Från olust till överblick

2 mars, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Det är så himla rörigt i mig just nu, och jag vet inte riktigt varför. Tror det började när jag backade i tid på jobbet, förra måndagen, det blev liksom en konflikt i dåligt samvete, lättnad, besvikelse och nåt mer som jag inte kan definiera. Det har inte blivit bättre sedan Ukraina hände och fortfarande går jag runt med en sån olustkänsla i mig som jag inte hittar ursprunget till. Är inte riktigt van vid det, även om det kan ta en liten stund så brukar jag ju, om inte annat så med bloggens hjälp, kunna bena ut vad det är som händer. Det gnager och skaver i magtrakten och det känns bara inte bra.

Vi vabbar vidare här hemma idag, jag och Filip. I morgon måste jag in och vara med på ett möte jag inte kan missa, men vi får väl se när han är frisk nog att gå till dagis igen. Vi har det mysigt ändå, han är sådär lagom hängig så man kan motivera lite skärmtid (=vilotid för mig) men orkar ändå hitta på lite smått och vara ute en stund. Hoppas på fint väder idag, det vore en dröm att få sitta mot en solig vägg en stund…

*Bild från mäklarens bilder på huset sommartid. Längtar en liiiiiiten gnutta efter sommar nu…. (SÅ MYCKET – ifall inte ironin gick fram)*

Det går långsamt fram med vårt motiga projekt att renovera badrummet, allt är beställt nu i princip, och jag ska försöka få hit en elektriker och en röris inom kort för att koppla bort el och vatten så vi kan riva väggarna med gammalt kakel. Men det ÄR inget kul projekt, det är för läskigt när det är vatten inblandat även om vi inte själva kommer göra något med just de delarna, saker kan gå fel i alla fall och då blir det dyrt. Känns som det kan bli svårt att få någon av plattsättarna att hinna sätta kakel med, de har fullt upp just nu 😔 Vill gärna ha det klart ganska snart med, i vår kommer vi ha mycket arbeten som ska göras utomhus – huset ska målas och fönstren med. Och så det roliga med – trädgårdsarbete. På tal om det så hade Lukas en kompis här i helgen förresten, som hade med sig en drönare. Han var snäll och fotade lite från ovan, så kul att ha! Kolla här:

*Längst till vänster skymtar hönshuset, sen vårt hus och till höger i bild är vårt garage (och vedförråd). Framför det ser ni trädgårdslandet.*

Här har ni trädgårdslandet från ovan, det ni ser till höger är jag som gått och drömt om ett tunnelväxthus någon gång och stegat upp i snön hur det skulle bli med den modellen jag tycker är lagom. För referens är det ett på 3×8 meter jag kollar på! Ni ser också 4 små rektanglar i köksträdgården, det är vanliga pallkragar – så där får ni en bild av hur stort det är ungefär.

*En bild från grillplatsen på vår kulle* 😄

*Och så en bild rakt ovanifrån på hus och garage.*

Känns både skönt och tryggt att vara lite ”isolerad” här ute, samtidigt som jag också just nu känner att jag vill ha sällskap. Helt logiskt, som vanligt…

Flaggan i topp

27 februari, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Ett inlägg på Underbara Claras fotoutmaning #fångafebruari.

Förutom när vi veckohandlade i går och när vi var på en hundkurs i grannskapet i dag så har vi inte lämnat gården på hela helgen. Hade det här varit i vårt hus så hade jag nog varit rastlös, speciellt den här årstiden när det inte finns så mycket att göra i en vanlig villaträdgård. Men här hemma har vi röjt och eldat, jag har byggt ett litet bord som man kan ställa saker på vid vår grillplats utan att Nala når dem (utan ansträngning) och Tobbe har byggt en sågbock.

*Här käkade vi lunch idag, grillade gnocchi och stekfläsk och åt med lingonsylt, i en liten murrikka.*

*Vi slåss om att såga med motorsågen typ, så jäkla roligt!*

*Vi fjuttade eld på en massa döda, torra enebuskar, en hög med eld och sen tre lika stora högar precis intill som vi i tur och ordning matade på elden med.*

*Är man liten kan man klättra och ramla i de andra högarna med ris, till sin egen stora förtjusning.*

Filip är så jäkla skön och rolig att ha att göra med (nästan jämt) här på gården. Som jag skrev i går så står han i med sitt så det står härliga till, och idag hjälpte han till att elda ris, bära ved och köra den stora tunga skottkärran med ved in i stallet. Jag FATTAR inte hur stark han är för att vara så liten, eller hur mycket han faktiskt orkar med, för vi blev absolut trötta innan han blev det och då var han mer aktiv än oss! Han har verkligen flaggan i topp här på gården, den här lille pojken!

*Den här skottkärran kör han sedan in i stallet med själv och lastar av – typ hur många gånger som helst!*

Så himla skön helg det har varit, även om jag är fysiskt trött så laddar det här på mina batterier hur mycket som helst – mycket för att det var så underbart väder med.

Det blir inte så mycket skrivet om de stora grabbarna, men dels är det för att de inte är med OSS lika mycket men sen naturligtvis för att de har sin egen integritet med. Men de har också varit duktiga i helgen, hjälpt till att elda och kånka ris, hugga späntved och lite annat smått.

*Inte förrän solen precis nu gick ner så gick vi in. Tänk vad jag hade skrattat gott åt mig själv om jag hade vetat det i 20-årsåldern (eller 30-årsåldern för den delen)!*

Kanske en gris eller tre?

26 februari, 202226 februari, 2022 / LindaG / 2 kommentarer

Det är inte svårt att känns sig lite (mycket!) extra tacksam för allt man har i sitt liv just nu. Olustkänslan sedan i veckan hänger i, men kommer och går lite, men visst tänker man lite extra på OM och HUR det skulle vara om det hänt oss? Nån skrev att bor man i Malmö så är det närmare till Ukraina än till norra Sverige, det pekar ju lite på hur nära det är. Vi har i alla fall varit lite extra tacksamma för vår nya gård och verkligen njutit av att gå runt här och greja idag.

Vi började dagen med att åka och köpa ägg hos en tjej i närheten som jag hade lite kontakt med via Facebook när vi letade höns, dock hade hon mest lite större raser så därav valde vi att köpa en annan sort. I vilket fall, otroligt vackra ägg i grönt, beige och brunt! Vi fick också titta lite på kaniner, får, gäss, myskänder och såååå söta minigrisar…. De sistnämnda skulle ha kultingar till våren – kaaanske råkade säga att jag var himla intresserad. De var så söta, lagom stora och inte sådär läskigt stora som många raser blir. Skulle i så fall vilja ha 2 suggor och en galt, så att man kan få egna – en anledning till att ha grisar skulle ju ändå i så fall vara för att kunna slakta egna grisar någon gång. Har även bett henne säga till när hon håller slaktkurs för höns/tuppar, för vi KOMMER ju bli stående med alldeles för många tuppar och då tycker jag att det är mitt ansvar att vi ska kunna ta tillvara på de som inte kan få vara kvar (de stressar ihjäl hönorna om det är för många tuppar).

Så fin på så många sätt – och ändå kände jag mig så akut trött på allt strul och bök med henne att jag var redo att ge upp. Men nu känns det mycket bättre igen, vet inte om det bara var en dipp.

Sen åkte vi och handlade veckans mat – numer handlar vi nästan bara en gång i veckan och lite mer planerat, även om det bara tar 20 minuter till Jönköping så är ju inte bensinen superkul att betala och tiden här hemma är dyrbar och efterlängtad. Vi skyndade hem och UT efter lite lunch, vilket fantastiskt väder idag! Takdropp, vindstilla och med en värmande sol med frisk luft, det gick liksom rakt in i själen! Nala har varit med oss ute hela dagen, ”tyvärr” har hon inte fått någon stöt än av elstängslet – många gånger är hon så smidig att hon inte ens nuddar det om hon går utanför, men i dag var hon ändå superduktig och har hållit sig runt oss hela dagen.

*En flock svanar flög norrut över våra huvuden och påminde även de om att det är varmare tider på gång framöver.*

Jag har njutit av att ”städa i naturen” – något jag får sån SJUK lust med varje vårvinter och som jag ÄNTLIGEN kan få utlopp för! Jag har sågat av en massa döda träd och grenar (nästan bara Enebuskar/träd, där i princip hälften på varje ”buske” varit stendött) och så har vi hjälpts åt att samla det i en stor hög så vi kan elda upp det (igen) – det blir kanske av i morgon. Det blir så himla mycket finare när man tar bort det som verkligen är stendött och risigt – men vågar bara röra Ene just nu eftersom det är svårt att vara helt säkert på vilka lövträd som inte lever. I övrigt går jag och dagdrömmer och undrar vad som kommer titta fram när det börjar växa i trädgården, hoppas på lite lökväxter till våren!

*Så fint ljus ute i eftermiddag – och så skönt det är att känna att det verkligen börjar märkas skillnad på när solen går upp och ner!*

Så vackert hus det var nu ikväll, längtar redan efter morgondagen, då ska vi fixa lunch över eld ute (gnocchi, stekfläsk, ärtor och lingonsylt) och äta hembakade semlor – på tisdag blir det lite knasigt med fika så sent på kvällen som alla är hemma på. Nu är jag skönt trött efter en dag ute, och efter en halvdan natt (och efter ett litet glas vin till maten), så nu ska vi kolla senaste ”hjälp vi har köpt en bondgård” och sen ska jag nog sova…. Kram på er ♥️

Frö

22 februari, 202222 februari, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Ett inlägg på Underbara Claras fotoutmaning #fångafebruari.

Det blir ju helt nytt för mig i år, att så fröer här på gården. Jag vet inte vad det finns för perenna växter, och jag vet inte hur jordmån och knappt hur solläget är i trädgårdslandet. Just nu har jag försådd av tre olika sorters chili (jalapeno, padrones och en ny sort med vit chili som jag inte minns namnet på), 2 kruktomater, sallat och kronärtskocka under växtbelysning i allrummet i garaget. Det är också nytt, där kan jag hålla det svalare än jag haft mina försådder innan vilket gör att det växer lite långsammare men förhoppningsvis även blir kraftigare plantor.

*Jordärtskocka i bredsådd, snart dags att skola om.*

*Sallat för att ha att äta innan sommaren, bredsådd som skolas om när de är lite rejälare.*

Min plan är lite diffust att hålla tomaterna här runt huset, i krukor och förhoppningsvis i nån större låda som jag tänker att vi ska bygga framåt våren – just för att de inte ska komma så nära trädgårdsland där vi kommer ha potatis.

Relativt små knubbiga skott från tomaterna, känns som det kan bli bra att ha i garaget! Chilin har det nog i kallaste laget, den växer inte så snabbt. (Håller runt 15-16 grader nånting där inne gissar jag)

Jag är egentligen inget fan av att förså, tycker det är jobbigt, baltigt och tar tid och plats, men en del grönsaker är ju liksom bara att gilla läget för – såsom tomat och chili tex. Att direktså i jorden är otroligt mycket smidigare, men visst, det ger inte lika bra resultat ska ju också sägas, inte på alla växter i alla fall.

Jag har köpt mig en liten låda (Moped) från IKEA där jag sorterat in fröerna för att ha lite bättre koll på NÄR de ska sås, känns himla praktiskt. Det blir också mer blomsterfröer i år än tidigare, men faktum är att jag tänkte försöka strössla ut en hel del av dessa på vår yta som kommer få fortsätta vara äng. Vallmo tex, det kan ju sedan självså sig och förhoppningsvis lysa upp ängen många år framöver! Har även köpt stor blåklocka, den tänker jag så i ”backen” bakom huset, för att få lite naturlig prakt där med. Hoppas SÅ på att det växer vitsippor där i vår!

Fröer jag inte kan vara utan är just tomat, gurka och baljväxter – det är de vi äter mest av och som är roligast att ta tillvara. Majs kändes bökigt – lyckades inte med dem så bra sist – och mangold är det ingen som äter. Lite palmkål (svartkål) blir det också, skyddat i en av odlingslådorna vid köket. Vad kan inte du vara utan?

Här är jag oövervinnerlig!

20 februari, 202220 februari, 2022 / LindaG / 2 kommentarer

Den här gården – vår gård – är verkligen min fristad. Min fristad från att känna mig osäker eller att jag inte passar in, för här, här känner jag mig så väldigt kapabel. Trots att det är en massa saker som jag inte vet något om – ännu – så känner jag mig här nästan oövervinnerlig i min övertygelse om att vi fixar det. Vi har verktyg och redskap vi behöver, det finns lite material för småfix på gården och i stallet och det vi inte vet – det tar vi reda på. Och när man kanske känner sig lite svag och dålig på andra plan i livet så blir kontrasten enorm och det är en del av kärleken jag har till det här stället.

I går byggde jag en lite större ”bur” till kycklingarna av sånt vi hade liggande, de kommer ju bo inne på Filips rum tills de blir runt 6 veckor. Superenkel konstruktion, men kommer funka utmärkt i dessa veckor. Sen var vi ute och lagade elstängslet runt hela gården, och så drog jag bort lite träd jag fällde för ett tag sedan med motorsågen. Visserligen gav jag motorsågen till maken i födelsedagspresent, men jag tror det är till 90% jag som använt den – för det var ju hur kul som helst!

I dag ska vi få till matningen till elstängslet med ett elaggregat som ska kopplas in och så ska vi slå ner jordspett för jordning. Inget av det här har vi ju (såklart) gjort innan, men tillsammans så listar vi ut hur vi ska göra och så kör man bara på, det är en sån fantastisk befriande känsla!

Någon mer som känner sig både kapabel och extremt hemmastadd här så är det Filip. När vi var ute och fixade igår så knatade han runt här själv och donade och höll på – vet inte exakt vad det var han gjorde för jag ville inte störa, men han bar saker fram och tillbaka till lekstugan, stallet och kullen, pratade för sig själv och liksom bara *grejade*. Blir så otroligt glad och alldeles varm i kroppen när jag ser hur hemmastadd han är här, han är liksom en ”bondpojk” i själ och hjärta och har varit det sedan födseln – bara att han inte haft en gård att vara det på innan. Han tar hand om ”sina” små kycklingar med stor omsorg och det går inte låna ut leksaksverktyg till honom – nej en riktig skruvdragare och hammare ska det vara, annars kan han ju inte bygga!

Nytt liv till gården

15 februari, 202215 februari, 2022 / LindaG / 3 kommentarer

Efter att ha messat och pratat med säkert 15 olika uppfödare för att hitta friska hönor (utan kvalster) utan att bli TOTALT ruinerade så blev till sist beslutet att köpa ett stort gäng dygnsgamla kycklingar av en uppfödare inte alls långt från vår gård. Hade hade två raser att erbjuda – Silverudds blå och Creme legbar, och vi valde silverudds blå. Tänker att vi ska ha ungefär 8 hönor och 1-2 tuppar, men eftersom det är MINST hälften av alla kycklingar som blev tuppar så köpte jag 16 stycken. Eller ja, jag fick med ett litet gäng på köpet, ifall någon av dem inte klarar sig, så nu har vi hela TJUGOEN dygnsgamla kycklingar här!

Det är för kallt för att de ska kunna bo i hönshuset än, det kan vara lagom att flytta ut när de är bortåt 6 veckor och det dessutom hunnit bli lite varmare ute, så just nu bor de i en stor plastlåda (utan lock såklart) i Filips rum. Inom en vecka kommer vi behöva ha på ett kompostgaller eller liknande upptill, kycklingar kan förvånansvärt tidigt hopp”flyga” ganska högt. När de blir lite större så får vi dela av en del av Filips rum där de kan vara – vi lägger den OSB skivan under som blev över och sen får man ha strö på något sätt (utan att det skvätter ut? Tål att tänkas på).

Nala är mycket konfunderad här hemma, jag kan inte bedöma om hon tror att det är en massa små pipande valpar, pipleksaker eller nåt att äta. Hon får nosa på dem så mycket hon vill när jag håller dem skyddade i handen, min förhoppning är att både hund och kycklingar ska vänja sig vid varandra, det skulle verkligen underlätta. Jag stänger givetvis så hon inte kommer åt dem själv. Nala är i alla fall väldigt orolig här hemma, går runt och piper och vill helst ligga och kolla på kycklingarna hela tiden, men det lugnar sig kanske om ett tag. Har nån bra tips på att få hund att ta hand om kycklingar så säg till!

I vilket fall, Silverudds blå börjar som de flesta hönor lägga ägg när de är runt 16 veckor, vilket då blir i början av juni typ. Det är lite roligt, för den här rasen lägger gröna ägg! De blir också lite större än våra dvärgkochin, men är ändå en väldigt nätt ras som ska vara vänlig och sällskaplig – känns som ett bra val. Lovar en massa söta bilder på dem framöver, nu blev det bara de jag hunnit ta med mobilen under dagen.

*Tre olika färger har de, grå/blå, vita och svarta. Nån kallas oxå spättad tror jag?*

Renovering av hönshuset

13 februari, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Hönshuset som står här på gården är nog från långt tillbaka – även om vårt hus byggdes 1989 så rev man ju då ett gammalt boningshus, och jag tror att hönshuset är sedan det första boningshuset – men eventuellt påbyggt. Det är rimlig storlek på, huvuddelen där man har hönsen är ungefär 2,5×2,5 meter, men sen är det ungefär lika mycket till där man kan utöka ytan och där det finns kycklingburar och fler värpreden. Det hönshuset vi byggde och hade i vår villaträdgård var ju i toppskick, isolerat och målat invändigt, men det hade vi liksom vare sig ork, lust eller pengar till just nu (skivmaterial är asdyrt just nu, även om man väljer OSB som är billigast möjligt).

I vilket fall, från början såg det ut så här invändigt (hönshuset har använts av förra ägarna fram till de flyttade så det har ändå varit funktionellt):

Det funkar, men som ni ser så har det gått extremt år åt stockarna. Med höns är det egentligen så att man vill ha en helt slät, helst målad yta, där inte kvalster och ohyra kan gömma sig. Nu kände vi att det skulle bli en större insats och peng än vad vi orkade med just nu, men vi har gjort en kompromiss och hönshuset ser numer ut så här:

Ändå lite skillnad från förra 🙂 Först borstade vi rent väggar och golv så gott vi kunde. Därpå slog vi på OSB-skivor i ”hönshöjd” där det var mest åtgånget, och så har vi plockat ner och återmonterat sittpinnarna (lite längre ner, ifall vi får tag i dvärghöns). Vi har fyllt golvytan med färsk spån, torkat av fönstren och så byggt lite mindre värpreden.

Värpredena är en gammal Bestå-hylla där vi slagit på en bräda i framkant, fyllt med halm och så satt en gren där de kan mellanlanda. Jag bytte även ut reglarna de haft som sittpinnar tidigare mot två rejäla grenar – det är mer skonsamt mot hönsfötter. Gallret under sittpinnarna är så de inte ska sitta där och sova, det är ju där deras bajs hamnar (de bajsar mest när de sitter på sina pinnar) och det måste vara lätt att borsta/skrapa rent. Den lösningen satt i hönshuset och kändes bra, så den använder vi igen. Det sitter även belysning med timer samt – HALLELUJAH – en timerstyrning på luckan till hönshuset vilket gör att den öppnas och stängs automatiskt. Svinbra, för det är lätt att glömma, och här är det bara ett tunt nät vilket gör att det är lätt att rovdjur tar sig igenom på natten och tar hönorna om de inte är säkert instängda i sitt hus.

Nu ska vi bara få tag i höns – det borde ju vara enkelt eller hur? Men nej…. Hade en hel färdig flock med dvärgkochin jag tänkte ta, men de har benkvalster fick jag reda på nu, och det vill jag ju inte ha med in såklart. Har fått kontakt med några fler uppfödare, men nästan alla är MINST 1,5 h bilväg bort – enkel resa – och det känns lite osmidigt just nu. Till slut har jag några alternativ som förhoppningsvis finns på närmre håll, men det är lite oklart vad jag kan få för ras då. Jag vill främst ha en sällskaplig, snäll ras, och så ska de lägga bra med ägg och helst inte ha några direkt sjukdomar. Finns iofs mycket att välja på – men som sagt mycket svårare att få tag på än man kan tro!

Förutom att fixa hönshus och gård så har grabbarna hjälpt till att kvista av och elda allt ris vi fått ihop – sånt som blåst ner i stormen och sånt som varit dött sedan länge. Det var riktigt roligt, tyckte alla, och vi passade på att grilla lite marshmallows i brasan med!

Flop…

8 februari, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Ett inlägg på Underbara Claras fotoutmaning #fångafebruari.

Men vad fan… Var ju på jobbet för första dagen i dag på över en vecka, väldigt skönt att se andra människor och försöka få ordning på sånt som inte gick som det skulle förra veckan pga karantän/covid. Hämtade Filip på dagis vid fyra, och då var han SÅ trött och gnällig, fröken sa att han nästan somnat vid mellis. Ok, lite misstänkt, men kanske bara väldigt trött efter första dagen på dagis på länge? Åkte hem och han fick sätta sig och kolla iPad en stund och vila, men tyckte redan då att han kändes misstänkt varm – örontempen visade dock inget. Men, sen gick det liksom utför och han blev varmare och ledsnare, så SKIT men nu blir det lite VAB på allt annat…

*Det skulle bli så deppiga bilder på båda mina flops så ni får en bild på två bär istället.* 🤷🏻‍♀️

En till flop var att jag tänkte kolla vart brunnen till badkaret befinner sig, det ska ju bli en dusch i vårt badrum i stället, men då visade det sig såklart att den befinner sig en hel meter från ena väggen och alltså mitt under ena väggen på min tänkta duschkabin… Det är ju på något sätt en ingjuten, vattenburen golvvärme här med, så vi kan ju inte bara bila upp och flytta på brunnen heller. Bläh, får lite smått ångest av det här, ”vanliga” renoveringar har jag inga problem med men badrum känns liksom läskigt… (vi kommer köpa in nästan hela renoveringen, men tänker riva själva i den mån det går).

Två flip i dag var dock 1: trevligt lunchsällskap av gamla kollegor samt 2: att lyssna på när 11-åringen facetime’ar med en tjejkompis från sin gamla skola (han satt bredvid mig så det var inte så att jag tjuvlyssnade).

Fest

5 februari, 20225 februari, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Ett inlägg på Underbara Claras fotoutmaning #fångafebruari.

Om vi säger så här, när jag i skrivande stund sitter i köket med rödsnuten näsa, genomskinlig hy, stripigt hår och hostar och blir flåsig bara av att skriva det här – då känns dagens tema rätt långt borta, minst sagt. Men men, sjuk är man ju inte för evigt, så om vi kliver vidare framåt lite då?

Den fest jag ser mest fram emot i år är helt klart min kompis M’s bröllop! Av alla fester så är nog ändå bröllopsfester de roligaste, dels för att alla är glada för brudparet, men sen är alla uppklädda och fina och har ”investerat” lite av sig själva i festen – vilket brukar innebära att man även är mer mån om att bidra till att det verkligen BLIR en bra fest. Samma sak med maskeradfester, har man engagerat sig i en klädsel brukar engagemanget i festen bli högra med, är min erfarenhet.

*Från det senaste bröllopet vi var på, makens systers bröllop – hösten innan pandemin om jag inte minns fel.*

Men nu tappade jag spåret. Det här bröllopet längtar jag verkligen efter, det är i slutet av maj och tills dess ska jag väl vara frisk 😉. De två mindre barnen får vara hos mormor och äldsta får vara hemma och passa Nala – så otroligt mycket enklare sånt här blir när man har en tonåring hemma som kan hjälpa till de få gånger det är aktuellt.

*Tror detta är klänningen jag får som brudtärna förresten! Fantastisk fin, hoppas den ser ok ut på mig med* 🙈

En helt annan typ av fest hoppas jag verkligen att vi ska få till någon gång framöver, nämligen en riktig sommarfest här på gården. Ni vet en sån där som börjar vid lunch med barn och lek, där alla får komma och gå lite som de vill, kanske med lite grillning på kvällen. Insåg inte förrän jag skrev det att det typ är midsommar jag beskriver? Men då har de flesta av våra kompisar andra traditioner, så vi får nog ta en annan helg. Det hänger ju lite på att det är fint väder med, så ungarna kan springa runt ute och vi kan sitta i solen och dricka rosé…. En riktig gårdsfest helt enkelt, vad tror ni om det?!?

*Vi har ju bara själva sett gården i sommarskrud på visningen, och då var det lite mycket intryck så att säga. (Bild från mäklaren)*

Figuren

3 februari, 20223 februari, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag tror det var ungefär 3-4 år sedan jag började kämpa på riktigt – med att strunta i min figur. Inte som i ”let it all go”, utan att få en åtminstone neutral inställning till min egen figur. Jag växte upp i bantningens eviga tidsålder och har alltid vagt försökt ”bli smal” genom diverse underliga dieter och kompensationsträning, men jag kan nog inte ens föreställa mig hur det är att vara ung tjej i dag, med TikTok och andra sociala medier som bara sprutar ut hur man ”ska” se ut och hur man ”ska” vara.

I vilket fall, nu skiter jag i vilket, så länge mina kläder sitter skönt och min kropp är stark nog att göra de saker jag vill! När jag tänkte på det här inlägget så funderade jag över min inställning nu – och den är just att det är ganska ointressant hur jag ser ut. Eller ja, det är väl en sanning med modifikation, jag vill gärna ha lite smink och fixa till håret när jag ska någonstans så att jag KÄNNER mig fin, men jag försöker inte passa in i en omöjlig mall längre. Faktum är att jag bara tittar mig i spegeln på morgonen när jag gör mig i ordning nu för tiden? Jag sneglar inte kritiskt på min figur när jag går förbi hallspegeln och drar inte in magen när jag kollar i spegeln på toaletten. Det känns som en seger i sig, resultatet av både ett aktivt arbete i mitt huvud och att jag blivit äldre och kanske lite klokare.

*Det är ungefär så här min figur oftast är klädd, varmt och bekvämt. Så jäkla skönt det är att vara vettigt och oömt klädd när man är ute.*

*Det här är nog ett av väldigt få foton på typ hela min figur, från förra sommaren tror jag.*

Men, skit i det nu, nu vet jag visserligen att de flesta av er redan sett det här men en sån där sak som jag vill kunna ha en stark kropp för är som sagt för att kunna göra de saker jag vill här på gården. Som att fälla ett körsbärsträd med yxa (bara för att jag aldrig fällt ett träd med yxa innan) och sedan klyva ner det med motorsåg. Det är en sån självförtroendeboost att ge sig på något man inte gjort innan, och himla kompetent kände jag mig med 😄 Vet att det här inte är något så avancerat för många som är uppvuxna på gård eller med skog, men för mig var det ändå en helt ny grej.

Älskar att man kan göra så mycket här, tidigare i veckan byggde jag en liten hinderbana till barn och hund av lite spillvirke jag hittade bakom garaget, i går spenderade jag en lång stund ute med att klippa ner gamla grenar på vinbärsbuskar och hallonbuskar. Säkert inte optimalt mitt i vintern, men det går nog det med (#radgard , tack Brita Z för att du bara ger dig på saker utan att det måste vara så himla perfekt).

Nu har jag glidit från ämnet märker jag, men det säger väl något det med – att det inte är ett ämne som betyder så mycket för mig längre. För vem sjutton bryr sig om hur jag ser ut?