Studsa då, bollj***l!

Det är helt makalöst ändå, det som händer med hela mig när jag lagar mat. Axlarna sjunker nog en decimeter ner, pulsen går ner i ett lugnt tempo och hela jag känner ett lugn. Ikväll, när jag höll på att skära grönsaker till den köttgrytan som ska bli lunch och middag i morgon, reflekterade jag lite extra över det, i och med att det blir en så väldigt stor skillnad i hur jag känner mig för övrigt just nu (tom, stressad och lite uppgiven).

Jag försökte komma på VAD det är som gör att jag mår så bra, men jag tror bara att jag kommer på delar av sanningen. Det jag kom på var i alla fall att jag tror att det dels är enkelt, dvs jag vet precis vad jag ska göra även när jag hittar på allt eftersom, jag känner mig bra på att laga mat, det är väldigt sällan det inte blir som jag vill, och jag känner också att jag åstadkommer något genom att ge min familj bra och god mat.

Jämförelsevis då så är jag visserligen ganska bra på mitt jobb, men det är sällan man får alla förutsättningar man skulle vilja ha för att göra det riktigt bra. Det är inte enkelt att hålla alla bollar jag vill i luften, jobb, träning, kost och socialt liv, vilket gör att jag känner mig otillräcklig lite överallt. Och vad jag än åstadkommer så känns det aldrig som det blir så bra som jag skulle vilja få det att bli.

Alltså, när jag lagar mat (i lugn och ro) så är det raka motsatsen av mitt liv i övrigt. En väldigt enkel tanke skulle väl då vara att jag skulle jobba med mat, men det tror jag faktiskt inte alls är lösningen, snarare skulle det nog ta bort allt det jag gillar med mat.

Så, nu måste jag försöka ta de här insikterna och bearbeta om dem så jag kan dra nytta av dem i mitt övriga liv…. Joråsåatte…

Idag var hela familjen och handlade på nya coop inne i stan, resultatet blev
ägg (egna), sill (Olivers favorit), salami och ostar. Så otroligt roligt att barnen
vågar prova och vill vara med och smaka på (nästan) allt!

(Förresten, ni har säkert märkt att jag använder bloggen som lite av ett bollplank till mig själv, det är liksom enklare att få ordning på tankarna när man skriver ner dem, och ibland får man dessutom värdefull insikt från er som läser, på sånt som inte är så lätt att se själv)

Flyktplaner

Lagom till påsken tänkte jag ta med familjen till Göteborg i två dagar för lite hotelvistelse – eller verklighetsflykt som en kompis kallar det (inte helt felaktigt). Nu hade jag väl iofs tänkt mig att det skulle vara lite mer vårlikt väder än vad det verkar bli, jag såg framför mig att vi skulle gå i slottskogen och ha picknick bredvid djuren, men eftersom det ser ut att bli typ 3 grader och regn så föll ju det… Nu är då frågan vad man gör istället? Lite shopping, fika och allmänt häng blir det ju, men barnen ska ju oxå få nåt kul. Maken röstar på bad, men jag fryser ju alltid så på bad, så jag är inte jättesugen… Lekland kanske, om man låter bli att tänka på alla baciller. Eller Universeum, fast där har vi ju varit ett gäng gånger…

Nån som har några bra förslag annars?

Katrinplommonsufflé

Förra helgen gjorde jag ju klassikern citronfromage, och i helgen blev det dags för en gravt underskattad annan favorit – katrinplommonsufflé. Tänk nu inte ”gammal tant-efterätt”, tänk ljuvligt fluffig, lite seg och söt sufflé!

Jag vet inte vad alla tycker är så svårt med sufflé, det här är visserligen den enda sort JAG gjort, men jag har gjort den sedan jag var i tidiga tonåren och aldrig misslyckats med den. Det enda ”svåra” steget är att skilja gulan från vitan ordentligt, men knäcker man äggen i en separat skål, ett i taget, så förstör man i alla fall inte hela smeten om man misslyckas med ett ägg. Om du inte tror att du gillar det här – gör den ändå, för den är otroligt mycket godare än man kan tro!

Katrinplommonsufflé (4-6 portioner)
5 äggvitor
1 pkt torkade katrinplommon (ca 200 g)
0,5-0,75 dl socker
1 dl vatten

Ni ser – det är fyra ingredienser, superenkelt!

Koka katrinplommonen i 1 dl vatten i ca 5 minuter, så det blir mjuka och blöta. Är det mycket vatten kvar i kastrullen efter 5 minuter så häll av det, men några droppar i botten spelar ingen roll. Hacka eller mixa ihop plommonen med sockret, till en puré – jag gör det för hand så det blir lite olika stora bitar i.

Vispa äggvitorna till ett fast skum, tillsätt sedan plommonmoset lite i taget under vispning tills du blandat ner allt. Häll upp smeten i en VÄL smord form med hyfsat raka kanter, eller ca 6 portionsformar om du hellre vill göra dem på det viset. Grädda dem i 150 grader längst ner i ugnen – för en stor form tar det ca 35 minuter. Öppna inte ugnen under tiden!

När sufflén är färdig ska den ätas direkt, annars sjunker den sakta ihop lite (men inte så himlans mycket om jag ska vara ärlig), med lite lättvispad grädde till. Så. Jäkla. Gott!!!

Det är ingen perfekt form jag har, men jag har alltid använt just den här när jag gör katrinplommonsufflé, så det
blir liksom bara så nu med.

h

Bara gör den!

Hassafallsleden

Vad ska man nu med en stark kropp till om man inte får nån direkt användning av den? Med den tanken i huvudet så tog jag med familjen ut på lite ”vandring” i Hovslätt – Hassafallsleden. Har inte gått där innan, men det var ju jättefint! Lagom svårt för barnen att ta sig fram (eller, lagom svårt så inte jag gick med hjärtat i halsgropen utan faktiskt kunde tänka på annat än om de skulle drutta i någonstans) och lagom långt – även om sista halvan var rätt tråkig. Nästa gång går vi kanske upp till högsta grillplatsen, grillar, och går ner samma väg, för där var det finast.

Det var riktigt svinkallt ute, så det var full mundering med långkalsonger, mössa, fleece och jackor, på hela familjen. 

Massa is vid fallen!

Måste vara kanonfint här sommartid!

Är man liten blir man ju trött och måste tydligen sitta en stund på varje stubbe man hittar. 

Visserligen inte en stubbe, men pappas axlar funkar ju bra med. 

Visst ser det oerhört mysigt och idylliskt ut? Det var det också, ungefär första tredjedelen var det helt perfekt, båda barnen sprang glatt fram och tillbaka och var nöjda och glada. Resten av vägen var det däremot MYCKET gnäll från en liten Lukas, inte så idylliskt med andra ord… Nåväl, skönt som bara den att komma ut en sväng i alla fall, och sen blev det lite fruktsallad med vaniljvisp när vi kom hem – extra gott!

Grillat är godast…

Efter jobbet idag hade jag två val – åka och sparras (och visserligen göra av med en del samlade frustrationer) eller att passa på att njuta av den sista vårdagen på ett tag och grilla med familjen… Inget jättesvårt val kan jag inte påstå.

Det är kullerbyttor och studsar åt alla håll, och jag har kommit fram till att jag blir betydligt mindre stressad om jag inte tittar på dem..

Barnen hoppade studsmatta, och vi grillade revben, väldigt trevligt! Till det blev det lite italienskt bröd med ostar, och kanske ett glas vin med. Far åt helvete ineffektiva dietjävel, åtminstone för idag… 

Med lite sol så hoppar tempen i uterummet upp till 20 grader även utan hjälp,
men vill man att den ska hålla sig kvar där även när solen går ner är det bra att
slänga in ett par vedträn i kaminen. 
Grillade revbensspjäll, så sjukt gott….

Egna påskägg i år

Tja, livet rullar ju på oavsett humör så att säga, och snart är det ju faktiskt påsk! En väldigt trevlig tid på året, utan några direkt krav men med ledighet och god mat, och förhoppningsvis även med lite vårväder.

I år blir det ju lite extra mysigt med påsken, i och med att vi har hönorna som levererar påskägg. Igår var det dessutom lite av en äggjakt hemma, de är ju instängda i hönsgården när vi inte är hemma, och de är inte så nöjda över att inte få gå fritt i hela trädgården (det får de ju bara när vi är hemma). Det verkar innebära att man lägger sina ägg lite varstans – under en liten buske, på trappstegen på väg in i hönshuset (?!) osv… Är de dessutom ute i trädgården så har vi hittat ett rede inne i vår häck, där hamnar också några ägg titt som tätt.

Det är ju väldigt nyfikna och sociala djur, och är gärna med där vi är när vi grejar i trädgården. Igår var det studsmattan som inspekterades när vi satte upp den, och här är det lekstugan. De är väldigt söta med sina runda, bolliga rumpor!

Måste bara försöka få lite hjälp med att ge dem mat och vatten när vi är på semester sen, de kräver ju minimalt med skötsel men mat och vatten är ju liksom nödvändigt.

Hönsen är ju grymt bra på att rensa i landen – de sprätter i jorden och äter upp alla små gröna ogräs (när vi sedan sår något lär vi få täcka över det), däremot är de ju inte så ”prydliga” av sig och skvätter ju gärna ut jorden runtomkring, så vi får nog hitta på någon enkel lösning med en liten kant runt landen för att hindra ALL jord från att försvinna ut i gräsmattan.

Duktig flicka

Jag tycker att jag (nuförtiden) är ganska bra på att inte sträva efter att göra andra till lags, åtminstone så länge det inte gäller mina närmaste, där man kanske är lite mer mån om det. Däremot är jag troligtvis helt överjävlig på att hitta på krav åt mig själv?

På något sätt är mitt liv, nä förresten, mitt JAG, lite upp och ner just nu. Ganska många människor omkring mig har sagt att de inte känner igen mig, och jag kan hålla med – jag känner inte riktigt igen mig själv just nu heller. Har försökt klura en del på när, var, hur och varför (med lite hjälp ibland, tack A) men inte blivit jättemycket klokare för det. Däremot snubblade jag över en artikel idag, och en liten del av svaret finns nog där i tror jag, det är Michaela Forni som skrivit om att vara otillräcklig, inte så oväntat eller ens ovanligt för de flesta idag skulle jag vilja påstå.

En kompis till mig pratade lite om att hon valt saker som förväntats av henne i hela sitt liv, utan att egentligen känna efter själv, något som jag också tror är extremt vanligt. Det liksom bara blir på ett visst sätt, därför att det är ”norm”, och rätt som det är så sitter du ”fast” i ett liv där du inte valt någon del själv, åtminstone inte aktivt.

Alla sociala medier hjälper ju inte heller, egentligen, jag älskar att leta inspiration till både mat, kläder, träning och inredning på nätet, men samtidigt ger det ju världens mindervärdeskomplex – för hur bra du än blir på något så finns det ALLTID en klick människor som är oerhört mycket bättre. Och även om man inte känner att man ”tävlar” om att vara bäst, så finns det ändå en känsla, åtminstone hos mig, att man borde vara lite bättre. På allt… Att man sen inte förmår se att han som gör fyra kokböcker om året inte gör NÅT annat än just det, eller att hon som kör klassikern på elitnivå jobbar med träning, det är ju helt galet.

Jag vet allt det här. Men ändå finns känslan där – borde jag inte vara lite bättre….? Bättre fru, bättre vän, bättre mamma, bättre kollega, bättre tränad, bättre på att laga mat, bättre på mitt jobb, bättre på kickboxing, bättre på att springa, man borde vara mer berest, mer allmänbildad, mer insatt… jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, men ni fattar grejen. Jag försöker bli bättre på att leva i nuet, men ibland blir tom det för stor stress, ytterligare en sak man borde göra, liksom.

Inte konstigt att man tappar bort sig ibland.

(om nån av er hittar mig någonstans så säg gärna till)

Fluffig citronfromage på mitt vis

Glöm nu alla pulvervarianter ni ätit hos farmödrar och mormödrar, det här är en riktig, hemgjord citronfromage, gjord på ekologiska citroner och vaniljvisp – för att få den lite lättare. En riktig superdessert, när man vill ha något lätt, lite lagom sött och fräscht! Det går visserligen åt många skålar, men kan man bara hantera en elvisp så kan man göra den här desserten…

Fluffig, lätt citronfromage, 6-8 portioner
1 3/4 tsk gelatinpulver
2 ½ msk vatten
2 ekologiska citroner
1 pkt vaniljvisp
½ dl socker (eller sötningsmedel, om man är lagd åt det hållet)
2 stora ekologiska ägg

Ok, rör först ner gelatinpulvret i vattnet i en liten kopp, och låt det svälla 5 minuter. Tvätta under tiden citronerna, riv citronskalet (utan att det vita kommer med) och pressa ur saften i en liten skål. Nu ska du smälta gelatinpulvret, det gör du enklast genom att hälla upp riktigt hett vatten i en liten skål, sätta ner din kopp med gelatinpulver där i, och röra tills det smält.

Dela på äggen, och börja med att vispa de två vitorna till ett hårt skum i en helt ren skål. Vispa sedan vaniljvispen RIKTIGT fast i en hög skål eller kanna, innan du vispar äggulor och socker i en större skål (här blandar du ner allt sen, så se till att skålen räcker till). Rör ner det smälta gelatinet och citronsaft med skal i äggulorna, vänd ner vaniljvispet och sist vänder du försiktigt ner äggvitorna. Antingen kan du hälla upp det i en schysst serveringsskål, eller direkt i portionsformar, sedan behöver fromagen stå kallt i kylen i ca 2 timmar (eller längre, bra dessert att förbereda!).

Servera med hallon, klassiskt serveras den även med vispgrädde, men då blir den ganska mäktig tycker jag.

Lindonesisk sallad

Jag måste säga att jag verkligen älskar Jamie Olivers recept och matlagningsprogram. Karl’n lyckas ju få allt att se makalöst gott ut, utan att för den skull bli pretentiöst eller komplicerat. Idag testade jag att göra en variant av hans indonesiska sallad, och den blev helt makalöst god! Båda barnen älskade såsen/dressingen, även om den blev liiiiite för stark för Lukas. Dessutom gjorde den att salladen kändes väldigt matig och liksom varm att äta (den är dock mestadels kall). Det här blir lätt en återkommande punkt till sommarens grillkvällar!

Lindonesisk sallad med fläskkarré

Dressing/sås
120 g jordnötssmör
saft från 2-3 pressade lime
1 bit vitlök
1 bit chili
2 tsk fisksås
1 msk sojasås
ca 1 msk kokossocker
ca 1-2 tsk sirap

Mixa allt till en slät dressing – späd ev. med lite vatten, den tjocknar lätt lite och det är lättare att fördela den om den är hyfsat tunn. Försök att inte äta upp all sås redan nu.

Gör sedan en sallad på, tja, vad du nu har! Gärna olika texturer, storlekar och färger, lite varmt, lite kallt osv. Min sallad består av:

kruksallad
kokta rödbetor
avokado
strimlad morot
cocktailtomater
gurka
strimlad rå kålrabbi (Olivers favorit)

Till det serverade jag strimlad, grillad fläskkarré som marinerats över dagen. Salladen ska HELST kastas ihop med dressingen, men för att barnen skulle kunna välja bara de grönsaker de själva ville så blev det uppdelat i högar på ett stort fat, med dressingen bredvid. Vill man köra salladen som ensamrätt så är några pocherade ägg toppen, men jag tror som sagt att det här kommer bli sommarens grillsällskap…

Äggande fredagsmål

Ok, jag erkänner, det här har varit en himlans tjurig vecka för min del. Som tur är så tog den väl mer eller mindre slut idag (den tjuriga delen alltså) tack vare lite mer sol och dessutom oväntat mycket shopping! Mormor hämtade barnen, maken skulle på AW och jag var shoppingsugen – då brukar man ju visserligen ALDRIG hitta något, men på något underligt vänster gjorde jag visst det ändå idag! Toppar, en klänning och en kavaj, känner mig sjukt nöjd!

Hem efter det, lagom hungrig, och hämtade in dagens ägg från hönorna. Kom på att det vore fruktansvärt gott med ett par mackor med pocherade ägg och ansjovis…. Blir alltid sugen på det när påsken närmar sig!

 När jag pocherar ägg gör jag Jamie Olivers variant, dvs jag knäcker dem i en kopp, sen får de bara slinka ner i en kastrull med småkokande vatten. Ingen ättika, inga virvlar, men har man färska ägg som håller ihop så blir de lika fina för det – och det är ju svårt att få färskare än att de kommer direkt från hönsgården…

En av anledningarna till att jag varit på så uselt humör är att jag för tredje veckan i rad gått UPP i vikt av denna jädra 10-veckors diet… Och inga centimetrar som försvunnit heller, så antingen gör jag nåt fel eller så vet jag inte vad som händer. Riktigt jädra surt, och det jag tjurat mest över är de tre väldigt dåliga valen jag har – antingen måste jag korrigera dieten MYCKET, dvs dra ner från 1600 kcal till typ 1300 kcal, och det skulle jag lik förbannat inte fixa, skippa de fria lördagarna, eller skita i allt överhuvudtaget.

Just nu känns det sista mest lockande – trots att jag fortfarande har vinterns fluff som jag vill bli av med. Så, jag känner mig just nu lagom misslyckad, förbannad, frustrerad och tja, tjurig. Jävla skitsatan rent ut sagt. Skit, nu blev jag tjurig igen, det som hade släppt av shoppingen… Får väl gå och kika på mina inköp och se om det hjälper!

Har nån några intelligenta och hjälpsamma tankar, trix eller åsikter så ventilera dem, för all del…