Äntligen börjar förkylningen lätta och efter vad som känns som en evighet inomhus så släpade vi oss ut för att regla klart taket i hönshuset idag – förhoppningsvis kan vi åka och köpa det gips som saknades nästa helg och få det klart (ja förutom målning och fogning då). Självklart hade vi sällskap av Stina hela tiden!
Snygg man känner sig med rödsnuten näsa och vinterblekt ansikte. Upp i taket ska hon helst, om hon inte sitter på nåns axel. Blir så otroligt mycket bättre detta!
Nästa vecka blir minst sagt lite annorlunda. På tisdag ska jag nämligen operera bäckenbotten – ett enkelt ingrepp som hjälper till där musklerna inte riktigt orkar med efter 3 graviditeter och förlossningar. Det var en vän som fick mig att få tummen ur efter att ha gjort en likadan operation – nu kanske vi är jämt upp eftersom jag tidigare visst inspirerat henne till en annan grej för ett par år sedan 🙂
2 till 7 dagar är den något diffusa beräknade sjukskrivningstiden på detta ingrepp, följt av 4 veckor utan styrketräning (stackars min övriga kropp), men sen ska allt vara good to go och jag kommer förhoppningsvis kunna springa, hoppa, lyfta, nysa och hosta efter behag, hahaha!
Jag hade lite ågren först inför att skriva det här, men sen kände jag bara att skit samma, det är inte så att jag gjort något fel (typ inte kniptränat, vilket jag har och som inte hjälper) och det är ju dessutom en supervanlig åtgärd – vad sjutton ska jag gå och tycka att det är pinsamt för. Så, vill ni kan ni ju skänka mig en tanke på tisdag 🙂
I helgen körde vi ett race med att klä in insidan av hönshuset med utegips. Det behövs för att få det tätt och för att bli av med alla miljarder sprickor där det kan gömma sig kvalster (vilket vi kände av i somras…). Vi lägger inte någon isolering mellan yttervägg och innervägg, det hade ju kanske varit logiskt, men det här gamla hönshuset som i vissa delar säkert är 100 år gamla så behöver det kunna ventilera ordentligt i mellanväggarna för att inte bli fukt- och mögelproblem. Ankorna bor ju själva i hönshuset nu, men de tog sin tillflykt till hönsgården medan vi grejade, så det löste sig det med!
När vi flyttade in här så var hönshuset bara målat med släkt kalk (tror vi) och världens bästa grogrund för kvalster…
Ni ser ju skicket på stockarna, vi har resonerat som så här att det får kanske stå i ca 10 år till med lite konstgjord andning likt det vi gör nu, så får vi se sen om vi har tid och pengar att riva och bygga ett helt nytt. Förra året slängde vi på lite OSB där det var värst, men som sagt märkte vi i somras att det inte var tillräckligt. Nu gör vi istället så här:
Vi har rivit ner all inredning och hyllor och värpreden, och hjälpligt reglat där det är som snedast för att kunna få på gips. Tacksamt nog är utegipsen tunnare och därmed lite böjlig, vi är inte ute efter att det ska bli spikrakt nu utan ”good enough” med tanke på övrigt skick. Sen började vi klä med gips:
Vi kommer inte bygga smygar runt fönstren utan kommer istället sätta dit en plexiskiva på gipset på insidan av fönstret – då slipper vi drag och kvalster men får ändå in ljuset utan att vi behöver göra några ingrepp i det befintliga huset. Jag har inte hunnit fota när det är helt färdiggipsat, men vi hann faktiskt klart med alla väggar så nu är taket nästa punkt på listan.
Nästan klart!
Självklart ska strö och halm bytas ut sen med, men eftersom ankorna bor där nu så får det vänta en liten stund.
När det blir lite varmare ute (helst 5 grader dygnstemp och inte kallare än 3 grader på natten är minimikrav) så ska vi foga alla skarvar. När det blivit ytterligare lite varmare ska det på ett lager färg (vitt) så det blir ljusare och går att torka av, men där får vi liksom vänta in vädret.
Överraskningen då? Jo, det verkar i alla fall som ankorna trivs, för när Tobbe gick ut där häromdagen så låg där vårt alldeles första ankägg! Känns som en ”tack för ni gjorde det så bra för oss”, hahaha!
I dag var det äntligen uppehåll så vi kunde åka och köpa utegips för att klä insidan av hönshuset med. Vi hann komma igång i alla fall och i morgon har vi hela dagen på oss, så förhoppningsvis blir vi klara med väggarna då, talet har vi inte riktigt beslutat hur vi ska göra med än. Jag har tätat de springor som fanns rakt ut, men i övrigt kommer vi inte isolera mellan yttervägg och gips för att minimera risken för fuktproblem främst. Det är ju ett hönshus där åtminstone ena halvan nog är från början av 1900-talet om jag får gissa, och det behöver kunna andas med. Huvudsaken för höns (och ankor antar jag) är att det är dragfritt, kyla är inte så farligt om den inte är extrem och redan nu bör det kännas bättre för dem.
Ankorna är för övrigt himla korkade djur?!? De fattar typ inte var maten är om jag flyttar den lite och har ännu inte fått helt kläm på att de ska gå in i hönshuset innan luckan stänger för kvällen… annars är de väldigt söta och jag hoppas verkligen de kommer kunna bo ihop med hönorna!
Ps, visste ni att enda sättet jag kan se vilka som är hanar är att titta efter den lilla fjädern som är ”krullig” på rumpan, som den lilla svarta ni ser i profil här ovan i mitten.
I veckan kom förresten mina fröer inför sommarens odlingar, testade Fröbanken denna gång och tycker jag hittade mycket fint där! Lite nyheter för mig blev vattenmelon och majrova, några nya sorters tomat och så en slags gurka som heter sikkimgurka och som ska gå att lagra? Just det, kålrot och myskpumpa har jag heller inte testat innan. I år ska jag däremot inte förså mina tomater lika tidigt, dels för att inte behöva ha på element och växtbelysning lika länge (elpris ni vet) men även för att jag ser att vårt tunnelväxthus endast är någon knapp grad varmare än uteluften på natten, även om det rimligen ändå skyddar lite mot nattfrost. Vi får väl se när jag inte kan hålla mig mer!
I morgon ska vi hinna med att fira maken med som fyller år på måndag, idag har jag bakat semlebullar så det blir hemgjorda semlor till fikat. Till middag har han önskat sig risotto, så det blir nog bra. Kram på er, ska försöka fota lite i hönshuset i morgon.
I morse lämnade jag minstingen hos mormor istället för på dagis, mycket uppskattat av dem båda. Det tar ungefär 30 minuter att åka till mormor och det är motorväg i princip hela vägen så det är smidigt. När jag åkte därifrån och in till jobbet så är det en väg som rent teoretiskt borde ta max 10 minuter genom stan, men i morgontrafiken tog den minst det dubbla såklart. Det blev också väldigt tydligt vilken skillnad i kvalitet det är på tiden fram och tillbaka till jobbet nu (när jag inte åker via mormor då) mot innan när jag skulle ta mig genom hela stan. Tiden är ungefär densamma (ca 25 minuter till jobbet och sen 5 min promenad från parkeringen), men att åka i lugn och ro på landsväg och motorväg dörr till dörr är så mycket mer avkopplande rent mentalt att det faktiskt tillför något i mitt liv snarare än att bara vara en transportsträcka.
På vardagsmorgnar har jag ofta sällskap av tonåringen och även om han är trött vid 07 så ger det ändå möjlighet att få prata lite med honom i lugn och ro. Är vi väldigt trötta lyssnar vi bara på morgonpasset i P3, vilket inte är fy skam det heller.
På vägen hem lyssnar jag ofta på en podd, gärna Gynning & Berg som ger känslan av att man sitter med tjejkompisar och som ofta får mig att skratta. Trafiken är oftast inte så intensiv ens i rusningstrafik åt vårt håll, så hjärnan får den där sköna avkopplingen från jobbet och lite vila innan det är dags för vardagsfix hemma. Det känns himla lyxigt att få nästan en halvtimme för mig själv att ställa om – kanske hade jag förr stressat och tänkt en massa på jobb eller aktiviteter som ska göras, men eftersom min hjärna gladeligen kopplar bort allt som inte händer just nu (inte alltid bra) så blir det verkligen en stund för mig själv.
Sen ska tilläggas att jag fortfarande (och kanske för alltid) har en känsla av att ”wow, att vi bor här ändå” när jag närmar mig vår lilla gård!
Tänk när det blir vår och man börjar mötas av en grön gård igen!
I enlighet med att januari är en av årets fattigaste månader så är det krispig fläsklägg med rotmos som toppar bland mina sidor här. Billiga recept är ju oftast MINST lika goda som lite dyrare, däremot upplever jag att de flesta tar bra mycket längre tid. Men å andra sidan är det ju inte så mycket annat man orkar med nu när det är mörkt mest hela tiden, kanske att maten likväl kan få ta lite extra tid då.
Jag gjorde kroppkakor i helgen tex, det är ju billig mat men väldigt kladdigt och tar tid att göra. Dock supergott!
Helgen var lugn, förutom när grisarna lite oplanerat rymde när jag skulle flytta deras hägn. Jag var i ärlighetens namn inte så himla försiktig heller för jag tänkte att de, likt andra djur vi har, skulle hålla sig precis i närheten men kalasa på det gröna gräset de inte nått. Men nehej, de SPRANG iväg med glada små knorrar i vädret och hann ända bort till grannens hästhage. Där blev de runtjagade av 3 hästar som undrade vad det var för konstiga små varelser, men det verkade inte så avskräckande ändå för grisarna… Till slut kunde vi locka med dem tillbaka med lite mat i alla fall, och resten av hägnet fick vi flytta med dem i det.
Svintrött känner jag mig också idag (förlåt skämtet), det känns som man vill sova en sisådär 10 timmar per natt just nu, vilket INTE hade inträffat när klockan ringde i morse. Kanske gör också vintertröttheten tankarna lite mörkare, för jag känner mig rätt kass rent allmänt just nu, men helt ärligt synnerligen apdålig på träningen. Det känns som de som börjat i höstas redan gått om mig med goda marginaler i utvecklingen fast det är ca 1,5 år sedan jag började. Har svårt för ljusa tankar i övrigt med, känner mig vinterblek, glåmig, gammal, halvfet och ful just nu – fast jag lovat mig själv att tänka snälla tankar om mig. Kanske blir det lite svårare just när man är trött? Min strategi just nu är att försöka acceptera tankarna utan att se dem som sanna och utan att agera på dem, och bara låta dem passera.
Varför skriver jag ens om det då? Det är ju inget kul att läsa om, jag fiskar inte efter komplimanger och inte tänker jag lägga ner energi på att ”förnya mig själv” heller. Jo dels blir tankarna lättare att ha distans till när jag skriver dem, men sen kanske det är nån mer som är som jag så här mitt i vintern, och då kan det ju vara skönt att inte känna sig ensam. This too shall pass, så att säga. Jag vet ju att det någon gång kommer en vår, när fräknar i ett blekt ansikte gör att man ser lite piggare ut och när det återkommer en lust och ork att göra något efter arbetsdagen. Tills dess får vi trösta oss med att det faktiskt ändå vänt, och man KAN märka lite skillnad på dagsljuset redan nu.
Det är nästan omöjligt att föreställa sig en prunkande köksträdgård så här års, allt ser bara dött ut…
Till er som behöver vill jag skicka en extra stor, värmande vinterkram! (Det blev autocorrectat till vinterkräk, DET önskar jag er sannerligen inte!!!)
Jag kom nyss in efter fjärde omgången med snöskottning de senaste två dagarna. Idag har det ju kommit mest pudersnö tack och lov, men det har ju blåst så det har vallat upp sig så det är tre-fyra decimeter här och var och blandat med gårdagens blötsnö är det inte helt enkelt att skotta. Jag gillar och skotta, så det gör inget så, men det är klart att det hade känts mer meningsfullt om inte väderprognosen skvallrar om att det kommer smälta bort om bara ett par dagar, så jäkla onödigt. Med oss ute hade vi såklart lilla bonnapojken, han har *grit* så det smäller om det. Han kämpar med skottningen (såklart frivilligt) med oss och nu skulle han åka längdskidor (för typ andra gången i sitt liv, första var förra vintern). Upp och ner för backarna, trillade hela tiden men kämpar sig liksom upp varje gång och är på’t igen – det är ju en fröjd att se! Hans två brorsor har absolut gett upp långt tidigare än han, vid samma ålder – om de ens vågat testa. (Ja alla är olika, men det är ändå så coolt att se honom liksom jobba sig framåt hela tiden)
Att vi bor här ändå ♥️Egna lyktstolpar gör att det inte blir så mörktLite belysning på till ankorna med en stund på kvällen
Eftersom vi börjar bli rätt uttråkade ändå nu så tog vi ett röj nere i vårt ”allrum” idag. Det är vad vi kallar det extra lilla rummet på kanske 25 kvadrat plus sovloft som hänger ihop med garaget. Här har vi inrett så att framförallt barnen kan hänga här och spela, leka med lego, kolla tv eller hänga med kompisar. Kruxet i år är bara att det är inte så isolerat och vi har ett el-element där nere som drar massor, så nu har vi stängt av värmen helt där eftersom elen kostar som den gör. Alltså går det inte riktigt nyttja rummet nu, när vi var där och städade i ordning var det ca 2 grader.
Bild i vidvinkel, så ser större ut än det är. Utmed fönstren ska det bli en lång hylla med belysning överBra extrarum ändå!
Att vi städade i ordning här är främst för att jag ska kunna ha mina förodlingar här sen. Det ska upp en hylla till framför fönstret och så växtbelysning till det för att ge belysning, men sen är ju frågan när man ska känna att man vill börja förodla i år. Det behöver ju inte vara supervarmt för det, men kanske mellan 10-15 grader i alla fall plus belysning. Vi kan ju sätta styrning så både element och belysning kör nattetid istället när elen är billig, men det får nog kanske ändå bli lite senare än vanligt i år – beroende på hur kallt det blir i vinter och vad elen nu då kommer kosta.
Ser mysigt ut utifrån med
Nu ska jag åka och hämta det ena barnet vid bussen som varit i stan med kompisar, och hoppas det andra kommer hem snart med (som också varit hos kompisar men som tenderar att glömma att man behöver åka hem med… ). Kram på er!
Nästan två decimeter tung, blöt snö har det kommit det senaste dygnet. Vi har varit ute tre gånger och skottat med fyrhjuling och snöskyfflar – ett arbete som känns lite onödigt och nödvändigt på samma gång eftersom snön ser ut att smälta bort om typ två dagar, men det är ju samtidigt för mycket för att INTE skotta.
INTE från i dag – det är så grått och snöar fortfarande att det inte blir några vettiga bilder.
Jag har så härliga morgnar nu på lovet, det är den bästa stunden på dagen tror jag. Oftast kliver jag och Filip upp först och äter frukost och dricker kaffe i lugn och ro. Jag gör i ordning grisarnas ”morgongröt”, vi ger hönor och ankor mat och vatten och ser över att alla djuren har det bra – det är en sån grundläggande tillfredställelse i att ge djuren sitt på något sätt. Ankorna är otroligt söta men verkar tämligen … korkade? Nåväl, de verkar trivas i hönshuset i alla fall, jag tror inte att de bryr sig om det ”renoveringskaos” som råder där inne. Det har ju inte direkt varit väder att åka och hämta gips än, och inte heller för att vara ute och bygga med det, så det får se ut som det gör just nu.
Nu känner jag mig som jag är 90 år eller så, men jag försöker just nu få bukt med vad som antagligen är en inflammation i min höft som ställer till det för mig. Har diagnosticerat mig själv med lite fulgoogling, hade samma problem ”förra gången” jag tränade och det verkar helt enkelt vara en inflammation i höftens slemsäck (underbart ord) pga överbelastning. Det där är ju knepigt i sig, både jag och höfter behöver verkligen träna, men uppenbarligen är stödmusklerna runt om inte starka nog vilket särskilt märks i vissa övningar som knäböj (squats) och så. Ska försöka undvika det som retar mest och träna alla muskler runt om, och nu kör jag en iprenkur för att kanske dämpa det akuta. Vi får se, sjukt jobbigt att ha konstant ont i höften i alla fall, mvh hon som väl snart bryter lårbenshalsen. Verkar inte vara så mycket annat att göra med det heller.
Nu ska jag inte gnälla om krämpor mer, i övrigt har jag det ju kanonbra! Faktiskt så bra att jag börjar bli lite uttråkad och rastlös här hemma, men det i sig är nog egentligen bra tänker jag. Jullovet är på något sätt det enda lovet som pga väder brukar bli vila på riktigt, alltså man kan inte sysselsätta sig med så mycket utan får bara gilla läget. Bra övning det med…. Jag HADE kunnat tänka mig lite småprojekt i form av målning i hallen osv, men helt ärligt får vi nog avvakta lite, det är ju precis vi går runt just nu ändå känns det som, och vi behöver kunna köpa skivorna till hönshuset med. Så vi vilar, hänger med ungarna, kollar TV, spelar och läser. Angående läsning förresten, jag som förr lätt klämde 8-10 böcker i VECKAN får nu jobba med koncentrationen för bara en i veckan. Helst vill jag ha sånt som bara är underhållning, lite deckare eller thrillers, och helst av mina favoritförfattare. Värst är såna där det är 87 personer med olika namn i storyn, då orkar inte huvudet hålla isär det alls. Tänker att jag ska fortsätta öva på att välja bok framför skärm ändå, så ger det sig säkert med tiden det med.
Idag och i morgon jobbar jag, hemifrån. Lika bra det på ett sätt, för herregud vilket pissväder det är?!? Fruktansvärt deprimerande, blött, lerigt och mörkt… Vet inte vad man ska ta sig till såna här dagar, för ute vill man ju verkligen inte vara? Inte ens för höns/ankhus projekt går framåt för vi behöver köpa utegips och det kan vi inte göra när det ösregnar pga öppet släp…
Nej, det är nu man får börja drömma lite istället. Min odlingslust och ork är egentligen väldigt små, jag tycker inte så mycket om att förodla pga baltigt och pilligt, och all ork jag har att se över trädgårdslanden försvinner någon gång i början av juli typ. Alltså inte bra grundläge för att bli lite mer självförsörjande på grönsaker för då behöver man ju odla kontinuerligt, över hela året – och det har jag inte alls lust/ork till. Men ändå, i dag kom ändå ett första litet, litet pirr och jag kikade på lite fröer – orkar inte besluta nåt för att köpa än, men det var ändå lite kul att kolla. Jag har inte nån plan klar, det vi behöver mycket av och som är allra viktigast är tomater och potatis och helst gurka – det senare ska bli kul att se om det går ihop sig bättre i växthuset. Vill ju testa lite pumpa och melon med, bara för skojs skull.
Men eftersom det är långt till både lust, ork och skördetider så kan vi väl bara drömma oss tillbaka till förra sommaren istället?
Till april, när pärlhyacinterna blommade över hela trädgården.
Till maj, när vi fick överraskningstulpaner i flera land.
Till maj, när äppel- och körsbärsträden blommar
Till början av juni när hela trädgårdslandet började grönska...
…och de befintliga blommorna visade sig (och allt ogräs, men skit i det nu).
I slutet av juni njöt vi av all jättevallmo.
I juli kunde man plocka in buketter av ängsblommor och lite blandat från landen
Och solnedgångarna bjöd på fantastiska färger
Som här, på en pionvallmo
I slutet av juli tog tomaterna vid stallet fart.
Augusti bjöd på mättade färger och ett lite okontrollerat trädgårdsland.
Växthuset kom på plats – som testsådd blev det blodklöver och ringblomma ihop med sommarens chiliplantor.
I september mognade äpplena på gårdens två stora, gamla äppelträd. Det blev en fantastisk skörd och vi lämnade in mängder för mustning.
Vi plockade in tomater, potatis, zucchini och de få gurkor som växt fram.
Många av vindruvorna hann faktiskt ändå mogna, men vi orkade inte ta tillvara på alla. Några gjorde vi dock druvsaft av, galet gott!
Våra hösthallon skördades faktiskt nästan ända fram till november.
Oktober avslutade trädgårdsåret med en fantastisk färgprakt!
Så ni ser, vi har ju hur mycket som helst att se fram emot, och eftersom instagram nu bara blir sämre och sämre så får jag väl lägga in mer bilder här istället. Vad tänker du om odlingsåret som kommer? Ska du ta det lugnt, satsa stort, testa nytt eller bara låta det vara?
Som jag skrev tidigare idag så landade något i mitt huvud när jag vaknade i morse. För övrigt väldigt häftigt när man ”sovit på saken” och kommer fram till något efter att hjärnan i lugn och ro fått sortera ens tankar, även om det nu inte handlade om att det skett över en enda natt utan egentligen massor. I alla fall, det som helt plötsligt tedde sig helt glasklart var ju att jag ÄR ju inte riktigt frisk – från min utmattning alltså. Det är ju DÄRFÖR jag blivit så himla trött efter sociala kontakter och behöver planera in vila efter ett pulspass, jag ÄR ju inte frisk än? På nåt sätt har jag antagit att jag varit det, eftersom åtminstone försäkringskassan bedömer mig frisk nog för att jobba och det funkar typ ok, och vardagen funkar ju också ok. Men om jag istället går in med inställningen att jag fortfarande är sjuk, om än på bättringsvägen, så förstår jag mig själv bättre. Då är det inte konstigt att jag blir socialt bakis och behöver vara väldigt noga att lyssna på min egen kropp och knopp!
Jag vill fortsätta fota med, det är SÅ kul!
Nu har jag ju inte som målsättning att ”bli som förut” eftersom det gjorde mig sjuk, men jag tänker ju ändå att jag både ska kunna träna och träffa hur mycket kompisar jag vill utan att bli helt färdig efter, och där är jag ju uppenbarligen inte än. Tänk vad svårt det kan vara ibland att se sig själv klart?
Det här hänger lite ihop med vad jag tänker om året som ska komma. Jag har inga mål och planer som så, men såklart ändå en riktning för mig själv. Många saker har jag övat på hur mycket som helst i år, och det tänker jag egentligen mest bara fortsätta med. Som att vara snäll mot mig själv även inuti huvudet, att lyssna på mig själv när jag behöver vila, att låta allt bara få vara typ ok utan att tänka att något alls behöver vara perfekt. Jag vill ju mest av allt jobba så mycket som möjligt här hemma på gården, att vara ute mycket och låta kroppen göra det den mår bäst av, och för att orka med det rent fysiskt så vill jag fortsätta prioritera träning (som även ger ett skydd mot stress rent psykiskt som bonus). Jag vill jobba med mina relationer, jag vill göra roliga projekt som ger utlopp för min kreativitet och jag vill bli ännu bättre på att leva här och nu och glädjas åt det. Rent generellt är jag på rätt spår när det gäller mig själv känner jag, och det kommer jag fortsätta jobba med.
Rent fysiskt så skulle jag ju vilja gå ner till mina planerade max 80% under de 6 sommarmånaderna då det finns mest att göra på gården, men mellan elpriser, lågkonjunktur, bensinpriser och höjd ränta så får vi väl se om det är möjligt ens i år. Just nu ser det tämligen mörkt ut på den fronten, och då har vi inga extravaganta utgifter, dyra vanor eller dåliga löner.
Jag hoppas på lite ungar till våren och sommaren med, i form av kycklingar, ankungar och kanske griskultingar? Förhoppningsvis funkar det också bra att låna sommarfår med, det hade varit så roligt att få testa. Jag hoppas på en bra odlingssäsong och att jag hittar ett bra sätt att odla i växthuset, att vi får en skön och varm sommar och att barnen trivs i skola och dagis. Jag önskar det blir lugnt i omvärlden, att kriget får ett slut och att det lägger sig ett välbehövligt lugn, men jag tror kanske inte riktigt på det. Vi får väl se.
God morgon och god fortsättning, hörni! Är ni pigga och glada? Hoppas ert nyår blev precis som ni ville ha det! Vårt blev lugnt här hemma med lite god mat, myskläder för hela slanten, vi lade Filip i vanlig tid pga ingen orkade hypa nyårsafton och hålla oss vakna till 12 och de stora barnen hade spelkväll respektive natt med sina kompisar. Typ som en vanlig fredagkväll alltså, förutom att de inte brukar få spela så mycket – vi kollade till och med på På Spåret jag och maken, så det kändes lugnt och skönt.
Är på gott humör idag känner jag, eller jag är nästan alltid det när jag vaknar. Det är när allt kommer mellan som jag tappar det (dvs typ varje dag) men min grundsyn är absolut positiv och det är jag väldigt glad över. Jag har en insikt jag tänker skriva om lite senare idag, som jag helt plötsligt vaknade med i morse, men just nu tänkte jag skriva om nåt helt annat.
Nu när vi köpt ankorna så är det dags att börja åtgärda hönshuset. Det är säkert typ 100 år gammalt och tillbyggt någon gång längs vägen. Inuti är det en riktig kvalstermagnet med sönderpickade stockar och det är hål rakt igenom fasaden på ett gäng ställen. Hönor klarar kyla men inte drag, vilket är en av anledningarna till att vi har dem i växthuset nu i vinter. Jag vill inte riva och bygga nytt, skalet får ändå stå i säkert 10-20 år till minst, men vi behöver bygga en tät insida. Planen är att vi ska bygga med utegips för att det ska klara ett viss mått fukt, och precis runt där ankorna ska ha mat och vatten klär vi nedre delen med plast för att inte det ska bli blött på gipsen. Skarvar kommer fogas för att inte kvalster ska trivas där och i och med att vi sätter skivor på hela insidan kommer det heller inte dra in överallt. Har debatterat fram och tillbaka för mig själv huruvida vi ska lägga nån isolering mellan skiva och yttervägg, men har nog landat i att vi bara tätar de hål som är rakt igenom fasaden lite, då kommer fortfarande luft kunna cirkulera bakom och vi får *förhoppningsvis* inte mögel däremellan. Det är lite lurigt det där, att täta nåt som stått i evigheter och som luftar sig själv, speciellt när det är ouppvärmt, men jag TROR att denna lösningen kan bli rimlig. Det kommer ju ändå komma in gott om luft genom dörr och hönslucka, så helt tätt blir det absolut inte ändå.
ÄLSKAR att ha såna här projekt. Det är ingen brådska utan vi tar det när vi hinner, men samtidigt bra att göra nu när det inte går att göra direkt nåt alls ute. Älskar att fundera kring lösningar, planera och påbörja – och har tack och lov en make som håller i när min inledande arbetsmoral tryter…. Ja ja, man kan inte vara bra på allt! Det här är ju ett sätt för mig att få utlopp för lite kreativitet, att få klura lite, hitta lösningar av sånt som finns och så – det allra bästa med att bo här på gården!
Så vad har du för planer denna nyårsdag???
*Ja alltså, det här är då inget som kommer bli klart idag, vi börjar bara lite smått. Ingen tidsram, ingen stress, bara när andan faller på!
