En favoritdag

För nåt år sedan eller så så var vi på ett inspirations-föredrag med Olof Röhlander med jobbet och sedan dess prenumererar jag på hans nyhetsbrev. Nu är det rätt ofta jag mest snabbt scrollar igenom det, men den här gången ställde han en fråga som jag tyckte var rätt intressant – eller egentligen flera frågor, utifrån ”Hur ser din favoritdag ut?”. Det är ändå en ganska intressant och både lätt och svår fråga, så jag var tvungen att klura på det lite…

Var du ensam eller var du bland andra människor? I så fall: med vilka?
Jag är med familjen. Det är lätt att identifiera faktiskt, och det finns inga andra svar som konkurrerar med detta.

8dccf-img_9612

Var du mestadels inomhus eller utomhus den här dagen?
Vi är nästan bara utomhus – självklart föreställer jag mig bra väder den här dagen, men den kan vara en vacker vårdag, en varm sommardag eller en gnistrande höstdag – det är inte så viktigt.

3ffc5-97

Var det en dag fylld av aktiviter, eller var det stilla vatten?
Åh, det här är lite olika beroende på hur man definierar aktiviteter med. Jag skulle nog allra helst vilja se en lite äventyrlig dag, där vi i familjen tex paddlar kanot, vandrar, fiskar eller gör något annat lite ”äventyrligt” i grunden, men även där det finns tid för att grilla tillsammans, kanske bada lite i en sjö (sommartid då) och sitta och prata. Helst vill jag kombinera med tex lite trädgårdsarbete eller så med, så man känner att man ”gör nån nytta”.

417eb-39

132e2-img_4652

fd2d6-img_5563

Vad fanns det för övriga omständigheter som gjorde den här dagen så bra?
Som så mycket annat så hänger det mycket på att alla är ”på humör”, vilket framförallt innebär att jag vill att barnen har roligt ute i naturen. Nu brukar de vara duktiga (ibland till min stora förvåning) på att underhålla sig när vi är just ute, det är lite värre på vintern när kylan frestar på tålamodet en del däremot. Man känner sig aktiv och gör saker ihop.

f4613-img_4592
8aa32-img_0854

Vika tankar och känslor cirkulerade i ditt inre system?
Jag är lugn, men känner ändå att vi ”åstadkommer” något tillsammans. Vi upplever saker ihop, och det gör oss tajtare som familj. I slutet på dagen vill jag vara genomtrött i kroppen, men lugn i huvudet, sådär som man bara blir när man varit ute en hel dag.

c8082-img_1363
5f199-img_2010

När jag skulle leta upp foton till det här inlägget så blev jag ändå glad över att vi faktiskt jobbar ”i rätt riktning” genom att försöka ta oss ut en sväng så fort vädret och övriga omständigheter tillåter. Nu är frågan då hur man skulle kunna få mycket mer av det här i vardagen (ja, vinna på lotto hade ju varit najs, men det lär väl inte inträffa)? En gård känns ju som en slags dröm, helst i närheten av nån sjö så pojkarna kan fiska och bada… Sen älskar jag ju våra semestrar med, när vi bilar och hyr hus någonstans, men det räknar jag inte som en ”vardag”. 

Hur skulle din bästa dag se ut?

b2df0-img_4766

Fem dagar i Februari

Det är fantastiskt kul att kunna kolla tillbaka själv i bloggen, och se vad man tänkte och gjorde för upp till 6 år sedan! Jag kikade på ett litet axplock av vad jag gjort i februari, och här är vad jag hittade:

2011

d4307-dsc04915

Sömnbrist verkar stå högst på listan här, med Lukas på ca 7-8 månaders ålder. Hmmm, hoppas den kommande bebisen sover bättre?!?! Annars verkar det mesta cirkulera runt familjeliv och framförallt barnen, såklart.

2012

Lukas hade lunginflammation och var inne ett par vändor på akuten, och jag och Oliver var på Universeum (verkar vara dit man ska åka i februari 😉 )

2013

Aha, nu har jag börjat träna, både styrketräning, kickboxing och så åker jag längdskidor. Det sistnämnda saknar jag massor, hade hoppats kunna åka lite innan jag blir alltför stor och tung, men nu verkar det lite kört, vet inte om jag vågar ställa mig på ett par skidor nu (och framförallt tror jag inte jag kan andas tillräckligt för att få upp ens styrfart….).

2014

Oj oj, 2014 är det året jag ”toppar min form” och jag har aldrig i hela mitt liv varit så vältränad och fit. Det är ett tämligen egocentrerat år, men samtidigt nog välbehövligt efter att allt fokus legat på två barn i många år. Maten har jag stenkoll på och det är kesobröd, GI-mat och LCHF-pajer, allt maxat med protein såklart.

2015

På det personliga planet kämpar jag som fan här, mitt hårda kost- och träningsschema från året innan håller helt enkelt inte när man har familj, barn och jobb, men jag vill inte släppa. Något jag är på väg att släppa taget om är däremot kickboxingen, för en dröm och planer om en sladdis börjar växa fram allt mer… Men än kämpar jag på, allt mer desperat, med proteinfluff och kvarg. Men det blir också mer recept i bloggen nu framöver!

2016

Oliver tävlar i friidrott, och vi i familjen försöker ta oss ut allt oftare. Vädret verkar ha varit lite mer vårlikt vid det här tiden, och vi grillar på hemmaplan med. Bloggen får allt fler recept och ligger nu med på MyTaste där den går riktigt bra.

Sedär, en liten tillbakablick. Kan varmt rekommendera att blogga eller på något annat sätt skriva upp lite vad som händer i ditt liv, för jäklans vad fort man glömmer och det är fantastiskt roligt att titta tillbaka!

Längtan efter något äkta

Idag hann jag jobba precis halva dagen innan O ringde från skolan och sa att han mådde dåligt, så nu blir det VAB för honom istället för L… Hoppas att det inte blir alltför allvarligt bara. 

Nåväl, det var ju inte det jag skulle skriva om, utan det var något helt annat. I går kväll satt jag och maken och kollade på Mandelmanns och pratade lite om våra egna drömmar om att *någon* gång kunna vara åtminstone lite självhushållande. Det är ju något vi inte är ensamma om, trenden i dagsläget är ju att fler och fler väljer ett enklare liv med mer eller mindre grad av självhushåll, även om det inte är supermånga ändå.

Jag funderade lite på hur det kommer sig den här känslan av att vilja göra något ”äkta”, något fysiskt som ju skiljer sig så mycket från vår och många andras vardag. Dels tror jag att man pga okunskap säkert romantiserar bilden, även om man tycker att man förstår hur mycket jobb det är med det så är det säkerligen lika mycket mer man missar, men dels tror jag även att vi kanske är trötta på det här ”ytliga” samhället, som dessutom känns mer och mer instabilt med allt som händer i världen. Både jag och maken har ju kontorsjobb där vi åstadkommer saker digitalt, och det känns på något sätt inte lika äkta som att tex bygga något rent fysiskt.

Det här med att samhället känns instabilt är ju ett helt kapitel för sig egentligen, med en galen maktmissbrukare på den troligtvis enskilt viktiga posten i världen. Kanske är det bara känslan av att det liv vi lever idag bara existerar i en skör glasbubbla, där det nu börjar uppstå sprickor, som gör att vi letar efter något rejälare och mer äkta?

För vår egen del tycker vi båda att det fortfarande är väldigt svårt att bestämma sig för vilken väg vi egentligen vill gå, dels är det ett bekvämt (men kanske lite innehållslöst) liv vi lever nu, dels vet vi ju inte vart (eller ens OM) världen är på väg. Det är svårt att se exakt vilket liv vi skulle vilja ha, eftersom man helt enkelt inte har koll på vilka val och möjligheter som finns.

Kanske är längtan efter något äkta också en liten del i att vi vi skaffar ett tredje barn, för på ett konkret sätt är ju barnen det bästa vi åstadkommit, det som är mest äkta och det som kräver mest närvaro. Det gäller ju bara att se till att det finns någon slags värld för våra barn att växa upp i och leva i med.

Hur resonerar du? Har du kanske redan gjort nån ändring, eller skulle du vilja? Eller är du supernöjd med din åtta-till-fem tillvaro? Det vore så kul att få veta…. (kommentera genom att klicka på kommentera överst i inlägget)

img_2436

Avslutar med bilder på de två små sätt vi försöker närma oss en annan framtid, dels våra egna höns…

img_2743

…och dels att vi så ofta vi kan försöker ta oss ut i naturen. Det är inte mycket, men det är mer än inget!

Tankar inför 2017

Jag ser i diverse sociala medier att det är en del prat om nyårslöften, fast det ser inte ut som så många i min närmaste omgivning direkt avgett några. Kanske är det för att vi börjar bli … ehum, äldre, och därmed vet av erfarenhet att det där med nyårslöften liksom sällan blir något av. Lite synd är det, på ett sätt, för själv gillar jag lite att åtminstone ta julen och ledigheten till att planera vad man skulle vilja ha ut av nästa år – även om man inte direkt avger några nyårslöften för det.

Själv har jag inte, och tänker inte, avge några nyårslöften heller, men visst har jag lite tankar om året. Att det i stort sett blir omöjligt att planera mycket pga kommande bebis vet jag ju om, men jag har två utgångspunkter.

  1. Äta mer vegetariskt. Eftersom jag nu inte alls varit särskilt sugen på kött så tänker jag att det är en bra start för att äta mer vegetariskt. Och jag kanske borde förtydliga – för mig räknas det i princip som vegetariskt även om det ingår ägg eller fisk (och skaldjur), det jag vill dra ner på är alltså rent köttätande. Borde inte vara svårt att öka på det här eftersom vi ätit väldigt mycket kött de senaste åren, men jag känner att jag har lite dåligt med vegetariska vardags-recept, speciellt såna med fisk där min repertoar är himlans liten. Visst, köper man en fin torskrygg är det ju superenkelt att göra världens godaste middag av det, men då ska man ju också ta sig förbi och handla färsk fisk någonstans lite smidigt i vardagsstressen.
  2. Att innan året är slut ha fått tillbaka någon slags rutin på att träna igen. Jag tränade ju inte en minut vare sig före, under eller efter de andra graviditeterna, så jag vet inte riktigt hur jag kommer känna den här gången när jag faktiskt är van att träna, men min förhoppning är att jag inte ska tappa rutinerna helt. Hälso- och humörseffekterna är så stora att jag inte vill vara utan, däremot har jag extremt låga krav på mig själv när jag ska komma igång igen efter förlossningen och vad/hur jag ska träna.

Har ni några tankar om det kommande året? Eller kanske rent av nyårslöften? Vore väldigt kul att höra hur ni tänker.

img_2782

Ser ju fram emot att de här två ska få sitt syskon med, naturligtvis!

Gräsänka

Sitter just nu och tittar med ett halvt öga på ”På Spåret”, i ett totalt tyst och stilla hus. Så har det varit sedan vid lunch, eftersom maken och pojkarna åkte för att hälsa på sina kusiner i Vimmerby över dagen, men jag stannade hemma för att det vore så himla skönt med en egen stund helt enkelt.

Det har varit väldigt lugnt ändå, efter nästan två veckors jullov är ju faktiskt ”allt” gjort här hemma som behöver göras. Vi har hunnit städa, fixa, organisera och greja i lugn och ro, så nu var det mest bara att liksom vara. 

Jag är lite dålig på att bara vara…

MEN, jag passade på att göra lite sånt som annars kan skrämma livet ur den som ser mig, dvs färga håret och dessutom passade jag på att lägga en av ansiktsmaskerna jag fått tidigare i en glossybox (när ska man hinna med sånt till vardags??), måla naglarna och kolla frisyridéer på Pinterest. Ja det sistnämnda kanske inte direkt skrämmer någon i och för sig, men med färg i håret och en ansiktsmask på så är man ju inte sådär supervacker direkt…

På tal om frisyrer så måste jag bara visa en bild, tyckte den här tjejen var jättelik mig (minus en femton år eller så), eller så är det bara så att jag VILL se ut som henne?

IMG_5852.jpg

Nu ska jag gå och förbereda barnens sängar så det bara är till att stoppa ner dem när de är hemma. Puss på er!

Träningsstatistik 2016

Det här är mest för egen del, och för att det ibland är kul med siffror =) Nu är det i fyra år jag gjort en sammanställning av min träningsstatistik varje år, så här kommer detta årets nuffror (jag använder Shapelink för att registrera all träning, tycker det är skönt att enkelt kunna få en översikt så att den träningen jag vill få gjord också blir gjord) :

Antal träningstillfällen
2013 – 156 pass
2014 – 274 pass
2015 – 235 pass
2016 – 235 pass

Tränad tid
2013 – 160 h och 19 minuter
2014 – 250 h och 10 minuter
2015 – 222 h och 9 min
2016 – 214 h och 25 min

Styrketräningspass
2013 – 78 pass
2014 – 130 pass
2015 – 106 pass
2016 – 87 pass

Total sträcka (gång, löpning, skidor)
2013 – 128 km
2014 – 319 km
2015 – 380 km
2016 – 350 km

Måste säga att jag känner mig himlans nöjd med statistiken, speciellt med tanke på att jag varit gravid halva året! Sen har ju intensiteten ändrats givetvis, och det har tillkommit mer yoga och blivit mindre HIIT och styrka, men mitt mål har ju varit att försöka hålla rutin och kropp igång och det har jag absolut lyckats med.

Jag hoppas kunna träna vidare så långt som möjligt tills det är dags att få barn (haha, ”få” barn, himla dumt uttryck för övrigt, det är fan inget man ”får”) för att inte tappa så mycket av min basstyrka. Efter förlossningen får vi se, jag har ingen brådska över att ”komma i form” alls, men jag vill ju såklart kunna röra på mig för att må bra – det får bli som det blir helt enkelt. Huvudsaken är att jag inom ett år är igång med regelbunden träning igen – det får bli mitt mål 2017 helt enkelt!

Sorteringsmani

Gud vad tillfredställande det kan vara att sortera/organisera och slänga saker, om man är på rätt humör. Jag tror det kanske är lite extra skönt när man inställd på att ”boa” lite, för nu har jag gjort i ordning:

  • ett köksskåp där välling, flaskor, bröstpump mm kan få bo
  • ett badrumsskåp där blöjor, salvor och annat smått och gott till skötbordet förvaras

Därutöver har jag, ej bebisrelaterat dock, gjort ett ryck i badrummet och slängt allt gammalt smink, skönhetsprodukter och smycken som jag aldrig använder eller som har gått ut (ok, hittade en grej som gick ut 2008, men ssccchhhh….). Så gött det är!

img_5805img_5806

Ser kanske inte ut att vara i så mycket ordning, men det är en jäkla skillnad måste jag säga. Slängde en jättepåse!

Skulle allra helst vilja boa mer, ställa iordning skötbord och spjälsäng och så, men det är ju liksom tre månader kvar så då står det ju bara i vägen och blir dammigt… Försöker ta ut alla frustrationer över att jag måste vänta genom att städa iordning resten av huset. Undrar om jag kanske skulle ta ungarnas rum imorgon….?

Skämskudde?

Igår kollade jag och maken på Historieätarna – den här gången mitt i 90-talet, alltså från jag var 11 tills jag var 21 år gammal. Jag älskar historieätarna, det är superintressant att få se vad folk har ätit genom historien, men i går var första gången jag liksom… skämts, lite? Vi skrattade rätt gott åt hur jäkla väl allt stämde – tex inredningen i nån av lägenheterna var en exakt kopia av min mans första lägenhet typ, och maten med såklart, även om vi äter det mesta av det än idag.

Men liksom, hur stereotyp är man egentligen? Det var väl mest det som gjorde att man ville dra fram skämskudden, att man kände igen sig i så mycket att det blev nästan pinsamt tydligt hur stereotyp man är/var…. Hua, lite jobbigt, men mestadels roligt ändå!

kokbok

Vår kokbok. Lätt den kokbok jag använt mest genom åren, hur mycket inspration och recept jag  än letar efter på nätet så är det ju här alla basrecept finns. 

Dagens ord – jouska

Maken skickade över en tweet från Science GIF’s häromdagen, med en lista över ord som beskriver lite udda känslor, såna som annars är svåra att kanske hitta ord för. Nu är de på engelska, men jag hittade ett par favoriter:

Vi börjar med rubriken, jouskaa hypothetical conversation that you compulsively play in your brain. Ja, ni vet, när man spelar upp den där perfekta repliken och dialogen man missade att ha för man inte fann sig, eller när man utför ett helt bråk själv i huvudet och spelar båda parter. Typiskt bra ord.

Nästa då, vemõdalen – the frustration of taking a photo of something amazing when thousands of identical photos already exist. Typ varje bild tagen på Eiffeltornet, Brooklyn Bridge eller en solnedgång. Eller som varje bild på Vättern som dyker upp på jkpg’s instagramkonto varje vecka 😉

img_5211

Ok, en sista, anekdouche –  a conversation in wich everyone is talking, but nobody is listening. Haha, ja det finns väl framförallt två tillfällen när man kan se det här, antingen är det när barnen pratar ”med” varandra i en lek, helst 3-4 barn samtidigt, ELLER så är det i vilken typ av ledningsmöte som helst 😉

Har du några favoritord?

Funderingar

Vår jakt på en gård fortsätter, även om vi fortfarande inte riktigt vet vad vi vill, men för varje ställe man tittar på så tänker jag att man lär sig något i alla fall. Det finns ju 1000 frågor med innan vi kan ta nån slags steg – kan man få in pengar på hyra? Hur sköter man får? Hur mycket land vill vi ha/behöver man? för att bara nämna ett fåtal..

Ena sekunden känns det jättelockande, men samtidigt känns det ju också ofta väldigt bekvämt med det huset vi har nu, som i princip är underhållsfritt förutom vanliga vardagsbestyr.. Läskigt, roligt, skrämmande och hoppfull, i en enda röra.

Hur mycket på landet vill vi bo? Vad orkar vi med? Vad vill vi hinna göra?

Annars rullar liksom vardagen på i 180 nu när hösten satt fart på riktigt på jobbet. MEN, ikväll ska jag och ett gött gäng tjejer ut på lite AW – vi ska sitta i solen på NEO och dricka vin i sommarvärmen! Ser grymt mycket fram emot det…. I morgon har jag, på fredagen med finast väder på en månad, lyckats boka in ett biobesök med barnen sedan två veckor tillbaka. Hitta Doris ska vi se, har hört att den ska vara riktigt bra så det ser även jag fram emot måste jag säga!