Två Yay, en Nay

Den här veckan drar introkursen på crossfit-träningen igång, och efter att den är färdig om 2 veckor tänker jag att jag ska försöka hitta minst en dag till förutom fredagsträningen där jag ska kunna hinna träna – och kanske gärna en gång på helgen med. Får jag tillbaka lite styrka så vet jag att jag får mindre ont i axlar och annat, och det vore skönt att bara inte känna sig i så dåligt skick. Målet är att få en så bra rutin på träningen att den flyter in i vardagen och att komma in i det så mycket att det inte känns som en tröskel att hinna ta sig dit – helt rimligt tycker jag. Rimligt, men inte helt enkelt, inte när allt annat också ska funka.

Annars har ju både höst, skola och vardag dragit igång på allvar nu. Hittills den här veckan har temperaturen legat runt 7 grader när jag gått morgonpromenad med Nala – härlig luft men ganska stor omställning från sommarens värme. Angående skolan så har vi fått två roliga besked – först ska L få komma ut och hälsa på i sin nya skola i Ölmstad nu i veckan, vilket han ser fram emot något enormt med lika delar nyfikenhet och pirr – men sen fick vi också det fantastiska beskedet att O kommer få gå kvar på Junedal hela årskurs 9 ut, trots flytt! Det var viktigt och väldigt, väldigt glädjande!

Lite värre ställt är det däremot med förskoleplats till Filip, det är fullt överallt och närmsta lediga plats vi kan få är i Huskvarna. Visserligen på väg till jobbet, men ändå väl långt hemifrån… Vill heller helst inte flytta på honom mer än en gång, det är ju inte ENORMT långt kvar till han börjar förskoleklass sen. Vi letar på alla privata och kommunala förskolor, men det ser rätt mörkt ut…

Dagisplats till minsta fröken står också på önskelistan, typ 2 dagar i veckan, men hon är ett mindre problem att lösa ändå.

Inte redan, väl?

Knappa två veckor på jobbet, varav 2 dagar med VAB, och jag är skittrött. Det har ändå varit en liiite lugn start, på grund av att inte alla hantverkare och UE var tillbaka första veckan – det är jag rätt tacksam för. Men jag måste också lägga till att ”mitt” hus kommer bli så himla fint!? Nu är nästan tak, fasad och fönsterbyte klart och det blir ett galet lyft för huset! ”Bara” insidan att ta tag i med sen.

Är rätt kass sömn med, jobbets tidiga morgnar (05:20 ringer klockan) är inte lika sköna som semesterns sovmorgnar – för oavsett semester eller vardag så kommer ju Filip över varje natt och det stör ju. Fast även utan att han är i vår säng sover jag kasst, vet inte om det helt enkelt är typ 15 år med barn i sängen mer eller mindre hela tiden, eller om det är nåt annat.

Skrattade så gott åt den här lilla mannen när jag klev upp en morgon, tvärs över hela sängen och så med en hand i linningen på kalsongen… Inte så konstigt att man får störd nattsömn ändå O.o

I helgen hade jag tänkt vi skulle åkt till Göteborg, men nu ser vädret inget vidare ut så vi får nog skjuta på det en vecka. Sen i slutet av augusti blir det en liten ”kräftskiva”, det ser jag mycket fram emot – men jag behöver nog boka in nåt rolig i september med för att inte hela hösten ska kännas som en enda lång väntan. Kanske skulle man förresten ge sig ut och leta lite kantareller i helgen om inte annat…

Äter hellre bra, färska vätter-kräftor en gång en lite halvsunkiga frysta tre gånger…

På tal om väntan förresten, kände i dag att det blev som det så lätt blir sen på vintern, man jobbar, kommer hem och äter och sen är liksom dagen slut? På sommaren är det ju ljust och man har lust och ork att hitta på saker även fast klockan är efter 18 – jag vill inte att den tiden redan ska vara förbi, samtidigt som ögonen går i kors vid samma tid nu? Älskar hösten på många sätt, och längtar verkligen efter att komma ut och vandra lite med familjen igen, men något jag verkligen INTE längtar efter är mörkret. Säger som mamma – det blir jobbigare med mörkret för varje år.

Den där sköna delen av hösten, när det räcker med en tjock ulltröja så håller man sig varm vid elden.
Och när naturen är sådär andlöst vacker!

Sanatorium? Asylum? Eller bara ett vanligt vilohem…

Jag får ingen riktigt bra ordning på mina känslor om den här sommaren känner jag. Det allra, allra bästa (hittills) har varit att det har varit så fantastiskt väder ändå – för med den här solen och värmen så har det inte funnits ett behov av att resa någonstans för att få just de två sakerna, och en dag då man kan bada är ju åtminstone enligt barnen en bra dag.

Men ändå.

Jag känner att jag liksom kippar efter andan flera gånger om dagen här hemma, och stressen ligger hela tiden som en klump i halsen. Bäst är de dagar då vi är i väg (den bästa dagen av alla var på Liseberg), men det blir ju jobbigt på ett annat sätt, vi kan ju inte flänga runt hela tiden heller.

Går runt i trädgården som förutom att jag gjort den ganska underhållsfri dessutom är väldigt fin nu. Tji att det hjälper.

”Du måste kunna stänga av”, säger mamma när jag suckar över att de stora killarna tjafsar om vem som ska bära vilken sak till badet. Ja det vet jag väl, det är ju inte så att jag inte VILL kunna stänga av, jag får det bara inte att funka. Och så han mini då, som hur go han än är ger en magsår över alla saker han får för sig att göra hela tiden, för att inte tala om att han pratar på både in- och utandning.

Som jag skrivit innan så är det jobbigast att vara hemma, en vanlig dag. Typ som i dag, vi hade mormor på elva-kaffe och sen tog jag med barnen till Vätterstranden. DET är dock stressande, inte själva badandet men till och i från och nån måste kissa och tog vi inte med badringen, kan nån gräva ett sandslott med mig, ställ dig inte på filten med sandiga fötter, alltså ni får hjälpa till att bära sakerna tillbaka till bilen?!? Hatar typ att åka och bada. Eller det runtomkring då. I övrigt har vi liksom inte gjort nåt, de stora följde med mormor hem, maken var borta en sväng med en kompis, jag har legat i solen och läst när jag satte Filip vid min ipad, men ändå, stressen är bara en hårsmån från att lamslå mig.

Nästa vecka är min sista semestervecka, och jag är orolig. Orolig för att jag inte hunnit få nåt vidare längre avstånd mellan mig och stressen, orolig för hösten som kommer bli krävande som fasen på jobbet. INTE orolig för flytt mm, inte på det viset, konstigt nog får inte det stressen att öka alls? Kanske för att det är så tydligt vad som behövs göras – städa till visning, absolut jobbigt men inte mentalt. Flytta sen? Också jobbigt men när jag tänker på det så ökar inte klumpen i halsen. Fast visst, den lättar inte heller.

”Skör” är inget ord jag förknippar med mig själv, men gränsen till min stress är nog ändå typ ”skör” just nu.

Tänker att jag skulle vilja bli inlagd på ett gammaldags vilohem i några veckor, där maten lagas åt mig och jag inte behöver tänka på någon eller något annat alls… Skulle väl förlora förståndet av ren chock.

Blir så arg på mig själv med, som inte kan bara vara som alla andra och kunna släppa det, vi har sänkt våra krav här hemma till en lägstanivå som vilken //idiot// som helst skulle klara av. Vill ju bara kunna njuta av de här dagarna, inte göra ett smack, inte ta ansvar för något. Jävla mig, att förstöra för mig.

Varför blir det så här?

Jag kom på varför jag i vanliga fall alltid bokar in att vi ska åka någonstans när det är semester – det är SÅ mycket enklare när man inte är hemma. Det är jobbigt och stressigt att boka, planera och fixa – delvis därav det inte blivit något inbokat i år – men det är skit att vara hemma på semestern, för då finns ALLT det som alltid ska göras där hela tiden, fast det ackompanjeras av uttråkade ungar 100% av dagen oftast. Är man i väg ett tag någonstans, så är det ingen som förväntar sig att jag ska fixa mat, ungarna kan underhålla sig på ett annat sätt för miljön är ny och den jäkla VARDAGEN känns längre bort. Sen är det ju inte stressande att vara iväg heller, när man ska hålla koll på hund och pillrig fyraåring, men ändå.

Förlåt att jag gnäller, den här semestern har varit så himla efterlängtad och välbehövlig, men jag behöver liksom reda ut det här för mig själv och då är det det här forumet som är tillgängligt just nu. Rätt säker på att det dessutom finns ett gäng mammor där ute som kan relatera till att den så kallade semestern inte innebär så mycket vila.

Det HAR varit mycket bra saker OXÅ den här veckan. På topplistan ligger förutom Liseberg att vi träffat min bror med familj, i morse gick vi tex en runda på Dumme mosse och satt sen och fikade en lång stund.

Det hade varit asskönt att få en vecka helt själv – inte hemma för då hade man ändå bara grejat som vanligt – bara för att verkligen få ladda. Men semestern är kort, första veckan av fyra har redan gått och jag vill ju OCKSÅ umgås med mina barn. Jag fattar att det kan låta som jag inte gillar det, men det gör jag verkligen – såvida vi inte bara är hemma och alla förväntar sig saker av mig som jag inte orkar eller vill göra.

Lugna morgonpromenader med Nala är inte fy skam heller.

Så, nu har jag fått släppa lite på ventilen, så nu är det bara att ta sig i kragen och ta hand om saker som vanligt. (Här var jag tvungen att springa ifrån för att avstyra ett bråk…). Förlåt, det är ju bara en överstressad mamma här som känner sig otillräcklig och som inte kan slappna av, inget värre och inget nytt under solen… Kram på er, i vilket fall, ni som kämpar med barn, familj, diagnoser, sjukdom och tusen andra saker. 🤗

Ps, flytten mm stressar mig i princip inte alls, då är vardagspåhänget mycket värre. Nån mer som känner igen sig?

Glad midsommar!

Min midsommar började med en tripp ner till torget för att köpa sommarblommor till det murade landet, köpte lite fulgubbar med (orkade inte köa till Gigeryds) som ska bli fyllning i en jordgubbstårta. Det och att vi ska grilla hamburgare är ungefär vad vi kommer att göra för att fira, i övrigt blir det mest fixande och städande inför foto och besiktning nästa vecka.

Här ska det ner lite växter! Ps, tomaterna är fantastiska i år!

Vår entré är förresten redan fotad och en ”kommande” blänkare ligger här hos Västanhem! Lite fel i planlösningen dock, glömde kolla igenom hur ritningen såg ut invändigt som jag skickade över, den var från när vi byggde till huset så då var det mest fokus på utsidan.

Även om vi har allt fint och i ordning i huset så är det ju likväl mycket som ska städas och en del som ska plockas bort, tur det är långhelg!

Önskar er i vilket fall en fantastisk midsommar!

Hjälp, vi har köpt en …gård!?!?

Så fint hus, så välskött, så rymligt, ja alldeles, alldeles underbart! Vi blev så upp över öronen förälskade, det här stället uppfyllde precis vartenda en av våra krav och önskemål.

För en vecka sedan kom den ut, vi åkte ut och kollade utanför direkt. Gården. Den såg så fin ut men vi behövde ju komma in på visning med, och i söndags på väg hem från Tofveryd kom vi alldeles perfekt i tid för den.

Sen började budgivningen i måndags. Vi lade dagens sista bud och hoppet var enormt. Men dag två klev en annan budgivare in, och buden fullkomligt rasade iväg. Den kvällen grät jag i kudden för jag var så ledsen att vi inte skulle få det.

Tänk att jag ska få ha den här utsikten från mitt kök!?!?

Men så tog vi en till diskussion med banken, säkerställde att vi kunde ta det en bit till, och sen till slut lade sig den andra budgivaren. Det här har varit bland de värsta dagarna i mitt liv, själva budgivningen, så galet mycket känslor åt alla håll och kanter!

I kväll har vi skrivit kontraktet och när vi berättade att det var klart för barnen så blev de så sjukt glada, och jag kände ända in i hjärteroten att det här var rätt beslut.

Jag kommer skriva massor mer om detta, men ett tag till hittar ni nog huset här. Lovar att berätta ALLT!

Behov

Klockan är nästan elva på kvällen, och jag är vaken!?! Det är inte ofta det händer, och OM jag fortfarande är vaken så är jag sällan så pass pigg att jag orkar formulera ett inlägg – eller lägga mig och läsa en bok vilket är det jag tänker göra när detta är klart. Hela hemligheten till min oväntade energi så här dags är att jag var så sinnessjukt trött mitt på dagen att jag lade mig på soffan på altanen och helt sonika somnade en stund – kanske en halvtimme? Det är sällan jag kan komma till ro så pass, men nu var det varmt och skönt – det är det som absolut kan få mig mest avslappnad.

Men, det var inte min tillfälliga kvällspigghet jag tänkte skriva om, utan ett helt annat behov – behovet av träning. Min stress-situation har varit liiite bättre på sistone, även om jag känner att klumpen över bröstet inte är superlångt bort när det händer något oväntat, vilket har gjort att jag ändå varit lite gladare på sistone. Gladare innebär även att jag hinner fundera lite mer. Det bästa på min vecka rent generellt är den timmen fredagsträning jag får via jobbet på Crossfit Södra Wettern. Det ÄR inte crossfit vi kör, utan någon form av funktionsbaserad (och ibland rehab-baserad) träning – och det passar mig så himla bra just nu. Vi gör helt olika och ofta lite underliga övningar varenda gång, det är ingen hets att man ska bättra på sina resultat överhuvudtaget och träningen är inte så hektisk (vilket inte innebär att den inte är asjobbig). Sen har jag ju också att fantastiskt gott litet gäng att träna med, det gör ju sitt såklart!

Men det är EN gång i veckan. Det senaste året är det den enda träning som blivit och det är inte riktigt nog för att man ska må bra – men när man är stressad över allt annat så orkar man inte reda i det med, så är det bara. Även om träningen är jättebra mot stress så får den ju inte tillföra stress – det funkar inte just nu. I en drömvärld hade jag kört 2 till likadana pass varje vecka och landat i en total på 3 pass, men det är här jag inte riktigt kommer framåt. Jag vet ungefär vad jag vill och INTE vill träna – men jag kommer inte fram till en bra lösning på det.

Min målsättning är INTE som den jag hade för några år sedan – utan ett någorlunda vettigt sätt att träna så man håller livet ut.

Jag vill inte löpträna, det har jag testat och det ger mig inget förutom andnöd… Att styrketräna själv just nu har jag inte alls ork nog rent mentalt att göra, att coacha sig själva och se till att man tränar bra kräver energi och det finns inte just nu. Att träna i grupp funka – men på nordic där jag kört innan så är det nästan bara crosscage-passen som är roliga och de blir fullbokade på 2 minuter efter de släppts. Hade gärna tränat mer liknande träning på CSW, men dels ligger det i Huskvarna vilket gör att jag har 30 minuters restid enkel väg så fort det är lite trafik och dels vet jag inte om deras ”vanliga” pass blir lite för hetsiga (har jag dock inga belägg på) – men framförallt är det nog tiden här som ställer till det. Det hade funkat om jag inte skulle hämta Filip efter jobbet, men det gör jag ju så jag kan inte åka direkt efter jobbet till träningen.

Sen är det tiden – först och främst så VET jag att det alltid går att ”skapa sig tid till träning”, man kan träna tidigt på morgonen, eller sent på kvällen eller när ungarna har nån aktivitet, men i den stress jag ändå känner att jag har i kroppen så orkar jag verkligen inte med att ”trycka in” träningen på bekostnad av ytterligare vardags-stress.

Så, jag har kommit så långt på vägen att jag känner att nu finns faktiskt igen VILJAN till att träna, nu måste jag bara hitta en träning jag gillar och som passar mig och som funkar på en veckodag när det redan är aktiviteter som ska skjutsas till och ifrån tex. Ett steg fram – nio steg kvar typ…

Blev lite sugen en kort stund på att testa ”du-nu”, men det kräver för mycket tid för att det ska funka just som mitt liv är nu – kanske om nåt år eller så.

Har du nåt bra tips på en rolig träning (utan löpning) med bra styrketräning och lite flås – som helst inte ligger i andra änden av stan? Oj vilket långt inlägg det här blev, nu måste jag nog ändå komma i säng om jag ska orka med morgondagen och resten av mitt liv… Kram på er!

Vardagsfrihet

Jag är så himla glad över det fantastiska sommarvädret som äntligen kommit! Det finns få saker som gör mig så genomglad som känslan av att kunna kliva ut i bara vanliga kläder (ingen jacka, iingen extra tröja) och det är varmt, solen skiner och fåglarna kvittrar! I solen blir allt så enkelt, det krävs så lite för att allt ska funka. Inga överdrag ska övertalas om, inga stövlar är blöta. Jaså du vill leka ute i trädgården? Javisst, Nala får vara ute med och jag småfixar i trädgården eller läser en bok i solen…

Morgnarna denna vecka har varit väldigt trötta, för det har varit så oemotståndligt att vara uppe lite senare i ljusa, ljumna sommarkvällar, men så får det vara! Just i detta vädret är det också extra härligt att ha hund, inte hade jag gått en promenad innan jobbet utan henne, och troligen inte en kvällspromenad efter ungarnas läggning heller.

Igår kväll passade vi på att utnyttja den varma ljusa kvällen med en spontan utflykt till hundbadet i Axamo, och tog med pastasallad. En sån skön känsla att ha tid, lust och ork att hitta på något spontant, allt tack vare ljus och värme. Så istället för en torsdagskväll i mängden så blev det en mysig utflykt, underbart!

Önskar er en fantastisk helg ❤

En bättre mors dag

Precis som med vårt bröllopsdagsfirande så blev mors-dag såklart anpassat till vad som behövdes under omständigheterna. Filips reaktion på vattkopps-vaccinet blev rätt kraftig, han hade feber från i lördags till nu i natt när han verkade svettas ut det värsta. Lördagen var värre dock, då hjälpte ju inte alvedon och ipren, det gjorde det åtminstone i går. Han åt inget på hela helgen dock, så vi är hemma idag (visste ju heller inte om febern skulle släppa i natt), men han känns så pigg idag att det bör gå bra att gå till dagis i morgon.

De två minsta vilade bredvid varandra 💕
Och på mig, såklart.

Men men, vi höll oss på hemmaplan i helgen vilket är superhärligt det med när vi nu hade så fantastiskt väder! Maken hade sett till att jag blev extremt uppvaktad med både present, smörgåstårta och en superfin jordgubbsmoussetårta (hemgjorda), O hade köpt en fin chokladkaka och L hade varit med och valt blommor. Vi njöt av värmen, grejade lite smått i trädgården och var mest mätta och solvarma hela dagen. Superskönt!

Fick fina champagne-glas, smörgåstårta och…
… en fantastisk tårta!

Jag svängde förbi min egen mamma med lite blommor, hon är förkyld stackarn så hon får hålla sig lite isolerad igen.

Vi fick ordning på altanen med, så skönt! Alla tomater har fått flytta ut med.

Hoppas ni hade en bra dag med!

Åt rätt håll

Alltså nu kom sommaren, lönen, helg, AW och minskade restriktioner på en enda gång!? Känner mig nästan överrumplad!

Haft en bra dag, kul att vara på plats i skolan och träffa alla klasskompisar, sen fredagsträning och så liten AW med mitt hantverksgäng på det! Vad otroligt skönt med en paus i allt på nåt sätt, att bara få ladda batterierna en stund och inget kommer mellan. Så kul att träffa ”mina” snickare under lite mer privata förhållanden med, inte bara på bygget. Riktigt gott gäng!

Kände mig på så gott humör att det t.o.m. blev en selfie i bilen!