Sura listan

4 december, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Hittade den listan här hos Hej Hej Vardag, och kunde inte låta bli den. Har lite dåligt med tid/ork att hinna skriva här annars just nu känner jag?

Obehagligaste jag vet:

När man drar med naglarna på sånt där material som en del vantar och overaller är gjorda av, lite som bävernylon? Eller när folks naglar går av i filmer (alltså inte bara spetsen utan verkligen bryts AV från roten)… Brrr. Fick gåshud av att bara tänka på det.

Absolut inte min killtyp:

Tävlingsinriktade, självgoda människor utan humor och självdistans.

Det skriker jag när jag blir arg:

Oj, det beror lite på. Är jag RIKTIGT förbannad så kan jag väsa fram ord som jag nästan inte ens kan med att skriva, men oftast blir det väl typ ”helvetesjävlaskithelvete”! Eller på ungarna (händer faktiskt inte SÅ ofta, men ibland så) så blir det oftast ”Men för helvete….?!?!”

Blir arg på:

Orättvisor. När man blir dumförklarad (ofelbart av män) och får lite ”lilla gumman” till sig. Händer faktiskt väldigt sällan som tur är, tror min blick avskräcker innan de kommit så långt många gånger. Jag blir arg på otydliga instruktioner och när man inte får befogenheter för att göra tex sitt jobb. Oh, och blir vansinnig på telefonförsäljare eller gatuförsäljare som ska haffa en ”i farten”. Så orimligt arg på dem att maken oftast går över till andra sidan gatan… Och ja, jag VET att det kanske är det jobb de nu har men jag KAN inte behärska mig då.

Sämsta bok jag läst:

Jag läser inte dåliga böcker – eller rättare sagt så läser jag inte mer än kanske 20 sidor innan jag lägger ner dem i så fall. Hinner inte läsa alls så mycket nu för tiden som man gjorde förr i världen, men när jag väl läser vill jag helst ha något spännande som får mig att fly vardagen lite.

Något som får mig att byta radiokanal:

Reklaaaaaam! Allra värst är det 10000 jävla reklamerna för spelsajter, fy fan vad jag blir irriterad!

Sist jag ville ta till knytnävarna:

Tycker jag blir arg lite oftare nu som vuxen än innan, eller så kanske jag har lärt mig låta alla känslor ta lite mer plats nu. Eller så är folk bara dummare nu 😉 Men knytnävarna? Det har funnits såna tillfällen men just nu kommer jag inte på något.

Sämsta serien/filmen jag nyligen sett:

Gud, vi började kolla på ”Mandy” häromdagen, med Nicholas Cage. Gud vad flummigt pretentiös den filmen var, och den som gjort den hade absolut Tarantino som någon form av förebild. Har jättesvårt för när det ska bli flummigt och ”djupt”, jag tycker bara det känns fånigt många gånger.

Fulaste plagg jag vet:

Det beror lite på vad man menar – på mig själv så är det typ knytbyxor? Alltså såna där lite vidare som man knyter i midjan, de är jättesnygga på många andra men de ser för JÄVLIGA ut på mig? Tror jag är för stor för såna brallor, tom en kompis skrattade och höll med mig när jag provade i somras.

Äckligaste drycken:

En riktigt sötsliskig drink, med läsk och nån slibbig likör. Typ som en hemgjord pinacolada med för mycket Malibu…. BLÄSCH!

Persona non grata

30 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Den 18:e december gör jag min sista dag på Elmia. Det känns i sig jätteskönt, och HELT perfekt att få ett ganska långt jullov innan jag börjar mitt nya jobb i januari. Vad jag däremot inte räknat med, eftersom det inte varit likadant på tidigare jobb, är hur totalt utestängd man blir från allt på jobbet – i princip alla möten är avbokade och det känns lite som om man redan slutat. På ett sätt förstår jag ju det eftersom jag inte kommer vara med framåt, samtidigt tänker jag att jag fortfarande kan bidra med input?

Nåväl, förutom mina absolut närmsta kollegor så känner jag mig lite borträknad och det är säkert så det blir (har ju inte direkt hoppat mellan jobb så jag har inte SÅ mycket att jämföra med) och då känner man sig lite meningslös.

*Kände att det här var en lagom poetisk bild angående att bryta sig loss 😉*

Däremot ser jag oerhört mycket fram mot mitt nya jobb, mot allt jag ska lära mig och alla nya människor jag ska träffa, den känslan är fantastisk!

Men allt är inte deppigt – vi håller på att planera för julfest nästa fredag och att planera sånt är ju så himla roligt! Tror det verkligen kommer bli toppen, för vi är ett superbra gäng som håller i det hela. Har inte varit på festligheter på evigheter så det ska bli kanonkul 🙂

Har ni julfester planerade? Vad ska ni göra?

Låååångsamt

24 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag tror jag har åkt på världens långsammaste förkylning… I en vecka kände jag att jag var på väg att bli sjuk, och nu har jag varit lite sjuk sen förra helgen, men jag har aldrig varit med om maken till långsamt förlopp? Är inte jättesjuk på något sätt, men lite hängig och har sedan i morse utvecklat en jobbig, ”hård” hosta. Ni vet en sån där som gör att man tar i med hela kroppen och det gör ont i hela luftstrupen och ändå känns det inte som man kan hosta bort det rossliga.

Nåväl, mest surt är det att all träning får vänta, dels får en ju ont i axlar och rygg (herregud, hur gammal är jag) och dels kände jag just att jag kommit in i ett sån flyt till slut! Förra veckan var första gången jag kände att kroppen faktiskt svarat på träningen och jag kunde jämföra vad jag orkar i lite olika övningar – och det hade förbättrats! Har inte upplevt det sen Filip föddes så det kändes jätteroligt, därav är jag lite putt över mitt påtvingade uppehåll.

*Lite orelaterat måste jag bara visa hur makalöst söt den här lille fisen var häromdagen, i skjorta och hängslebrallor!*

I vilket fall, idag har vi haft en sån där ”måste ta tag i huset”-dag och städat och bakat lite. Nu är jag helt slut och softar i soffan med ett glas vin framför babblarna… 🙄 Ja det är ju Filip som kollar det då, inte jag. Själv hoppas jag orka se sista delen av Castle Rock innan jag somnar i kväll, den är väldigt spännande nu!

I morgon förmiddag ska vi ut o skogen en liten sväng, men det får jag återkomma om! Hoppas ni alla får den sortens lördagskväll ni önskar er ❤

Ett jäkla bekymmer

22 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Först och främst, ett vansinnigt stort tack för alla gratulationer till mitt nya jobb, ni anar inte vad det värmer! Men, nu måste jag skriva lite om en HELT annan sak, nämligen ett bekymmer vi har som växer sig större för varje år här hemma…

Det där med speltid.

Eller, egentligen är det inte DET som är ett bekymmer, vi har begränsad speltid för våra barn och det funkar väldigt bra på det stora hela (förutom att vi absolut inte gör det enkelt för oss själva). Bekymret uppkommer när framförallt Oliver som ju nu är 12, ska hänga med kompisar. Så vitt vi ser det så har inga av hans kompisar några som helst regler eller begränsningar runt spel och speltid – en del har åtminstone lite regler kring VAD de får spela, men det är ungefär så långt det sträcker sig. Så, när Oliver vill hänga så vill ju kompisarna i princip enbart spela, och hans (ganska många och fantasifulla) alternativ till att bara spela (för de FÅR ju såklart också spela, naturligtvis!) får mest suckar och pustande om att det han föreslagit är tråkigt eller jobbigt. Och när till och med Oliver börjar tycka att det är jäkligt tråkigt att hänga med kompisar som inte kan göra NÅT annat än att spela så blir det ju riktigt tråkigt!

*Mina barn spelar ju tex gärna sällskapsspel med.*

Här sitter man ju lite i en rävsax – ska man låta honom spela hur mycket som helst för att inte bli utanför?!? När jag VET att han mår bättre av begränsad tid med spel? Nej – vi KAN bara inte låta honom göra som kompisarna, vi som ändå spelar båda två (alltså jag och maken) uppmuntrar gärna bra, ”riktiga” spel (ej mobilspel typ) ser också att för mycket spelande dödar kreativiteten, för att inte tala om hur illa det är rent fysiskt att sitta still så mycket. Men FAN för att hans kompisar får spela så mycket de vill för det gör ju vår och hans sits så jäkla dum!

Ett enkelt exempel är ju när det kommer snö – första dagen kanske det är ett par barn i backen, men efterföljande dagar är det BARA våra barn som är ute (och har vansinnigt kul!) i pulkabacken, helt enkelt för att vi kräver att de ska vara ute och leka också! Och visst, det går väl an att ha roligt i pulkabacken med lillebror, men jag fattar ju att man som 12-åring också behöver egna kompisar. Men de egna kompisarna behöver man ju GÖRA saker med också, och PRATA med, inte bara spela med…. Och nej, jag upplever inte att de umgås så mycket ens över spelen, det är ganska lite kommunikation dem emellan även när de spelar ihop.

Så vad gör man?!?! Vad gör ni?!?

Låt mig presentera mig

21 november, 2018 / LindaG / 2 kommentarer

Hej på er!

Vet ni vad, jag kan äntligen berätta för er det roliga jag haft på gång ett tag!

Låt mig presentera den nyaste platschefen på Blue Wall Construction AB!

Jag har alltså sagt upp mig på Elmia där jag gör min sista dag den 18 december och kommer efter julen börja på ett HELT nytt jobb för mig, som platschef på Blue Wall’s entreprenad-del. Byggbranschen har jag ju inte arbetat i innan, även om det projektledande arbetet jag har nu kanske åtminstone kommer ha VISSA likheter, så det är ett stort och väldigt spännande kliv.

Mest glad av allt är jag över att känna mig så välkommen till ett företag som satsar så mycket på mig, jag kommer ju behöva en mängd utbildningar och kommer gå bredvid de första tre månaderna på lite olika byggen.

Jag kommer alltså vara mestadels stationerad på det byggprojekt som blir ”mitt”, där jag kommer arbeta ihop med byggledare (förlåt mig om jag säger fel term här, har inte riktigt lärt mig än) och snickare, vilket gör att jag inte behöver ha full kunskap om HUR man bygger utan mer om processen och projektledandet av bygget.

Det är 80% ren lycka att få en sån utmaning och att få lära mig så mycket nytt, och 20% ”skräck” 😉 för att gå till en helt ny bransch… Så precis som det ska vara med andra ord!

När man inte kan skriva

7 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag märker att jag inte gillar när jag inte kan skriva om de saker jag har i mitt huvud här. Det jobbiga på jobbet får jag inte skriva om, det roliga som förhoppningsvis väntar kan jag inte skriva om än och det hjärtskärande sorgliga är inte heller min sak att skriva om än, framåt kommer jag nog skriva lite om det med, men inte än. Vid det här laget har jag ju vant mig vid att ha bloggen för att sortera, resonera och få ordning på tankar, funderingar och känslor, så jag känner mig lite handikappad.

Det är ganska utmattande med alla känslor upp och ner i vilket fall, och då är jag ju inte den som är mest drabbad ens. Skickar i alla fall kärlek till de som behöver det mest!

All by myself

29 oktober, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

I dag har höstlovet börjat vilket i mitt fall inte betyder så väldigt mycket ändring av rutinerna första halvan av veckan eftersom jag jobbar. För maken innebar det dock att han är hemma med 3 barn, så han tog ett djupt andetag och tog med sig alla 3 (!!!) till Astrid Lindgrens värld över dagen – imponerande! Uppskattat med, efter vad det verkar utifrån de bilder han skickat mig under dagen.

Det här innebär ju att jag fick en hel kväll bara för mig själv?! Herregud, det var evigheter sedan… Utan man är man ju ibland, och ibland utan de stora pojkarna, men helt själv måste vara över ett år sedan? Så jäkla gött! Och vad gör man då, när man utan så mycket förvarning får uppleva sådan här lyx? Jo, först gör man det man måste, man tränar och hämtar matkasse, sen åker man hem och äter lite rester och kikar på Younger, bloggar, spelar lite TV-spel, tar en bit choklad och ett litet glas rom. Öh – det här är ju typ samma sak jag gör flera gånger i veckan, MEN, nu är det ingen som tjatar, tjafsar, bråkar, skriker, bajsar, vill ha mat eller vill ha något av mig överhuvud taget*.

Oh. My. God.

Japp, det är sinnessjukt skönt!

Hade jag vetat om det lite tidigare hade jag kanske hittat på något lite mer avancerat – men å andra sidan var det ju också fantastiskt skönt att det bara blev skönt och prestigelöst liksom.

Nehej, nu ska jag passa på att spela lite medan jag kan göra det heeeeelt guilt-free!

Eftersom jag inte har några som helst bilder till det här inlägget så tänkte jag visa er hur söt en liten 1½-åring kan bli när han är nyklippt (det var ingen enkel match kan jag säga), helt apropå inget men eftersom jag får göra som jag vill så går jag all in och lägger in de bilderna ändå!

*Ja förutom att Oliver messade och villa ha mer speltid på sin platta, har ju senaste IOS och har därmed begränsat skärm och spel-tid för barnen. Så taskig och jobbig är jag. Och inte fan är det för att göra det lätt för mig själv i alla fall… suck.

Den bästa dieten

24 oktober, 2018 / LindaG / 4 kommentarer

I går tittade jag och maken på dokumentären ”den bästa dieten” på SvT. I korthet går den ut på att fyra par/familjer får varsin kostplan att följa i fyra veckor och sedan ska de följas upp med blodvärden mm. De olika ”dieterna” är livsmedelsverkets tallriksmodell, vegankost, LCHF och 5:2 fasta och de olika familjerna stöter på lite olika problem med sitt tilldelade område. Det var program två i går och alltså mitt i de fyra veckorna de ska gå igenom.

Jag tycker sånt här är väldigt intressant, att lära sig om vad kost och livsstil gör med en människa. En väldigt cool grej var att de bla visade resultat från ett över 30 år långt experiment på apor, där hälften fått sitt fulla dagsbehov av kalorier och hälften fått 25% mindre i hela sitt vuxna liv. De apor som hela tiden haft ett kaloriunderskott såg SÅ mycket yngre ut än de som ätit hela sin ranson och dödligheten i gruppen med underskott var bara en tredjedel jämfört med kontrollgruppen. Så sjukt? Det skulle ju då indikera att man lever längre och ”yngre” genom att aldrig äta tillräckligt med mat, vilket låter så konstigt …

Periodisk fasta är intressant med, studier visar ju att det är bra för kroppen att vila från att hela tiden processa mat, vilket på ett sätt låter logiskt. När jag jobbar äter jag oftast enligt 16:8 fasta, vilket i praktiken innebär att man fastar i 16h (tex 20:00-12:00) och äter i 8h (12:00-20:00). Det är ingen ansträngning eller uppoffring när man jobbar, men nästan omöjligt när man går hemma… Det gör ingen skillnad med vikten för min del men det är ganska smidigt, och enligt vissa studier då bra för kroppen.

Paj på fullkornsmjöl och med ekologiska ägg.

För övrigt är ju mat rätt viktigt för oss (jag menar, det här är ju till stor del en matblogg) och jag tycker det är väldigt roligt, så vi har kommit ganska långt med att förbättra vår dagliga mat. Vi äter i princip bara produkter med fullkorn och som är mestadels osötade, vi lagar mycket mat från grunden, vi väljer oftast ekologiska matvaror och vi har minskat på vår konsumtion av rött kött. Det känns bra! Jag är extremt glad för att även barnen gärna äter grönsaker och smakar på det mesta, även om det går i perioder om ny mat blir godkänd hos alla.

Nu är det här INTE menat som nån pekpinne eller att skuldbelägga någon, det är bara något vi har tyckt känts viktigt för OSS, var och en väljer ju sina egna strider så att säga.

Det äts en hel del fika här hemma med, ska tilläggas!

Tänker du på nåt när det gäller kosten, eller tycker du inte det är så viktigt?

Är du en av dem?*

21 oktober, 201821 oktober, 2018 / LindaG / 3 kommentarer

Jag får ibland en fråga om vi har släppt på drömmen (?) om ett hus på landet där vi kunde bli lite mer självförsörjande – och jag måste verkligen säga att vi inte har det. Däremot är det så himla mycket att ta ställning till;

Blir barnen ensamma? Hur galet mycket skjutsande blir det?
Kommer vi någonsin kunna åka på semester? Kan man ens åka ifrån en helg?
Hur ska vi hinna med ens en minibondgård om vi måste jobba heltid?
Vill vi ens? Är det kul?
”Måste” vi bli mer självförsörjande om klimat och samhälle går åt skogen? Gör det det?

Osv. osv i all oändlighet i våra huvudet…

Måste bara visa världens sötaste ko-ras, Dexter! Det är en lurvig och vänlig MINIKO! Hur söt? Bild lånad från Dexterföreningen.

MEN – i dag kläckte min man en bra idé. Nu vet jag att minst en specifik kompis kommer garva brallorna av sig om han läser det här, men försök bara ta det för den tanke det är:

Vi kanske inte måste göra det själva?

Tänk om vi kunde få 4-5 familjer till, gärna med barn, som hade liknande önskemål? Då kunde vi bygga varsitt hus på varsin tomt – inte alltför tätt utan att man känner att man har sitt eget. Då kunde de som eventuellt ville gå ihop om att ha tex höns, eller ett par kor, de som vill odla lite mer kanske gör det, man hjälps åt att tex skotta vägen på vintern osv. Jag har INTE en romantiserad ”Bullerby-bild” av det, men om vi var fler så skulle i alla fall de översta tre punkterna bli väldigt mycket mindre problematiska. Med fler barn så blir det inte lika ensamt och man måste inte ALLTID skjutsa till kompis. Man kanske skulle kunna få hjälp en vecka om man vill åka iväg?

Det är alltid känsligt när man ska dela på saker, men jag tänker att om var och en i möjligaste mån har sitt eget och övriga ”tillägg” gör man upp sinsemellan med hyfsat tydliga gränser så kanske det ändå kan bli mer positivt än negativt att vara flera familjer. Dessutom kan man dela på kostnader för tex att dra in vatten, el och bredband och för att anlägga en väg in till ”kvarteret”. Även markberedning och sånt måste ju bli billigare om man är fler som delar på det.

Vad tror ni, hiss eller diss på den här idén? (*Som ju hänger på att man känner ett gäng familjer som är intresserade så klart)

Tänk dig här, 4-5 hus på kullen, med skogen i bakgrunden. Hittade ett superfint ställe idag när vi var ute och letade, inte för långt bort (ca 5-10 minuter från där vi bor nu), men inte för nära någon stor väg så det blir en massa ljud därifrån.

Arg och glad, men nu helt slut…

17 oktober, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Den här veckan har bjudit på allt från lycka till gråt och vrede (skulle skriva ilska men det är inte starkt nog) och det är bara onsdag…!? Känner mig rätt urlakad och lite tom nu och skulle gärna skriva av mig här, men allt kan/får man inte skriva om ju.

Rätt häftigt ändå hur mycket bloggens möjligheter att ventilera hjälper mig mycket i vardagen, det blir väldigt tydligt när man inte kan skriva om allt. Att skriva här får mig att sortera tankarna och att sätta ord på saker gör ju oftast att de inte känna lika stora som de gör om man bara ältar det till döds i sitt eget huvud.

Som jag sa nyss så känner jag mig tämligen urvriden av alla känslor (jag som är van att hålla mig på ett relativt jämnt humör), så därför var det extra skönt att få köra ett mördande jobbigt pass crosschallenge! Så tillfredsställande att få stänga av alla tankar och bara göra som man blir tillsagd, samtidigt som kroppen verkligen jobbar arslet av sig. Gick därifrån betydligt gladare än när jag kom och så där skönt slut i alla muskler!

Det här blev nog ett ganska meningslöst inlägg, men man måste väl ha sådana dagar med ibland. Hoppas inspirationen kommer tillbaka inom kort och att jag åtminstone kan skriva om det riktigt roliga framöver!