Igår var en oväntat produktiv dag, trots att jag var trött i huvudet från möhippan. Men vädret var ju soligt även om det kompletterades av en rätt kall nordanvind, och det stod 9 buskar i små krukor i trädgården som behövde planteras – så hjärnan fick absolut vila men kroppen fick jobba lite. Grymt skön kombo, så befriande att bara låta huvudet fladdra runt mellan olika tankar medan man gör något arbete som inte kräver en mental insats.
Buskarna som skulle planteras var 6 blåbärsbuskar, 2 blåbärstry och en taggfri krusbärsbuske – här finns ju hallon, vinbär, vindruvor, havtorn, björnbär och i princip alla bärbuskar förutom just blåbär. Och blåbär är ju typ den godaste? I alla fall, tanken är ju att vi ska köpa ett tunnelväxthus typ nästa år, men vi har förberett med lite plintar och grunden redan för att det inte ska bli så himla mycket jobb då (enligt folk som köpt det är det tydligen en regelrätt pest att montera ihop). Utmed ena långsidan så har jag tänkt mig att vi ska ha just blåbärsbuskar, så där har de fått sitt nya hem nu. Känner mig supernöjd och hoppas bara att de alla tar sig ordentligt.
Skir grönska! Förresten, vägen ni det här går ner till vårt stall, men inte vidare, det är alltså ingen väg där nån annan kan köra utan inne på vår mark. Vet att en del undrat, men det är alltså noll genomfart vilket är såååå befriande!Från groventrén kommer man ut till den här vyn (ja det är ju inte alltid maken står där och gräver dock 🤣). Köksträdgård och grund till växthus syns här, och till höger vår äng.
Nu börjar det också bli riktigt, riktigt grönt här ute! Var inte riktigt beredd på att vi skulle ligga ungefär en vecka efter stan (Jönköping) i grönskan, men så verkar det vara. Men nu så! Det är små bladknoppar överallt och äppelblom som är precis i startgroparna för att börja blomma. Jag går runt varenda dag och hittar nya saker jag inte känner igen – tyckte jag hade lite koll på trädgårdsodling, men jag får nog backa där och inse att det är HUR mycket växter som helst som jag inte känner igen.
Tror det kan vara en hybridmagnolia?
Idag är vi hemma jag och Filip, han vaknade snorig igår och utvecklade under dagen en sån där riktig förkylning. Ingen feber, men näsan rinner oavbrutet så idag och troligen i morgon blir det vab. Är riktigt trött, vad är det med (mina) barn till att bli så jäkla arga för att de är snuviga på nätterna? Blir ju inte mindre snorig när man vrålar rakt ut…
Förresten, nu går Nala ute samtidigt som hönorna får ströva lite fritt – och det går SÅ bra?! Oroligt skönt, för då kan alla få strosa runt här som de vill, är ju det man vill att både höns, hund och människor ska känna!
De är lite försiktigt nyfikna på varandra både fjäderfä och hund.
Har precis tagit en kopp kaffe och Filip har satt sig i soffan med paddan en stund så nu ska jag bara sova lite middag tror jag bestämt. Kram på er!
Går runt ute i köksträdgården och vattnar nysådda frön och lyssnar på ”i väntan på katastrofen”-podden med Kalle Zackari Wahlström och Patrick Sellman. Tycker inte om just Patrick för jag har extremt svårt för män som lite nedlåtande säger ”så här är det…” i varannan mening och anser att just deras sanning och kunskap är den enda rätta och den som givetvis räknas, men ämnet de pratar om är ju ibland intressant. Eller, det kanske är fel ord för ont i magen är ju vad man får.
Har skrivit om det här lite innan, att det är svårt att både skriva och prata om beredskap för hur man än vänder sig så känner man sig lite dum? Dum om man helt ignorerar sånt som händer i världen och lever på i tron att allt ska vara som vanligt i all framtid, men lika dum på ett sätt när man försöker se till att man har någon form av beredskap för kris ändå – för det känns som man bara lajvar någon form av foliehatts-lek. Alltså landar man aldrig riktigt, inte ens i det där ”mittemellan-läget” utan pendlar snarare hela tiden fram och tillbaka.
Höns är ju kanon i självhushållning, men löser ju liksom inte ALLA problem.
Även just i sammanhanget *kris* så är jag så glad över vår lilla gård, för jag har i alla fall på det stora BÄTTRE möjligheter till självhjälp här. Ja förutom det där med att det går åt en massa bensin för att ta sig någonstans (elbil står på önskelistan men som jag pratade om i går så är det inte alls aktuellt med alla utgifter just nu). Vi har en egen brunn, eget avlopp, snart solceller (vilket inte hjälper om ALLT släcks ner dock) och så tillräckligt med mark för att i teorin vara självförsörjande. Samtidigt så är jag oerhört medveten om att vi inte har de kunskaper som krävs för självhushållning – de som skulle klara sig bäst måste ju vara de bönder som är födda och uppvuxna på gårdar där alla ”hur man gör” sitter i ryggmärgen och inte på en internet-krävande sida (i bästa fall). Vi kan inget om hur man sköter allt så att man verkligen nyttjar mark och resurser, hur man sparar mat utan kyl/frys mm. Eller jo, lite har vi ju såklart lärt oss med åren, jag lär mig ju mer för varje säsong, men jag FATTAR hur lite jag kan, i jämförelse.
EN liten potatisåker klarar man sig ju inte på, om det verkligen går åt skogen.
Det är ju vår ambition att lära oss, både för att man får en sån tillfredställelse i att känna att man kanske kan klara sitt eget behov av grönsaker åtminstone under sommaren, men även för att vi tycker om att lära oss och dessutom känns det bra – utifall att. Ett mål vi har är att båda två kunna gå ner i tid under sommar-halvåret för att ha större möjlighet att vara här och sköta en gård, för att sedan jobba heltid under vinterhalvåret, men vi har inte tillräckligt på fötterna för att vara där än. Alltså är än så länge tiden knapp för sånt som behöver fixas med för att vi ska kunna bli lite mer självförsörjande. SKULLE man dessutom vilja satsa lite mer så behöver vi ju betande djur i våra hagar med, vilket i sig kräver en större insats från oss själva. Jag drömmer ju om två, max tre små Dexter-kossor eller kanske Highland cattle som ska kunna ge mjölk och kött, men det räcker med en snabb googling på jordbruksverkets riktlinjer för nötdjurshushållning för att man ska tappa all ork innan man ens börjat. Samtidigt pratade jag med en kollega idag och vi drömde oss bort på härliga bilsemestrar neråt alperna med vandring, god mat och gott öl – något som inte alls går ihop med djurhållning. Och som jag sa inledningsvis så blir kontentan att man står och stampar med fötterna i varsin verklighet och inte har en aning om vilket ben man ska stå på.
Här har jag i alla fall alla möjligheter jag behöver, och bara DEN känslan är ju en lättnad jämfört med tidigare – trots en stor villatomt. Förstår ni dilemmat förresten? Hur tänker och känner just DU? Att det känns skrattretande med all form av ”prepping” eller att man är dum om man inte är åtminstone lite förberedd? Snälla, berätta lite!
Det är påsdagens morgon och det har hittills varit en tämligen spretig påsk. Skärtorsdagen hade ju uselt väder och man kan säga att konflikterna med barnen här hemma duggade lika tätt som regnet. Humöret spillde över på långfredagen och det kyliga vädret matchades av den kyliga stämningen – men nu ska jag sluta skriva i klyschor.
Hönsen är i alla fall lyckliga eftersom de fått komma ut lite nu, ett provisoriskt nät skyddar mot två röda Glador som cirkulerar – det ska bli ordentligt skydd så snart vi hinner. Tre färger är det på dem, grå som på bilden, vit och så svart. Växer gör de helt klart!
Långfredagen blev ändå riktigt produktiv – vi hann få klart badrummet i allt utom att spackla taket, eftersom spacklet tog slut. Ska åka in och köpa mer i dag, så vi får klart det med – sen är det helt färdigt för plattsättning vilket känns oooootroligt bra! Längtar väldigt mycket efter ett eget badrum igen nu.
Påskafton började lite avmätt, men sen blev det så fint väder att jag tror inte nån kunde hålla sig sur. Dessutom dök vår vän grävaren upp och grävde bort jox vid brunnen som behövde försvinna, med en bra påföljd att nu kunde jag även lägga en liten potatisåker där, när det ändå var uppgrävt. I trädgårdslandet finns inte enormt mycket plats för potatis, så det känns jätteskönt att ha ett dedikerat land till detta!
Hittade ett stoooort stenblock med som vi behåller som dekoration. Det ser inte mycket ut för världen det här just nu, speciellt inte på foto, men det kommer bli jättefint!
Eftersom vi hunnit så långt på fredagen i badrummet så var det himla skönt att ta en heldag ute, dessutom i det HELT fantastiska vädret ju! Jag, Tobbe och Filip var ute från morgon till kväll och gick bara in när vi skulle fixa mat, men även de två stora grabbarna var ute rätt mycket.
O och L ägnade sig åt prickskytte med ett luftgevär, det var väldigt populärt!
Jag har snällt nog fått ett stort lass hästgödsel från grannen, så det ska hamna i botten på de stora tomatlådorna jag ska bygga mot ladugårdsväggen. Har även fått fina björkslanor som kommer bli växtstöd, lovar att fota sen för det kommer bli jättefint!
Lite snett nedanför hönshuset ligger en ”bärträdgård” med vinbär, hallon och björnbär. Här börjar det slå ut knoppar nu, vi ska bygga lite stöd för hallonen framöver bara så de inte ”väller ut i gångarna” utan man kan gå här och plocka med sen.
Jag håller på att få lite ordning på landen i trädgården – tex är nästan hela köksträdgården redo för sommarens grönsaker nu :
Men jag håller också på att ta fram de land som nog funnits där när de som byggde huset hade trädgården, det är ganska eftersatt från förra ägarna (iofs inte så konstigt med 4 barn under typ 8 år) och nu skär jag ut kanter och rensar på gräs där jag kan. En del ställen måste jag vänta med att rensa till det har börjat växa lite mer, så jag inte råkar dra bort något som jag vill ha kvar.
Som här, nedanför hönshuset, här kunde jag ana att det varit en halvcirkelformad rabatt, så den har jag plockat fram nu och kan så i om ett tag.
Jag gör inget avancerat, skär bara ner som ett v-format dike runt rabatten för att förhindra gräs från att växa in och för att lite lättare se vart rabatterna är nånstans. Det är en för stor trädgård för finlir, vilket också känns himla skönt? Och för att återgå en kort stund till hönorna, de växer verkligen så det knakar! Ser ut att bli 11 hönor även om det är lite för tidigt för att vara helt säker än, med ett nästan lika stort gäng tuppar (de ska ju inte vara kvar allihop sedan).
Här har vi nog tex en vit tupp – tycker det är lite coolt med deras ben som matchar fjäderdräkten.
Det kommer antagligen bara explodera ute med grönska nu om det blir lite varmare väder. Förutom ett gäng små lökväxter överallt så kan man se tex daggkåpa som börjar grönska under det gamla torra skräpet.
Såg på trädgårdstider att man kan dela den med, det är ju perfekt när jag nu har stora mängder rabatter som ska fyllas på! Men lär inte hinna få klart allt sånt här i år, det blir lite när jag får lust helt enkelt. Ser ut som det förutom vårlökväxter i miniformat även kommer en del tulpaner. Ska bli så väldigt roligt att se hur de ser ut – allt blir liksom som en liten present från trädgården i år.
Har inte lagt ner så mycket krut på att påskpynta, här hemma är det bara en person som bryr sig (jag) oh vi har ju inte haft några gäster i påsk heller. Men litegrann vill jag ändå ha:
Lite påskris såklart – jag har lyxen att kunna plocka mitt från ett rejält bestånd syrener på baksidan av huset, inne i huset har de slagit ut i stora gröna blad och det känns himla vårigt.
Vår vimpel sätter pricken över i här på gården tycker jag!
Det gick lite hårt åt penseerna när det gick ner mot -10 grader, men de har ändå klarat sig och nu kommer nya fina blommor.
Så, från en mörk och konfliktfylld start på lovet till en tämligen fin fortsättning. Idag ska det som sagt spacklas klart och slipas i badrummet, men i övrigt tänker vi nog mest vara ute och greja – bara för det är så roligt! Och allvarligt talat, när man går runt här nu så är det som en sinnessjuk symfoni av fågelkvitter, många fler sorter än jag någonsin hört på samma ställe – och det är något av de härligaste jag hört!
Det enda bakslaget just nu, förutom att jag behöver köpa mer spackel, är att Filip vaknade med feber och förkylning. Jaja, blir det inte värre än så så är det inte hela världen…
Jag hoppas att ni har en riktigt fin påsk och att den fortsätter bra!
Känner mig ovanligt långt ifrån alla sociala medier just nu? Det är så skönt att koppla ner, fokusera på det man gör och bara befinna sig i nuet en stund. Eller ja, det ska tilläggas att mycket av min skärmfria tid kommer sig av det fantastiska vädret, det har helt enkelt känns helt ointressant att göra något annat än att vara ute och greja. Lite fräknar har allt tittat fram med.
Penséer på altanen……och en massa snödroppar på kullen bakom huset!!! ♥️
Det har varit en lite sådär halvdan helg när det gäller allt utom det härliga vädret, sådär som det kan bli ibland – men jag väljer att låta det fantastiska vädret spela huvudrollen ändå tror jag. Så underbart att kunna gå runt i bara tröja och greja, här ute har det varit rätt ordentligt mycket varmare än inne i stan kunde jag konstatera när jag var och handlade mat. Jag har mest fokuserat på att gräva i trädgårdslandet – gräva bort gamla revande jordgubbsplantor, näva (suck så mycket näva) blandat med tistlar och ogräs. Det är en bit av landet som ändå känns ganska tydligt att den kommer bli / en gång har varit grönsaksland, och då har jag behövt göra i ordning gångar och gräva bort det som inte ska vara kvar. Så skönt jobb!
Det ligger en hög med träflis kvar från förra ägarna, tacksamt nu när jag kan fylla på i gångarna. Bara ovant långt att gå ända bort bakom stallet och sen tillbaka igen, det är sån skillnad mot en villaträdgård ändå! Gick från det här:
Till det här ( i nästan hela grönsakslandet) :
Sen har vi flyttat kycklingarna från garaget där de började bli trångbodda till hönshuset. Gränsfall kallt, men de har värmelampa, gott om strö på golvet och är ju en hel hög som kan kura ihop sig. De är tyvärr väldigt skygga än, blir lite lättare nu när man kan komma från sidan snarare än ovanifrån – det är ju såklart en instinkt i dem att fly från faror ovanifrån.
De kommer inte få gå ut än, det är lite för kallt och de är lite små. Vi ska dessutom näta tak över hönsgården – just nu är det öppet och eftersom vi dagligen ser två stora rovfåglar här över så kommer det inte funka. Har ambitionen att få igång en djupströbädd till hönsen för övrigt, hoppas det blir bra! Man börjar kunna ana nu vilka som blir tuppar, de börjar få större kammar och växer lite mer, likt den ljusgrå här ovan i bild. Kan iofs ha fel, höns är lite luriga, men jag gissar på att det blir en tupp.
Den här gården – vår gård – är verkligen min fristad. Min fristad från att känna mig osäker eller att jag inte passar in, för här, här känner jag mig så väldigt kapabel. Trots att det är en massa saker som jag inte vet något om – ännu – så känner jag mig här nästan oövervinnerlig i min övertygelse om att vi fixar det. Vi har verktyg och redskap vi behöver, det finns lite material för småfix på gården och i stallet och det vi inte vet – det tar vi reda på. Och när man kanske känner sig lite svag och dålig på andra plan i livet så blir kontrasten enorm och det är en del av kärleken jag har till det här stället.
I går byggde jag en lite större ”bur” till kycklingarna av sånt vi hade liggande, de kommer ju bo inne på Filips rum tills de blir runt 6 veckor. Superenkel konstruktion, men kommer funka utmärkt i dessa veckor. Sen var vi ute och lagade elstängslet runt hela gården, och så drog jag bort lite träd jag fällde för ett tag sedan med motorsågen. Visserligen gav jag motorsågen till maken i födelsedagspresent, men jag tror det är till 90% jag som använt den – för det var ju hur kul som helst!
I dag ska vi få till matningen till elstängslet med ett elaggregat som ska kopplas in och så ska vi slå ner jordspett för jordning. Inget av det här har vi ju (såklart) gjort innan, men tillsammans så listar vi ut hur vi ska göra och så kör man bara på, det är en sån fantastisk befriande känsla!
Någon mer som känner sig både kapabel och extremt hemmastadd här så är det Filip. När vi var ute och fixade igår så knatade han runt här själv och donade och höll på – vet inte exakt vad det var han gjorde för jag ville inte störa, men han bar saker fram och tillbaka till lekstugan, stallet och kullen, pratade för sig själv och liksom bara *grejade*. Blir så otroligt glad och alldeles varm i kroppen när jag ser hur hemmastadd han är här, han är liksom en ”bondpojk” i själ och hjärta och har varit det sedan födseln – bara att han inte haft en gård att vara det på innan. Han tar hand om ”sina” små kycklingar med stor omsorg och det går inte låna ut leksaksverktyg till honom – nej en riktig skruvdragare och hammare ska det vara, annars kan han ju inte bygga!
Efter att ha messat och pratat med säkert 15 olika uppfödare för att hitta friska hönor (utan kvalster) utan att bli TOTALT ruinerade så blev till sist beslutet att köpa ett stort gäng dygnsgamla kycklingar av en uppfödare inte alls långt från vår gård. Hade hade två raser att erbjuda – Silverudds blå och Creme legbar, och vi valde silverudds blå. Tänker att vi ska ha ungefär 8 hönor och 1-2 tuppar, men eftersom det är MINST hälften av alla kycklingar som blev tuppar så köpte jag 16 stycken. Eller ja, jag fick med ett litet gäng på köpet, ifall någon av dem inte klarar sig, så nu har vi hela TJUGOEN dygnsgamla kycklingar här!
Det är för kallt för att de ska kunna bo i hönshuset än, det kan vara lagom att flytta ut när de är bortåt 6 veckor och det dessutom hunnit bli lite varmare ute, så just nu bor de i en stor plastlåda (utan lock såklart) i Filips rum. Inom en vecka kommer vi behöva ha på ett kompostgaller eller liknande upptill, kycklingar kan förvånansvärt tidigt hopp”flyga” ganska högt. När de blir lite större så får vi dela av en del av Filips rum där de kan vara – vi lägger den OSB skivan under som blev över och sen får man ha strö på något sätt (utan att det skvätter ut? Tål att tänkas på).
De är så sjukt små!
Nala är mycket konfunderad här hemma, jag kan inte bedöma om hon tror att det är en massa små pipande valpar, pipleksaker eller nåt att äta. Hon får nosa på dem så mycket hon vill när jag håller dem skyddade i handen, min förhoppning är att både hund och kycklingar ska vänja sig vid varandra, det skulle verkligen underlätta. Jag stänger givetvis så hon inte kommer åt dem själv. Nala är i alla fall väldigt orolig här hemma, går runt och piper och vill helst ligga och kolla på kycklingarna hela tiden, men det lugnar sig kanske om ett tag. Har nån bra tips på att få hund att ta hand om kycklingar så säg till!
Alltså vad ÄR det här för nånting?!?
I vilket fall, Silverudds blå börjar som de flesta hönor lägga ägg när de är runt 16 veckor, vilket då blir i början av juni typ. Det är lite roligt, för den här rasen lägger gröna ägg! De blir också lite större än våra dvärgkochin, men är ändå en väldigt nätt ras som ska vara vänlig och sällskaplig – känns som ett bra val. Lovar en massa söta bilder på dem framöver, nu blev det bara de jag hunnit ta med mobilen under dagen.
Tre olika färger har de, grå/blå, vita och svarta. Nån kallas oxå spättad tror jag?
Hönshuset som står här på gården är nog från långt tillbaka – även om vårt hus byggdes 1989 så rev man ju då ett gammalt boningshus, och jag tror att hönshuset är sedan det första boningshuset – men eventuellt påbyggt. Det är rimlig storlek på, huvuddelen där man har hönsen är ungefär 2,5×2,5 meter, men sen är det ungefär lika mycket till där man kan utöka ytan och där det finns kycklingburar och fler värpreden. Det hönshuset vi byggde och hade i vår villaträdgård var ju i toppskick, isolerat och målat invändigt, men det hade vi liksom vare sig ork, lust eller pengar till just nu (skivmaterial är asdyrt just nu, även om man väljer OSB som är billigast möjligt).
I vilket fall, från början såg det ut så här invändigt (hönshuset har använts av förra ägarna fram till de flyttade så det har ändå varit funktionellt):
Det funkar, men som ni ser så har det gått extremt år åt stockarna. Med höns är det egentligen så att man vill ha en helt slät, helst målad yta, där inte kvalster och ohyra kan gömma sig. Nu kände vi att det skulle bli en större insats och peng än vad vi orkade med just nu, men vi har gjort en kompromiss och hönshuset ser numer ut så här:
Ändå lite skillnad från förra 🙂 Först borstade vi rent väggar och golv så gott vi kunde. Därpå slog vi på OSB-skivor i ”hönshöjd” där det var mest åtgånget, och så har vi plockat ner och återmonterat sittpinnarna (lite längre ner, ifall vi får tag i dvärghöns). Vi har fyllt golvytan med färsk spån, torkat av fönstren och så byggt lite mindre värpreden.
Värpredena är en gammal Bestå-hylla där vi slagit på en bräda i framkant, fyllt med halm och så satt en gren där de kan mellanlanda. Jag bytte även ut reglarna de haft som sittpinnar tidigare mot två rejäla grenar – det är mer skonsamt mot hönsfötter. Gallret under sittpinnarna är så de inte ska sitta där och sova, det är ju där deras bajs hamnar (de bajsar mest när de sitter på sina pinnar) och det måste vara lätt att borsta/skrapa rent. Den lösningen satt i hönshuset och kändes bra, så den använder vi igen. Det sitter även belysning med timer samt – HALLELUJAH – en timerstyrning på luckan till hönshuset vilket gör att den öppnas och stängs automatiskt. Svinbra, för det är lätt att glömma, och här är det bara ett tunt nät vilket gör att det är lätt att rovdjur tar sig igenom på natten och tar hönorna om de inte är säkert instängda i sitt hus.
Nu ska vi bara få tag i höns – det borde ju vara enkelt eller hur? Men nej…. Hade en hel färdig flock med dvärgkochin jag tänkte ta, men de har benkvalster fick jag reda på nu, och det vill jag ju inte ha med in såklart. Har fått kontakt med några fler uppfödare, men nästan alla är MINST 1,5 h bilväg bort – enkel resa – och det känns lite osmidigt just nu. Till slut har jag några alternativ som förhoppningsvis finns på närmre håll, men det är lite oklart vad jag kan få för ras då. Jag vill främst ha en sällskaplig, snäll ras, och så ska de lägga bra med ägg och helst inte ha några direkt sjukdomar. Finns iofs mycket att välja på – men som sagt mycket svårare att få tag på än man kan tro!
Förutom att fixa hönshus och gård så har grabbarna hjälpt till att kvista av och elda allt ris vi fått ihop – sånt som blåst ner i stormen och sånt som varit dött sedan länge. Det var riktigt roligt, tyckte alla, och vi passade på att grilla lite marshmallows i brasan med!
Alltså, det händer något här. Hela jag liksom bubblar med massor av saker jag vill göra (hurra att lusten att göra saker är tillbaka!), mestadels kopplat till att det TYP snart är vår. Eller ja alltså, det är i alla fall inte längre bort än att man kan börja fundera på sånt man vill göra när det är dags. För det är just det det handlar om – en massa saker jag VILL göra bara för jag tycker det är roligt, det finns några saker som står på måste-listan för året men de är inte så många. Och nej, jag kommer inte göra ALLT jag drömmer om, inte just nu och på en gång, bara så vi har det klart för oss.
Just nu drömmer jag som jag tidigare nämnt om ett tunnelväxthus, om vårens sådder och planteringar och nyfikna funderingar på vad det är vi faktiskt HAR i trädgården. Har tex hittat flera, relativt nyplanterade träd som jag inte riktigt vet vad det är. ETT hade kvar lappen, det var körsbär, men jag hoppas på åtminstone 3 äppelträd (varav 1 ska flyttas för det står och håller på och välta i kökslandet). Just i dag tänkte jag skriva om något annat däremot, nämligen höns. Vi gav ju bort våra höns för att vi var tvungna att göra om vårt hönshus i gamla huset, ungefär 3 veckor innan vi hittade det som nu är vår gård. Lite otur, men vi hade nästan inte kunnat flytta med dem ändå, för hönshuset behöver en viss upprustning. Det är ett gammalt hönshus, byggt med timmerstockar, där hönsen (och annat) ätit upp nästan hela insidan av stockarna. Då finns det mängder med ställen där kvalster kan sätta sig och sedan kalasa på de stackars hönorna, så nu behöver vi sätta någon slags skiva på insidan, jag tänker mig formplyfa.
När vi väl fixat till hönshuset lite så vill vi nog gärna ha åtminstone 2 olika raser. Dvärgkochin hade vi ju tidigare och de är väldigt tama och lägger vettigt med ägg, så det får gärna bli några sådana. Sen finns det någon svensk lantrashöna i dvärgformat med som jag är sugen på, och kanske även någon mer ras – maken är sugen på en Lohman, den är en mer äggläggande hybrid. Nu kan vi ju även ha tupp – även om hönshuset ligger väldigt nära huset. Tänker att en tupp av dvärgraserna KANSKE inte låter lika högt… (försöker i alla fall övertyga mig själv om det). Barnen har velat ha tupp jättelänge, det måste såklart vara en ”snäll” tupp, mest för att få möjlighet att få egna kycklingar tror jag. Samtidigt innebär ju DET i så fall att vi även måste lära oss att ta hand om ungtuppar (alltså typ avliva och göra mat av), för att vi ska kunna ta ordentligt ansvar.
Beda, en av de tamaste hönorna vi haft.
Ni ser, jag har inte helt funderat klart på detta men det ÄR en rolig sak att planera inför!
Här sitter jag i min säng. Bredvid mig ligger en stackars febrig Filip – troligen en reaktion efter vattkopps-vaccin som han fick förra fredagen, de varnade för att det han kunde bli dålig efter ungefär en vecka. Hade dock inte riktigt räknat med hur dålig, och hur fort det kom, för på ett par timmar gick han från helt pigg till runt 39 graders feber och ont hela kroppen. Febern är nästan lika hög än, trots både alvedon och Ipren i kombo, men liknar den här reaktionen såna man kan få av ”vanliga” vaccin bör det inte hänga i superlänge.
En halv isglass ärr det enda han fått i sig sedan frukost…
Hade väl inte exakt tänkt mig vår bröllopsdagsmiddag delad där en sitter med en ledsen Filip och en kastar i sig grillade hamburgare innan vi byts av, men på ett sätt så är väl det med lite talande för de 16 år vi varit gifta. Man kan planera och hoppas, men i slutänden kommer ju såklart barnen först när de behöver det, och vi vuxna försöker underlätta för varandra så gott vi kan. Det är väl just det som är ”hemligheten” kanske, att man kan anpassa sig till vad som krävs och att vi båda ser till att den andre har det bra – då har man det ju alltid så bra man kan ha det!
Förutom det här lite snöpliga slutet på dagen, så har det ändå varit en fantastisk dag, främst för att det bara hux flux kändes som sommar. Vi har alla varit ute heeela dagen i trädgården och grejat lite, nu hettar det lite om axlarna och jag har ett gäng nya fräknar.
Fröken valp har oxå trivts ute idag, så pass bra att hon somnade lite i soffan på altanen ❤
Vi är förresten lite färre i familjen med, från i dag. Vi har pratat ett litet tag om vi skulle göra oss av med hönorna – dels för att underlätta vardagen en gnutta men kanske mest för att det blir enklare att ha ute Nala i trädgården (och de stackars hönorna ska ju inte gå i en liten hönsgård hela tiden bara). Det dök upp ett bra tillfälle när en tjej på Facebook frågade efter tama kycklingar eller höns, så nu har de fått ett nytt hem hos en familj (som redan hade höns och tupp, men inte så tama).
Lev väl, Agda
Det är lite tyst utan dem kucklandes i trädgården, men om vi nån gång hamnar mer på landet så kommer vi nog skaffa både höns och tupp igen.
Nä, nu tänkte jag berätta lite om den ena saken som har hänt den senaste tiden. Det som började som en så otroligt glad och oväntad nyhet men som sen blev en härlig tegelvägg att slå sitt huvud mot…
Jag kommer vara lite vag med vissa detaljer, det får ni leva med och förhoppningsvis om vi kommer någonvart så kommer jag kunna berätta mer framöver.
Nåväl, jag fick tips om ett ställe man kunde skicka in ansökan om att köpa mark på, som jag otroligt nog missat. Har nog försökt och letat överallt annars vad jag vet om, men detta hade jag missat i vilket fall. Skickade trött in en ansökan med ungefär noll förhoppning eftersom vi inte haft typ NÅN framgång i frågan – och blev gravt chockad när jag ungefär 5 minuter senare fick ett svar med att ”hej, vi har en tomt på 2,6 ha som nog kan passa er”. Blev så galet förvånad och nästan misstrogen.
Tomten består i princip bara av en liten åker mitt i skogen, där det skulle passa oss perfekt att bo. Vi åkte ut och kollade och hoppade runt lite i snön för att lyssna efter vägljud och försöka föreställa oss platsen utan snö, sen meddelade jag att vi är intresserade men behöver rodda lite i frågan om man får bygga hus där. För att få besked om det gör man en förhandsanmälan, men eftersom jag hade för mig att jag hört att det kan vara jäkligt svårt att få bygga på åkermark så skickade jag en fråga till en kontakt på kommunen. Och det var typ ett blankt nej… Från lycka till hopplöshet på ungefär 1,5 millisekunder.
Precis rakt fram här skulle jag vilja placera ett hus, men där är åkermark. Ute till vänster är det sten och minigranar, det räknas inte som skog utan där kan vi EVENTUELLT få sätta ett hus. Men sen då?
Nu KAN vi få stycka tomten lite annorlunda, så vi får med lite stenig skog precis intill där vi nog skulle kunna bygga själva huset (om vi har tur och de känner för att godkänna en förhandsanmälan), men då kände jag att jag måste reda ut en sak först – vad får vi egentligen göra med åkermarken? Jag vill ju anlägga trädgård och växthus, odla lite, ha höns och nån bikupa och kanske någon gång längre fram lite får eller grisar. Men hur är det, får jag inte göra något av det? Måste jag bara använda åkermarken ”traditionellt”? I så fall har vi ju ingen nytta eller glädje av att köpa marken alls… Så jävla tungrott och motigt…
Tänk, då skulle vi ha möjlighet att ha en tupp till hönorna – och med tiden få egna kycklingar och fler höns…
Har i alla fall skickat in just den frågan till länsstyrelsen som verkar vara de som avgör sådant, så får vi väl se. Får jag använda marken som jag vill så kommer vi försöka skriva ihop en bra förhandsanmälan (som mycket väl kan bli avslagen och då är vi på noll och intet igen), men annars kan vi ju inte köpa den här marken.
Så, någon form av litet envist hopp ligger ändå inne i bröstet på mig, men det är en stor, tung klump av hopplöshet när det gäller att få tillstånd från myndigheter och annat som inte direkt underlättar. Kommunen skrev till och med som avslut ”men vi ser gärna att man bebygger landsbyggden” – vilket bara är frustrerande för HUR SKA MAN GÖRA DET DÅ!?! Vi hade ju nästan gett upp tankarna på att kunna flytta till landet, men så kommer då ändå helt plötsligt en sån möjlighet och då väcks allt hopp igen – bara för att liksom falla pladask…
Så, nu vet ni en av de två positiva (typ) sakerna som jag skrev om förra helgen. Kikar ni in här under lördag eftermiddag så lovar jag att ni ska få läsa om den andra!
PS, har någon tips eller kunskap om saken så snälla skicka den till mig!
godatankar.com 