Som det ska smaka

28 november, 201829 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Jaha ja, här hade jag tänkt sätta mig i lugn och ro och ta en kaffe när Filip skulle sova sina vanliga två timmar – och så har han mage att vakna efter 20 minuter?!? Nu ligger han kvar i vår säng och pratar för sig själv och jag sitter här med min kaffe och hast-bloggar…

Vi har lyckats avstyra fler ”krupp-attacker”, men bara tack vare att han och jag sover halvsittande och med fönstret öppet, testade utan i går men då blir han rosslig direkt. Sömnen blir väl inte direkt kanon, hade varit gott att slumra i soffan en stund nu, men men. Vad många ni var som hade erfarenhet av krupp ändå, tack för alla bra tips! Det känns ju oxå bra att det verkar växa bort med tiden.

I dag är Filip annars rätt pigg, så vi har varit ute i den fantastiska vintersolen en stund. Vackert men kallt!

Är så fascinerad över att min eukalyptus i kruka klarar kylan väldigt bra? Trodde den skulle dö direkt, men icke.

Har även satt årets pepparkaksdeg nu, så det blir perfekt att baka ut till helgen (om jag inte äter upp den innan dess, för herregud vad god den är). Blir som alltid så fascinerad av hur mycket det skiljer på kryddningen i ”nya” pepparkakor och gamla, i nya är det ofta både kanel och kardemumma, men i mormors är det bara ingefära och kryddnejlika, men de smakar ju som riktiga pepparkakor. Testade förresten att bryna smöret med, det ger ju en extra dimension till det hela!

Nu ska jag försöka underhålla oss med minsta möjliga energiåtgång en stund…

Ambulanspojken

26 november, 201826 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Tre barn har vi, och visst, vi har fått åka upp till akuten ett par gånger med en bruten tå, allergireaktioner och lunginflammation. Men vid två tillfällen har vi fått ringa ambulans och då har båda gångerna varit till Filip – varav en i går kväll.

Jag har ju varit superhostig ett tag och i går kändes det som Filip fick det från mig med, han blev lite hes och lite rosslig, men inget farligt. Men, när han sovit ett litet tag och maken gick in för att titta till honom så kunde han knappt andas – varje andetag fick han kämpa som tjyven för! Det lät sjukt tätt och efter att ha insett att 1177 hade 30 minuters väntetid så ringde vi faktiskt 112 som skickade upp en ambulans. Medan vi väntade på dem satte vi oss ute i vår uterum, eftersom jag misstänkte att det var krupp (falsk krupp?? Vad är skillnaden?) och då ska det hjälpa.

När ambulansen kom fick han andas in lite adrenalin och så fick han betapred av snälla ambulansskötare, så efter frisk luft och lite avsvällande så bestämde vi att vi lika gott kunde stanna hemma – för något mer hade de inte gett honom på sjukhuset ändå.

Ingen av pojkarna har haft något åt det hållet innan, så jag var inte riktigt beredd på HUR svårt att andas man kunde få, hade man varit bättre förberedd och påläst hade jag kanske inte ringt 112, men just nu fick det bli så och det kändes skönt ändå att ha fått lite hjälp för honom.

Nu blev det ju lite svårt att somna efter det hela – adrenalin för Filip och tja, för oss också fast på naturlig väg, men tillslut så sov vi med öppet fönster, halvsittandes, så gott det gick. I dag är jag därmed lagom seg… Vet inte riktigt hur det är det där med krupp (om det nu var det), kommer det ALLTID komma tillbaka nu när han blir förkyld/hostig? Kan man förebygga? Måste kolla upp det lite…

Men nu så, Filip, nu får det gärna bli så att vi aldrig mer behöver ringa en ambulans för din skull igen, kan vi bestämma det?!?!

Låååångsamt

24 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag tror jag har åkt på världens långsammaste förkylning… I en vecka kände jag att jag var på väg att bli sjuk, och nu har jag varit lite sjuk sen förra helgen, men jag har aldrig varit med om maken till långsamt förlopp? Är inte jättesjuk på något sätt, men lite hängig och har sedan i morse utvecklat en jobbig, ”hård” hosta. Ni vet en sån där som gör att man tar i med hela kroppen och det gör ont i hela luftstrupen och ändå känns det inte som man kan hosta bort det rossliga.

Nåväl, mest surt är det att all träning får vänta, dels får en ju ont i axlar och rygg (herregud, hur gammal är jag) och dels kände jag just att jag kommit in i ett sån flyt till slut! Förra veckan var första gången jag kände att kroppen faktiskt svarat på träningen och jag kunde jämföra vad jag orkar i lite olika övningar – och det hade förbättrats! Har inte upplevt det sen Filip föddes så det kändes jätteroligt, därav är jag lite putt över mitt påtvingade uppehåll.

*Lite orelaterat måste jag bara visa hur makalöst söt den här lille fisen var häromdagen, i skjorta och hängslebrallor!*

I vilket fall, idag har vi haft en sån där ”måste ta tag i huset”-dag och städat och bakat lite. Nu är jag helt slut och softar i soffan med ett glas vin framför babblarna… 🙄 Ja det är ju Filip som kollar det då, inte jag. Själv hoppas jag orka se sista delen av Castle Rock innan jag somnar i kväll, den är väldigt spännande nu!

I morgon förmiddag ska vi ut o skogen en liten sväng, men det får jag återkomma om! Hoppas ni alla får den sortens lördagskväll ni önskar er ❤

Ett jäkla bekymmer

22 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Först och främst, ett vansinnigt stort tack för alla gratulationer till mitt nya jobb, ni anar inte vad det värmer! Men, nu måste jag skriva lite om en HELT annan sak, nämligen ett bekymmer vi har som växer sig större för varje år här hemma…

Det där med speltid.

Eller, egentligen är det inte DET som är ett bekymmer, vi har begränsad speltid för våra barn och det funkar väldigt bra på det stora hela (förutom att vi absolut inte gör det enkelt för oss själva). Bekymret uppkommer när framförallt Oliver som ju nu är 12, ska hänga med kompisar. Så vitt vi ser det så har inga av hans kompisar några som helst regler eller begränsningar runt spel och speltid – en del har åtminstone lite regler kring VAD de får spela, men det är ungefär så långt det sträcker sig. Så, när Oliver vill hänga så vill ju kompisarna i princip enbart spela, och hans (ganska många och fantasifulla) alternativ till att bara spela (för de FÅR ju såklart också spela, naturligtvis!) får mest suckar och pustande om att det han föreslagit är tråkigt eller jobbigt. Och när till och med Oliver börjar tycka att det är jäkligt tråkigt att hänga med kompisar som inte kan göra NÅT annat än att spela så blir det ju riktigt tråkigt!

*Mina barn spelar ju tex gärna sällskapsspel med.*

Här sitter man ju lite i en rävsax – ska man låta honom spela hur mycket som helst för att inte bli utanför?!? När jag VET att han mår bättre av begränsad tid med spel? Nej – vi KAN bara inte låta honom göra som kompisarna, vi som ändå spelar båda två (alltså jag och maken) uppmuntrar gärna bra, ”riktiga” spel (ej mobilspel typ) ser också att för mycket spelande dödar kreativiteten, för att inte tala om hur illa det är rent fysiskt att sitta still så mycket. Men FAN för att hans kompisar får spela så mycket de vill för det gör ju vår och hans sits så jäkla dum!

Ett enkelt exempel är ju när det kommer snö – första dagen kanske det är ett par barn i backen, men efterföljande dagar är det BARA våra barn som är ute (och har vansinnigt kul!) i pulkabacken, helt enkelt för att vi kräver att de ska vara ute och leka också! Och visst, det går väl an att ha roligt i pulkabacken med lillebror, men jag fattar ju att man som 12-åring också behöver egna kompisar. Men de egna kompisarna behöver man ju GÖRA saker med också, och PRATA med, inte bara spela med…. Och nej, jag upplever inte att de umgås så mycket ens över spelen, det är ganska lite kommunikation dem emellan även när de spelar ihop.

Så vad gör man?!?! Vad gör ni?!?

Låt mig presentera mig

21 november, 2018 / LindaG / 2 kommentarer

Hej på er!

Vet ni vad, jag kan äntligen berätta för er det roliga jag haft på gång ett tag!

Låt mig presentera den nyaste platschefen på Blue Wall Construction AB!

Jag har alltså sagt upp mig på Elmia där jag gör min sista dag den 18 december och kommer efter julen börja på ett HELT nytt jobb för mig, som platschef på Blue Wall’s entreprenad-del. Byggbranschen har jag ju inte arbetat i innan, även om det projektledande arbetet jag har nu kanske åtminstone kommer ha VISSA likheter, så det är ett stort och väldigt spännande kliv.

Mest glad av allt är jag över att känna mig så välkommen till ett företag som satsar så mycket på mig, jag kommer ju behöva en mängd utbildningar och kommer gå bredvid de första tre månaderna på lite olika byggen.

Jag kommer alltså vara mestadels stationerad på det byggprojekt som blir ”mitt”, där jag kommer arbeta ihop med byggledare (förlåt mig om jag säger fel term här, har inte riktigt lärt mig än) och snickare, vilket gör att jag inte behöver ha full kunskap om HUR man bygger utan mer om processen och projektledandet av bygget.

Det är 80% ren lycka att få en sån utmaning och att få lära mig så mycket nytt, och 20% ”skräck” 😉 för att gå till en helt ny bransch… Så precis som det ska vara med andra ord!

Grattis Oliver!

19 november, 201818 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

I dag blir du hela 12 år, fast jag har räknat dig som det ända sedan i somras av någon anledning.

*En bild från när pappa var med er på Astrid Lindgrens värld på höstlovet.*

Du börjar bli så stor, det är jätteroligt att prata med dig om lite andra saker än man kunnat prata om innan, och jag tycker det är kul att höra dig resonera om saker. I skolan går det jättebra, du har det lätt för dig, kanske till en viss del för du läser ganska mycket hemma.

Fortfarande är det att spela du älskar allra mest, helst Overwatch trots att de flesta av dina klasskompisar spelar Fortnight, och du börjar bli sjukt duktig! Häromdagen pratade jag och din pappa om hur otroligt bra du sköter dig när du spelar med, ALDRIG ett fult ord eller minsta form av känsloutbrott när det går dåligt – imponerande! Dessutom en förutsättning när vi har datorerna i vardagsrummet där alla oftast är, men icke desto mindre jättebra!

Ibland är det lite svårt med kompisar, många har egna aktiviteter som fotboll och simskola nästan alla dagar i veckan, andra får spela hur mycket de vill och till och med du som älskar det tycker att det blir tråkigt till slut (och får heller inte spela hur mycket som helst för oss). Du är nog också som jag och din far, mestadels introvert, för många gånger väljer du att vara själv.

Du är öppen och ärlig (i de flesta fall i större utsträckning än man kan vänta sig av en 12-åring) och lugn, på det hela taget väldigt lätt att ha att göra med! Du är klok och rolig, med ett bra sinne för humor (förutom när du retar gallfeber på lillebror). Med din minsta brorsa är du fantastisk och väldigt kärvänlig ❤

*Här är du lika gammal som Filip är nu ungefär…*

Stort grattis, världens finaste Oliver!

Äntligen lite höstsol

17 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

I går tittade ju solen fram för första gången i November typ, och jag och Filip passade på att ta en förmiddagspromenad för att njuta lite extra av det sällsynta ljuset! Det var väldigt mysigt och trevligt ända till han tyckte att det var bra att bajsa när vi var vid lekparken längst bort på slingan… O.o

*Vi har mycket ekar häromkring, och även nu när de står kala är de ändå vackra – i alla fall mot en klarblå himmel.*

Här ska vi strax fira Oliver som ju fyller år på måndag, vi låter bara pappan i huset få lite, lite sovmorgon först.

Upp och ner

14 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Ja det fortsätter att gå upp och ner här, kan man väl säga.

Men i vilket fall, nu till helgen ska vi fira Oliver som fyller 12 på måndag! Då blir det lite paket och såklart den numer årliga traditionen att gå på Rosegarden och äta buffé med hela familjen. De två sakerna som lockar mest för barnen är:

Sushibuffén
Glassbuffén

Mina barn kan äta säkert 20 bitar sushi vardera, vilket blir sjukt dyrt om man tar det som hämtmat någon gång, så när de nu får äta hur mycket de vill brukar det mumsas under stor glädje!

För övrigt ska jag testa på lite crossfit i helgen, en kompis ordnar ett ”prova på”-pass på lördagen, kan vara bra innan det blir buffé dessutom… O.o

Om jag orkar ska jag försöka baka något gott på söndagen, då är barnen hos mormor, jag har kikat på tex Saffransrutor eller Saffransgrottor. Ja ni fattar temat här… Funderar på att ta lite ledigt i december för att kunna julstöka med barnen med, i år vill jag göra mormors gammaldags pepparkakor (och baka pepparkakshus!) och jag vill prova att göra egen marsipan enligt chokladverkstans busenkla recept (se nedan) .

Som ni förstår så har inte mitt sug efter lite julmys minskat utan snarare ökat – i år känns det viktigare än någonsin att ge barnen så mycket julkänsla som möjligt (obs, det här innebär i min värld att vi bakar och gör julgodis ihop, jag köper inga kalendrar eller småpaket till advent, var och en får ju sikta in sig på det som är viktigast för just DIG). Vill du också bli lite julinspirerad så kan du lyssna på en Underbar Podd med Clara och Erika!

*En bild från förra julen, hoppas på snö i år med!*

Typ lite julkänsla?

9 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

De senaste veckornas upp och ner har förstärkt min känsla av att jag måste boa in mig lite hemma, ihop med ett litet stänk av jul-sug. Mitt hem är SÅ viktigt för mig, det är min bas och min återhämtning – men det betyder inte att det måste vara tipp-topp, även om det gärna får vara hyfsat undanplockat för mest ro.

I dag har maken varit i Stockholm hela dagen så jag har försökt underhålla mig och barnen så gott det har gått i det gråtrista vädret. Därmed har jag nu börjat plocka fram lite röda dukar, ett par kuddar och köpt en julstjärna, det känns rätt bra. Vet inte riktigt hur den här julen kommer bli, önskescenariot hade ju varit en jul med mycket familj och vänner, så det blir bra julkänsla för barnen, men nu vet jag inte riktigt. Vi kommer inte fira med mina föräldrar, och makens brukar vi träffa lite efter jul när vi åker till hans bror och hälsar på. Min bror och hans sambo vet jag inte alls hur de tänkt göra i år.

Alltså försöker jag på något sätt få in så mycket julkänsla som det går här hemma och hoppas på att barnen känner att det känns ok ändå. Jag har ALDRIG börjat ta fram ”jul-liknande” saker så här tidigt (för det är inte JULPYNT det som är framme nu, bara lite röda toner mest), men det får bli som det blir. Hur gör du, har du nåt sug efter jul än? Och hur planerar du in din bästa jul?

PS, när jag som nu inte känner för/orkar fota själv så är det himla smidigt att plocka hem gratisbilder från pexels.com

När man inte kan skriva

7 november, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag märker att jag inte gillar när jag inte kan skriva om de saker jag har i mitt huvud här. Det jobbiga på jobbet får jag inte skriva om, det roliga som förhoppningsvis väntar kan jag inte skriva om än och det hjärtskärande sorgliga är inte heller min sak att skriva om än, framåt kommer jag nog skriva lite om det med, men inte än. Vid det här laget har jag ju vant mig vid att ha bloggen för att sortera, resonera och få ordning på tankar, funderingar och känslor, så jag känner mig lite handikappad.

Det är ganska utmattande med alla känslor upp och ner i vilket fall, och då är jag ju inte den som är mest drabbad ens. Skickar i alla fall kärlek till de som behöver det mest!