Ja ok, det lät kanske väldigt dramatiskt. Men ändå, det här är sista fredagen vi spenderar i vårt gamla hus (sista dagen är på onsdag)! Huset vi valde när vi köpte tomt, och som stod färdigt för nästan exakt 15 år sedan. När vi köpte tomten och började bygga hade vi inga barn och var jätteunga (som det känns idag), men jag är så glad att vi vågade, för det här har varit ett fantastiskt hus! Här har alla barnen vuxit upp, vi har bytt jobb, haft fester, umgåtts med grannar, haft höns och odlat galet stora mängder tomater. Tack huset, för din tid, men nu flyttar vi strax vidare för nya äventyr!
Hej då, ”lilla” villaträdgården, nu lämnar vi dig för 20 ggr mer yta 😉
Hej då uterummet, nu blir vi utan – tills vi känner för att bygga ett nytt åtminstone. Men kaminer finns det gott om i nya huset!
Hej då köket, nu känns det ”gammalt” eftersom vi får ett sprillans nytt 🙂
Och hej då vardagsrummet, här har vi trivts fantastiskt bra!
Så visst känns det lite konstigt, möjligen en gnutta vemodigt, men ändå till absolut störst del bara fantastiskt, eftersom vi går TILL det vi drömt om så länge!
Här är vi, framför vårt nya hus på vår nya gård. Det kändes lite viktigt att få till ett gruppfoto, det är så sällan vi fångar hela familjen på bild samtidigt och det här känns absolut som ett sådan tillfälle att man vill kunna titta tillbaka på det och säga till barnen – minns ni? Minns ni att vi vågade flytta hit, ut på landet? Vad stort det kändes här då, vi kunde ju nästan ingenting om att ha gård. (Nu tänker jag ju mig att allt blir bra så att det är i en väldigt positiv kontext vi pratar om detta 😂 )
I alla fall, det finns ju foton och så finns det foton, och jag fick idén att det skulle vara himla kul att ha ett gammeldags foto där alla ser så där allvarliga ut, så vi tog ett sånt :
Barn, vuxna och till och med hunden kom med på ett hörn. Vissa gömmer sig bakom krattan för det ÄR ju ibland livsfarligt med en kamera…
Fast vi tog såklart ett vanligt foto med, som kanske stämmer lite bättre med de vi är :
Lukas 11, maken och jag 42, Filip 4 (och ett halvt) och Oliver nästan 15 – hela fina familjen samlad framför vår förhoppningsvis alldeles fantastiska framtid som lantbor!
Jag är så glad att få kunna dela med mig av den här resan och vårt liv, jag kan egentligen inte förklara varför för att stå i rampljuset är inte riktigt min grej. Men på något sätt känns det här viktigt, för min egen skull och för barnens som kan gå tillbaka och läsa, men även för att NI är inne här och läser. Den delen kan jag inte riktigt sätta ord på själv, men den gör mig i alla fall väldigt glad. Och du, gillar du att läsa här så blir jag ännu gladare över en kommentar ibland, eller en tumme upp. Kanske vet du nån kompis som skulle tycka det var kul att hänga med på resan med? Bara att dela länkar och sidor såklart!
Hallå dagboken, som man alltid började sina dagböcker med i de tre dagar man orkade skriva nåt (aldrig nåt relevant, utan typ vad det var för väder och vad man åt för mat), när man var liten.
Det känns som jag inte skrivit på länge här nu, men det är nog bara några dagar sedan egentligen. Den här veckan har jag fram till och med i dag torsdag haft inte mindre än 4 olika läkarbesök inbokade (coach, arbetsterapeut, läkare och så skulle Filip till tandläkaren) så det känns som det har varit en nästan stressig vecka. Hur sjukt är inte det då? Förr hade jag väl klämt in allt i en vecka där jag samtidigt jobbar heltid, men nu känns det som sagt som det varit en fullbokad vecka fast jag är sjukskriven. Det kommer jag fortsätta vara på 75% i ungefär en månad till förresten (de 25% är min skoltid), för att sen testa lägga till 25% jobb med. Just nu känner jag att jag inte kan förstå hur det ska kunna funka, men det kanske kan hända mycket tills dess.
En enkel sak jag gjorde tidigare i veckan på gården var att trycka ner ett gäng vitlökar. Det kändes lite orimligt glädjande kan man tycka, men just känslan av att man planterar något i det här nya hemmet som vi kommer kunna ta upp och njuta av nästa höst, den blev så stor och varm!
Två förmiddagar har jag i alla fall varit ute på gården, en för att släppa in städfirma så nu är det helt rent och fint, och en bara för att det är en sån fantastiskt känsla att knata runt där och liksom bara småpilla lite, sätta upp nån hylla, flytta in lite grejor. Jag upplever ett sånt otroligt lugn och sån himla glädje där ute (såklart extra lugnt när jag är själv) att det är helt galet. Det är några saker som gärna får hinna bli klart innan vi flyttar ut – måla sovrum och sätta upp garderober där, så vi har något att packa upp i – gör i ordning mitt lilla skafferi av samma anledning och så måla/tapetsera vardagsrum. Jag älskar att måla, det är ju det som går snabbast och som ger resultat meddetsamma om bara grundarbetet är gjort.
”Allrummet” i garaget är färdigmålat, här ska in möbler och TV så det funkar att ungarna hänger här när de inte vill vara med och greja mer, och så att jag har nånstans där man kan vila utan att man ser saker som ”behöver” göras. Lovar att det kommer betydligt bättre bilder sen, det här är bara lite hastigt från mobilen.
Sen ska jag också arbeta med mig själv och se till att verkligen njuta av de saker vi gör, tänka på sånt vi kan göra om vi vill men utan att känna att något måste bli klart. Det är himla lätt att tänka att ”bara det här blir klart blir det bra sen”, men det är ju själva fixande jag/vi älskar med, så jag ska lära mig själv att inte tänka ”det måste bli klart” i en viss tid eller rent allmänt liksom. Dessutom över jag på att vila just precis när jag behöver det, utan att tänka att jag ska vila EFTER jag har gjort klart något.
Just nu längtar jag galet mycket efter helgen, jag vill sätta lite småsaker som gardiner och växter som gör att det för varje sak börjar kännas mer som vårt HEM. Så fruktansvärt roligt!!! Däremot känns det SÅ trist att behöva åka därifrån för att åka ”hem” och sova och äta, gud vad jag längtar efter att vi är här hela tiden!
Hela helgen har vi varit här – på vår gård. Det känns lika konstigt och ovant att skriva det som det känns fantastiskt att vara där! Varje gång vi åker ut tar vi med ett lass med saker – just nu känns det inte som man vet vart nånting är. I morgon kommer en städfirma och städar eftersom det inte var gjort en riktig flyttstädning, efter det kan vi börja plocka in saker i huset. Det längtar jag efter!
Barnen har klippt gräset, klippt ner björnbärs-slanor och hjälpt till med målning. De är så nöjda, alla 3, över att gå runt och greja och fixa utan att vi behöver lägga oss i särskilt mycket. Det blir såklart en massa pauser, men de har verkligen varit duktiga. Filip hjälper ju liksom inte till så mycket, däremot trivs han som fisken i vattnet på ett nästan FÖR bra sätt, man får ha ett öga på honom hela tiden för han kan liksom ta sig för precis vad som helst. Nala är superglad och springer inne och ute lika glatt, leker med det barn som är närmast och kollar vad vi sysslar med.
Enda möbeln vi ställt in är vårt nya matbord (och lite tillfälliga stolar) för att kunna fika och äta mellis.
Det kan kanske verka lite avigt, men det rummet vi håller på att göra iordning (dvs måla om och sen städa av) är ”allrummet” i garage-byggnaden. Det är lite för att om vi får ordning här med soffa, bord och stolar som det är tänkt att vara, då har barnen någonstans att hänga om vi tex vill måla eller tapetsera inne i huset, eller de bara vill vara ifred. Utgångsläget är detta:
Det syns inte så väl, men väggarna var i ganska stort behov av lite färg, i övrigt är det inte mycket som ska åtgärdas.
Lite konstigt är det allt, alltsammans, tycker nog Nala. Men hon är glad och nöjd, vi är ju alla på samma ställe så att säga, och hon har enorma ytor att röra sig över. Jätteduktig har hon varit idag och varken skällt på kor eller hästar!
Jag åkte ifrån en stund i dag, för att köpa färg och beställa lite tapeter. Åkte ut från grinden mellan de två enorma lönnarna med sina höstgula blad med ett enormt leende på läpparna. Jag tror faktiskt aldrig jag varit riktigt så glad som jag är just nu (barnens födslar har gett lite annan sorts glädje och kärlek), det känns samtidigt som vi äntligen kommit hem och ändå nästan overkligt på en och samma gång.
Trött är jag, såklart, hejdar mig så gott det går men vill ju också så klart vara med och fixa och greja. Det är ju ingen panik med något, huset går alldeles utmärkt att flytta in i som det är, utan det vi gör just nu är bara lite ytskikt för att få det att kännas som VÅRT hem. Nu blir det en vanlig vecka, då blir det prio på att vila, även om jag såklart önskar att jag orkade greja hela tiden där ute, bara för det är så roligt!
PS, det har ju varit extra underbart att det varit så fint höstväder, det är ju både trevligare och lättare när man kan gå in och ut utan att kladda ner och det är smidigt att kunna ha dörrarna öppna med. Och så galet vackert såklart!!!
Jag vet nästan inte vart jag ska börja, dels för det känns som det hänt mycket de senaste dagarna och dels för att mitt huvud är gröt av samma anledning.
Vi måste ju ändå börja med det största av allt, att vi i går fick nycklarna till vår gård och nu är den bara vår! Vi åkte ut direkt efter, det var så magiskt fint i den varma höstsolen.. Utsikten och omgivningarna är verkligen sagolika, det känns helt overkligt att vi ska få ha det vackra runt oss varje dag???
Tyvärr blev det två smolk i bägaren, dels hade inte förra ägarna städat ordentligt, eller rättare sagt har de städat ”vanligt” och alltså är det inte så rent som det ska vara när man tar över ett hus. Just nu pågår diskussioner med dem och mäklare, jäkla surt att börja med, men det är ändå en enkel sak att lösa ju. Jag har fått tag i en städfirma som kan komma på måndag, nu är det bara diskussionerna över vem som ska betala som fortgår.
Smolk nummer två var att Nala väldigt vänligt kräktes upp en mask som inflyttningspresent till oss… 🤢 Hon har nu fått avmaskningstabletter, så vi tänker väl att det ska ge sig med.
Det som gjort mig så trött nu med är att det varit TVÅ skoldagar denna vecka. Visserligen med ett ämne jag tycker är så himla roligt och intressant – ledarskap – och vi har haft hur mycket bra diskussioner som helst och fått mycket insikter, men ihop med husövertag så har det tagit mer energi än jag har. Då var vi ändå bara ute och vände i går, för att bara känna av läget liksom. I dag efter skolan åkte jag raka vägen hem och har inte lyft ett finger sedan dess, förutom för att ta hand om stackars lilla Filip som ramlat illa ute på gården på dagis och som har den värsta fläskläpp jag sett. Som tur är verkar inte det påverkat tänderna – och ännu mer tur är att vi ändå har ett standardbesök hos tandläkaren inbokat för honom nu på måndag! Bra tajming där.
Återkommer framöver, när jag har lite mer energi och det förhoppningsvis inte händer en massa oberäkneligt skit.
Den här helgen börjar vi packa igen, för omgång två av fyra tror jag. Första omgången var till visningen och fotografering, då packades allt ner som inte var tänkt att användas förrän till vintern. Sedan dess har vi kunnat köra ut lite smått, men nu till helgen kan vi börja köra ut lådor med sånt som har varit trevligt att ha, men som vi klarar oss utan ett par veckor. Där åker tex vaser, ljusstakar och lite sommarkläder.
Så konstigt att nån annan ska bo här, i huset vi byggt. Möblera med egna möbler och sätta egna tapeter .
Ser när jag skruvar ner hyllor här hemma att det ju blir rätt mycket hål i väggarna och misstänker att det nog blir så när vårt nya hus nu töms med. Vi får se lite hur det ser ut, när vi kan se det helt tomt. Behöver mäta med, har inga mått i några rum alls så det är lite svårt att planera. Första prio kommer bli förvaring till hallen och så belysning, allt annat kan vi ta efter hand.
Just som vi fått till vårt sovrum så fint 😂
Det känns så konstigt, och så pirrigt, att packa ihop allt det som liksom gör vårt hus lite fint. Tomt och opersonligt blir det snabbt… Jag ser så oerhört mycket fram emot att få göra detta nya huset till VÅRT!
Omgång tre av flytten blir i slutet av oktober när vi ska flytta allt smått och allt som ryms i kartonger själva, sista omgången blir 28 oktober så vi tar flytthjälp för alla stora möbler. Sen är flytten klar, även om vi har ytterligare ett par veckor på oss innan vi lämnar vårt gamla hus!
Eftersom det ska vara sånt skitväder hela dagen i dag, så tog jag en lång, långsam runda längs en bit av Bankerydsleden i går med Nala. Dels för att hon inte brukar vara sugen på några jätterundor i ösregn och inte jag heller, men även för att nu börjar åtminstone jag få en känsla av att jag både vill och behöver få in så mycket vackra dagar som möjligt – för att orka en mörk vinter. Faktiskt så är det inte kylan längre som är mitt problem med vintern – inte främst i alla fall – utan det är mörkret.
Mer fina bilder på vyerna från gårdagen finns på instagram!
MEN, vi är inte där än och nu tankade jag massor igår! När jag gick där och tittade över böljande ängar och vidder så fick jag ett SÅNT längt till vår gård… ÅH vad jag längtar! Tänk att vi ska få bo så, på landet, och ha typ de vyerna utanför köksfönstret?! Det känns nästan overkligt! Kom dessutom på att det är två STORA lönnar precis vid grinden till vår tomt, och lönnar är ju de absolut vackraste träden på hösten… Nån undrade om jag kände mig stressad över flytt, men jag gör verkligen inte det? Det känns helt lugnt i hela mig, fast lite pirrigt – mycket för att vi dels har gott om tid på oss men sen har jag även beställt flytthjälp av möbler och flyttstäd, så de tyngsta (och tråkigaste) tjänsterna kommer vi köpa.
För att det nu inte bara ska handla om utmattning, både för mig och er, så tänkte jag skriva lite om hur jag tänker kring hus och inredning – just att få gå och fundera och tänka kring hur man vill att det ska se ut är så himla roligt. Och nu har jag till slut hittat ett köksbord! (Ja alltså, jag måste in och mäta först, kan inte beställa eller nåt innan dess, men ändå)
Vi tar en liten kik igen va? Förresten ser ni två fina lönnar rakt ut genom fönstret, den till vänster är en av de som är vid entrén.
Eftersom vi är 5 i familjen så vill jag gärna ha ett runt bord, annars blir det alltid nån som hamnar ”på änden”. Vår nuvarande köksbord kommer få landa i vardagsrummet som matbord, men jag vill ha ett bord i köket också. Det är svårt att hitta ett bord som är lagom stort, det jag hittat nu är 140 cm i diameter och det bör bli perfekt om det bara får plats.
Är rätt säker på att bordet som stod där på visningen är från Mio och i så fall 110 cm, tror att ett lite större får plats men det är svårt med vidvinkel-foto. Bordet är från Hans K, lite dyrare än nån matbord jag köpt innan (ca 12 000 kr) men jag har verkligen letat hur länge som helst. Det jag vill ha är i en ljus ask. Vi behåller de stolarna vi har nu till, vita trästolar från MIO.
Köket består av vita, högblanka luckor och svart kompositsten (tror jag det heter) från IKEA – och golvet är som i nästan hela huset en klinker i grå skiffer (eller nåt liknande). Jag vill mjuka upp det hårda lite, så jag kommer nog sikta på ljusa träslag i köket och passa på att nyttja att trenden med korgar mm i naturmaterial nu är jättestor så det är lätt att hitta mycket fint. Tapeten här kommer vi nog behålla tror jag.
Kan vi bara pausa här lite… Förstå att ha den här mitt i köket?! ❤ Tapeten till höger som tillhör hallen kommer vi nog däremot byta ut eller måla över, till något lite mildare.
Vill ha en massa små detaljer till med, tänker lite så här ungefär:
Just de här plockade jag ihop från HM home’s hemsida – inget spons.
Ni har säkert varit med om det nån gång, känslan att det man gör för sekunden SKULLE kunna tolkas på ett komiskt eller felaktigt sätt och genast infinner sig en lust att förklara sig. Det kan vara när man går på systemet höggravid och köper vin till helgens gäster, jag VILL skrika ut i hela butiken att det inte är jag som ska dricka vinet med alkohol i, det är mina gäster! Jag får det numer i princip varje gång jag åker och tränar med jobbet och inte orkar lyfta typ nåt, jag vill SÅ gärna förklara att jag HAR varit i toppform och att det är en graviditet och tre barn sedan dess så jag har inte hunnit/orkat. Men mest av allt har jag just nu en skrikande lust att förklara något annat – och nu har jag bestämt att jag minsann ska unna mig att göra just det för er som läser här (troligen helt i onödan och ganska meningslöst, men ni väljer ju själva att läsa 😂
Jag har i princip inte pratat med någon de senaste veckorna som INTE vet att vi köpt en gård, dels läser många här, dels jobbar jag i en bransch där ”skvallret” sprider sig som en löpeld och sen har jag även mina stora barn där framförallt L berättar vitt och brett för exakt alla han ser att vi köpt en gård, vad den kostade, när vi flyttade och allt annat han kommer på. Så vad vill jag då förklara?
Får absolut en overklighetskänsla när jag tänker att vi ska bo här, med utsikt över ängarna, om bara ungefär 2 månader…
Jo, i min värld är det inte normalt att kunna köpa en gård för 7,7 miljoner, det är ju helt sjukt?! Så hur har vi kunnat göra det då? Vi är båda uppvuxna i familjer där våra föräldrar varit låginkomsttagare, man fick inte köpa något ”extra” men vi har ändå haft allt vi behövt (vilket man såklart INTE tyckte var crocker jeans när alla andra hade Levis i nian, hahaha). Både jag och maken pluggade på högskolan (det var ju så vi träffades) men ingen av oss fick ju några utbildningsrelaterade jobb när vi gick ut, mitt i it-bubblan. Istället hamnade jag som säljare i en sängbutik och maken på Kjell o Co – heller inga jättelöner direkt. Ändå tog vi det då extremt stora beslutet att bygga hus, här på Hisingstorp. Vi valde ett hus där vi inte behövde göra några direkta tillval eller ändringar, vi gjorde alla invändiga ytskikt själva (med hjälp) och vi höll vår budget! Maken körde ut jag vet inte hur många ton matjord med skottkärra (jag var såklart extremt höggravid och sen nyförlöst) och så lyckades vi bygga ett hus och då bara stå med ett lån på ca 3 miljoner. Eller ”bara”, det var ju galet mycket pengar, men tack vare en bra budget och vad som visade sig vara en sjukt bra investering så värderades huset upp redan innan det var klart, och vi klarade oss utan topplån från start. Himla tacksamt, med tanke på att räntan låg på över 4% om inte ännu mer, om jag inte minns fel.
Alltså, vi var så unga!? Men gissa om jag är glad nu, att vi vågade ta steget DÅ? Här hade vi bott i huset i två veckor, och varit föräldrar i typ 3,5 veckor… puh. Allt som inte var själva huset gjorde vi själva – trädgård, garageuppfart, altan och allt annat.
Sedan dess har vi byggt till, amorterat och sparat, bygg uterum, altaner och jobbat fram en trädgård. Vi har inga dyra vanor någon av oss, inga hobbies som tar en massa pengar och har bra koll på våra utgifter. Så har vi klarat oss genom föräldraledigheter och jobb-byten, tills där vi är i dag, men en snittlön mellan oss som ändå är lite över medel antar jag. För första gången sedan vi blev ihop för 22 år sedan så får vi en ganska stadig slant över och eftersom vi aldrig haft så mycket extrapengar så är den ganska lätt att lägga undan, att ha till det nya huset och allt däromkring.
Stackars maken fick jobba hårt… 😘
Som ni vet vid det här laget så sålde vi ju nyligen vårt hus för nästan lika mycket som vi köpte gården för – men även med den galet bra försäljningen så går det åt nästan en halv miljon åt pantbrev, lagfarter, mäklararvode och att betala in en uppskjuten vinstskatt från vår lägenhet vi hade innan huset. Men nu känner vi att det funkar och att det är värt den extra klumpsumman som hamnar på lånet.
Vi har haft tur, varit smarta, gjort genomtänkta men vågade val och vi har jobbat hårt – och just därför vill jag förklara mig. Av oklar anledning är det viktigt för mig att ingen tror att vi ”är rika” (kan inte riktigt förklara definitionen av det i mitt huvud, jag vet) eller bara obetänksamt köper ett för dyrt hus. Jag kan inte förklara riktigt varför jag vill förtydliga hela husköpet, men i grunden handlar det väl om att jag inte vill att någon får en bild av mig som är ”fel”? Sen kan jag själv tycka att det är rätt intressant med folks vardagsekonomi, ibland undrar man hur folk har råd med nya bilar hela tiden eller att resa på både skidsemestrar, sommarsemesterar och ett gäng SPA-vistelser.
Har ni läst hela vägen ner hit är jag sjukt imponerad, det här var nog både långt och hoppigt känner jag. Förstår ni min känsla av att vilja förklara sig? Har ni kanske frågor?
I helgen så tog mäklaren beslut om att köra en förhandsvisning av vårt hus, trots semester, bara för det var så stort intresse hos de som anmält sig. 5 familjer var här i måndags morse, då hade vi spenderat hela helgen med att röja i skåp, lådor och garderober samt städat så hela huset var galet rent och fint. De hade fått premissen att om vi skulle släppa det innan vanlig visning så var det ett lite högre utgångsläge som gällde, och på det viset blev det två som nu har budat tills i morse om huset.
Från Västanhems fotografering
Vi köpte ju vårt nya hus för mer än vi tänkt – därför känns det nu heeeelt fantastiskt att vi sålt vårt eget bara 20 000 ifrån vad vi köpte för! Vi är så himla glada och lättade över att det gick så fantastiskt bra, och framförallt är det bara såååå skönt att allt är klart nu!
Den 15 november lämnar vi huset – känns ändå såklart lite vemodigt eftersom det är ett fantastiskt hus och våra 3 barn fötts (i princip) här och vuxit upp här, men vi går ju TILL ännu mer härliga möjligheter!
Vi packar lite smått här, de stunder som blir över – eller som i går när det ändå var skruttväder så grejade vi mest hela dagen, men då var också de stora pojkarna hos mormor. Det som var enklast att packa ner körde vi ju undan redan till fotograferingen, men nu får man liksom tänka vad man kan tänkas behöva fram till åtminstone mitten av oktober. Klarar man sig utan vinterjackan? Ja kanske, men det är ju inte helt säkert heller.
I går rensade jag ur allt sånt jag inte MÅSTE ha i köket tills dess, så att det ska vara fint i lådor och skåp till visningen. En del slängdes, men det mesta används om än inte varje dag direkt. Att installera mig i vårt nya kök är en av de sakerna jag ser fram emot mest – att se vad som behövs, vad som ska vara vart och fixa och göra i ordning. Ett litet rum i köket har nog använts som förråd, men jag tänker inreda det till ett riktigt skafferi – med plats för sylt, marmelad och äppeljuice – eller allt annat man gärna vill göra och spara av sommarens bär och frukter.
Också fantastiskt mysigt med en eldstad i köket?!?
En annan sak vi har MÅÅÅÅÅNGA planer för är det extra rummet vid garaget. Vet inte exakt hur stort det är, men runt 30 kvm skulle jag tippa på, dessutom finns det ett loft där jag tror man kan sova. Där finns ju vatten och en ho i rummet bredvid, beroende på hur rummet håller sig varmt så kan man ju inreda det som gästhus tex, men ska man hyra ut under exempelvis mässor så behöver det ju finnas toalett och dusch. Annars skulle man kunna göra det till lek- och spelrum till barnen, träningsrum, biorum, eller tusen andra roliga saker som ploppar upp i huvudet när man minst anar det. Det är himla kul att ha en sån yta, som skulle kunna bli lite vad som helst!
Drejstudio? 😉
Planerna för det nya huset är just det – planer för huset (och garaget). Vi kommer behöva nån slags automover för att hålla gräset precis runt huset i schakt, men övrig mark (alltså betesmarken) tänker jag att jag mest ska låna ut till grannen ett tag, tills vi orkar och vill göra något med den – det kanske dröjer flera år, men den finns ju där när vi vill och orkar! Det var ju inte superlägligt att hitta sitt drömboende när man är sönderstressad och deppig, men det var alldeles för bra för att inte hoppa på, och genom att kunna hantera en sak i taget så känns det ok ändå (ur stress-synpunkt alltså, annars känns det oerhört mycket bättre än ”ok”).
Det är så himla roligt att ha en massa nytt att planera runt, att fundera på hur man kan få till det bästa möjliga och få till bra lösningar till. DET är något som ger mig energi och gör mig kreativ! Har redan funderingar på att jag skulle vilja ha nån slags ”öppet hus” med glöggtema i december, det vore SÅ kul att få visa er vårt hus och att framförallt träffa er! (De flesta som läser här på regelbunden basis är ju folk jag på ett eller annat sätt känner, även om den största mängden läsare kommer hit för recept)
godatankar.com 