Jahapp. Har just lagt mig med Filip och misstänker att jag inte kommer komma härifrån ikväll. Det verkar vara krupp på gång, han väser och rosslar och får kämpa lite med andningen, även om det inte har brutit ut fullt än. Han har fått betapred nu med, och vi halvsitter i sängen med fönstret öppet. Ser inte fram emot denna natten…. 😔
I kylan tog vi oss ner till vattenledningsparken i dag, för att fika med Krabbelurer och kokkaffe, inte dumt! Himla mysigt att komma ut, som vanligt, och hela familjen dubbade Krabbelurerna till det godaste man kan grilla. Lovar att komma med recept i dagarna…
Nästan varje dag när jag hämtar Filip från dagis så ställer han en och samma fråga i bilen.
-Åka skogen, mamma?
Nu är det ju inte så himla smidigt att ta en utflykt till skogen en vardagskväll, speciellt inte när det är mörkt ute redan vid fyra, så på vardagar händer det liksom aldrig. Men ändå, varje gång han frågar så blir jag till hälften så himla glad över att det är just det han efterfrågar, och till hälften ledsen för att jag önskar att vi bodde så vi kunde vara ”i skogen” även hemma. Vi har ju en trädgård, men ska jag hinna fixa lite mat till alla och se till att alla kommer i väg på aktiviteter så är det ju till trädgården man är begränsad, och SÅ himla spännande är inte den jämfört med en skog, tycker 2-åringen. Ska också erkännas att jag inte är jättesugen på att vara ute i kolmörkret efter jobbet, då är jag oftast lite trött och frusen.
Jag är glad över de gånger vi kommer ut ändå, vilket nog ingen missat som följer min blogg, det är så roligt att se alla grabbarna hitta på saker att göra, helt naturligt och meddetsamma.
När jag var hemma med dem på höstlovet för Lukas var sjuk så kände vi ändå dag två att vi behövde komma ifrån en liten sväng, så vi åkte ner till vattenledningsparken för att reka inför kommande utflykter. Är det kallt ute vill man inte vara ute så länge och det kan vara skönt att inte ha så långt hem om det tex skulle krävas blöjbyte. Där fanns hela 3 rejäla grillplatser iordningställda, så det kommer helt klart bli ett perfekt mål till vintern. Men kolla här bara, hur härligt är inte det här?!
Som vuxen gäller det mest att hålla sig nära och vara redo för eventuella dödsföraktande kast rakt ut över kanter, underhållningen fixar de dock själva. Så ja, mitt hjärta, klart vi ska åka skogen, så ofta vi bara kommer åt!
Idag går vi runt och skrotar här hemma, minste mannen och jag. Han har piggat på sig ganska snabbt och har nog varit hyfsat feberfri på förmiddagen, men jag är inte säker än på om han är pigg nog att gå till dagis i morgon, det hänger lite på eftermiddagen känner jag. Däremot har min egen hosta blivit rätt illa och jag känner mig hängig med, men det är ju som det är. Är det bara jag som är lite halvdan så åker vi nog till Skövde ändå i helgen, blir nån mer sjuk så får vi väl boka av och om…
Men man kan ju inte bara gå här och plocka, sjuk eller ej så vill man ju gärna ha en kopp (eller fem) gott kaffe och något smaskigt till det. Plockade ihop ett nytt recept här hemma som blev toppen, visserligen är det ju kladdkakans dag i dag, men en kladdig kaka som denna konkurrerar ut vilken vanlig kladdkaka som helst om jag får välja! Att äpplen och jordnötter passar ihop vet ju alla som ätit mellis med äppelklyftor och jordnötssmör 🙂
Kladdig och seg* kaka med kaneläpplen och jordnötter
4 äpplen
ca 0,5 msk kanel
125 g smör
3 ägg
2 dl socker
3 dl mjöl
1 msk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
1 näve jordnötter
Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret – bryn om du vill ha det extra lyxigt – och låt det svalna lite. Skala äpplena och skär dem i lite mindre bitar än om du gör vanlig äppelpaj. Lägg dem i en påse och häll över kanel efter smak och skaka runt. Vispa ägg och socker fluffigt. Rör ner mjöl, bakpulver, vaniljsocker och smöret till en jämn smet. Lägg nu i äpplena och vänd runt dem lite hastigt och slarvigt – jag vill att kanelen ska sitta kvar runt äpplet och inte hamna för mycket i kaksmeten. Häll upp smet med äpplen i en smord form med löstagbara kanter. Strö över en näve jordnötter. Grädda nederst i ugnen i ca 25 minuter – kan dock variera rätt mycket så håll koll! Jag vill ha min lite seg och mjuk i mitten så jag kollar ungefär halvvägs in till mitten med en sticka, när den är klar där tar jag ut kakan.
*Seg blir kakan dagen efter, då är den suveränt god, men i ärlighetens namn överlever mina sällan så länge….
Ligger själv i min säng, med maken i Stockholm, och lyssnar på snabba, febriga andetag från Filip. När jag hämtade honom på dagis så hade han nyss blivit ledsen och hängig, vilket snabbt eskalerade till runt 40 graders feber här hemma, trots Ipren sin annars brukar hjälpa. Usch vad jag hatar när barnen blir så här mycket sjuka, det gör så ont att se när de mår dåligt.
Har preppat med både Alvedon och Ipren bredvid sängen nu, och hoppas innerligt att det bara är typ influensa eller en rejäl förkylning och att febern inte går upp ytterligare under natten. Håll tummarna!
I dag har jag varit ute och jobbat (eller arbetslett) större delen av dagen, och med en envis nordanvind från Vättern så måste jag säga att jag aldrig trodde jag skulle bli varm igen, men nu börjar det sakta ta sig. Helgen var av många olika anledningar en rätt jobbig helg dessutom, och nu när jag faktiskt börjar få upp värmen så blev jag sjukt trött…
Nästa helg åker vi till Skövde och Billlingen är tanken, det blir en dag på badet (det blir ju säkert vilsamt med en 2½ åring) och så en dag på Billingens naturområde, där jag tänker att vi ska vandra lite och göra Krabbelurer över öppen eld. Hoppas på en bra helg, det behöver vi nog allihop. Vi sover på Billingehus, så en av de sakerna jag ser fram emot mest är hotellfrulle.
Men hörrni, det blir så förbaskat lite tid till att träffa ER och eftersom de flesta av mina vänner har den lilla bristen att de inte bloggar ( 😉 ) så känner jag mig lätt isolerad här. Vad GÖR ni? Hur var er helg? Vad är planerna framöver? Och när ska vi träffas?!? Puss på er alla!
Tja, jag behöver ju i alla fall inte vara nojjig över att mina barn hellre vill gå bus-eller-godis i morgon än i dag, för vi har haft barn hos oss både i tisdags och onsdags den här veckan. Har lovat grabbarna att vi ska ha halloween-filmkväll i morgon så då ville de gå godis-rundan innan filmen tillsammans, det lär väl vara fler barn ute då fast det är fel dag tänker jag.
Det blir ingen direkt halloweenfest utan mest lite pizza och film, det är ändå väldigt mycket enklare med de stora grabbarna nu, inte en massa lekar som ska planeras och så utan det funkar bra med bara lite lösa ramar att hänga runt. Fast jag måste ju ändå säga att det var lite roligare när man fick sminka dem förr, nu ska de bara ha nån spökdräkt och mask…
Efter Halloween går vi ju snart in i nästa fas – inför julen. Och jag börjar redan bli rätt sugen på jul? Känner lite att jag skulle vilja gå all in, så mycket man nu hinner med det när alla jobbar heltid och allt annat ska hända samtidigt, men känslan är ändå där.
Vi bor så fint…
…och ändå önskar jag att jag hade haft en annan utsikt, över betesmarker och ängar.
Det är himla godtyckligt många gånger kan jag tycka, det där med glädje. Lycka är inte lika otillräkneligt, det är mer förenat med kärlek, familj och trygghet och varierat därmed oftast inte lika mycket och snabbt som glädje kan göra. Lycklig är jag ute i naturen, men det är inte samma sak som att jag alltid är glad när vi är ute.
Den här veckan har jag känt mig himla glad, till skillnad mot de senaste veckorna, utan någon särskild anledning. Det retar mig lite, att det bara kan ändra sig sådär, även om jag såklart är himla glad för det i det här fallet. Jag menar, det är ju inte så att det egentligen är någon större skillnad på den här veckan mot förra? Men i dag har jag står i köket och sjungit för fulla muggar (något jag bara gör när jag är på extremt bra humör och ingen hör), lagat extra god mat och tagit ett glas vin under tiden, trots ett antal utbrott av, med och på barnen under dagen.
Några saker kan jag väl se som bidrar i och för sig:
Alltså missförstå mig rätt, det är ju sjukt härlig att vara glad, förstår bara inte riktigt varför det ska vara så oberäknelig! Det kan ju vara två till synes identiska dagar som kan skilja sig stort i humör.
Hur tänker du kring glädje vs lycka? Vad gör dig riktigt glad?
Nu syftar inte rubriken till den här dagen i sig, även om den är rätt trevlig. Är nämligen hemma på VAB med Lukas som fått halsont och lite feber, dock verkar det senare ge med sig så förhoppningsvis kan han vara med på fritids i morgon (en innebandyturnering lockar, inte idealiskt med halsont och hosta men det går inte hålla honom stilla ändå). Oliver har detsamma fast lite mer feber, men han är ju för stor för att VABba för, och Filip fick vara hemma för att jag ändå var hemma liksom. En solig och fin dag att vara ”ledig” med tre barn på ändå, även om aktiviteterna hålls på ett minimum.
Men, för att lämna det ointressanta vardagssnacket så tänkte jag bara visa en grej jag totalt föll för, det ploppade väl upp på nån annons och jag är verkligen inte lättsåld men ibland så är det nåt man inte kan motstå… Titta bara:
Ni ser kanske bara en stickad tröja, ungefär som vilken som helst, men nåt med färgen och mönstret på den här målade upp en hel bild i huvudet på mig. Den bilden doftade granbarr och utomhuseld, krispig höstluft och rosiga kinder. Jag ser också en höstdag i trädgården där jag går och krattar löv som inte barnen meddetsamma sprider ut och där jag sen sätter mig i höstsolen och tar en kaffe. Ni vet, ungefär som en sån här dag:
Det finns några såna typer av plagg eller bilder som verkligen sätter igång ett rosaskimrande hav av tankar hos mig. En annan typ av bild är typ lite löst sittande jeans med raggsockar och kängor – fastnade alltid för dem när man var liten och fick klädkatalogerna från typ hm och Ellos, trots att jag inte ens gillade att vara ut i naturen då.
Vad har du för triggers som du inte kan låta bli att gå igång på och som man läser in orimligt mycket i?
godatankar.com 