Årslistan 2018

28 december, 2018 / LindaG / 1 kommentar

Nä nu är jag själv akut trött på att skriva om sjuka barn, så nu snor jag nyårslistan från Underbara Clara!

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? Ja! Sa upp mig och byter bransch, sjukt kul!

Genomdrev du någon stor förändring? Ja, se ovan om nya jobbet (gissar att ni kanske redan är trötta på att jag tjötar om det)

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, två jag står väldigt nära, men till allas stora sorg så klarade sig inte deras dotter.

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas? 30 oktober när lilla Isabelle föds och 1 november när hon går bort.

Finklädd till begravning 😔

Dog någon som stod dig nära? Lilla Isabelle som jag aldrig hann träffa medan hon levde.

Vilka länder besökte du? i och med att vi bilade till Kroatien blev det alla länder på vägen: Danmark, Tyskland, Österrike, Slovenien och Kroatien.

Bästa köpet? Vår nya bil, sen behöll vi ju även den gamla för att kunna pyssla ihop alla aktiviteter. Den är för övrigt på verkstan och lär kosta minst 14000 kr, mindre roligt…

Gjorde någonting dig riktigt glad? Förlåt, men det blir nya jobbet igen.

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019? Lite mer möjligheter till egentid står högt på listan nu.

Vad önskar du att du gjort mer? Att vi kommit ut i skogen mer med familjen.

Vi HAR varit ute, bara inte så mycket som jag önskat.

Vad önskar du att du gjort mindre? Vet inte, jag har verkligen försökt göra allt så gott jag kunnat detta året, att slösurfa kan man väl göra mindre men äh, det är ju bara småskit.

Favoritserier från året som gått? The Handmaids tale. Ryser när jag tänker på den!

Bästa boken du läst i år? Eh, har mest läst deckare som underhållning och de är ju bra men kanske inget man tar med sig direkt.

Största musikaliska upptäckt? Är ju ingen stor konsument av musik så inget jag tänkt på.

Vad var din största framgång på jobbet 2018? Att jag sade upp mig 😂

Största framgång på det privata planet? Att jag är nöjd med livet som det är nu och faktiskt ganska ofta kan leva i nuet.

Största misstaget? Just där och då kändes det som ett dumt beslut att bila hem från Kroatien i och med att Filip blev så sjuk att han blev inlagd, det hade iofs inget att göra med att vi bilade just men det kändes jobbigt just då.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Verkligen båda delarna, jag har aldrig varit så ledsen men även sällan varit så glad.

Vad spenderade du mest pengar på? Bilen… Eller bilarna, en på ett bra sätt och en på ett dåligt med verkstan.

Något du önskade dig och fick? Ett nytt jobb ju!

Något du önskade dig och inte fick? Ja, att lilla Isabelle skulle fått leva.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? Jag var tvungen att kolla bloggen, hade den shoppingdag på stan med vänner och firade lite hemma med familjen, inget speciellt utöver det.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Ja, att lilla Isabelle levde och att jag inte skulle behöva jobba med en konflikt som är vansinnigt infekterad.

Vad fick dig att må bra? Att få känna att den insats jag gör för familjen faktiskt duger och att kunna njuta av alla barnen på ett sätt jag inte kunnat innan.

Vem saknade du? Nästan oväntat mycket har jag saknat Ida, en vän som fick bort för ett par år sedan i bröstcancer. Hon var alltid klok och jag har saknat hennes sällskap och åsikter vid en massa tillfällen.

De bästa nya människorna du träffade? Nu fick vi ju en massa nya kollegor under året, men sådär lagom till måndagskaffet var det himla trevligt att tjöta med en kollega som hoppades på vinst på travet 😉

Mest stolt över? Att mina barn är alldeles fantastiska! Och faktiskt över mig själv, att jag vågar mig på något helt nytt!

Högsta önskan just nu? Att hela familjen ska bli och kan hålla sig frisk och att det hinner bli lite vila på jullovet med, inte bara besök på sjukhus och vård av barn.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Jag vet inte, egentligen hoppas jag på att få kunna fortsätta njuta av de små sakerna bara.

Inlägget Årssammanfattning 2018 dök först upp på UnderbaraClara.

Slutet gott, allting gott

18 december, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Nu har jag landat i soffan med lite god, lagrad rom och en kartong choklad. Den senare fick jag av mina kollegor ihop med ett jättefint armband från Edblads och en fantastisk bukett blommor, blev jätteglad över allt fint!

: Till vänster skymtar den fina buketten jag fick idag!

Skrivbordet är rensat och tomt, mitt passerkort är inlämnat och nu är det helt färdigjobbat på Elmia. Om nästan en hel månad börjar en helt ny del av mitt liv, men först ska vi bocka av jullovet.

De flesta julklappar är färdiga, och de sista ska jag försöka bocka av under morgondagen, sen är det bara lite städning och några få julrätter som ska bli färdiga, så det känns lugnt inför julen. Inte för att det inte brukar vara det, det var längesedan jag hade några stora ambitioner med högtider tycker jag, nu för tiden tar vi det väldigt lugnt vilket är himla skönt!

Vill bara passa på att säga att om någon känner sig ensam så är man varmt välkommen hit på en kaffe nån dag, vi är rätt ofta hemma, och julen kan kännas extra jobbig när nåt jobbigt händer, vad det än må vara. Vill också ge en stor kram till er som har det jobbigt på andra sätt just nu, även om det känns otillräckligt. Ta hand om er allihop!

Men tyst nån gång, människa…

9 december, 20188 december, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Det var väldans vad många djupsinniga och självreflekterande inlägg det blev här just nu? Kanske det beror på en annan insikt jag kommit fram till nyligen (alltså jag veeeeet, jag är värsta Dalai Lama <— gravt ironiskt), eller i alla fall något som blivit lite mer tydligt på sistone.

Herregud vad jag pratar mycket när jag är glad?!

I ”vanliga fall” (det är ju sorgligt i sig) är jag kanske inte super-pratglad utan håller mig väl kanske ganska mycket för mig själv. Nu är jag ju fortfarande en introvert personlighet så jag kanske inte bubblar rakt ut till vem som helst – men gud vilket enormt behov av att prata jag får när jag är på gott humör? Då är det som om nån skakat om en flaska med julmust och det nästan pyser över i mig, stackars de som kommer i min väg då för då känns det verkligen som det inte GÅR att hålla inne på den enorma ström av ord som vill ut?! Jag vet inte riktigt varför det blir så, vet att många kanske blir nästan tvärtom och snarare vill älta när man INTE mår bra?

*Här är i alla fall någon som är glad utan att prata en massa! Han är ju faktiskt glad mest hela tiden, det lilla hjärtat!*

Så nu vet du, ska vi träffas och fika, dricka vin eller bara umgås när jag är glad så får du vara beredd på att bli överöst av allt som bubblar ur mitt huvud, blir det för mycket får du väl säga ifrån 😉

Hurdan är du? Tyst när du är nöjd eller tyst när du är nere?

VAD var det här för känsla?

8 december, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag har haft så svårt att identifiera vad jag skulle vilja göra för något för att fira att jag (och maken) fyller 40 nästa år, och det känns väldigt ovant för mig. Normalt sett känner jag ganska omedelbart vad jag vill göra och så kör jag på det, men just nu får jag liksom inte riktigt fram vad jag vill göra. Först tänkte jag att det kanske var någon form av stressreaktion, men det kändes konstigt för stressad är jag inte, men nu under helgen har jag nog banne mig kommit på vad det är…

Jag känner mig nöjd.

Det låter kanske lite förmätet men jag kan garantera er att det var så längesedan jag mådde så här bra att jag först inte ens kunde identifiera känslan. Jag vet inte ens om jag någonsin varit så här just nöjd – jag har varit gladare än jag är nu vid speciella händelser, men jag har aldrig varit så här långvarigt tillfreds. Med det menar jag inte att det inte finns saker som inte kan bli bättre, men just nu känns det för bra för att jag ska känna mig motiverad nog att jobba för de sakerna.

*Kan inte ens komma på om jag vill åka till Kroatien igen i sommar?*

Så vad är det som är så bra då? Ja men det är just det, inget är väl egentligen exceptionellt fantastiskt, men nästan* allt i mitt liv känns mer än bra nog. Vi är alla friska, maken trivs på sitt jobb, jag ska få ett nytt jobb där jag känner mig välkommen, uppskattad och satsad på, det går bra för barnen i skolan och de har kompisar, Filip är åtminstone mellan förkylningar (så som det är när man är 20 månader och går på öppna förskolan ett par gånger i veckan) och är allmänt väldigt nöjd och glad med. Vi har inte så mycket att göra med huset, visserligen krånglar vår gamla bil men å andra sidan har vi en buffert undanlagd för just sånt här så det är inget jätteproblem om än sura pengar. Jag får till träning, ofta tre gånger i veckan även om det ibland blir färre, vi äter bra, ekologisk mat som vi lagar från grunden (hej matkasse), vi gör det vi kan för att på ett rimligt sätt minska vår klimatpåverkan och alla har aktiviteter som vi visserligen får pussla ihop men som vi ändå oftast lyckas lösa. För första gången i mitt vuxna liv har jag (nästan aldrig) kroppsångest längre och jag vet inte om det bara är ”åldersbetingat” men jag har en mycket större distans (på ett bra sätt) till det som händer runt mig, jag känner mig liksom lugn.**

Det ändrar ju inte det jag skrev om häromdagen – klimatångesten – men i mitt dagliga liv som jag själv kan påverka känner jag mig ändå nöjd med att vi lever ”good enough”.

Jag känner att den här känslan är flyktig, att det när som helst kan hända något som vänder upp och ner på livet eller att bara humöret svänger, så jag försöker verkligen att njuta av den och ta tillvara på den.

Det här kan kanske kännas som ett provocerande inlägg mitt i julstressen (kan ju för övrigt vara bra att komma ihåg att vi är föräldralediga än vilket gör att man hinner en massa som man inte hunnit annars), men det jag hoppas är att det kanske kan inge hopp till någon som känner sig fast i den där galna karusellen där allt bara rullar på och man inte har kontroll över något. Det går att landa, helt enkelt!

Hur är det med DIG? Finns det något du känner dig nöjd med, eller känns allt bara som kaos?

*Det finns en sak jag saknar, eller åtminstone skulle vilja hinna med mer av, och det är att träffa vänner mer!

**Jag gissar att alla som är äldre än mig fnissar lite åt denna ”nyvunna insikt” på samma sätt som jag lite godmodigt kan fnissa för mig själv åt en naiv 25-årings insikter om världen. Men det är ok, jag bjuder på det 😉

Klimatångest

6 december, 2018 / LindaG / 1 kommentar

Jag har klimatångest – på riktigt. Jag får ont i magen när jag hör och läser om all ny forskning som för varje vecka bara pekar på att klimatförändringarna kommer bli värre och kommer tidigare än vad man räknat med. Och då lever vi ändå extremt privilegierat här, både i det svenska samhället i stort men även rent miljömässig – vi ligger inte lika illa till om det blir värmeböljor, torka eller översvämningar som fattigare länder i ännu känsligare klimatzoner.

Det är så läskigt, att det lagom till mina barn blir stora, troligen kommer vara en helt annan värld än den vi är vana vid. Och det är sjukt läskigt att de som måste ta störst ansvar inte gör det – klimatmötet verkar trögarbetat och Trump ska vi ju inte ens tala om. Vi här hemma gör inte ALLT vi kan – vi kör tex bil, men försöker tänka oss för med.

En av de jobbigaste sakerna att tänka på är HUR jag ska kunna ge mina barn en så bra förutsättning att leva så bra som möjligt. Är det att se till att vi flyttar ut på landet, se till att vi har egen brunn och egen sol- och vindkraft kombinerat med fjärrvärme och kommunalt vatten? Hjälper det ens? Är det bra eller dåligt att ha möjlighet att bli mer självförsörjande? Det kanske ändå inte går att odla något om varje sommar kommer bli torrare och torrare? Eller kommer det vara enda sättet att kunna få tillgång till mat som inte är extremt högt prissatt pga miljöförändringar?

Aaaargh, jag har tusen frågor och de snurrar runt i mitt huvud nästan varje dag. Samtidigt fortsätter livet i sina vanliga banor, så man känner sig också nästan lite ”löjlig” ibland som funderar i de här banorna. Fan, om någon bara kunde tala om för mig vad som skulle hjälpa mina barn mest i framtiden?!?!

Hur tänker du? Är du orolig för klimatet eller rullar vardagen på?

Sura listan

4 december, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Hittade den listan här hos Hej Hej Vardag, och kunde inte låta bli den. Har lite dåligt med tid/ork att hinna skriva här annars just nu känner jag?

Obehagligaste jag vet:

När man drar med naglarna på sånt där material som en del vantar och overaller är gjorda av, lite som bävernylon? Eller när folks naglar går av i filmer (alltså inte bara spetsen utan verkligen bryts AV från roten)… Brrr. Fick gåshud av att bara tänka på det.

Absolut inte min killtyp:

Tävlingsinriktade, självgoda människor utan humor och självdistans.

Det skriker jag när jag blir arg:

Oj, det beror lite på. Är jag RIKTIGT förbannad så kan jag väsa fram ord som jag nästan inte ens kan med att skriva, men oftast blir det väl typ ”helvetesjävlaskithelvete”! Eller på ungarna (händer faktiskt inte SÅ ofta, men ibland så) så blir det oftast ”Men för helvete….?!?!”

Blir arg på:

Orättvisor. När man blir dumförklarad (ofelbart av män) och får lite ”lilla gumman” till sig. Händer faktiskt väldigt sällan som tur är, tror min blick avskräcker innan de kommit så långt många gånger. Jag blir arg på otydliga instruktioner och när man inte får befogenheter för att göra tex sitt jobb. Oh, och blir vansinnig på telefonförsäljare eller gatuförsäljare som ska haffa en ”i farten”. Så orimligt arg på dem att maken oftast går över till andra sidan gatan… Och ja, jag VET att det kanske är det jobb de nu har men jag KAN inte behärska mig då.

Sämsta bok jag läst:

Jag läser inte dåliga böcker – eller rättare sagt så läser jag inte mer än kanske 20 sidor innan jag lägger ner dem i så fall. Hinner inte läsa alls så mycket nu för tiden som man gjorde förr i världen, men när jag väl läser vill jag helst ha något spännande som får mig att fly vardagen lite.

Något som får mig att byta radiokanal:

Reklaaaaaam! Allra värst är det 10000 jävla reklamerna för spelsajter, fy fan vad jag blir irriterad!

Sist jag ville ta till knytnävarna:

Tycker jag blir arg lite oftare nu som vuxen än innan, eller så kanske jag har lärt mig låta alla känslor ta lite mer plats nu. Eller så är folk bara dummare nu 😉 Men knytnävarna? Det har funnits såna tillfällen men just nu kommer jag inte på något.

Sämsta serien/filmen jag nyligen sett:

Gud, vi började kolla på ”Mandy” häromdagen, med Nicholas Cage. Gud vad flummigt pretentiös den filmen var, och den som gjort den hade absolut Tarantino som någon form av förebild. Har jättesvårt för när det ska bli flummigt och ”djupt”, jag tycker bara det känns fånigt många gånger.

Fulaste plagg jag vet:

Det beror lite på vad man menar – på mig själv så är det typ knytbyxor? Alltså såna där lite vidare som man knyter i midjan, de är jättesnygga på många andra men de ser för JÄVLIGA ut på mig? Tror jag är för stor för såna brallor, tom en kompis skrattade och höll med mig när jag provade i somras.

Äckligaste drycken:

En riktigt sötsliskig drink, med läsk och nån slibbig likör. Typ som en hemgjord pinacolada med för mycket Malibu…. BLÄSCH!

Persona non grata

30 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Den 18:e december gör jag min sista dag på Elmia. Det känns i sig jätteskönt, och HELT perfekt att få ett ganska långt jullov innan jag börjar mitt nya jobb i januari. Vad jag däremot inte räknat med, eftersom det inte varit likadant på tidigare jobb, är hur totalt utestängd man blir från allt på jobbet – i princip alla möten är avbokade och det känns lite som om man redan slutat. På ett sätt förstår jag ju det eftersom jag inte kommer vara med framåt, samtidigt tänker jag att jag fortfarande kan bidra med input?

Nåväl, förutom mina absolut närmsta kollegor så känner jag mig lite borträknad och det är säkert så det blir (har ju inte direkt hoppat mellan jobb så jag har inte SÅ mycket att jämföra med) och då känner man sig lite meningslös.

*Kände att det här var en lagom poetisk bild angående att bryta sig loss 😉*

Däremot ser jag oerhört mycket fram mot mitt nya jobb, mot allt jag ska lära mig och alla nya människor jag ska träffa, den känslan är fantastisk!

Men allt är inte deppigt – vi håller på att planera för julfest nästa fredag och att planera sånt är ju så himla roligt! Tror det verkligen kommer bli toppen, för vi är ett superbra gäng som håller i det hela. Har inte varit på festligheter på evigheter så det ska bli kanonkul 🙂

Har ni julfester planerade? Vad ska ni göra?

Låååångsamt

24 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag tror jag har åkt på världens långsammaste förkylning… I en vecka kände jag att jag var på väg att bli sjuk, och nu har jag varit lite sjuk sen förra helgen, men jag har aldrig varit med om maken till långsamt förlopp? Är inte jättesjuk på något sätt, men lite hängig och har sedan i morse utvecklat en jobbig, ”hård” hosta. Ni vet en sån där som gör att man tar i med hela kroppen och det gör ont i hela luftstrupen och ändå känns det inte som man kan hosta bort det rossliga.

Nåväl, mest surt är det att all träning får vänta, dels får en ju ont i axlar och rygg (herregud, hur gammal är jag) och dels kände jag just att jag kommit in i ett sån flyt till slut! Förra veckan var första gången jag kände att kroppen faktiskt svarat på träningen och jag kunde jämföra vad jag orkar i lite olika övningar – och det hade förbättrats! Har inte upplevt det sen Filip föddes så det kändes jätteroligt, därav är jag lite putt över mitt påtvingade uppehåll.

*Lite orelaterat måste jag bara visa hur makalöst söt den här lille fisen var häromdagen, i skjorta och hängslebrallor!*

I vilket fall, idag har vi haft en sån där ”måste ta tag i huset”-dag och städat och bakat lite. Nu är jag helt slut och softar i soffan med ett glas vin framför babblarna… 🙄 Ja det är ju Filip som kollar det då, inte jag. Själv hoppas jag orka se sista delen av Castle Rock innan jag somnar i kväll, den är väldigt spännande nu!

I morgon förmiddag ska vi ut o skogen en liten sväng, men det får jag återkomma om! Hoppas ni alla får den sortens lördagskväll ni önskar er ❤

Ett jäkla bekymmer

22 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Först och främst, ett vansinnigt stort tack för alla gratulationer till mitt nya jobb, ni anar inte vad det värmer! Men, nu måste jag skriva lite om en HELT annan sak, nämligen ett bekymmer vi har som växer sig större för varje år här hemma…

Det där med speltid.

Eller, egentligen är det inte DET som är ett bekymmer, vi har begränsad speltid för våra barn och det funkar väldigt bra på det stora hela (förutom att vi absolut inte gör det enkelt för oss själva). Bekymret uppkommer när framförallt Oliver som ju nu är 12, ska hänga med kompisar. Så vitt vi ser det så har inga av hans kompisar några som helst regler eller begränsningar runt spel och speltid – en del har åtminstone lite regler kring VAD de får spela, men det är ungefär så långt det sträcker sig. Så, när Oliver vill hänga så vill ju kompisarna i princip enbart spela, och hans (ganska många och fantasifulla) alternativ till att bara spela (för de FÅR ju såklart också spela, naturligtvis!) får mest suckar och pustande om att det han föreslagit är tråkigt eller jobbigt. Och när till och med Oliver börjar tycka att det är jäkligt tråkigt att hänga med kompisar som inte kan göra NÅT annat än att spela så blir det ju riktigt tråkigt!

*Mina barn spelar ju tex gärna sällskapsspel med.*

Här sitter man ju lite i en rävsax – ska man låta honom spela hur mycket som helst för att inte bli utanför?!? När jag VET att han mår bättre av begränsad tid med spel? Nej – vi KAN bara inte låta honom göra som kompisarna, vi som ändå spelar båda två (alltså jag och maken) uppmuntrar gärna bra, ”riktiga” spel (ej mobilspel typ) ser också att för mycket spelande dödar kreativiteten, för att inte tala om hur illa det är rent fysiskt att sitta still så mycket. Men FAN för att hans kompisar får spela så mycket de vill för det gör ju vår och hans sits så jäkla dum!

Ett enkelt exempel är ju när det kommer snö – första dagen kanske det är ett par barn i backen, men efterföljande dagar är det BARA våra barn som är ute (och har vansinnigt kul!) i pulkabacken, helt enkelt för att vi kräver att de ska vara ute och leka också! Och visst, det går väl an att ha roligt i pulkabacken med lillebror, men jag fattar ju att man som 12-åring också behöver egna kompisar. Men de egna kompisarna behöver man ju GÖRA saker med också, och PRATA med, inte bara spela med…. Och nej, jag upplever inte att de umgås så mycket ens över spelen, det är ganska lite kommunikation dem emellan även när de spelar ihop.

Så vad gör man?!?! Vad gör ni?!?

Låt mig presentera mig

21 november, 2018 / LindaG / 2 kommentarer

Hej på er!

Vet ni vad, jag kan äntligen berätta för er det roliga jag haft på gång ett tag!

Låt mig presentera den nyaste platschefen på Blue Wall Construction AB!

Jag har alltså sagt upp mig på Elmia där jag gör min sista dag den 18 december och kommer efter julen börja på ett HELT nytt jobb för mig, som platschef på Blue Wall’s entreprenad-del. Byggbranschen har jag ju inte arbetat i innan, även om det projektledande arbetet jag har nu kanske åtminstone kommer ha VISSA likheter, så det är ett stort och väldigt spännande kliv.

Mest glad av allt är jag över att känna mig så välkommen till ett företag som satsar så mycket på mig, jag kommer ju behöva en mängd utbildningar och kommer gå bredvid de första tre månaderna på lite olika byggen.

Jag kommer alltså vara mestadels stationerad på det byggprojekt som blir ”mitt”, där jag kommer arbeta ihop med byggledare (förlåt mig om jag säger fel term här, har inte riktigt lärt mig än) och snickare, vilket gör att jag inte behöver ha full kunskap om HUR man bygger utan mer om processen och projektledandet av bygget.

Det är 80% ren lycka att få en sån utmaning och att få lära mig så mycket nytt, och 20% ”skräck” 😉 för att gå till en helt ny bransch… Så precis som det ska vara med andra ord!