Låååångsamt

24 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag tror jag har åkt på världens långsammaste förkylning… I en vecka kände jag att jag var på väg att bli sjuk, och nu har jag varit lite sjuk sen förra helgen, men jag har aldrig varit med om maken till långsamt förlopp? Är inte jättesjuk på något sätt, men lite hängig och har sedan i morse utvecklat en jobbig, ”hård” hosta. Ni vet en sån där som gör att man tar i med hela kroppen och det gör ont i hela luftstrupen och ändå känns det inte som man kan hosta bort det rossliga.

Nåväl, mest surt är det att all träning får vänta, dels får en ju ont i axlar och rygg (herregud, hur gammal är jag) och dels kände jag just att jag kommit in i ett sån flyt till slut! Förra veckan var första gången jag kände att kroppen faktiskt svarat på träningen och jag kunde jämföra vad jag orkar i lite olika övningar – och det hade förbättrats! Har inte upplevt det sen Filip föddes så det kändes jätteroligt, därav är jag lite putt över mitt påtvingade uppehåll.

*Lite orelaterat måste jag bara visa hur makalöst söt den här lille fisen var häromdagen, i skjorta och hängslebrallor!*

I vilket fall, idag har vi haft en sån där ”måste ta tag i huset”-dag och städat och bakat lite. Nu är jag helt slut och softar i soffan med ett glas vin framför babblarna… 🙄 Ja det är ju Filip som kollar det då, inte jag. Själv hoppas jag orka se sista delen av Castle Rock innan jag somnar i kväll, den är väldigt spännande nu!

I morgon förmiddag ska vi ut o skogen en liten sväng, men det får jag återkomma om! Hoppas ni alla får den sortens lördagskväll ni önskar er ❤

Ett jäkla bekymmer

22 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Först och främst, ett vansinnigt stort tack för alla gratulationer till mitt nya jobb, ni anar inte vad det värmer! Men, nu måste jag skriva lite om en HELT annan sak, nämligen ett bekymmer vi har som växer sig större för varje år här hemma…

Det där med speltid.

Eller, egentligen är det inte DET som är ett bekymmer, vi har begränsad speltid för våra barn och det funkar väldigt bra på det stora hela (förutom att vi absolut inte gör det enkelt för oss själva). Bekymret uppkommer när framförallt Oliver som ju nu är 12, ska hänga med kompisar. Så vitt vi ser det så har inga av hans kompisar några som helst regler eller begränsningar runt spel och speltid – en del har åtminstone lite regler kring VAD de får spela, men det är ungefär så långt det sträcker sig. Så, när Oliver vill hänga så vill ju kompisarna i princip enbart spela, och hans (ganska många och fantasifulla) alternativ till att bara spela (för de FÅR ju såklart också spela, naturligtvis!) får mest suckar och pustande om att det han föreslagit är tråkigt eller jobbigt. Och när till och med Oliver börjar tycka att det är jäkligt tråkigt att hänga med kompisar som inte kan göra NÅT annat än att spela så blir det ju riktigt tråkigt!

*Mina barn spelar ju tex gärna sällskapsspel med.*

Här sitter man ju lite i en rävsax – ska man låta honom spela hur mycket som helst för att inte bli utanför?!? När jag VET att han mår bättre av begränsad tid med spel? Nej – vi KAN bara inte låta honom göra som kompisarna, vi som ändå spelar båda två (alltså jag och maken) uppmuntrar gärna bra, ”riktiga” spel (ej mobilspel typ) ser också att för mycket spelande dödar kreativiteten, för att inte tala om hur illa det är rent fysiskt att sitta still så mycket. Men FAN för att hans kompisar får spela så mycket de vill för det gör ju vår och hans sits så jäkla dum!

Ett enkelt exempel är ju när det kommer snö – första dagen kanske det är ett par barn i backen, men efterföljande dagar är det BARA våra barn som är ute (och har vansinnigt kul!) i pulkabacken, helt enkelt för att vi kräver att de ska vara ute och leka också! Och visst, det går väl an att ha roligt i pulkabacken med lillebror, men jag fattar ju att man som 12-åring också behöver egna kompisar. Men de egna kompisarna behöver man ju GÖRA saker med också, och PRATA med, inte bara spela med…. Och nej, jag upplever inte att de umgås så mycket ens över spelen, det är ganska lite kommunikation dem emellan även när de spelar ihop.

Så vad gör man?!?! Vad gör ni?!?

Låt mig presentera mig

21 november, 2018 / LindaG / 2 kommentarer

Hej på er!

Vet ni vad, jag kan äntligen berätta för er det roliga jag haft på gång ett tag!

Låt mig presentera den nyaste platschefen på Blue Wall Construction AB!

Jag har alltså sagt upp mig på Elmia där jag gör min sista dag den 18 december och kommer efter julen börja på ett HELT nytt jobb för mig, som platschef på Blue Wall’s entreprenad-del. Byggbranschen har jag ju inte arbetat i innan, även om det projektledande arbetet jag har nu kanske åtminstone kommer ha VISSA likheter, så det är ett stort och väldigt spännande kliv.

Mest glad av allt är jag över att känna mig så välkommen till ett företag som satsar så mycket på mig, jag kommer ju behöva en mängd utbildningar och kommer gå bredvid de första tre månaderna på lite olika byggen.

Jag kommer alltså vara mestadels stationerad på det byggprojekt som blir ”mitt”, där jag kommer arbeta ihop med byggledare (förlåt mig om jag säger fel term här, har inte riktigt lärt mig än) och snickare, vilket gör att jag inte behöver ha full kunskap om HUR man bygger utan mer om processen och projektledandet av bygget.

Det är 80% ren lycka att få en sån utmaning och att få lära mig så mycket nytt, och 20% ”skräck” 😉 för att gå till en helt ny bransch… Så precis som det ska vara med andra ord!

När man inte kan skriva

7 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag märker att jag inte gillar när jag inte kan skriva om de saker jag har i mitt huvud här. Det jobbiga på jobbet får jag inte skriva om, det roliga som förhoppningsvis väntar kan jag inte skriva om än och det hjärtskärande sorgliga är inte heller min sak att skriva om än, framåt kommer jag nog skriva lite om det med, men inte än. Vid det här laget har jag ju vant mig vid att ha bloggen för att sortera, resonera och få ordning på tankar, funderingar och känslor, så jag känner mig lite handikappad.

Det är ganska utmattande med alla känslor upp och ner i vilket fall, och då är jag ju inte den som är mest drabbad ens. Skickar i alla fall kärlek till de som behöver det mest!

All by myself

29 oktober, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

I dag har höstlovet börjat vilket i mitt fall inte betyder så väldigt mycket ändring av rutinerna första halvan av veckan eftersom jag jobbar. För maken innebar det dock att han är hemma med 3 barn, så han tog ett djupt andetag och tog med sig alla 3 (!!!) till Astrid Lindgrens värld över dagen – imponerande! Uppskattat med, efter vad det verkar utifrån de bilder han skickat mig under dagen.

Det här innebär ju att jag fick en hel kväll bara för mig själv?! Herregud, det var evigheter sedan… Utan man är man ju ibland, och ibland utan de stora pojkarna, men helt själv måste vara över ett år sedan? Så jäkla gött! Och vad gör man då, när man utan så mycket förvarning får uppleva sådan här lyx? Jo, först gör man det man måste, man tränar och hämtar matkasse, sen åker man hem och äter lite rester och kikar på Younger, bloggar, spelar lite TV-spel, tar en bit choklad och ett litet glas rom. Öh – det här är ju typ samma sak jag gör flera gånger i veckan, MEN, nu är det ingen som tjatar, tjafsar, bråkar, skriker, bajsar, vill ha mat eller vill ha något av mig överhuvud taget*.

Oh. My. God.

Japp, det är sinnessjukt skönt!

Hade jag vetat om det lite tidigare hade jag kanske hittat på något lite mer avancerat – men å andra sidan var det ju också fantastiskt skönt att det bara blev skönt och prestigelöst liksom.

Nehej, nu ska jag passa på att spela lite medan jag kan göra det heeeeelt guilt-free!

Eftersom jag inte har några som helst bilder till det här inlägget så tänkte jag visa er hur söt en liten 1½-åring kan bli när han är nyklippt (det var ingen enkel match kan jag säga), helt apropå inget men eftersom jag får göra som jag vill så går jag all in och lägger in de bilderna ändå!

*Ja förutom att Oliver messade och villa ha mer speltid på sin platta, har ju senaste IOS och har därmed begränsat skärm och spel-tid för barnen. Så taskig och jobbig är jag. Och inte fan är det för att göra det lätt för mig själv i alla fall… suck.

Den bästa dieten

24 oktober, 2018 / LindaG / 4 kommentarer

I går tittade jag och maken på dokumentären ”den bästa dieten” på SvT. I korthet går den ut på att fyra par/familjer får varsin kostplan att följa i fyra veckor och sedan ska de följas upp med blodvärden mm. De olika ”dieterna” är livsmedelsverkets tallriksmodell, vegankost, LCHF och 5:2 fasta och de olika familjerna stöter på lite olika problem med sitt tilldelade område. Det var program två i går och alltså mitt i de fyra veckorna de ska gå igenom.

Jag tycker sånt här är väldigt intressant, att lära sig om vad kost och livsstil gör med en människa. En väldigt cool grej var att de bla visade resultat från ett över 30 år långt experiment på apor, där hälften fått sitt fulla dagsbehov av kalorier och hälften fått 25% mindre i hela sitt vuxna liv. De apor som hela tiden haft ett kaloriunderskott såg SÅ mycket yngre ut än de som ätit hela sin ranson och dödligheten i gruppen med underskott var bara en tredjedel jämfört med kontrollgruppen. Så sjukt? Det skulle ju då indikera att man lever längre och ”yngre” genom att aldrig äta tillräckligt med mat, vilket låter så konstigt …

Periodisk fasta är intressant med, studier visar ju att det är bra för kroppen att vila från att hela tiden processa mat, vilket på ett sätt låter logiskt. När jag jobbar äter jag oftast enligt 16:8 fasta, vilket i praktiken innebär att man fastar i 16h (tex 20:00-12:00) och äter i 8h (12:00-20:00). Det är ingen ansträngning eller uppoffring när man jobbar, men nästan omöjligt när man går hemma… Det gör ingen skillnad med vikten för min del men det är ganska smidigt, och enligt vissa studier då bra för kroppen.

Paj på fullkornsmjöl och med ekologiska ägg.

För övrigt är ju mat rätt viktigt för oss (jag menar, det här är ju till stor del en matblogg) och jag tycker det är väldigt roligt, så vi har kommit ganska långt med att förbättra vår dagliga mat. Vi äter i princip bara produkter med fullkorn och som är mestadels osötade, vi lagar mycket mat från grunden, vi väljer oftast ekologiska matvaror och vi har minskat på vår konsumtion av rött kött. Det känns bra! Jag är extremt glad för att även barnen gärna äter grönsaker och smakar på det mesta, även om det går i perioder om ny mat blir godkänd hos alla.

Nu är det här INTE menat som nån pekpinne eller att skuldbelägga någon, det är bara något vi har tyckt känts viktigt för OSS, var och en väljer ju sina egna strider så att säga.

Det äts en hel del fika här hemma med, ska tilläggas!

Tänker du på nåt när det gäller kosten, eller tycker du inte det är så viktigt?

Är du en av dem?*

21 oktober, 201821 oktober, 2018 / LindaG / 3 kommentarer

Jag får ibland en fråga om vi har släppt på drömmen (?) om ett hus på landet där vi kunde bli lite mer självförsörjande – och jag måste verkligen säga att vi inte har det. Däremot är det så himla mycket att ta ställning till;

Blir barnen ensamma? Hur galet mycket skjutsande blir det?
Kommer vi någonsin kunna åka på semester? Kan man ens åka ifrån en helg?
Hur ska vi hinna med ens en minibondgård om vi måste jobba heltid?
Vill vi ens? Är det kul?
”Måste” vi bli mer självförsörjande om klimat och samhälle går åt skogen? Gör det det?

Osv. osv i all oändlighet i våra huvudet…

Måste bara visa världens sötaste ko-ras, Dexter! Det är en lurvig och vänlig MINIKO! Hur söt? Bild lånad från Dexterföreningen.

MEN – i dag kläckte min man en bra idé. Nu vet jag att minst en specifik kompis kommer garva brallorna av sig om han läser det här, men försök bara ta det för den tanke det är:

Vi kanske inte måste göra det själva?

Tänk om vi kunde få 4-5 familjer till, gärna med barn, som hade liknande önskemål? Då kunde vi bygga varsitt hus på varsin tomt – inte alltför tätt utan att man känner att man har sitt eget. Då kunde de som eventuellt ville gå ihop om att ha tex höns, eller ett par kor, de som vill odla lite mer kanske gör det, man hjälps åt att tex skotta vägen på vintern osv. Jag har INTE en romantiserad ”Bullerby-bild” av det, men om vi var fler så skulle i alla fall de översta tre punkterna bli väldigt mycket mindre problematiska. Med fler barn så blir det inte lika ensamt och man måste inte ALLTID skjutsa till kompis. Man kanske skulle kunna få hjälp en vecka om man vill åka iväg?

Det är alltid känsligt när man ska dela på saker, men jag tänker att om var och en i möjligaste mån har sitt eget och övriga ”tillägg” gör man upp sinsemellan med hyfsat tydliga gränser så kanske det ändå kan bli mer positivt än negativt att vara flera familjer. Dessutom kan man dela på kostnader för tex att dra in vatten, el och bredband och för att anlägga en väg in till ”kvarteret”. Även markberedning och sånt måste ju bli billigare om man är fler som delar på det.

Vad tror ni, hiss eller diss på den här idén? (*Som ju hänger på att man känner ett gäng familjer som är intresserade så klart)

Tänk dig här, 4-5 hus på kullen, med skogen i bakgrunden. Hittade ett superfint ställe idag när vi var ute och letade, inte för långt bort (ca 5-10 minuter från där vi bor nu), men inte för nära någon stor väg så det blir en massa ljud därifrån.

Arg och glad, men nu helt slut…

17 oktober, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Den här veckan har bjudit på allt från lycka till gråt och vrede (skulle skriva ilska men det är inte starkt nog) och det är bara onsdag…!? Känner mig rätt urlakad och lite tom nu och skulle gärna skriva av mig här, men allt kan/får man inte skriva om ju.

Rätt häftigt ändå hur mycket bloggens möjligheter att ventilera hjälper mig mycket i vardagen, det blir väldigt tydligt när man inte kan skriva om allt. Att skriva här får mig att sortera tankarna och att sätta ord på saker gör ju oftast att de inte känna lika stora som de gör om man bara ältar det till döds i sitt eget huvud.

Som jag sa nyss så känner jag mig tämligen urvriden av alla känslor (jag som är van att hålla mig på ett relativt jämnt humör), så därför var det extra skönt att få köra ett mördande jobbigt pass crosschallenge! Så tillfredsställande att få stänga av alla tankar och bara göra som man blir tillsagd, samtidigt som kroppen verkligen jobbar arslet av sig. Gick därifrån betydligt gladare än när jag kom och så där skönt slut i alla muskler!

Det här blev nog ett ganska meningslöst inlägg, men man måste väl ha sådana dagar med ibland. Hoppas inspirationen kommer tillbaka inom kort och att jag åtminstone kan skriva om det riktigt roliga framöver!

Tacksam!

14 oktober, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Den här helgens dominerande känsla tror jag är tacksamhet faktiskt. Inte på grund av något omvälvande på något sätt, utan jag bara njuter av nuet. Jag är tacksam för att alla på det stora hela är friska (ok, Filip är förkyld, men det är ju inte hela världen), att det är ett fantastiskt väder, att både jag och maken hann träna igår, att vi kom iväg på utflykt och att det är så vackert ute i naturen nu!

Jag njuter av att jag hann städa hela huset i fredags, älskar när det känns rent till helgen. Jag njuter av att jag just nu sitter och bloggar. Maken håller på och kokar aroniasylt och jag har nyss gjort umamimajonäs, för om en liten stund ska vi grilla hamburgare. Solen skiner in, Filip sitter på golvet och leker, Oliver pusslar och väntar på en kompis och Lukas är och leker med en av sina kompisar. Herregud så bra vi har det! Och ja, i morgon kan känslan vara en helt annan, jag kan vara deppig, stressad eller bli sjuk, därför tänker jag verkligen passa på att vara glad för att allt känns så skönt just precis nu.

Här kommer ett till tips på grill-utflykt – en bit av Bankerydsleden med en grillplats (nr 23) med fantastisk utsikt. På vägen tillbaka lyckas vi alltid gå lite fel (gröna streck) och då blir rundan ca 3,5 km totalt (dock väldigt backig och brant), annars tror jag den blir ca 5 km. Lättast är att utgå från Bankerydskyrkan (24)!

Oliver som just börjat scouterna skötte elden och hade huggit ved – med bravur!

Den här lilla mannen knatade runt och upptäckte naturen.

Utsikt över Vättern!

Vi åkte dit ganska sent, så när vi gick hemåt så började solen gå ner (strax efter 18). Så galet fint, kunde inte fånga en bråkdel av det med kameran dock!

Ha en fantastisk söndagskväll, och hoppas ni alla får en underbar vecka!

Skilda sovrum

9 oktober, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Vi är ju nu som bekant på vårt tredje barn. Ett barn som jämfört med de större grabbarna oftast sover tämligen tillfredsställande mellan 20-06 ungefär, även om man kan behöva klappa på honom nån gång på natten. Är det ”nåt på G” som förkylning, växtvärk eller tandsprickning så blir det däremot såklart fler gånger på en natt.

Vår lösning?

En av oss (den som ska jobba) tar sitt täcke och kudde och sover i Filips rum där vi hoppat över barnsängar och växa-sängar och direkt köpt en i vuxenstorlek. Resultatet blir att åtminstone en förälder har möjlighet att sova ut (den som sover själv är sedan ansvarig för att ta hand om morgonen så den som tagit natten får lite sovmorgon) och eftersom vi delar föräldraledigheten så behöver man aldrig gå längre än några dagar innan man får sova. Sen kan det ju ändå vara svårt att sova riktigt gott, speciellt om man dagarna innan varit tvungen att vakna en gång i halvtimmen eller så, men det blir i alla fall bättre sömn.

Det här är något jag rekommenderar folk (kanske speciellt yngre par i min omgivning) som inte får sova ordentligt – men de flesta ser det som en otroligt stor grej att sova i skilda sovrum. Men tro mig, det är bättre för en relation att inte vara aptrött än att man får sova ihop! Är det bra perioder sover vi tillsammans såklart, men i jobbiga perioder delar vi på oss. Det är en kort period i livet och det ÄR ingen stor grej, vilket man märker om man provar en vecka.

Dagtid sover den här krabaten som en stock och vi brukar få väcka honom efter två timmar för att inte kvällen ska bli alltför lång. På de här bilderna är han alldeles, alldeles nyvaken och gör det han älskar att göra – nämligen ligga kvar och gotta sig en bra stund innan det är dags att kliva upp!

Mer sömn åt folket!