Sitter bredvid Filip som återigen kör ett veckoslut med feber och som nu ska sova. Och vad gör man då för att hålla sig vaken? Slösurfar såklart…
Jag stöder inte wish och liknande sidor och handlar inte från dem eftersom dels är väl en massa onödigt skräp det sista det här samhället behöver, dels KAN det inte produceras med bra villkor och löner och dels känns det extremt ovanligt och onödigt mot miljön. Men jag kan fatta att det lockar, att det är så billigt att det är svårt att låta bli.
Däremot tycker jag det är väldigt underhållande att titta på de varor de säljer, typ hälften fattar jag inte ens vad det är? Jag vill inte ha appen så jag brukar bara kolla deras annonser på Facebook och skratta lite åt alla konstigheter, vi kan väl ta några exempel?
VAD är det här?! Är det nåt kinky? Nåt som ska forma munnen eller nåt som ska få dig att sluta snarka?!Självklart vill man köpa tänder i plast…?!?Mycket som har med ”skönhet” att göra. Kanske räta ut tårna?Eller kanske näsan??Ta hela ansiktet vet ja!Har sett denna flera gånger men fattar inte vad den gör?Eller varför man vill ha en hålig strumpbyxa? Eller är det en gummi-grej att sätta på låret?Avslutar med nåt som ser ut att komma från en skräckfilm med låg budget…… Eller en snygg tröja.
Vad är det konstigaste du sett? Eller kanske köpt???
Både maken och jag är hemma idag, hängiga, förkylda och med ont i kroppen. Känns himla knepigt att vi båda vuxna är sjuka ”ensamma”, men både Filip och Oliver har ju precis varit sjuka så det var väl väntat. Men men, räknar med att jag orkar jobba i morgon igen förhoppningsvis.
Har så mycket jag vill skriva om här, men det får vänta lite till. Det är roliga funderingar men också läskiga och spännande (vilken teaser), så jag ser fram emot att förhoppningsvis få kunna dela dem med er framöver.
Min fina hortensia Pinky Winky har gått så fin rosa färg nu.
Till helgen hoppas jag på lite vettigt väder, det blir nog lite höstfix i trädgården skulle jag tro. Har lärt mig så mycket i sommar om att ha en köksträdgård, så jag måste säga att jag ser fram emot att planera nästa års odling till vintern. Älskar att gå och rensa lite här, nypa döda blad där och kratta lite här och var, bästa meditationen förutom att vara ute i skogen. Kanske blir det en sväng ut med, men nog lite kortare i så fall, typ till dumme mosse eller nåt. Brukar dock vara knökfullt där fina höstdagar och det är ju inte alls det man är sugen på när man ger sig ut…
Ja, det är lite tyst här nu. Huvudet är fullt av en massa saker jag kommer berätta om framåt (ledsen för att hålla er på halster) så allt vanligt babbel får liksom inte plats. Ni får ha lite tålamod med mig helt enkelt…
På jobbet är det nu fullt ös, jag har lärt mig tillräckligt mycket om att gipsa väggar för att kunna ta mig an det på egen hand, det går långsamt såklart jämfört med mina snickare, men ändå 🙂 Så himla glad över allt jag lär mig hela tiden, en del är små skitsaker som jag bara liksom inte orkat engagera mig i, som maken oftast fixat, och en del är sånt man inte så ofta stöter på på hemmaplan eftersom man inte gör hur stora jobb som helst där oftast. Har byggt på min ”ryggsäck” enormt mycket det här året och det är jag stolt över!
Har för övrigt lite som vanligt lite blandade känslor inför höstens intågande, kan tycka att det är skönt att det är så frisk luft och ganska skönt väder att vara ute och greja i, men det som är klart jobbigast är mörkret. Urk, det är kolsvart när min klocka ringer 05:35 och det blir SNABBT värre! Speciellt den här tiden på året när omställningen märks så snabbt blir väldigt jobbig tycker jag, man blir lätt både trött och deppig… Om det hade stannat vid de här tiderna som är nu – mörkt vid 20 och fram till 06 lite drygt, då hade det varit helt ok och nästan mysigt, men det som kommer… brrrr.
Ha en bra vecka, ville mest titta in och tala om att jag lever 🙂
När jag hämtade Filip från dagis igår hade han precis blivit hängig och fått feber, han lyckas nästan alltid pricka in att vara sjuk över en helg knepigt nog. Febern är inte hög men har hållit i sig under dagen och verkar nu övergå till förkylning med, hoppas på en vettig natt ändå men vi får väl se.
Annars är det fullt fokus här hemma på en sak som jag dessvärre inte kan berätta om just nu, så med det här korta lilla inlägget lämnar jag er för helgen. Ha det bra!
Blir så väldigt glad när jag går runt i min trädgård och det surrar och fladdrar överallt i rabatterna. Vi har fjärilar i mängder och likaså bin, men som tur är verkar vi inte ha så mycket getingar. Inte för det hjälpte Filip som fick ett bi-stick på örat häromdagen och blev jätteledsen, men generellt är ju getingar mycket jobbigare än bin. Extra skönt med många bin när man pratar om hur mycket de har minskat i världen, jag håller på och jobbar ihop ett inlägg om vad jag tänker om miljön framöver som jag ska skriva när jag orkar, men allt man kan göra som underlättar för bin och insekter känns ju bra!
Det vi har mest av är såklart nässelfjärilar, men vi har även haft ett par gigantiska påfågelfjärilar med, så vackra! Har dock inte lyckats fota någon…Min rabatt med blandade sommarblommor gör inte bara insekter lyckliga utan även mig, det är så himla vacker oordning jämfört med en prydlig rabatt!Min röda kärleksört klamrar sig fast i en rabatt där den nog egentligen inte trivs, så den är lite tanig. Men jag är glad så länge den lever och sakta växer!Det verkar vara mina Zinnior som lockar flest fjärilar.
Nej det blir inget långt blogginlägg idag heller, dels för att jag är själv med barnen – maken är på välförtjänt aw, och dels för att
Jag.
Är.
Helt.
Slut.
På mitt jobb har vi haft en rolig vecka, måndag och tisdag har jag fått lära mig av en kollega att slå ut väggar (vilket inte är vad det låter som utan att man markerar ut i golvet vart alla väggar ska vara). Lite som att lägga ett pussel fast där bitarna är lite sneda ibland, klurigt men kul!
I dag har vi börjat sätta väggar, eller ja ”mina” snickare sätter skenor, reglar, OSB och gips. Jag vill ju himla gärna lära mig det, eller ja jag vet ju hur man typ gör om man gör det hemma, men här ska det ju gärna bli ett bra flöde och det är en massa regler och riktlinjer att följa. Alla är logiska så det är inte komplicerat i sig, men som nu ska man ändå hålla i ordning på en massa saker man inte är van vid.
Till saken hör att snickarna dels går på ackord och då vill jag ju inte göra något som ställer till det eller gör att det går långsammare för dem, och dels så är ju det här typ jätte-basic för en snickare. Alltså känner man sig dum, i vägen, långsam och mest bara jobbig när man ska börja försöka sätta lite gips själv. Nu ska sägas att jag fick fantastisk hjälp och hur många bra tips som helst från en med massor av erfarenhet! Men ändå, jag har liksom inte använt en automatisk skruvdragare med skruv i band förut, det är inte helt enkelt att få det att bli BRA på en gång. Det var världens jobbigaste förmiddag…
Men framåt eftermiddagen började jag ändå få lite kläm på det, jag behövde inte fråga hela tiden och det blir ändå ett bra resultat, så då kändes det åtminstone lite bättre. Nu kan jag jobba på lite i min egen (långsamma) takt utan att störa någon hela tiden och utan att det blir fel, väldigt mycket skönare känsla!
Så, därför är jag helt slut nu (det var lite jobbigt fysiskt med för all del)… Haha, blev visst inte så kort inlägg ändå! Lite stolt ändå, och tacksam för allt jag får lära mig!
I dag har jag verkligen inte hunnit blogga nåt, men just nu har jag faktiskt en massa saker jag just vill hinna blogga om, men lite mer genomtänkt än på två minuter i telefonen. Kom på vad det nog kan bero på, har nämligen haft rätt mycket roligt att göra på jobbet så det har inte hunnit bli så mycket snack på rasterna, och då måste jag visst få ut allt ”opratat” här 😂 Ämnen som ligger på jäsning är tex miljökatastrofer och att vara priviligierad, visst låter det sjukt intressant? 😉
Men hörni, sen är jag lite nyfiken med, jag har fått ett gäng nya läsare sistone som skiljer sig lite från mina vanliga, vad skulle ni vilja att jag skrev om? Ja just ni, ni som inte läser så många bloggar eller är så väldans aktiva på sociala medier – vad vill ni läsa? Ni kan ju skriva anonymt i kommentarerna, så kör på!
(eftersom jag sitter på mobilen och skriver så slänger jag in min senast sparade bild, håll till godo!)
Sitter just nu och kollar på vetenskapens värld (och bloggar, för jag kunde inte låta bli), som handlar om naturens påverkan på människan. Nu är vi bara halvvägs in i programmet, men redan har man visat studier som visar att immunförsvar, stresstolerans och återhämtning bevisat påverkas av att vi vistas ute i naturen (nej jag har inte källorna här, det får räcka med en hänvisning till SVT) .
På många sätt så känns det ju helt självklart och nästan lite löjligt enkelt, för det är ju naturen vi är gjorda för. Men samtidigt är det ju också lätt att glömma hur bra man mår av att vara ute i skogen, när vardagen springer på och det är tusen och en saker som hela tiden ska göras. Att prioritera in en dag i skogen är lätt förbisett!
För några år sedan hade jag skrattat högt vid tanken på att jag skulle VILJA ut och vandra i skogen, jag kan egentligen inte riktigt säga vad som ändrade det men kanske var det att jag började träna en hel del och såg det som ett utökat sätt att göra det. Nu för tiden ser jag det inte alls som träning längre, men har man väl börjat ge sig ut i skogen så är det väldigt svårt att inte känna ett behov av att göra om det. Jag har ett nästan fysiskt sug efter att komma ut och vandra i skogen, långt från vägar och trafik och helst en lång sträcka, så man blir sådär avslappnad och samtidigt genomtrött som bara en dag utomhus kan göra en.
Åtminstone en gång i månaden, men helst fler, så packar vi ihop familjen, ett förråd ved och något gott att grilla och knatar ut. Städ, träning, husfix och annat få bara vänta, det är ju inte så att man någonsin blir ”klar” ändå liksom. Vi får ofta övertala barnen lite till att ge sig ut (inte Filip dock), men nästan alltid när vi är ute så är alla väldigt glada och nöjda. Däremot ser ju familjen ut som den gör och därför är det kanske inte just avslappnande alltid när en 2-åring bara springer rakt bort från en HELA tiden, men det gör han ju överallt ändå så det är inte så mycket att göra åt.
Ändå är det så skönt, alla varvar ner, hinner tänka och bara vara lite och andas. Det är så himla värt lite packnings-stök (nu behöver man ju inte alltid grilla mat ute, men vi märker att det är det barnen uppskattar mest så då blir det så) och omprioriteringar!
Vad vill jag säga med det här då? Jo, ta på dig lite kläder du inte är rädd om eller fryser i, muta eller hota med dig familjen (eller gå själv) och ta er ut i skogen en sväng. Gör det enkelt i början, ta med ett paket ballerina-kex och varm choklad, se till att minnet av utflykten blir positiv. Ge barnen varsin täljkniv, en kikare eller bara uppmuntra dem till att hitta varsin vandringspinne. Kan ni hitta en bäck man kan leka i så är nog lyckan gjord för de flesta! Testa och berätta hur det gick, du kanske idiotförklarar mig eller redan är världens friluftsmulle och skrattar åt mig, men kan jag få nån enstaka att ta en utflykt så skulle jag bli så himla glad! Vill du hitta lite inspiration för både utflyktspunkter och vandringsleder så har jag lite grann under min rubrik ”vandring”.
Seriöst, nu blev jag så sugen på att komma ut i naturen att jag blir tokig!
Det har varit full rulle på saker att göra den här helgen. Maken spenderade HELA lördagen med att gräva grund för växthus och köra bort gräs och jord, jag och Oliver tränade och sen tog jag med alla 3 barnen och plockade majs på Strands gård.
Vi försöker göra det en gång om året i alla fall. Jag tillagar helst min med blasten på, i ugnen på 225 grader eller på grillen under lock, i ungefär en kvart. De blir vansinnigt saftiga då! Är de inte nyplockade kan man låta dem ligga i lite vatten en stund först så inte skalet brinner upp. Testar även att frysa in ett gäng, rakt in med blast och allt, utan att förvälla (eller ens lägga i plastpåsar för jag hade inga tillräckligt stora). Hoppas på bra resultat!
Gott att äta dem färska med! Hur lätt tror ni det var att plocka majs med den här som sprang iväg i majsraderna? Svar: inte lätt. Plockade typ 7 kg på 3 minuter och sprang sen efter innan han blev överkörd av en traktor. Hurra.
Annars har vi plockat ner ett gäng äpplen för att försöka förvara dem lite innan de ramlar ner och blir överkörda av vår gräsklippare.
I dag har vi varit och handlat typ hela dagen, ni vet saker ungarna behöver (skolkläder, gympaskor, höstskor och allt annat) och en del annat, tex en ny rabarber och lite smått.
Nu är jag helt slut så nu tänker jag ta ett glas vin och slappa i soffan en stund, men det var skönt att bocka av lite från den mest akuta ”att-göra-listan”.
Igår blev det ett ganska personligt inlägg, kanske snudd på privat, och jag märker ett ganska mycket större motstånd till att skriva såna inlägg nu för tiden. Vet inte riktigt varför, kanske för att jag har fler följare, kanske för att det är svårt att få fram en helt nyanserad bild av sånt man skriver, eller förmodligen en kombination av båda.
På nätet blir allt väldigt snabbt vitt eller svart och man gör som bedömning på bara en kort sekund. Många gånger läser man kanske inte ens hela inlägget eller artikeln och då kan det bli en sån skev bild mot vad författaren till detsamma menar. Samtidigt tycker jag själv att utan lite personlighet och åtminstone en gnutta privatliv så blir bloggar helt platta och ointressanta. Dessutom, som jag nämnt många gånger, så använder jag den här bloggen som både dagbok och terapi för mig själv. Jag skulle kunna dölja inläggen eller liknande, men då blir det återigen bara ytligt och glättigt.
Vad tycker ni som läser om den här frågan? Är de privata inläggen bara tråkiga eller kanske rent av skämskudde på? Eller gillar ni blandningen?
