Det här har varit en riktigt seg vecka, fredag till onsdag hade tonåringen feber och var hängig (inte för att man behöver vabba eller så på något sätt så det påverkar ju inte rent fysiskt mig eller maken), sen blev maken hängig och nu har jag blivit det med. Mest jättetrött och jätteont i huvudet, men det kommer och går på ett sätt som gör att man i ena stunden känner att ”äh, det var nog inget” för att fem minuter senare känna att ”jo, jag känner mig jättehängig” – och så har det hållit på så hela helgen. I morgon allra minst blir en dag hemma, får bedöma efter dagsformen om det blir något jobb eller ej. Blir nog i alla fall inte heldag, om jag inte känner mig väldigt mycket bättre i morgon. I slutet av nästa vecka är det lite viktiga aktiviteter på jobbet jag gärna vill bli frisk till, men jag vill inte riskera att åka in för tidigt och smitta min kollega som ska ha barn typ vilken sekund som helst.
En bild från mitt i veckan, den första morgonen här med frost på riktigt.
Vädret har i alla fall varit passande grått idag, likt mitt humör känner jag. Men men, ni vet ju hur det är, med hängiga föräldrar och friska och väldigt pigga barn så blir det inte supervilsamt på helgen heller, kanske rent av blir bättre möjlighet till vila i morgon. Kram på er, i höstrusket, hoppas ni håller er friska!
PS, är det bara jag som ibland drömmer om att man ska vara precis sådär lagom sjuk UTAN BARN HEMMA så man bara är nöjd med att gosa ner sig i soffan under ett täcke och kolla Netflix en hel dag?!
Ska man vara mer självförsörjande i sin trädgård eller sin gård, så behöver man ju även fortsätta sin odlingssäsong höst och vinter. Men jag orkar verkligen inte, efter juli så är jag typ ganska mätt på odling (tycker inte själva odlingen är så rolig heller, mest bara meckig) och nu när det nästan är oktober så finns det NOLL lust att odla något. Däremot har jag för första gången i min egen odlingshistoria tagit en hel del egna fröer, för att slippa köpa allt nästa år. Det blir ju naturligt på sådant som HAR trivts och vuxit bra här, så jag kommer behöva komplettera ändå för att få lite mer bredd. Jag pillar loss frön i rikligt mängd och lägger i kuvert, vet ju inte hur grobarheten är riktigt. Men ändå, det jag har tagit fröer på är:
Dill – fattar inte varför jag inte gjort det tidigare? Plus, det luktar SÅ mycket kräftor om de fröna…
Solrosfrön – de blommor som nu vissnar ner kommer hamna hos hönorna som mat
Pionvallmo – har också strött mängder över vår äng
Kornvallmo – samma här
Malva – de få stackars blommorna som blev till inne i ogräset
Bovete
De tomatsorter jag har som jag tycker blev bäst i år, bland annat Brandywine
Blodklöver
Skulle även vilja få fröer på min blodklöver, får se om jag kan spara nån planta länge nog för att ge fröer. Nästa vår har jag ju möjlighet att odla i växthus och även förodla där, kanske det kan bli lite nytt och roligt då! Önskar lite att jag kunde spara egen sättpotatis med, men har ingenstans att spara dem över vintern (de jag har kvar nu är ännu nergrävda i landet, utan blast) så jag vill inte chansa med dem utan hellre äta de som är bra nu.
Annars är det ganska skönt nu att bara klippa ner och täcka in landen inför vintern. Jag lägger ett tjockt lager av det ”hö” vi slagit från ängen, får se lite om jag kommer ångra det till våren pga det är en del fröställningar i det, men det brukar ändå funka att täcka även med sånt. Blir ett perfekt klimat därunder för tidig vårsådd och såklart blir det bra gödsling till landen. Har två stooora komposter med, med allt jag fått röja bort i år, som jag nog skulle behöva vända. Får se lite om jag orkar med det nån dag framöver… Hönsgödsel blir ju också ett tillskott såklart – bra med eget kretslopp ju!
Har nästan alltid sällskap i trädgården och tycker det är himla trevligt! (Om än inte ALLTID smidigt)
Inne i det nya växthuset är det ännu ganska vackert och fullt med blodklöver, ringblommor och en del tomater (kruka och några små på friland), så än kan inte hönorna flytta in hit. På tal om hönor förresten, en jäkla duvhök har tagit två stycken, nu har vi lagt om nättaket över gården men jag vågar inte ha dem ute fritt just nu.
Grisarna då? Jo de har det superbra och har fått en stor, utökad hage nu på omkring 50 kvm. De bökar på rätt bra, och verkar till min stora lycka tycka väldigt mycket om ängstisteln och dess rötter! Det är ju i så fall EXTREMT lyckosamt då det är ett ogräs som är nästintill omöjligt att bekämpa manuellt… Grisarna har dessutom verkligen tillfört något på gården, den känns så väldigt mycket mer levande nu! Dessutom känns det jättebra att kunna gå ner till dem med potatisskal och annat, dels för att det kommer till nytta men såklart även för att grisarna blir jätteglada! Glupska små töser…
Jag pendlar lite fram och tillbaka i hur och OM vi ska ha får eller kanske bara köra på ett par fjällnära kor istället? (Dexter-kor som jag egentligen vill ha är SVINDYRT och kostar runt 25 000 kr STYCK) Man måste ju inte mjölka dem, om de har en kalv som får dia fritt om jag förstår rätt. I så fall blir det kanske inte mer jobb än att ha får, fast man samtidigt ändå har möjligheten att mjölka någon gång i framtiden om andan och tiden (och nöden?) faller på. Försöker läsa på det jag kan, men det är inte helt enkelt eftersom det finns så himla delade meningar om det mesta. Har egentligen inte hjälpt mig fatta ett beslut alls, utan gör det nästan svårare att veta hur och OM vi vill? (Edit: blir nog för bökigt som det ser ut nu, vi behåller idén att låna får över sommaren istället)
OJ vilket långt inlägg det blev, var visst mycket i huvudet i dag!
I morse hittade vi någon form av hönsmarknad på Facebook, runt Aneby. Tog ett spontant beslut att åka dit, men när kartan visade framme så var vi mitt i ingenstans och GPS’en hade liksom inte fått med hela adressen. Vi kände inte för att åka ytterligare 30 minuter, men däremot hade vi precis kört förbi någon form av gårdsfik/gårdsbutik, så dit åkte vi. Och tur var väl det, för det var ju jättefint!
Det fanns flera olika bodar och hus som det var butik i, lite gammalt men det också nytt. Tyckte det fanns jättemycket fint, jag som inte är ett jättefan av ”pryttlar” och har lite svårt för loppisar, och helt ok priser på det mesta. Har faktiskt aldrig hört talas om stället innan, men det var många på besök här så det var nog bara jag som missat. Lite färska blommor fanns det med, och väldigt gott hembakat fika (och tror typ enklare lunch eller så med).Det fanns både saker till inomhus och utomhus. Köpte två fina gallerkorgar och ett fint prydnadsgräs, perfekta korgar till att plocka äpplen och potatis!
I går var jag hemma och VABBADE Filip som varit snorig och förkyld ett par dagar. Jag gick hela dagen och mest njöt av gården och höstsolen och vi pysslade med grisarna och småfixade lite, så jag varken lyssnade på radio eller kollade TV på hela dagen. Nöjd och lugn kände jag mig, till jag precis när jag skulle lägga mig fick reda på att räntan gått upp en hel procentenhet – AJ?! Vi har två medelinkomster åtminstone, men också en hel del lån, så ja, det kommer märkas.
Så här kan man ju också ligga och måla…
Elpriser, matpriser och räntor som stiger, det lägger ändå som ett blött täcke över det mesta. Vi har inga dyra vanor, har ett hus med bergvärme och solceller och inga stora utlägg förutom mat i övrigt, men det kommer absolut bli en jobbig vinter ändå*. Denna månaden ut jobbar jag ju fortfarande 80% med, så min lön är just nu ganska skral, men det blir ju såklart bättre när jag går upp till 100% i oktober. Det kommer för övrigt vara första gången jag jobbar heltid sedan augusti 2021, gissar att jag kommer vara väldigt trött ett tag där.
Vi är nog självförsörjande på potatis fram till jul ungefär, om det inte blir så kallt att det fryser i jorden. Inga små knölar!!
Kombinerat med alla klimatrapporter som ingår i vår omvärldsbevakning så kan man ju bli deprimerad på riktigt, men vi försöker balansera upp det med att försöka fokusera på det arbete vi faktiskt gör, kombinerat med så knäppa lunch- och fikadiskussioner som det bara går, för skratta måste man ju också!
Att komma hem hit är ju också som balsam för själen, gå ner och mata grisarna och kolla om något är moget att plocka in i trädgården. Jag vet ärligt talat inte om jag hade kunnat må så bra som jag mår nu utan att fått flytta hit – och även att byta till ett lite lugnare jobb. Absolut kom inte flytten kanonbra under en utmattning men det positiva väger över med råge! Snart har vi bott här ett helt år, men om det kommer ett alldeles eget inlägg framöver.
ENORMA hösthallon som sakta börjar mogna en efter en, inget vi överlever på men det gör en i alla fall glad!
Kram på er!
*Det finns givetvis en massa människor som det kommer bli mycket, mycket jobbigare för än oss!
I dag var det planerad arbetsdag här hemma, mycket som stod på listan över sånt som är – om inte alltid akut nödvändigt – väldigt bra att göra på hösten.
Jag började med att sätta lök för tulpaner och lite annat smått i blåbärs-landet vid sidan av växthuset. Tänker det kommer bli väldigt fint till våren!
Jag har planterat ner lite plantor, satt lök och klippt äppelträd. Känns ju så ofantligt skönt att vara lite mer i fas ute!
Nu har de flesta höst-hallonen börjar mogna och de är ENORMA! Har gula och röda. I växthuset har mina mycket sent sådda ringblommor just börjat slå ut.
I vår köksträdgård är det som jag tidigare sagt mycket som är övervuxet och som nog kommer bli svårt att få i ordning på utan lite mer drastiska åtgärder. Tex har jag en länga med hallon/kvickrot som inte blir mår bra av, den var högt på listan idag:
Har redan börjat röja på denna bilden, men nu ser lite hur det ser ut. Övervuxet och i en enda röra!Och så här blev det efter röj, nu har jag täckt med en duk som kommer få ligga på i ett och ett halvt år, till våren 2024, då har förhoppningsvis allt under dött och jag kan börja om från början. Landet bredvid var täckt när vi flyttade in, det ska jag avtäcka och så i till våren!Nästan inga av mina frösådder klarade sig, förorten några få Zinnior som tittar upp mellan ogräset. Grannkatten(som vi döpt till Stina och halvt adopterat pga hon är så kelig) höll mig sällskap hela dagen. Helst i mitt knä dock.
När eftermiddagen närmade sig och hela familjen gjort slut på sina lager så var det bara att koka potatis och slå ihop dillsåsen till köttet som stått på spisen halva dagen, jag passade på att stå i uteköket och skala potatis istället för inne, man njuter ju av utomhuset så länge det bara går!
Till och med att skala potatis är trevligare ute!
Nu är vi mätta och trötta och ingen orkar lyfta ett finger, sådär tillfredsställande som en riktigt bra dag är utan att känna stressig.
Grannens häst går i hagen och betar, hönorna går runt på hela gården och pickar och nu så har vi även de fyra ljuvligt söta små gyltorna (hon-griskultingar) på plats. Gården känns bara mer och mer levande och det är en obetalbart tillfredsställande känsla. Gick runt i kväll och skulle plocka in lite redskap när det plötsligt drog in sådana stråk av höstdimma att jag var tvungen att springa in och hämta kameran, önskar att jag verkligen kunde fånga det, men jag gör så gott jag kan med de minuter jag får över och den utrustning jag har…
Grannens fina Estrella kom och var nyfiken på vad jag sysslade med
Tittut!
Växthuset gör sig ypperligt på bild tycker jag!…och likaså stallet, men det visste ni ju redan.
I dag jobbar jag hemifrån (har just nu frukostrast ifall någon tror att jag skriver på arbetstid). Är trött efter en jobbresa måndag-tisdag till Arvika och en ganska intensiv dag i går, och kände att jag helst ville få arbeta i lugn och ro själv. Så skönt när man kan välja det ibland på jobbet, om det inte är annat inbokat. Kände mig frusen med, temperaturskillnaden som kom så plötsligt innebar att jag inte hunnit vänja mig heller, hösten kom över en natt känns det som. Valde att sitta i köket och jobba en stund och tände öppna spisen för att få både mys och värme. Så otroligt avkopplande… Här skulle jag vilja sitta och skriva på en bok, i lugn och ro varje dag.
Just nu har jag världens klimatångest. Eller kanske faktiskt snarare katastrofångest eftersom det inkluderar el- och matpriser vilket inte är EXAKT en klimatfråga även om det såklart allt hänger ihop. På jobbet innebär nyhetsbevakningen att vi får en massa info om vad som händer – öppna rapporter oftast som alla kan läsa, men som inte kanske kommer upp i varje persons flöde till vardags. Vi får varningar om företag som kommer gå i konkurs inom kort om elpriserna fortsätter i samma stil, och matpriserna vet ju alla att de har ökat. På studieresan eller vad man ska kalla det så diskuterades värmepumpar och solcellsinnovationer, både positivt och negativt (tex att leveranstider på värmepumpar gått från 1 dag till ca 9 månader). Här hemma har vi bergvärme och nu är våra solceller klara sedan nån vecka men vi väntar på att bli inkopplade på nätet av Jönköpings energi. Känns lagom surt att ha missat hela sommarens solproduktion… Men vi sitter i övrigt bra här ju, jämfört med många andra – ändå känns det oroligt med det mesta just nu.
Är absolut lite bitter över att vi missat hela sommarens elproduktion…
Jag tycker annars verkligen INTE att jag är en orosdriven person, jag kan faktiskt inte minnas att jag oroat mig alls för saker innan (förutom småskit) utan jag har alltid tänkt att det ordnar sig – vilket det ju gjort med. Vet inte vad som ändrats egentligen, i mig själv. Eller så är det bara det att så många saker vi tagit för givet nu verkligen visar sig vara jättekänsliga och det känns som hela samhället balanserat på en liten ”allt är bra”-tråd och bara inte kollat ner i stupen som är överallt runtomkring. Ibland känner jag mig som vanligt och orkar inte bry mig något vidare, men ibland känns det verkligen oroväckande med allt runtomkring.
Fattar ju också att vi inte skulle klara oss själva här ute på långa vägar, om verkligen ALLT skulle gå åt skogen. Teoretiskt sett skulle vi väl kunna försörja oss själva till en viss del, men det skulle ju kräva en arbetsinsats som inte finns nu när vi är två vuxna som jobbar heltid/nästan heltid. Då skulle vi behövt odla något hela tiden, vi hade behövt en jordkällare för att kunna förvara allt om elen ryker och vi hade behövt mer djurhållning för kött – men samtidigt i så liten skala att vi inte behöver köpa in dyrt foder. Självhushållning på riktigt är inte en verklighetsbaserad tanke helt enkelt. Det enda vi är själv hushållande med nu och kanske ända fram till jul med lite tur – det är potatis och möjligen tomater (förutsatt att vi kan frysa in tomater). Ja och så ägg då, just nu får vi sjuka mängder ägg, men de går ju inte förvara hur länge som helst dessvärre, och till vintern kommer hönorna lägga mindre eller inga alls. Ur självhushållningsperspektiv verkar just en mindre ras på hushållsko vara en variant, men som sagt så är det liksom inte kombinerbart med två heltidsjobb och den verklighet som vi ändå har runt oss just nu.
Vill någon köpa ägg så säljer vi 10 för 40kr, eller 5kr/st.
Hur tänker ni? Gör ni något annorlunda nu än innan? Och vad skulle ni vilja/kunna göra annorlunda framöver? Tänker ni att samhället och politikerna kommer ordna upp det hela, eller tror ni det kommer hänga på var och en? Är ni som jag och oroar er, eller orkar ni inte och sticker huvudet i sanden (INGET jag dömer någon för!), eller tror ni bara inte på några ”krisscenarion” som kan inträffa?
Hade jag inte fått komma hem hit till vårt drömställe varje dag vet jag inte hur jag hade orkat.
Har landat på altanen efter min första jobbdag. Utsikten är verkligen inte att klaga på, här är så skönt att sitta så man har svårt att motivera sig att lämna alls – om det inte hade varit för att det är roligt att göra saker på gården eller för att familjen krävde lite insatser så skulle jag nog bli kvar jämt.
Känner mig fortfarande ”bakis” efter att jag tog ut mig för mycket, kroppen är mycket tydlig med att den INTE kommer ställa upp på de infall jag konstant får här hemma när det gäller att småfixa lite. ”Jag kanske kan lägga på täckbark i landet i alla fall?” ”Kanske kunde jag ta ett varv med färg på fönstren, det tar inte lång tid” ”Det hade nog behövts fixa lite med nåt” . Viljan finns där men inte orken, bara att acceptera och sitta kvar här.
Jag är verkligen inte färdig med sommar och ledigt känner jag, jag vill ju åka och fiska, vandra lite, åka och fika på mysiga gårdsfik, plocka (leta) kantareller och en massa annat. Jag VILL inte att det redan ska vara slut på semester och dessutom augusti, men såklart är det som det är och ekonomiskt oberoende är vi då rakt inte. Kanske ska förtydliga att jag inte har några problem med jobbet i sig, men jag är inte klar med att vara ledig bara.
Tror den här bilden är från förra hösten, i år har jag inte sett minsta lilla kantarell. Har iofs inte haft ork/tid till att ge mig ut och leta heller, så det är väl inte så konstigt.
Jag märker också hur jag likt min mamma tycker att det blir jobbigare för varje år när det blir mörkt allt tidigare. Än så länge är det ju ingen fara, men jag får på riktigt en känsla av ångest när jag tänker på mörka vinterdagar och höstkvällar. Vet att jag brukade tycka det var mysigt om kvällarna förr på hösten, men det finns inte längre, om det inte är något speciellt.
I alla fall, det jag egentligen hade tänkt skriva om är de sommarprat jag gillat i år. Har bara lyssnat på ett fåtal, men senast om 6-barnsmamman som räddade sina barn ur ett brinnande hus. Väldigt bra och tårögd blev man minsann med. Fast just ur gråtsynpunkt har jag nog aldrig fulgråtit så till ett sommarprat som när jag lyssnade på Stina Wolters från 2018 efter ett tips från min frisör (tack Anette!). Det var OTROLIGT bra och jag hulkade mig igenom hela timmen samtidigt som jag försökte måla lite fasad mellan tårarna (poddar och ljudböcker är ju BÄST när man ska göra trista och långsamma saker som att måla eller rensa ogräs). Annars har jag lyssnat på Lena Philipsson (stor igenkänningshumor) och E-type (helt ok, bra berättat), men inte så många fler. Har du några tips man absolut inte får missa?
I juli var det semester och fullt ös på hemmafronten med att förbereda och sedan även sälja vårt gamla hus. Det var verkligen 1000 känslor på en och samma gång, det var oro för att vi köpt gården för dyrt, det var ett glädjerus för att vi äntligen köpt en gård, ångest för att vi hade köpt en gård – skulle vi trivas? Precis i slutet av juli avslutades försäljningen och vi sålde för nästan exakt lika mycket som vi köpte för, och därmed släppte oron för framtiden. Annars var det en himla fin månad, med fantastiskt sommarväder och mycket sol vill jag minnas.
Som alltid – ett hus som är så fint till visningen som det aldrig någonsin är annars.
Augusti började tungt på jobbet, mitt jätteprojekt startade sin typ 5:e fas och allt var kaos. Så mycket som skulle bli klart på kort tid och så mycket som hela tiden ändrades på grund av att man aldrig vet hur ett gammalt hus beter sig. Jag hade weltschmerz, vandrade och insåg att om jag ska orka med mitt liv så måste jag börja träna igen, så jag körde en introkurs på Crossfiten vi tränar på med jobbet på fredagar. Men min hjärna började bli till gröt.
Hade det inte vart för våra helgvandringar så tror jag att det hade gått åt skogen mycket tidigare. Har ju haft ett sån OTROLIGT behov av just att komma ut så här och det är väl ren självbevarelsedrift egentligen tänker jag mig.
Sen hände det där som bara händer andra – jag gick in i väggen. Jag kan förstå uttrycket lite, för känslan är just att det finns ingen mer mån att pusha och dra ut sig själv, det tar bara stumt stopp. Det fanns inga mer marginaler, inget ytterligare extra växel att lägga in och helt enkelt bara inget mer av MIG kvar. Hela septembers inlägg handlar nästan uteslutande om just detta. Den enda kvarstående delen av jobbet jag fortsätter med är min utbildning, den får fortsätta på fredagar eftersom det hade varit mer stressande att känna att jag skulle komma ifatt nästa år.
Jag fullkomligt badar i ensamhet och vila, något jag inte gjort sedan… jag vet inte ens när. Och det behövs, verkligen.
Oktober kommer och är även den fokuserad på återhämtning och vila. Tittar jag på det nu så var det så mycket lättare att faktiskt få kvalitet och ordentligt tid till just detta som heltidssjukskriven, nu är det mycket svårare att få tiden att räcka till (självklart på ett sätt, men jag menar att det känns som jag inte har tid i proportion till sjukskrivningen). Men sen precis i slutet av oktober, då är det till slut dags att flytta till vår gård! Och även om dagarna där omkring var stressiga och otroligt jobbiga, så finns det ändå ett bakomliggande lugn.
Så glada och stolta!
I november jobbar jag 25% förutom då min skola. Det känns typ ok, jag får inte längre stresspåslag över att se en byggställning eller en hantverkarbil, och det är kul att träffa lite folk ändå. Nästan all tid går åt till att bara vara här i vårt nya hem, tända en brasa, gå ut och utforska omgivningarna och packa upp en och annan låda – även om det mesta var klart efter nån vecka vid inflytt.
Har tusentals foton i mobilen härifrån, allt är så vackert och jag kan inte förstå att det är vårt? På instagram är det kavalkad av bilder på gården, för den som är nyfiken på att se mer härifrån.
December kommer och har med sig fantastiskt vacker snö, återigen går jag runt här och bara får dåndimpen över hur vackert allt är. I min utmattning tappar jag bort mig lite, det känns i skrivande stund som jag inte riktigt får nån bra ordning, jag som hade en så bra plan. Får fundera på det över julhelgerna. Förutom detta så tar jag även examen som Byggproduktionsledare, ändå en prestation det med 😊
När jag sammanfattar året så här så har nog det har varit ett av de mest händelserika åren i hela mitt liv. Vi har skaffat hund, vi har köpt och sålt hus, jag har blivit utmattad och jag har tagit examen. Vilket sjukt år?!
Inför nästa år ser jag allra mest fram emot att få möta alla årstider, här på vår gård. I övrigt så tänker jag mig att jag INTE ska bränna ut mig igen och jag ska absolut inte köpa hus igen. Kram och en eloge till er som orkat läsa ända hit!
Vilken vecka det här har varit, på alla sätt och vis. I torsdags gick flyttlasset, vi tog hjälp av June Express för att köra alla möbler och det är jag väldigt glad för! Även utan utmattning hade det varit asjobbigt, dessutom fyllde vi en hel stor flyttbil och en liten med möbler så det hade tagit oss en evig tid. Nu var istället tre killar klara vid 13:30 och vi kunde bara köra lösa saker som kläder och sängkläder, så när kvällen kom hade i princip alla rum de möbler i sig som de skulle ha (några är lite osäker placering på) och det var bäddat och klart för alla att sova!
Sen blev det iofs inte så mycket av just den varan, Filip hade småhostat lite under dagen och min känsla att det skulle bli krupp på natten stämde dessvärre… Det blev ut i nattluften en stund och sen halvsitta och ”sova” med honom, så på morgonen var ingen i huset direkt pigg. Men, jag hade skola och de stora grabbarna skulle ju in till skolorna i stan – det var Lukas sista dag på Dalvik – så det var bara att bege sig. För övrigt blev gårdagen en blandning av lite skola, uppackning av det mest akuta och vila, om vartannat. Hann inte riktigt landa då heller kände jag…
Men nu… Nu!
Nu sitter jag vid köksbordet, bredvid mig sitter en jättesnorig Filip med en ipad och här intill där knastrar veden i den öppna spisen… Jag har inte riktigt orden för att förmedla känslan det ger, känner jag, men ljudet, doften och värmen är det mest lugnande man kan uppleva tror jag. Det känns att det liksom talar till nån urmänniska inuti en, för i samma ögonblick som elden var igång så kände jag att NU, nu är vi hemma!
Än så länge blir det bara mobilbilder, måste hitta sladdar mm till kameran, men kolla bara..!
godatankar.com 