I måndags kom det – semesterirritationen. Den där som kommer varje semester, oftast bara några dagar in men nu nästan två veckor in, när man blir akut trött på allt och alla inklusive sig själv. När man inte är van att vara på varandra 24/7 så blir det naturligtvis irritation, även om jag måste säga att det varit mindre konflikter än vanligt egentligen. Eller ja, det vill säga, det brukar vara med de stora grabbarna vi får psykbryt och de också, men nu beror det till absolut störst del på den minste lille fisen.

Alltså han är så himla rolig just nu, och har börjat prata lite mer med, även om mycket är otydligt. ”Tjena mamma” kan han komma och säga glatt på typ Stockholmska? Svårt att inte charmas… MEN, han är också i värsta två-årstrotsen och vägrar göra något som inte passar honom och ska ABSOLUT inte göra eller gå dit vi vill att han ska gå. Värst är dock att han bara sticker om han får möjlighet, något som gjort att en av oss vuxna måste ha 100% fokus på honom VARJE sekund, så länge vi inte är hemma och kan låsa och stänga grindar. Det blir himla påfrestande, och efter vi tagit ett besök på Grännaberget i måndags så fick jag bara psykbryt för att man inte kan slappna av EN sekund när han är med nånstans. Så kan det vara och det är ju som det ska, men det får vara jobbigt med.

Nu börjar det kännas lite bättre, men jag ORKAR verkligen inte dra med honom någonstans eftersom man måste kolla honom hela tiden, det blir så himla påfrestande. Tur han är så sjukt jäkla söt och rolig 😉 Och jäkla tur att han sover så bra med, hela familjen får sovmorgon fram till ÅTTA?!?!?! Sinnessjukt när man jämför med de andra grabbarna som gärna klev upp vid fem…

Men nu tar vi nya tag och fortsätter semestern, vi håller ju på för fullt att färdigställa altanen. Klinkret är lagt (och jag kommer aldrig lägga det igen, åtminstone inte utomhus med segt lim-fix), men sjukt fint blir det. På fredag kommer fogen, så då ska det fogas, och i dag har vi köpt virke så vi kan bygga klart vid vårt utekök, men det ska såklart målas först. Sakta men säkert börjar det bli klart!

Det var min lilla rapport från verkligheten här mitt i semestern, hur är det för er, har ni det bra? Vad gör ni?