Februarihelg

Nu är maken på sin 40-års resa till Prag, där han verkar ha det himla gött. Jag får i alla fall bilder hela tiden på öl och god mat, så det måste ju betyda att de har det bra 😉

Här hemma har jag och Filip en riktigt soft lördag, på förmiddagen fick jag äntligen till lite kompistid och fika till det, så otroligt välbehövligt! I morgon ska jag träffa en annan kompis, har ju knappt träffat nån sedan i december… Dessutom har jag fått för mig att jag ska göra Phô (uttalas typ ”Fö” har jag lärt mig nu). Har haft en total hang-up på den som Sen Street Kitchen gör på Asecs! Det är ju typ en klart buljong med risnudlar, lite grönsaker och lite tunt skivat nötkött, så det som kommer ta tid är att göra en bra buljong. Lovar att komma med recept om det blir bra, det var ju evigheter sedan jag lade upp något nytt här.

På tal om recept förresten, gjorde ett spontaninköp på nätet nyss – en glass-skål till min Kitchenaid! Såg ett recept på kiwi-sorbet jag blev grymt sugen på och har rent generellt saknat en glassmaskin sen vår gamla gick sönder. Hoppas den hinner komma till nästa helg!

Bild lånad från Dansukker.

Annars har jag nu då jobbat min första HELA vecka på Blue Wall, vilket känns toppen! Bästa dagen var i fredags, då var jag ute på ett annat bygge ute i Nässjö och ”praoade” 🙂 Väldigt nyttigt och väldigt roligt.

Det känns att vi börjar komma in i en ny fas av livet nu, vi är färdiga med föräldraledigheter och bebisår, vi har båda hyfsat nya jobb där vi trivs bra och vardagen börjar sakta ta form. I och för sig en tämligen uppstyrd form med aktiviteter och så, men ändå.

Nu börjar jag sakna maken med, förra helgen var ju jag iväg till Branäs (jag har nog inte skrivit efter den resan, men den var verkligen toppen! Ska se om jag kan få till ett inlägg om det med.) i måndag-tisdag var maken i Stockholm, onsdagar är fullt med aktiviteter och sedan i fredag är han ju i Prag. Fördelen är att man får lite input att prata om när man ses 😉

Önskar er en riktigt bra helg!

Lite sliten

Ok, fyra dagar på skidor inkl totalt 10 h restid följt av två jobbdagar med mycket jobb utomhus samt en make som är i Stockholm har gjort mig tämligen trött…

Det har varit jättebra dagar allihop, men utan så mycket vila blir man ju ändå inte jättepigg. Så kan det vara!

I vilket fall, jag är fortsatt förbluffad över hur bra det går att vara ute så mycket, trots kyla, men kanske framförallt är det så uppenbart hur bra man mår av att vara ute!? Det VET jag ju egentligen, men det är ändå väldigt härligt när man reflekterar över det, jag är SÅ glad att jag bytte jobb!

Förresten, på jobbet nu så har jag hand om Instagram för @bluewallconstructionab, gå in och följ dem så får ni se lite mer från min vardag 😄

Atjooo

Sitter just nu och pausar i värmestugan medan barnen åker i barnbacken utanför. För övrigt en längre sådan än typ hela knaggebobacken.

Jag har åkt på en förkylning och är nu snuvig som tusan, kör på med coldzyme och hoppas det stannar vid snuva. Lite ork har dock försvunnit med, men jag behöver ju inte direkt pressa mig här så det är lugnt.

Omöjligt att göra det rättvisa med mobilen men utsikten från toppen är väldigt vacker!

Snön är trevlig att åka iofs dag, i går eftermiddag blev det ganska isigt, men de verkar inte pista direkt här så det blir lite snöhögar, vilket ibland ställer till det för barnen.

Nu ska jag vila lite, sen ska jag ut och åka igen!

Branäs

Tänkte skicka en kort rapport från vår skidresa till Branäs, kort pga att jag är aptrött. Nu har vi kört eftermiddag och kväll igår och hela dagen i dag och jag är helt slut i hela kroppen, men framförallt benen! Vi har haft det riktigt kul och det har inte varit SÅ mycket folk i backen, men jag hade inte velat vara här under sportlovet…

Som tur är bor vi på Branäs gästgiveri, vilket innebär att vi får hotellfrulle och att vi nu om en stund ska gå ner och sätta oss i en mysig liten restaurang och äta hemlagad mat. Stället är inte stort utan känns så personligt och hemtrevligt, det är liksom ok att gå runt i underställ och maten är FANTASTISK måste jag säga. Så himla gött att inte behöva gå hem till en stuga och ställa sig med mat en sån här weekend, det hade jag inte orkat.

Utsikt från vårt rum över en tidig och snöig backe.

Saknar dock Filip och maken där hemma! I morgon åker vi skidor hela dagen igen, på söndag åker vi förmiddag innan det är dags att bege oss hemåt.

Jag är utsvulten…

Den här rubriken syftar faktiskt till två saker*, men framförallt känner jag att jag är utsvulten på kontakt med mina kompisar! Först var vi ju sjuka heeeeela långa julen och mer där till, sen har det varit inskolning och nytt jobb, för att inte tala om att hitta rutiner för alla vardagsbestyr och aktiviteter… Jag har inte träffat mina vänner på evigheter nu! Dessutom har ju inga av dem den goda smaken att blogga om sitt liv så man hänger med i vad som händer dem 😉 Så dålig stil, hur ska jag då bli uppdaterad?!?! 😉

I morgon drar jag ju dessutom till Branäs med grabbarna, så även den här helgen försvinner möjligheten att tjöta i fatt sig, sen är det ju helt klart svårare att hitta lediga tider när vi båda ska jobba heltid.

Kyligt värre var det att jobba i dag! -18 sa min bil, det var inga långa stunder man kunde vara ute i taget… Verkar bli rätt kallt i Branäs med ☃️

*Som en passus så är jag även bokstavligt talat utsvulten, när jag hade lunginflammation tappade jag helt aptiten i nästan två veckor och kunde knappt äta, men nu jäklar… Vet inte om det dels är för det går åt energi till att hålla kroppen varm när man är ute mer och ska lära sig en massa nytt eller om den bara vill äta ”tillbaka” sig (det kan vi väl hoppa över i så fall).

Inskolning på både jobb och dagis

Haha, det här kan bli ett långt inlägg känner jag, så ni vet!

I dag är jag hemma, föräldraledig, för inskolningen av Filip. Jag lämnade honom vid 9:00, han går in ganska glatt men blir såklart ledsen och arg när jag går – så sjukt jobbig känsla. Stannade kvar på andra sidan dörren i kanske 3-4 minuter, tills jag hörde att han inte skrek mer, annars känns det ju som man har det ljudet i öronen hela dagen… Han verkar ändå trivas bra, han äter bra och leker, det är bara sova som går lite sisådär. Å andra sidan har han haft svårt att sova hemma med den senaste veckan, vet inte om det är lämningarna på dagis som gör att han blir orolig (ok, hjärtat dör lite när man tänker på det), men han är annars sitt vanliga glada jag.

Vem vill lämna den här lille, liksom… ❤

Den här veckan blir ju väldigt lite jobb, bara måndag och onsdag i och med inskolningen i dag och vår skidresa från torsdag, men sen ska förhoppningsvis arbetsveckorna rulla på i lite mer normal takt och det blir lite lättare att komma in i allt.

Min känsla när jag gick från jobbet i fredags var att jag faktiskt valt rätt, att det här jobbet kommer passa mig och att det känns roligt! Det är mer än jag vågat hoppas på, klev in i det lite i blindo ju. Nu inser jag att det fortfarande är ”smekmånadsfasen” där allt känns bra på jobbet och man inte ännu upptäckt sånt som är jobbigt, men det känns ändå bra.

Ett av mina största orosmoment var ju att jag skulle frysa ihjäl, och det har väl ändå testats ganska hårt sedan jag började känner jag – men faktiskt så har det inte varit några problem! Jag har fått bra kläder och kör dessutom med merinoullsunderställ under, tjocka varma yllesockar och jobbstövlar, det enda som blir lite kallt kan vara händerna om man tex måste pilla med telefonen när man är utomhus. Nu finns det ju också riktigt varma och sköna baracker på mitt bygge där man kan gå in och maila, messa eller ringa – eller bara värma sig en stund – så jag behöver inte vara ute hela tiden.

För övrigt så går största delen av min tid nu ut på att samordna saker, ta reda på saker och förmedla det sinsemellan underentreprenörer mm. Inte så konstigt i sig, bara himla mycket nytt att lära sig. Framöver kommer det ett gäng utbildningar med, det är ju bland annat en massa olika certifikat jag måste ha, förutom utbildning i ledarskap mm. Känns bra! ”Mitt” bygge är ganska okomplicerat och inte så stort, så det är nog ett bra projekt att starta med – jag har ju hjälp i ryggen med så jag står inte ensam vilket känns skönt, samtidigt är det skönt med alla uppgifter jag faktiskt KAN sköta själv, är så van att vara självgående så det känns skönt att fortsätta med.

Nu ska jag försöka packa lite inför skidresan och handla lite snacks och mellis till skidbacken innan det är dags att hämta det minsta lilla hjärtat igen!

Snart blir det skidor!

På torsdag åker jag, Oliver och Lukas på vår skidweekend i Branäs, det längtar jag till oerhört mycket! Vi ska försöka komma i väg så tidigt som möjligt på torsdagen, så vi hinner åka även eftermiddagen då, och så åker vi hem någon gång på eftermiddagen på söndagen om vi orkar hålla ut.

Eftersom jag åker själv med grabbarna så blev det ingen stuga, dels är de billiga först om man är ganska många och dels så ville jag komma undan att behöva fixa med frukost osv, så vi ska bo på Strandås gästgiveri där det ingår frukost istället. Nackdelen är ju att man inte kan fixa något eget, men jag tänker att man kanske kan få med en termos varmt vatten från hotellet i alla fall, så får vi ha med nötter och lite energibars till mellis i backen.

Jag har hyrt skidor till oss alla tre, jag har egentligen skidor men de är över 20 år gamla och pjäxorna är lite för små, så det ska bli kul att åka med lite nyare grejor. Det är dock inte billigt direkt, bara skidhyra och liftkort för helgen kostar 6200 kr, ouch! Fattar inte alla som åker på skidsemester varje år, ibland flera gånger?

Tänker försöka få med mig mina nya längdskidor med, ifall barnen inte orkar åka hela tiden och jag blir rastlös (ok, och kanske lite snål om vi nu ändå är iväg med), då kan de softa på hotellet en liten stund så kanske jag kan åka lite längdskidor i krokarna. Vi får väl se! Viktigast av allt är att 1 – ingen blir sjuk och 2 – att ingen skadar sig, vare sig innan eller under helgen. Håll tummarna för oss!

Vi skickar honom till Prag…

I dag har vi äntligen haft lite mer tid och möjligheter att fira makens 40-årsdag i familjen. Lite tårta nu på förmiddagen och sen ska vi gå och äta på Restaurang Basilika lite senare.

Presenter blev det några med, av barnen fick han en Vault Boy och en merinoulls-halsduk, den senare blir ett bra komplement till min present till honom! Av mig fick han en weekendväska och såklart en tillhörande weekend med – i Prag som han velat besöka länge! Det blir en lite lyxig weekend med en kompis till honom, med ett fint hotell centralt i gamla stan i Prag.

Nu kommer han ju åka i februari så att sitta på balkongen och äta blir det nog inte så mycket med O.o Tänker att de mest ska äta gott, shoppa lite och framförallt dricka en massa god tjeckisk öl!

Kan vi nu inte resa ihop så känns det ändå roligt att se till att det blir lite mindre resor ändå, väldigt kul när man kan styra ihop det med en kompis 🙂

En annan kompis som kommer från Tjeckien ska bidra med en lista på bra ställen att gå till – det blir ju perfekt!

Inskolningen

I och med vår evighetslånga sjukdomsperiod som inledde året så blev ju även inskolningen av Filip 1½ vecka försenad. Det innebar ju också att maken fått ta nästan all inskolning – eller han har rättare sagt varit så snäll att han löst det eftersom jag är helt ny på mitt jobb, vilket jag är väldigt glad för.

Den lilla semle-gossen ❤

Det har varit lite struligt, till en början, det var många inskolningar samtidigt och halvny personal så det kändes inte som Filip fick en kanonbra start, men nu när det gått 1 vecka börjar det ändå kännas bättre. Sen finns det ju inget som inte gör att det känns fel rent allmänt att lämna bort sitt barn, även om jag tycker att dagis är en bra lösning osv, men känslan att det är fel finns ändå där. Men han är ju en trygg liten person, Filip, så i dag var jag med en timme innan jag lämnade i två timmar. Nu har han börjat greppa vad det handlar om och var väldigt noga med att jag bar på honom hela tiden eller satt med honom i knäet. Han blir väldigt arg/ledsen precis när man lämnar, men det verkar gå över på bara några minuter och han accepterar att sitta i knäet på personalen med, så det känns väl typ ok utifrån förutsättningarna. Sen hade han blivit glad igen och gått runt och lekt och dessutom ätit en massa mat vilket i sig väl är ett gott tecken med.

Så kontentan av det hela är att det nog blir bra det här, men att det är jobbigt att lämna… Ungefär som vilken inskolning som helst med andra ord. Nu blir det 3 dagars inskolning nästa vecka med, varav jag tar en, sedan är tanken att han ska börja ”på riktigt” från och med torsdag nästa vecka. Får en liten klump i magen när jag tänker på det, men vi får ge det lite tid med. Dagiset känns ändå rätt bra, det är litet med bara en stor och en liten avdelning, vilket känns skönt.

Man vill ju att de ska ha det så bra som möjligt, de små liven.

Jaja, inte blir man mindre nojig över just sånt här med åren tydligen. Nu ska jag återgå till min lilla person, som tydligen inte ska sova i dag heller – det har varit så ett par dagar, vet inte riktigt vad det är men han är nöjd och glad så då får det väl vara så. Hade dock inte haft något emot att få lägga mig 5 minuter själv i soffan och slumra lite…

Mitt livs kärlek

I dag fyller han 40 år, Mannen i mitt liv. Under nästan halva den tiden har vi varit ihop, från den stunden han kämpade sig fram med en ros på en Halloweenfest och fram till den dag vi dör – må det dröja länge, länge än.

Bästa pappan ❤

Han hatar att bli firad och uppmärksammad, men ibland är det banne mig mitt jobb som hans fru att trotsa det och lik förbaskat ägna ett inlägg här åt honom.

Han kommer inte bli så värst firad i dag dessvärre, en vanlig onsdag innebär jobb, inskolning och aktiviteter, så vi kommer knappt träffas alls – alltså flyttar vi vårt lilla firande i familjen till på lördag när vi har hela dagen tillsammans. Eftersom jag också fyller 40 i år har vi tänkt ha något gemensamt lite längre fram, när vädret är roligare och när vi framförallt kanske vet vad vi vill göra.

Min man är knäpp, rolig, ödmjuk, mån om andra, snäll, hjälpsam, händig, omtänksam och min allra bästa vän – den enda jag kan dela precis allt med. Jag skulle inte klara en dag utan honom, men framförallt skulle jag inte vilja det, för att dela livet med honom betyder allt.

Stort grattis på födelsedagen, min älskade make!