Jag vet nästan inte vart jag ska börja, dels för det känns som det hänt mycket de senaste dagarna och dels för att mitt huvud är gröt av samma anledning.
Vi måste ju ändå börja med det största av allt, att vi i går fick nycklarna till vår gård och nu är den bara vår! Vi åkte ut direkt efter, det var så magiskt fint i den varma höstsolen.. Utsikten och omgivningarna är verkligen sagolika, det känns helt overkligt att vi ska få ha det vackra runt oss varje dag???
Tyvärr blev det två smolk i bägaren, dels hade inte förra ägarna städat ordentligt, eller rättare sagt har de städat ”vanligt” och alltså är det inte så rent som det ska vara när man tar över ett hus. Just nu pågår diskussioner med dem och mäklare, jäkla surt att börja med, men det är ändå en enkel sak att lösa ju. Jag har fått tag i en städfirma som kan komma på måndag, nu är det bara diskussionerna över vem som ska betala som fortgår.
Smolk nummer två var att Nala väldigt vänligt kräktes upp en mask som inflyttningspresent till oss… 🤢 Hon har nu fått avmaskningstabletter, så vi tänker väl att det ska ge sig med.
Det som gjort mig så trött nu med är att det varit TVÅ skoldagar denna vecka. Visserligen med ett ämne jag tycker är så himla roligt och intressant – ledarskap – och vi har haft hur mycket bra diskussioner som helst och fått mycket insikter, men ihop med husövertag så har det tagit mer energi än jag har. Då var vi ändå bara ute och vände i går, för att bara känna av läget liksom. I dag efter skolan åkte jag raka vägen hem och har inte lyft ett finger sedan dess, förutom för att ta hand om stackars lilla Filip som ramlat illa ute på gården på dagis och som har den värsta fläskläpp jag sett. Som tur är verkar inte det påverkat tänderna – och ännu mer tur är att vi ändå har ett standardbesök hos tandläkaren inbokat för honom nu på måndag! Bra tajming där.
Återkommer framöver, när jag har lite mer energi och det förhoppningsvis inte händer en massa oberäkneligt skit.
Vad ska vi börja med? Kanske det dåliga, så avslutar vi på ett bättre sätt…
Ja ok, det är pissväder, så har vi det överstökat. Jag har en stackars liten unghund här som har väldigt ont i tassen och som tar de chanser hon får till att slicka på bandaget – tratten satt i ca 3 minuter (knyter jag hårdare så kväver jag henne), så nu har jag varit en hemsk person och strött lite vitpeppar på bandaget för att det ska bli äckligt att slicka på. Får se om det funkar. I dag hoppar hon på tre ben, och vi tycker både hon och jag väldigt synd om henne.
Ok, vi kan både tycka synd om henne OCH tycka att det här ser lite roligt ut va?
Sen det mer diffust dåliga – jag har haft en sån himla oroskänsla i kroppen i typ tre dagar nu. Jag är VÄLDIGT sällan orolig, och framförallt inte mer än en kort stund, så det här känns väldigt otrevligt. Har inte helt kommit fram till vad det är som gör mig orolig, men jag lutar åt att det är att jag tänkt lite på jobbet – det har jag inte gjort så mycket innan. Har en massa dåliga tankar om det nu, som jag begriper troligen inte stämmer men som ändå ställer till det i huvudet på mig. Det handlar om att jag får en känsla av att man är kass på sitt jobb, att alla andra är bättre, att jag är rädd att bli tvingad tillbaka för tidigt, att alla tycker jag är dålig som blev sjuk osv. Jag VET att det bara är saker som sitter i mitt huvud, men det hjälper inte just nu.
Känns så himla avlägset just nu
Mer väntat dåligt är att det känns rätt surt att jag verkligen inte orkar typ något. Det känns ovant och ”dåligt” av mig, fast jag vet att det är just därför jag behöver vila.
Ok, bra saker då? Jo men två åtminstone. Jag har sovit lite bättre, åtminstone några stunder under några nätter. Det var längesedan jag kände att jag fick nån djupsömn, men nu har jag faktiskt känt några gånger att jag faktiskt sovit GOTT. Väldigt skönt! På lite samma tema så har jag känt att jag haft lite energi när barnen kommit hem – en fantastisk känsla när det finns lite tålamod och ork att VARA med dem.
Ledsen, det blev visst överhängande negativt, men det är som det är just nu och jag tänker att det mesta nog ger med sig om ett par dagar. Det verkar ju bli en fantastisk helg rent vädermässigt, och det brukar hjälpa för mitt humör. Kram på er, och ta hand om er!
Jag har ju bestämt mig för att jag ska ge mig själv möjligheten att sakta komma i gång med att träna, och nu har jag just kommit hem från ett pass. Skönt trött i kroppen och vackert rödmosig i ansiktet så känns det väldigt skönt. Det passet föregicks av en vilsam förmiddag med lunch-tupplur och nu följs det upp av en hel eftermiddag med bokläsning (tills barnen kommer hem från badet åtminstone) möjligen med avbrott av en och annan hundpromenad.
Fota kottar – räknas faktiskt inte ens som en aktivitet, men möjligen en del av en promenad.
För det är just det, träningen i dag var min ”dagens aktivitet”. Har insett hur lite jag orkar nu när jag liksom tillåter mig själv att känna efter, och en aktivitet per dag verkar vara precis lagom. Då ska man dessutom ha i huvudet att som en aktivitet räknas t.ex.:
En längre hundpromenad
Ett träningspass
Träffa en kompis för lunch eller fika
Handla
Gå på stan eller i affärer – en liten stund
Alltså inga stora eller egentligen ansträngande grejor, men på inrådan av läkare så följer jag hennes råd och vilar mest och väljer bara såna aktiviteter som fyller på lite energi. Vad välbehövlig den här sjukskrivningen är! Vid tre tillfällen har jag lyckats kommer ner i lite mer djupsömn åtminstone en stund på natten och DET var både längesedan och extremt efterlängtat.
Fick för övrigt också bekräftat att det är ok att känna sig glad och vara sjukskriven samtidigt, på det stora hela känner jag inte mig misslyckad för att jag blivit utbränd, jag har gjort allt jag kunnat för att få dagarna att gå ihop, framförallt på jobbet, så jag känner ingen skuld där – alltså känner jag mig inte deprimerad heller. Trodde nog liksom att det hängde ihop och hade nästan lite dåligt samvete för att jag ändå känner mig glad över möjligheten att få starta om, ladda batterierna och hitta tillbaka till mig själv igen.
Nu ska jag sätta mig och läsa, men kanske blunda en stund först för det är tyst och lugnt i huset – övriga familjen är på badhuset. Kram på er!
Ok, nu är jag sjukskriven pga utmattning – ”på riktigt” (dvs en läkare har gjort bedömningen). Det känns så himla konstigt, först en stor lättnad att bli tagen på allvar, sedan läskigt för det ÄR på allvar, jag mår inte alls bra, rent utmattningsmässigt, och det är skrämmande at se det på papper. Konstigt nog fortfarande ändå ganska ok i humöret (eller ja, fråga inte maken eller barnen för humör och tålamod med DEM är gräsligt), eller i alla fall inte direkt deppig.
Befinner mig inte längre balanserandes på kanten som jag gjort i ett år, utan har trillat i. Fast skönt på ett sätt, även om det låter konstigt även i mina öron. Men nu vet jag ju vart jag är i alla fall.
Tanken är, om försäkringskassan tillåter, att jag ska kunna gå 1 dag i veckan i skolan. Eller ja, de dagarna som är exjobb där kan jag ju såklart fördela ut tiden mycket mer. Jag ska känna på det, det är ju en stress i sig att känna att man måste gå ”ifatt” den sista terminen nästa höst, med en helt ny klass, så min förhoppning är att jag ska kunna avsluta utbildningen som tänkt. Det är i alla fall inga direkta beslut eller några tentor som ska göras nu, så det skiljer sig ju markant från mina övriga dagar.
Först och främst – tack! Tack för all omtanke, alla tips och att ni också delar med er. Det är för övrigt helt sjukt att så många bränt ut sig?! Jäkla knäppt samhälle vi lever i…
Har bokat in både tid med läkare och med psykolog i nästa vecka, det känns bra. Har också insett att jag är sjukt glad att det tog stopp nu och inte blev ännu värre, men har även börjat inse att det är mycket värre än jag kanske trott. Det är som att stressen ligger så nära till hands att det bara är ett tunt lager ytspänning som håller ihop det (och mig), minsta störningsmoment och det skvimpar över direkt.
Till exempel, hade en klipptid i dag, inbokad sedan innan sommaren, så ganska tidigt i morse åkte jag ner till stan. Inga konstigheter i sig, ingen stress att hinna dit eller nåt – men på vägen såg jag en bil från mitt jobb. Det var nästan sjukt, fick sånt stresspåslag, pulsen gick upp och andhämtningen blev ytlig. Det behövs egentligen inte ens en sån sak, lite småtjafs hemma och det händer typ samma sak. Så ja, det är nog värre än jag tänkt från början.
En totalt omotiverad bild på svampar, för det är roligare än ett inlägg utan bild och för att svampar ser så coola ut?
Mindre vila idag med, visserligen har vi varit två vuxna hemma men en förkyld och gnällig fyraåring ger inte så mycket sinnesfrid direkt, och inte nån vidare sömn heller… Men det är ju övergående, åtminstone. Fast jag längtar till nästa vecka när jag förhoppningsvis är själv hemma igen, nu hann jag ju typ få en dag för mig själv innan Filip blev sjuk…
Ps, gissa hur många gånger jag torkat en liten näsa under tiden jag skrivit detta? 12 gånger. 12.
Jag har blivit sjukskriven. För stress, eller säger man för utmattning? Men jag har nog aldrig varit med om någonting som gett mig så mycket motstridiga känslor som det här?! Jag ska försöka förklara, så kanske det klarnar även för mig.
För det första, jag är HELT slut i huvudet nu, två veckors extremt intensivt jobb som förekommit av nästan ett år med hög arbetsbelastning mentalt. I fredags efter att jag varit på skolan en halv dag så letade jag efter min bil i en kvart i p-huset, för jag hade ingen aning om vart jag parkerat den. När jag skulle lämna över mitt projekt idag så kände jag mig nästan packad, totalt rörig, sluddrig och fick inte hjärnan att funka hur mycket jag än ville. Jag är sjukt trött i huvudet – inte minst för att när Filip väcker mig varje natt så kör kropp och hjärna igång på maxfart med jobb”smet” (känns så i huvudet) och det tar jättelång tid att komma ner i varv igen. Jag har haft en konstant massiv huvudvärk i två veckor pga spänningar i nacke och axlar, och jag har haft en massa ont i magen av stress. Det är nästan ett år sedan jag sökte till vården för jag var helt säker på att jag fått problem med sköldkörteln eftersom jag känner en stor, fysisk klump som trycker i halsen, men det var ju ”bara” stress. Så ja, jag fattar att jag behöver vila.
Det är inte hållbart att lägga 120% av sin energi på jobbet bara för att komma hem till sin familj och redan ligga på minus. Jag är så himla ARG på mig själv för att jag hamnat här? Så jävla onödigt av mig, så inkompetent att jag inte lyckats göra något annorlunda så att jag inte hade behövt sjukskriva mig.
Samtidigt – jag är inte sängliggandes, jag sover inte hela dagarna (men absolut en liten stund mitt på dagen) och kanske konstigast av allt så känner jag mig inte direkt just deppig – nåt jag liksom fått för mig att det hänger ihop med en utmattningssjukskrivning? Sen kan det väl komma, för all del, men inte just idag.
Jag känner däremot typ ALLT annat.
Jag känner mig lättad, för att jag kommer få vara hemma och vila helt utan barn, jobb eller andra krav. Jag känner mig misslyckad, för att jag hamnat här.
Jag känner mig just som jag gör nåt förbjudet – för det känns jättekonstigt att vara hemma och få vila ”bara”, när jag inte är typ sängliggande eller sjuk (som i typ influensa-sjuk, och då hade jag väl ändå jobbat en del hemifrån).
Får jag vara glad för att jag kommer hinna gå långa höstpromenaden med Nala? Får jag hämta Filip en liten stund tidigare från dagis för att dels hinna vara med honom lite mer och samtidigt inte få den där massiva stressen just när mat ska vara färdig, läxor ska hjälpas till med och det ska skjutsas till aktiviteter som alltid inträffar mellan 16-18? Får jag INTE hämta honom tidigare en dag bara för att få tid för mig själv? Är det över huvud taget tillåtet att njuta av att faktiskt FÅ möjlighet att vila – alldeles bara för min egen del? Eller ja, det här är ju lika mycket för min familjs skull som min egen, jag har inte haft NÅT tålamod med mina stackars barn det här året och det är ju helt galet.
binary comment
Jag kommer inte få behålla mitt projekt, för att inte jobbet tycker att det är en bra ide att gå tillbaka till det som gett en stress. Jag fattar väl det på ett sätt, men samtidigt gör det mig väldigt ledsen, för det projektet betyder mycket för mig, jag är stolt över hur vi ändå tagit oss framåt och jag hade verkligen velat se det klart – men inte under sån tidspress eller själv på posten som platschef. Det känns som ett misslyckande, helt enkelt.
Det är 1000 känslor till som cirkulerar i huvudet kring detta, det växlar hela tiden (hjälp, det är rätt utmattande bara det när jag tänker efter) och jag vet på det hela taget inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det hela. Vad gör jag? Hur funkar det här? Kan jag få ihop det så jag kan gå klart min utbildning som är en dag i veckan? Det hade känts rent för jävligt att inte göra klart nu när det bara är den här terminen kvar – det är dessutom inte så tunga ämnen riktigt som tidigare terminer – och kanske kan det också vara bra att ha en rutin kring något? Jag har också bestämt mig för att se till att jag tränar – är det något forskningen visar så är det ju att träning är enormt viktigt i att kunna hantera stress.
Förresten, JÄTTESTORT TACK till alla fina meddelanden, hälsningar och erbjudande om hjälp jag redan fått av de som förstått, ni anar inte hur glad det gör mig!
Nu ska jag bara försöka förhålla mig till att jag inte har en aning vad som händer i veckorna framöver, hur jag kommer reagera när jag får vila och hur det kommer kännas efter ett tag, och hur lång tid ”ett tag” är.
Lika hattigt som det här inlägget är, lika hattigt är det i min hjärna nu. Ni får ha lite överseende!
I dag har jag varit hemma hela dagen, sjukanmäld. Hemma för att det tog stopp på jobbet, jag var helt slut och såg ingen ljusning på överskådlig tid. Valde mig själv, och skrev in att jag var sjuk på telefon och jobbmail. Tagit det lugnt, gått en lång promenad med Nala, läst i en bok och kollat tv. Sovit en stund i soffan.
Legat i soffan och sett vilka söta blommor det är på bordet.
Känner mig lugn just nu, accepterar att jag inte kan ha det så här, och kramar lite om mig själv – rent mentalt. Lyssnade på en podd om hur man känner sig nöjd, mycket tänkvärt.
Jag kan inte vara helt slut efter en dag på jobbet, jag har en familj jag vill ha ork att vara med. På tal om familj förresten, jag har inte varit själv hemma, O är hemma med huvudvärk och ont i kroppen med.
Nu ska jag ta hand om mig lite mer, träna en stund och sen åka hem och vila framför en bra serie.
Jag ska nog kunna ta mig ur det här med, till en annan vardag för den jag har nu funkar ju inte. Nu får verkligheten anpassa sig efter mig istället för tvärtom.
Den här veckan känns det som jag nyttjat typ min maximala hjärnkapacitet – eller åtminstone allt jag lärt mig fram till nu i byggbranschen. Vi är i uppstarten av nästa fas på bygget och det har varit tekniskt samråd, byggmöte, UE-möte, avstämningar och 100 andra möten. Jag ska ha koll på brand, utrymningar, byggnormer och regler, logistik, säkerhet och vad alla UE ska göra och när. Det är så att säga helt jävla galet komplext.
Det är denna och nästa vecka som är allra mest – nu ska allt igång och då är det 1000 beslut. Fantastiskt tur att jag har bra folk runt mig, annars hade det aldrig gått!
I vilket fall, nu är det fredag eftermiddag och idag har jag spenderat dagen med (förutom en del brådskande jobb-saker) att läsa in mig på litteratur relaterat till Stress – vilket är det jag och min kollega kommer skriva vårt exjobb om. Vår utbildning gick idag in på sin sista termin, och förutom att vi ska hinna läsa om ledarskap (längtar mest efter den), bygglagstiftning samt kvalitets och miljöstyrning, så ska vi även hinna skriva ett examensarbete.
Men, nu är hjärnan rätt tom och jag behövde en paus och att få skriva av mig lite här 🙂 Snart är det fredagsträningen och efter det kräftskiva, känns som en fantastisk start på helgen ändå! Tänker för övrigt göra så lite jag bara kan i helgen (vilket jag ju inte själv styr över utan det gör ju de tre inneboende minimänniskorna samt den lurviga tösen). Hoppas ni får precis den helg ni själva vill ha!
Skulle gärna kopplat av med en kokkaffe vid en eld, men vädret ser inte riktigt så trevligt ut. Ett annat önskvärt alternativ vore att ligga i soffan och spela tv-spel hela helgen …
Idag när jag var nere på mitt projekt på jobbet så fotade jag en massa. Tänkte först bara ha det för att få visa roliga ”före- och efterbilder”, men sen kom jag på att jag ska banne mig visa upp lite här med – förstår att det kanske är svårt att få grepp om vad det är jag gör om dagarna och då kan det ju vara kul att få se EN typ av projekt.
Det här är huset där Brasseri Park ligger (tekniskt sett har legat, nu är det ju renovering i hela huset), det ska bli lägenheter på de två översta planen, sedan två plan med kontor och på entréplan samt källare ska Brasseriet få ordentligt renoverade lokaler.
Nu ser det ut så här när man kommer in :
Det ska bli ny entré, nya dörrar och partier och en renovering av trapphus mm.
Än är det ställning runt hela huset som håller på att få det sista fixet på fasaden. Kliver man upp till lägenheterna – som är det enda vi hunnit faktiskt bygga något på, allt annat har vi bara rivit och röjt på, så ser det ut ungefär så här:
Här blir det totalt 10 nya 1:or och 2:or fördelade på två plan. Fönster är redan bytta och en del väggar är uppe, längtar efter att få visa hur det blir sen!
Kliver man i Brasseriet nu så ser det inte mycket ut för världen…
Här ska det såklart renoveras, det blir lite ny rumsbildning och helt nya ytskikt och självklart en mängd nya möbler, armaturer och annat.
Fast det är inget emot hur det ser ut i källaren… kolla nuläget :
Här blir det en STOR makeover, bland annat med vinkällare och toaletter, vill inte avslöja för mycket dock!
Som ni kanske ser så finns det mycket att sätta tänderna i, i mångt och mycket är det här som säkert 10 olika projekt i ett enda eftersom det är så vansinnigt mycket olika moment som ska göras. Allt blir nytt i huset, stammar, el och ventilation, fönster, tak, fasader och så allt invändigt med. LOVAR att ni kommer få se mycket bilder när delarna är klara sen, först ut blir utsidan – inom kort!
Knappa två veckor på jobbet, varav 2 dagar med VAB, och jag är skittrött. Det har ändå varit en liiite lugn start, på grund av att inte alla hantverkare och UE var tillbaka första veckan – det är jag rätt tacksam för. Men jag måste också lägga till att ”mitt” hus kommer bli så himla fint!? Nu är nästan tak, fasad och fönsterbyte klart och det blir ett galet lyft för huset! ”Bara” insidan att ta tag i med sen.
Är rätt kass sömn med, jobbets tidiga morgnar (05:20 ringer klockan) är inte lika sköna som semesterns sovmorgnar – för oavsett semester eller vardag så kommer ju Filip över varje natt och det stör ju. Fast även utan att han är i vår säng sover jag kasst, vet inte om det helt enkelt är typ 15 år med barn i sängen mer eller mindre hela tiden, eller om det är nåt annat.
Skrattade så gott åt den här lilla mannen när jag klev upp en morgon, tvärs över hela sängen och så med en hand i linningen på kalsongen… Inte så konstigt att man får störd nattsömn ändå O.o
I helgen hade jag tänkt vi skulle åkt till Göteborg, men nu ser vädret inget vidare ut så vi får nog skjuta på det en vecka. Sen i slutet av augusti blir det en liten ”kräftskiva”, det ser jag mycket fram emot – men jag behöver nog boka in nåt rolig i september med för att inte hela hösten ska kännas som en enda lång väntan. Kanske skulle man förresten ge sig ut och leta lite kantareller i helgen om inte annat…
Äter hellre bra, färska vätter-kräftor en gång en lite halvsunkiga frysta tre gånger…
På tal om väntan förresten, kände i dag att det blev som det så lätt blir sen på vintern, man jobbar, kommer hem och äter och sen är liksom dagen slut? På sommaren är det ju ljust och man har lust och ork att hitta på saker även fast klockan är efter 18 – jag vill inte att den tiden redan ska vara förbi, samtidigt som ögonen går i kors vid samma tid nu? Älskar hösten på många sätt, och längtar verkligen efter att komma ut och vandra lite med familjen igen, men något jag verkligen INTE längtar efter är mörkret. Säger som mamma – det blir jobbigare med mörkret för varje år.
Den där sköna delen av hösten, när det räcker med en tjock ulltröja så håller man sig varm vid elden. Och när naturen är sådär andlöst vacker!
godatankar.com 