Det blev en oväntat trevlig midsommar i går, när vi bjöd in familjen till en av Lukas kompisar som också visade sig stå utan planer. Innan dess hann vi med en runda till stadsparken med lek och glass för barnen, såklart sill-lunch med egenodlad färskpotatis (var lite orolig att den inte skulle vara klar nog, men det gick att få ihop till oss fem utan några större problem), och sen då lite grillning med sällskap på kvällen. Najs!
Lekparken är ju bara rolig en kort stund……men i den stora labyrinten, där kan man jagas……och jaga, en lång stund!
Jag invigde min nya kjol från Åhléns, som jag blev lite kär i så fort jag såg den – är väldigt glad att jag köpte den!
I dag gör vi inte så mycket i regnet, skrotar mest runt och så. Däremot har vi faktiskt skrivit ihop en liten lista på saker vi skulle kunna hitta på i sommar, bra att ha när fantasin tryter och man inte har något att göra. Tänker att kanske någon mer kan ha glädje av lite tips inför sommaren, så här är årets lista (högt och lågt). Bidra mer än gärna med egna tips!
Åka till Isaberg (tex cykla deras mountainbike banor eller göra nåt annat av deras aktiviteter)
Det var det vi gemensamt kom på just nu, kanske gör vi en tredjedel av sakerna, det har ingen betydelse, bara man kommer på nåt att göra när man vill göra det!
Kanske man skulle göra om sandlådan till ett land för perenner? Är ju himla svag för sånt man kan äta dessutom… Vad saknar jag i trädgården? Kanske hallon? Kanske nypon??? Fast det sistnämnda är vackert vid blomning så är det ju en trist buske i övrigt. Får nog bli något annat.
Ligger i sängen bredvid Filip som håller på att somna, och lyssnar på stojet från hans två storebröder ute på studsmattan. Det är ändå helt sjukt, vi har haft studsmatta i sju år och de verkar ändå inte tröttna? Nu på sommaren hoppar de lätt 2-3 timmar, ofta ihop dessutom, nästan enda gången de leker riktigt bra ihop en längre stund.
Jag är ju en sån där jobbig jävel, som har sagt att för varje timme de rör på sig får de en halvtimme skärmtid. Nu är vi ju bara ett par dagar in på lovet, men det funkar bra än.
Egentligen borde nog inte Lukas hoppa så mycket i dag, han är rejält förkyld kombinerat med mycket allergi, men de har så roligt och jag tänker att det är viktigt det med.
Däremot så kollar jag aldrig på dem när de hoppar (det är för läskigt) och jag har alltid ett halvt öra på spänn, för jag VET nästan att för eller senare kommer nån bryta nåt. Även om de inte gör volter så lär väl nån förr eller senare ta ett snedsteg eller landa fel, de spenderar ju så mycket tid där att jag mer eller mindre räknar med det. Och med tanke på hur mycket roligt de har på studsmattan så får det väl nästan varit värt det, såvida det inte går riktigt illa förstås.
Det var kvällens fundering (och försök till att slippa plugga mer till morgondagens tenta)…
Nu äntligen börjar det hända lite trädgården, efter en långsam och kall start. Vi njöt för fulla muggar av sommarvädret i helgen, och jag passade på att gå en runda och fota lite.
Jag gillar verkligen vår altan. Det stora parasollet är årets tillskott (från IKEA) och gör att middagar påaltanen blir lite mer behagliga. Vår klinkrade altan är dessutom ännu bättre än vi vågat hoppas på, lagom varmt även mitt i solen och inte så kallt som jag var rädd för på tex morgonen. Superenkel att underhålla med! Soffgruppen håller däremot på att falla i bitar dessvärre… =/ Vid hönshuset blommar en av pionerna, är så glad över att jag nu fått blommor på den!I grönsakslandet är det ännu inte så frodigt, men trots att tomatplantorna ser lite rangliga och skruttiga ut så producerar de ändå tomater, och det får ju vara huvudsaken
Lämnar man den övergripande dokumentationen så finns det mycket vackert att krypa nära! Vad sägs tex om att pionen ni såg vid hönshuset som är mörkt persikofärgad verkar ändra färg efter ett tag och blir skirt vit-rosa?
Så himla fin!I smultronlandet ger MÄNGDER med blommor hopp om en rik skörd framöver. Björnbärens blommor är nästan löjligt skira och de blommar över på ett par minuter känns det som. Den står i en kruka mitt på altanen och ger lite grönska åt den stenlagda altanen. På äppelträden är det så vansinnigt mycket knoppar att det liksom inte går att beskriva, vi kommer få gallra bort nästan 80% gissar jag för att trädet ska orka hålla upp sig självt hjälpligt – och då är det ändå ett kraftigt äppelträd!Jag tror att krusbären kan bli ett av de bär som mognar först i trädgården, möjligen ihop med vinbären som också ligger långt framme. Och sen tomater då, i alla former. Här är det plommontomater……här är det krukmakaren tigrette……och som vanlig tomat har vi Promyk och Ace.I mitt gurkland har jag satt ut ett gäng nya plantor till druvgurkor, de förra tvärdog och lämnade mig med bara 3 av 9 plantor. Men jag har förhoppning om dessa, de verkar klara utplanteringen bra! Täckodlingen får agera lite solskydd med så här i början.
Det var en liten kik på hur det ser ut på baksidan just nu, eller delar av den i alla fall.
I dag passade vi på att göra en riktig sommarutflykt, vi åkte till Borås djurpark för att fira att det är sommarlov (ja inte för oss vuxna, men för barnen). Tycker det är himla mysigt med djurparker (i Sverige, där det känns som djuren har det bra) på ett liksom lite vilsamt sätt. Det är ingen jättespänning, inte en massa stoj utan man traskar liksom runt i lagom takt. Tittar på djur, jagar skator, leker med pinnar och äter glass, i bland behöver det inte vara mer komplicerat.
Vi har sett en massa fina djur:
Alla barnen var med och ALLA inklusive vi vuxna hade en väldigt trevlig dag, inte minst tack vare det perfekta vädret med strålande sol och en precis lagom temperatur. Sist vi var här var Filip typ 3 månader, det var mer lagom att åka hit nu med honom kan vi väl säga (men de stora hade så klart glädje av båda besöken). Det var dessutom Corona-anpassat på så sätt att man måste förboka sin biljett, vilket gjorde att det var en alldeles lagom mängd folk dessutom. Bara minut-långa köer till glassen och alla djur man ville se gick att gå fram till. Det vara bara ap-huset som var stängt, och av oklar anledning tyvärr även den lilla vatten-lekparken.
Man fick sitta i en stor traktor……och en liten! Snacka om glädje!Lite medhavd smörgåstårta satt fint. Innan vi klappade bondgårdsdjuren.
Filip var nog ändå den som hade allra roligast i dag, och det i sin tur hade ju vi andra roligt åt. Bäst av allt var ändå dinosaurerna, som iakttogs med någon form av skräckblandad vördnad och förtjusning!
Man kan ana en viss skepsis. Glass och belgiska våfflor blev det till fikat minsann. Och mängder med vatten.
Fy f*n vad trött jag har varit den senaste veckan, rent ut sagt. Varje år när gräspollen-säsongen påbörjas så blir det ju likadant, jag äter ju alla allergitabletter som finns och de är ju grymt bra nuförtiden, men just starten av säsongen blir alltid påtaglig. Det tangerar nästan den tröttheten man känner när man är gravid (nope , det är jag inte och kommer heller inte att bli så den kan ni släppa 😉 ). Den är liksom lätt förlamande och det känns som man bara vill lägga sig i ett hörn av soffan, äta mängder med trösterika kolhydrater och sova i en vecka framför lite halvdåliga serier.
Så många olika sorter, så vackra och så allergiframkallande…
Men men, det är ju bara att glömma med tre barn och ett heltidsjobb, man får ju liksom bara bita ihop, och det är ju bara en skitsak i det stora hela. Men om du pratar med mig i det närmaste och bara får en något glasartad blick och ett odefinierbart hummande som svar så vet du i alla fall varför.
Nåväl, i dag ska vi i alla fall ta oss ut och vandra och grilla lite, då piggnar man ju åtminstone till lite tillfälligt. Ha en skön dag!
Efter maten så började de stora grabbarna spela Minecraft och den minste fick hamna framför en padda. Jag och maken fastnade en stund framför våra årsböcker – varje år sedan 2006 (då O föddes) har jag gjort en fotobok. De är verkligen så roliga att ha, även om de bara speglar en bråkdel av det som händer under ett år.
Det är så mycket som ändrat sig de här åren ser man, det är lätt att känna och tycka att sedan man fick barn har livet ungefär varit detsamma, men det har ju ändrats jättemycket genom åren. Med O var vi förstagångsföräldrar, försiktiga och fulla med ambitioner. Med L fick vi inse att herregud, att två syskon kan bli så olika. Nu med Filip så är vi både dels otroligt mycket mer avslappnade föräldrar men också mer måna om att ta tillvara på tiden. Problemen vi möter nu med barnen är vitt spridda mellan åldrar, behov och personligheter, på ett sätt jag inte hade kunnat gissa när vi var unga.
Det var så mycket jag ville, förr. Så många ambitioner som inte var mina, bara ”jag borde nog” och ”om jag bara…så…”. Tycker lite synd om den jag var då, på ett sätt. Sen var ju absolut inte allt sämre då, vi hade en massa kompisar som vi umgicks med, vi ordnade fester och gjorde barnfria aktiviteter. Livet känns mer… ensamt, nu.
Indian-och cowboyfest…Surströmmingsskiva…Och sommarfest, för evigheter sedan.
Hörde ett par unga killar häromdagen i nån affär som sa nåt om att ”snart är du gammal och bitter” och skrattade åt varandra. På ett sätt ligger det något i det, när man är ung är man mer idealistisk och världen är svartvit, ju äldre man blir desto mer gråskala framträder. Dessutom så är det lätt att bli lite mer cynisk, inställningen att ”folk är idioter” kryper gärna fram och det är lätt att glömma att bakom den sura bilisten som kanske körde in precis framför dig så kanske en stressad småbarnspappa på väg till dagis satt.
Jag tror (och hoppas) att det faktum att jag bytte karriär lite mitt i livet har gjort mig mer ödmjuk och kanske mer öppen för förändring. Att jag numer är så van vid att jag ska lära mig typ 1000 nya saker varje dag också gör mig lite mindre mossig och stelbent i mitt tankesätt. För förändring är ju inget nytt, det finns ju snarare inget som INTE förändras, det är bara det att man oftast inte märker det mitt i, och i ärlighetens namn är det ju sällan slutresultatet av en förändring blir sämre än utgångsläget.
Jag vet inte, jag hade nån tanke när jag satte mig och började blogga, men som så många andra gånger så flyter orden på i sin egen bana. Det blir lite kvälls-svammel och lösryckta tankar, men det finns något trivsamt i det med. Att vara nöjd med det som blev och titta snällt på sina egna prestationer, som man hade gjort om någon annan hade gjort samma sak.
Med det här så har jag nog babblat färdigt och tänker bara avsluta med att önska er en riktigt bra fortsättning på helgen, ta hand om er!
Varje dag när jag hämtat Filip efter jobbet så går vi ett varv i trädgården nu. Eller ja, han vill ju alltid vara ute i trädgården och får mest bäras in skrikande, men JAG gillar att gå där nu. Än så länge är det rätt smygande framsteg måste jag säga, men det har nästan alltid hänt NÅT – några knoppar börjar ta sig upp ur jorden, några nya tomater börjar ta form, lite små tecken på att sommaren är på g.
Igår när jag kom hem var det däremot EN stor sak som stack ut, och det var en av mina jättevallmo som slagit ut! Den är större än båda mina kupade händer ihop, och sjukt maffig.
Tar det lite fart här i veckan så ska jag gå en runda och fota till helgen, men jag tycker det går så låååångsamt fram. Inte bara jag som är otålig heller tror jag, det har varit en väldigt långsam och kall vår ju.
Har lite skrivkramp känner jag, älskar ju att skriva här men just nu känns det som det står helt still i huvudet. Vet att det nästan inte är någon ide att fråga, men OM någon vill veta mer om något, så säg bara till! Nu ska jag sätta mig och kolla nån serie och ladda mentalt inför morgondagens lektions i Byggfysik. Åh förresten, fick svar på tentan vi hade förra veckan, hade visst alla rätt och fick därmed ett VG (högsta betyg). Kändes rätt gott ändå 🙂
Får ibland frågan om vi fortfarande letar efter ett ställe på landet, och svaret är absolut JA. Men det är inte lätt, det dräller inte direkt av gårdar i den storleken vi känner att vi kan hantera, och den mark som släpps är oftast minst 30 ha, vilket är alldeles för mycket. Inte heller verkar det finnas någon som vill stycka av lite mindre mark (det är ju runt 3-4 hektar vi är ute efter), något jag både kan och inte kan förstå. Jag kan förstå att man vill hålla sin mark intakt, men jag kan ändå inte förstå hur man samtidigt vill tacka nej till ett tillskott till kassan.
Att bygga nytt hus är egentligen vårt andrahandsval, för jag vet hur mycket arbete det är med det, även med en totalentreprenad på bygget. Samtidigt letar vi ändå mark, och då vill jag egentligen ha betesmark med lite löv- eller blandskog på, något jag inbillar mig (men kan ha helt fel) inte är så attraktivt för många att köpa?
Vet exakt vilken typ av mark som sagt, den ska mestadels vara öppen och lite kuperad, för jag vill placera mitt hus på en liten kulle eller höjd. Älskar all mark som ser ut typ så här:
Sen får det absolut max ta 30 minuter in till jobbet i Jönköping, det måste finnas lite hus i närheten (men inte direkt inpå) så barnen kanske kan ha lite grannar att leka med, och det får inte vara för långt in till något samhälle med en grundskola och dagis. Både mycket och lite krav på en och samma gång, men så har vi det ju bra där vi bor med.
Drömmen är dessutom lite utsikt över någon sjö, men det kan jag ge avkall på om allt annat skulle stämma.
Nåväl, vi letar som sagt var vidare, skulle någon ha några tips så tar jag mycket tacksamt emot det!
Nåväl, nu ska jag fortsätta njuta av helgen, som för övrigt mest innehållit en massa god mat (himla trevligt med mors dag, tack maken) och trädgårdspåtande. Sånt jag älskar, med andra ord! Ha en bra dag där ute, mor eller ej ❤
Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så länge sedan vi gifte oss som 15 år? Minns ändå dagen ganska väl, bubbligt och nervöst men också sprudlande glatt! Det som är svårast att minnas är på ett sätt vilka som var med, för på något sätt tänker jag mig att alla jag gillar och umgås med I DAG var med DÅ, vilket såklart inte var fallet eftersom jag inte kände många av dem då. Det blir också någon form av hjärnsläpp när jag ska få in barnen i ekvationen, ingen av dem fanns ju såklart när vi gifte oss (såklart för att äldsta är 13, inte för att jag håller på någon form av ”barn-efter-äktenskap-tradition”), men det är nästan svårt att komma ihåg ett liv innan dem.
I vilket fall, vi hade varit ihop i nästan 6 år när vi gifte oss, vilket kändes rimligt just då, även om det nu känns väldigt ”litet” att gifta sig vid 26 års ålder? Budgeten var ju lite därefter, så vi fotade själva och ordnade väl rätt mycket annat själva, förutom att vi hade ett litet antal gäster, bara vänner och närmsta familjen, så jag tror vi var typ 24 personer om jag inte minns fel. Här kommer ett gäng bilder från vårt bröllop, och så små vi var!
Vi fotade med en vanlig digitalkamera (ok, det var typ en nymodighet då, så gammal är jag) vid Röttle. Själva vigseln var i Ölmstad kyrka. Middagen efter var sen på Gyllene Uttern.
När vi firade 10-årig bröllopsdag tog vi ju faktiskt nya bilder, så jag kastar med några av dem med:
Det här var ju innan Filip, så vi var 4 i familjen (och jag kom i min klänning)Vi fotade lite nere vid bryggan den här gången med. Man kan väl säga att det var en mer avslappnad fotografering 🙂MYCKET er avslappnad fotografering 😀Alla var inte glada hela tiden…
Puss på dig älskling, vi kör väl 15 år till nu när vi fått upp farten? ❤
”Vi måste ju hitta på något nu när vi snart firar 15-årig bröllopsdag. Ska vi inte ta den där ”glampingen” din kollega tipsade om, i Tivedens nationalpark? Jo men det kan ju bli bra, i slutet av maj brukar det ju faktiskt alltid vara ganska najs väder och värme.”
Sagt av intet ont anande Jag, för ungefär tre månader sedan.
Det blev ju så, att vi just åkte för att tälta i safaritält på Ösjönäs. Det var ju bara det där med vädret som inte blev som det skulle, såklart, det blir ju aldrig det för min del (japp, tar det högst personligt att vädret hela våren varit skruttigt när jag varit ledig och fint när jag jobbat. Ledsen övriga sveriges befolkning. ). Men låt mig berätta genom ungefär 374 bilder:
Vi blev tilldelade tält 4 när vi kom på lördagseftermiddagen. Något av en överraskning, hade intrycket av att det endast fanns ett eller två tält, men totalt var det 5 tält, alla placerade precis intill sjön.
Safaritälten var hyfsat stora, innertältet var 3×3 m och förtältet (yttertältet?) lika stort till ungefär. Och det gick att stå raklång i tältet med, ett stort plus. Hela tältet står på ett trädäck, så golvet är rakt och så, väldigt smidigt. Utanför tältet var en liten ”altan” där man absolut hade kunnat sitta och ha världens trivsammaste utsikt om det inte hade varit för att det var typ 10 grader och regn.
En överraskning var dock att det bara var det inre tältet som var ”uppvärmt”. Och med uppvärmt menar jag att ett mikroskopiskt element jagade bort den värsta kylan. I yttertältet där det stod 2 av 4 sängar var det INGEN värme, och här var det heller inget ”tältgolv” vilket gjorde att det rann in vatten längs brädorna på golvet, vi hann inte märka det innan en del kläder hade blivit blöta tyvärr.
Båda nätterna sov jag och Filip i innertältet, han sov i min säng (max 80 cm bred, det var sjukt trångt men det var ju eget val så inget att klaga på), första natten sov Lukas i den andra inre sängen och andra natten sov maken där. Oliver som är varmblodig av det rejälare slaget hade inga problem att sova i yttertältet med bara kallingar och t-shirt samt ett vanligt täcke, vi andra sov allra minst i komplett underställ (och jag även i min supertjocka ulltröja över mitt varma ull-underställ samt med täcke och filt). Det funkade ändå, ingen frös sådär så att det inte gick att sova i alla fall. För det var ju det där med vädret….
När vi kom på lördagen såg himlen ut så här och ett nästan oavbrutet åskande på lite distans varnade för regnet som var på ingång. Som tur var hann vi få in allt vi skulle i tältet innan det började åtminstone. Runt 10 grader och regn var det sen även HELA söndagen med kortare uppehåll, så ingen brejk här. Däremot var det en fantastiskt fin solnedgång första kvällen när himlen sprack upp för en stund, är glad att maken fotade för jag hade inte tagit mig ut i kylan från där jag låg under täcket om jag så fått en miljon… Dessutom hade jag ju varit tvungen att kliva över barnen, vill jag också hävda.
Hade vi inte haft det så kallt och regnigt så hade det verkligen varit en riktigt fin upplevelse, för i tältet kunde man ligga och höra allt från storlom till gök och tusen olika sorters fågelkvitter till, blandat med bara susande från träden och lite regndroppar mot tältet. Kan i alla fall tala om att det blev riktigt mörkt i tältet, så det är nog inga problem ur den synvinkeln även under sommaren.
Runt omkring i nationalparken var det väldigt fint och alldeles nyutslaget grönt, så vi spatserade runt i kortare rundor mellan de värre regnskurarna.
Det fanns ett gäng olika leder med, vi gick en kort led runt en liten halvö, men det var ganska mycket folk i krokarna så även de längre lederna är nog väldigt populära.
Bästa lockmedlet när motivationen tryter för att fortsätta – trycka på ”knapparna” utmed leden (självklart med nåt roligt ljud till). Det petades i vatten, kastades kottar, kollades myror och lite allt möjligt. Inga problem på så sätt att ha med någon av grabbarna.
Så vad gjorde vi hela tiden. I ärlighetens namn så känns det mest som vi åt. Det fanns en stor grillkåta som tur var, där vi kunde grilla även i ösregnet utanför. Vi har käkat typ hur mycket som helst de här dagarna känns det som, och riktigt gott med. Så här lade vi upp det för 5 pers varav 3 hungriga pojkar:
Lördag kväll – lax- och pastasallad (med Prosecco till oss vuxna, lite lyx får det allt vara när man firar bröllopsdag och det ösregnar). Till efterrätt blev det vit chokladmousse.
Söndag förmiddag – ärtsoppa med krabbelurer till fika/efterrätt.
Jag har inte skrivit upp någon frukost, det beror på att det ingick en jättetrevlig frukost till tältövernattningarna, absolut ett riktigt stort plus! På det stora hela hade jag lite fel, jag sa att det nog kommer bli antingen en riktigt bra eller en riktigt dålig upplevelse, för den blev faktiskt typ ”ok”, vilket mestadels beror på just det sketna, kalla, regniga vädret.
Nu ska jag snart gå och lägga mig, för det finns minsann lite sömn att ta igen. Avslutar med en rolig bild på Filip, ser precis ut som han är i full fart med att kasta en trollformel på oss.
