Tur det finns en gråskala

/ LindaG / Lämna en kommentar

Så… min makrokost. Den… har typ stått still i ca 1½ vecka, av en massa olika skäl – det har varit sjukligt mycket på jobbet, motivationen har sviktat och dessutom har jag åkt på en förkylning. Man skulle kunna se det som bortförklaringar, att jag skyller i från mig, men det är inte helt schysst mot mig själv heller, och skulle jag se allt så svartvitt så skulle jag gå sönder, speciellt när det redan är så stor press från jobbet just nu. Så, jag är visserligen lite besviken på att jag inte kunnat hålla mina 3 månader med makrokost, men samtidigt så känner jag ändå på nåt sätt att det får vara ok. 

Skillnaden, från tidigare år när jag inte varit i så bra form, är hur snabbt jag återhämtar mig. Kroppen kan kännas som om den är på vippen att lägga av av ren utmattning, och psyket likaså, men efter en natts sömn så känner jag mig oerhört mycket mer återhämtad än vad jag någonsin kunde trott var möjligt kvällen innan (även om det är en bit kvar till HELT återhämtad). 
Jag ska försöka återuppta makrokosten med start på måndag igen, så gott det bara går. Sen har jag ju inte HELT ballat ut direkt, jag har hållit mig till min vanliga, rätt nyttiga, kosthållning, en kost som inte är någon diet eller så, utan bara det vettiga sätt jag hittat att faktiskt leva på, men som ändå ger svängrum för en och annan dessert om det kniper. Gårdagens kvällsplock, till exempel:
En liten plocktallrik med salami, tysk korv, lite vindruvor och så ugnsbakade rödbetor med getost. Sjukt lyxigt och väldigt gott!
I morgon ser jag fram emot att få styrketräna, det var en hel vecka sedan och den enda träningen sedan dess var ett pass kickboxing i måndags pga jobbet, det ska bli oerhört skönt och hela kroppen längtar efter lite motstånd!

Trädgårdstrender 2015

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag har det varit mässtart för Elmia Garden. Det är alltid med lite skräckblandad förtjusning man går till jobbet en sån här dag, dels för att man bara har en timme på sig för att fixa eventuella problem, och för att det är NU man märker om man missat något eller om något saknas – även fast jag var på jobbet till sent i går kväll för att minimera risken. Samtidigt är det fantastiskt att få se allt man arbetat med ta form och faktiskt stå där!

På en mässa som Garden så jobbar vi mycket mot stylister, så tillsammans hjälps vi åt att utforma en bas, som de sedan dekorerar – jag gör alltså inte själva utsmyckningarna här (det skulle jag aldrig hinna med heller!!!).

Bjuder på lite bilder i alla fall, för hur mycket mässor vi än har, så är det här ändå den vackraste!

Elever från Nässjö träcentrum har fått tolka Gardens profil. 

Vad sägs om skalet till ett lusthus för att gestalta trender?

En Bistro med snickarbyggda blomsterbord. 
Helena Kaasik och Malin Hidesäter har satt ihop den här vackra montern. 

Ikväll har jag den mycket stora förmånen att få gå på Gardens event på Sjön, det är inte så ofta vi som inte är säljare får hänga med på sånt här så det ska bli väldigt, väldigt trevligt.

I morgon fortsätter arbetet med nästkommande mässor…. *puh*

Dumme Mosse

/ LindaG / Lämna en kommentar

Igår var en tämligen gräslig dag, med en jävla massa strul på jobbet, så den dagen vill jag helst glömma ärligt talat. Idag däremot har vi faktiskt haft en riktigt skön dag, med det fantastiska höstvädret som var så blev det en tur upp till Dumme Mosse, med båda barnen och Olivers bästis Alicia.

Finns mycket att kolla på. Krokodilspår till exempel. 
Äppelpaus. 

Korvgrillning efter promenaden. 

Håller redan på att få mild panik av håret, fattar inte hur jag ska orka spara ut det?!?!

Det blev riktigt lyckat, om man räknar bort lite förmaningar att onödigt gnäll inte uppskattas, så tyckte faktiskt alla 3 barnen om hela äventyret.

Nu har jag i alla fall fått ladda om LITE för en ny jobbvecka, även den här lär bli totalt intensiv….

Proteinkladdkaka

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ja det är ju inte direkt så inspirationen flödar här just nu, Lukas är fortfarande hemma med en envis hosta och jag jobbar…typ hela tiden. Jäkla tur att man är i vettig form ändå, för även om huvudet är mos så känner jag mig fysiskt sett piggare än jag ”borde”, och det är ändå skönt att känna att kroppen känns stark när inte huvudet orkar.

Har jobbat hemifrån med Lukas hemma (och nä, jag har inte anmält VAB till försäkringskassan för den tiden), och häromdagen när det var helt vansinnigt stressigt så kändes det fantastiskt skönt att ta en promenad på kvällen, utan musik, utan press, och bara få reda ut huvudet lite. Det skadade ju inte heller att det var en helt fantastiskt fin höstkväll, även om några skruttiga mobilfoton inte kan göra den rättvisa..

I går ville Lukas prompt baka, och eftersom jag framförallt inte själv vill äta en massa bakat (det hade ALDRIG gått låta bli) så blev det en proteinkladdkaka, Lukas åt sina sedvanliga 3 skedar (han är inte så jätteförtjust i sötsaker ju, men det är ju roligt att baka) och jag åt resten. Till frukost. Så. Jädrans. Gott.

Receptet kom från Tasty Health, som har sinnessjukt mycket goda och nyttiga recept! Hann liksom inte fota kakan, den försvann på 3 minuter 😉 Men här är i alla fall receptet:

Proteinkladdkaka
1 dl proteinpulver choklad (kasein, inte vassle)
1 äggvita
2 tsk kakao
3 tsk kokosmjöl
½ tsk bakpulver
ca 4 msk mjölk
lite kokossocker (jag tog ca ½ tsk) eller valfritt sötningsmedel
salt

Smeten blir jättetjock, bred ut den i en liten skål eller form som är smord med kokosolja. Täck in den med plastfolie (japp, den ska med in i micron) och micra i ca 40 sekunder. Ta bort folien, rör ihop lite ”vaniljsås” av 1 dl mjölk och proteinpulver vanilj och ÄT!

Inga onyttigheter (ja ok, lite från palmsockret), massa protein och så gott att det inte känns som nåt konstigt substitut för kladdkaka. Jag gjorde inte min så söt, men det varierar du ju själv!

Sjukstuga

/ LindaG / Lämna en kommentar

Höst är ju helt uppenbarligen även lika med VAB, det går ju inte ta miste på. Förra veckan var det ju Oliver som var hängig (iofs första gången jag är hemma med honom på över ett år), men då gick det ju att jobba hemifrån så då slapp jag VABba ”på riktigt”. Idag är jag däremot hemma med Lukas som har en riktigt ful hosta och är snorig (samma som jag också släpat runt på ett tag, känns som hela familjen smittar varandra hela tiden), och jag har redan insett att det inte direkt går att jobba med honom hemma.

Är man sjuk får man kolla film o mysa i onepiece. 

Det är ju lite mycket att göra på jobbet nu (hahahaha), så det känns lagom stressande att missa en dag just nu, men maken kan ju inte ta alla VAB-dagar heller så det är bara att acceptera läget. Fast inte sänker det stresshormonerna direkt… Kom i alla fall iväg på lunchträning igår, det hjälpte en del åtminstone.

Sjuklingen ropar, dags att gå.

Äppelpajsgröt med vaniljproteinsås

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag älskar äpplen, äppelpaj, äppelkaka, ugnsbakade äpplen – you name it, och jag ÄLSKAR havregryn. MEN, hur fint än en äppelpaj nu skulle sitta så är det ju liksom inte nåt som är särskilt nyttigt, speciellt inte när man försöker äta enligt makros. Man blir i det läget väldigt uppfinningsrik har jag kommit på, ibland blir det lyckat och ibland inte (”va, ska det här föreställa nyttig kladdkaka, den är ju skitäcklig”), men den HÄR gången blev det en riktig höjdare! Förutsatt att du inte hatar havregrynsgröt….

Äppelpajsgröt med vaniljproteinsås
1 äpple, tärnat i små tärningar
kanel
kokosolja (eller lite smör)

Fräs äpplet med en massa kanel i oljan, tills den börjar mjukna (jag vill att äpplet ska vara genombakat, annars kan du strunta i detta steget och få hårda äppelbitar om du vill ha det).

0,5 dl havregryn
0,75 dl mathavre (eller bara havregryn om du gillar det bättre)
2-2,5 dl vatten

Häll på, koka som vanlig havregrynsgröt i 3 minuter. Ta av kastrullen och låt svalna nån minut, rör sedan ner ca 2-3 msk vaniljkaseinpulver (jag TROR vanligt proteinpulver av vassle skär sig i värme). Rör runt tills det ser ok ut.

Servera med ”vaniljsås”
1 dl mjölk
½ dl vaniljproteinpulver

Ser ut som vanlig gröt, men det smakade helt fantastiskt gott!

Jag åt den här (rätt stora) tallriken på eftermiddagen, blev en perfekt uppladdning för ett kickboxingpass!

Kulinariska upplevelser

/ LindaG / Lämna en kommentar

Med tanke på min väldokumenterade fascination av mat så finns det en hel rad maträtter som jag lagat eller smakat ENBART på grund av att det låter gott eller intressant. Några exempel:

Filbunke – låter ju otroligt hemtrevligt och väldigt gott. Jag blev smått besviken när jag insåg att det helt enkelt var just fil det blev av det hela.

Kalvdans – smakar ungefär som slät ostkaka, helt ok.

Läfsor – åts med smör och socker för längesedan på en marknad, något mellanting mellan crepes och tunnbröd, väldigt gott om jag inte minns fel.

Råbiff – oväntat gott och numer något jag gärna gör själv när jag har tillfälle

Ostron – tja, en geleklump som smakar havsvatten och citron. Fattade inte riktigt grejen?

Pocherade ägg – alltså, det är ju bara ett löskokt ägg utan skal. Överskattat.

Det finns säkerligen en mängd fler saker, som jag inte kommer på just nu. Idag lade jag till en ny sak på listan som jag alltid velat testa, rostade kastanjer. För det första är det INTE såna man plockar här i sverige på kastanjeträd, de är giftiga, utan jag köpte några stycken på konsum. Rostade dem i ugnen 30 minuter, skalade dem och konstaterade att de smakar som ett lite torrt, rostat majskorn. Gott, men liksom inte fantastiskt, åtminstone inte när man ätit 2-3 stycken. Men det LÅTER ju så gott… ”roasted chestnut” liksom…


Vidare på listan av saker jag skulle vilja smaka är:

Äkta belugakaviar (är det som med ostronen, helt överskattat?)

Palt – alltså, jag vet ju vad det är, men det känns som man borde testa det ändå.

Spettekaka – aldrig smakat, men den SER ju rolig ut

Haggis – bara för att!

Plum-pudding – de verkar ha ganska konstiga desserter / bakverk, engelsmännen. Klart man vill prova! Gäller ju även en riktig klassisk Christmas Pudding.

En äkta Gumbo (ok, det här kan komma från nån gammal period när jag fascinerades av Vodoo och spelade Gabriel Knight).

Det finns nog även här en massa saker som jag bara inte kommer på just nu. Vad har du för mat du vill testa, eller mat du HAR testat?

Belöningssystem

/ LindaG / 1 kommentar

Idag jobbar jag hemifrån med Oliver, som har lite feber och är allmänt hängig, vilket gör att dagens kost kommer bli en utmaning av rang…. Det är ju så bra på jobbet, där FINNS ju liksom ingen mat att gå och plocka av!

Jag har helt klart hamnat i en svacka, och har börjat fuska. Fuck. Nästan 4 veckor har gått, och jag ser ju rätt stor skillnad på kroppen – men där kommer också en del av problemet in, eller man nu ska säga. Jag känner mig rätt ok, magrutorna har tittat fram igen, och kläderna sitter som de ska. Fine. MEN, lårbullarna och nederdelen av ryggen är ju fortfarande inte som jag vill ha dem, men jag märker att jag får extremt svårt att motivera mig att fortsätta.

Nu handlar det hela inte om att jag vare sig vill eller behöver gå ner i vikt, det handlar om att jag vill kunna genomföra den här makrokosten i 3 månader (hur svårt ska det vara?!?!!) utan att börja fuska med att äta onödigt mycket eller bara onödigt dålig mat. Jag får ju äta massor med mat, i mina makron, och jag har även medvetet lagt till lite fler kolhydrater för jag känner direkt att kroppen inte återhämtar sig som vanligt efter träningen annars (herregud så gott det är med havregryn).

Problemet är att hela mitt belöningssystem är uppbyggt runt mat. Jag har ju varit ”duktig” och ätit nyttigt i 4 veckor, så då vill jag ju belöna mig själv – med mat. Ännu värre nu när det är sinnessjukt stressigt på jobbet – då vill jag unna mig nåt för att varva ner.

Det är ju för jävla svårt att komma runt detta!

Jag mår ju skitbra av den här fantastiskt bra kosten, jag behöver inte vara hungrig, maten är inte så komplicerad och jag får i mig alla näringsämnen jag behöver och lite till. Varför har jag då ett behov av att lägga till saker i onödan?

När jag läser på andra bloggar så är det många som tipsar att man ska tex köpa sig nånting, typ ett plagg eller så, för att belöna sig själv, men det funkar inte alls för mig. När jag väl hittar nåt jag vill köpa så köper jag det liksom direkt, och eftersom jag i princip aldrig köper märkessaker så handlar det ju oftast om att köpa medans det finns i min storlek. Jag går inte och längtar efter tex en märkesväska eller så…

På jobbet är det lugnt, där finns som sagt var inte mat, och jag har dessutom lite stöd från en kollega, hemma är det mycket jobbigare. För även om vi inte har vare sig kakor, godis, vitt bröd eller annat skräp hemma, så har vi ju tex jordnötssmör (allvarligt talat), havregryn, och egentligen allt som behövs för att kunna slänga ihop nåt gott (visserligen nyttigt gott, men ändå mer än jag behöver äta).

Ta tex äppelkakan jag bakade häromdagen, jättenyttig och god, gjord helt utan mjöl och socker, men BEHÖVDE jag
den för att komma upp i mina kalorier? NEJ!

Jag har ingen lösning på problemet, dessvärre, men på något sätt så vill jag ju ändå kunna klara detta i 3 ynka månader utan att ge upp – för jag tror att JAG skulle bli stolt över mig själv och kanske komma bort lite från mat = belöning. Nån som har tips?

Sockersöt

/ LindaG / Lämna en kommentar

I morse på nyhetsmorgon pratade de om hur mycket tillsatt socker svenska barn får i sig, och det är i snitt hela TRE KILO I MÅNADEN!?!?

Det är ju så sinnessjukt mycket att man nästan tappar andan….

När det gäller mina egna barn så tycker jag att jag ÄR väldigt medveten om vad jag stoppar i dem, utan att för den skull bli helt nitisk. Vi har hittat en balans som passar OSS helt enkelt.

Frukost – naturell, ekologisk a-fil, osötade havreflingor och lingongrova special med ekologiskt jordnötssmör (utan socker) eller philadelphia.

Lunch – i skolan / på dagis, bra lagad mat, tyvärr lättmjölk och lättmargarin (något barnen själva jobbar på att få bort genom sitt matråd)

Middag – här kommer det mesta dåliga samvetet, inte alltid man hinner fixa mat från grunden här, så det kan bli pannkakor med grädde, blodpudding, färdiga köttbullar o andra halvfabrikat. Alltid grönsaker till dock, oftast får vi servera dem EFTER maten för att de inte BARA ska äta dem.

Äter vi sylt till så försöker jag i alla fall ta sylt vi gjort själva, men visst, det är massor av socker i den med. 

Dryck –  alltid bara vatten, bubbelvatten eller mjölk.

Helger – här kan det bli både glass och fika, men inte i stora mängder. Ibland en festis (oftare på sommaren när de behöver dricka mer än de vill) men aldrig läsk. Oliver äter ju inte lördagsgodis alls, och om Lukas kommer på att han vill äta det så får han antingen ett kinderägg eller så får han välja 4 lösgodisbitar (4 år = 4 bitar, och han är sjukt nöjd med det). Vi vuxna har i princip ALDRIG godis hemma, förutom mörk choklad, och inte kakor och kex heller – det blir ju så mycket enklare då. Oliver är ju däremot en liten sockergris, och till skillnad från Lukas så kan han nog trycka i sig obegränsade mängder av tex kakor och kex, vilket ger desto större anledning att inte sätta det i händerna på honom.

Det vore väldigt intressant att se hur mycket socker det blir i månaden på mina barn, som de sa på nyhetsmorgon så kommer ju en STOR del av sockret från söta yoghurtar och söta flingor, och det äter vi ju ALDRIG.

Det är ganska intressant också, ÄVEN fast jag är medveten om att socker bara skapar ett helt onödigt och dåligt beroende, så tänker jag ändå lätt i banorna ”nu har de varit snälla/duktiga/sjuka, klart de ska få glass…”. MEN jag VILL verkligen inte ge dem den dumma ovanan att se socker som en belöning!

Det är svår som FAN att vara förälder, jag säger inte att någon annan ska eller bör göra som vi, men det här är vårt val och det är inte gjort för att ge någon annan dåligt samvete, utan det är gjort för att jag vill att mina barn ska leva ett liv där inte socker är ett mål eller en tröst. Hur gör ni?

Ett bra tips om man vill minska sockermängden, tillsätt lite vaniljpulver i tex pannkakorna, så får du den goda vaniljsmaken utan onödigt socker. 

Be mig inte greppa något nu bara

/ LindaG / Lämna en kommentar

Wohooo! Ännu en sak på min bucket-list är avklarat! Eller ok, jag har tekniskt sett inte fått mitt gröna kort i klättring än eftersom inte teoriprovet är rättat, men vad fasen, så himlans svårt var det ju inte… Däremot har det varit två väldigt roliga dagar, närmare 5 h igår och lika länge idag, och tiden bara försvann!


Det handlar ju mycket om säkerhet, såklart, och att säkra åt varandra, så igår blev det väl bara ca 1 h klättring, men idag blev det närmare 3 h klättertid, och det känns i fingrarna och underarmarna kan man väl säga… Så sjukt roligt, man vill ju bara testa en gång till hela tiden!

Blev faktiskt lite positivt överraskad, trodde jag skulle bli ganska ensam och dessutom äldst på kursen, men förutom två tjejer som kände varandra sedan innan så var vi alla i ungefär samma situation – vi hade kommit dit själva, vi var i ungefär samma ålder, och ingen av oss hade nån direkt erfarenhet av att klättra. En glad överraskning ändå!

Så, nu kan jag säkra en kompis, mig själv och jag kan lite teori runt klättringen – nu ska jag bara lära mig att klättra lite bättre med 😉 På det stora hela gick det faktiskt jättebra, men såklart behöver man lära sig mycket mer teknik, speciellt när det gäller att tackla överhäng!

Nu på söndagseftermiddagen så fick dessutom Oliver testa sin första klättring med, han ska gå på barnklättring varje söndag framöver. Haha, inte svårt att se varför jag älskar att klättra, jag var ju som han när jag var liten, och han stack ju upp för väggen utan några problem alls… Betyget: roligaste träningen han varit med om!

Sorry för bildkvaliteten, ljuset var kasst och det var ju inte direkt så att
jag kunde släppa allt för att fota heller, så det fick bli ett snabbt med mobilen. 

 Nu kommer ju den ”svåra” biten, för att man verkligen ska kunna klättra så ska man ju ha utrustning (dyrt) och tid (hahahaha)… Det får väl helt enkelt bli lite då och då, när jag kan låna utrustning och har tex en söndag över, för är man väl där så vill man ändå hålla på en stund, så snabbt som den tiden gick!