Kompislunch och 6 veckor

Idag firade jag och Filip att han är sex veckor med att luncha ute med kompisar. Jättetrevligt att komma ut lite, äta mat jag inte gjort själv, se nåt annat än sitt hus och träffa vänner! Filip uppförde sig exemplariskt (dvs han sov hela tiden och jag fick äta ifred) så det blev väldigt avkopplat!

Filip 6 veckor

Han har ju precis börjat förstå att det är han som styr sina armar så det övas flitigt på, än så länge med lite varierat resultat vad det gäller att träffa det man siktar på, men det tar sig. Och det är framförallt väldigt, väldigt sött!

Vi har också gett honom tillägg vid två tillfällen på kvällen när han inte verkat mätt trots att han ätit från mig precis, och det har SLURPATS ner! Väldigt skönt för det innebär att jag inte MÅSTE vara hemma när det blir hungrigt om det krisar, även om jag än så länge satsar på amningen som huvudsaklig mat till honom.

En gång är ingen gång…

… Det vet jag ju, men i dag testade jag att ta med Filip till gymmet när han förhoppningsvis skulle sova sitt långa pass – vilket han också gjorde! Eftersom han sov som en liten gris funkade det ju jättebra att åka ner, ombytt och klar, köra fyra varv ”cirkelfys”, ta en smoothie och sen åka hem. Kändes grymt skönt! Det går ju rätt fort, från det att jag åker hemifrån tills jag är tillbaka tog det ca en timme. Skulle det knipa kan jag ju alltid amma på gymmet dessutom. Så, nu tänker jag faktisk aktivera mitt gymkort igen, även om nog långt ifrån alla gånger kommer gå så här bra!


Dessutom fick jag tid att ta en kopp kaffe i solen på altanen här hemma innan han vaknade, alltså inget av det här hade ju gått om han inte sovit så himla bra, jag är så glad och tacksam för det!!!

Tillbaka till min egen kropp

Hmmm, jag har funderat ett tag vad jag vill skriva i det här inlägget, men jag blir inte klokare på det så jag får ta det som det kommer helt enkelt.

Men först av allt – är du gravid eller har nyss fött, snälla utgå bara från dig själv och känn ingen stress, press eller hets, det här är bara mina egna reflektioner. 

Alltså precis i början efter man har fått barn så känner man sig liksom jättefin, för magen krymper varje dag och man känner sig oerhört rörlig och smidig mot när man var höggravid. Rundningarna på kroppen sitter på ”rätt” ställen och den är jättefin! Men allt eftersom den ”gratis” viktnedgången stannar av så känns det ganska segt… Jag känner mig fortfarande ganska ”liten” (jämförelsevis) i kroppen, men jag kommer inte i några av mina gamla kläder, vilket gör att man samtidigt känner sig stor och lite obekväm.

Jag tillhör dessutom INTE den gruppen människor där ”kilona bara rinner av mig när jag ammar”, nu har det stannat av och den sista biten lär jag få jobba för, igen. Mitt mål? Att trivas i kläderna i min garderob, kilona i sig skiter jag helt i.

Men för att komma dit behöver man ju kanske börja tänka sig lite för, just nu är det inte så svårt att passa på vad man äter eftersom jag helt enkelt sällan har möjlighet eller ro till att sitta ner och äta en andra portion mat (pga matkännar-bebis, när mamma ska äta ska jag också det. Först. ) men ändå kan det vara bra att försöka kolla över att man inte fikar varje dag. Den stora utmaningen här ligger i träning, för att få en stark och smidigare kropp som har den form jag vill så måste jag ju styrketräna.

Och det blir inte av / är väldigt svårt att göra hemma.

Dessutom är det lite svårt att få till vettiga promenader, det blir en kort varje dag till skolan för att hämta Lukas och ibland försöker jag hinna ut själv en sväng på kvällen när maken är hemma, men den tiden vi har ihop är samtidigt lite för liten för att jag ska vilja plocka för mycket av den.

Min tanke framöver, när Filip är mer förutsägbar och inte äter lika ofta, är att två förmiddagar i veckan kunna ta med mig honom (när han sover) till gymmet och köra ett snabbt, effektivt pass, för att sen åka tillbaka hem och duscha. Det borde inte vara omöjligt faktiskt, och dessutom räddar det förhoppningsvis min rygg och mina axlar från att förfalla helt.

Faktum är att jag åkte ner själv en sväng till gymmet igår, tog ett ”prova-en-vecka-gratis” kort och körde 30 minuter styrketräning i lite cirkelformat. Basövningar, med samma vikter som när jag var höggravid, för att känna hur det känns och för att sakta bygga på styrka och bålstabilitet på ett bra sätt.


Det var så skönt! Trots lätta vikter var jag helt skakig i kroppen när jag kom därifrån, men det var verkligen en känsla jag längtat efter efter många, stillasittande timmar i soffan.

Nu däremot, en dag senare, börjar träningsvärken komma krypande, och jag gissar att den kommer bli minnesvärd….

Helgutflykt

Vilken bra helg det här har varit, speciellt i jämförelse med veckan som gått! Misstänker som sagt att Filip gått igenom nåt utvecklingssprång (eller var det nåt annat så det fortfarande ligger framför oss???) men att han nu ”landat” igen, för han har varit så makalöst trevlig 🙂 Han har sovit bra (och väldigt mycket), ätit lagom mycket och när han varit vaken har han varit hur go som helst – en bra kombo liksom! Vi tackar för de dagar som är så här bra!

IMG_3635

Vi har haft långa diskussioner i helgen ❤

Tack vare det här så kunde vi ju åka på en liten ”utflykt” idag, det blev en runda till Kålgårdens lekpark med alla barnen. Maken jagade de två stora och jag njöt först av solen och försökte sen gå en runda för att hålla mig varm när det började hagla 10 minuter senare… Snacka om april-väder!

IMG_3687
IMG_3667
IMG_3661

Vi avslutade med en klassiker – fika på Rosetten! Där var det ju en sisådär 6 veckor sedan vi var sist, så det var väldigt mysigt. Filip sov exemplariskt hela fikastunden (makalöst eftersom han ALLTID annars vaknar när jag ska äta nånting) så vi fick fika i lugn och ro.

IMG_3701
IMG_3703

IMG_3702

Jag passade på att äta allt sånt gott som jag inte fick äta som gravid 🙂

Det var så grymt skönt att få komma ut lite och göra något ihop, nu längtar jag ännu mer efter lite varmare väder så vi kan återuppta våra utflykter till skogen.

IMG_3700

Vi njuter till fullo av att Filip är så nöjd och glad nu! Han sover faktiskt riktigt bra nästan jämt och har vi tur kan vi få en sisådär 3 sammanhängande timmar i stöten ibland. 

Första utvecklingssprånget

Idag är Filip fem veckor och verkar ha kommit in i det första utvecklingssprånget enligt mina appar. Tror inte jag jag nån koll på dessa språng så här tidigt med de andra två, det har nog varit först när de blivit lite större. I alla fall märks det här på mer magknip och en mycket oroligare bebis.

Bäst är när man får somna i en ställning där mamma sitter som mest obekvämt tydligen, och just nu går det inte lägga ner honom som vanligt när han somnat. Därmed sitter jag nu och ammar i fåtöljen för tredje gången den här morgonen… Hann visserligen äta frukost innan men börjar bli rätt hungrig nu igen, men det är ju bara att vänta in den här lille fisen. Längtar till helgen så jag får både sällskap och avlastning – som varje gång jag har barn så vill jag skicka en tanke till alla ensamstående föräldrar, ni är ju hjältar på riktigt! 


Vill bara sova i mammas famn…

Hoppas att ni alla får en bra helg, och extra hälsningar till alla er som ska köra Tough Viking i Göteborg!

Öh, idag har jag hämtat barnen…?

Haha, när man ska hämta barn på skolan 13:20 men har en liten bebis (som inte gillar åka vagn så den tiden måste minimeras):

12:00- plocka fram allt som behövs, skötväska, vagn, filtar, tröja och mössa till bebis, jacka och stor till mamman.

12:25 – väcka bebisen med blöjbyte 

12:30- börja amma eftersom det tar 30 minuter och han åt senast för ett par timmar sedan, så man inte behöver pausa vid BVC vid skolan för att amma.

13:00- klä på sig själv och bebis

13:10- gå mot skolan

13:20-13:40- hämta skolbarn, kan ta lång stund om det hunnits påbörja nån match i innebandy…

13:40-13:50 – ta snabb sväng in på konsum för att komplettera till middagen.

14:10- anlända hemma igen förhoppningsvis.

Det tar alltså två timmar att hämta ett barn på skolan, inte konstigt att man känner att man inte får nåt gjort!


Bilden är lånad från Hej Hej Vardag, grymt skön blogg!

Fångad

Ok, jag börjar känna mig lite lätt klaustrofobisk här hemma nu. Längre promenader lyser med sin frånvaro i och med att Filip inte är superglad i dem – kombinerat med att det har varit rätt kasst och väldigt kallt väder. Övriga utflykter är ju också obefintliga, jag vill inte dra med en 1-månaders bebis in på A6 eller ICA maxi direkt, inte så länge rs-viruset härjar åtminstone, och på stan är det lite väl kallt att knata runt än. Kanske, kanske att Filip och jag kan ta en kort runda typ till IKEA någon förmiddag i veckan när det inte är direkt nåt folk där, bara för att komma ut någonstans…

Det liksom kryper lite i mig att inte få/kunna göra saker, samtidigt som valet inte är svårt så länge han är så liten. Men jag tycker att man kan få känna så, att jag kan få känna mig fångad i mitt eget hem av oregelbunden amning, kallt väder, en bebis som inte gillar promenader så mycket och en massa läskiga vinter-virus och ÄNDÅ såklart välja det som är bäst för honom. Jag behöver ju bara inte lägga hela mig själv åt sidan för det liksom.

Just nu längtar jag efter lite mer värme, så man kan amma ute om det skulle krisa ihop sig totalt, då kan jag åtminstone ta med barnen till piren och äta glass, till stadsparken eller någon annanstans där vi kan ha det lite kul och mysigt ihop. Efter en veckas påsklov fasar jag till en viss del inför 10 sommarlovsveckor, för herregud vad det har varit tjafsande och bråkande de stora barnen sinsemellan, varvat med ”jag har inget att göööööööra” och teatraliska suckar över de förslag jag kommit med. Jag är helt slut i huvudet nu känner jag…

Så, det fick bli lite gnälligt idag, så kan det bli ibland, att allt inte är rosa fluff med en liten bebis är jag ju helt medveten om men ibland kan det behöva få komma ut också, till de som tror att den ”sociala bilden” av lyckliga familjer och bebisgullande är det som är normalt. Nu ska jag gå och gosa lite med den här plutten, innan det är dags att ta kvällens kamp om vem som ska borsta tänderna först, lägga på tandkräm, måste kissa, ska läsa osv osv… Puss o kram på er!

IMG_3630.jpg

Tur man är så himlans söt alltså, det gör ju att det känns lite lättare trots att man inte kommer nånstans. 

Filip 1 månad

Idag är det då den 17 april, annandag Påsk och därmed är Filip 1 månad gammal! Tiden går både fort och sakta, men visst är det lätt att se att han vuxit massor den här månaden. Vet däremot inte exakt HUR mycket eftersom nästa vägning och mätning är först nästa vecka… Han har i alla fall växt ur sina kläder i storlek 50 och rockar nu i storlek 56 😉

 

Påsken har varit tämligen lugn, i fredags fick vi besök av morbror med sambo och påskafton spenderades på middag med desamma hos mina föräldrar. Däremot har det varit lite knorrigt, Filips mage verkar hålla på att ställa om sig lite och han har därmed haft lite mer magknip och svårare att komma till ro.

IMG_3606_2

I morse blev det en kort fotosession med brorsorna, Filip 1 månad, Lukas 6 år och 9 månader och Oliver 10 år och 5 månader! Stora, goa bröder har han fått Filip, de är så måna om honom!

Vad har hänt den här månaden med Filip då? Jo, han är nu vaken i längre stunder – 1 till 2 timmar i taget och vi får en hel del leenden från honom, även om han inte helt har kläm på det än (eller kan styra det i alla fall). Har vi lite tur pratar han med oss också och det är världens sötaste ljud! Han vill gärna vara nära, men såvida han inte har ont i magen så går det bra att ligga i vagnen på en fårfäll och sova själv – så länge den står still. Promenader verkar funka bättre i babysittern, även om vi inte testat så jättemycket pga iskallt väder senaste veckan. Vi har fått införa napp med, för att han ska få lite hjälp att komma till ro utan att sitta HELT fastklistrad på mig.

IMG_3611

Finaste barnen!

Nätterna går ofta helt ok, bra nätter matar jag ca 2 gånger under min egen sovtid, dessutom äter han liiiite kortare tid nu, ca 30 min istället för 45-50 min. Dagtid vill han gärna äta oftare tydligen, ungefär med 2 h mellanrum, förutom om han har ett längre sovpass mitt på dagen vilket han ganska ofta har.

IMG_3622
IMG_3618

Själv mår jag bra, axeln är bättre men ryggen börjar ta stryk av allt sittande, och det är svårt att känna ro nog att träna någon mer sammanhängande stund här hemma vilket inte gör det hela bättre. Ärret läker bra, det är lätt det ”fulaste” ärret jag sett och jag tror inte det kommer bli vidare snyggt ens om ett år, men skit samma. Jag tror att Filips täta ätande ihop med att han ALLTID är vaken och lite gnällig när jag själv ska äta (vilket gör att man inte direkt har ro att äta så mycket) gör att jag fortfarande sakta minskar lite i storlek, men mina jeans är fortfarande tämligen långt bort så än blir det slappa kläder.

IMG_3601

 

Magknip

I går hade den här lilla stackaren en jobbig dag med en hel del magknip. Tycker så himla synd om små bebisar som drar ihop sig, sparkar och fäktar av att det kniper, det gör ont i hela mig. Visst, det är ingen fara för dem i långa loppet, men jag kan ändå inte bara ”chilla”, även om det är tredje barnet….

IMG_3593

Man får inte mycket gjort när en liten plutt har svårt och sova, och det enda som eventuellt duger en liten stund är att sova PÅ någon. 

Som resultat blev all hans (och min) sömn tämligen hackig, plus att han åt med max två timmars mellanrum hela dygnet. Försökte komma på om jag ätit nåt konstigt men det tror jag inte jag har, det var nog bara en sån dag helt enkelt. Det har varit ganska gnälligt idag med, vilket har resulterat i att både jag och maken är rätt trötta och lättretliga, vi som ska åka iväg till mina föräldrar strax och äta påskmiddag. Jaja, det får bli som det blir helt enkelt!

IMG_3598