Vi är ju nu som bekant på vårt tredje barn. Ett barn som jämfört med de större grabbarna oftast sover tämligen tillfredsställande mellan 20-06 ungefär, även om man kan behöva klappa på honom nån gång på natten. Är det ”nåt på G” som förkylning, växtvärk eller tandsprickning så blir det däremot såklart fler gånger på en natt.

Vår lösning?

En av oss (den som ska jobba) tar sitt täcke och kudde och sover i Filips rum där vi hoppat över barnsängar och växa-sängar och direkt köpt en i vuxenstorlek. Resultatet blir att åtminstone en förälder har möjlighet att sova ut (den som sover själv är sedan ansvarig för att ta hand om morgonen så den som tagit natten får lite sovmorgon) och eftersom vi delar föräldraledigheten så behöver man aldrig gå längre än några dagar innan man får sova. Sen kan det ju ändå vara svårt att sova riktigt gott, speciellt om man dagarna innan varit tvungen att vakna en gång i halvtimmen eller så, men det blir i alla fall bättre sömn.

Det här är något jag rekommenderar folk (kanske speciellt yngre par i min omgivning) som inte får sova ordentligt – men de flesta ser det som en otroligt stor grej att sova i skilda sovrum. Men tro mig, det är bättre för en relation att inte vara aptrött än att man får sova ihop! Är det bra perioder sover vi tillsammans såklart, men i jobbiga perioder delar vi på oss. Det är en kort period i livet och det ÄR ingen stor grej, vilket man märker om man provar en vecka.

Dagtid sover den här krabaten som en stock och vi brukar få väcka honom efter två timmar för att inte kvällen ska bli alltför lång. På de här bilderna är han alldeles, alldeles nyvaken och gör det han älskar att göra – nämligen ligga kvar och gotta sig en bra stund innan det är dags att kliva upp!

Mer sömn åt folket!