I dag blir hon 1 år, den lilla tösen som kom till oss i slutet av förra vintern. Första månaden trodde vi nog att vi gjort ett allvarligt misstag som skaffat hund, hon bet och tuggade på allt och alla med sina piraya-tänder. Men allteftersom tiden gått har hon blivit en nu självklar del i familjen, och hon räknar sig själv absolut som en familjemedlem – hon är alltid lite förolämpad när hon inte får sitta med oss vid matbordet och äta på en egen stol (det får hon alltså inte, för tydlighetens skull).
Snälla, fina tösen.
Äntligen har vi tagit oss igenom hennes första löp med, så nu tänker vi att det bara kan bli lugnare framöver 🙂
Haha, så liten du var när du kom! Kindpussar var lite ovant då, så att säga.
Nala är oerhört snäll, och försiktig med Filip (om de inte leker alltför våldsamt). Hon är väldigt kärleksfull i sin flock, men har även integritet – vill gärna vara nära oss men inte alltid bli kelad med. Hon får nog räknas som en reaktiv hund, när något annat pockar på uppmärksamheten (som andra hundar, katter eller vilt) så är hon helt omöjlig att få att släppa fokus från det intressanta och ställa tillbaka det till oss, oavsett om vi så slängde en korv i huvudet på henne – mat är inte SÅ himla intressant för den här damen. Samtidigt är hon skärpt och älskar att träna – då är koncentrationen på max och hon har SÅ roligt – det är bara tid och ork hos oss som inte riktigt funnits där i så stor utsträckning som någon av oss skulle vilja.
Från så liten…
Till en stor tös!
Ska hon leka då ska det springas (lite dragkamp med är kul), så då behöver man nästan blanda in en hundkompis för VI kan INTE springa alls så långt, snabbt och mycket som fröken vill och kan!
Högt gräs är superkul att leka i!
Slappa är också skönt, så länge vi gör det samtidigt och hon kan ligga intill och ha ett öga på oss. Det går bra att bli lämnad ensam – nu fick vi börja om lite med träningen på det i nya huset men det går framåt – då är hon oftast duktig och lägger sig och sover. I övrigt älskar hon vår gård, massor med ytor att springa på och många intressanta lukter att jaga efter…
Jag är fortsatt lika trött som i helgen, spenderade hela dagen i går ”efter jobbet” med att antingen sitta framför brasan och läsa eller ligga i soffan och småslumra. Var INTE beredd på hur trött jag skulle bli, var nog mer rädd att jag skulle känna typ stresskänslor eller så? Det har i alla fall INTE infunnit sig (än) så det känns såklart bra, trött är ju ändå inte lika jobbig känsla. Däremot är tröttheten annorlunda mot innan utmattning, då kunde man ju göra saker FAST man var trött och liksom pusha sig igenom, det finns inte på kartan nu – på gott och ont. Men skit i det nu, låt oss tänka på nåt roligare 🙂
I och med att mörkret blir mer påtagligt så här års så börjar jag även längta efter lite julpynt, eller kanske snarare vinterpynt? Det skulle inte skada med lite ljusslingor ute och inne vill man ju helst ha det så ombonat och mysigt som det bara går nu. Speciellt som det är sådär riktigt råkallt och trist ute nu med… Gick i alla fall upp på en av våra små kullar häromdagen och nöp av några kvistar från en enebuske och ställde in, inte julpynt men ändå liiiite den känslan.
Fatta det med, att jag kan gå och plocka in från min egen mark? Har dessutom nån vag känsla av att enar är typ fridlysta? 🙈 Men som sagt, nöp några små grenar, från en STOR buske. Nåväl.
Min enda bedrift denna helgen var ju annars att jag bakade lussekatter, tycker det är så baltigt och kladdigt med jäsdegar, men lussekatter är ju ändå obligatoriskt nu framöver. Så sjukt gott dessutom, precis lagom sött för min del!
Det var många, många år sedan jag hade några vidare ambitioner för julen, kanske delvis för att jag fått rationalisera bort allt pga stress. Men av någon anledning känns det lite viktigare för mig nu, att faktiskt HA lite traditioner och låta dem ta plats, så att inte alla dagar liksom flyter in i varandra. Däremot får det såklart bli i mån av ork, det är inte så att jag har någon prestige i att göra saker utan jag vill bara göra sånt jag känner för. MEN, jag ser verkligen fram emot att få pynta lite i det här huset till advent, då min bror med familj kommer hit (om alla är friska, ta i trä).
Tänk, den här julen har vi en riktig spis att hänga upp julstrumporna vid!!!
Jag vet inte om det beror på att jag börjat jobba (eller vad man nu ska kalla 2 dagar a 3 timmar på arbetsplats), eller om det är sviterna efter flytten eller om jag helt enkelt håller på att bli sjuk, men jag har aldrig varit så trött i mitt liv som jag varit denna helgen. Det här är tredje dagen jag lägger mig innan nio på kvällen, och nätterna har ändå varit rätt bra så det är inte sömnbrist. Hade en kort känsla av energi lördag förmiddag, då bakade jag lussekatter eftersom jag var själv hemma – lugnast så, men sedan dess har jag inte gjort nånting. Och eftersom jag tydligen ändå mäter mitt egenvärde i min prestation så har det varit en rätt deppig helg.
binary comment
Nåväl, jag har i alla fall hunnit läsa en del, nu är jag mitt i sista boken av Wheel of Times (igen) och ser med viss oro fram emot serien som kommer ha premiär inom kort. Oro, för jag undrar om serien kommer kunna hålla måttet som böckerna gör… Nu ska jag sova, kram på er!
Det är lördag, klockan är strax efter åtta på kvällen, och jag har just gått och lagt mig i sängen – men kom på att jag bara MÅSTE skriva lite hastigt om en sak. Nu i kväll så gick strömmen här, vi satte lite obetänksamt på pyrolys på ugnen samtidigt som vi körde diskmaskin och torktumlare, vilket var så att säga en gnutta mer än vad som gick köra samtidigt. Ingen av snabbsäkringarna hade löst ut, utan efter lite rådgörande med vänner och bekanta samt tips via instagram så slog vi fast att en (minst) av propparna på utsidan av huset var trasig, fast det inte syntes så väl. Vi bytte, men hade bara en 10A liggande, så vi får hoppas att vi klarar oss igenom natten nu när vi inte kör en massa saker samtidigt. Det var ju inte hela världen som så, vi har både ficklampor redo, nödljus och annat, men just när man inte riktigt hittar saker så blev det ju ändå lite knepigt.
Men, jag hade lagt ut en fråga om hjälp på instastorys, det var det som ledde mig till det här inlägget egentligen. För jäklar vad jag är glad och tacksam över alla mina ”nya” vänner jag fått genom detta jobbet, fattar inte riktigt hur men jag har lärt mig att hantverkare och bondpojkar (och säkert töser, men jag har inte träffat så många såna) KAN saker? Som när jag känner mig som en korkad stadsbo och inte riktigt fattar det här med hur sjutton en trekammarbrunn funkar för avloppet, för nästa vecka töms den och då ska vi tydligen fylla på vatten. Vart? Hur mycket? Jo men då kan man fråga en kollega eller en klasskamrat så får man superbra hjälp!
Otjänligt vatten? Har fått massor med tips och kontakter och förslag på hur man kan lösa problemet, samt lär mig massor på kuppen. Om man kan eller behöver stötta upp stalltaket om vi vill sätta solpaneler? Jo men då gör du bara så här… och så vidare. Det går absolut att googla saker och det görs frekvent, men att ha en massa kompetenta, lugna och SNÄLLA människor runtomkring sig som har tålamod nog att förklara – ni förstår inte hur glad jag är för det!
Så, tack till alla er som snällt förklarar för den här ibland ovetande personen om hur sånt som egna brunnar och avlopp funkar, eller som ger tips på vart jag letar vidare efter problemet när inte snabbsäkringarna hjälper och strömmen har gått. Tack, tack och tack!!!
Sitter i soffan och är rätt trött, men tänker ändå att jag vill skriva lite kort om hur det har varit att börja jobba – eftersom faktiskt så många har frågat.
Var rätt nervös i onsdags, lite som att börja ett nytt jobb, jag visste inte vad som skulle förväntas av mig, vad jag skulle göra, eller hur det skulle kännas. Men jag kom till jobbet och började med möte med min närmsta chef och HR, och vi gick igenom lite vad som kan funka. Jag kommer få lite enkla uppdrag till en början och det känns himla bra, för något annat skulle inte funka. Är fortfarande nästan fascinerad över hur annorlunda huvudet (inte) funkar nu, kan INTE ta in mer än en sak i taget det är helt klart. Kan heller därför inte direkt tänka och planera för längre fram än typ i morgon, vilket både känns konstigt, otillräckligt men samtidigt rätt skönt? Det är som om hjärnan själv slår i från så jag inte KAN få för mycket intryck.
Gammal bild pga trist med blogginlägg utan nån bild, men känner mig mest just nu bara gammal, sliten och trist.
Men i alla fall, nog om min tröga hjärna, det känns i alla fall bra efter två dagar (á tre timmar). Har känt mig väldigt, väldigt välkommen och fått så många varma hälsningar så det värmer något enormt! Känslan just nu är att om jag kan få en lugn och långsam start som inte överskrider min ”mentala budget” så kan det bli kanon det här. Känner också att det kommer behöva få ta tid, har varit supertrött efter min massiva insats med hittills mestadels bara prata lite med folk. Tänkte mig inte för i går utan tänkte att jag kunde handla på vägen hem, istället för att vi skulle åka in på kvällen, men nånstans mitt i affären tog orken slut så det blev ett lite konstigt inköp. Måste absolut tänka aktivt att jag inte kommer orka sånt som känns normalt i andra fall, för det känns så himla konstigt och ovant.
Så tack till er alla, som gjort att jag känner mig välkommen och inte bortglömd eller borträknad!
Höstvinden viner om knutarna på huset, och det susar i spisen av blåsten. Riktigt skrutt-väder är det, men jag hann som tur var få till en hyfsad promenad med Nala innan det började regna åtminstone. Nu sitter (ligger) vi i soffan och kollar la Casa de Papel, med gårdagens pizza som lunch i soffan (när inget av barnen är hemma och ser) och en stor balja kaffe. Jag har packat upp några kartonger – försöker ta några varje dag – och har inga vidare planer för dagen förutom att försöka njuta av att få vila hur mycket jag vill, för i morgon börjar jag jobba 25% (det kommer bli 3 timmar om dagen måndag – torsdag och så skola på fredagen då). Vet inte riktigt hur jag känner för det, faktiskt.
Ett foto taget på vår äng för nån vecka sedan, känns som det inte varit några soliga kvällar sedan dess.
Eller jo förresten, EN plan har jag, nämligen att gå och se Bond-filmen i kväll på bio. Jag har hittills aldrig missat att se en Bond-film på bio och det vore ju himla synd om jag gjorde det nu. Älskar ju de filmerna, och det var ju såklart evigheter sedan man var på bio så det ska bli kul! Går själv, inget av barnen vill hänga med och nån ska ju vara hemma med, men det funkar det med. Ser framför mig en stor portion popcorn och något gott att dricka.
Maken var sjukt duktig och tapetserade klart vardagsrummet häromdagen, jag har målat de två väggarna som skulle vara enfärgade. Blev otroligt fint, men det saknas lite småfix och lite möbler än – vill gärna visa er men vill också att det ska vara liiiite mer klart. Njuter dock himla mycket av att det är såpass i ordning som det är nu, varje sak man får på plats och kan inreda med gör ju att det känns mer ombonat. Fick däremot ett surt besked att tv-bänken Stockholm jag beställt nu var restad, skulle hämtat den i morgon.
Tapeten heter i alla fall Emelie Garden Green och är från Sandbergs (likt bilden). Blev så tvärkär i den! Också rätt coolt att den är gjord utifrån ett original från 1860-talet.
Ser fram emot att få julpynta här sen, det är liksom ett hus som är som gjort för julpynt känns det som. Känner mig dock lite trött på influensers på instagram som redan kör hela ”julinspo”-inlägg (såklart bara vitt och krispigt och det ÄR ju ”gammalt blandat med nytt för den där personliga känslan”🙄 )! Jag vill inte se ett hus som redan är färdigpyntat redan, jag vill ju hinna längta lite och spara lite på karamellen. Kan leva med Underbara Clara som SMYGER igång med lite tallris och nån vit julstjärna, det känns liksom mer rimligt snarare än ett helt koncept. Men men, nog om julen för nu, först ska vi se till att inte blåsa bort i höststormen…
Nej men, det kunde jag väl räknat ut att om jag skriver att det bara är positiva överraskningar med huset så kommer det såklart dyka upp nåt. Och det gjorde det, via ett brev på posten i fredags där vi fick resultaten av vattenprovet på vår brunn.
”Otjänligt vatten” stod det.
Närmare bestämt är det en för hög halt av Koliforma bakterier som ställer till det. Det kommer sig troligen och oftast av ett brunnslock eller en brunnskonstruktion som inte är helt tät och där då växtlighet, småkryp och insekter kan ta sig in och förorena vattnet. Dessa bakterier kan ge magproblem, så nu kan vi inte dricka av vattnet och måste koka det i två minuter för att döda bakterier. Smidigt…
Första steget är att via mäklaren få besked om vems ansvaret är, de förra ägarna har ju angett att det inte var problem med vattnet så frågan BORDE bli deras, men vi får väl se vad juristerna tolkar det som på mäklarbyrån. I vilket fall så måste vi ju göra något av saken, men jag vill ju liksom gärna veta först vems ansvaret är.
Det är en hel del saker att lära sig, här på landet. Eget vatten och avlopp, vad gör man om strömmen går och lite sånt. Det hör ju till att ha egen brunn, men det är ju skönt om den inte gör en magsjuk…
Nåväl, vi reder väl ut det här, men lite bökigt är det ju såklart. Brunnen vi har nu är ju grävd – skulle det bli aktuellt att göra nån större åtgärd så känns det mer rimligt att göra en borrad brunn kan jag känna. Men som sagt, vi får väl se. Har nån tips på bra firmor för att göra/underhålla/reparera brunnar här runt Ölmstad så tar jag gärna emot tips på det!
Det känns på samma gång som den här veckan försvunnit i en blinkning samtidigt som det känns som vi bott här i en livstid. Precis så som jag antar att det är för de flesta som flyttat?
Men, vi har ju bara bott här en vecka, och som väntat så märker man saker med huset man inte sett på kvarten (!!!) man har på sig på visningen. Jag inbillar mig att det oftast är negativa saker man märker, men här har det verkligen varit tvärtom??? Det här huset är fantastiskt rejält byggt! Det är råspont i alla väggar bakom gipset, vilket är en DRÖM när man ska hänga upp hyllor, speglar eller annat. Det är en grymt fin tak- och golvlist satt i precis hela huset, inklusive skafferi och ”maskinrum” (där vi har bergvärmepump och sånt) som är satt med mycket omsorg. Fönster och dörrar är liksom rejäla, även om utsidan av fönstren behöver lite kärlek nästa sommar, inga billiga ”kartongdörrar” här inte. Det finns mer saker, men jag får nästan återkomma känner jag, för det var egentligen inte det här jag hade tänkt skriva om, jag är bara överhuvudet förälskad i vårt nya hus 😍
Har liksom knappt varit inne eller ens nere vid stallet än, men tycker i alla fall att det är makalöst vackert i höstsolen.
Det jag hade tänkt skriva om var egentligen en liten kort avstämning om utmattningen. I går hade jag en timme med en coach/terapeut som jag får hjälp av via jobbet, och under en ganska hårt pressad vecka så har jag ändå kommit till några insikter. Men, för att göra en liten snabb återkom på det här inlägget så kommer här punkt för punkt hur det ser ut just nu:
Träna : Jo men jag HAR faktiskt rullat i gång med träningen, även om den blivit lite åsidosatt just veckan för flytten. Minst två gånger i veckan, och jag har börjat känna de positiva effekterna träningen har (och även de negativa, har skavsår på rumpan efter en massa sit-ups, hahahaha), och även börjat jobba ner tröskeln till ett träningspass. Målet kvarstår med 2 pass i veckan, men gärna 3 om det finns möjlighet.
Promenader: Näst intill obefintligt just nu, det har inte hunnits med, men det har blivit en del utevistelse och fix åtminstone. Det känns ok, under förutsättningarna.
Magiska solnedgångar har upplevts genom små utflykter ”på markerna”
Vila: Jag har börjat lära mig! Jag tänker såklart som vanligt att jag ska vila när X eller Y är klart (och så gör man ända ner till Ö innan man vilar), men nu kliver jag aktivt in och bryter genom att välja att vila närjag behöver det, inte efter jag ”förtjänat” det. Funkade såklart inte mitt i intensivaste delen av flytten dock.
Tid med barnen: Nope, nix, den har inte varit något vidare… Undantaget Filip till viss del, som ju är lite mer hands-on krävande på den punkten. Men, också ok med att det är tillfälligt minskat krav på detta mitt i flytten.
Roliga saker: En av de saker jag pratade med terapeuten om, det här är svårare än de andra punkterna? Dels för att jag inte riktigt vet känns det som, vad jag tycker är roligt att göra bara för MIN skull? Men jag saknar att träffa lite kompisar, kanske. Det ÄR dock himla kul med en viss del av småfix här hemma, så försöker varva ett tråkigt ”måste” (typ packa upp en kartong) med nåt jag verkligen bara njuter av, typ ställa i ordning lite fint med ljus och prydnadssaker på en hylla. Arbete pågår, och som del av min uppgift av terapeuten ska jag även komma fram till vad jag tycker är riktigt roligt på jobbet.
Relationen: Näe, bara.
Jobba; Ska börja 25% till nästa onsdag, känns just nu ganska nervöst. För jag HAR ju även konstaterat att hjärnan är fysiskt skadad (eller vad man ska säga) och inte hunnit reparera sig. Jag KAN inte multitaska och känner mig ibland rätt korkad, helt enkelt. Känns liksom jätteutsatt att börja jobba, även om jag ju egentligen inte ska prestera nåt utan snarare arbetsträna. Nervöst.
Oj, nu blev det jättelångt om något ni säkert känner är lite uttjatat, men för min egen skull vill jag följa upp min återhämtning och år av omställning, så jag inte tappar något på vägen. Jag ser att det går framåt, och det känns bra! Sen har jag även känt på när det blir alldeles för mycket (flytt) och att det går att komma igen efter det.
Nu ska jag gå och lägga mig, önskar er en bra fredag!
Hej på er, nu är det längesedan jag var inne här igen. Och vet ni vad, det har varit för att jag har typ skämts? Den här veckan med flytten har varit jättejobbig och jag har känt att jag inte har kunnat skriva om det för jag har tyckt att det har varit mitt eget fel som flyttat mitt i en utmattning.
Men vet ni vad, jag hade inte kunnat göra annorlunda. Vi visste inte i somras när vi köpte huset att jag skulle vara utmattad när flytten skulle gå – och även om vi vetat det så hade jag aldrig kunnat tacka nej till det här huset ändå. Att då försöka mörka att det varit skitjobbigt känns ju egentligen fånigt, men som sagt så har jag typ skämts för att vi skulle flytta mitt i allt. Som om jag skulle behöva hålla skenet uppe eller nåt, jag vet inte.
Inte ens en grådisig höstdag har jag ett uns ånger över att det är HÄR jag spenderar min grådisiga höstdag!
Jag ÄR glad för allt vi gjort som underlättat – det hade absolut kunnat vara en värre flytt – men lik förbaskat så har veckan innehållit mer skrik, bråk och sammanbrott från samtliga i familjen än vad det senaste året gjort. Inte så konstigt kanske. Två av barnen har dessutom varit sjuka, Filip och L, och så har Nala varit mitt i sitt första löp så henne har vi fått passa på för att hon inte ska bloda ner överallt (har aldrig läst om det här nånstans så antingen är det nåt folk tycker är så otroligt naturligt att man inte lägger märke till det eller så är det en sån där konstig sak som det inte skriv om fast det är jobbigt). Lägg på två stressade vuxna, varav den ena har jobbat nästan hela tiden, så ser ni nog situationen.
Men, nu har det gått nästan en vecka, allt mest akut är uppackat, köket är möblerat och typ klart förutom småsaker, TV och soffa finns på plats och allas sovrum är åtminstone färdiga i grunden – nu är det tavlor och vägghängda hyllor som ska upp. Tack och lov för det stora garaget dit vi kunnat köra saker sedan i somras, nu kan man vid behov eller när andan faller på ta en låda i taget och packa upp.
Matplatsen i köket är färdig och används ju såklart hela tiden. Allt runtomkring är inte uppe, men funktionen och åtminstone en del estetiskt är på plats med.
De två stökigaste rummen än så länge är hallen (pga allt samlas såklart här, både som ska upp och som ska ner och slängas) och så vardagsrummet. Vardagsrummet är färdigmålat på de två väggar som ska målas, nu är det tapeter på de två andra som saknas. Här behövs också lite nya möbler, vi har haft (som resten av Sveriges befolkning) ganska mycket Bestå förvaring som med åren gulnat och blivit riktigt trist. Tanken är att det ska in lite mörka träslag här, men sen var det ju det där med att typ allt är slut på IKEA med… Vi har heller inte riktigt vare sig hunnit eller orkat åka och köpa saker heller, varje gång man åker iväg så försvinner ju flera timmar – inte för att vi bor längre bort utan för att det alltid tar sån jäkla tid att göra ärenden. Sjuka barn går ju heller inte att dra med sig, ju. MEN – i morgon ska vi för övrigt påbörja en express-inskolning av Filip nu då, på Ölmstad förskola (har jag SAGT att han fick plats?!?!?!).
En grynig bild på sovrummet, men det har varit prio att få ordning här och kök, så att man har något lugnt ställe att vila på där inte övrigt stök stör.
Hallen är en lite svår nöt att knäcka, den är jättestor, fin och rymlig, men det finns liksom ingenstans att ha förvaring? Det är fönster, dörrar eller öppningar överallt.. Och en familj på FEM kräver som alla vet ENORMT mycket hallförvaring, speciellt så här års när alla ska ha ett gäng uppsättningar av både skor, vantar, jackor och mössor. Den ställer till det lite för oss nu, för snart måste just alla vintersaker packas upp men det finns ingen plats.
Annars har vi kunnat använda nästan allt av våra möbler, så förutom lite garderober och som sagt lite nytt till vardagsrummet så har vi allt vi behöver. Visst ja, och stolar till vårt gamla köksbord som nu är matsalsbord.
Utmattningen då? Ja det gick ju åt skogen dagarna precis runt flytten, det var liksom bara att få det gjort. Men, sedan i måndags har jag åtminstone kunnat lägga mig ner långa stunder i soffan och vila – med hjälp av ohemult mycket skärmtid för minsta barnet. Morgnarna har varit fantastiska faktiskt, tack vare eldstaden mitt i köket som jag nog redan lyckats överexponera på mina sociala kanaler 😉. Jag är oftast den som kliver upp först, tätt följt av Filip, och att då tända en brasa, sätta på kaffe och sitta i ett hyfsat färdigt kök och ta morgon har verkligen en lugnande effekt. Doften av björkved med lite knastrande från brasan lägger sig lite som en filt över all stress – gissar att det är något djupt inrotat i människan.
Japp, det står en gammal TV bredvid, i väntan på någon placering.
Så nu då? Jo, planen är att vila så fort jag känner minsta antydan till trötthet. Nästa vecka, på onsdag, ska jag börja jobba 25% förutom att jag går i skolan 25%, vilket just nu känns jobbigt, men vi får väl se. I morgon skolar vi som sagt in Filip, då blir det lite lugnare här hemma med, och nästa vecka är det ju skola för de stora barnen vilket också innebär ett större lugn här hemma.
Jag ångrar inte en sekund att vi flyttat hit, och jag fattar nu att jag inte behöver skämmas för att erkänna att det varit pissjobbigt att flytta (ska ALDRIG göra det igen om jag kan styra över det). Att det hamnade mitt i en utmattning kunde jag inte styra över, och jag har ändå gjort det jag kunnat (som att ta hjälp med flytten) för att avlasta och underlätta. Så, nu ska jag vrida på stolen så jag sitter mot brasan, och läsa en stund i min bok. Hoppas ni får en bra onsdag, så lovar jag att jag kommer vilja skriva mer framöver om själva huset!
Vilken vecka det här har varit, på alla sätt och vis. I torsdags gick flyttlasset, vi tog hjälp av June Express för att köra alla möbler och det är jag väldigt glad för! Även utan utmattning hade det varit asjobbigt, dessutom fyllde vi en hel stor flyttbil och en liten med möbler så det hade tagit oss en evig tid. Nu var istället tre killar klara vid 13:30 och vi kunde bara köra lösa saker som kläder och sängkläder, så när kvällen kom hade i princip alla rum de möbler i sig som de skulle ha (några är lite osäker placering på) och det var bäddat och klart för alla att sova!
Sen blev det iofs inte så mycket av just den varan, Filip hade småhostat lite under dagen och min känsla att det skulle bli krupp på natten stämde dessvärre… Det blev ut i nattluften en stund och sen halvsitta och ”sova” med honom, så på morgonen var ingen i huset direkt pigg. Men, jag hade skola och de stora grabbarna skulle ju in till skolorna i stan – det var Lukas sista dag på Dalvik – så det var bara att bege sig. För övrigt blev gårdagen en blandning av lite skola, uppackning av det mest akuta och vila, om vartannat. Hann inte riktigt landa då heller kände jag…
Men nu… Nu!
Nu sitter jag vid köksbordet, bredvid mig sitter en jättesnorig Filip med en ipad och här intill där knastrar veden i den öppna spisen… Jag har inte riktigt orden för att förmedla känslan det ger, känner jag, men ljudet, doften och värmen är det mest lugnande man kan uppleva tror jag. Det känns att det liksom talar till nån urmänniska inuti en, för i samma ögonblick som elden var igång så kände jag att NU, nu är vi hemma!
Än så länge blir det bara mobilbilder, måste hitta sladdar mm till kameran, men kolla bara..!
godatankar.com 