Trivs vi?

Vi får, såklart, frågan ganska ofta om vi trivs i vårt nya hus. Och JA! Jag blir så glad varenda gång jag åker hem från jobbet eller från affären, jag är glad när jag vaknar här och jag är ännu gladare när jag knatar runt här och grejar. Jag trivs liksom bara bättre och bättre hela tiden – och då var det bra från start! Det känns så himla rätt helt enkelt.

Jag älskar att man alltid kan hitta på nåt att göra om man känner att man vill vara ute en stund – utan att känna någon press över att det är mycket som MÅSTE göras. Jag älskar att man ser ut över omgivningarna på alla håll runt huset, och jag ÄLSKAR att mitt skafferi snart är klart – lovar att göra ett helt inlägg om det sen. Barnen trivs bra, tonåring som 4-åring (den senare är förresten född till att bo såhär, han är en bondpojk i själ och hjärta tror jag) samt 11-åring, även om han ibland kan sakna någon kompis. Men – det är inte långt in till stan och vi ser till att han får leka med sina gamla kompisar när han vill det.

Tonåringen gillar främst att bredbandet är bra 😉 Men är även nöjd över att köra runt med fyrhjulingen.
Lillebrorsan får dock bara åka med oss vuxna. Han hämtades på dagis i går med fyrhjulingen – tror ni han tyckte om det eller?!?!

Vet ni vad jag älskar mer med det här stället? Att vi som idag bara kan ta en korg med grejer och knata upp till vår grillplats på kullen för att göra och äta lunch där. Önskar verkligen att ni alla får eller har ett ställe där ni trivs lika bra! I morgon kommer receptet på dagens lunch med, för den som vill ge sig ut på tur med familjen.

Tre fina gamla träbänkar har vi hittat på gården, perfekt till grillplatsen.
Naturen är ju kanske inte direkt i sin vackraste skrud just nu, och det är svårt att förhålla sig till väder när det är snö och barmark varannan vecka. Men det lägger liksom ingen sordi på stämningen ändå.

Nu ska jag dra lite fog i skafferiet, vi fick inte tag i smala hyllplan först så det har blivit lite försenat, men nu finns de här och ska bara lackas en gång till (och sedan härda i en vecka – gaaaalet länge ju) så är det helt klart. Det blir så vansinnigt bra! Nu har jag överanvänt positiva uttryck och utropstecken tror jag, men ibland är det svårt att låta bli… Kram på er ❤

Fjäderfäfunderingar

Alltså, det händer något här. Hela jag liksom bubblar med massor av saker jag vill göra (hurra att lusten att göra saker är tillbaka!), mestadels kopplat till att det TYP snart är vår. Eller ja alltså, det är i alla fall inte längre bort än att man kan börja fundera på sånt man vill göra när det är dags. För det är just det det handlar om – en massa saker jag VILL göra bara för jag tycker det är roligt, det finns några saker som står på måste-listan för året men de är inte så många. Och nej, jag kommer inte göra ALLT jag drömmer om, inte just nu och på en gång, bara så vi har det klart för oss.

Just nu drömmer jag som jag tidigare nämnt om ett tunnelväxthus, om vårens sådder och planteringar och nyfikna funderingar på vad det är vi faktiskt HAR i trädgården. Har tex hittat flera, relativt nyplanterade träd som jag inte riktigt vet vad det är. ETT hade kvar lappen, det var körsbär, men jag hoppas på åtminstone 3 äppelträd (varav 1 ska flyttas för det står och håller på och välta i kökslandet). Just i dag tänkte jag skriva om något annat däremot, nämligen höns. Vi gav ju bort våra höns för att vi var tvungna att göra om vårt hönshus i gamla huset, ungefär 3 veckor innan vi hittade det som nu är vår gård. Lite otur, men vi hade nästan inte kunnat flytta med dem ändå, för hönshuset behöver en viss upprustning. Det är ett gammalt hönshus, byggt med timmerstockar, där hönsen (och annat) ätit upp nästan hela insidan av stockarna. Då finns det mängder med ställen där kvalster kan sätta sig och sedan kalasa på de stackars hönorna, så nu behöver vi sätta någon slags skiva på insidan, jag tänker mig formplyfa.

När vi väl fixat till hönshuset lite så vill vi nog gärna ha åtminstone 2 olika raser. Dvärgkochin hade vi ju tidigare och de är väldigt tama och lägger vettigt med ägg, så det får gärna bli några sådana. Sen finns det någon svensk lantrashöna i dvärgformat med som jag är sugen på, och kanske även någon mer ras – maken är sugen på en Lohman, den är en mer äggläggande hybrid. Nu kan vi ju även ha tupp – även om hönshuset ligger väldigt nära huset. Tänker att en tupp av dvärgraserna KANSKE inte låter lika högt… (försöker i alla fall övertyga mig själv om det). Barnen har velat ha tupp jättelänge, det måste såklart vara en ”snäll” tupp, mest för att få möjlighet att få egna kycklingar tror jag. Samtidigt innebär ju DET i så fall att vi även måste lära oss att ta hand om ungtuppar (alltså typ avliva och göra mat av), för att vi ska kunna ta ordentligt ansvar.

Beda, en av de tamaste hönorna vi haft.

Ni ser, jag har inte helt funderat klart på detta men det ÄR en rolig sak att planera inför!

Start för säsongens odling!

Jag har en hel uppsjö av fröpåsar framför mig – beställde i princip allt jag tänkt odla i år på ett bräde. Kanske inte supersmart, men samtidigt så blir jag så himla glad av att fundera på när och var jag ska sätta fröerna, så det ger ett värde det med. Har förberett vardagsrummet i garaget med växtbelysning och lite annat, så tanken är att jag redan i dag ska få ner två saker som har lång utvecklingstid – kronärtskocka och chili. Kanske, kanske också tar ett par fröer på en liten kruktomat som kan få leva inomhus ett tag…

Har inte odlat kronärtskocka förut, så det blir en ny upplevelse. Testar också en ny chili – Capela White – som verkar lagom stark (och är vit!). Min erfarenhet är att den chilin man odlar själv blir galet mycket starkare än samma sort man köper i butik, antar att det har med ett långsammare växtsätt att göra, så jag brukar välja en som står att den är relativt mild, trots att jag älskar stark mat.

Bilden lånad från Impecta där jag köpt fröerna.

Tänker att jag även till slut ska få tummen ur och sätta sparris, jag kom mig aldrig för det i gamla huset för jag visste att det tar flera år innan man kan skörda, och vi har ju letat gård ett tag. Men nu så! Drömmer också om en odlingstunnel nån gång i framtiden, typ 6×4 m kan bli lagom stort hoppas jag, men vet inte om vi orkar och hinner fixa med det i år när vi har en del underhåll att göra på hus och andra byggnader här. Men drömma, det får man alltid!

Har du nåt särskilt du tänker odla i år som du inte testat innan? Eller kanske tips för kronärtskockorna?

Livsnjutaren

Jag sitter vid köksbordet och tittar ut över de fantastiska vyerna. Det har snöat igen, och nu vid åtta-snåret på morgonen är börjar det precis ljusna och jag fastnar bara i att titta ut, med en kopp morgonkaffe och lite svaga ljud från Bolibompa i vardagsrummet känns det bara så … fridfullt. Det här har nog varit det mest fridfulla jullovet någonsin, trots att det kanske inte låter så om man ska beskriva det, för det har varit ganska många besök av släkt och vänner (iofs korta) och även lite projekt här hemma. Men besöken har varit så efterlängtade efter de här åren och våra två jullovsprojekt (kontoret och skafferiet) är små och hanterbara när man är två vuxna hemma.

Finns inga foton som gör det här riktig rättvisa känner jag.

Så jag sitter här – och njuter. Då slår det mig, jag har ju ALLTID varit en livsnjutare, det har varit en central del av min identitet från tidig barndom, och nu känner jag det igen! Det är små saker jag njuter av, som att fota ett vackert grässtrå med frost på, att få ta en morgonkaffe i lugn och ro (helst med en lite chokladbit till när inte barnen ser), att laga och äta lite extra god mat, att ta ett litet glas vin en tisdagskväll och att titta på fantastiska vyer. Det är bara det att inget av det finns ju tid och ro för med stress i kroppen, men nu, nu känns det rofyllt inuti. Eller ja, i de stunder då det är lugn runtomkring åtminstone, en fyraåring är ju inte alltid så rofyllt att ha kring sig, även om det är roligt.

Tycker det är roligast att fota makron, just för att man får leta efter det där lilla vackra i allt annat.

I all enkelhet så försöker vi ha ett mysigt lov med barnen, de har fått spela mer än den vanliga, ganska strikta tiden, vi har fikat och ätit ihop, de har badat på Rosenlund och lite sånt. I går när det kom snö igen så tog vi med grejor upp på kullen till att värma äppelmust och steka ägg över elden till äggmackor – bara småsaker men otroligt mysigt. Så som jag inledde med, det här har varit ett av de bättre julloven ändå – kanske även för att förväntningarna har varit ganska oansenliga. Det som kvarstår av lovet kommer fortsätta i samma anda, ett och annat besök, lite fix med skafferiet och så lite små saker för barnen. Precis lagom rofyllt!

Mina ambitioner 2022

Nej nyårslöften och dylikt blir det inte, men nyåret är ändå en bra tid att både sammanfatta året som gått (första och andra halvan) och att lägga upp någon form av plan eller ambition för året som kommer. Om inte annat så för att det är bra att medvetet fundera över vad man har för önskningar och förväntningar på framtiden – såklart med insikten om att det kan hända en massa saker som man inte kan påverka och som kan ändra allt.

Om det är en sak jag lärt mig under det gångna året är att det inte funkar att prioritera bort mig själv. MEN, jag märker också att om jag inte öronmärker och bokar in tid för det så kommer den tiden att försvinna i ett hav av måsten och andras behov. Det här är skitsvårt, men det är ju det mesta som är värt något så jag får väl öva! Vad behöver jag då avsätta tid för? Jo:

  • Jag ska fortsätta träna minst 2 gånger varje vecka. Än känns det inte som jag kommer någonstans och kroppen svarar himla dåligt, men förr eller senare ger det sig väl. Jag TAPPAR åtminstone inte mer muskler nu.
  • Tid för vänner och relationer, det här är något jag saknar så mycket till vardags, att sitta och småtjöta om stort och smått med kompisar. Svårt som f-n att få till, för det hänger ju inte bara på mig och alla kompisar har ju familjer med där man behöver hitta tid (och bara tajma så alla är friska är ju nästan omöjligt). Kanske man kunde lägga upp någon återkommande tid ändå, så att det finns NÅT inbokat? Kanske ett par timmar varannan månad, till en fika, en AW eller bara en promenad?
  • Tid för vila och återhämtning – det är ju lättare på så sätt att behöver jag vila så kan jag inte längre trycka det framför mig, men vitsen är ju att få in vila och återhämtning INNAN jag blir sådär akut trött. Också en svår balans att hitta och i väldigt stor utsträckning en övningssak, det är än så länge mycket ”trial and error”, bland annat på grund av att behovet ändras hela tiden utifrån förutsättningarna.
Tid för att fota – lättare att se allt smått omkring sig då
  • Tid för egna nöjen, oj vad svårt det här är! Eller rättare sagt är det så himla lätt att prioritera bort… Men tid med vänner kvalar ju in här med, sen handlar det om att ibland välja att göra det hemma som är roligt framför det som måste göras – tex är det ju roligare att måla om ett rum än att ta hand om disken, eller att odla tomater istället för att klippa gräset.
Om inte annat ska vi väl åtminstone kunna odla lite kruktomater – får se om vi hinner/orkar bygga stora lådor till bl.a. Brandywine.
  • Dessutom ska det alltid finnas en bok här hemma som jag vill läsa i. Inga mål med läsningen, inget mått på hur mycket jag ska läsa, men det ska ALLTID finnas något här hemma jag kan läsa när jag vill.

För övrigt så är det jag ser fram emot mest med detta året att uppleva alla årstider här på gården – att se vad som växer och vart, att odla och skörda eget och att bara se hur naturen här runt förändras.

Vad ser du fram emot mest? Och har du avgett några löften?

Kontoret före och efter

Javisst, Gott Nytt År och allt sånt där, men mer om det vid ett senare tillfälle – för nu ville jag bara visa hur det blev inne på kontoret! Vi hittade en trevlig liten tapet förra veckan och har målat övriga väggar i en ljust varmgrå färg (sheer grey från Jotun), det blev ett jättelyft för det här rummet! Nu blir ju färgerna lite konstiga med artificiellt ljus och så, men ni förstår säkert ändå hur mycket ljusare det är nu.

Så här ser det ut nu…
…och så här såg det ju ut innan! Rätt bra skillnad va?
Med lite vidvinkel är det lättare att se, det mörka rummet med stjärnan i är Lukas rum som är innanför kontoret.
Före….
…och efter!
I vidvinkel ser man ut till hallen med.

Det är väldigt skönt att ha ett rum som är dedikerat ”kontor”, så slipper de sakerna skräpa runt i andra rum. Dessutom himla bra placering av detta rummet, med lite uppsikt över entré och även bortåt övriga huset mot köket, man är liksom inte helt ”off” här. Är himla nöjd med hur mycket ljusare det blev, och bara att det är helt i ordning, det blev ljusare i hela hallen nu faktiskt.

Det saknas lite småfix, nån lampa, kanske en anslagstavla och så, men i övrigt är det klart. Så nöjd!

Kan man säga det för många gånger?

Det känns som jag bara skrivit gnälligt och deppigt här ett tag, i dag tänkte jag skriva nåt HELT annat! Det var längesedan vi hade en så här bra jul, och det hänger till stor del på tre saker:

1 – Vädret – HELT magiskt med snö, massa minusgrader och så strålande sol?! Familjen är så galet trötta på mig nu eftersom jag var tredje minut utbrister ”TITTA VAD VACKERT!”. Kan inte för mitt liv låta bli, och vill inte heller.

Solnedgången från mitt köksfönster på julaftons kväll…

2 – Vår gård/vårt nya hus. Det ÄR svårt att inte ryckas med när man kan elda i öppna spisen till julfrukosten, när man kan sitta i ett jättemysigt vardagsrum, när man kan knata upp på SIN kulle och göra en liten grillplats.. Det är nästan så jag skäms över att skriva det, för jag tycker det är så otroligt fantastiskt här! SÅ vackert runtomkring och det finns så mycket roliga saker man kan göra! Vilket leder mig till nästa punkt:

(Fast först en pausbild från vårt stall och upp mot huset nu ikväll… magiskt!

3 – fyrhjulingen! Det här ger så många blandade känslor, dels bortskämt med en fyrhjuling, blandat med lite pinsamt för vi har ändå bara 2 hektar mark men ändå får den tredje känslan överhanden för FY VAD ROLIGT DET ÄR! Svinkul att köra, och man känner sig så himla kapabel? I går skottade vi vår och grannens gård med den, nu i eftermiddags använde vi den för att dra upp några tunga betongfundament till kullen så vi kunde göra en till bänk till grillplatsen, och sen bara för att det är så roligt så körde jag och hämtade ved och så satt vi där en liten stund och njöt av solnedgången… Känner vi inte att vi har nytta av den om ett tag kan vi alltid sälja vidare, men skit i det nu, nu njuter vi bara av en grej som hamnade RAKT in på rolighets-kontot! Oliver utbrast ”nu behöver vi inte åka till Liseberg mer” när han åkt med, Lukas hade kanonkul och Filip ville inte ens kliva av… En riktig bonusgrej till oss alla!

SÅ rolig maskin!

Den som hänger med på instagram har nog redan sett att vi gjorde en kanonutflykt till Ramsjön med, vi knatade runt där en stund sen tog vi en varm glögg på toppen och njöt av den otroliga utsikten! (OBS, man får inte gå där från 1 februari till sista augusti pga fågelreservat, kan vara bra att veta).

Kika in på instagram för fler bilder om ni vill!

Fick en sån där alldeles varm känsla i hela kroppen när vi satt vid elden på kullen nu i kväll, det känns så himla bra och nästan svårt att greppa att vi bor här. Och ni vet ju, ni är välkomna hit om ni har vägarna förbi, för att titta in på en kaffe eller lite glögg, och bara njuta av omgivningarna!

God jul från mig till er!

Jag vill bara önska er alla precis den jul ni vill ha, oavsett om den är lugn, stimmig, i sällskap eller bara familjen.

Julfoto – enda gången på året vi lyckas få bild på oss alla tror jag.
Det är ok med alla humör som kan uppstå en julafton 😉
(Ja alltså för normala människor som inte gör någon annan illa på riktigt)

Vi har faktiskt hittills en fantastiskt bra julafton, dels tack vare att det kom en massa snö i natt och nu är kanonfint men kallt väder, men även för att vi köpte oss en ”julklapp” i går – nämligen en fyrhjuling! Nu vill jag spontant skriva en lång förklaring om hur och varför vi köpte den, en sån dyr och onödig ”leksak”, men eftersom det tydligen är så att en överdriven lust att förklara sig egentligen bottnar i en rädsla att bli bortvald lärde jag mig nyss av en psykolog, så då får jag väl utmana mig själv och INTE förklara.

Kul är det i alla fall att köra, extra roligt i snön! Och vi har haft nytta av den med, vi har skottat hela vägen bort till stallet, gick ju jättesmidigt 😀 . Sen har vi fikat, ätit tomtegröt och sånt såklart. Till mat i dag blir det inte alls julmat, utan en ljummen potatissallad med varmrökt lax, något alla älskar, toppat med det vi inte kan vara utan på julafton – ris a la Malta!

Återigen, ha en riktigt fantastisk jul! Avslutar med lite bilder från de vackra omgivningarna här i snön!

Skottad fin infart!
Tror inte jag fotat garaget och extrarummet innan?
Södergavel i solen…
Ingen mexikanska som räds snö och kyla det här inte!
Minsta lilla snögubben!
Stall och lekstuga
Hönshus

Ett år olikt alla andra

Vi fortsätter väl sammanfattningen av året, lämpligen där vi slutade ☺️.

I juli var det semester och fullt ös på hemmafronten med att förbereda och sedan även sälja vårt gamla hus. Det var verkligen 1000 känslor på en och samma gång, det var oro för att vi köpt gården för dyrt, det var ett glädjerus för att vi äntligen köpt en gård, ångest för att vi hade köpt en gård – skulle vi trivas? Precis i slutet av juli avslutades försäljningen och vi sålde för nästan exakt lika mycket som vi köpte för, och därmed släppte oron för framtiden. Annars var det en himla fin månad, med fantastiskt sommarväder och mycket sol vill jag minnas.

Som alltid – ett hus som är så fint till visningen som det aldrig någonsin är annars.

Augusti började tungt på jobbet, mitt jätteprojekt startade sin typ 5:e fas och allt var kaos. Så mycket som skulle bli klart på kort tid och så mycket som hela tiden ändrades på grund av att man aldrig vet hur ett gammalt hus beter sig. Jag hade weltschmerz, vandrade och insåg att om jag ska orka med mitt liv så måste jag börja träna igen, så jag körde en introkurs på Crossfiten vi tränar på med jobbet på fredagar. Men min hjärna började bli till gröt.

Hade det inte vart för våra helgvandringar så tror jag att det hade gått åt skogen mycket tidigare. Har ju haft ett sån OTROLIGT behov av just att komma ut så här och det är väl ren självbevarelsedrift egentligen tänker jag mig.

Sen hände det där som bara händer andra – jag gick in i väggen. Jag kan förstå uttrycket lite, för känslan är just att det finns ingen mer mån att pusha och dra ut sig själv, det tar bara stumt stopp. Det fanns inga mer marginaler, inget ytterligare extra växel att lägga in och helt enkelt bara inget mer av MIG kvar. Hela septembers inlägg handlar nästan uteslutande om just detta. Den enda kvarstående delen av jobbet jag fortsätter med är min utbildning, den får fortsätta på fredagar eftersom det hade varit mer stressande att känna att jag skulle komma ifatt nästa år.

Jag fullkomligt badar i ensamhet och vila, något jag inte gjort sedan… jag vet inte ens när. Och det behövs, verkligen.

Oktober kommer och är även den fokuserad på återhämtning och vila. Tittar jag på det nu så var det så mycket lättare att faktiskt få kvalitet och ordentligt tid till just detta som heltidssjukskriven, nu är det mycket svårare att få tiden att räcka till (självklart på ett sätt, men jag menar att det känns som jag inte har tid i proportion till sjukskrivningen). Men sen precis i slutet av oktober, då är det till slut dags att flytta till vår gård! Och även om dagarna där omkring var stressiga och otroligt jobbiga, så finns det ändå ett bakomliggande lugn.

Så glada och stolta!

I november jobbar jag 25% förutom då min skola. Det känns typ ok, jag får inte längre stresspåslag över att se en byggställning eller en hantverkarbil, och det är kul att träffa lite folk ändå. Nästan all tid går åt till att bara vara här i vårt nya hem, tända en brasa, gå ut och utforska omgivningarna och packa upp en och annan låda – även om det mesta var klart efter nån vecka vid inflytt.

Har tusentals foton i mobilen härifrån, allt är så vackert och jag kan inte förstå att det är vårt? På instagram är det kavalkad av bilder på gården, för den som är nyfiken på att se mer härifrån.

December kommer och har med sig fantastiskt vacker snö, återigen går jag runt här och bara får dåndimpen över hur vackert allt är. I min utmattning tappar jag bort mig lite, det känns i skrivande stund som jag inte riktigt får nån bra ordning, jag som hade en så bra plan. Får fundera på det över julhelgerna. Förutom detta så tar jag även examen som Byggproduktionsledare, ändå en prestation det med 😊

När jag sammanfattar året så här så har nog det har varit ett av de mest händelserika åren i hela mitt liv. Vi har skaffat hund, vi har köpt och sålt hus, jag har blivit utmattad och jag har tagit examen. Vilket sjukt år?!

Inför nästa år ser jag allra mest fram emot att få möta alla årstider, här på vår gård. I övrigt så tänker jag mig att jag INTE ska bränna ut mig igen och jag ska absolut inte köpa hus igen. Kram och en eloge till er som orkat läsa ända hit!

En vändning?

Det här har varit en riktig skitvecka. Måndagen började med att den nya (mindre gamla) bilen inte startade och fick bogseras till verkstad. Natten till tisdagen fortsatte med att Filip fick öroninflammation. Snön har smält bort och det har varit en massa andra saker som varit skit, helt enkelt en riktigt dålig vecka.

Efter två dagar där jag försökt jobba lite hemifrån så har jag nu funnit mig i att man inte SKA jobba med sjuka barn hemma, så idag blev det bara VAB. Det här är svårt med, med utmattningen, det dåliga samvetet att man inte gör ”sitt” på jobbet och det dåliga samvetet när man jobbar en timme och inte är med sitt sjuka barn. Ni fattar.

I vilket fall – idag tittade ju solen fram, och eftersom ALL snö försvunnit på bara två dagar så ser det nu ut så här från vår entré:

Att jämföra med helgens vy:

Hur kan det bli så stor skillnad på bara 2 dagar?!?!

Gick runt ute och vallade barn och hund, när andan helt plötsligt föll på att greja lite i vårt stora trädgårdsland. Det är helt övervuxet eftersom de tidigare ägarna inte gjort ett smack åt det i somras, vet inte om ni minns men jag röjde ju undan sjukt mycket björnbär precis när vi flyttade in – men resten av landen är också övervuxna. En del växter vet jag inte vad det är och de låter jag såklart vara för att se vad som kommer till sommaren, men jag har tre saker som jag vill bli av med:

Rabarber (pga det står ca 15 gigantiska plantor som tar över allt, hur mycket man än gillar rabarber så behöver man max 2)

Revande jordgubbar (pga sprider sig och det är dessutom planterat jordgubbar i en stor odlingslåda uppe vid huset – bättre läge för där kan de inte föröka sig hejvilt)

Någon form av näva, tror jag? Vi hade samma växt i vårt förra hus, och här har den spridit sig och tagit över i princip varenda land, grusgång, stenparti och rabatt. Den måste bort helt, kommer gissningsvis ta ett par år om man är nitisk.

Visst ja, vill heller inte ha hallon i trädgårdslandet då vi har ett ”bär-land” en bit bort med hallon, vinbär och och björnbär (de senare ska BORT och ersättas med taggfria). Tog i alla fall och letade fram en grep och en spade och började lite i ett hörn, sen fick jag mer feeling och spenderade 3 timmar ute med barn, hund och en rejäl omgång trädgårdsarbete. Mitt i december! Det är enkelt att just röja oönskad växtlighet nu, annars ska man ju inte greja så mycket med växter man vill behålla så här års.

En kvadratmeter tog ungefär en timma, kommer bli riktigt tungt att röja detta land!

Det var så skönt, att vara ute, att jobba (blir lite dåligt med träning i veckan pga VAB och annat), att drömma om när det blir sommar och vi kan odla grönsaker och blommor här på vård gård. Bara att uppleva årstiderna här för första gången känns så stort!

Så nu hoppas jag att veckan ”har vänt”, nu ska jag läsa igenom vår presentation som ska göras i morgon bitti på vår sista skoldag, sen tar jag min andra högskole-examen. DET är ändå värt att fira!