Nej men alltså, den går liksom inte åt rätt håll den här förkylningen som startades förra veckan. I helgen kändes det först som om det kanske skulle vända, men nä. Är mer snuvig, har mer ont i huvudet och känner mig rätt mycket mer hängig i dag. Tänkte lite för mig själv att det skulle bli rätt skönt att jobba i lugn och ro hemifrån, en del av mitt jobb funkar ändå att sköta vid vilken dator som helst, meeeen…
”Är han inte rätt snorig”, sa maken i morse. Nej nej, det är nog bara lite snuvigt efter han legat ner, han var ju så pigg i helgen, tänkte jag och hade såklart fel. Så det blev inte hemmajobb i lugn och ro utan en dags VAB istället. Igen. Skit oxå. Lagom jobbigt med när man själv är hängig, och samtidigt MÅSTE lösa några små akuta saker på jobbet. Ni vet.
Så, vi har försökt sysselsätta oss lite här, i lugn takt. Städat lite, gjort en god soppa (fast utan kyckling) och höstsått perenner som är tänkta att kunna planteras ut nästa år. Tycker det är lite luddigt med beskrivningarna för just höstsådd, det kan göras i kruka men även ”på friland avsett för uppdrivning”? Vad sjutton betyder det egentligen? Kom fram till att jag sår i små plastkrukor och sen tryckt ner dem till hälften i ett av mina land, och så täcker jag med lite perlit. Vi får väl se, känns lite knepigt.
Borde ju inte vara så komplicerat egentligen, sommarblommor klarar ju av att fröså sig själva utan hjälpmedel och krusiduller liksom…
Hade velat kunna sätta lite lökar med, men kan ju inte knata runt i affärer som jag känner mig nu liksom. I-landsproblem…
Det jag HADE behövt göra är att sätta mig att räkna på byggfysiken, hann inte med alla uppgifter i torsdags eftersom läraren av oklar anledning körde på i 180, men det är ju inte heller lätt med en treåring som pratar och tjatar hela tiden.
Jahapp, sista dagen i augusti och HELA familjen är hemma på VAB/sjukdom. Det började med maken som känt sig lite hängig i helgen, sen fick Lukas feber i går, Filip fick lätt krupp och blev förkyld i natt och Oliver har ont i huvudet och känner sig hängig. Jag klarade mig typ längst och jobbade på förmiddagen när maken var hemma på VAB med alla barnen, men lite innan lunch så började jag också känna mig lite för hängig för att jobba vidare – åtminstone från kontoret.
Hade det varit för ett halvår sedan hade man ju bara petat i sig en Ipren och jobbat klart, men nu blir det ju lite annat. Det är ingen fara med nån av oss, lite feber och allmän hängighet är det väl mest som gäller. Det går nog över på ett par dagar som mest.
Men det ÄR höst nu hörni, även om det ska bli ganska fint väder som det verkar så är det skillnad i luften, den är sådär hög, klar och krispig – man bara måste ju älska det även om det innebär att en (alltför) kort sommar är slut. Perfekt väder för vandring – eller tält…. Hahaha, ni är ett par stycket som har frågat om mina tankar på att tälta, och efter min plötsliga lust en förmiddag så har det varit mer normalt på den fronten – dvs jag tänker nog kanske INTE att vi ska tälta ändå… Men vi får väl se, konstigare saker har ju hänt och blir jag lite piggare igen så kommer suget kanske tillbaka.
I trädgården börjar nu min spetskål se ut som om den är redo att skördas, har inte odlat det innan så jag vet inte riktigt hur länge jag ska våga vänta på att den ska växa till sig det sista – har tagit bort nätet nu för att kunna komma åt att rensa och så, så det gäller att ha lite koll efter ovälkomna gäster. Men hörni, kolla färgerna…
Lite osäker på varför en del är matta och en del blanka, det är samma sort?Vackert i vilket fall!
I år är jag inte riktigt redo för den. Hösten. Jag är inte färdig med sommarens enkelhet och värme helt enkelt. Eller, det är ju ett förenklat svar med…
Det börjar skymma runt halv nio nu, och jag får lätt ångest av det. Det känns tyngre än det brukar att det är på väg att bli mörkt, och jag vet inte varför egentligen.
Jag är inte alls sugen på aktivitetscirkusen som börjar denna och nästa vecka. Alla utom Filip har aktiviteter, och det ska skjutsas och planeras med mat runt omkring vart och en. Mellankillen har just nu flest aktiviteter eftersom han förutom scouter även har fått för sig att han vill testa att spela basket. Det visade sig att Bankeryds basket är närmast, så det blir dit vi kommer skjutsa honom två gånger i veckan. Förutom det ska äldsta till scouterna, maken ska hinna träna och jag och äldsta ska gärna hinna träna med.
Det är lätt att det blir min egen träning som prioriteras bort först, när orken inte räcker till, men det är ju att skjuta sig i foten, det vet jag ju. Helst ska det ju planeras in tid för återhämtning med, och sociala aktiviteter.
Försöker hämta så mycket energi som det går här hemma ändå, ibland är det genom att bara följa en treårings nycker och upptäckarlust, ibland är det att bara sätta alla framför en film och ibland är det genom att gå ut i trädgården och ta tillvara på lite av det goda som finns där. I går hackade jag och frös in nästan 4 kilo tomater, det var väl kanske 1/4 av de som hänger på plantorna. I dag har jag skurit upp gurkor och testar att göra smörgåsgurka, det har jag aldrig gjort innan.
Man skulle ju kunna tro att trädgården var stressande annars, med mycket att ta hand om, men jag har en otroligt tillåtande ambitionsnivå här, jag gör helt enkelt bara det jag känner för. Förutom att vattna då, det måste man ju göra vid behov (vilket det känns som det är jämt).
Ville inte så mycket med det här, mer än att förmedla känslan jag har i kroppen just nu, vilket är att jag håller på att släpas i benen mot hösten och jag försöker spjärna emot i gräset så mycket jag bara kan…
I går hände det för andra gången i år – äldsta passade minsta och jag och maken fick möjlighet att gå ut och käka – alldeles själva!
Egentligen är det ju inte själva maten man är ute efter så mycket nu för tiden, för vi äter ganska ofta ute ihop eftersom vi så ofta vi kan äter lunch ihop på något av stans lunchställen. Men just det där, att få komma ut själva tillsammans, ut i en annan miljö och utan något som stör eller som gör att man måste gå (tex att ens lunchtid tar slut), det är ju himla nice ändå.
Inte ett så dumt par ändå va ❤
Just att få miljöombyte gör ju att man pratar om andra saker än man gör hemma, och det ändå som vi efter 21 år tillsammans fortfarande har mycket att prata om, vilket nog gör mig gladast av allt! Att få älta lite skit som man inte kan älta med någon annan och så få förstärka att vi minsann är bäst genom att prata om saker som vi gemensamt tycker funkar bra, det är nödvändigt ibland.
Var vi åt? Det blev Blackstone, så absolut inte dumt. Efter maten blev det en promenad hem faktiskt, kvällen var så pass varm och det var ännu inte kolsvart ute, så det blev en fabulös avslutning av en bra date! Och faktiskt kanske även en bra avslutning på sommaren i sig när jag tänker efter, för nu verkar det som det blir mer höst när man ser vädret framöver….
Jag ser i mitt flöde att det är mängder med bilder på söta barn som har skolstart i dag och inser att det hade jag inte en tanke på… Ok, äldsta börjar ju 8:an och är väl inte så intresserad och minste går ju på dagis, men eftersom mellangrabben har gått på fritids i två och en halv vecka så märktes det inte så stor skillnad idag. Fast han börjar ju ändå mellanstadiet, det är ju lite stort 😊. Skyller på senil mamma-hjärna…
Men, JAG har ju också skolstart idag, just nu är det lunch, och vi sitter via zoom och beräknar laster och partialkoeffocienter… Fast jag vill ju inte heller ta en skolstarts-bild eftersom man ju knappt orkar kamma dig när man är hemma, så jag klipper till med en skolstarts-lunch istället:
Bara en färdig-paj, men i alla fall en sallad från trädgården med egen sallat, tomat och gurka
När man är för lat och inte känner för att laga mat liksom.
Ligger just nu på dagens andra badplats, vet inte riktigt om det är Oset eller Sannabadet, men strax öster om Rosenlundsbankarna. Första rundan tog oss till Ölands Brygga, en jättefin och undangömd liten sten-strand mellan Gränna och Jönköping, men jag blev inte riktigt klok på hur den ligger för det kom aldrig någon sol dit. Först när vi kom tänkte jag att solen nog snart skulle visa sig, men vid två gav vi upp och bytte strand. Fin sand men smockfullt med folk, så inte lika mysigt. Varmare dock, så till och med jag har badat i VÄTTERN i dag, inte illa!
Det slog mig när jag låg här, hur många fler vi är i Sverige än vad jag har haft uppfattning om, nu när alla semestrar hemma. Vilken kapacitet vi har att ge turistnäringen ett lyft, och vad många det måste vara som i vanliga fall åker utomlands ändå!? Man undrar ju lite hur det kommer bli framöver, vilka Corona-effekter kommer kvarstå och vilka kommer försvinna? Just nu är det i alla fall tydligt att alla försöker maxa sommaren på exakt samma sätt, genom att hänga på en strand hela dagen lång!
Tänker nog göra samma sak i morgon med, tror jag bestämt….
Så är en ganska hektisk arbetsvecka till ända, vilket känns lite extra gött. Dels för att jag betat av en del surdegar och sen för att man liksom inte går på helg utan på semester när det är sånt här gött väder?! Vi kan väl åtminstone låtsas att det är så! Iofs så skvallrar ju grönskan i trädgården om att det är sensommar snarare än början av sommarsemester, men lite fantasi får man ju ha.
Här sitter man så himla bra, det har varit alldeles för få varma kvällar där man verkligen kunnat njuta av att sitta på altanen, så nu gör man det extra mycket!
I morgon ska vi göra samma sak som precis ALLA jag pratat med, dvs leta upp en sjö och en strand och sen ska vi bara hänga där – precis hela dagen. Vi ska ha med picknickmat och fika och enorma mängder iskaffe (till mamman) och så chips såklart, som är så gott på stranden när det är så här varmt.
Det märks verkligen att många med mig varit svältfödda på värme och semesterkänsla sådana här dagar och helger, av det påtagliga längtet till sol och bad… Så visst ska vi väl nyttja det till max, när vi nu kommer få en sån GRYMT fin helg!
Det blir inte havet, men förmodligen Vättern. Inte illa det heller!
Nu ska vi strax sätta och och äta kräftor och räkor här, vi har försökt tjuva till oss en lite lugnare sittning genom att ge Filip (som ändå inte är intresserad av någon av de ingående matkomponenterna) mat innan, och nu parkerat honom framför Bilar 3. Förhoppningsvis får vi sitta och kladda och balta i lugn och ro nu. En iskall öl ska det bli med, men det lär nog räcka med en eftersom jag var och lämnade blod i dag. I värmen är det svårt att få i sig vatten nog i vanliga fall och nu har det nog blivit lite för lite med känner jag.
Puh, en hektiskh och, vad det känns som, lång måndag har det varit i dag. Nytt projekt påbörjat med takbyte, väldigt kul och intressant, men jag är likväl riktigt trött nu. Det går åt enormt mycket energi åt allt som man ska lära sig märker jag, även om det är roligt.
Nästa vecka drar skolan igång igen, även för oss som går KY-utbildning, och det ser jag fram emot. Det verkar som om vi får köra på plats i våra lokaler, vilket i så fall blir både enklare och roligare än att köra på distans!
Varje dag när jag kommer hem (från jobb eller utflykter) så börjar jag med att gå ett litet varv i trädgården. Plockar in gurkor och vaxbönor, äter blåbär, smultron, vinbär och björnbär, rycker nåt ogräs och vattnar. Men shit vad det har hänt mycket bara de här få dagarna med värme, det känns som nästan allt som släpat efter i kylan har tagit ett jättekliv framåt! Väldigt kul att se, speciellt som det verkar bli fortsatt fint väder åtminstone en vecka framåt.
Mitt favoritland är just nu landet bakom min potatisodling (som nu är nästan slut och ersatt av sallat och rödbetor, syns som små blad nederst i bild) där majs och malva samsas med ytan ihop med små lågväxande buskar med vaxbönor. Tomater är vi i alla fall självförsörjande på nu, för allt vi kan tänkas vilja ha dem till!
Det här blev visst både hattigt och osammanhängande.. Nåväl, tillbaka i verkligheten nu igen i alla fall, på andra veckan med jobb.
Har så länge funderat på om jag skulle skriva det här inlägget eller inte, men nu kör vi bara – sen tänker jag nog aldrig mer skriva om ämnet för det är ett jävla trist, ofräscht och uttjatat sådant.
När jag skriver ”Triggers” så menar jag just nu sådana ämnen som är kopplade till kroppsfokus i första hand, men även i viss mån det som kopplas till ämnen som ”hälsa” (fast också då med ett utseendefokus) och ”träning” (i syfte att se bra ut men ofta maskerat under ett hälsofokus).
I nästan hela mitt vuxna liv så har det legat så himla stora värderingar i hur man ser ut. Ni vet, de standardvärderingar som nog många med mig delat/delar. ”Är jag smal är jag fin och på något sätt mer duktig och därmed värdefull.”
Ni som känt mig några år vet att jag varit både rätt smal och riktigt vältränad, jag tränade varje dag i veckan och hårt, jag var superpetig med vad jag åt och räknade makron (vet du inte vad det är så låt bli att googla) och var verkligen i superform. Det var ju på ett sätt kul och intressant att se att en ”vanlis” kan bli så pass vältränad på egen hand, men det upptog ju också större delen av min vakna tid – antingen med träning eller med kosten. Så. Inte. Värt. I vilket fall, det var en period och det är egentligen inte den jag ska prata om nu.
En STOR pollett trillade ner när Hej Hej Vardag skrev det här inlägget, skilj på träning och mat, tack. Att allt jag gör måste inte vara en reaktion på vad jag ätit och tvärtom. Jag ”förtjänar” inte en god måltid eller fika för att jag har tränat, lika lite som jag ”behöver” träna eftersom jag ätit något mindre nyttigt. För en del av er det kanske det är en ren självklarhet, men för mig har det varit en stark känsla att jag behöver ”förtjäna” saker. Därför blev det en jättestor Aha-upplevelse av tankesättet att mat och träning inte behöver hänga ihop! Sedan dess har jag försökt att arbeta med de här tankarna aktivt, så fort jag tänker att jag ska kompensera dålig mat eller att jag förtjänar pga träning så stoppar jag min egen tankegång – så gott det går åtminstone. Faktiskt nu två år senare så har jag nästan lyckats helt, och vilken befrielse!
Likväl så jobbar jag så mycket som möjligt med att tidigt stoppa tankar på dieter, bantning och sånt, det här är mycket svårare för dels så ser man ju budskapet smal/vältränad= lyckad ÖVERALLT och dels så känner jag ändå att jag har ju såklart en trivselvikt där jag inte behöver byta ut hela min garderob eller så, så jag vill ju inte tappa allt helt. Den balansen är supersvår på ett sätt och faktiskt inte så svår ändå på ett annat – lyssnar jag precis på vad min kropp vill ha så reglerar det sig självt lite. Jag vill ha bra mat för det tycker jag är gott, jag vill ha fika och glass, men jag vill inte ha tex godis eller stora mängder snacks för det gillar jag inte direkt. Alltså käkar jag en bra frukost och lunch, men är jag sen sugen på fika eller glass så äter jag det och försöker att inte bry mig mer om det. Eller ett glas vin till kvällen, för den delen.
HUR bra mår man inte av god mat och dryck, både fysiskt och psykiskt liksom…
Min träning består mest i ca 2 pass självpåtvingad styrketräning eller (om det inte är Corona) någon form av cirkelfys-pass i veckan. Påtvingad i bemärkelsen att jag inte tycker det är speciellt roligt längre, men om jag inte tränar något så får jag väldigt ont i kroppen, speciellt axlarna, eftersom jag står vid en dator stora delar av dagen. Hade det funnits mer fritid så skulle jag så himla gärna vandrat lite mer, men just nu är läget sådan att man får anpassa sig mest efter barnens behov, det blir annorlunda när de blir större.
EN viktig del i mitt arbete mentalt här har varit att rensa, rensa och rensa bort alla triggers i framförallt sociala medier. Jag blockar konsekvent all reklam som handlar om bantning eller viktminskning, jag följer inga hälsofreaks eller träningsfanatiker, eller tjejer som baserar större delen av sin sociala profil på sitt utseende. De officiella konton jag följer ska göra mig glad och inspirerad till annat än att träna eller banta, de ska vara nöjda med den de är (ja på rimlig nivå) och de kompisar jag har som tränar mycket där försöker jag hoppa över inläggen ibland om jag känner att de stressar mig.
Det här är inte lätt, jag halkar dit lite titt som tätt ändå, men det är ändå stor skillnad mot hur jag tänkt till fram för bara nåt år sedan. Så skönt det är, att vara snäll mot sig själv och sin kropp, även om man såklart har dåliga dagar här med. Men de är inte varje dag längre och de dagar då allt känns ok har blivit många fler.
Nu har det blivit två långa tankeinlägg på raden här, har du orkat läsa ända hit är jag imponerad! Kanske kan det vara till hjälp för någon annan, eller så tycker ni bara jag är galen, jag bjuder på båda delarna 😉
Eftersom jag aldrig tidigare under våra 13 år i huset har ägnat mig åt att förbättra vår jord i landen på något strukturerat sätt, så är den nu på sina ställen rätt kass. Det märks tydligt nu, tex på mitt vinbärsland där jag har vinbär på stam i ena änden. De växer visserligen riktigt bra, men jag satte nyzeländsk spenat i resten så blev den minst sagt ynklig…
Kör nu på Saras tips och grävt bort lite jord och lagt ner ett lager ganska grova växtrester:
Därpå har jag lagt tillbaka jorden:
Och sedan täckt med gräsklipp.
Klart! Nu hoppas jag det blir en bra bädd för min mizunakål som alla planteras ut om nån vecka…
godatankar.com 