…hur det slutade!

Första delen i återblicken för 2022 hittar du här.

Juli 2022 och det är fullt med aktivitet på gården. Precis det här var det ju vi drömde om, att alltid ha en anledning att vara ute och greja och ändå inte bli stressad! Hela gården blommar känns det som, och jag skänker mången tacksam tanke till den som planterat allt före oss! (och vissa mindre vackra tankar om de som inte skött om det på senare år, men men).

binary comment
Juli började med en överraskningstrip till Kolmården där vi firade Lukas födelsedag.

Tillbaka på gården pågår projekt måla om två fasader på huset, vilket ger mycket tid att tänka. Jag funderar lite över min utmattning och att jag faktiskt var värd den, men något knepigt skaver också lite. Det är som att något ligger kvar och skvalpar efter ett par somrar hemma pga pandemi…

Det här skavet resulterar i att vi helt sonika tar en oplanerad semestertripp till Tyskland. Där spenderar vi nog årets varmaste dag på HeidePark, badar i havet och tar en kallare dag på HansaPark. Trots att det är jätteroliga aktiviteter känner åtminstone vi vuxna att vi nog inte kommer vilja åka iväg så här mitt i sommaren igen, inte nu när vi har gården att vara på.

Varma och svettiga men alla älskar ju att gå i nöjespark!

Det är ju liksom här vi vill vara nu! Jag funderar över vad för lärdomar jag tar med mig från utmattningen och konstaterar att de kvarstående effekterna verkar bli långvariga om inte permanenta. Helst vill jag vara här på gården i mycket större utsträckning, för här trivs jag allra bäst.

Hönorna lägger ägg för fulla muggar och jag kan till och med ta med lite till jobbet och sälja. Inte går man plus på att ha lite djur dock, ifall någon trodde det… Men det är ju värt det i alla fall!

Efter långa sköna dagar med massor av kroppsarbete är det så skönt att lägga sig på altanen en stund och bara njuta av omgivningarna. Vi tyckte det var konstigt med bara en altan i kvällsol när vi flyttade hit, men nu förstår jag att man har ingen lust att bara sitta still i solen när man kan gå runt och fixa och dona istället!

I augusti tar vi lite hastigt beslut att faktiskt köpa tunnelväxthuset jag drömt om redan i år. Materialpriserna håller på att stiga och vi vill även kunna nyttja det till hönshus över vintern. Det är typ en miljard skruvar och muttrar, men till sist är stommen klar. Augusti blir ändå mysig med lite bad i sjöarna i trakten också.

September kommer och ute i trädgården skördas det för fullt. Under sommar, sensommar och höst så tar vi reda på tomater, jordgubbar, äpplen, vindruvor, zucchini, chili, krusbär, svarta och röda vinbär, vita och röda hallon, havtorn och säkert något mer jag glömt nu. Äppelträden som vi inte trodde gav frukt (pga vi såg aldrig någon året innan) dignar bokstavligen och vi lämnar in massor för mustning.

Tomater och zucchini växer bäst, men vi lär oss lite mer om köksträdgården inför nästa års sådder.

I september får vi också ett erbjudande vi inte KAN tacka nej till, och blir plötsligt ägare till 4 minigrisar! Det gör en enorm skillnad för gårdskänslan ändå, mycket mer än jag kunnat tro.

Oktober kommer, och sommarhallonen ersätts av hösthallon i gigantisk storlek. Jag fattar beslut om att inte redigera bort mina tankar i mina funderingar, bara för att det alltid finns någon som har det värre.

Efter jag vet inte hur många år med fullt schema så tycker jag ändå att livet har lugnat ner sig såpass att jag får lite små, små känningar att jag vill få vara kreativ igen – ett tecken på att jag är på rätt väg om något. På gården blir det höst och naturen bjuder på en färgsprakande prakt. Jag har höstångest och vinterångest och vill inte alls att sommaren ska ta slut, men till sist får även jag ge upp inför tanken att det är dags att gå i ide och ladda om inför nästa år. Jag c-vitaminboostar med havtorn och vi gör höst i trädgården.

Ute på gården finner sig både höns och grisar sig tillrätta, och någon form av lugn infaller ändå framåt november. Jag beslutar mig aktivt för att vara riktigt, riktigt snäll mot mig själv denna vinter, och än så länge kan jag känna att det lyckas riktigt bra!

November kommer och vi fortsätter vad som måste vara det VAB-tätaste året någonsin – jag har visserligen inte nämnt det tidigare i resumén men HERREGUD vad vi har vabbat detta år… Inte en enda månad har gått utan! Men även vid VAB är det så skönt att vara hemma på gården, är man pigg nog att ändå komma ut lite så finns det alltid något att gå runt och skrota med, för liten och för stor.

I slutet av november täcks hela gården i ett mjukt snötäcke och allt blir så vackert. Vi får lite nya saker att jobba med när både hönsens och grisarnas vatten fryser i hagarna, och får anpassa oss när det inte finns barmark att picka på eller att böka i. En lagom utmaning ändå, för nybörjare, med grisar och höns!

Efter en mild höst så blir plötsligt elkrisen högaktuell i december, när priserna sticker uppemot 8-9 kronor /kWH i december. Med höjda räntor och lågkonjunktur är vi ändå så glada att vi har lite alternativ hemma, med kaminer, solpaneler och annat.

December försvinner mestadels i VAB och sjukdom (troligen Covid) för drygt halva familjen, men stundtals är den så vacker att man nästan inte kan tro det! Nu går vi in i slutspurten och får förhoppningsvis en bättre jul i år än de varit de senaste åren, och jag vill verkligen passa på att önska er den jul ni helst vill ha.

Även om inte december är till ända än så får detta avrunda årssammanfattningen för 2022. Faktiskt så skiljer sig tydligen inläggen och inriktningen här i bloggen ganska markant från det år jag känner spontant att jag upplevt, men låt mig få återkomma till det. Hoppas ni haft ett riktigt bra år!

Mysdag i åskan

Åh vilken mysig dag det här blev! Blev ju en ganska tidig start som jag skrev tidigare. Tänker ibland att jag borde gå upp och äta frukost och klä på mig direkt då, så man får en tidig start med allt annat – men det är för skönt att ha en långsam morgon i myskläder, dricka många koppar kaffe och äta frukost i lugn och ro, oftast innan resten av familjen är uppe.

I dag stod växthuset på schemat, de återstående 3 sektionerna med ”takplast” skulle på eftersom det verkar bli rätt mycket svalare nästa veckan. Vill gärna kunna ställa in kruktomater och liknande, så de får en chans att mogna lite längre. Så, vi satte i gång, och faktiskt gick det snabbare än jag vågat hoppas, speciellt med tanke på att övriga delar i växthuset tagit typ 5 ggr längre tid än jag räknat med. Alltså blev vi klara! Och det blir så himla bra! Här kommer lite mobilbilder, ska ta lite finare bilder sen i bättre väder tänker jag.

Klarade de flesta solrosorna och växterna utanför med, inte helt smidigt men så fint ju!
Tätt hus, så att säga! Nu växer här mest rödklöver och bovete, gröngödslingsväxter jag sått för att hålla undan ogräs och göra lite nytta

Eftersom vi blev klara i vettig tid och jag ändå hade på keps och regnjacka så fortsatte jag lite ute av bara farten. Hann beskära alla våra sommarhallon, blev 4 HELT överfulla skottkärror när jag var klar, känner mig makalöst nöjd med att vara klar med det! Barnen hade i uppgift att flytta ved från under några gamla bitar plåttak vid stallet upp till vedförrådet vid garaget (det vi gjorde i ordning för ett litet tag sedan med, finns fler bilder på insta), också en uppgift som var skönt att få gjort.

Alltså den här lille fisen, han är så rolig att ha runt sig här på gården!

Sen började det åska, men jag hann ändå testa att klippa av ett gäng havtornskvistar som ska frysas in för att bli lättare att plocka. Var så himla mysigt att stå där och höra åskan som gick nästan rakt över huvudet, älskar verkligen det! Sen började det regna, och även om jag hann färdigt och in innan det RIKTIGA ösregnet kom så var jag ändå blöt ända in på trosorna när jag kom in. Nu ska jag inte göra ett smack mer idag, kanske ta ett glas vin och sätta mig och spela lite. Är så himla sugen på något riktigt bra spel, men finns inget just nu som lockar sådär perfekt (snacka om i-landsproblem). I morgon blir det nog ungefär detsamma, kanske hinner vi dock göra lite havtornsmarmelad med. Annars är ju det sköna med skitväder att man just inte kan göra så mycket annat än att ta det lugnt, vilket blir lättare nu när vi hunnit klart med det som behövde bli klart.

Ha nu en riktigt bra helg i mysvädret!

Ögonblicket 07:15

Jag ligger i sängen, trött och blundar men kan inte riktigt somna om. Jag hör att Filip rumsterar om i köket, plockar fram mjölk och flingor för att äta frukost. Misstänker varför, och mycket riktigt kommer han strax in till mig och frågar om han kan få sitt lördagsgodis, alla fem bitar han valt med sån omsorg. Jag säger att det är för tidigt, att han får vänta till jag kommer upp, och han suckar och går ut ur sovrummet igen. Härnäst öppnas ytterdörren, jag hör att han tassar ut och ropar efter grannens katt. Det är en av tre stallkatter som blir rysligt bortskämd med lek och kel hos oss, och vi tycker alla väldigt mycket om henne. Hade vi inte varit flera allergiker har vi haft en egen eller två.

Jag hör dörren stängas igen, gissar att han tyckte det var kallt ute eftersom han helt säkert gick ut i bara kalsongerna. Jag hör fler steg och det är inte svårt att förstå att mellan-storebror har anslutit. Hör viskande diskussioner och sen blir det tyst – de har alldeles säkert gått och satt sig framför TVn nu, storebror kollar nån tecknad serie och jag anar att Filip snart kommer springande för han tycker det är för läskigt.

Att ligga här och lyssna på ljud och aktivitet som är så bekanta att jag inte behöver se dem för att förstå, känns väldigt mysigt. Är en gnutta irriterad över att jag inte kan somna om, vilket hade behövts, och även för att jag fortfarande känner mig för förkyld för att gå på träningspasset nu på morgonen. Strongman går nu på lördagsmorgnarna och det är riktigt roligt, enkelt men tungt. Vi slår med slägga, bär tunga saker och gör typ alla de typer av rörelser som man har nytta av på en gård, så just detta passet är en favorit. Nåväl, det kommer fler lördagar.

Utanför fönstret gal tuppen, fem gånger får jag det till. Jag sträcker på kroppen i sängen och känner en begynnande huvudvärk. Behöver kanske bara kaffe eller så är det väderomslaget som trycker sig på. Nåväl, somna lär jag ju inte göra igen så jag ska strax masa mig upp och dricka kaffe. Strax. Men inte riktigt än.

Från en morgon lite tidigare i veckan, i lite finare väder.

Ohyra och baciller

I dag blir ännu en dag hemma med Filip vars förkylning och fula, rossliga hosta inte riktigt vill släppa. Jag har också blivit förkyld, men mest bara ”vanlig snuva”. Vi varvar vila och skärm/bok/korsord med småfix och lek, och jag tar små ryck ute på gården som inte tar så stor insats och tid. Växthusets 3 sista sektioner med plast (det enda som är kvar) får vänta till helgen allra minst, det tar oändligt mycket mer tid än vi räknat med och då är vi ändå händiga båda två. Men – det är ju inte så att man kan jobba ostört med det, utan allt annat ska ju skötas samtidigt så det är inte så konstigt att det tar tid kanske.

Vi hade förstklassig underhållning här hemma när det vackra fältet med korn skördades i går.

Såg förresten nu att det fina vädret som jag trodde skulle ligga över helgen hade bytts till regn och mulen, och nästa vecka blir typ 10 grader kallare än denna?? Hjälp vad fort det känns som det blir höst! Luften är fuktig som bara den, vilket såklart märks på morgnar och kvällar allra mest. Jag är glad att vi i alla fall hunnit måla det mest utsatta här på huset och fönstren, även om det finns ett gäng fönster till som skulle behöva kärlek och färg – det får helt enkelt klara sig över vintern och åtgärdas nästa år. Suck, lite höstångest på det känner jag, jag är inte FÄRDIG med sommaren!

Beskar plommonträdet igår som växer mot spaljé vid stallet. Det har dock 100-tals hål i alla blad så det är helt klart drabbat av någon ohyra, men har varken har tid eller ork att reda i det.

Förra veckan eller helgen, när det blev sådär riktigt varmt och fuktigt, fick vi en explosion av hönskvalster. Mikroskopiskt små suger de blod från hönorna, som kan få anemi och faktiskt till och med dö. Men även om det kom plötsligt och från ”ingenstans” (troligtvis från vilda fåglar, dessa hönor har ju bott hos oss från dag 1 och varit fria från ohyra) så känns det som vi fick åtminstone ner det till ett hanterbart läge genom att fullständigt BADA in hönshuset med kiselgur. Till vintern när hönorna flyttar ut till växthuset så ska vi kalkmåla insidan av hönshuset – att täppa igen springor där är HELT omöjligt då det består av gamla, håliga stockar som är säkert över 100 år gamla.

Annat jag går och funderar över är Filips rum, vi behöver ta ett helhetsgrepp där med förvaring och annat så det blir ett fungerande barnrum. Såna här projekt ÄLSKAR jag, så det är något jag verkligen ser fram emot att göra – men det får vänta till hösten är här på riktigt och allt ute är ”klart” (hahahaha, som om det nånsin blir det, men att vi fått undan det som är mest akut inför vintern åtminstone). Nu ska vi visst leka här, om jag bara lyckas få på den lilla kalsongmannen lite kläder först….

En ögonblicksbild från vardagskaoset här inne. Ska montera hyllor på väggarna och göra lite smarta lösningar – och såklart måla eller tapetsera om i samma veva. Han ska få vara med och välja, såklart!

Sensommarkväll

Jag skulle kunna spendera precis hur mycket tid som helst här på gården utan att tröttna eller få slut på saker att göra. Det kanske en del kan tänka är stressande, men för mig blir det nästan tvärtom för det är ju HÄR jag tankar energi. Jag önskar vi båda bara kunde hänge oss här ute, men såklart måste vi ju jobba också. Idag jobbade jag i alla fall hemifrån, och direkt efter gick jag ut för att småfixa med det jag nu råkade få lust med, vilket visade sig vara ogräsrensning, gräsklippning och att kratta ihop fallfrukt. Däremellan gick jag bland hallonbuskarna och åt det av det som fanns kvar och åt lite fantastiskt goda körsbärstomater, solvarma och mörkröda.

Plasten på växthuset får vänta till helgen när vi kan jobba mer sammanhängande en heldag. Samtidig som man går här och fixat så funderar man lite över vilken blomma man skulle vilja plantera i rabatten, att jag kanske skulle klippa ner potatisblasten nu när den vissnat och lite annat smått. Så skönt att låta huvudet fladdra runt helt fritt.

Nu ikväll blev det ju en makalös solnedgång, så här kommer ett GÄNG bilder från gården så här i mitten av augusti!

Känner mig redan kanonnöjd över hur bra det kommer bli med växthuset där!
Framför, där bänken står, kommer det kanske nästa år bli ett litet trädäck är det tänkt.
I köksträdgården återstår mycket grovjobb, men den är ändå så himla lummig och fin, vildvuxen som den är.
Fina bollar!
Och mycket söta mini-rosor…
Stallet står och är mest bara vackert!
Tomaterna växer bra med 👍🏻
Ena gaveln på hönshuset är äntligen nymålad av tonåringen
Sa jag att jag var nöjd med växthuset?!?
Min söta kantnepeta är så fin igen nu efter jag klippte ner den!

Det var allt för idag, från den vackraste gården i världen ♥️

Svettigt värre

Nej hörni, det har då inte gått direkt framåt på växthusbygget under helgen, det var på tok för varmt att sitta mitt i gassande sol och skruva och greja. Dessutom var maken på lite egna äventyr, så jag och barnen har mest spenderat helgen vid badplatsen vid Ramsjön (inte den i Tenhult). Även om vattnet är i mitt tycke ett par grader för kallt för att det ska vara skönt att bada så har jag faktiskt doppat mig, det blev liksom för varmt annars. Badade ju i Bunn med i fredags, så tre dopp på en helg är ju ändå inte illa? Filip springer glatt rakt ut oavsett temperatur (och badar gärna vidare trots att han skakar som jag vet inte vad) och likaså L, men jag tror minsann att O börjar bli lite av en badkruka likt sin mor…

Chips är ett måste på badstranden!

Jag har ju jobbat ett par veckor nu med, lite drygt två för att vara exakt. Det har varit en lugn start, dels för att jag är ny på jobbet och därmed inte har alla uppgifter som ligger och väntar som någon som arbetat längre, men även för att många inte verkar vara tillbaka förrän 22 augusti. Får verkligen inte ihop hur folk får till så långa ledigheter och därtill lov och jullov utöver det? Hade absolut kunnat tänka mig att vara ledig hela sommaren annars, om det hade gått ihop sig. Nu har man ändå en lite osäker känsla i kroppen inför ekonomin framöver, och då har vi ändå två hyfsade jobb, men inte känns det helt kanon med elpriser, bensinpriser och matpriser som väntas öka ytterligare. Är ju lite huslån man sitter på med, som också bidrar till den lite olustiga känslan. Nåväl, det ger sig säkert.

Lika bra att dra sig tillbaka och bli självförsörjande?!
Skämt åsido så skulle det vara typ omöjligt, men ändå. Mer tid här skulle jag ju kunna tänka mig i vilket fall.

Eller ja, för varje grej och rapport jag läser i mitt nya jobb blir man ju mer och mer mörkrädd inför framtiden. Såg filmen ”Don’t look up” häromdagen och den känns mer som en framtidsförutsägelse ju mer jag läser. Samtidigt ser ju allt ”ut som vanligt” i samhället runtomkring, tycker det är rätt jobbigt att kastas fram och tillbaka så rent mentalt. Släpper den diskussionen för nu, eftersom jag gissar att ni liksom jag inte riktigt alltid orkar ta till sig allt.

Ja i solen, men ändå.

Nu är i alla fall L på sitt efterlängtade sommarläger på Vidablick, tror att det han längtat mest efter är att gå och välja sina tre saker från ”kiosken” varje dag! Nästa vecka börjar han årskurs 6?! För att inte tala om att O börjar gymnasiet! Hjälp vad ovant det känns! Men är så himla glad för deras skull, L kommer ha det kanon på sitt läger och trivs bra i sin nya skola även om han saknar sina gamla kompisar, och O känns ändå taggad om än liiiite nervös att börja helt nya skola och klass (inga kompisar som valde samma). Jag hoppas att de kommer få ett fantastiskt skolår!

Stort att börja sexan ändå!

Själv har jag (i vanlig ordning i slutet av sommaren kanske) lagt lite rolig men onödig tankekraft på att göra någon form av garderobsuppdatering, efter nästan 4 år i jobbkläder och dessutom över 40 (och med lite extra här och var pga orkar verkligen inte bry mig) så känner jag att jag tappat bort mig lite. Men nu är jag något på spåren tror jag ändå (herregud, jag är verkligen ingen trendmänniska eller något, men jag vill ju gärna KÄNNA mig välklädd enligt mitt eget tycke). Kan återkomma om det, tycker själv det är lite kul att se vanligt folk klä sig – och inte ett överflöd av trådsmala influensers som lanserar sin egen kollektion av det ena eller det andra. Har ett par bra instagramtips där med, förresten!

Det var dagens (eller den senaste veckans) svammel, kram på er i värmen!

Växthusbygge

I måndags bestämde vi oss för att det var dags, och så beställde vi tunnelväxthuset Tor från Grohus . Sen gick det supersnabbt ändå, så torsdag morgon dök det upp med DHL! Däremot hann vi inte börja skruva nåt på det förrän lite i går eftermiddags, och så större delen av i dag. Det är många tusen skruv+muttrar, nästan 3 kg, så det tar sin lilla tid kan man säga…. Inte heller en Ikea-manual, men den är inte kass heller, man måste läsa noga bara. Bra passform på bitarna, även om det är lätt att missa vilket håll de ska vara på och så.

Vi har suttit och småfrusit i duggregnet idag och skruvat. Alla bågar är klara men ska fästas upp och ihop, innan kanalplast ska på med. Helt klart inget bygge man smäller ihop på en dag, ens om man är två. Två meter av 8 är uppe här!
I mitt lilla land intill växthuset hittade jag den här, som jag gissar blir en fjäril. Hittade dessvärre också ett gäng jordloppor (???) som har ätit upp nästan all min fina busk-krasse 😩 Vet inte hur jag ska bli av med dem heller…

Lite mer hallonsylt lyckades jag skrapa ihop det till under förmiddagen i lördags, det blir inte så mycket som jag hoppades på buskarna, men så skar jag ner dem rätt hårt med. Blir nog bättre nästa år!

Mina solrosen är SÅ fina, men inte mer än typ 30 cm höga 😂 Vet verkligen inte vad som hände där…

Vi har en dvärgkiwi lite konstigt placerad vid vinbärsbuskarna, det behöver ju vara en hane och en hona och den ena (vet inte vilken?!) lyckades vi råka klippa sönder med gräsklipparen, så den behöver vi ersätta. Tänker att de ev. kan växa mot en spaljé mot växthuset (utanför alltså, de klarar kyla kanon tydligen!), men jag vet inte riktigt vad jag vill ha i växthuset. Självklart gurka och så vill jag testa melon, sen kan jag ställa in mina kruktomater och chili för att förlänga säsongen. Men mer då? Det blir ju ändå 24 kvm tunnelväxthus… Har ni några tips?

Tänker nog testa som bondjäntan att använda tunnelväxthuset som hönshus vintertid, tror jag ev. skrivit om det redan? Får väl utveckla det mer annars sen.

Nu blir det jobb som vanligt denna veckan, så vi får se om växthuset kommer nånstans innan helgen…

Inte än, snälla?!

Har landat på altanen efter min första jobbdag. Utsikten är verkligen inte att klaga på, här är så skönt att sitta så man har svårt att motivera sig att lämna alls – om det inte hade varit för att det är roligt att göra saker på gården eller för att familjen krävde lite insatser så skulle jag nog bli kvar jämt.

Känner mig fortfarande ”bakis” efter att jag tog ut mig för mycket, kroppen är mycket tydlig med att den INTE kommer ställa upp på de infall jag konstant får här hemma när det gäller att småfixa lite. ”Jag kanske kan lägga på täckbark i landet i alla fall?” ”Kanske kunde jag ta ett varv med färg på fönstren, det tar inte lång tid” ”Det hade nog behövts fixa lite med nåt” . Viljan finns där men inte orken, bara att acceptera och sitta kvar här.

Jag är verkligen inte färdig med sommar och ledigt känner jag, jag vill ju åka och fiska, vandra lite, åka och fika på mysiga gårdsfik, plocka (leta) kantareller och en massa annat. Jag VILL inte att det redan ska vara slut på semester och dessutom augusti, men såklart är det som det är och ekonomiskt oberoende är vi då rakt inte. Kanske ska förtydliga att jag inte har några problem med jobbet i sig, men jag är inte klar med att vara ledig bara.

Tror den här bilden är från förra hösten, i år har jag inte sett minsta lilla kantarell. Har iofs inte haft ork/tid till att ge mig ut och leta heller, så det är väl inte så konstigt.

Jag märker också hur jag likt min mamma tycker att det blir jobbigare för varje år när det blir mörkt allt tidigare. Än så länge är det ju ingen fara, men jag får på riktigt en känsla av ångest när jag tänker på mörka vinterdagar och höstkvällar. Vet att jag brukade tycka det var mysigt om kvällarna förr på hösten, men det finns inte längre, om det inte är något speciellt.

I alla fall, det jag egentligen hade tänkt skriva om är de sommarprat jag gillat i år. Har bara lyssnat på ett fåtal, men senast om 6-barnsmamman som räddade sina barn ur ett brinnande hus. Väldigt bra och tårögd blev man minsann med. Fast just ur gråtsynpunkt har jag nog aldrig fulgråtit så till ett sommarprat som när jag lyssnade på Stina Wolters från 2018 efter ett tips från min frisör (tack Anette!). Det var OTROLIGT bra och jag hulkade mig igenom hela timmen samtidigt som jag försökte måla lite fasad mellan tårarna (poddar och ljudböcker är ju BÄST när man ska göra trista och långsamma saker som att måla eller rensa ogräs). Annars har jag lyssnat på Lena Philipsson (stor igenkänningshumor) och E-type (helt ok, bra berättat), men inte så många fler. Har du några tips man absolut inte får missa?

Bakslag och lärdomar

Den här veckan har mestadels präglats av lite arbete här hemma med hus och trädgård. Det finns gott om projekt att välja på och jag njuter av att ta det jag känner för för stunden. Många saker är ganska enkla men gör stor skillnad, tex att tvätta lite knutar, foder och andra vita detaljer på huset. Här nedan ser ni hur det såg ut innan, SKULLE kunna gå nerför gången och ta ett kort på hur det blev men orkar verkligen inte – men det blev åtminstone stor skillnad.

Syns inte så väl på bilden ändå, men alla vita detaljer är svarta av smuts och påväxt.

De senaste två dagarna har varit såna där när man hållit igång från morgon till sen kväll, det är svårt att låta bli helt enkelt, speciellt när vädret varit så skönt. Man vill liksom inte gå in, och även om jag pausat, löst korsord och lyssnat på poddar så har jag mestadels varit i farten. Idag får jag sota för det känner jag, för hur mycket mental energi det än fyller på med att gå här och greja så har jag uppenbarligen inte lärt mig riktigt vad min gräns går för såna här saker. Jag är sådär ända in i märgen trött känner jag, och det är visserligen omöjligt att ignorera nu för tiden så nu har jag satt mig för att vila i soffan, men det är just i sådana här tillfällen väldigt tråkigt. För det här är ju det jag tycker är roligast, att gå här och greja och fixa, göra fint och lösa små saker. Här vill jag allra helst kunna hålla på oändligt länge, men jag får ju uppenbarligen inte välja det själv.

På den sidan av vårt hus som vetter mot en åker vajar just nu ett mjukt böljande fält av korn. Kan fastna länge och bara kolla ut över det, det ser ut som ett fluffigt hav i en fantastiskt vacker färg. Det finns ingenstans runt vårt hus där det inte är vackert, det är så vilsamt!

För varje gång jag tar slut eller får bakslag så lär jag mig ju något nytt om mig själv, och som med alla upptäckter är det inte alltid bara sånt jag VILL upptäcka. Men men, jag accepterar det nu för tiden i princip omedelbart, även om jag inte alltid gillar det.

Jag njuter också så himla mycket av att gå runt här och titta på sånt som är fixat och fint, nymålade fönster (åtminstone några), fasad och tusen andra saker vi gjort här i sommar. Det blir så fint och det känns så härligt! Älskar att få göra saker för mig själv och familjen på det sättet. I morgon är min semester slut, och jag vet inte hur jag ska kunna gå och jobba hela veckorna utan att få vara här så mycket som jag vill… Glad i alla fall att det är ett lite lugnare jobb nu, snart är det dessutom helg igen tänker jag. Och än så länge finns ju ljusa, fina sommarkvällar, även om de väldigt sällan i år är sådär varma och sköna som man helst vill ha dem.

Hoppas ni också har och har haft en bra semester, och att ni har ett jobb som inte ger ångest att gå tillbaka till!

Spontansemester i Tyskland

Efter pandemi och allt så fick jag en sån lust att ta en spontan minisemester i norra Tyskland, äta wienerschnitzel, dricka weissbier och gå i nöjespark. Vi kollade lite snabbt och lyckades få tag i boende i nästan en hel vecka – det är inte okomplicerat när man är 5 personer i familjen. Jag bokade så att vi skulle lämna Nala på ”vägen”, mest för att det hade känts ännu värre att åka och lämna henne och sen åka direkt hem till ett tomt hus. Lämningen gick bra och hon verkar ha det bra på uppdateringarna jag får, men självklart var det skitjobbigt och vi var alla väldigt ledsna. Likadant nu när vi kom hem, eller ännu värre tycker jag, för det är så tomt här utan hennes lilla nos tätt intill. Svårt nu med att känna att man inte får ihop det, för just på semestern går det ju såklart skitbra, det är ju sen det blir problem.

I alla fall, vi åkte till norra Tyskland och där var vi först en sväng vid havet vid Sehlendorfer strand, hyfsat lagom med folk och inte kanonvarmt.

Måste verkligen säga att det var en fantastiskt vacker strand att vara på!
Otroligt skönt att lägga sig raklång efter en dag i bilen. Vi tog en kort stund på stranden här innan vi åkte till första hotellet, sen återvände vi för en heldag dagen därpå.
Barnen tyckte det var kanon med såklart.
Filip knatar rakt i, han är LIVRÄDD för att duscha men att gå rakt ut i havet är inga problem….
Den där första, efterlängtade veteölen smakade verkligen fantastiskt!
Lyxigt med så stora barn att den största kan passa den minste – vi fick gå en kort kvällspromenad tillsammans på egen hand medan de lekte på rummet.

Därpå blev det en SUPERVARM dag på Heide-Park – de sprutade vattendimma på en del ställen för att svalka folk och det behövdes verkligen. 38 grader i skuggan och snålt med den senare med. Tror vi drack typ 4 liter vätska var den dagen?

Svettigt värre! Vi turades om att åka med de stora barnen och Filip.
…som absolut inte var på toppenhumör i värmen, trots vad det ser ut här.
Man har inte roligare än man gör sig, som vanligt.
Den här bilden är tagen efter det absolut roligaste vi gjorde på hela semestern : i HeidePark finns en slags piratbåtar som man kan spruta vatten från när man åker och där folk på ”land” kan spruta vatten tillbaka. Fruktansvärt roligt, men det gäller att det är VARMT för man blir liksom inte bara lite blöt utan verkligen DYBLÖT. Vi var som tur var redo och hade badkläder på oss, jag fick ta av min klänning och VRIDA ur den innan vi gick vidare. Men jäklar vad vi skrattade!!!
Prick alla var precis genomblöta! Också roligt eftersom man ju sprutar på alla man kommer åt, oavsett om de är fullkomliga främlingar eller inte.

Därpå följde av en dag på stranden igen fast vid Timmendorfer Strand – tillsammans med typ hela norra Tyskland som försökte komma undan den extrema hettan.

Stranden var TOTALT packad så långt ögat kunde nå, man satt i princip på varandra. Men vad gör man annars när det är så varmt?! Till och med jag badade ett antal gånger.
Skönt med halvtom autobahn när man körde till sitt gasthaus på kvällen sen med.
Så otroligt vackra solnedgångar, här dåligt fångat från bilen men ändå…

Sen gjorde ju vädret en helomvändning och så blev alla rätt trötta och tjuriga, vi försökte fördriva lite tid och även vila men det gick sådär. Jag ville inte avsluta med att alla var trötta och tjuriga, så vi bestämde oss för att ta Hansa-Park som en överraskning på hemvägen – såklart uppskattat! Då var det som kontrast ca 18 grader mot Heide-Park i 38 grader, man kan väl säga att båda delarna hade sina för- och nackdelar.

Det är lite tradition att fota i den här kanoten, tror vi har foton på alla 3 barnen i samma grej, i ungefär samma åldrar.
Jag och de stora grabbarna avslutade med flaggan i topp och åkte flykten från Novgorod. Jag åker mycket, men inte de värsta grejorna och inte sånt som snurrar….

Sen gjorde vi dock misstaget att tänka att eftersom vi ändå åkt en bit ”hemåt” för att gå i HansaPark så kunde vi klippa resterande bit hem med direkt efter. Det blev riktigt jävla jobbigt efter en heldag i nöjespark, vi var trötta allihop. Note to self : gör inte om det utan sov först.

Men vet ni vad, det mest oväntade med semestern var att vi vuxna åtminstone kände oss rätt färdiga med att resa på ett litet tag? I alla fall på sommaren, det var så skönt att komma hem igen! Samtidigt är jag jätteglad att vi reste iväg ändå, för annars hade jag nog bara gått och längtat och inte känt mig nöjd. Det var som det behövdes för att få det ”ur systemet” och känna sig tillfreds här hemma – det låter kanske alldeles knepigt med kanske någon förstår. Tänkte utveckla min tanke, men det får bli en annan dag.