Det här kvalar nästan inte in som ett recept, för det är bara 4 ingredienser – som dessutom egentligen redan är färdiga i sig själva – men det är så himla bra mat att göra utomhus så jag vill ändå tipsa om det! Nu är vi ju ganska många (5 med barnen) så vi gör de här på en mindre muurrikka, men är man tex bara 2-3 personer funkar det ypperligt på en mindre jägarpanna (eller att göra i omgångar). Det här är gångbart även som mat inomhus såklart, men som vi ju alla vet så är ju allt godare att äta utomhus!
Det finns lite olika sorters gnocchi, jag gillar bäst den som till största delen består av potatis, de billigare sorterna är mest mjöl i .
Gnocchi och sidfläsk, ca 5 portioner
2 påsar gnocchi ca 400 g stek- eller sidfläsk 2 dl frysta ärtor lite olja att steka i salt
Skär fläsket i bitar (kanske redan hemma) och börja fräsa till det i olja – det behöver inte vara färdigbrynt för det kommer det bli ändå sen, men så att alla bitar är genomvarma och inte råa längre. Tillsätt gnocchi och låt det fräsa och brynas tills de är helt genomvarma och mjuka och har fått en krispigt guldfärgad yta. Salta lite och tillsätt ärtorna (direkt från frysen går bra), blanda runt tills ärtorna tinat. Servera med lingonsylt eller rårörda lingon.
Enklare än att grilla korv till och med!
Vill du hellre äta vegetariskt så strunta i fläsket och tillsätt istället lite friterad lök vid servering! Smidig mat att ta med, alla gillar den och det bli väldigt lite skräp att ta hand om i efterhand – bara några plastpåsar (som vi ju givetvis tar med tillbaka, eller hur?).
Vi får, såklart, frågan ganska ofta om vi trivs i vårt nya hus. Och JA! Jag blir så glad varenda gång jag åker hem från jobbet eller från affären, jag är glad när jag vaknar här och jag är ännu gladare när jag knatar runt här och grejar. Jag trivs liksom bara bättre och bättre hela tiden – och då var det bra från start! Det känns så himla rätt helt enkelt.
Jag älskar att man alltid kan hitta på nåt att göra om man känner att man vill vara ute en stund – utan att känna någon press över att det är mycket som MÅSTE göras. Jag älskar att man ser ut över omgivningarna på alla håll runt huset, och jag ÄLSKAR att mitt skafferi snart är klart – lovar att göra ett helt inlägg om det sen. Barnen trivs bra, tonåring som 4-åring (den senare är förresten född till att bo såhär, han är en bondpojk i själ och hjärta tror jag) samt 11-åring, även om han ibland kan sakna någon kompis. Men – det är inte långt in till stan och vi ser till att han får leka med sina gamla kompisar när han vill det.
Tonåringen gillar främst att bredbandet är bra 😉 Men är även nöjd över att köra runt med fyrhjulingen.
Lillebrorsan får dock bara åka med oss vuxna. Han hämtades på dagis i går med fyrhjulingen – tror ni han tyckte om det eller?!?!
Vet ni vad jag älskar mer med det här stället? Att vi som idag bara kan ta en korg med grejer och knata upp till vår grillplats på kullen för att göra och äta lunch där. Önskar verkligen att ni alla får eller har ett ställe där ni trivs lika bra! I morgon kommer receptet på dagens lunch med, för den som vill ge sig ut på tur med familjen.
Tre fina gamla träbänkar har vi hittat på gården, perfekt till grillplatsen.
Naturen är ju kanske inte direkt i sin vackraste skrud just nu, och det är svårt att förhålla sig till väder när det är snö och barmark varannan vecka. Men det lägger liksom ingen sordi på stämningen ändå.
Nu ska jag dra lite fog i skafferiet, vi fick inte tag i smala hyllplan först så det har blivit lite försenat, men nu finns de här och ska bara lackas en gång till (och sedan härda i en vecka – gaaaalet länge ju) så är det helt klart. Det blir så vansinnigt bra! Nu har jag överanvänt positiva uttryck och utropstecken tror jag, men ibland är det svårt att låta bli… Kram på er ❤
Alltså, det händer något här. Hela jag liksom bubblar med massor av saker jag vill göra (hurra att lusten att göra saker är tillbaka!), mestadels kopplat till att det TYP snart är vår. Eller ja alltså, det är i alla fall inte längre bort än att man kan börja fundera på sånt man vill göra när det är dags. För det är just det det handlar om – en massa saker jag VILL göra bara för jag tycker det är roligt, det finns några saker som står på måste-listan för året men de är inte så många. Och nej, jag kommer inte göra ALLT jag drömmer om, inte just nu och på en gång, bara så vi har det klart för oss.
Just nu drömmer jag som jag tidigare nämnt om ett tunnelväxthus, om vårens sådder och planteringar och nyfikna funderingar på vad det är vi faktiskt HAR i trädgården. Har tex hittat flera, relativt nyplanterade träd som jag inte riktigt vet vad det är. ETT hade kvar lappen, det var körsbär, men jag hoppas på åtminstone 3 äppelträd (varav 1 ska flyttas för det står och håller på och välta i kökslandet). Just i dag tänkte jag skriva om något annat däremot, nämligen höns. Vi gav ju bort våra höns för att vi var tvungna att göra om vårt hönshus i gamla huset, ungefär 3 veckor innan vi hittade det som nu är vår gård. Lite otur, men vi hade nästan inte kunnat flytta med dem ändå, för hönshuset behöver en viss upprustning. Det är ett gammalt hönshus, byggt med timmerstockar, där hönsen (och annat) ätit upp nästan hela insidan av stockarna. Då finns det mängder med ställen där kvalster kan sätta sig och sedan kalasa på de stackars hönorna, så nu behöver vi sätta någon slags skiva på insidan, jag tänker mig formplyfa.
När vi väl fixat till hönshuset lite så vill vi nog gärna ha åtminstone 2 olika raser. Dvärgkochin hade vi ju tidigare och de är väldigt tama och lägger vettigt med ägg, så det får gärna bli några sådana. Sen finns det någon svensk lantrashöna i dvärgformat med som jag är sugen på, och kanske även någon mer ras – maken är sugen på en Lohman, den är en mer äggläggande hybrid. Nu kan vi ju även ha tupp – även om hönshuset ligger väldigt nära huset. Tänker att en tupp av dvärgraserna KANSKE inte låter lika högt… (försöker i alla fall övertyga mig själv om det). Barnen har velat ha tupp jättelänge, det måste såklart vara en ”snäll” tupp, mest för att få möjlighet att få egna kycklingar tror jag. Samtidigt innebär ju DET i så fall att vi även måste lära oss att ta hand om ungtuppar (alltså typ avliva och göra mat av), för att vi ska kunna ta ordentligt ansvar.
Beda, en av de tamaste hönorna vi haft.
Ni ser, jag har inte helt funderat klart på detta men det ÄR en rolig sak att planera inför!
Jag har en hel uppsjö av fröpåsar framför mig – beställde i princip allt jag tänkt odla i år på ett bräde. Kanske inte supersmart, men samtidigt så blir jag så himla glad av att fundera på när och var jag ska sätta fröerna, så det ger ett värde det med. Har förberett vardagsrummet i garaget med växtbelysning och lite annat, så tanken är att jag redan i dag ska få ner två saker som har lång utvecklingstid – kronärtskocka och chili. Kanske, kanske också tar ett par fröer på en liten kruktomat som kan få leva inomhus ett tag…
Har inte odlat kronärtskocka förut, så det blir en ny upplevelse. Testar också en ny chili – Capela White – som verkar lagom stark (och är vit!). Min erfarenhet är att den chilin man odlar själv blir galet mycket starkare än samma sort man köper i butik, antar att det har med ett långsammare växtsätt att göra, så jag brukar välja en som står att den är relativt mild, trots att jag älskar stark mat.
Bilden lånad från Impecta där jag köpt fröerna.
Tänker att jag även till slut ska få tummen ur och sätta sparris, jag kom mig aldrig för det i gamla huset för jag visste att det tar flera år innan man kan skörda, och vi har ju letat gård ett tag. Men nu så! Drömmer också om en odlingstunnel nån gång i framtiden, typ 6×4 m kan bli lagom stort hoppas jag, men vet inte om vi orkar och hinner fixa med det i år när vi har en del underhåll att göra på hus och andra byggnader här. Men drömma, det får man alltid!
Har du nåt särskilt du tänker odla i år som du inte testat innan? Eller kanske tips för kronärtskockorna?
Igår såg jag bilder från vänner i mitt flöde som hade åkt längdskidor och jag blev så SJUKT sugen att åka. Efter att ha frågat runt i x antal grupper på facebook och instagram samt försökt tyda skidspår.se (USEL användarvänlighet på den sidan för övrigt – kan inte nån göra en enkel och bra sida som är lätt att uppdatera?!?) så fick jag tips om att Rallarleden från Bottnaryd och nästan till Axamo (inte spårat det sista) skulle spåras i går kväll. I morse vaknade jag och det kändes som ett stort projekt att komma iväg, var på vippen att hoppa av men hade ändå letat fram allt igår, så jag åkte.
Och ni vet ju – jag älskar det ju. I nästan 2 timmar (drygt 1,5 mil) åkte jag med ett jättesmile på läpparna – folk log tillbaka och hejade för att de nog blev lite smittade (eller tyckte jag var helknäpp) – för det är ren och skär lycka för mig att åka längdskidor så här i skogen! Sista tjugo minuterna var nog leendet lite ansträngt pga skoskavet från helvetet, men vad sjutton. Under den här tiden hann jag ju såklart filosofera MASSOR och har säkert formulerat 15 blogginlägg i huvudet, men nu är jag trött och ni får ta det som det blir 😉
Jag åker i ullunderställ och ulltröja, med en vanlig mössa och tumvantar. Förutom att jag alltid känner mig himla mysig i min favorittröja (ppa är typ 0 kr på den nu) så ger det en bonus att man måste inte känna att man åker snabbt eller ens bra, något som jag tänker kanske blir svårare i värsta proffs-kitet.
Har en massa funderingar om varför jag älskar det så mycket, men tror att det dels är världens frihetskänsla att skida fram själv men sen även känslan av att jag är kapabel. När jag försökt mig på jogging och sånt så känner jag mig bara stor, tung, klumpig och DÅLIG förutom dödsångesten som kommer eftersom jag är så sjukt dålig på att andas och springa på ett avslappnat sätt. Men här? Här glider man ju fram, det är lagom svårt och lätt att anpassa hur jobbigt det är med vilken takt man håller. Det KÄNNS som man åker fort (jag åker inte fort, inte jämför med alla sportnissar som flyger fram) och arbetet fördelas liksom på ett bra sätt på hela kroppen. Alltså blir det BARA roligt!
Miljöerna runtomkring gör ju sitt med, givetvis, jag åker helst inte på korta motionsbanor eller elljusspår, jag trivs bäst här, lite mer mitt i skogen. Har inga stora krav på spåren heller, men det är skönt om det FINNS spår. Njöt för övrigt av att jag hade nyvallade skidor (tack till mig själv som gjorde det innan jag lade in dem förra vintern) och bra fäste – skin-skidor är verkligen toppen!
Det här var även sista gången jag använder runkeeper tror jag, det var mest för att få veta hur långt jag åkt av ren kuriosa, men annars är ju en av de bästa sakerna jag gjort mot mig själv att jag numer inte loggar någonting överhuvud taget. Inga steg, ingen fart, ingen daglig rörelse, inte antal träningspass, inte vad jag äter eller någonting alls. Det har varit lite svårt ibland att bara låta bli – som att själva mätande tillför något – men jag mår SÅ mycket bättre av att inte mäta något alls. Friheten av att bara göra för min egen skull och inte för mätandets skull har extremt stor betydelse för hur roligt jag tycker att något är har jag kommit fram till. Det här har tagit mig flera år att komma hit, att inte koppla ihop tex vad jag gör och vad jag äter (fredagsfys före fredagsmys), nu går jag enbart på vad jag känner att jag vill och vad kroppen behöver och mår KANON av det. Kan varmt rekommendera att man testar, om man vågar, vet att trenden går mot det motsatta när alla har en pulsklocka och registrerar det mesta, men för mig är det en extremt ångesttriggande känsla (speciellt nu när jag är mer medveten om den).
För att försöka avsluta det här utan att få ner ALLT jag funderat på så vill jag bara säga att jag är tacksam till ett så himla fint avslut på ett av de bästa ”jullov” jag varit med om, och det kommer nog lite fler inlägg framöver med allt annat som poppade fram i huvudet idag. Kram på er!
Jag sitter vid köksbordet och tittar ut över de fantastiska vyerna. Det har snöat igen, och nu vid åtta-snåret på morgonen är börjar det precis ljusna och jag fastnar bara i att titta ut, med en kopp morgonkaffe och lite svaga ljud från Bolibompa i vardagsrummet känns det bara så … fridfullt. Det här har nog varit det mest fridfulla jullovet någonsin, trots att det kanske inte låter så om man ska beskriva det, för det har varit ganska många besök av släkt och vänner (iofs korta) och även lite projekt här hemma. Men besöken har varit så efterlängtade efter de här åren och våra två jullovsprojekt (kontoret och skafferiet) är små och hanterbara när man är två vuxna hemma.
Finns inga foton som gör det här riktig rättvisa känner jag.
Så jag sitter här – och njuter. Då slår det mig, jag har ju ALLTID varit en livsnjutare, det har varit en central del av min identitet från tidig barndom, och nu känner jag det igen! Det är små saker jag njuter av, som att fota ett vackert grässtrå med frost på, att få ta en morgonkaffe i lugn och ro (helst med en lite chokladbit till när inte barnen ser), att laga och äta lite extra god mat, att ta ett litet glas vin en tisdagskväll och att titta på fantastiska vyer. Det är bara det att inget av det finns ju tid och ro för med stress i kroppen, men nu, nu känns det rofyllt inuti. Eller ja, i de stunder då det är lugn runtomkring åtminstone, en fyraåring är ju inte alltid så rofyllt att ha kring sig, även om det är roligt.
Tycker det är roligast att fota makron, just för att man får leta efter det där lilla vackra i allt annat.
I all enkelhet så försöker vi ha ett mysigt lov med barnen, de har fått spela mer än den vanliga, ganska strikta tiden, vi har fikat och ätit ihop, de har badat på Rosenlund och lite sånt. I går när det kom snö igen så tog vi med grejor upp på kullen till att värma äppelmust och steka ägg över elden till äggmackor – bara småsaker men otroligt mysigt. Så som jag inledde med, det här har varit ett av de bättre julloven ändå – kanske även för att förväntningarna har varit ganska oansenliga. Det som kvarstår av lovet kommer fortsätta i samma anda, ett och annat besök, lite fix med skafferiet och så lite små saker för barnen. Precis lagom rofyllt!
Nej nyårslöften och dylikt blir det inte, men nyåret är ändå en bra tid att både sammanfatta året som gått (första och andra halvan) och att lägga upp någon form av plan eller ambition för året som kommer. Om inte annat så för att det är bra att medvetet fundera över vad man har för önskningar och förväntningar på framtiden – såklart med insikten om att det kan hända en massa saker som man inte kan påverka och som kan ändra allt.
Om det är en sak jag lärt mig under det gångna året är att det inte funkar att prioritera bort mig själv. MEN, jag märker också att om jag inte öronmärker och bokar in tid för det så kommer den tiden att försvinna i ett hav av måsten och andras behov. Det här är skitsvårt, men det är ju det mesta som är värt något så jag får väl öva! Vad behöver jag då avsätta tid för? Jo:
Jag ska fortsätta träna minst 2 gånger varje vecka. Än känns det inte som jag kommer någonstans och kroppen svarar himla dåligt, men förr eller senare ger det sig väl. Jag TAPPAR åtminstone inte mer muskler nu.
Tid för vänner och relationer, det här är något jag saknar så mycket till vardags, att sitta och småtjöta om stort och smått med kompisar. Svårt som f-n att få till, för det hänger ju inte bara på mig och alla kompisar har ju familjer med där man behöver hitta tid (och bara tajma så alla är friska är ju nästan omöjligt). Kanske man kunde lägga upp någon återkommande tid ändå, så att det finns NÅT inbokat? Kanske ett par timmar varannan månad, till en fika, en AW eller bara en promenad?
Tid för vila och återhämtning – det är ju lättare på så sätt att behöver jag vila så kan jag inte längre trycka det framför mig, men vitsen är ju att få in vila och återhämtning INNAN jag blir sådär akut trött. Också en svår balans att hitta och i väldigt stor utsträckning en övningssak, det är än så länge mycket ”trial and error”, bland annat på grund av att behovet ändras hela tiden utifrån förutsättningarna.
Tid för att fota – lättare att se allt smått omkring sig då
Tid för egna nöjen, oj vad svårt det här är! Eller rättare sagt är det så himla lätt att prioritera bort… Men tid med vänner kvalar ju in här med, sen handlar det om att ibland välja att göra det hemma som är roligt framför det som måste göras – tex är det ju roligare att måla om ett rum än att ta hand om disken, eller att odla tomater istället för att klippa gräset.
Om inte annat ska vi väl åtminstone kunna odla lite kruktomater – får se om vi hinner/orkar bygga stora lådor till bl.a. Brandywine.
Dessutom ska det alltid finnas en bok här hemma som jag vill läsa i. Inga mål med läsningen, inget mått på hur mycket jag ska läsa, men det ska ALLTID finnas något här hemma jag kan läsa när jag vill.
För övrigt så är det jag ser fram emot mest med detta året att uppleva alla årstider här på gården – att se vad som växer och vart, att odla och skörda eget och att bara se hur naturen här runt förändras.
Vad ser du fram emot mest? Och har du avgett några löften?
Javisst, Gott Nytt År och allt sånt där, men mer om det vid ett senare tillfälle – för nu ville jag bara visa hur det blev inne på kontoret! Vi hittade en trevlig liten tapet förra veckan och har målat övriga väggar i en ljust varmgrå färg (sheer grey från Jotun), det blev ett jättelyft för det här rummet! Nu blir ju färgerna lite konstiga med artificiellt ljus och så, men ni förstår säkert ändå hur mycket ljusare det är nu.
Så här ser det ut nu…
…och så här såg det ju ut innan! Rätt bra skillnad va?
Med lite vidvinkel är det lättare att se, det mörka rummet med stjärnan i är Lukas rum som är innanför kontoret.
Före….
…och efter!
I vidvinkel ser man ut till hallen med.
Det är väldigt skönt att ha ett rum som är dedikerat ”kontor”, så slipper de sakerna skräpa runt i andra rum. Dessutom himla bra placering av detta rummet, med lite uppsikt över entré och även bortåt övriga huset mot köket, man är liksom inte helt ”off” här. Är himla nöjd med hur mycket ljusare det blev, och bara att det är helt i ordning, det blev ljusare i hela hallen nu faktiskt.
Det saknas lite småfix, nån lampa, kanske en anslagstavla och så, men i övrigt är det klart. Så nöjd!
Veckan har gått i snabb fart, med besök av makens släkt under gårdagen bland annat. Idag kommer min bror med familj och firar lite jul, det ska bli väldigt kul! har just varit och handlat det sista inför nyårsafton och tänkte göra ett inlägg om det viktigaste – såklart maten 😉
Nyårsafton blir hemma med familjen och i vanlig ordning har barnen fått vara med och bestämma menyn. I år blir det en asiatisk touch och ganska okomplicerad meny, men tycker ändå det är väldigt kul att kunna gå tillbaka och se vad vi ätit genom åren. Förra årets meny såg ut så här till exempel:
Och menyn för nyårsafton 2021 ser ut så här:
Förrätt: Vanameiräkor frästa med vitlök och chili i olivolja, serveras med krispigt surdegsbröd och färsk salladslök
Varmrätt: Filé av anka, serveras med ugnsrostad pumpa, apelsinsås samt rostad sojamarinerad grönkål
Dessert: Friterad banan och vit chokladgelato
Största utmaningen blir friterad banan, har faktiskt aldrig friterat något innan så det känns lite osäkert. Vad äter ni?
Det känns som jag bara skrivit gnälligt och deppigt här ett tag, i dag tänkte jag skriva nåt HELT annat! Det var längesedan vi hade en så här bra jul, och det hänger till stor del på tre saker:
1 – Vädret – HELT magiskt med snö, massa minusgrader och så strålande sol?! Familjen är så galet trötta på mig nu eftersom jag var tredje minut utbrister ”TITTA VAD VACKERT!”. Kan inte för mitt liv låta bli, och vill inte heller.
Solnedgången från mitt köksfönster på julaftons kväll…
2 – Vår gård/vårt nya hus. Det ÄR svårt att inte ryckas med när man kan elda i öppna spisen till julfrukosten, när man kan sitta i ett jättemysigt vardagsrum, när man kan knata upp på SIN kulle och göra en liten grillplats.. Det är nästan så jag skäms över att skriva det, för jag tycker det är så otroligt fantastiskt här! SÅ vackert runtomkring och det finns så mycket roliga saker man kan göra! Vilket leder mig till nästa punkt:
(Fast först en pausbild från vårt stall och upp mot huset nu ikväll… magiskt!
3 – fyrhjulingen! Det här ger så många blandade känslor, dels bortskämt med en fyrhjuling, blandat med lite pinsamt för vi har ändå bara 2 hektar mark men ändå får den tredje känslan överhanden för FY VAD ROLIGT DET ÄR! Svinkul att köra, och man känner sig så himla kapabel? I går skottade vi vår och grannens gård med den, nu i eftermiddags använde vi den för att dra upp några tunga betongfundament till kullen så vi kunde göra en till bänk till grillplatsen, och sen bara för att det är så roligt så körde jag och hämtade ved och så satt vi där en liten stund och njöt av solnedgången… Känner vi inte att vi har nytta av den om ett tag kan vi alltid sälja vidare, men skit i det nu, nu njuter vi bara av en grej som hamnade RAKT in på rolighets-kontot! Oliver utbrast ”nu behöver vi inte åka till Liseberg mer” när han åkt med, Lukas hade kanonkul och Filip ville inte ens kliva av… En riktig bonusgrej till oss alla!
SÅ rolig maskin!
Den som hänger med på instagram har nog redan sett att vi gjorde en kanonutflykt till Ramsjön med, vi knatade runt där en stund sen tog vi en varm glögg på toppen och njöt av den otroliga utsikten! (OBS, man får inte gå där från 1 februari till sista augusti pga fågelreservat, kan vara bra att veta).
Kika in på instagram för fler bilder om ni vill!
Fick en sån där alldeles varm känsla i hela kroppen när vi satt vid elden på kullen nu i kväll, det känns så himla bra och nästan svårt att greppa att vi bor här. Och ni vet ju, ni är välkomna hit om ni har vägarna förbi, för att titta in på en kaffe eller lite glögg, och bara njuta av omgivningarna!
godatankar.com 