilket inte innebär att den inte är asjobbig). Sen har jag ju också att fantastiskt gott litet gäng att träna med, det gör ju sitt såklart!
Men det är EN gång i veckan. Det senaste året är det den enda träning som blivit och det är inte riktigt nog för att man ska må bra – men när man är stressad över allt annat så orkar man inte reda i det med, så är det bara. Även om träningen är jättebra mot stress så får den ju inte tillföra stress – det funkar inte just nu. I en drömvärld hade jag kört 2 till likadana pass varje vecka och landat i en total på 3 pass, men det är här jag inte riktigt kommer framåt. Jag vet ungefär vad jag vill och INTE vill träna – men jag kommer inte fram till en bra lösning på det.
Min målsättning är INTE som den jag hade för några år sedan – utan ett någorlunda vettigt sätt att träna så man håller livet ut.
Jag vill inte löpträna, det har jag testat och det ger mig inget förutom andnöd… Att styrketräna själv just nu har jag inte alls ork nog rent mentalt att göra, att coacha sig själva och se till att man tränar bra kräver energi och det finns inte just nu. Att träna i grupp funka – men på nordic där jag kört innan så är det nästan bara crosscage-passen som är roliga och de blir fullbokade på 2 minuter efter de släppts. Hade gärna tränat mer liknande träning på CSW, men dels ligger det i Huskvarna vilket gör att jag har 30 minuters restid enkel väg så fort det är lite trafik och dels vet jag inte om deras ”vanliga” pass blir lite för hetsiga (har jag dock inga belägg på) – men framförallt är det nog tiden här som ställer till det. Det hade funkat om jag inte skulle hämta Filip efter jobbet, men det gör jag ju så jag kan inte åka direkt efter jobbet till träningen.
Sen är det tiden – först och främst så VET jag att det alltid går att ”skapa sig tid till träning”, man kan träna tidigt på morgonen, eller sent på kvällen eller när ungarna har nån aktivitet, men i den stress jag ändå känner att jag har i kroppen så orkar jag verkligen inte med att ”trycka in” träningen på bekostnad av ytterligare vardags-stress.
Så, jag har kommit så långt på vägen att jag känner att nu finns faktiskt igen VILJAN till att träna, nu måste jag bara hitta en träning jag gillar och som passar mig och som funkar på en veckodag när det redan är aktiviteter som ska skjutsas till och ifrån tex. Ett steg fram – nio steg kvar typ…
Blev lite sugen en kort stund på att testa ”du-nu”, men det kräver för mycket tid för att det ska funka just som mitt liv är nu – kanske om nåt år eller så.
Har du nåt bra tips på en rolig träning (utan löpning) med bra styrketräning och lite flås – som helst inte ligger i andra änden av stan? Oj vilket långt inlägg det här blev, nu måste jag nog ändå komma i säng om jag ska orka med morgondagen och resten av mitt liv… Kram på er!
Med risk för att jinxa det hela totalt så har det här faktiskt möjlighet till att bli en riktigt bra vecka (om man inte räknar med tiden som förälder till två tonårsaktiga barn). På jobbet har det varit bra fart – alltså en massa olika saker att göra, men inget andan i halsen och mestadels ändå kul saker. Får vara med och tycka till lite när det kommer till att välja kök och sånt, och det ger verkligen lite extra glädje till jobbet måste jag säga! Som vanligt också en massa bra folk att jobba med, lösningsorienterade är en grov underdrift för den här branschen i stort, och det är himla najs att kunna bolla problem och lösningar med någon som liksom bara ”inga problem, det löser vi”. Sån boost!
Lite roligt på G med, på fredag ska jag ta med min lilla klick hantverkare på käk och dricka på Blackstone. Det blir såklart enligt alla restriktioner och så, men oavsett så är det jättekul att ha något att se fram emot!
Vi har dessutom bröllopsdag (16 år, hur sjukt?) på fredag, men det lilla firandet skjuter vi på till lördagen, hoppas vi till en skön middag och så lite häng i uterummet bara vi på kvällen en stund. Söndag är det ju mors dag och jag har önskat mig en liten vandrings-utflykt till någonstans där det är soligt – ni kanske minns vad jag längtar till och just att få ”sola” är ju en av de sakerna. Med sola menar jag inte att ligga och pressa någonstans, det har jag varken haft tid eller ro till på flera år, utan bara ha möjligheten att befinna mig så mycket som möjligt utomhus i solen. Kanske en gnutta färg med, det skulle verkligen behövas!
Tillsammans i nästan 22 (!!!) år och gifta i 16?!? Det är ju helt galet… Vad skönt det är med nån som står ut med alla ens konstigheter ändå!
Så, kanske faller allt i morgon bitti, vem vet, men som sagt så känns det ändå som det finns möjlighet till en bra vecka med en solig helg!
Att det ska bli sådär varm och skönt att man faktiskt kan sitta ute en stund i solen i bara linne eller t-shirt och få lite sol på sig. Inte bara lite mildare stunder mellan regnen eller iskalla vindar.
Här vill jag kunna sitta, mer än en kvart, svettas lite i solen och bara ha det gott en stund.
Äta solvarma, riktigt söta jordgubbar. Det är nog något av det allra godaste jag vet.
Få till lite mer träning. Nu är det veckans absolut roligaste timme när vi kör crossfit med jobbet, men samtidigt är det också lite deppigt för jag har tappat så sjukt mycket. Den enda timmens träning i veckan gör ju ingenting och jag ligger på noll nu. Jag vill inte upp på 200% heller, som när jag tränade som mest, men ett mål jag skulle vara grymt nöjd med är tre pass i veckan. Det kommer nog dröja ett tag innan vi är där i familjelogistiken dock, men nån gång så.
Få lite solbränna (hänger ihop med punkt ett men är ändå inte riktigt samma)
Alltså, gärna en kroatisk solbränna, men det känns väldigt avlägset.
Gå en låååång dag på stan och shoppa, fika med kompisar, köpa lite nya kläder och tjöta. På stan går jag helst själv, men sen vill man ju möta upp med kompisar!
Gå på bio – vill tex se den jäkla Bond-filmen de skjutit på i över ett år! Älskar såna filmer…
Gå ut och ”småvandra” och grilla med familjen – antingen har vi varit upptagna eller så har det inte varit nåt toppenväder när det väl blivit helg. Det ska vara en sån där superbra utflykt, när alla är på gott humör, det är ingen stress kring matlagningen och allt känns bara avslappnat…
Att få en anledning och känsla för att få klä sig lite fint, i en sommarklänning eller kjol. Inga friluftskläder (som jag för det mesta älskar), inga svarta jobbkläder, inga jeans. Men det krävs ju också att man känner att man vill ha på sig det för dagen.
Bröllop är ju en ypperlig stund att klä upp sig inför, men just nu längtar jag även efter en sånt där varm dag när man känner sig för att vara lite vardagsfin.
Jag får inte riktigt någon rätsida på vad det är som är ”fel”. Eller, bitar av det kan jag få, men dels så varierar de ganska mycket från dag till dag och dels så känns det som om jag liksom missar den stora bilden. Häromdagen hade jag tex en gräslig eftermiddag och då började jag skriva det här för allt kändes skit, i dag var dagen bättre och då känner jag mig mest fånig. Men just att allt står och balanserar på så lite är väl ett tecken i sig på att allt inte står rätt till.
Jobbet känns just nu under kontroll. Efter kaotiska veckor med VAB och en massa skola så har jag nu 4 dagars jobb på mig i veckan (om det nu inte blir mer VAB) och med det så kan jag hantera jobbet på ett någorlunda rimligt sätt. Mår dessutom aldrig dålig av att åka till jobbet (till skillnad från slutet av mitt förra jobb) och jag tycker om de jag jobbar med och det jag gör. Så får jag bara ”fulla” arbetsveckor så är det helt ok. Dessutom har jag både ett bra gäng med hantverkare och riktigt bra underentreprenörer vilket gör det hela både lättare och roligare!
Åtminstone utsidan av mitt projekt börjar sakta se bättre ut – insidan går än så länge åt ”fel” håll med rivning.
Värst just nu är ”hell-hour” hemma, ni vet den första timmen då allt ska hända. Jag hämtar Filip, samtidigt som vi kommer hem så kommer Lukas hem, och oftast har Oliver kommit hem strax innan. Maken jobbar ju hemma till omkring 17-17:30 ungefär. Och visst, det är väl den jobbigaste timmen för alla familjer, så det är ju inte direkt unikt. Men den stunden är gräslig – inte på grund av att det ska fixas med mat egentligen, utan för att ALLA (barn mest) är på mig från samma sekund de ser mig, ALLA pratar i munnen på varandra för de ska prata med mig, jag ska svara på vad som ska ätas, om man måste göra läxor, är det nån aktivitet, har du sett den här blomman vi plockade idag, kan du göra maten lite snabbare, vem kör till träningen, ska ni iväg, Nala måste kissa, jag gjorde det här på skolan kan du svara på det…. osv, i all oändlighet.
Jag vet, det är barn, det är så det är, men när jag inte ens hinner ta av mig skorna innan de första ”förfrågningarna” kommer eller när det står minst 2 barn utanför (eller inne i ) badrummet när jag försöker kissa så vill jag bara skrika rakt ut. Förlåt, men får man ens klaga på sånt här? Kanske är det bäst att jag ändå förtydligar att jag älskar alla mina barn oändligt och ju själv har valt att skaffa dem, bara så ingen tror nåt annat, men vi är ju vuxna människor och kan hålla två sker i huvudet samtidigt va?
Vi har tre barn som alla är fantastiska på sina egna vis, och som också är jobbiga på sina egna vis, precis som alla människor har sina bra och dåliga sidor givetvis.
Det är absolut inte barnens fel, något av detta, och hade jag varit på en bättre plats mentalt hade det nog inte triggar mig app mycket. Men, känslan av att alla HELA tiden vill ha nåt av mig är kvävande, och eftersom varje enskild sak är SÅ otroligt rimlig (självklart vill jag lyssna på vad du har gjort på dagis, ja jag vill gärna veta vad du kollade på på youtube och ja absolut hjälper jag dig med läxorna, inga problem!) så blir det nån jäkla gröt i mig av otillräcklighet, frustration och att inte få något mentalt utrymme för mig själv. (Tipsar återigen om Hej hejs inlägg, hon förklarar bättre än jag själv kan hur det känns).
Jag saknar egentid, att själv få möjlighet att välja lite vad jag vill göra en kort stund, att träna (fast där skulle jag verkligen behöva en stor boost med motivation för att träna själv är just nu en orimlig tröskel att ta sig över), att välja själv att jag vill tex greja i trädgården en stund, ta Nala på en promenad eller bara sätta mig och glo på TV en stund INNAN det är så sent att alla barnen sover. Jag vill att folk och familj löser sina egna problem istället för att JAG ska behöva avgöra vem som startade just det här bråket, vems tur det är att göra vad och allt annat jag förväntas lösa.
Äsch jag vet inte, när jag försöker få ordning på det så känner jag mig bara dum och att det är skitsaker som vem som helst ska klara av, så varför inte jag. Det känns ändå som jag inte ser hela bilden, det är inte bara enskilda småsaker som stressar eller gör mig deppig – eller så är det det men det har smugit sig på i liten skala under väldigt lång tid? Hur som hur så saknar jag ändå mitt vanliga, glada jag.
Man kan tycka att det är så himla förmätet av mig, att skriva om mina vardagsproblem som om det vore intressant för någon annan. Men just därför skriver jag ju om dem – för här är det ju helt valfritt att läsa. Jag har skitsvårt att tex diskutera stress och annat med folk, för dels så känns det bara futtigt då och jag mer eller mindre skäms för att jag inte klarar av vardagen utan att känna mig stressad och dels så känner jag att jag inte vill att personen jag pratar med ska känna att det här var ju sjukt ointressant men att hen inte kan med att säga ifrån. Förstår ni hur jag menar?
Här väljer man ju om man tycker det är kul eller intressant att läsa – och även om det på ett sätt känns som fåniga problem med stress om man ser till världen i stort så känner jag ju själv att det är skönt att läsa om andras vardag. Speciellt nu när man kanske inte pratar så mycket vardag med andra eftersom man inte träffar så många andra känns det skönt att bli påmind om att alla har sina problem – små eller stora – och att det händer bra och dåliga saker hela tiden. Ens egna tankar får inte så stort utrymme att välla över kanten då, tycker jag… Med det sagt så har jag ett lååångt inlägg på g om status rent personligen på gång, men jag har inte riktigt bestämt om jag ska trycka på knappen än eller inte. Vi får se.
Tills jag har bestämt mig så skickar jag med det mest träffande inlägget jag läst på länge, såklart hos Hej Hej Vardag (som naturligtvis gjort den fantastiska illustrationen). Rakt in i centrum av mitt liv just nu kändes det som.
Denna och nästa vecka har vi skola måndag-tisdag istället för bara fredagen. Alltså vabbade jag 2 dagar förra veckan, gick i skolan i fredags och har nu skola tills i morgon eftermiddag innan jag är tillbaka på jobbet igen. Ligger efter som fasen nu känner jag, och känner mig sjukt stressad över att vara bromsklossen för att inte tala om att jag inte hinner få fram saker till mina hantverkare eller ens svara på garantiärenden. Känns skit, rent ut sagt. Nästa vecka försvinner också måndag och tisdag till skolan, torsdag är röd dag och på fredagen har jag tagit ledigt för den första inbokade aktiviteten med familjen på typ ett år – så det tänker jag INTE ställa in. Ser liksom ut som jag bara kommer fortsätta halka efter i två veckor till, inklusive denna 😦
Vet ni vad som varit räddningen idag? Räddningen från att jag spenderat varje minut på rasterna med att försöka jobba ifatt mig så jag inte hade fått någon vila alls? Den här tösen:
Sandig i halva ansiktet efter att ha grävt…
Så, istället för att sitta och stressjobba när jag borde haft rast (tämligen krävande kurs) så har jag spenderat frukost och lunch på promenad med henne i skogen. Glatt mig åt att hon går så himla fint i koppel nu mot vad hon gjorde innan – såklart en hel del kvar men hon/vi har kommit så långt! Njöt av att se henne skutta mellan vitsipporna, tränade med henne lite och tänkte på just inget annat alls än att jobba med henne. Sen gick jag in och satte mig vid Zoom igen och pluggade (och jobbade lite samtidigt) – och sen gjorde jag om allt igen.
Det hjälper ju ändå att få den där pausen. Fast sen ändå inte när jag inte går med henne längre, för då kommer ju allt tillbaka igen såklart. Men ändå – några pauser om dagen är inte illa! Annars kunde det ju varit en stressfaktor i sig att hinna gå ut med henne, men det är (oftast) inte det?
För övrigt – mest för att jag själv vill komma ihåg och kunna gå tillbaka – så har vi nog fått en ganska nätt liten tös. Hon väger nu vid 5 1/2 månad ca 14,7 kg, och hennes syrror i Stockholm vägde runt 17 kg för drygt 3 veckor sedan redan. Är ju rätt stor skillnad ändå?! Känns rätt skönt att hon inte blir sådär superstor…
Herregud vad mätt jag är nu… Det här var verkligen en kanonfödelsedag matmässigt, hela dagen har bestått i mina favoriter! Och har såklart maken att tacka för det 🙂 Frukost av amerikanska pannkakor med rårörda jordgubbar och grädde, och MASSOR av paket?! Har nog inte fått så många paket i vuxen ålder tror jag. Allt var på pricken sånt jag älskar – kolla här vilken skön blandning av uteliv blandat med lite vardagslyx:
En fin flaska Diplomatico-rom, två champagneglas i trä för lyxigare vandringar, en perkulator att använda över öppen eld, grym choklad från chokladöverdrag och lite andra uteprylar. Tack! Fick också ett fint nagellack av Oliver som jag visst inte fick med på bilden, som han köpt själv.
Efter en morgonpromenad med Nala längs Lillåleden så blev det en överraskningstur till Girabäcken norr om Gränna. Där bjöds jag på grymt goda smörstekta mackor med lönnsirap, blåbär och pekannötter – typ sjukt gott! Ser inte så mycket ut för världen men var verkligen toppen. Testade såklart kaffe i nya perkulatorn med!
Smörstekt macka med lönnsirap, blåbär och pekannötter alltså… Mmmm…Kaffe är ALLTID godast ute!3 x pojkar 1 x tant
Nån gång mitt under grillningen slog vindarna om och blev iskalla, så det blev ett lite hastigt avslut.
Maken toppade dagen med middag på hemgjord poke-bowl med marinerad tonfisk, det var så fantastiskt gott! Det hela avslutades med mango-fromage, en riktigt väl sammanhållen mat-dag måste jag säga, imponerande 🙂
Typ allt det bästa jag vet!Tack älskling, för allt du ordnat idag!
Kände för att skriva lite men kom inte på nåt bra. Det som ploppade upp var att jag gör en lista över mina senaste 10 födelsedagar, för det är ju i över 10 års tid jag har bloggat ändå? Kan dock konstatera att jag har de mest ointressanta födelsedagarna typ, inget illa ment till min stackars make som alltid gör sitt bästa och allt jag önskat mig- men jag tycker själv det är svårt att känna nån mening i fira min egen födelsedag så då blir det ju inte helt enkelt. Det ska tilläggas att allas födelsedagar i familjen firas ungefär likadant, vi är alltså vara rätt kassa på att fira?
2011 Här fanns inga bilder med, tror det blev lite galet med de första bilderna när jag flyttade över bloggen. Var tydligen ingen toppendag…
Inte en av topp 10 födelsedagarna jag haft, men till slut blev den ändå rätt ok. Bland det som drog ner det hela var en dåligt natts sömn, hagel, en totalt övertrött och trotsig 4 åring, en gnällig 10 månaders och lite annat smått och gott, men men, vi firade ju egentligen i påskas när min bror var här och DET var ju trevligt så jag lever på det istället =)
-Jag, 2011
2012 Vi firade i vårsolen i stadsparken och jag försökte mig tydligen på en jogging-runda. O.o
Det är lite jobbigt att lägga ut de här gamla bilderna ändå.
2013 Fick en läsplatta och solade vinterbleka ben i kyliga vårvindar. Kanske repris på det i morgon – minus läsplattan då? Annars bara soft hemma.
2014 Skrev inte ens ett inlägg? Men hade i alla fall börjat med kickboxning, så närmsta inlägg handlar om det.
2015 Lugnt men trevligt – hotellfrulle (gud vad jag saknar det) och grillkväll med grannarna lite spontant.
2016 Trädgårdspill och ett besök på Pinchos – och vad det såg ut som ett himla trevligt väder.
2017 En bra födelsedag verkar det som, inget speciellt så men bara en lyckad dag vad det verkar.
2018 Firade på bästa sätt som småbarnsförälder – med en shoppingdag (utan barn) och ett besök på rosegarden.
2019 Det jämna och fina numret 40. Jag blev firad massor tycker jag, och fick en långweekend i Palma med kompis Åsa, fasen vad underbart det var!
2020 Åh nej, födelsedag med magsjuka… Inga bilder den här gången, såklart, men fick min absolut favorit-kaffemugg!
I går vabbade jag för Filip som är förkyld. Vi var ute på två promenader a ca 1,5 timmar vardera.
Vitt: (När jag sovit bra och är i mitt egentliga utgångsläge som är positivt)
Det var en fantastisk dag i går, jag vabbade med en Filip som visserligen är förkyld och snorig, men i övrigt rätt opåverkad och pigg. Vi tog två låååånga promenader – eller i alla fall under lång tid – där Filip mest fick styra vart vi gick och så följde jag och Nala efter. På förmiddagen blev det en sväng utmed Hallbyleden som är makalöst vacker med alla vitsippor och små, små knoppar på alla buskar och träd, innan vi spenderade en stund i en lekpark. Passade på att träna lite med Nala när Filip åkte rutschkana – så skönt att ha ordentligt med tid för en gångs skull!
På eftermiddagen efter lunch, fika och lite vila så åkte vi upp till Dumme Mosse. Det tyckte Nala var fantastiskt roligt och hon skuttade verkligen runt på stigen och i den omkringliggande skogen!
Svart: (När man sovit kasst i 10 nätter, känner sig stressad över allt man borde gjort på jobbet den här tiden och Filip som brukar vara så himla rolig för nån månad sedan sprang rakt in i trotsåldern med huvudet före)
Vilken jäkla dag. Vabbade Filip som var förkyld men ändå sådär pigg att det inte blir någon vila direkt. Enklaste lösningen att hantera honom och valp blev att gå promenad, så det gjorde vi. Vet inte riktigt vad det var med Nala men hon var extremt dragig – det har annars varit bättre ett tag tycker jag? Iofs blev det INTE lättare att gå med henne när Filip HELA tiden envisades med att springa i förväg så hon skulle jaga honom. Sa till honom tusen gånger innan jag lackade ut och skrek på honom att gå med mig – som vanligt en mycket lyckad lösning och man känner sig som årets förälder sen. Svinkallt i luften än, så händerna var helt stelfrusna när vi väl kom hem.
Ungefär samma sak upprepades på eftermiddagen, Filip bara kutar och skrattar och jag försöker få ordning på Nala som blir helt stirrig. Hon for som ett jehu över hela dumme mosse, och var allmänt spattig – det blev ingen sådär mysig promenad nu heller.
Väl hemma var det som vanligt aldrig tillräckligt med det man gör med barn så Filip villa ha med mig samtidigt som jag behövde ha knas på Nala. När det stora barnen väl kom hem var det mest tjafs, och hela dagen slutade med att jag bara kände mig förbannad och otillräcklig.
Kontentan av det här är ju att varje sak jag skriver om här reflekterar just den känslan jag har för dagen eller stunden, vilket gör att det lätt blir lite hoppigt och jag kan tänka mig att det känns osammanhängande från dag till dag. Men så mycket är ju vad man väljer att visa, och hur man tolkar saker för stunden. I vilket fall är jag glad att det snart är helg, för hur man vänder sig så är det inte så mycket vila att ha 4-åring och valp – men det är ju både självvalt och inte så mycket att göra något åt.
godatankar.com 