Även om vintern envist klamrar sig kvar så märks det att naturen står redo om det bara blir lite varmare väder. Överallt här hemma tittar blå och gul scilla upp och krokusar står för hopp om vår. På vår lilla kulle bakom huset (där fåren ska gå) växer det små kluster med snödroppar – och vart man än går här ute så är det en massa underbart fågelkvitter.
Vi åkte en kort sväng till vårmarknaden i Åsens by som bara ligger dryga kvarten härifrån. Fick med lite nyslungad honung hem samt lite nybakat bröd och kanelbullar – inte dumt! Annars tycker jag att marknader är.. jag vet inte, lite överskattade? Det är typ samma utbud och det mesta är svindyrt.
Det enda vi direkt företagit oss idag var att bygga ihop det lilla vindskyddet som fåren ska få – budgeten är under 100-lappen, vi har fått lite halvtrasiga pallar och hade lite spillvirke, och plåttaken fanns här på gården när vi köpte den. Det enda vi direkt lagt pengar på är lite skruv och sånt – och stolpar till själva hagen. Inte supervackert men funkar ändå och gick ju på en halv dag för två pers att bygga ihop – helt ok!
Ska fyllas med hö som bädd sen när fåren kommer. En bild från själva byggandet, innan vi fick på tak och lite annat. Man tager vad man haver är ledorden när det kommer till såna här grejor, men det är rätt kul det med, att se vad man kan få ihop av sånt som ligger och skräpar!
Filip mår rätt bra, men hör kasst såklart, däremot är ju penicillinet en kamp i sig. Han kommer nog få stanna hemma i morgon med och vi får se lite hur vi kan lösa tisdagen. Kram på er, hoppas ni haft en skön dag i solen!
Alltså sju jäkla minusgrader var det i morse när jag klev upp – visserligen med solsken men riktigt kalla vindar var det när jag gick ner för att mata grisarna. Som tur var så lättade det ju faktiskt i temperaturen allt eftersom solen värmde på, och framåt dagen var det ju snön till trots en härlig vårkänsla – komplett med takdropp och fågelkvitter!
Utmed söderväggen har till och med några Scilla tittat upp!
Jag har nästan varit ute hela dagen, första anhalt var för att göra en bättre bur till vaktelkycklingarna som nu fått flytta upp till hönshuset. Tyvärr gick inte Herta med på att agera styvmor, så de får bo i en avskiljd del men med nät mellan dem och hönorna så de ändå kan bekanta sig lite. Hönorna tyckte det var mycket spännande med något nytt att titta på!
För övrigt så har jag plockat lite vide (eller heter det sälg kanske?) för att ta in och sätta våra egna fina tuppfjädrar i (när jag orkar pyssla ihop det). Filip har varit med, han mår rätt ok förutom att han får fullständig panik när han ska få kåvepenin (vi har testat ALLT men hopplöst när det låser sig. Nu har vi nog hittat en variant som åtminstone funkar hjälpligt – krossade tabletter i sylt och sen ett glas juice).
Det är för kallt än på nätterna för att plantera ut lite penséer och sånt så för att få någon känsla för påsk och vår utanför huset så tog jag helt enkelt och satte lite fjädrar i björkarna.
Det blir dock lite futtigt när man sätter fjädrar i en hel björk, men men.
Den tidigaste vårpotatisen (Rocket) har jag att i lite jord så den kan börja få rötter. Några knölar ska faktiskt få bo i växthuset när det blir lite mildare nätter, jag skulle väldigt gärna vilja få upp lite till midsommar. Förutom den så har jag köpt en ekologisk sommarpotatis (ska kolla namnet på den) och en röd höstpotatis (Alouette), men de bryr jag mig inte om att förgro, utan de sätter jag ut direkt sen när det är varmare.
Jag har också petat ner ett gäng luktärter, både från egna frön från förra säsongen och från en köpepåse, och två vardera av pajpumpa, myskpumpa och vattenmelon. Skulle gärna peta ner mer av de tre senare, men det tar ju sån jäkla plats! Har även sått blomstermorot och ett fint rött prydnadsgräs som jag fått av en kollega – så kul när man kan byta lite fröer ju! Blir tämligen dyrt om man ska köpa allt nytt varje år, jag ska bli mycket bättre på att ta egna fröer (och förvara dem i svala garaget istället för här uppe i huset har jag förstått).
Barnen fick städa ur varsin bil och sen fick Oliver övningsköra en stund. Inte fult runt Bunn…
Får se lite vad jag känner för att göra i morgon – blir det lika fint som i dag vill man ju i alla fall prioritera att vara ute. Har till och med fått en antydan till fräknar, längtar väldigt mycket efter att inte se genomskinlig ut längre…
Det blev såklart en ganska kass natt här, fast oväntat lite på grund av Filips öroninflammation. Alltså sånt sjukt snabbt förlopp, helt pigg i går morse, jättehängig, feber och ont i örat vid lunch och så i natt sprack trumhinnan ganska tidigt under natten. Efter det släppte ju såklart det onda och febern med på en och samma gång, så i dag är han betydligt mer sig själv. Vi var på hälsan och konstaterade att det gått ett litet hål, men hon såg också ganska mycket ärr-vävnad, han har ju haft sin beskärda del av öroninflammationer den här stackarn… Inte ens förkyld är han nu?! Knepigt, även om vi såklart ALLA är oerhört glada för det!
Just nu sitter han och spelar Minecraft på tv’n och det är då det sötaste – han har byggt en stor blomsterträdgård (”titta vad vackert, mamma, det är blommor i trädkronorna också”) och skaffat hönor. Såklart byggs det hus, förråd och bageri med – han är helt enkelt som gjord för livet på landet ❤
Egenvald klädkombo idag – jag har inget emot färger men kanske liiiiite avig blandning, hahaha!
Nähej, nu ska vi ta och titta på trädgårdstider tillsammans – han har ju älskat Mandelmanns så tänker att det är ett program som kan falla honom i smaken med. Bäst i test tyckte han inte var så roligt, tror han är lite för liten kanske – det kollar vi vuxna på lite senare sen istället för JAG tycker att det är svinkul 😀
Klockan är strax efter nio på kvällen och jag ligger nerbäddad i min säng. Bredvid mig ligger vår lilla sexåring och andas med tunga andetag. Jag är inte helt färdig för att sova än, och frångår nu min rutin med att läsa i sängen istället för att scrolla, så jag inte väcker honom.
Jodå, han är sjuk. Han vet hur pigg som helst i morse när vi lämnade honom på dagis, men sen blev han i ett enda svep jättehängig och fick ont i örat, så nu blir det vab och läkarbesök för förmodad öroninflammation i morgon. Gissar att natten kommer bli halvdan för oss båda, därav min extra tidig läggning av mig själv med… men så kunde jag inte somna direkt och då kändes det bättre att skriva lite än att bara scrolla på Instagram.
Är, likt alla andra, ytterst trött på snön som kom nu, vi hade en massa saker jag ville göra i helgen men nu blir det bökigt. Förresten, har inte skrivit något om påsk, men vi har inte en endaste plan för påsken. Mormor är sjuk och orkar troligen inte fira påsk och bror med familj skulle fira 60-åring, så det blir bara vi. Nåväl, det ska bli väldigt skönt att vara ledig lite och jag önskar det kunde bli vettigt värt att vara ute i…
Jag har varit ganska ihärdig med träningen det här året och verkligen prioriterat in träning så det i princip alltid blir 3 pass i veckan, även om jag ibland får ta andra pass än jag tänkt eftersom det antingen varit ett ”idiot-pass” (dvs sjukt jobbigt och bara flås) eller för att vi behövt pussla ihop familjelivet, men jag HAR ändå tränat.
Det känns lite som om något äntligen börjat släppa så sakteliga sedan utmattningen, för för första gången sedan innan utmattningen så har jag börjat känna att det finns lite ”gummiband” i mig. Vad menar jag med det då? Jo att efter utmattningen så var det liksom ”stumt” som en bilbältesrem och när det tog stopp (vilket det gjorde snabbt) så fanns det absolut inte en möjlighet i världen att liksom ta i lite mer. När man är i bra form kan man ju lägga i flera växlar till efter att man först tycker att man tar slut, men det har varit som att gå in i en vägg.
Får ändå sån bra stöttning här, lite lagom push och en stor portion förståelse för det man har problem med, vad det än är.
Men NU, nu börjar jag sakta kunna tänja lite på orken i träningen, jag kan ta i liiiite till när jag tycker att jag tagit slut – och det gör ju både träningen roligare och ger mig också möjlighet att välja bland lite fler pass. Min tröskel är fortfarande låg och jag är garanterat bland de absolut sämst tränade på hela gymmet fast jag kört 1,5 år, men det går åtminstone framåt nu. Det har känts jättejobbigt att träna väldigt länge nu eftersom det stått så still, så nu när det finns tendenser till att det rör på sig så känner jag att träningen blev så mycket roligare!
Är det nån av er andra, som har/har haft en utmattning som känner igen sig kanske?
Det finns såklart en MASSA saker jag INTE vill berätta om mig själv med, jag tänker ju inte flagga med saker jag själv inte är vidare stolt över och det har jag såklart en massa sådana sidor med. Att jag inte har något närminne eller namnminne är ju visserligen heller inga positiva saker i sig, men det är liksom som det är och det blir mindre missförstånd om jag är öppen med det tänker jag mig. Men små dåliga sidor behöver jag ju inte belysa, de som känner mig väl har ju ändå upptäckt dem och ni andra får leva i ovisshet 😉
Jag tycker att jag är hyfsat bra på att utmana min ”Comfort zone” genom att utsätta mig för saker jag inte är helt bekväm med, och på torsdag blir det en sån där grej som jag helst hade låtit bli men som jag nog bara får hitta ett sätt att ta mig igenom. Det kommer bli pressträff om en grej på jobbet och jag kommer (om allt går som det ska) få mitt projekt godkänt – och då ska vi till någon form av pressträff om det. Det här är nog så långt ifrån vad jag är bekväm med som man kan komma, jag tycker INTE om att stå framför en kamera och framförallt inte i ett sammanhang där jag inte helt vet vad som förväntas av mig och där det känns som minsta fel man gör kan bli så himla dumt. Samtidigt är det ju ganska troligt att det inte alls är intressant för tidningar eller liknande att skriva om detta och då kommer kanske det inte typ nån och jag har oroat mig i onödan. Det kommer naturligtvis inte göra att jag INTE kommer ha ångest över här tills på torsdag…
Man skulle ha självkänslan hos en som nyss fyllt 6 och som själv gärna talar om att han minsann är extra stilig idag i sina regnbågsbyxor!
Nu ska jag gå och lägga mig, är sjukt trött efter stökiga nätter med Filip som drömt mardrömmar kombinerat med tidsomställningen. Kram på er!
Det har både sina för- och nackdelar det här med att blogga. Mest fördelar, jag får terapeuta mig själv, vänner jag inte hinner träffa så ofta jag vill får en uppdatering, jag får en digital dagbok att gå tillbaka i osv. Nackdelen är att det ibland blir så att jag upprepar mig och pratar om sånt jag kanske redan berättat på bloggen, eller att jag tänker att ”alla” vet vad som hänt i helgen eftersom jag tänker att många läser (eller vet, jag VET att många läser, men inte alla och inte regelbundet alltid). Har i alla fall funderat lite och en väldigt stor fördel är att jag också kan berätta saker för er utan att känna att jag tar mig utrymme i er vardag – för här väljer ni ju själva OM och NÄR ni ska läsa. Och om jag då skulle fundera på vad jag vill att ni vet om mig, då blir det ungefär det här:
Efter utmattningen 21-22 så är mitt närminne sänkt med uppemot 80% om jag själv skulle göra en uppskattning. Skriver jag inte upp sånt jag ska göra – OMEDELBART – så är det i princip för alltid borta. Inte bara den där lite tankspridda småbarnsförälder glömskan, utan här är det ekande tomt. Ni vet, alla kan ju gå in i ett rum och undra vad man egentligen gjorde här, för mig blir det så VARJE gång och jag får verkligen anstränga hjärnan till tusen för att komma ihåg (oftast genom att mentalt gå tillbaka i mina egna fotspår). En lurig grej är också att jag kan glömma att kolla det jag skrivit upp att jag ska komma ihåg, vilket gör att jag väldigt lätt missar saker. Det här blir bekymmersamt både på jobbet och hemma, som ni nog förstår. Som tur är verkar åtminstone inlärning funka ganska bra, jag har inga direkta problem att lära mig nya saker övergripande. Den stora fördelen med det här är dock att jag liksom inte har så mycket annat val än att leva mycket mer i nuet, förutom den där lätt gnagande känslan att jag nog glömt något så bekymrar jag mig inte så mycket för saker jag inte gör just nu.
Jag använder listor till det mesta, både hemma och på jobbet. Todoist är detta, vi använder den gemensamt jag och Majken och har tex listor över saker som ska handlas (typ mat) i en gemensam lista.
Jag kommer att ha så himla svårt att komma ihåg ditt namn, om vi inte känt varandra länge. Mitt namnminne som var dåligt redan innan är katastrofalt efter utmattningen, och även min förmåga att placera in vart jag känner dig ifrån. Det är så jäkla dumt, för om man inte kommer ihåg någons namn så är det som att den personen tror att man inte tycker att den är viktig för en – men så är inte alls fallet. I jobbsammanhang är det rent katastrofalt många gånger att inte komma ihåg vem X är, eller träffa X och inte för sitt liv komma ihåg hens namn. Här kommer mitt dåliga minne in också och om du har berättat något viktigt för mig som du ska göra och jag inte frågar om det – snälla, ta det inte som att jag inte bryr mig utan det är bara mitt dåliga minne som ställer till det – jag bryr mig visst!
Jag har svårt att förstå att andra tycker att det är svårt att komma mig nära – jag har fått höra det här ett så pass stort antal gånger att det måste vara åtminstone en del av sanningen, själv tycker jag att jag är tämligen okomplicerad och lätt att lära känna. Vill du lära känna mig mer och tycker det är svårt – säg till eller ställ frågor! (Sen vill ju såklart inte alla människor det, lära känna mig mer menar jag, hahaha!)
Jag pratar ibland innan jag tänker. Det har hoppat ur tusentals grodor ur denna mun när jag inte hunnit tänka igenom saker ordentligt – ibland blir det bara fel och ibland framstår jag nog som orimligt korkad. Jag ÄR i alla fall inte rädd för att ha fel eller inte veta saker, jag frågar gärna om jag inte förstår något (händer typ hela tiden) och har inga problem med att visa att jag har kunskapsluckor. Det är sån jag är och jag kan inte hjälpa det, men jag är i alla fall villig att lära mig nytt.
Som MYCKET random fakta så har jag tydligen grekiskt ursprung enligt formen på mina tår! 😂
Är jag pigg och glad så är jag pratig, till tusen. Förlåt, men gud vad jag kan babbla på då! Är jag å andra sidan trött eller deppig så får du nog dra ur mig minsta mening. Vill du göra mig glad? Ge mig en kram eller säg nåt snällt så lever jag på det hela dagen. Vad jag gillar att prata om? Mat, gården, tv-spel eller filmer!
Jag är inte så självcentrerad som jag kanske framstår som här på bloggen, det har mer med att göra att jag inte vill skriva om sånt som är utanför mig eftersom det är upp till var och en tänker jag. Men jag kan ha fel!
Inteego, eller är man det automatiskt om man tar en selfie?!
Introvert är nog den stämpeln jag sätter på mig själv, jag tycker väldigt mycket om att vara social på jobbet eller med vänner, men i större sammanhang så tar det ENORMT mycket av min energi. Däremot blir jag aldrig direkt trött av att vara själv – för jag riktigt mycket lugn och ro blir jag faktiskt till och med kreativ (även om det händer rätt sällan att jag hinner ha det lugnt så länge). Även här har utmattningen haft stor påverkan och jag måste numer vara mycket noga med att lyssna på min egen dagsform innan jag tackar jag till saker. Svårt när det kräver mindre energi att säga JA än att säga NEJ…
Nähej, nu har ni nog gett upp för längesedan, och här sitter jag och babblar på bara för att jag kände för det. Har ni läst ända hit så tack (och lite förlåt) för din tid! ❤
Sitter framför brasan i köket och försöker att inte somna, klockan är ju bara 18. Visserligen sommartid, men förresten, det är ju ännu värre, då är ju klockan egentligen bara 17?!? I går hade vi en heldag med ärenden på stan, det var veckans mathandling, inköp av mörkläggande gardiner på IKEA till Lukas rum, inköp av lite gårdspryttlar på granngården och så fyndade vi faktiskt också en matta på den nya outleten hos Kilands mattor Vi har under matbordet i vardagsrummet haft två mindre mattor lite omlott, men nu hittade vi en fin ullmatta för bara 2000 kr – perfekt, för då fick de två mindre mattorna flytta in i Lukas rum och på kontoret.
Känner mig väldigt nöjd! Det har småirriterat lite att vi haft två, något olikfärgade och olika stora mattor, så det ser betydligt mer enhetligt ut nu. Älskar också ullmattor, hur praktiskt som helst eftersom i princip alla fläckar går att få bort utan några större bekymmer.
När vi kom hem däckade vi först en stund i soffan, fy vad jobbigt det är när det är så mycket folk överallt, och sen gick vi ut och gjorde klart fårhagen – tjälen hade precis hunnit släppa på marken runt brunnen och eftersom det kom kallare väder behövde vi få det klart. Det blev ändå en skön eftermiddag!
I dag känner jag mig däremot lite hängig, men dagen har ägnats åt mycket välbehövlig storstädning m.h.a. hela familjen, och sen blev det påskpynt light. Skulle egentligen plockat in lite ris och fina kvistar utifrån, men har inte alls orkat släpa mig ut.
Tycker de här träkycklingarna är lite charmiga i all enkelhet, de har hängt med i säkert 20 år vid det här laget. Inga stilrena ton-i-ton installationer här inte!
Jag har syntetiska påskfjädrar jag tänker sätta i ett ris utanför dörren, men sen har jag också sparat riktiga, fantastiskt fina tuppfjädrar från en av tupparna vi slaktade förra året som jag tänker använda inne i ett ris. Lovar att visa bilder sen!
Men vi har gjort något annat i dag – jag och O var hos Mittparadispåjorden där vi tidigare köpt minigrisarna och köpte 6 pyttesmå vaktelkycklingar! Alltså, de är två veckor gamla och har tydligen dubblat sig i storlek, men fortfarande är de mindre än hälften så stora som vanliga, nykläckta kycklingar… Tanken är att vi ska sticka in dem under Herta när hon förhoppningsvis kläckt fram några ”egna” kycklingar och så ska hon få ta hand om vaktelkycklingarna med. Vi håller tummarna för att det funkar!
Den här kartongen är ca 15×20 cm, det går inte förstå hur små de är här. Här håller L i en av dem, men återigen svårt att uppfatta storleken…
Har ingen riktigt konkret tanke med vaktlarna utom att det vore kul att kunna få (och kanske även sälja) lite vaktelägg. Lite som med ankorna så är de i mångt och mycket helt enkelt ett bidrag till livet på gården! Nej nu ska jag bara luta mig tillbaka och inte lyfta ett finger till (haha, förutom att F ska i säng osv)… Hoppas ni haft en skön helg.
Min hjärna är just nu rätt trött efter att ha växlat mellan total klimatångest, stress över hur akut läget är, vanliga jobbsaker som ska göras och så vardagslivet. Det har varit så stora svängningar att det faktiskt blir helt utmattande, och nu skulle jag helst av allt bara vilja vara ledig till sen nästa höst, stänga av alla former av nyhetsflöde och sociala medier och bara jobba på gården…. Men tydligen vill banken ändå ha sina räntepengar, vi är LÅÅÅÅÅNGT ifrån självförsörjande på mat här hemma (vi KANSKE skulle klara familjen nån månad där runt skördetid, men övriga 11 månader räcker det inte till) och av någon anledning verkar inte svenska spel förstå vilken lottorad de ska pricka in.
Vädret har inte direkt piggat upp heller.
Här på gården är det mycket som står i startgroparna nu. Herta ligger ju och ruvar och jag TROR att det någon gång under nästa vecka är dags (om det nu blir några kycklingar alls). Blir det det så har vi som plan att försöka introducera 4 inköpta vaktelkycklingar till henne samtidigt, de ska hämtas i helgen och sen ska de på något sätt läggas under henne tillsammans med hennes ”egna” kycklingar.
Med ett kompostgaller till är barnhörnan klar
I tunnelväxthus har machésallat och någon form av asiatisk spenat börjat titta fram lite smått, och så ett land där jag inte under några omständigheter kommer ihåg vad jag odlat. Kanske sallad? Kanske rädisor? Kanske någon annan spenat? Det är ju pest att inte ha tillgång till sitt minne! Det blir fort torrt där ute och det går åt många kannor vatten för att vattna igenom det, men än är det för tidigt för att slå på vattenpumpen vi har kopplat dit.
I övrigt försöker jag mest låta bli att klippa ner gamla perenner för att alla insekter ska ha en chans att få vakna ur sin vintervila först. Däremot ska jag nog ta ett grepp om vår altan vid entrén och tömma alla gamla krukor med döda växter som stått över vintern och kanske fylla på med lite nytt där – penséer borde funka även om jag nog kanske väntar till efter nästa veckas köldknäpp. Jag ska även försöka få ner de Dahlia-knölar jag köpt i lite jord så de kommer igång – de ska vara i stora krukor vid altanen sen har jag tänkt.
Till helgen ska vi nog försöka få ordning på det sista stängslet till fårhagen med, om det inte blir alltför dåligt väder.
Vet ni vad, nu tänker jag göra något som jag tidigare känt att jag dragit mig för – jag tänker återge lite av all den forskningen som jag på senaste tiden fått serverad när det kommer till klimatet. Jag har tänkt att jag vill inte skriva om det här – dels för inte JAG är någon form av expert på något sätt, jag sitter bara i en position där jag ytligt behöver bevaka vad som händer inom forskningen – men även dels för att jag inte velat ge någon annan klimatångest. Men vet ni vad?
FUCK THAT.
Jag tänker INTE dra rapporter eller sånt för er, men jag tänker i alla fall nämna att IPCC (FN’s vetenskapliga klimatpanel) kom med sin nya rapport på hur det står till med klimatet i måndags och mycket kortfattat kan man säga att det här är deras sista varning. Vi har den sista tiden på utbildningen jag går på på JU gått in i en massa fakta och rapporter med, och i söndags tittade vi på veckans hemläxa. Det är en film på netflix och jag rekommenderar att ni ALLA ser den. David Attenborough berättar och den är enkel att ta till sig och förstå och lätt värt den dryga timmen av ditt liv som den tar. Filmen heter Breaking Boundaries och visar väldigt enkelt varför läget är akut, vad som orsakat det och även lite kort om vad vi kan göra för att inte mänsklighetens tid ska vara förbi inom kort.
Ja, det är det det handlar om, snart har vi inte längre förutsättningar för mänskligt liv på den här planeten om vi inte gör MYCKET och gör det OMEDELBART. Det handlar alltså inte om att vi bara kan sopsortera lite bättre och ha solceller på taket utan det är vår hela livsstil som måste ändras globalt. Shoppat mycket på sistone? Sluta med det och välj endast att köpa saker som behövs riktigt, välj sånt som är producerat hållbart och nära och som går att reparera när det går sönder. Åt du nötfärsbiffar till middag? Byt till kycklingbiffar eller ännu hellre vegobiffar. Ska du åka på semester? Flyg inte, fyll en elbil och åk många eller åk tåg.
Det KOMMER bli obekvämt – för oss alla. Men alternativet är att det blir långt mer än obekvämt, som en av våra föreläsare sa ”Det är ingen idé att ni tjatar på att barnen ska göra läxorna, det samhället de kommer växa upp i kommer inte se ut som något vi sett tidigare.” Vi kan inte längre (som om vi någonsin kunnat göra det) skylla på andra. Vi lever i Sverige på ett sätt som gör att om alla levde som en genomsnittssvensk så skulle vi behöva resurser från 4 hela jordklot. Vi är inte värst, men vi är fan inte bra nog heller, och fega politiker som inte vågar fatta obekväma beslut för att de vill bli omvalda om fyra år är heller inget vi kan förlita oss på. Börja med dig själv, vidareutveckla till ditt företag, sen kan ni påverka samhället.
Jag har nog lite diffust bara tänkt att det kommer bli mer torka på sommaren, kanske mer stormar och så översvämningar lokalt ibland i Sverige. Jag har inte riktigt förstått att det är samhällets kollaps vi pratar om – globalt. Det är lätt(are) att förstå jobbiga saker som att räntan och höga matpriser gör det dyrt att leva nu, att elen kostar mycket och att kriget i Ukraina är hemskt. Det finns liksom inget bra sätt att riktigt ta till sig hur illa och akut läget är med HELA VÅR PLANET? Ett litet, litet exempel från dagen blev väldigt konkret och satte sig i mitt huvud – minns ni när man var mindre och åkte bil lite längre och man fick stanna ibland på en mack för att tvätta bort insekterna på vindrutan? Helt ärligt, när behövde ni det senast? (Jag alltså på sommaren, jag är inte korkad). Kanske det kommer några få på vindrutan en fuktig sensommarkväll, men inte alls i samma omfattning som tidigare. Bra kan man ju tycka, men konsekvenserna blir ju enorma om många av våra insekter dör.
Idag avslutade vi kursen i hållbarhet med blandade känslor av uppgivenhet men även lite jävlar anamma. Och klimatångest till tusen.
Jag tänker lämna er med detta nu, och jag hoppas faktiskt att ni får klimatångest nog att börja agera. För det ÄR inte för sent ännu, men jäklar vi måste sprinta nu meddetsamma, innan den lilla, lilla glipan till bara stora klimatkonsekvenser stänger, och den till katastrofala öppnar. Titta på filmen (Breaking Boundaries), prata om klimatet hemma, lär om, lär ditt företag, lär om ditt samhälle (för DET kommer aldrig gå först så länge vi har politiker som vill väljas om). Ok? Och vill ni snacka klimat och åtgärder, prata med mig så kan jag åtminstone lotsa er mot rätt källor.
godatankar.com 