Jag avskyr när människor…

9 december, 2020 / LindaG / Lämna en kommentar

…så börjar dagens julkalender från Kajson egentligen. Men jag måste säga att jag har inte alls lust att skriva om det. Det är tillräckligt mycket som är skit ändå med pandemi och allt, jag tycker vi tar och skriver om något roligare istället? Vi tar en ny rubrik:

Jag älskar när människor…

…gör fina saker för varandra utan att bry sig om vad man får tillbaka. Sånt som gör mig riktigt jäkla glad är när man hör eller läser om ”pay-it-forward” som ju egentligen bara handlar om att man gör goda gärningar så de sprider sig vidare. Det kan vara så små saker som gör ens dag ändå, och jag tycker man blir så glad själv om man kan göra något litet för någon annan. Har man tur får man en kram tillbaka och vad kan vara bättre?

Jag älskar när människor bjuder på sig själva, när man har självdistans och känner sig så säker i sitt sällskap att man kan visa sina brister utan att bli dömd.

*Ibland tror jag att jag saknar kramar mest av allt. Hade jag inte haft familjen att krama på hade jag tynat bort för längesedan.*

Jag älskar att se gamla människor som är kärleksfulla mot varandra, ett par vithåriga pensionärer som håller hand gör mig numer så gråtmild att det är nästan fånigt (vad händer med en när man får barn egentligen?)

*Från den film som har det värsta (och på ett sätt bästa) introt i filmens historia – Upp. Det räcker ju att man hör musiken för att man ska vilja brista ut i gråt.*

Jag älskar att se och läsa om glada saker, ni vet som såna filmklipp där de visar hur ett barn kan höra för första gången med hjälp av ett inplantat – hur en klass har samlat in pengar till nya skor till en lärare i ett land där det inte är självklart att man har hela skor – eller hur någon får en present de bara kunnat drömma om.

När mycket känns jobbigt, stressigt och tråkigt känns det som att jag BARA vill se snälla och roliga saker, min tolerans för annat är på NOLL. Jag fixar inte att läsa om människor på flykt eller våld i hemmet, djur som far illa eller gamla människor som inte kan träffas pga pandemi. Ge mig fluffiga djur och ytliga fånigheter, jag skänker pengar lite där det känns bäst men sen fattar jag exakt hur priviligerad jag är som inte MÅSTE tänka på all skit som händer. Och jag orkar inte det just nu.

Så, gör nåt snällt mot någon i morgon, ok?

Januari till juni

8 december, 20208 december, 2020 / LindaG / 2 kommentarer

Tyckte inte dagens julkalenderinlägg var så roligt, så jag tänker att jag istället ska ta och börja sammanfatta det här året lite.

Det har ju liksom varit ett år utöver det vanliga, det kan man väl säga. Men hur började det?

Vi inledde året med VAB nästan hela januari, i ett riktigt grått och trökigt skitväder, för någon vinter blev det ju inte på riktigt. Jag var grymt sugen på att växla upp med lite mer odling, så redan i januari stod det tomatplantor under växtbelysning i vardagsrummet.

I februari tror jag Filip peakar sin absolut pillrigaste period, herregud det gick inte att titta bort en sekund. I backspegeln nu så är han ju faktiskt mycket lugnare nu ändå, så himla skönt, och så är han väldigt rolig med allt prat nu med.

Vi försöker hantera tristessen av den uteblivna vintern med att fixa lite inne, det blev ny soffa och så fick Lukas rum ett ordentligt ansiktslyft.

Om vi klarade februari utan VAB så var vi inte lika tursamma i mars, tror vi var sjuka i omgångar nästan hela månaden. Covid kom till Sverige och det kändes ogreppbart och långt borta ändå, men vi påverkades inte så mycket. Jag odlar och odlar (lite väl tidigt skulle det visa sig) och fina små tomatplantor sträcker sig mot det lilla dagsljuset.

I trädgården planeras det för sommaren för fullt.

April och jag är lite deppig efter den sega vintern, lite mycket att göra på jobbet och så pandemi-läget. Jag lagar mat och bakar en del, det är ju ändå påsk, och den här klassiska påsk-tårtan fick en plats på bloggen.

Annars är det mycket fokus på odling, det är lite nytt och känns väldigt kul att fokusera på i en annars lite grå vardag. Nu när jag tittar på bilderna känns det orimligt långt bort, men förr eller senare är ju vintern förbi och det är dags att odla igen. Bäst i april var annars vår heldag i Isaberg, på höghöjdsbanan!

I maj gör vi det bästa av restriktionerna och spenderar så många helger som möjligt på vandrande fot, bland annat på Västanåleden.

I slutet av månaden åker vi på vår inbokade ”glamping” som blev allt annat än glamourös pga skitväder, kyla och regn. Men det var ju en upplevelse ändå.

Sen kom juni och bjöd på kanonväder, och det blev en helt annan och mycket trevligare period. Vi var bland annat i Borås djurpark…

…och på altanen var det varma sommardagar i grönskan som hägrade.

Tyvärr får vi ställa in vår planerade semesterresa till Tyskland, den vet jag inte när den kommer bli av. Månaden avslutas med ett armbrott för O som kör omkull med cykeln, men 2 veckor med gips är ju ändå överkomligt.

Det var en del av första halvåret 2020, ett år som inte riktigt blev som det skulle kan man väl säga, och då är vi ändå i mångt och mycket skonade från allvarliga konsekvenser av Covid.

Vem är jag när jag är modig?

7 december, 20207 december, 2020 / LindaG / 2 kommentarer

Det första jag är när jag är modig är utvilad och i en bra fas – för modig tar mängder med energi och det går inte alls så bra när man känner sig lite deppig eller bara trött och stressad.

Det är lite roligt ändå, för när jag ser rubriken så ser jag framför mig en liten version av mig själv (alltså som ett barn, inte som en minivuxen) som lite trotsigt sträcker fram hakan, kanske lägger armarna i kors och minsann tänker försöka sig på det här svåra, fast hon samtidigt väntar sig så mycket kritik och mothugg. Konstigt egentligen, alltid när jag gör något som jag kanske kan anse vara modigt så förväntar jag mig mothugg och motargument så till den milda grad att jag oftast har en hel arsenal svar uttänkta i förväg – men det är ju i princip aldrig det kommer mothugg. Man kan ju tycka att jag borde lärt mig så här dags?

*Man kan ju vara lite modig när man går i höghjödsbanor med, om man är lite höjdrädd.*

Det modigaste jag gjort i mitt liv har varit de stora besluten – att bygga hus, att starta eget, att byta jobb, att skaffa barn och så att byta bransch då. Det är sånt som har krävt en stor energimängd och mycket tankearbete bakom. Därmed är det inte sagt att det inte gått fort i vissa fall, för i princip alltid går jag på magkänslan när jag gjort en första analys om det är rimligt att göra det jag tänkt mig.

*Man kan vara modig när man väljer att testa att tälta med man och tre barn med*.

Tex nu, när vi funderar på hund, så är det ett beslut som för mig själv går under kategorin ”modigt” – och därmed är jag också beredd på en massa åsikter, som i princip inte kommit alls. Sen kan väl folk hålla inne med dem, men ändå. Att skaffa hund skulle vara modigt just för mig, för jag kan inte helt relatera till det och beslutet påverkar en stor del av mitt liv. Men mitt lilla barn-jag som jag ju ser framför mig, hon hade jublande glatt stuckit fram hakan om hon fått möjlighet till en hund, och så fel kan hon väl inte ha?

*Det krävdes mod för att komma över rädslan att sparras mot någon annan också. (PS, shoutout till vår ekonomi-Erik 😉 )*

I mångt och mycket tycker jag att jag är mycket bättre på att vara modig nu för tiden, det har liksom tvingats bli så i det här jobbet, jag måste nästan varje dag ansvara för eller fatta beslut runt sånt som jag tycker är svårt och läskigt, men jag blir också stolt över mig själv när det går bra (och jätteledsen när det inte blir så bra som jag tänkt mig, men det är ett annat inlägg). Jag befinner mig typ alltid i utkanten av, eller utanför, min komfort-zon. Däremot gör kanske det att det finns mindre ork till att vara modig hemma, och kanske är det därför det känns ovanligt svårt att besluta sig om hund, jag gör liksom slut på all modig ork på jobbet.

*Det krävdes mod för att skaffa det där tredje barnet överhuvudtaget.*

Det som känns modigt för en är självklart för en annan, och det kan vara bra att ha i bakhuvudet när man ser någon kämpa med ett beslut eller steg man kanske själv inte tycker är så stort. Glömmer det själv titt som tätt, så påminner även mig själv härmed. Vad är modigt för DIG?

Någon jag inte visste att jag skulle sakna så mycket under året

5 december, 20205 december, 2020 / LindaG / Lämna en kommentar

Herregud, så jag saknar mina vänner. Framförallt K, T, Å och M. Det är ju inte som att det har varit lätt att få ihop träffar ens innan pandemin, så mätaren låg ju i botten redan när året inleddes, och nu har jag kört på ångorna länge.

Men som sagt, det är ju inte bara nu, alla kompisar har ju precis som vi flera barn, och alla är i lite olika åldrar med, så det är inte okomplicerat att hitta tider att träffas.

Det jag saknar mest är bara att få hänga och tjöta, fika eller ta ett glas bubbel, så länge att man har tid att gå förbi ”vardagssakerna” som ändå behöver stökas över och sen prata lite mer. Att man inte få fylla på ”pratet” med vänner gör nog sitt till att det är jobbigt att jobba hemifrån med, saknar så lite småsnack, snälla pikar och humor.

Tycker inte att helger är så roliga nu för tiden. Det blir ju bara samma sak, man går nån promenad, lagar mat, fikar och väntar mest på att kvällen ska komma så man kan sätta sig framför ett spel eller nån TV-serie och bara låta tiden gå liksom. Det är mot ALLT jag tycker är viktigt – jag vill ju kunna ha små saker att se fram emot, att planera in, och göra – som gör att dagarna INTE flyter ihop till en grå massa.

Det är ju som det är, och det är lika för alla, men jag tycker ändå det är så deppigt.

Det här inlägget är en del i Kajsons julkalender.

Så ställde jag om mitt arbetsliv

4 december, 20204 december, 2020 / LindaG / Lämna en kommentar

En lucka från Kajsons julkalender.

Ja det här inlägget handlar lite om hur man ställt om sitt arbetsliv – med tanke på pandemin. Där känner jag mig väldigt förskonad, och är framförallt glad för att jag inte jobbar på Elmia längre eftersom hela mässbranschen tvärdök – tänker på gamla kollegor 😦

Byggbranschen har än så länge klarat sig rätt så bra känns det som, och personligen har jag haft MYCKET att göra hela året. Vi träffar ju en del folk, men det är normalt sett inga problem att hålla distans och vi träffas ju oftast inte mer än 2-4 st åt gången. På kontoret är det också lugnt, de som har administrativa jobb jobbar nästan uteslutande hemifrån, vi på byggservice jobbar oftast på kontoret. Däremot inte just nu då, eftersom jag är lite förkyld, då är det bra att mycket går att lösa hemifrån med. Det tråkigaste just nu med pandemin är att man inte kan göra de där roliga extra-sakerna på jobbet, som att ha julfest, äta julbord och gå på AW, det saknar jag absolut samtidigt som det ju ”bara” är extra-saker.

*Att jobba hemma underlättas ju enormt av att hantverkare mm kan skicka bilder på det som pågår och behöver hanteras! Tacka vet jag smartphones!*

Distansering

2 december, 20202 december, 2020 / LindaG / Lämna en kommentar

Strax innan frukost i dag så började jag känna mig lite skrapig i halsen och få ont i huvudet, så för säkerhets skull tog jag med mig datorn hem och jobbar på distans istället. Jag har ju ett jobb där man inte kan distansera sig helt, speciellt inte nu i början av ett stort projekt, men som tur var hann jag med att hålla ett möte på plats i går, så nu ska jag nog reda mig hemifrån ett par dagar åtminstone. Dessutom är det skola i morgon, så då hade jag ändå suttit hemifrån och jobbat. Har jag tur är det bara lite trötthet och inget annat.

Men vad ska vi då skriva om för något som kan kännas positivt en dag som denna då? Tja, för min egen del ska jag nog ta en väldigt lugn dag, med absolut noll ambitioner nu när jobbdagen är slut. Annars är min ambition i dagarna som kommer att hinna gå ut med kameran en stund, dels är det mycket trevligare med blogginlägg med bilder men sen hjälper också kameran till med att fånga det fina i stunden – precis som den här bloggen gör att jag lägger märke och reflekterar över saker som annars kanske bara försvunnit. Kanske, kanske att jag skulle klicka hem lite garn med så jag kan dekorera mina vantar som annars är klara… Tills dess får ni en liten, tjuvkik av dem, för de är faktiskt både färdiga och använda i övrigt 🙂

Jag vill veta mer!

28 november, 2020 / LindaG / Lämna en kommentar

Ja alltså, ni vet ju hur jag är – blir jag intresserad av nåt som MÅSTE jag ju läsa på och lära mig mer om det… Så, idag har hela familjen suttit och kollat på gamla avsnitt av TV4:s valpskola. Jag tänker lite som så att det måste ju vara en förutsättning av vi alla gör likadant och utgår från samma tanke – det finns väl 13468 olika sätt att uppfostra en hund – så det blir enklare för hunden att förstå.

Om vi tar ut glädjen i förskott innan det ens finns en valp? Absolut. Men vad fasen, förr eller senare blir det väl en valp ändå OM det nu inte skulle tagit sig nu, och vi längtar alla väldigt mycket!

Förstår också att det är MYCKET jobb med en liten valp, men vad sjutton, har vi överlevt 3 bebisar så ska vi väl klara detta med tänker jag.

*Man blir inte mindre sugen av att ha förmånen att få hälsa på den här söta lilla tösen på 11 veckor på jobbet!*

För övrigt så har ÄNTLIGEN jag och barnen fått träffa mormor idag, hon har haft COVID men är frisk nu och har därmed inga restriktioner alls i ca 6 månader framöver – vilket både vi och hon är väldigt glada för! Det blev lite firande av O igen, hon har ju inte kunnat fira honom, och så en lång och iskall promenad (pga tempo = 3-åring). Skönt för henne att kunna träffa folk och gå i affärer, när nu allt annat känns trist, för hon kan varken smitta eller smittas ett bra tag framöver!

Nu ska jag göra en saffranspannkaka, det blir lite dessert efter dagens middag som blev bouillabaisse, och sen är det dags för digital cider-provning!

LEAN hit och LEAN dit

26 november, 2020 / LindaG / 2 kommentarer

I dag har vi haft skola på distans. Just nu handlar det om effektiva arbetsplatser (LEAN), alla chefers våta dröm… Inte första gången jag har en liknande kurs, så det är liiiite svårt att hålla motivation och fokus högt, speciellt när det hela tiden händer saker på jobbet parallellt. Mail ska svaras på, telefonsamtal behöver hanteras och lite annat smått och gott. Annars har veckan fortsatt vara riktigt rolig på jobbet, och vi har dessutom hunnit få ett gäng goa skratt, så himla härligt!

Till helgen verkar det ju ändå bli ganska gott väder, om än lite kallt. Vi fick erbjudande från Xoloanne kennel att få låna med oss en hund om vi ville ta en utflykt eller promenad i skogen, kanske att vi testar det 🙂

För övrigt ska det ju pyntas litegrann, det är ju ändå första advent och just nu behövs ju ändå ALLT som får dagarna att skilja sig lite från varandra. Dessutom har vi nästan ätit upp hela satsen lussekatter som ungarna bakade med mormor, så det kanske man skulle ta tag i och baka en ny omgång av.

Men visst ja, en sak är ju inbokat, likt vår digitala ölprovning för ett par veckor sedan ska vi nu ha en ciderprovning i stället (inte typ Kopparbergs utan lite torrare varianter) på lördag, det ser jag fram emot!

Vad gör ni den kommande adventshelgen?

Ketchupeffekten

24 november, 202024 november, 2020 / LindaG / Lämna en kommentar

Det har varit ett par något lugnare veckor på jobbet, vilket har varit skönt, så man hinner landa, planera och bara samla lite energi. Den energin kommer nog gå åt nu, för lite likt ketchupeffekten så händer liksom allt på en gång i mina projekt känns det som. Har riktigt roliga projekt nu och har ett ganska bra flow på jobbet, så det känns väldigt bra, samtidigt så har de första två dagarna denna veckan krävt varenda uns av koncentration och arbetsinsats av mig så jag har varit helt slut när jag kommit hem. I går hände så mycket och jag gjorde så mycket att jag var HELT säker på att det var torsdag när jag skulle gå hem, det kändes liksom inte rimligt att det bara gått EN arbetsdag?

På kvällskvisten här hemma är det rätt perfekt att ha ett (för mig) nytt spel då, det är något som håller mig så pass koncentrerad att jag inte sitter och tänker på jobb men ändå inte värre än att jag får lite vila. Bättre än en film eller serie där det är lätt att huvudet glider i väg tycker jag.

Sen låter jag gärna huvudet glida iväg åt ett lite annat håll med, kan man få dagdrömma lite om en valp? Vår HR på jobbet har precis skaffat en som är med en del och det är ju ändå en bit ren lycka att få ”gosa” lite med den. ”Gosa” för att hon är ju så överlycklig att hon sprätter runt som ett litet jehu, så det blir mest ”klappa lite där man kommer åt och hålla ordning på de sylvassa tänderna”, men det är ändå så himla mysigt! Har spenderat kvällarna den senaste månaden med att googla det mesta om hundar, från träning till ”tillbehör” (alltså, bilbur och sånt, inte rosa halsband och klänning), bara för att det är så härligt att ha något att dagdrömma om och längta lite efter. Oavsett vad som händer så har ju ändå de stunderna varit jättemysiga.

*Ett foto lånat från Xoloanne, från den senaste kullen. Alltså seriöst…*

Nu är det ju bara att vänta, och vänta, och vänta… Jag som är såååå bra på att vänta…. Men hörni, ha en bra kväll!

Bloggeriet

20 november, 2020 / LindaG / Lämna en kommentar

Men åh, det har ju varit sånt fantastiskt väder i dag! Fasen vad jag önskar att det kunde fått fortsätta över helgen, solen gör ju ändå under för humöret! Har ju ändå varit ute lite i solen i jobbet i dag, men hade lätt kunnat tänka mig en heldag ute i ljuset. Har för övrigt varit en jobbdag i dag som kändes som den varade i typ 20 minuter, lite jobb som hamnat på hög när man haft en skoldag och så en hel del nytt jobb som jag väntat på och som äntligen ramlat in. Nästa vecka blir en fullsmockad vecka!

Tycker mig se att de ”vardagsbloggar” jag följer har ökat sina inlägg, och jag tänker att det är en följd av alla restriktioner. Precis som jag känner mig sällskapssjuk och vill prata av mig så upplever jag att andra också är det. Däremot de bloggar som kanske mer är uppbyggda kring att personen GÖR en massa saker, de bloggarna går rätt trögt just nu, för vad sjutton ska de göra? Sen följer jag typ ingen av de megastora bloggarna, gillar bäst de med självdistans och lite mer ”vanlig” vardag. Några favoriter på listan är:

Underbara Clara – det här är nog den största bloggen jag följer och har följt lääääänge. Gillar henne massor, och nästan mer från deras podd, hon och Erika är så skönt befriade från en massa PK saker som kanske känns lite onödiga ändå.
Hej Hej vardag – älskar illustrationerna, även om jag känner att jag börjar ”växa ifrån” henne lite pga åtminstone två av mina barn är lite större.
Den där om Jenny – ett alldeles vanligt normalkaosigt liv, lätt att relatera till och hon skriver på ett skönt sätt.
Elisabeth Lindroth – av precis samma anledning som Jennys blogg ovan.

Följer ju fler bloggar, men dessa är ändå favoriterna som hängt med längst. Borta är bloggar som jag blir stressad av, av en eller annan anledning, så inga träningsbloggar, inga hetsiga ”borde”-bloggar och inga modebloggar med smala små tjejer. Allt som får mig att känna mig otillräcklig ryker direkt.

Är för övrigt så glad över er, som läser här! Ni är ett litet men hyfsat stadigt gäng ändå, och det är verkligen jätteroligt! Blir SÅ glad över kommentarer IRL på saker jag skriver! Sen VET jag att det är i princip meningslöst att fråga, men jag gör det ändå – finns det nåt särskilt ni skulle vilja att jag skrev om?!?

Önskar er i vilket fall en riktigt bra helg, har vi tur så har meteorologerna fel och vi får en kanonhelg, vem vet 😉