Idag känner jag mig riktigt skruttig, fryser fast jag har orimligt mycket kläder på mig och är nedbäddad under två filtar, har ont i varenda mm av hud, muskler och typ i skelettet samt en hals som är helt igensvullen. Ingen feber däremot, så huvudet är typ ok – ni hör ju, jag tycker helt enkelt lite synd om mig själv och har inte för avsikt att direkt röra ett finger idag. Just nu är jag själv hemma med Filip, maken hämtar scouter, men det är så skönt att han (Filip, inte maken) är stor nog att åtminstone till en viss del förstå att jag är sjuk och att han får roa sig själv. Nu är han ute och leker (vilket kan innebära ganska många olika aktiviteter här, alla är inte barnvänliga eller sånt jag direkt önskar, men jag är glad för pausen ändå.

I alla fall, nu har jag fått tala om hur synd det är om mig, så nu tänkte jag bara för skojs skull prata om nåt HELT annat. När man går här på helgerna och skrotar så finns det ju såklart en hel del på ”att göra-listan”. Men, nästan inget är akut, så känner man inte för att göra just DE sakerna så kan man alltid hitta på något helt annat! Förra helgen var just en sån dag, vi ville vara ute efter vår advents-grillning men kände inte för ”måste-projekten”, så vi hittade på ett helt nytt (det här fattar jag kan låta gräsligt för vissa människor eller som att jag är ironisk, men det ÄR jag inte – vi älskar att ha det så här!). Jag hade egentligen tänkt vänta med till projektets första etapp var klar innan jag skrev om det, men nu har jag ju inget roligare att skriva om…

Så, vi tänkte att vi skulle rycka bort stolpar och stängsel till det vi gissar varit kaninhagar, som kantar vägen upp till ”jordkällaren” (mer om det senare). Stängslet hade gått av lite här och var nertill, så vi hade inte kunnat använda det som det var ens om vi planerat att skaffa kaniner, vilket vi inte gör. Vi ryckte upp stolparna, men nätet var otroligt ordentligt förankrat med mängder av sten runtomkring, inte helt lätt att dra upp och vi blev också stående med en massa sten vi inte vill ha (det är GOTT om sten i markerna här).

Jag kom på att vi skulle kunna göra fina stenslänter i kanterna av ytan, så att vi *nån* gång kan plantera vackra blommor i överkant som sedan kan hänga ner över stenpartierna. Vi orkade och hann med halva ytan, alltså ena hagen, förra helgen och då såg det ut så här:

Det har bara varit en himla massa nässlor här sedan vi flyttade in, så det blir skönt att komma åt att röja. Nu går det även flytta upp grisarna här till våren (vi har ju ett mobilt staket till dem som går att flytta runt) om vi vill. Det ser rätt skruttigt ut så här års, men jag ser en tydlig bild framför mig hur det blir när det är lite mer ordning på ytan!

Så, ”jordkällaren” då. Jo men det är en gammal jordkällare, fast helt utan tak. Jag skulle tippa på att den inte använts på MINST 30 år eller så. I somras tog jag lite bilder in i den, men det växer en hel del där så det är lite svårt att se:

Att anlägga en ny jordkällare blir orimligt dyrt, jag tror att denna nog faktiskt skulle gå att göra i ordning tro det eller ej (inte heller gratis direkt, men kanske något mer acceptabelt) . Däremot ligger den ända borta vid stallet, lite för långt från huset för att vara helt smidig. Den går ju även använda som tex ett litet grishus om man får bara delvis i ordning på den, men en start är ju att bara göra det möjligt att ta sig fram till den. Jordkällaren i sig är ett alldeles för stort projekt för att starta upp på ett bra tag, men som sagt kan ju ytan framför få bli lite finare åtminstone. Tänk, här kanske man kunde ha mer potatisodling, eller kanske foderbetor? Jaja, vi får väl se….