Värsta reklamen

Idag tänker jag bjuda på en riktig bildbomb, för det har ju varit fantastiskt väder OCH jag har haft kamera + mobil på mig nästan hela dagen. Absolut varning för att det här kommer vara grov reklam för att bo på landet! (Dock ej sponsrat – haha, jag kanske skulle betala mig själv för att göra reklam för att bo så här??)

Det var ju hur soligt och härligt som helst idag, men också ganska kallt. Dessvärre för oss – för vi hade en massa små projekt och sysslor vi tänkt få uträttade under dagen, men allt som har med stängsling, stolpar och gräva fick liksom vänta, det är ju tjäle överallt. Så, vi fick tänka om lite, för ute vill man ju gärna vara i solen. Vi hade en liten gäst idag också, Filips bästa kompis, så vi började med att grilla lite krabbelurer ute.

Jag fick hjälp av Lukas att fota lite med, kan ju vara kul att själv få vara med på bilderna ibland också.
Nygrillade krabbelurer lockar till och med ut tonåringen…

Vi satte oss i lä vid picknick-kullen och stallet, på stålbänkarna jag fyndade alldeles gratis hos en man som rensade ur trädgårdsförrådet. SÅ bra när man har stora ytor och gärna vill ha en sittplats till hands utan att behöver gå ända till huset… De är lite rostiga, orkar jag så ska jag slipa och måla till dem framåt sommaren – men de funkar ändå så länge.

Sen ville man ju ändå liksom GÖRA nåt – det är alldeles för kallt för att bara sitta still ute, även mot en södervägg. Jag kom på att det fanns ett par gamla döda träd på en av kullarna, så jag letade fram motorsågen och gjorde mig extra fashionabel med looken ”hjälm ovanpå mössa”.

Tur att man redan är gift!

Fler blev inspirerade och Lukas fick en yxa och har härmed huggit ner sitt första egna träd! Inte illa, för det var riktigt hårt trä!

Välförtjänt stolt!

Sen blev det dags att åka och hämta ett lass hö från en dam i området som skulle tömma sitt höloft – gammalt hö, men det funkar ypperligt som bäddmaterial till grisarna och till hönsens reden. Det var dock lite dammigt, så när vi skulle tömma hela släpet så drog jag på mig nästa mundering:

Det var nog bra, för när vi lastade släpet så nös jag som en tok, hahaha… Men alltså, det ÄR så tacksamt när man kan få sånt här och dessutom gratis – de blir av med det de inte vill ha och vi får möjlighet att få sånt vi behöver. Glad blir man då! Filip och hans kompis åkte ”modernt hölass”, alltså i bilsläpet med hö när vi rullade fram det på gården, och hade väldigt roligt med att hoppa runt i det. Kommer absolut hitta hö ända in i kalsongerna där tror jag… Grisarna fick hela huset fyllt med hö och det kan behövas nu när det blir ganska kalla nätter framöver.

Alltså det har varit en fantastiskt dag, jag är sådär skönt trött i kroppen och känner mig lite väderbiten. Än är det för klen sol för att det ska ge några fräknar, men om nån månad eller så kanske det kan komma några. Nu ska jag nog orka med två ganska mastiga dagar i inledningen av nästa vecka tror jag!

Aloo Goobi med röda linser

I veckan blev jag serverad en sån god vegetarisk gryta på en konferens på Stora Hotellet (och en kaka, ska försöka få tag i receptet på den), jag tror att det var en variant på Aloo Gobi så idag försökte jag återskapa den. Inte exakt lika, men väldigt gott – hela familjen åt med god aptit. Ingen av oss är så förtjust i kikärtor, så vi tog röda linser istället och det blev kanon. Billigt, hyfsat snabbt, varmt, gott och mättande – perfekt mat just nu alltså. Jag gjorde i min jättegryta på 7,2 liter, men receptet nedan är EN sats och lagom för ca 6 hungriga personer.

Aloo Goobi med röda linser (ca 6 portioner)

1 gul lök
2-3 vitlöksklyftor
1 ”tumme” färsk ingefära
1 litet blomkålshuvud
ca 3 potatisar
1 msk spiskummin
1 tsk mald kardemumma
2 tsk mald, torkad koriander
1 msk paprikapulver
Chilipulver efter tycke
3 msk tomatpuré
4 dl vatten
1 tärning grönsaksbuljong
1 burk/tetra kokosmjölk
1,5-2 dl röda linser, väl sköljda (beroende på hur mycket linser du tycker det ska vara helt enkelt)
0,5-1 msk honung
limejuice
salt och peppar
matolja

Serveras med basmatiris och om man vill någon form av bröd (vi tog Libabröd)

Hacka lök grovt, riv eller finhacka vitlök och ingefära. Tärna potatisen i lagom munsbitar (inte för små) och dela blomkålen i lagom bitar för att äta.

Lägg olja i en panna och ha i kryddorna (förutom honung och lime), lägg i lök, vitlök, ingefära, potatis och blomkål och fräs på medelvärme i ungefär 5 minuter. Tillsätt tomatpuré och fräs nån minut till. Häll på vatten och kokosmjölk samt tillsätt grönsaksbuljong och linserna.

(nu är lagom att börja koka riset)

Låt sjuda till linser och potatis är färdiga (blomkålen får ju gärna ha lite spänst kvar), det tar ca 20 minuter. Smaka av med honung, limejuice, salt och peppar (ganska mycket salt då potatisen suger åt sig en del). Servera med ris och ev. bröd – och ev. lite extra chili för den som önskar.

I morgon ska jag för första gången någonsin testa att göra egen ärtsoppa – med receptet från Susannes skafferi. Ska bli gott!

Mohikan eller kanske hockeyfrilla?

Jag tappade lite tråden i fånga februari känner jag, det var en massa ord nu på andra halvan som jag liksom inte fick så mycket associationer till. Och lite tomt i huvudet i övrigt med känner jag, nu kommer lite av den där tröttheten som alltid kommer i slutet på vintern med.

Just nu är det den tråkigaste perioden för många saker faktiskt, det är inte så mycket att fota ute pga allt är dött och visset, och det är ingen snö som skapar vackra landskap. Lika död och vissen ser jag själv ut med så här års, huden är så blek så man ser nästan ut som blåvit lättmjölk och de mörka ringarna under ögonen gör inte direkt nåt för utseendet heller. Tittar jag på mina foton tillbaka i åren så tar jag i princip aldrig några bilder på mig själv så här i slutet av vintern, det blir nog först när vårsolen kan locka fram de första fräknarna och man får lite liv i ansiktet igen.

Inte ens håret vill vara med nu, det är frissigt och elektriskt och känns långt och stripigt. Nä, det är dags för lite förändring, och jag har äntligen fått en hyfsat klar bild över hur jag vill ha det – men jag tänker hålla er på halster lite ändå. På måndag är det dags, på morgonen tack vare att min fantastiska frisör kunde stuva om i schemat då jag med några kollegor kommer åka till Energimyndigheten i Eskilstuna på måndag-tisdag för lite utbildning. Vi ska hjälpa till med rådgivning när företagens elkostnadsstöd ska delas ut och vi ska få utbildning inför detta.

Nej men nu har jag haft den här frisyren i alldeles för många år?! Den har varit suverän och lätt att variera, men ni får det ändå bli nåt nytt ett tag!

Så, det är nog en ny frisyr jag längtar efter mest just nu – ja och så lite vårfräknar med då, men det senare lär ju dröja ett tag till…

Muskler

Just i denna sekund är klockan 18:37 och jag tror faktiskt att varenda muskel är trött, passande för dagens inlägg i fånga februari.

Jag och Filip har varit ute i trädgården sedan 09:50 i morse och grejat – det fantastiska vädret gav ju sån otrolig energi och lust att just vara ute. Vintersolen värmer bara ett litet uns, men ljuset och energin är lika välbehövligt som en semla en deppig vinterdag – dvs helt livsnödvändigt. Jag har grävt upp pepparmynta i ett stort land, visserligen är det en favorit hos bin mm på hösten, men jag lovar att odla något som inte sprider sig lika lätt som ersättning till dem. Jag har grävt upp ett gammalt träd som ruttnat i roten, jag har klippt aronia-häcken intill kökslandet och jag har enligt sedvanlig rutin klippt ner lite av fjolårets döda växter alldeles för tidigt. Och det vore väl lustigt om jag helt plötsligt skulle frångå denna rutin, hur skulle trädgården DÅ se ut?

Köksträdgården ser inte mycket ut för världen just nu, men det blir bättre!
Vi har en lååång häck av Aronia runt tomten vilket är mycket tacksamt, men just vid köksträdgården tar den lite väl mycket plats och sol. Bara att klippa ner lite!

Som ni ser så har jag jobbat på rätt bra, men faktum är att jag ändå inte LYFT eller gjort en enskilt tung ansträngning för kroppen. 4 veckor får jag inte ”styrketräna tungt” efter operationen, men rörelse och lagom ansträngning uppmuntras. Mitt gympkort är pausat februari ut, sen hoppas jag att jag orkar ta tag i träningen igen, även om det kommer bli motigt att ”börja från noll” ungefär. Jag har inte ont nånstans längre om jag inte råkar anstränga bålen för mycket eller i ett konstigt läge och resultaten av operationen verkar av allt att döma bli kanon!

Jag har haft gott sällskap ute av både små…
…och stora!

I morgon verkar det också bli fint väder, åtminstone på förmiddagen, och jag tänker att lika mycket tid ska spenderas ute då.

Just nu är jag dock som sagt var riktigt trött, och dessutom åt vi just en kanonmåltid med årets första grillning (revben) och ugnsbakade rotsaker och till det blev det en veteöl, så nu skulle jag utan ansträngning bara kunna luta huvudet bakåt och somna… Vilket såklart skulle paja hela nattsömnen och den har inte varit kanon ändå på sistone pga Filip har strulat (drömt??), så jag vill nog spara vilan till natten.

Hoppas ni haft en lika bra dag som jag!

Mamma

Ett inlägg i Underbara Claras utmaning fånga februari.

Vi har skaffat en surrogatmamma – möt Hönan Herta! Hönan Herta är en lite dvärgsilkeshöna som var till salu på blocket pga att hon bara ruvade hela tiden – PERFEKT eftersom våra Silverudds Blå-hönor inte är lagda (eller framavlade) åt det hållet. Jag vill helst slippa kläcka ägg i äggkläckare utan vill mycket hellre ha en riktig hönsmamma till kycklingarna.

Den här makalöst söta lilla ”tanten” (hon är bara 2 år men hon ser precis ut som en liten tant i pälsmössa) bor just nu i hönshuset tillsammans med ankorna och två snälla hönor vi flyttat över för att hålla henne sällskap. När det blir lite varmare ute – kanske i början av mars, kommer vi ta ett gäng ägg (beräknar runt 8-9 st) från de hönorna som är i tunnelväxthuset och som går med en tupp och lägga under lilla Herta. Förhoppningsvis kommer hon då ruva fram ett litet gäng kycklingar! Vi tänker att vi ska kunna låta henne ruva 2-3 gånger i år om hon vill och mår bra, för att förnya flocken. Hönor lägger nämligen inte ägg så länge, 2-3 år ungefär, så vill vi ha kontinuerlig produktion så måste vi liksom fylla på.

Håll med om att hon är så söt!

Drömmar

Jag skulle utan problem kunna spendera minst de 6 sommarmånaderna och vara ledig på heltid för att fixa med gården – om jag hade haft en oändlig ekonomi. Men även om nu en vinst på lotto kanske inte LOGISKT sett känns trolig så finns ju ändå möjligheten där – och därmed betalar jag för rätten att drömma, som en kompis sa så klokt om lottoavgiften.

Så vad SKULLE jag vilja göra då? Jo vi har en lång lista såklart… Jag ska dela hela listan en dag, men idag tänkte jag fokusera på trädgårdsprojekt jag skulle vilja göra, eftersom längtet efter grönska och odling aldrig är så stort som nu. Så här kommer våra trädgårdsplaner (som kommer förverkligas i takt med ork, tid och pengar):

Trall och pergola vid växthuset

Utmed långsidan av växthuset har vi planterat en massa amerikanska blåbär av olika slag, och framför växthuset på gräset står idag den köksbänken som skymtar på bilden ovan. Här skulle vi vilja bygga ett litet trädäck med pergolafunktion, dels för att få en gnutta skugga i växthuset under sommaren men framförallt för att få en bra och mysig arbetsyta. Den skulle jag vilja kanta med land där vi kan odla klätterväxter och lite annat – kanske rosor? Den låååååångsiktiga planen med den platta gräsytan kring växthuset är att den ska få bli riktigt, riktigt lummig. Skulle även vilja plantera pil här och fläta ihop till ett grönt ”tält”, både för barnens skull men även för att det skulle ge en bra plats för hönorna att söka skydd i från sol och rovfåglar om det behövs. Vi har dragit fram vatten till köksbänken redan nu, vilket är oerhört praktiskt!

Stenpartiet framför huset

Det här stenpartiet är något av en pest – supermycket ogräs och i somras blev lösningen att helt enkelt låta det som såg ok ut få växa vidare där – mestadels viol, något slags fluffigt gräs och lite annat (plus tistlar och maskros som jag ryckte bort). Här vill jag bygga terrasser istället, alltså odlingslådor i olika höjder. En del av stenslänten är ganska flack, så jag tror det blir svårt att bygga bort hela, men vi kan nyttja den till viss del ändå. Närmast själva gårdsmarken och längst till vänster här ovan är slänten dock lite brantare och jag tror att två lådor här vore perfekt. Jag tänker mig perenner och kanske lite buskar här, lättskött och frodigt.

Längsmed kanten skulle jag vilja matcha ”häcken” av kantnepeta på högersidan, fast istället med lavendel som jag verkligen ÄLSKAR men inte har någon av. Nederst i bild (och närmast garaget) skulle jag vilja ha en härlig rabatt med perenner, lättskött men frodig och i flera olika höjder. Här mellan skulle jag vilja ha någon form av enkel trappa, både att ställa lite fina krukor med växter på och även för att kunna ha som sittplats på sommaren.

Det här projektet kräver ju en del, både virke och jord men även en ganska stor arbetsinsats – förutom växter som inte heller är gratis. Men NÅN gång så ska det väl bli gjort.

Som ni ser så finns det gott om idéer och tankar, det här är bara två av många, och jag älskar att gå runt och bara hitta möjligheter på gården. Trädgård är dock det jag tycker är nästan svårast, vill helst ha en sådär superlummig och ganska självgående trädgård utan stora, kala gräsytor, men det kräver en hel del kunskap, massa planering och tålamod och så pengar då, återigen. Nåväl. Vi ska ju bo här hela livet och ser vi hur mycket vi hann göra redan första året på gården så har jag goda förhoppningar om att vi kommer fortsätta ta oss framåt, och SÅ jag kommer älska varenda steg dit!

Min kärlek

Det är inte svårt att skriva om min kärlek, men oftast gör jag det inte eftersom han inte gillar uppmärksamheten. Men ibland är det svårt att INTE skriva om honom, tex när dagens rubrik i Fånga februari är så passande.

Min kärlek är också min bästa vän, min andra halva och han som jag gärna delar precis allt med. Vi, som är som bäst när vi har projekt i hop, har ju världens bästa grogrund här ute, det gäller bara att komma ihåg att lägga lite energi på just kärleken med. Jag påbörjar oftare projekt och planerar, han är den som ser till att det görs bra och klart när mitt tålamod tryter. Det är SÅ roligt att planera projekt ihop, drömma lite, fundera över hur vi kan göra det riktigt bra och sen njuta av resultatet. Nästan alltid är vi överens på det stora hela, så konflikter i projekt är ganska sällsynta (och i övrigt med, ser sällan en poäng med att bråka om saker). Nej allt är inte perfekt såklart, vi har våra sidor hos varandra som vi inte är överförtjusta i såklart.

Fatta att vi till våren varit gifta i 18 år?! Och fortfarande kan vi skratta massor ihop!

Utan min kärlek skulle det här livet kännas väldigt ensamt och tomt!

Men det är mer kärlek här på gården och i familjen:

Kärleken till han som är minst i familjen…
Kärleken till de två stora, och vår gemensamma kärlek för nöjesparker….
Kärleken till alla djur på gården…

Och så till sist en STOR kärlek till hela denna gård!

Sommar…
såväl som vinter!

Hönshuset är (typ) klart!

I helgen har vi återigen spenderat det mesta av vår tid i hönshuset, nu har det varit med att måla, sätta in ett ”ventilationsrör” (egentligen en bit stupränna) och spackla/foga. Vi hade lite olika färgrester hemma som vi använt upp, tex grundade vi faktiskt med våtrumsgrund pga vi hade det över sedan badrummet, sen blev det vanlig vit inneväggfärg och nederst i ”ank-delen” blev det en liten skvätt våtrumsfärg – det som är beige här på bilden.

Det är lite lägligt ett litet hål ut under väggen ungefär där vi har den lilla plastbacken med vatten, och golvet lutar där, så om ankorna skvätter ut mycket vatten så kan det rinna ut där. På de här bilderna är det inte spacklat/fogat, det arbetet pågår faktiskt just nu.
Nu har vi återigen ett litet ”för-rum” som är avstängt med nät, där kan vi ha hönsmat, spån och annat. Innanför nätet är den smalare ”ankdelen” som syns ovan med, där ligger endast lite halm. Hönorna gillar inte att ha blött om fötterna, men vi vill gärna kunna ha dem i samma hus, så då blir detta lösningen.
I hönornas del är det nu målat, spacklat och fogat (inte på bilden) och de har fått gipsat tak med, så nu ska det inte finnas några utrymmen för kvalster att gömma sig till sommaren.

Det som saknas är att vi ska göra sittpinnar till alla hönor (för de som bor nere i växthuset nu ska ju flytta upp hit), samt att vi ska lyfta upp bestå-byrån som agerar värpreden och så att vi ska sätta plexiskivor för fönstren. Det senare får dock vänta eftersom det är lite dyrt – nästan allt annat förutom gipsen är sånt vi haft hemma. Vi passade på i helgen nu när det var lite varmare OCH billig el, då kunde vi köra varmluft i fläktarna och måla, skönt att ha det klart även om övriga hönor inte kommer flytta upp riktigt än.

Vi kan väl ta en liten kik på hur det såg ut från början va?

Nej men lite förbättring kan man nog ana, hahaha! Vi är väldigt nöjda och även om vi inte kommer veta säkert förrän till sommaren att det funkar bra i förhållande till kvalster så kan vi åtminstone konstatera att det är bra mycket bättre miljö där inne nu, det blåser inte så det fladdrar i håret som det gjorde innan…

Tyvärr verkar det som en %&#€ duvhök kom och snodde åt sig en höna nu på kvällen, till vårt stora förtret! Riktigt jäkla surt!

Nu är jag TRÖTT men på ett skönt sätt och tänker parkera mig i soffan. Jag hade verkligen gärna haft SÅ mycket mer ledig tid för att jobba med gården, för det är så otroligt roligt och tillfredställande, men nu är det som det är och man får nöja sig med helgerna.

Mod

Ett inlägg i Underbara Claras utmaning fånga februari.

På ett sätt så skulle kanske många klassa mig som modig. Modig för att vi byggde vår första hus som ganska unga när många tyckte det var galet mycket pengar. Modig för att jag bytte karriär mitt i livet och gav mig ut i något nytt och okänt. Modig nog att ta steget och förstå när jag behöver lyssna på mig själv och därpå återigen byta karriär för att orka med. Modig för att vi följde vår dröm att flytta ut till landet och börja leva gårdsliv. Kanske modigt för att jag delar med mig av mina svårigheter och tillkortakommanden här?

Jag är ganska höjdrädd med, men utmanar gärna mitt mod sådär lite lagom – typ som när man är fast förankrad i en höghöjdsbana till exempel.

Jag kan känna mig själv modig ibland med, när jag liksom radar upp det så här, men just i varje beslut som fattas så tycker jag att jag mest går på min magkänsla och intuition. Intuitionen lyssnar jag väldigt mycket på, jag litar faktiskt i hög grad på att mitt ”inre jag” eller vad vi ska kalla det, faktiskt känner vad som blir bäst. På det sättet kan jag känna att jag kan hålla mig själv om ryggen även om inte andra gör det. Ibland kan mod bara komma av tanken att ”det här har ju en massa andra människor gjort, om de klarar det så klarar säkert jag det med”.

Att byta karriär och bransch sådär mitt i livet är nog det beslut jag själv känner krävde mest mod. Men jag blev så väl omhändertagen och bra bemött, att det inte alls var det som oroat mig som blev jobbigt.

Att lyssna på intuitionen eller magkänslan KAN ju också göra att man avstår från allt det som känns läskigt och obehagligt, men i mitt fall är jag ganska bra på att identifiera känslan och låta den finnas där utan att ta över. Om inte magkänslan bara säger ”NEJ” förstås, då litar jag på DEN känslan och avstår… Men det där obehaget, det har jag övat på att hantera med, varje gång jag ska hålla i ett seminarium eller prata inför folk, då övar jag på det genom att ”Fake it ‘til you make it”, jag ger helt enkelt inte obehagskänslan rum nog att sväva iväg och växa utan försöker se den, acceptera den, men sen köra på ändå.

Jag tror att det som andra ser som mod är nog bara när jag gör saker där lusten överväger just den där oron eller obehaget, och då kanske jag inte känner att jag gjort ett sådär vansinnigt modigt val ändå.

Att ge sig på att själva lägga klinker på altanen kräver också lite mod.

Det ska tilläggas med att orken att jobba emot sitt obehag eller oro självklart varierar från dag till dag, och vissa dagar ORKAR jag inte ta utmaningen. Vissa saker är för mig alldeles för läskiga att jobba mot oron med också, även om det kanske är sånt som andra inte alls tycker kräver mod.

En sak jag är orimligt stolt över är när jag ser uttryck till mod hos mina barn med. Mod att berätta om sånt som känns jobbigt, mod att fråga tjejen man är kär i om hon vill följa med ut och äta, mod att be om hjälp när det är svårt och mod att fatta egna beslut. För finns det något jag vill skicka med mina barn så är det just att VÅGA PROVA (eller nu när jag skrev det så finns det faktiskt en massa saker jag INTE vill att de ska våga prova, men ni fattar). Att det är ok om det blir fel, men att det inte är ok att INTE följa sin magkänsla.

Må mina barn alltid ha modet att gå sin egen väg ❤

Vad är mod för dig? Vad önskar du att du skulle våga göra?

Drygt 4%…

…det är vad rörliga bolånen förväntas ligga på inom kort, enligt SBAB. Ja jag vet, det här är den mest väntade lågkonjunkturen någonsin, klart vi har sparpengar osv, men alltså… aj? Vi har lån på ungefär hälften av gårdens värde, men det kommer bli åtskilliga tusenlappar i månaden framöver och vi kommer behöva tänka oss för lite mer.

Jag ska inte fördjupa mig på något sätt för jag är absolut inte så insatt, men jag kan väl konstatera att vi och ganska många fler kommer tycka att det blir lite jobbigt – och för de som har det sämre ställt eller kanske är ensamstående i ägda fastigheter så blir det såklart MYCKET jobbigt. Men ändå, det var ett besked som påverkade min dag i dag, och garanterat månader (eller snarare år) framöver, så det känns ändå rimligt att snudda ämnet – även fast det är det tristaste man kan skriva om så här på en blogg kanske.

Även nu så känner vi att vi gjort rätt ändå, här på gården finns det möjligheter att åtminstone göra små insatser i vardagen, åtminstone till sommaren när odlingen drar igång på riktigt. Kanske får vi tänka likt mormor fast på ett nytt sätt – att vi sparar pengar på sommaren då vi kan äta egenodlat, pengar som senare kan användas under vintern. För att förvara mat långsiktigt (egenodlad mat alltså) är verkligen inte det lättaste. Inte ens om vi på något sätt lyckas ”reparera” (eller mer bygga upp på nytt) vår jordkällare så är det enkelt att förvara exempelvis potatis en hel vinter. Nu menar jag inte på något sätt att vi är fattiga så vi bara har råd att äta egenodlad potatis, det är inte det, men det ÄR svårt att ta tillvara sånt man odlar för att kunna använda det under vintern. Just nu är vi självförsörjande på frysta tomater (typ som krossade tomater), äppelmust och de flesta sorters marmelad, men övrigt är inte så smidigt att förvara i längden.

Egna tomater är ju något att längta efter oavsett…

Därför ska det ändå bli väldigt kul att testa att odla vintertomater – tomater som med fördel lagras inne över vintern helt enkelt. Vi ska också testa två sorters pumpa (vintersquash och myskpumpa) samt en lagringsbar gurka (sikkimgurka), med förhoppning om ett tillskott på grönsaker till vintern. Jag ska även försöka få tag i frön till foderbetor för att ha att stötta upp till grisarna istället för enbart spannmål köpt av bonden under vinterhalvåret.

I kväll tänkte jag äntligen få tummen ur och få ner mina tomatfröer för i år – lite sent men jag ville heller inte starta för tidigt som jag gjort typ alla andra år… Jag ska också försöka få lite mer ork att under året fylla på mina sådder, det är där jag är sämst för jag har INGEN odlingslust från typ midsommar och framåt – och då behöver man ju fylla på allteftersom i landen för att inte stå utan till hösten.

Det lät säkert dramatiskt det här och det är det ju inte, men man börjar ju ändå tänka lite – och påverkade kommer vi ju alla bli. Hur tänker ni?