*Triggervarning för julsnack*

Jag har en hård regel hemma, och det är att man inte får gå runt och skråla på julsånger förrän tidigast 1 november och som längst sista januari. Det på grund av att min man tycker att de är så ”trallvänliga” och därmed gärna kan gå runt och sjunga/nynna på en julsång mitt i sommaren – vilket ger mig lite lätt panik. MEN, nu är det november och alltså fritt fram att diskutera jul och sjunga julsånger! (läses med glimten i ögat gärna, tack)

Har du följt mig länge vet du att jag tycker att själva julhelgen är väldigt jobbig, eftersom den belyser relationer som inte finns och familj som saknas. Däremot nu inför julen, DET gillar jag bättre, då kan jag liksom låtsas som att allt ska bli bra och tycka att det är mysigt att pynta och förbereda. Med tre pojkar i huset så är det ju dock absolut för min egen del jag pyntar, med undantag för den yngsta så märker inte de andra av det överhuvudtaget – såklart trist, men som jag bollade lite med mamma, jag måste få göra det för min egen skull ändå. Nu har vi ändå absolut inga storslagna gester kring julen ska sägas, det är EN låda med julpynt, inte som Underbara Clara som plockar fram en låda varje advent typ. Däremot har vi ju ett så vansinnigt julkompatibelt hus på vår lilla gård, det är ju som gjort för att fira jul i tillsammans med släkt och familj (vilket ju inte sker tyvärr).

Men, nu har vi i alla fall bokat in en glögg- och spelkväll i december med kompisar, vilket faktiskt gör att det känns väldigt mycket roligare att julpreppa inför! Fick helt plötsligt lust att göra lite vinterfint framför ytterdörren, kanske t.om baka något julgodis och göra lussekatter tills dess, vilket känns superkul när det varit en bara tung och oinspirerad känsla kring julen så länge. Jag tänkte alltså passa på att leva i den sköna ”inför-julen” känslan, som kanske har infallit lite tidigare i år för min del än vad den brukar, så länge den varar och inte ersätts av juldepp. Bra strategi ändå?