Måndag = Vilodag

25 oktober, 202125 oktober, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Min ”arbetsvecka” blir ju nu lite bakvänd mot en normal vecka – det blir helgen som blir lite mer ansträngande när vi är ute hela familjen på gården och försöker få i ordning, och sen blir resten av veckan mer med utgångspunkten att vila. I dag är jag trött, målade sovrum i helgen och om jag i vanliga fall lätt hade tryckt in det på en vecka där jag jobbat 40 timmar så är det liksom ungefär den prestationen jag känner att jag orkar just nu. Då kör jag enligt den modellen jag ska lära mig att jobba enligt – jobbet (i detta fallet målningen) får ta max 70% av min energi, så det finns över till barnen och kvällen. Men idag, då blir det 100% vila.

*De två lönnarna som står vid vår grind och entré har nästan tappat alla löv nu, bara några få, vackert klartgula, hänger kvar.*

Dessutom försöker jag även lära mig att planera och prioritera in vilan, just vid målning är det liiiite svårt för man vill inte sluta mitt i, annars är just nu det största hindret för att få vila lite på gården att vi inte har något att vila i än. Längtar tills det finns soffa och sängar så man kan sätta/lägga sig och vila lite när man behöver det. Men, nu är allt som behövde bli klart till flytten klart, och på torsdag kommer June express och kör våra möbler – så skönt! Hade vi varit i en annan sits så hade vi kanske flyttat allt själva, men nu känns det väldigt bra att ”få” lite hjälp.

Så, sovrummet är färdigmålat, och vi har monterat ihop de garderober vi fått tag i, så vi har något att packa in i. Vardagsrummet är spacklat och slipat, så när vi orkar sen framöver kan vi måla och tapetersera, oavsett om möblerna står där. Kändes som en bra kompromiss. Lukas rum hade ingen garderob, så där håller vi på och sätter ihop en, annars har barnrummen varsin garderob redan.

Köket är ju liksom klart, det ska bara flyttas in kökssaker och såklart ska det upp lite tavlor och sånt. Skafferiet är färdigmålat och tapetserat, men här ställer vi in en lös hylla (typ ivar) så länge, kanske vi kan platsbygga hyllor under julen eller något, det får vänta lite. Och det är så fint alltihop! Köket är ju det enda rummet med lite möbler, så vi kan sitta där och fika och äta när vi är på gården, och det är så himla fint!

Alltså den här… Man behöver inte se honom på gården i många minuter för att se att han passar här som fisken i vattnet. Han företar sig som vanligt ALLT han kommer på och mycket som ingen av oss kunde tänka sig att han skulle komma på… Men trivs, det gör han absolut!

Haha, vi har förresten åtminstone en familjemedlem som är mycket engagerad i att tex bygga garderober, nämligen Nala. Vi skrattade (och svor) åt henne i går kväll när vi skulle sätta ihop garderober och hon antingen står på det vi ska skruva, slickar på oss eller på skruven vi ska sätta i, biter i träplugg eller bara befinner sig så mycket i vägen som man kan. Men hon är så söt samtidigt, nyfiken och glad och man liksom ser på henne att hon också vill vara med, för VI verkar ju engagerade i det vi gör. Hon har för övrigt bevisligen börjat löpa nu, tur vi ändå tagit bort de flesta mattorna, så hon har nog en ganska omvälvande tid nu med första löp, flytt och allt annat konstigt som händer. Ute på gården har Oliver byggt en liten hinderbana åt henne, där han och Lukas tränar med henne till hennes stora förtjusning!

*En bild från häromkvällen när det var lite lek i det höga gräset. Nån har väldigt roligt!*

Nähej, jag hade som synes inte så mycket vettigt att säga, sitter bara här i soffan och dricker kaffe och kände mig lite sällskapssjuk, då får man plocka fram bloggen… Hoppas ni alla får en riktigt fin vecka!

Ett hus värdigt Joe Labero

24 oktober, 202124 oktober, 2021 / LindaG / 2 kommentarer

Helgerna nu går åt till att försöka få klart det som gärna får vara klart i huset tills flyttlasset går i veckan. Det är inte så mycket, men allt tar ju sån jäkla tid. Dels för att man inte hittar saker (i vilken låda märkt ”garage” ligger laddaren till skruvdragaren???), dels för att all vanlig logistik med mat och kolla vad barnen gör ska göras men även för att allt som vanligt tar dubbelt så lång tid mot vad man tror. Det som är kvar nu är ett lager färg i sovrummet och att slipa spackel i vardagsrummet – det ska även målas och tapetseras men det kan vi göra med möblerna i mitten, bara vi slipper spackel-damm. Det ska även skruvas ihop ett gäng garderober från IKEA så vi har någonstans att liksom packa IN sakerna.

Men, det är ju inte så svårt att tanka energi, man kliver bara utanför dörren och möts av fantastiska vyer… Här är från vår entré ungefär, ni ser grannens stall där nere, annars är det bara fria vidder (och vår fina vita grind). Det är även samma vy jag har från det stora köksfönstret!

Kikar man ner mot vårt eget stall så ser det inte sämre ut!

Det här är samma vy som jag får ut från mitt lilla köksfönster…

Kikar vi lite mer mot grannens håll, liksom bakom vårt garage, så ser det ut så här. Svårt att se på mobilbilder, men där borta går det kor och nånstans runtomkring även två arbetshästar.

Vi har ett magiskt hus, på mer än ett sätt. Dels för att det ju är helt fantastiskt, men även för att det ser så HIMLA LITET ut utifrån, och sen är det hur stort som helst inuti?!? Det ser liksom ut som en liten stuga, men det är 174 kvadrat? Vi har en bit mark nära huset som ni ser här nedanför, som mest räknas som äng tror jag. Här älskar hundar och barn att leka och gömma sig! Tänkte strö ut lite vallmofrön och ängsblomster-frön här i vår, så får det nog fortsätta vara en äng.

Inne är jag så glad över att ha fått upp en köksgardin och en matta till vårt runda bort (för övrigt en av de bättre sakerna vi köpt, så mycket trevligare det är när alla sitter runt istället för uppradat). Återigen bara tråkiga mobilbilder, har fotat lite med kameran men inte kunnat få över dem till datorn eftersom de två befinner sig i olika hus…

Det är mycket som ska komma på plats, men få saker som brådskar. Varje sån här liten sak, som tex gardiner, gör att det känns som VÅRT hus lite mer, och det är så jäkla roligt! Jag är ju inte själv som gör allt såklart, i fall nu någon trodde det, maken och även till liten del barnen jobbar ju på med.

En sista fredag…

22 oktober, 202122 oktober, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Ja ok, det lät kanske väldigt dramatiskt. Men ändå, det här är sista fredagen vi spenderar i vårt gamla hus (sista dagen är på onsdag)! Huset vi valde när vi köpte tomt, och som stod färdigt för nästan exakt 15 år sedan. När vi köpte tomten och började bygga hade vi inga barn och var jätteunga (som det känns idag), men jag är så glad att vi vågade, för det här har varit ett fantastiskt hus! Här har alla barnen vuxit upp, vi har bytt jobb, haft fester, umgåtts med grannar, haft höns och odlat galet stora mängder tomater. Tack huset, för din tid, men nu flyttar vi strax vidare för nya äventyr!

*Hej då, ”lilla” villaträdgården, nu lämnar vi dig för 20 ggr mer yta 😉*

*Hej då uterummet, nu blir vi utan – tills vi känner för att bygga ett nytt åtminstone. Men kaminer finns det gott om i nya huset!*

*Hej då köket, nu känns det ”gammalt” eftersom vi får ett sprillans nytt 🙂*

*Och hej då vardagsrummet, här har vi trivts fantastiskt bra!*

Så visst känns det lite konstigt, möjligen en gnutta vemodigt, men ändå till absolut störst del bara fantastiskt, eftersom vi går TILL det vi drömt om så länge!

E n sak i taget, tack

18 oktober, 202118 oktober, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Sakta så puttar ett lugn undan stressen i min kropp – bit för bit. Stressen ligger fortfarande nära till hands, men stunderna med lugn blir åtminstone fler och längre hela tiden. Några saker funkar bättre – min roll som förälder till barnen har t.ex. absolut blivit MÅNGA gånger bättre sedan jag gick hem, istället för att orken för längesedan är slut när jag möter dem efter skola och dagis så har jag (oftast) åtminstone lite kvar, vilket gör kvällarna så himla mycket trevligare! En annan bra sak är att jag märker att jag kör bil oerhört mycket lugnare, nu kan jag behöva sätta på farthållaren för att hålla uppe farten (inte på 40 vägar, det går inte köra i 40???) men på landsväg och motorväg, istället för att sätta på den för att inte köra alltför fort.

*Vår grind, från vår trädgård och ut mot vägen. Till vänster här går det kossor ibland, som hälsar en välkommen* 💕

En negativ sak som kvarstår är att jag absolut tappat all huvudräkning, det är bara de mest basala som funkar på rutin. Jag kan heller inte klura på invecklade problem, det är som hjärnan bara slår av och då blir det väldigt märkbart att den här stressen har tagit väldigt mycket mer på mig än jag trodde från början. Jag har oxå svårt att behålla den röda tråden, i min text får jag läsa om en massa gånger och ändå blir det nog virrigt ibland.

En sak som är både positiv och negativ – men i vilket fall en ren konsekvens av den här utmattningen – är att jag inte alls klarar av multitasking. Det kan ju låta som en helt negativ sak, men efter att ha lyssnat på ett avsnitt av Dumma Människor där just multitasking avhandlas och där forskning visar att det är MYCKET mer ineffektivt än att göra en sak i taget så kanske det här borde räknas som något positivt. Därmed inte sagt att jag inte ibland FÖRSÖKER multitaska, det gör jag av ren vana hur ofta som helst, men om det inte varit en god idé innan så är det definitivt inte nu. Just att göra en sak i taget är något jag verkligen medvetet övar på sedan jag lyssnade på det poddavsnittet, och jag tycker mig känna att det gör stor skillnad. Men det är SVÅRT, det är dels lätt att tänka att man får mer gjort och sen är det även himla svårt att inte ”se” de andra sakerna som behöver/man vill göra liksom i periferin, där de ligger och stör när man är ovan.

I dag till exempel, åkte jag ut till gården på förmiddagen. Hade en tanke att jag skulle målat klart mitt skafferi som min ”dagens uppgift”, men när jag kom ut där var det så makalöst fantastiskt höstväder så jag valde istället något som egentligen inte alls är prioriterat just nu, nämligen att klippa ner alla totalt vildvuxna björnbär som tagit över kökslanden. I mitt huvud drog det lite fram och tillbaka, mitt gamla jag hade absolut sprungit runt och försökt få så mycket gjort som möjligt, men nu fick mitt nya jag öva aktivt på att släppa allt annat för att bara ha en fantastiskt skön dag i trädgården. Eller ja, skön förutom att det var såna sjuka taggar på björnbären – dessutom så mycket att jag fyllde ett helt släp till brädden med bara det (nån som har tips på hur man får död på dem, till nästa år? Eller ska jag bara försöka gräva upp rötterna?).

*Missade helt att ta före- bild, den här är lite mitt i. Var en enorm björnbär till vänster!*

*Åtminstone björnbär borta. Skulle behöva röja en massa annat med, men det får väl bli till våren. Förresten, det vore en fantastisk inflyttningspresent, att få en timme trädgårdshjälp!*

Varje gång hjärnan ville fundera på om det inte vore mer effektivt att göra något annat så tog jag liksom ett aktivt tag om mig själv – på ett vänligt sätt – och vände tillbaka uppmärksamheten på att just bara vara närvarande i det jag gör just nu. Det låter kanske lätt, och är inte jättesvårt när det gäller en sån här sak, men det räcker att barnen vill ha min uppmärksamhet samtidigt som jag gör något annat så är det helt plötsligt jättesvårt att bara göra en sak i taget. Det lär bli ännu värre på jobbet, misstänker jag.

Bara en kort passus, förresten. det faktum att jag har något så oerhört positivt just i denna utmattning som vår gård är nog en räddning på många sätt. Men, jag är lite orolig för att någon ska tro att jag på något sätt ”valt” att vara utmattad just nu, eller på något sätt ”fuskat” för att jag har turen att kunna vara på vår nya gård. Jag hoppas verkligen inte att så är fallet, jag har aldrig någonsin fuskat till mig en endaste sjukdag. Att jag faktiskt har detta fantastiska stället nu gör att hela min vardag känns positiv istället för tung och mörk, så jag är så oerhört, oerhört glad för att timingen nu faktiskt är som den är, det är bara oron för att någon ska tro att jag utnyttjar systemet som är ett litet moln på den himlen.

Det här är vårt nygamla vi

15 oktober, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Här är vi, framför vårt nya hus på vår nya gård. Det kändes lite viktigt att få till ett gruppfoto, det är så sällan vi fångar hela familjen på bild samtidigt och det här känns absolut som ett sådan tillfälle att man vill kunna titta tillbaka på det och säga till barnen – minns ni? Minns ni att vi vågade flytta hit, ut på landet? Vad stort det kändes här då, vi kunde ju nästan ingenting om att ha gård. (Nu tänker jag ju mig att allt blir bra så att det är i en väldigt positiv kontext vi pratar om detta 😂 )

I alla fall, det finns ju foton och så finns det foton, och jag fick idén att det skulle vara himla kul att ha ett gammeldags foto där alla ser så där allvarliga ut, så vi tog ett sånt :

*Barn, vuxna och till och med hunden kom med på ett hörn. Vissa gömmer sig bakom krattan för det ÄR ju ibland livsfarligt med en kamera…*

Fast vi tog såklart ett vanligt foto med, som kanske stämmer lite bättre med de vi är :

*Lukas 11, maken och jag 42, Filip 4 (och ett halvt) och Oliver nästan 15 – hela fina familjen samlad framför vår förhoppningsvis alldeles fantastiska framtid som lantbor!*

Jag är så glad att få kunna dela med mig av den här resan och vårt liv, jag kan egentligen inte förklara varför för att stå i rampljuset är inte riktigt min grej. Men på något sätt känns det här viktigt, för min egen skull och för barnens som kan gå tillbaka och läsa, men även för att NI är inne här och läser. Den delen kan jag inte riktigt sätta ord på själv, men den gör mig i alla fall väldigt glad. Och du, gillar du att läsa här så blir jag ännu gladare över en kommentar ibland, eller en tumme upp. Kanske vet du nån kompis som skulle tycka det var kul att hänga med på resan med? Bara att dela länkar och sidor såklart!

Ett ställe man inte vill lämna

14 oktober, 202114 oktober, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Hallå dagboken, som man alltid började sina dagböcker med i de tre dagar man orkade skriva nåt (aldrig nåt relevant, utan typ vad det var för väder och vad man åt för mat), när man var liten.

Det känns som jag inte skrivit på länge här nu, men det är nog bara några dagar sedan egentligen. Den här veckan har jag fram till och med i dag torsdag haft inte mindre än 4 olika läkarbesök inbokade (coach, arbetsterapeut, läkare och så skulle Filip till tandläkaren) så det känns som det har varit en nästan stressig vecka. Hur sjukt är inte det då? Förr hade jag väl klämt in allt i en vecka där jag samtidigt jobbar heltid, men nu känns det som sagt som det varit en fullbokad vecka fast jag är sjukskriven. Det kommer jag fortsätta vara på 75% i ungefär en månad till förresten (de 25% är min skoltid), för att sen testa lägga till 25% jobb med. Just nu känner jag att jag inte kan förstå hur det ska kunna funka, men det kanske kan hända mycket tills dess.

En enkel sak jag gjorde tidigare i veckan på gården var att trycka ner ett gäng vitlökar. Det kändes lite orimligt glädjande kan man tycka, men just känslan av att man planterar något i det här nya hemmet som vi kommer kunna ta upp och njuta av nästa höst, den blev så stor och varm!

Två förmiddagar har jag i alla fall varit ute på gården, en för att släppa in städfirma så nu är det helt rent och fint, och en bara för att det är en sån fantastiskt känsla att knata runt där och liksom bara småpilla lite, sätta upp nån hylla, flytta in lite grejor. Jag upplever ett sånt otroligt lugn och sån himla glädje där ute (såklart extra lugnt när jag är själv) att det är helt galet. Det är några saker som gärna får hinna bli klart innan vi flyttar ut – måla sovrum och sätta upp garderober där, så vi har något att packa upp i – gör i ordning mitt lilla skafferi av samma anledning och så måla/tapetsera vardagsrum. Jag älskar att måla, det är ju det som går snabbast och som ger resultat meddetsamma om bara grundarbetet är gjort.

”Allrummet” i garaget är färdigmålat, här ska in möbler och TV så det funkar att ungarna hänger här när de inte vill vara med och greja mer, och så att jag har nånstans där man kan vila utan att man ser saker som ”behöver” göras. Lovar att det kommer betydligt bättre bilder sen, det här är bara lite hastigt från mobilen.

Sen ska jag också arbeta med mig själv och se till att verkligen njuta av de saker vi gör, tänka på sånt vi kan göra om vi vill men utan att känna att något måste bli klart. Det är himla lätt att tänka att ”bara det här blir klart blir det bra sen”, men det är ju själva fixande jag/vi älskar med, så jag ska lära mig själv att inte tänka ”det måste bli klart” i en viss tid eller rent allmänt liksom. Dessutom över jag på att vila just precis när jag behöver det, utan att tänka att jag ska vila EFTER jag har gjort klart något.

Just nu längtar jag galet mycket efter helgen, jag vill sätta lite småsaker som gardiner och växter som gör att det för varje sak börjar kännas mer som vårt HEM. Så fruktansvärt roligt!!! Däremot känns det SÅ trist att behöva åka därifrån för att åka ”hem” och sova och äta, gud vad jag längtar efter att vi är här hela tiden!

Hur ska jag förklara?

10 oktober, 202110 oktober, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Hela helgen har vi varit här – på vår gård. Det känns lika konstigt och ovant att skriva det som det känns fantastiskt att vara där! Varje gång vi åker ut tar vi med ett lass med saker – just nu känns det inte som man vet vart nånting är. I morgon kommer en städfirma och städar eftersom det inte var gjort en riktig flyttstädning, efter det kan vi börja plocka in saker i huset. Det längtar jag efter!

Barnen har klippt gräset, klippt ner björnbärs-slanor och hjälpt till med målning. De är så nöjda, alla 3, över att gå runt och greja och fixa utan att vi behöver lägga oss i särskilt mycket. Det blir såklart en massa pauser, men de har verkligen varit duktiga. Filip hjälper ju liksom inte till så mycket, däremot trivs han som fisken i vattnet på ett nästan FÖR bra sätt, man får ha ett öga på honom hela tiden för han kan liksom ta sig för precis vad som helst. Nala är superglad och springer inne och ute lika glatt, leker med det barn som är närmast och kollar vad vi sysslar med.

Enda möbeln vi ställt in är vårt nya matbord (och lite tillfälliga stolar) för att kunna fika och äta mellis.

Det kan kanske verka lite avigt, men det rummet vi håller på att göra iordning (dvs måla om och sen städa av) är ”allrummet” i garage-byggnaden. Det är lite för att om vi får ordning här med soffa, bord och stolar som det är tänkt att vara, då har barnen någonstans att hänga om vi tex vill måla eller tapetsera inne i huset, eller de bara vill vara ifred. Utgångsläget är detta:

Det syns inte så väl, men väggarna var i ganska stort behov av lite färg, i övrigt är det inte mycket som ska åtgärdas.

Lite konstigt är det allt, alltsammans, tycker nog Nala. Men hon är glad och nöjd, vi är ju alla på samma ställe så att säga, och hon har enorma ytor att röra sig över. Jätteduktig har hon varit idag och varken skällt på kor eller hästar!

Jag åkte ifrån en stund i dag, för att köpa färg och beställa lite tapeter. Åkte ut från grinden mellan de två enorma lönnarna med sina höstgula blad med ett enormt leende på läpparna. Jag tror faktiskt aldrig jag varit riktigt så glad som jag är just nu (barnens födslar har gett lite annan sorts glädje och kärlek), det känns samtidigt som vi äntligen kommit hem och ändå nästan overkligt på en och samma gång.

Trött är jag, såklart, hejdar mig så gott det går men vill ju också så klart vara med och fixa och greja. Det är ju ingen panik med något, huset går alldeles utmärkt att flytta in i som det är, utan det vi gör just nu är bara lite ytskikt för att få det att kännas som VÅRT hem. Nu blir det en vanlig vecka, då blir det prio på att vila, även om jag såklart önskar att jag orkade greja hela tiden där ute, bara för det är så roligt!

PS, det har ju varit extra underbart att det varit så fint höstväder, det är ju både trevligare och lättare när man kan gå in och ut utan att kladda ner och det är smidigt att kunna ha dörrarna öppna med. Och så galet vackert såklart!!!

Lite av en cirkus

8 oktober, 20218 oktober, 2021 / LindaG / 3 kommentarer

Jag vet nästan inte vart jag ska börja, dels för det känns som det hänt mycket de senaste dagarna och dels för att mitt huvud är gröt av samma anledning.

Vi måste ju ändå börja med det största av allt, att vi i går fick nycklarna till vår gård och nu är den bara vår! Vi åkte ut direkt efter, det var så magiskt fint i den varma höstsolen.. Utsikten och omgivningarna är verkligen sagolika, det känns helt overkligt att vi ska få ha det vackra runt oss varje dag???

Tyvärr blev det två smolk i bägaren, dels hade inte förra ägarna städat ordentligt, eller rättare sagt har de städat ”vanligt” och alltså är det inte så rent som det ska vara när man tar över ett hus. Just nu pågår diskussioner med dem och mäklare, jäkla surt att börja med, men det är ändå en enkel sak att lösa ju. Jag har fått tag i en städfirma som kan komma på måndag, nu är det bara diskussionerna över vem som ska betala som fortgår.

Smolk nummer två var att Nala väldigt vänligt kräktes upp en mask som inflyttningspresent till oss… 🤢 Hon har nu fått avmaskningstabletter, så vi tänker väl att det ska ge sig med.

Det som gjort mig så trött nu med är att det varit TVÅ skoldagar denna vecka. Visserligen med ett ämne jag tycker är så himla roligt och intressant – ledarskap – och vi har haft hur mycket bra diskussioner som helst och fått mycket insikter, men ihop med husövertag så har det tagit mer energi än jag har. Då var vi ändå bara ute och vände i går, för att bara känna av läget liksom. I dag efter skolan åkte jag raka vägen hem och har inte lyft ett finger sedan dess, förutom för att ta hand om stackars lilla Filip som ramlat illa ute på gården på dagis och som har den värsta fläskläpp jag sett. Som tur är verkar inte det påverkat tänderna – och ännu mer tur är att vi ändå har ett standardbesök hos tandläkaren inbokat för honom nu på måndag! Bra tajming där.

Återkommer framöver, när jag har lite mer energi och det förhoppningsvis inte händer en massa oberäkneligt skit.

Nästa fas

2 oktober, 20212 oktober, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Den här helgen börjar vi packa igen, för omgång två av fyra tror jag. Första omgången var till visningen och fotografering, då packades allt ner som inte var tänkt att användas förrän till vintern. Sedan dess har vi kunnat köra ut lite smått, men nu till helgen kan vi börja köra ut lådor med sånt som har varit trevligt att ha, men som vi klarar oss utan ett par veckor. Där åker tex vaser, ljusstakar och lite sommarkläder.

*Så konstigt att nån annan ska bo här, i huset vi byggt. Möblera med egna möbler och sätta egna tapeter .*

Ser när jag skruvar ner hyllor här hemma att det ju blir rätt mycket hål i väggarna och misstänker att det nog blir så när vårt nya hus nu töms med. Vi får se lite hur det ser ut, när vi kan se det helt tomt. Behöver mäta med, har inga mått i några rum alls så det är lite svårt att planera. Första prio kommer bli förvaring till hallen och så belysning, allt annat kan vi ta efter hand.

*Just som vi fått till vårt sovrum så fint* 😂

Det känns så konstigt, och så pirrigt, att packa ihop allt det som liksom gör vårt hus lite fint. Tomt och opersonligt blir det snabbt… Jag ser så oerhört mycket fram emot att få göra detta nya huset till VÅRT!

Omgång tre av flytten blir i slutet av oktober när vi ska flytta allt smått och allt som ryms i kartonger själva, sista omgången blir 28 oktober så vi tar flytthjälp för alla stora möbler. Sen är flytten klar, även om vi har ytterligare ett par veckor på oss innan vi lämnar vårt gamla hus!

Runda former

16 september, 202116 september, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Eftersom det ska vara sånt skitväder hela dagen i dag, så tog jag en lång, långsam runda längs en bit av Bankerydsleden i går med Nala. Dels för att hon inte brukar vara sugen på några jätterundor i ösregn och inte jag heller, men även för att nu börjar åtminstone jag få en känsla av att jag både vill och behöver få in så mycket vackra dagar som möjligt – för att orka en mörk vinter. Faktiskt så är det inte kylan längre som är mitt problem med vintern – inte främst i alla fall – utan det är mörkret.

*Mer fina bilder på vyerna från gårdagen finns på instagram!*

MEN, vi är inte där än och nu tankade jag massor igår! När jag gick där och tittade över böljande ängar och vidder så fick jag ett SÅNT längt till vår gård… ÅH vad jag längtar! Tänk att vi ska få bo så, på landet, och ha typ de vyerna utanför köksfönstret?! Det känns nästan overkligt! Kom dessutom på att det är två STORA lönnar precis vid grinden till vår tomt, och lönnar är ju de absolut vackraste träden på hösten… Nån undrade om jag kände mig stressad över flytt, men jag gör verkligen inte det? Det känns helt lugnt i hela mig, fast lite pirrigt – mycket för att vi dels har gott om tid på oss men sen har jag även beställt flytthjälp av möbler och flyttstäd, så de tyngsta (och tråkigaste) tjänsterna kommer vi köpa.

För att det nu inte bara ska handla om utmattning, både för mig och er, så tänkte jag skriva lite om hur jag tänker kring hus och inredning – just att få gå och fundera och tänka kring hur man vill att det ska se ut är så himla roligt. Och nu har jag till slut hittat ett köksbord! (Ja alltså, jag måste in och mäta först, kan inte beställa eller nåt innan dess, men ändå)

*Vi tar en liten kik igen va? Förresten ser ni två fina lönnar rakt ut genom fönstret, den till vänster är en av de som är vid entrén.*

Eftersom vi är 5 i familjen så vill jag gärna ha ett runt bord, annars blir det alltid nån som hamnar ”på änden”. Vår nuvarande köksbord kommer få landa i vardagsrummet som matbord, men jag vill ha ett bord i köket också. Det är svårt att hitta ett bord som är lagom stort, det jag hittat nu är 140 cm i diameter och det bör bli perfekt om det bara får plats.

*Är rätt säker på att bordet som stod där på visningen är från Mio och i så fall 110 cm, tror att ett lite större får plats men det är svårt med vidvinkel-foto.*

Bordet är från Hans K, lite dyrare än nån matbord jag köpt innan (ca 12 000 kr) men jag har verkligen letat hur länge som helst. Det jag vill ha är i en ljus ask. Vi behåller de stolarna vi har nu till, vita trästolar från MIO.

Köket består av vita, högblanka luckor och svart kompositsten (tror jag det heter) från IKEA – och golvet är som i nästan hela huset en klinker i grå skiffer (eller nåt liknande). Jag vill mjuka upp det hårda lite, så jag kommer nog sikta på ljusa träslag i köket och passa på att nyttja att trenden med korgar mm i naturmaterial nu är jättestor så det är lätt att hitta mycket fint. Tapeten här kommer vi nog behålla tror jag.