Back to work

2 oktober, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag har jag alltså jobbat min första dag sedan Filip föddes. Det var en start i 180, så att säga, för det är en av våra större mässor (när det gäller innehåll som rör min tjänst) som börjar på onsdag så det var rätt in i hetluften. Inte helt fel iofs, de här dagarna precis innan en mässa börjar är alltid väldigt roliga, speciellt inför Elmia Garden.

Jag kunde i alla fall snabbt konstatera att jag (eller åtminstone min arbetsinsats 😉 ) var grymt efterlängtad, så det kändes ju absolut bra 🙂

Efter att ha svarat på frågan ”hur känns det att vara tillbaka på jobbet” ungefär 83 gånger så kom jag nog faktiskt på vad det är som gör att det känns lite som ”semester” att jobba, även när det är så hektiskt som det är nu. Med barnen så ger jag ALLT av mig själv, det finns knappt nåt kvar till vare sig mig eller maken när kvällen kommer, vilket gör att man är typ utmattad, även fast inte barnen är vare sig särskilt besvärliga eller krävande. Men ändå, med Filip blir det ju allt jobb som kommer runt en bebis, med de stora ska man lyssna, prata, göra läxor, planera, förmana och tjata. Det ska lagas mat, serveras mellis, man ska kontakta deras kompisar, planera och fixa runt deras sporter och aktiviteter och allt annat, förutom att hushållsarbetet liksom självklart faller tyngre på den som är hemma hela dagarna.

Missförstå mig rätt, jag klagar inte – eller i alla fall är det inget jag skulle vilja ändra på direkt, men det ÄR jobbigt. Däremot har man ju igen det,, att vara hemma med barnen känns ju mer grundläggande meningsfullt än att jobba, om ni förstår hur jag menar? Man ger allt, men får oxå allt som är viktigt tillbaka… Ett jobb är ändå bara ett jobb och även om man gör sitt bästa och är engagerad på jobbet med så blir det ändå bara ett jobb. Så får man nog inte säga i dagens samhälle förresten, det är lite fult att inte ge hela sin själ i sitt jobb, som om man gjorde jobbet sämre då (vilket inte är fallet).

När man jobbar 2-3 dagar i veckan får man en paus från hemmalivet – och en låååång weekend från jobbet, vilket på många sätt ger det bästa av två världar! På jobbet får jag äta, kissa och prata i fred, bara en sån sak 😉

Så, det var mina tankar om hur det känns att börja jobba igen 🙂

I resten av mitt liv

8 september, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

En av de bästa bieffekterna när man är gravid är enligt mig att man blir varm. Nu vet jag att många inte alls håller med mig, men när man alltid annars fryser så är det helt ljuvligt. Likadant var det ju såklart nu när jag var gravid med Filip och det har också hållit i sig fram till ungefär för någon vecka sedan, och som jag har njutit! Att kunna ha en normal mängd kläder på sig, kunna vara ute en stund utan att bli stelfrusen (ja alltså, är det under 25 grader ute så blir jag kall och det har ju knappt varit 25 grader den här sommaren), det har känts som en stor frihet. Jag hade till och med börjat hoppas att ”nämen jag kanske inte behöver frysa mer”. Men nope…

Det handlar ju inte om jag är inaktiv direkt, igår hamnade jag på strax under 17000 steg, det blir väldigt många promenader här hemma med Filip nu, och annars tränar jag ju normalt sett en hel del med. Visst, går jag en snabb promenad blir jag både varm och svettig, men fem minuter efter jag är hemma igen så fryser jag ju. Det handlar inte heller om underhudsfett eller nåt sånt, oavsett om jag varit smal, lite mulligt eller alldeles normaltjock så fryser jag lika mycket.

Vintertid? Linne, tröja, stickad tröja och vinterjacka, långkallingar och skidbrallor, yllestrumpor och vinterkängor. Och en eld. Joråsåatte.

Det hela kan tyckas ganska trivialt, men det är rätt jobbigt när man hela tiden fryser och blir spänd. I min säng har jag nu sytt ihop TVÅ duntäcken. Det räcker inte, märker jag, jag fryser ändå. Att få upp värmen för egen maskin klarar inte riktigt kroppen av, så min vetevärmare går bokstavligt talat varm på kvällarna.

Hade väl inte tänkt skriva ett helt gnäll-inlägg om det här egentligen, inte förrän jag i morse insåg att nu har jag inte tänkt vara gravid någon mer gång, vilket i så fall innebär att jag kommer fortsätta frysa i resten av mitt liv….

Suck.

Bara en enda tröja på mig, så smidigt och mycket snyggare…

Hårresande tankar*

6 september, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Den enskilt största faktorn som avgör om jag känner mig fin en dag eller ej är mitt hår. Därför kan det ju tyckas himla dumt att avboka klipptiden jag hade idag för att boka in en ny om en dryg månad (!!!), men dels skulle jag behövt ta med Filip (och jag ser inte att det blir superavslappnande att försöka hålla honom nöjd 50 minuter i vagnen samtidigt som jag blir klippt) och dels har inte håret växt så mycket nu det senaste. Det växte ju typ 4 cm i veckan och var supertjockt från vecka 30 i graviditeten till Filip var ungefär 3 månader, nu – not so much. Dels fäller jag som en isbjörn i Sahara, dels har håret som sagt slutat växa så himla fort (det senare är ju iofs bra).

Nu är ju då frågan, är det dags att ändra frisyren lite nästa gång kanske? Jag har aldrig haft en och samma frisyr så länge som jag haft denna, har skrivit om det tidigare, men samtidigt gillar jag den verkligen. Dock kräver den en del jobb för att vara riktigt fin – och gärna lite tjockare hår än mitt är just nu. Ni som inte känner mig så väl, så här ungefär ser jag ut nu (när håret är fixat):

Funderar lite på om man eventuellt skulle dra till med att klippa lugg till den här frisyren? Men å andra sidan har jag ju kämpat för att ”få ner” luggen nu, men men, hår växer ju liksom. Det måste vara en ganska busig lugg, till mitt breda ansikte blir det jättekonstigt med en rak lugg. Tänker nåt sånt här ungefär, fast lite kortare hår i övrigt, som jag har nu (källa pinterest):

Å andra sidan kan jag ibland se typ en sån här bild och bli jättesugen på att klippa kortare igen….

Hmmm, hjälp mig, behöver lite inspiration!

*precis som frisörsalonger nästan ALLTID har ordvitsar i titeln är det liksom svårt att låta bli när man pratar om hår???

Tyst med mig!

2 augusti, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Känner lite att jag är gnällig, för tillfället. Sömnen har varit lite sådär iofs, men ändå, jag känner mig gnällig och känner samtidigt att jag inte har nåt att gnälla för – egentligen. Visst, det är HELA tiden nåt som händer, nån är hungrig, några bråkar, nån har slagit sig o.s.v, men det är ju egentligen bara småsaker. Barnen har ofta kompost här med, det är ju jättekul att de vill vara här och det uppmuntrar vi, men det blir kanske inte lugnare med fem pojkar i huset istället för tre…

Men nu ikväll kom jag i alla fall på vad det är som stör mig mest, jag är så galet låst. Oliver kan ju vara hemma själv och så utan problem, men jag kan inte lämna Lukas själv mer än nån kvart eller så. Dels är risken för bråk med Oliver alldeles för stor men dels så får han får sig så himla mycket konstiga saker, ungen pillar på precis ALLT. Alltså det är saker jag inte ens drömt om att man ska komma på att pilla isär… Alltså blir jag låst till väldigt korta promenader, även om jag kan övertala Lukas att följa med ibland. Jag längtar efter att kunna få gå ut och gå med Filip i vagnen en åtminstone lite längre runda, nu när han faktiskt till slut tycker att det är åtminstone rätt ok, och faktiskt till och med somnar ibland.

Men nu går jag skärpa till mig och sluta gnälla, jag har tre friska, goa killar och får vara föräldraledig hela sommaren.

…

Fast är det ok om jag kanske ändå tar ett glas vin och bara dör i soffan lite när de lagt sig???

Vänskap

29 juli, 201730 juli, 2017 / LindaG / 1 kommentar

Hittade en så intressant lista om vänskap hos Underbara Clara, så jag kopierade den. Ganska bra att fundera över sånt här ibland känns det som 🙂

Hur är du som vän? Fasen vad svårt att säga. Lite svårtillgänglig kanske, familjen kommer ju först på listan och det är inte så himla mycket tid kvar sedan. Plus att jag behöver lite egentid för att orka vara en bra vän. Men annars är jag nog ganska avslappnad och okomplicerad tror jag???

Sämst som vän? Ibland blir jag lite för lat, orkar inte ”gå ut” (ja ok, nu var det evigheter sedan det hände men ändå) eller hitta på saker. Och så kanske lite tråkig med, nu för tiden åtminstone, orkar inte komma med så mycket initiativ till saker längre, eller vara den som drar ihop nåt.

Vad stör sig dina vänner på med dig? Hahaha, säkert en massa saker… Ibland att jag är för tyst och bara lyssnar ;-), en del blir nervösa av det. Att jag är tämligen envis kan säkert också vara irriterande ibland.

Återkommande vänproblem? Vid ett par tillfällen har jag ”blivit av med” vänner utan att jag själv förstått varför, så jag har helt klart nån form av brist på att läsa av något antar jag?

Helt orelaterad bild på en sjukt fin sommardahlia jag har i trädgården 😉

Typiskt för dig som vän? Tämligen lojal, enkel och snäll. Är väldigt gärna med på ett hörn men är absolut inte den som hörs mest om vi är flera (såvida jag inte är på extremt gott humör eller möjligen lite full, då blir jag pratglad som bara den ibland). En annan sak som kanske inte är så självklar som jag tror att den är, är att vänner alltid är välkomna och därför missar jag kanske att jag borde bjuda in dem, men jag tänker liksom att om de har tid över så får de alltid komma hit.

När blir du sur? Hmmm. Svårt att säga rakt upp och ner? När jag tar åt mig av nån kommentar och inte personen förstår det utan fortsätter. Men det är annars rätt sällan jag blir sur på kompisar, tycker jag.

Tråkigast med dina vänner? Att det är så svårt att hitta tid att träffas! Men det gäller ju även mig själv… När man ska pussla ihop jobb, barn och aktiviteter så blir det alldeles för lite tid över.

Önskeegenskap som vän? Jag önskar att jag vore bättre på att läsa folk, så jag inte blir av med vänner i onödan. Och jag önskar att jag kanske liksom…var lite mer intressant? Dessutom önskar jag att jag vore bättre på att visa hur mycket jag uppskattar mina vänner med, insåg jag just.

Värsta sortens vän? Komplicerade människor där man spelar ”ett spel” och inte är äkta.

Bästa sortens vän? Äkta vänner, där jag vet att de står för och menar det de säger utan att krångla till det. Vänner man skrattar med!

Gemensamma drag för mina närmsta vänner? Tja, det är samma som under bästa sortens vän, jag har inte så många nära vänner men de jag har tycker jag så himla mycket om!!!

Jag saknar ibland att ha ett ”tjejgäng”, det verkar så mysigt, men det har liksom aldrig blivit så. De flesta gamla kompisar jag har, har jag bara lite kontakt med. Väldigt synd, men det är väl så det är liksom.

Gott och blandat

13 juli, 201713 juli, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Vi har ju hållit på med dels lite trädgårdsprojekt och dels med att storstäda garaget nu de senaste dagarna när de stora pojkarna varit hos mormor och morfar, och då får man ju liksom huvudet fritt. Himla skönt, det är inte ofta tankarna kan flyga runt i lugn och ro annars.

De stora pojkarna brukar ju inte bråka LIKA mycket när vi är iväg på semester som när vi är hemma, men då har vi ju också dels mer tid för dem och mer uppstyrda dagar – även om det bara är med en utflykt till havet tex. Kanske det som saknas för att sommaren ska bli uthärdlig? Inte en semesterresa då, men lite mer uppstyrda aktiviteter? Men hur parerar man då att de ska leka med kompisar med, vi har inga platser över i bilen till kompisar längre ju…

Fick bli lite sommardahlior så länge i min höns-rabatt, visst blev det fint!

Vi är rätt duktiga på att inte samla på oss en massa saker, för även när vi rivit ut precis allt i stora delen i garaget så blev inte slänga-högen så stor. Skönt! Mindre skönt är hur trötta vi är i kroppen nu, både jag och maken… Jag har ju dessutom tryckt in lite gym, och han har kört Triathlon-mitt-i-veckan med IHKP uppe vid Axamo (grymt imponerad). Slutsats – när vi får hem barnen i eftermiddag måste vi vara klara med åtminstone den stora delen av garaget, så vi båda kan vila kroppen nån dag eller två.

På tal om träning – vi har kommit överens om ett jättebra upplägg nu i sommar, vi ska helt enkelt träna något varannan dag. Jättebra att veta att det är ”sin” dag och även jättebra att kunna få lite push av den andre. Jag varierar mellan gym och längre promenader, lite beroende på hur bra jag sovit – är jag för trött så blir det en onödigt stor påfrestning med gym för kroppen, även om det nog är den typen av träning jag behöver mest. Maken har som sagt kört lite triathlon-upplägg, väldigt kul!

Utflyktsmål jag vill åka till i sommar är ev. Skara sommarland – där har jag inte varit sen jag var typ 5 år. Men hur mycket folk kan man räkna med att det är där, kan det funka som utflyktsmål även med en bebis? Dvs är det så pass ”luftigt” att nån av oss kan sitta med Filip i vagn och ändå inte sitta jättelångt ifrån där de stora barnen och den andra föräldern är? Ett annat utflyktsmål är Borås djurpark, hoppas faktiskt komma iväg dit på lördag och möta upp med bror och hans sambo (som också tagit MC-kort i sommar, stort grattis till det!). På lite närmare ort tänker jag mig Attarpsbadet, dock måste jag köpa ett myggnät till vagnen först (det andra har typ blåst bort???) för det brukar vara en del getingar där.

Lyckan med en sladdis

26 juni, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Alltså jag är så otroligt glad att vi ”skaffade” ett barn till. Citationstecken på skaffade, för det uttrycket får det att låta som nåt man bara bestämmer sig för och så blir det så, när det i verkligheten kan krävas både tid och medicinska insatser, om det går över huvud taget. Satt härom kvällen och insåg att vi sammanlagt försökt få barn i nästan sex år av våra liv, alltså så lång tid det tagit innan det blivit verklighet. Två, ett och två år innan barnen blev till. Det är rätt lång tid att gå och längta…

Men det var bara ett sidospår, tillbaka till min reflektion.

Nu är det väl visserligen säkert så att i och med att Filip är så pass lätt och rolig att ha att göra med så blir det hela mycket roligare och enklare än om vi haft en bebis med tex kolik – i alla fall tror jag det hade påverkat brödernas engagemang. Men, som vi har turen att ha det nu så är de S Å glada i sin lillebror! Så fort de ser honom så pratar och gosar de med honom och det är helt fantastiskt att se! Filip älskar brorsorna och pratar alltid tillbaka. Vi vuxna njuter också för fulla muggar – lite mer nu när vi är lediga båda två – och tar tillvara på den här tiden mer än vi kanske känt att vi kunde med de äldre barnen. Inte så att Filip är viktigare än de på något sätt, men man har lite mer distans och insikt i vad som är viktigt att man tar tillvara på.

Det är så häftigt att se hur en sån här liten människa kan berika en hel familj, Filip har verkligen gett oss något som vi gemensamt älskar! Bästa ”beslutet”* någonsin!

* Nu kom det där igen, ett ord som låter som om det är något man bara kan bestämma så blir det så. Men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Vill passa på att skicka lite extra kärlek till er där ute som längtar och kanske försöker!

En lista!*

11 juni, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Hittade en lite annorlunda lista på underbaraclaras.se och kunde inte låta bli att kopiera den.

HAR DU?

Folköl i kylen:
Nja, ibland, men jag brukar låta bli att köpa det för det är så lätt och gott att ta en – och det blir liksom lite onödigt mycket kalorier till vardags.

Öl är ju godast när det är varmt!

Något husdjur:
Hönorna antar jag räknas, så just nu två då? Vi försöker ju desperat att få tag i fler kycklingar men det verkar vara stört omöjligt…

En favoritsötsak?
Hmmm. Jag är ju mycket mer av en baktjej än godistjej, och just idag åt jag faktiskt den absolut godaste kakan jag vet – mandelpastej (köpt på Malmborgs för övrigt).

ea5a7-6846ca96-5778-438c-b4d1-2d5f8bf810bf

Baklava är också något jag är heeeelt tokig i, så länge man kan hitta nån utan valnötter och hasselnötter.

Puder på dig:
Nej, det är sällan jag har, förutom rouge då. Mest foundation annars, men inte det heller nu på sommaren.

Några framtidsplaner:
Önskar jag kunde komma med något konkret här, men nu är det svårt att planera särskilt långt fram. Men visst, en minisemester i Danmark och ev. Tyskland siktar vi ju på!

Några MVG:n:
Massor, men jag kan inte säga hur många. Hade bara VG och MVG, och lika många av varje, men jag minns inte hur många ämnen man hade? Färre på högskolan däremot, då var det ju så mycket annat som var kul.

Något beroende:
Japp, får jag inte mitt morgonkaffe så blir jag grinig!

Fikat idag:
Oh ja, på tidigare nämnda mandelpastej!

Nagellack:
Är så himla dålig på sånt här, lägger på ibland på mina korta naglar och känner mig fin, men sen orkar jag inte ta bort det och då ser det bara för jäkligt ut när hälften är avskavt…

Någon vän som bor i ett annat land:
Nix pix.

VEM?

Avskyr du:
Oj, det är inte många jag verkligen avskyr, men jag kan komma på tre personer åtminstone. Tänker dock inte namnge dem här.

Delar du mest minnen med:
Min man, och så min lillebror. Fast nu har nog maken gått om ändå, vi har ju bott ihop nästan lika länge som jag och min bror gjorde (!!!).

Bäst av allt (förutom när barnen föddes) är minnena från semestrar!

Längtar du mest efter:
Min bror och hans sambo, jag hoppas de kommer hit i sommar så vi kan hitta på något roligt tillsammans!

Stör du dig på:
Hahaha, vet inte om vi kan gå in på alla personlighetstyper…??? Men mest stör jag mig på folk som BARA gnäller eller är bittra, annars är det mest småsaker man kan störa sig på ( för guds skull kör inte 20 km UNDER hastighetsgränser och STANNA INTE INNAN RONDELLER om det inte är nån trafik!).

Gosar du med:
Helt klart barnen, massor. Allra mest med Filip nu då, för han kan ju inte protestera så mycket, och sen Lukas tror jag som verkar ha lika stort behov av gos och kel som jag har.

Jo men barnen älskar att gosa… Jag lovar 😉

Lagar mat:
Oftast jag – på helgerna för att jag älskar att laga mat och på vardagarna nu för att jag är hemma. Annars är det den som är hemma med barnen som lagar maten.

Diskar:
Eftersom jag oftast lagar mat så plockar maken undan och gör i ordning allt. Passar mig utmärkt!

VILKEN?

Tidning läser du:
Tidning? Ingen… Nyheter får jag via appar och framförallt nyhetsmorgon.

Buss åker du oftast:
Ingen om jag kan undvika det, hatar att åka buss. Älskar däremot att köra bil (observera köra, inte åka)!

Dag fyller du år:
1 maj, alltid ledig och ibland superfint sommarväder (och ibland snöstorm för den delen).

Årstid föredrar du:
Hmm, det här är jättesvårt, för jag älskar våren när allt blir grönt och solen ÄNTLIGEN kommer fram, jag älskar sommaren när man är ledig och åker på semester, och jag älskar hösten med sin känsla av nystart och vackra färger (och kläder). Den första ordentliga snön på vintern är också magisk, men den årstiden tappar fortast sin tjusning…

Stad är du uppväxt i:
Jönköping. Jag brukade skämmas för att jag fortsatt bo i staden jag är uppvuxen i istället för att ta mig ut ”i världen”, men jag trivs så himla bra här och det är en precis lagom stor stad att odla familj i. Dessutom händer det hela tiden mycket här, så roligt med allt som hänt i innerstaden (förutom trafiksituationen, VEM kan man skjuta på den avdelningen för att få dem att planera för trafik i stan????).

VAD?

Gör du nu:
Nu sitter jag faktiskt och kvällsskriver det här innan jag ska gå och lägga mig, eftersom Filip somnade om och det är skönt att ha ett blogginlägg förberett.

Är bra med dig?
Ja, det borde väl kanske nån annan svara på? Men jag är bra på att laga mat och gosa med mina barn. Och jag är ganska bra på att följa mitt eget hjärta i de fall jag kan reda ut vad det vill.

Är dåligt med dig?
Dåligt och dåligt, men jag får nog klassas under benämningen introvert (alltså jag får energi av att vara själv, inte med andra) vilket inte är så himla smidigt i dagens samhälle där kontakter är a och o för att ta sig någonstans. Jag har en massa andra dåliga sidor med, men den ställer nog oftast till det för mig. (tror jag???)

Vill du arbeta med:
Helst inget alls faktiskt, eller jag vill bara göra projekt och sånt med familjen, typ resa, bygga saker osv, därav lösa planer på att nån gång äga en gård. Men det är ju liksom inte ekonomiskt försvarbart i dagsläget, och det jobb jag har nu har jag väldigt roliga arbetsuppgifter på….

Är roligast just nu:
Att ta sig ut i naturen på (just nu väldigt små) utflykter med familjen, då bråkar barnen minst, maken och jag pratar bäst, och vi tankar alla energi och har det oftast jätteskönt!

Längtar efter sånt här med, men det blir nog enklare för varje månad med Filip!

Har du på dig nu:
Haha, just nu är det mysbrallor och en tröja, som det är till 98% nu för tiden om dagarna. Skönt!

Läser du för bok:
Läser om en hel del av mina Terry Pratchett böcker, det hör liksom sommaren till.

Längtar du efter just nu:
Semester!!! Helst runt medelhavet….

Från semestern i Kroatien förra sommaren.

Ska du göra nu:
Nu ska jag gå och lägga mig och sätta det här inlägget på tid tills i morgon. Hoppas natten blir lugn så det blir en och inte två nattmatningar!

*Jag har nämnt det förut, jag är barnsligt förtjust i listor, försöker hålla mig i skinnet men ibland bara måste man ju!

Fira eller inte fira?

6 juni, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Det finns en sak jag börjat fundera (och störa mig) på, och det är att jag är så himla dålig på att fira ordentligt. Födelsedagar, högtider och annat man brukar fira toner jag liksom ner, vilket jag inte direkt funderat närmare på innan, men det är ju så jäkla dumt?

Jag menar, vardag är det ju jämt och visserligen tycker jag att jag åtminstone försöker ta tillvara de dagarna, men det är ju ett stort slöseri att inte fira det som går att fira. Jag känner mig dessutom som en dålig förälder som inte ger mina barn några traditioner, liksom varför?

Ibland, eller kanske ofta, är det för att jag är bekväm, varför gå och titta på en påskeld i fem plusgrader och duggregn? Massa folk och dessutom svinkallt, ungarna är uppe för sent och blir därmed en pest dagen efter, men ändå, de får ju inga traditioner???

Vardagar och helger firar vi nästan bättre, eller vi hittar snarare på saker då. Här är från när vi var i Gränna och testade glass.

Ta nationaldagen idag tex, just nu hade jag nog stannat hemma med min mjölkstockning ändå (har gått över ont-i-hela-kroppen-fasen och in i nån slags kallsvettningar) men i ärlighetens namn tror jag inte vi hade firat direkt ändå. För övrigt, hur firar man just nationaldagen? Födelsedagar likadant, vi firar ju barnens men är dåliga på att fira våra egna (maken är bättre på att fira mig än jag honom ska tilläggas), jag vet egentligen inte riktigt varför.

Det här är något jag redan nu känner att jag liksom ångrar, att vi inte firar ordentligt och att vi inte ger barnen traditioner, så nu ska jag försöka skärpa mig och FIRA MERA!

Hur gör du, firar ni mycket, inte alls eller nåt där emellan?

Jag vill ju gärna ge barnen en känsla av att de, vi och en massa andra saker är värda att fira!

Reflektioner

30 maj, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

En av de bästa sakerna med att ha en blogg (sedan snart 7 år faktiskt!) är att man kan gå tillbaka och läsa vad man gjorde, tyckte och tänkte tex samma månad fast för flera år sedan. Jag spenderade en stund häromdagen med att läsa igenom lite gamla inlägg, det är jätteroligt att se hur man tänkte när de andra barnen var små och så. Insåg också att jag skriver mycket mindre privat nu för tiden, det känns som jag har svårare att dela med mig av mig själv förutom till de allra närmaste. Däremot har jag mycket mer bilder nu, det kan jag sakna i de gamla inläggen för det hade varit kul att se nu.

Nu för tiden har jag ju väldigt mycket mer besökare med, men de flesta är faktiskt ute efter mina recept, vilket känns väldigt roligt – de besökarna kommer oftast via MyTaste där jag just idag ligger på plats 18 (!!!).

En personlig insikt jag fått nu i dagarna är att jag, så länge jag bara är hemma här med familjen, inte har ett dugg dumma tankar om min kropp. Här hemma känner jag mig fin som jag är och det hinns inte med så mycket mer än att bara vara tacksam att kroppen funkar bra. Det är en sak jag önskar att jag kunde ta med mig när jag börjar jobba sen, men vi får väl se…

Samtidigt saknar jag så vansinnigt mycket att vara stark och ”lätt”, nu känner jag mig svag och tung, så även om jag inte har ”ont” av mitt utseende så längtar jag väldigt mycket efter att få tillbaka min starka kropp. Den senaste veckan har det inte blivit någon styrketräning utan bara promenader, vilket känns i ryggen. Det har liksom inte funkat med Filip, och nu i helgen när jag tänkte komma iväg så fick jag ju mjölkstockning och då vill jag inte göra det värre med träning. Dumt dumt… Mitt mål och förhoppning denna veckan är att kunna komma iväg på ett pass yoga på torsdag, och åtminstone 1-2 pass styrketräning. Men det är en låååååång väg jag har att ta mig och det känns lite tungt helt enkelt. Eller mycket tungt, rättare sagt, jag vet hur mycket jag får kämpa för att komma i form – att ”bara” hålla den är ju liiiite lättare sen.

Om några år kommer jag nog titta tillbaka på den här tiden, med en liten bebis igen, och säkert både sakna en del och vara lättad att andra faser är över. Hej på mig, i framtiden!

Annars försvinner dagarna iväg snabbt tycker jag, bäst är när maken är ledig och det inte är någon skola utan man har hela dagarna tillsammans, hela familjen – även om man i vissa lägen känner att det är skönt att vara själv med den här lille fisen med. Han är väldigt rolig nu, Filip, det händer så mycket och ingen dag är den andra lik – därav blir det svårt att planera in träning tex. Som igår, då sov han bara 2×15 minuter men var ändå väldigt go hela dagen, men det går ju inte få något gjort direkt, jämför med för någon dag sedan då han sov 5 (!!!) timmar mitt på dagen. Svårt att veta helt enkelt!