Vecka 25 känns både som att det har gått långt in i graviditeten och som att det är långt kvar?!?
Ditt barn har blivit 33 cm långt och väger 700 gram. Det har utvecklat ett korttidsminne och kan reagera på ljud, framförallt din egen röst. Dess näsborrar har börjat öppnas och barnet kan både knyta sina händer och få tag på sina fötter. Känseln har utvecklats och barnet kan reagera på beröring. (Källa gravid.se)
Jag har lite svårt med att inse att jag nu måste sitta ner och jobba i princip hela tiden för att inte bli så tung i benen att det gör ont på kvällen (stödstrumpor eller ej), speciellt som jag i övrigt egentligen känner mig ganska rörlig och vill vara hyfsat aktiv så länge som möjligt. Nu får jag ju ont i ryggen istället av att vara så still, och så trivs jag liksom inte med det på det stora hela, utan det kryper lite i kroppen på mig. Jag hade väl helt enkelt hoppats på att inte få de här problemen så här tidigt.
Men men, nu har jag gnällt färdigt. För övrigt mår jag ju jättebra, lilla kullerbyttan gör sig påmind ett par gånger om dagen och har man tur kan man se sparkarna utanpå min tröja till och med. Fast plockar man fram telefonen och ska filma det hela så blir det garanterat helt still i magen, har provat säkert 15 gånger men det är helt hopplöst…


ihop oss och lite adventsfika och åkte ut till Hassafallen – där vi för övrigt inte direkt var ensamma, det kom nästan ett tiotal familjer och knatade förbi när vi satt där och grillade.















gram och är 28 centimeter långt. Fostret rör sig mycket, speciellt på kvällarna kan det vara mycket gymnastik i magen. Redan nu har bebisen en chans att överleva om den skulle födas för tidigt. (källa 1177.se)
Att jag är tacksam för att det är såna små problem och att överhuvudtaget vara gravid hoppas jag att ni förstår. Det känns väldigt skönt att magen nu är sådär fin och ”lagom stor” så det är tydligt att man är gravid men den är än så länge inte så mycket i vägen. Jag vet dessutom flera, både gravida och ogravida, som lider av riktiga problem, och på ett sätt känns det ju fånigt att skriva om mina småsaker, samtidigt som jag vill få med även de här små problemen för att det inte ska bli en jätteskev bild av att man svävar runt på små rosa moln liksom. Så – rätt eller fel – vad tycker ni? Ska man inte ”gnälla” över småproblem eller ger de en mer nyanserad bild?

(men roligt) jobb. MEN, veckans höjdpunkt var ändå i måndags när jag var på inskrivning hos min himla trevliga barnmorska. Alla mina värden var toppen, från järnvärden till mitt som vanligt väldigt låga blodtryck, så det kändes skönt att få bekräftat mitt i en stressig period. Allra roligast var i slutet när hon frågade om vi skulle försöka lyssna efter hjärtljud (doh, klart man vill 😉 ) och jag lade mig på britsen. Hon sa att det inte är säkert att vi hittar nåt än, men i samma sekunden som hon satte dopplern mot magen så fick vi superstarka hjärtljud (och spark-ljud) från en väldigt samarbetsvillig bebis!




