Sitter just nu och kollar på vetenskapens värld (och bloggar, för jag kunde inte låta bli), som handlar om naturens påverkan på människan. Nu är vi bara halvvägs in i programmet, men redan har man visat studier som visar att immunförsvar, stresstolerans och återhämtning bevisat påverkas av att vi vistas ute i naturen (nej jag har inte källorna här, det får räcka med en hänvisning till SVT) .

På många sätt så känns det ju helt självklart och nästan lite löjligt enkelt, för det är ju naturen vi är gjorda för. Men samtidigt är det ju också lätt att glömma hur bra man mår av att vara ute i skogen, när vardagen springer på och det är tusen och en saker som hela tiden ska göras. Att prioritera in en dag i skogen är lätt förbisett!

För några år sedan hade jag skrattat högt vid tanken på att jag skulle VILJA ut och vandra i skogen, jag kan egentligen inte riktigt säga vad som ändrade det men kanske var det att jag började träna en hel del och såg det som ett utökat sätt att göra det. Nu för tiden ser jag det inte alls som träning längre, men har man väl börjat ge sig ut i skogen så är det väldigt svårt att inte känna ett behov av att göra om det. Jag har ett nästan fysiskt sug efter att komma ut och vandra i skogen, långt från vägar och trafik och helst en lång sträcka, så man blir sådär avslappnad och samtidigt genomtrött som bara en dag utomhus kan göra en.

Åtminstone en gång i månaden, men helst fler, så packar vi ihop familjen, ett förråd ved och något gott att grilla och knatar ut. Städ, träning, husfix och annat få bara vänta, det är ju inte så att man någonsin blir ”klar” ändå liksom. Vi får ofta övertala barnen lite till att ge sig ut (inte Filip dock), men nästan alltid när vi är ute så är alla väldigt glada och nöjda. Däremot ser ju familjen ut som den gör och därför är det kanske inte just avslappnande alltid när en 2-åring bara springer rakt bort från en HELA tiden, men det gör han ju överallt ändå så det är inte så mycket att göra åt.

Ändå är det så skönt, alla varvar ner, hinner tänka och bara vara lite och andas. Det är så himla värt lite packnings-stök (nu behöver man ju inte alltid grilla mat ute, men vi märker att det är det barnen uppskattar mest så då blir det så) och omprioriteringar!

Vad vill jag säga med det här då? Jo, ta på dig lite kläder du inte är rädd om eller fryser i, muta eller hota med dig familjen (eller gå själv) och ta er ut i skogen en sväng. Gör det enkelt i början, ta med ett paket ballerina-kex och varm choklad, se till att minnet av utflykten blir positiv. Ge barnen varsin täljkniv, en kikare eller bara uppmuntra dem till att hitta varsin vandringspinne. Kan ni hitta en bäck man kan leka i så är nog lyckan gjord för de flesta! Testa och berätta hur det gick, du kanske idiotförklarar mig eller redan är världens friluftsmulle och skrattar åt mig, men kan jag få nån enstaka att ta en utflykt så skulle jag bli så himla glad! Vill du hitta lite inspiration för både utflyktspunkter och vandringsleder så har jag lite grann under min rubrik ”vandring”.