Påsk på vårt sätt

9 april, 20239 april, 2023 / LindaG / 4 kommentarer

Alltså den här påsken började lite sådär halvdant, med en svinkall om än produktiv fredag och sen på påskafton skulle vi på en stunds vandring men herregud så mycket gnäll och bök det var innan vi kom iväg. MEN, som i nästan alla fall så vände ju humöret på alla (förutom Lukas som inte var med eftersom han var hos en kompis) när vi väl kom ut.

*I bokskogen hittade vi de första blåsipporna för i år!*

Det var lite sisådär väder först, men det blev bättre allteftersom dagen led. Filip var i alla fall i sitt absoluta esse när vi väl kom ut och SKUTTADE hela vägen runt hela Västanåleden (nästan 6 km totalt) samtidigt som han oavbrutet pladdrade om allt han såg runtomkring sig. Herregud vad den pojken kan prata… Men han var så glad och go där han sprang före så det är svårt att inte bara le åt saken, även när det börjar kännas som öronen blöder lite.

*Ungefär så här långt fram var han hela tiden – tänk den som hade hans energi!*

Vindskyddet var upptaget, men vi hade med egna grejor och gjorde upp en liten eld på stenstranden och grillade våfflor. Bara andra gången vi testar det, första blev lite katastrof, men nu kom vi faktiskt på hur vi skulle göra för att de skulle bli bäst. Självklart ihop med lite gott kokkaffe! Som alltid smakar ju allt kanon när man är ute och vi mumsade alla i oss en ordentlig omgång.

*Så här glad blir man efter kokkaffe och våfflor!*

*Snäll storebror visar hur man gör när man kastar macka*

På tillbaka-vägen valde vi att gå den övre vägen, den är mer som att klättra fram och både lerig och hal – men också väldigt rolig att gå. Filip SPRANG före nu också och var innerligt förbannad över att han inte behövt klättra något – medan vi vuxna absolut klättrade oss fram lite här och var, något som knappt då märkes hos en skuttande sexåring.

Extra kul att också få med tonåringen, det var längesedan vi var ute på dagsutflykt nu och det är ju ett sånt himla bra och skönt sätt att hänga med hela familjen.

*Hittade en vacker liten blommande buske med utmed leden, ingen aning om vad det var dock.*

På vägen hem köpte vi lite plockmat eftersom vi inte planerat nån vidare middag och det var ju ändå påskafton – till vår stora glädje kunde vi faktiskt för första gången denna säsong sitta ute på altanen och äta. Snacka om lyxigt! När vi ätit färdigt var alla trötta utom sexåringen som kom in i någon andra andning och återigen SPRANG fram och tillbaka och hämtade in ved och hade sig, vi satt bara och skrattade åt honom… Det var vår påskafton – inte så social kanske men väldigt skön. Hoppas din var det med!

*Men alltså… må det bli många, många kvällar här i sommar!*

*Nån hade fullt upp med att skrubba altanen!*

Och där sprack den

31 mars, 20231 april, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Det blev såklart en ganska kass natt här, fast oväntat lite på grund av Filips öroninflammation. Alltså sånt sjukt snabbt förlopp, helt pigg i går morse, jättehängig, feber och ont i örat vid lunch och så i natt sprack trumhinnan ganska tidigt under natten. Efter det släppte ju såklart det onda och febern med på en och samma gång, så i dag är han betydligt mer sig själv. Vi var på hälsan och konstaterade att det gått ett litet hål, men hon såg också ganska mycket ärr-vävnad, han har ju haft sin beskärda del av öroninflammationer den här stackarn… Inte ens förkyld är han nu?! Knepigt, även om vi såklart ALLA är oerhört glada för det!

Just nu sitter han och spelar Minecraft på tv’n och det är då det sötaste – han har byggt en stor blomsterträdgård (”titta vad vackert, mamma, det är blommor i trädkronorna också”) och skaffat hönor. Såklart byggs det hus, förråd och bageri med – han är helt enkelt som gjord för livet på landet ❤

*Egenvald klädkombo idag – jag har inget emot färger men kanske liiiiite avig blandning, hahaha!*

Nähej, nu ska vi ta och titta på trädgårdstider tillsammans – han har ju älskat Mandelmanns så tänker att det är ett program som kan falla honom i smaken med. Bäst i test tyckte han inte var så roligt, tror han är lite för liten kanske – det kollar vi vuxna på lite senare sen istället för JAG tycker att det är svinkul 😀

Inför natten

30 mars, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Klockan är strax efter nio på kvällen och jag ligger nerbäddad i min säng. Bredvid mig ligger vår lilla sexåring och andas med tunga andetag. Jag är inte helt färdig för att sova än, och frångår nu min rutin med att läsa i sängen istället för att scrolla, så jag inte väcker honom.

Jodå, han är sjuk. Han vet hur pigg som helst i morse när vi lämnade honom på dagis, men sen blev han i ett enda svep jättehängig och fick ont i örat, så nu blir det vab och läkarbesök för förmodad öroninflammation i morgon. Gissar att natten kommer bli halvdan för oss båda, därav min extra tidig läggning av mig själv med… men så kunde jag inte somna direkt och då kändes det bättre att skriva lite än att bara scrolla på Instagram.

Är, likt alla andra, ytterst trött på snön som kom nu, vi hade en massa saker jag ville göra i helgen men nu blir det bökigt. Förresten, har inte skrivit något om påsk, men vi har inte en endaste plan för påsken. Mormor är sjuk och orkar troligen inte fira påsk och bror med familj skulle fira 60-åring, så det blir bara vi. Nåväl, det ska bli väldigt skönt att vara ledig lite och jag önskar det kunde bli vettigt värt att vara ute i…

Nähä, nu gnälls det här bredvid, sov gott hörni!

Filip 6 år!

17 mars, 202317 mars, 2023 / LindaG / 3 kommentarer

Vår lilla Filip – förstår inte att du är så stor att du ska börja i skolan (förskoleklass) i höst?! Du är ju vår minsting! Samtidigt är du nog mest kapabel av alla tre bröder, du ser inga hinder i något och löser gärna saker själv (även sånt som kanske INTE är helt bra att du hittar egna lösningar på). Du passar på vår gård med hela ditt väsen – att kunna gå runt och ”skrota” hemma är nog det du gillar bäst. Du bygger och sågar och leker och kan sysselsätta dig själv hela dagen om vi är ute – men du är även jättebra på att leka själv inne oftast. Du kan sitta koncentrerad med något och pyssla, bygga eller leka i långa, långa stunder och din fantasi är enorm!

*-Vad vill du ha till middag på din födelsedag?*
–*Jag vill ha pannkakor!*
–*Ok, det äter vi ju varje vecka ändå, du vill inte ha typ hamburgare?*
*-Nä, det sparar jag till jag fyller 7 år!*

*Lego, verktyg (riktiga såklart), kläder och Gabbys dockskåps-kök blev det i paketen bland annat. Nöjd kille!*

Din bästis är lilla A på dagis, hon är ett år yngre än dig men när ni lekt hemma så gråter du hjärtskärande när hon åker hem igen. Du tycker SÅ mycket om henne och ni leker så fint med varandra! Det finns heller ingen som kan säga ”mamma” med så mycket kärlek i rösten som du. Men absolut, du börjar komma in i nästa fas av ditt liv och lite mothugg har vi börjat få ibland när vi inte är överens om när vi tex ska äta och inte – men det hör ju till det med.

Du är så omtyckt på dagis av både personal och barnen och du bjuder gärna in till lek. En av de bästa sakerna du vet är när en i kökspersonalen jobbar och du kan vara med henne i köket och förbereda maten, ni har verkligen något speciellt ni två med.

Lilla Filip som inte är så liten längre, jag älskar dig till månen och tillbaka och tror att du kommer lyckas med vad du än väljer att ta dig för i livet!

Mod

10 februari, 202310 februari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Ett inlägg i Underbara Claras utmaning fånga februari.

På ett sätt så skulle kanske många klassa mig som modig. Modig för att vi byggde vår första hus som ganska unga när många tyckte det var galet mycket pengar. Modig för att jag bytte karriär mitt i livet och gav mig ut i något nytt och okänt. Modig nog att ta steget och förstå när jag behöver lyssna på mig själv och därpå återigen byta karriär för att orka med. Modig för att vi följde vår dröm att flytta ut till landet och börja leva gårdsliv. Kanske modigt för att jag delar med mig av mina svårigheter och tillkortakommanden här?

*Jag är ganska höjdrädd med, men utmanar gärna mitt mod sådär lite lagom – typ som när man är fast förankrad i en höghöjdsbana till exempel.*

Jag kan känna mig själv modig ibland med, när jag liksom radar upp det så här, men just i varje beslut som fattas så tycker jag att jag mest går på min magkänsla och intuition. Intuitionen lyssnar jag väldigt mycket på, jag litar faktiskt i hög grad på att mitt ”inre jag” eller vad vi ska kalla det, faktiskt känner vad som blir bäst. På det sättet kan jag känna att jag kan hålla mig själv om ryggen även om inte andra gör det. Ibland kan mod bara komma av tanken att ”det här har ju en massa andra människor gjort, om de klarar det så klarar säkert jag det med”.

Att byta karriär och bransch sådär mitt i livet är nog det beslut jag själv känner krävde mest mod. Men jag blev så väl omhändertagen och bra bemött, att det inte alls var det som oroat mig som blev jobbigt.

Att lyssna på intuitionen eller magkänslan KAN ju också göra att man avstår från allt det som känns läskigt och obehagligt, men i mitt fall är jag ganska bra på att identifiera känslan och låta den finnas där utan att ta över. Om inte magkänslan bara säger ”NEJ” förstås, då litar jag på DEN känslan och avstår… Men det där obehaget, det har jag övat på att hantera med, varje gång jag ska hålla i ett seminarium eller prata inför folk, då övar jag på det genom att ”Fake it ‘til you make it”, jag ger helt enkelt inte obehagskänslan rum nog att sväva iväg och växa utan försöker se den, acceptera den, men sen köra på ändå.

Jag tror att det som andra ser som mod är nog bara när jag gör saker där lusten överväger just den där oron eller obehaget, och då kanske jag inte känner att jag gjort ett sådär vansinnigt modigt val ändå.

*Att ge sig på att själva lägga klinker på altanen kräver också lite mod.*

Det ska tilläggas med att orken att jobba emot sitt obehag eller oro självklart varierar från dag till dag, och vissa dagar ORKAR jag inte ta utmaningen. Vissa saker är för mig alldeles för läskiga att jobba mot oron med också, även om det kanske är sånt som andra inte alls tycker kräver mod.

En sak jag är orimligt stolt över är när jag ser uttryck till mod hos mina barn med. Mod att berätta om sånt som känns jobbigt, mod att fråga tjejen man är kär i om hon vill följa med ut och äta, mod att be om hjälp när det är svårt och mod att fatta egna beslut. För finns det något jag vill skicka med mina barn så är det just att VÅGA PROVA (eller nu när jag skrev det så finns det faktiskt en massa saker jag INTE vill att de ska våga prova, men ni fattar). Att det är ok om det blir fel, men att det inte är ok att INTE följa sin magkänsla.

*Må mina barn alltid ha modet att gå sin egen väg ❤*

Vad är mod för dig? Vad önskar du att du skulle våga göra?

Misstag

6 februari, 20237 februari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Ett inlägg i Underbara Claras utmaning fånga februari.

Jag tror det finns något talesätt eller citat som går ut på att misstag bara är misstag om man inte lär sig från dem, annars är de bara ett steg i utvecklingen. Det låter som ett bra sätt att förhålla sig till sina misstag och jag tror att jag kanske har ungefär den inställningen från grunden fast jag inte tänkt på det.

På ett sätt har jag gjort tusentals misstag, det blir ju fel en massa gånger i både jobb, relationer, privat och i alla andra situationer man kan tänka sig. Jag har verkligen inga problem att erkänna ett misstag och gör det ofta – men självklart försöker jag lära mig av det så jag helst inte gör samma sak igen.

Vad i hela friden har en snigel med detta att göra undrar du nu? Ingenting, absolut ingenting, men det blir ju för tråkigt med ett inlägg utan bilder och uppenbarligen tänker jag inte spontant att jag ska fota resultatet av mina misstag.

På ett annat sätt har jag gjort få misstag, om man ser till lite större grejor. De misstag jag i så fall gjort har nog alla varit i sammanhanget ”relationer”, antingen med vänner, kärlek eller med barnen. Med barnen är det så svårt att veta vad som blir stora misstag, det som kanske råkas sägas ogenomtänkt en vanlig tisdag kan fastna hos ett barn på ett helt annat sätt en det där stora bråket man hade om något. Jag hoppas och tror (oftast) att mina misstag med dem inte är irreparabla eller att de gjort stor skada på dem, men säker är jag ju inte förrän de blir vuxna själva. Med vänner är mitt största misstag nog att jag inte prioriterat de relationerna nog när jag var yngre, jag önskar att jag lagt mer tid och engagemang i speciellt vissa vänner när jag hade ”all tid i världen”, dvs innan barnen.

Jag kommer garanterat göra misstag framöver med, i alla sammanhang, men om jag slutar lära mig av dem – då säger ni till va???

Man saknar inte kon…

5 februari, 2023 / LindaG / 2 kommentarer

Det har liksom varit ganska fullt upp i all enkelhet denna helgen, fix med hönshus, städa, handla, laga mat och fika med kompis, så det har inte blivit nåt bloggeri. Gårdagens ”melodifest” är oxå helt ointressant att skriva om när man är just det -ointresserad- av sånt. Funderade lite över dagens ” man saknar inte kon förrän båset är tomt”, har jag något i mitt liv jag känner att jag saknar just nu? Det skulle vara träningen då, men en månads uppehåll med styrketräning pga läkning känns ju inte som ” båset är tomt”…

För övrigt kommer jag inte direkt på något jag saknar, vilket ju är helt fantastiskt! Klart jag har lite materiella saker jag skulle vilja ha, men på ett djupare plan saknar jag inget stort. Inte än i alla fall, men snart för jag nog det förresten, jag har liiite ångest för att Filip snart fyller sex år och ska börja förskoleklass till hösten. Sedan han fyllde fyra och framåt så har han varit så otroligt rolig, och jag känner redan nu ett visst vemod över att han snart är stor nog att gå i skolan. Jag vet ju att det blir lite annat då, och jag kommer sakna att ha en liten plutt med mig här hemma…

Men nu måste jag sova, i morgon är det ju jobb och hela veckan är rätt uppbokad, två dagars konferens utanför Stockholm tisdag-onsdag med. God natt på er!

Det värsta ljudet

26 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Åh herregud, vilken natt… Filip har varit hemma i två dagar och bara varit snuvig, så vi hade planerat att han skulle gå till dagis i dag. Men runt midnatt kom han över till makens halva och tog över, för han hade så ont i magen. I typ två timmar låg han och gnällde och jag låg och kliade på magen och klappade sådär som man gör, halvt i sömnen. Sen vaknade jag VÄLDIGT mycket av ljudet av nån som kräks… Efter byte av sängkläder och sanering av barn så blev det ytterligare ett par ”händelser”, och däremellan låg jag som mest och småslumrade med öronen på spänn. Ni vet hur det är, man ligger och lyssnar efter minsta lilla pip för att snabbt hinna sätta sig upp och dra fram en hink…

I dag har han fortfarande ont i magen och vi är båda sjukt trötta – men fick också assistera i natt såklart, men han sov i Filips rum sen så han fick lite sömn åtminstone. Alltså blir det till att hålla oss hemma nu, den av oss som jobbar gör det hemifrån – ingen vill ju ha någon på jobbet som har ett barn hemma som kräks naturligtvis. Vet inte om jag dessutom håller på att få hans förkylning eller om jag bara är så trött att jag känner mig hängig och snorig, vi får väl se. Just nu sitter vi i soffan och tittar på filmen om Nalle Puh i alla fall, efter ytterligare ”mys” i köket som resulterade i totalsanering.

Hoppas framförallt att ingen annan blir sjuk – och är lite förbryllad över vad han fått det från eftersom han inte varit på dagis sedan i måndags? Huvudsaken är att ingen annan får det med.

Så, det var blev då absolut inget upplyftande inlägg och jag är så trött så jag NOLL inspiration heller. Hoppas lite att Underbara Clara ska köra sitt ”fånga februari”-tema i år igen, det är alltid kul med lite idéer, utmaning och inspiration.

*Nä det blev för deppiga bilder när jag försökte ta några idag, ni får lite våglängt i form av snödroppar av mig istället.*

Grit som en bonnapojk

6 januari, 20236 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag kom nyss in efter fjärde omgången med snöskottning de senaste två dagarna. Idag har det ju kommit mest pudersnö tack och lov, men det har ju blåst så det har vallat upp sig så det är tre-fyra decimeter här och var och blandat med gårdagens blötsnö är det inte helt enkelt att skotta. Jag gillar och skotta, så det gör inget så, men det är klart att det hade känts mer meningsfullt om inte väderprognosen skvallrar om att det kommer smälta bort om bara ett par dagar, så jäkla onödigt. Med oss ute hade vi såklart lilla bonnapojken, han har *grit* så det smäller om det. Han kämpar med skottningen (såklart frivilligt) med oss och nu skulle han åka längdskidor (för typ andra gången i sitt liv, första var förra vintern). Upp och ner för backarna, trillade hela tiden men kämpar sig liksom upp varje gång och är på’t igen – det är ju en fröjd att se! Hans två brorsor har absolut gett upp långt tidigare än han, vid samma ålder – om de ens vågat testa. (Ja alla är olika, men det är ändå så coolt att se honom liksom jobba sig framåt hela tiden)

*Egna lyktstolpar gör att det inte blir så mörkt*

*Lite belysning på till ankorna med en stund på kvällen*

Eftersom vi börjar bli rätt uttråkade ändå nu så tog vi ett röj nere i vårt ”allrum” idag. Det är vad vi kallar det extra lilla rummet på kanske 25 kvadrat plus sovloft som hänger ihop med garaget. Här har vi inrett så att framförallt barnen kan hänga här och spela, leka med lego, kolla tv eller hänga med kompisar. Kruxet i år är bara att det är inte så isolerat och vi har ett el-element där nere som drar massor, så nu har vi stängt av värmen helt där eftersom elen kostar som den gör. Alltså går det inte riktigt nyttja rummet nu, när vi var där och städade i ordning var det ca 2 grader.

*Bild i vidvinkel, så ser större ut än det är.*

*Utmed fönstren ska det bli en lång hylla med belysning över*

Att vi städade i ordning här är främst för att jag ska kunna ha mina förodlingar här sen. Det ska upp en hylla till framför fönstret och så växtbelysning till det för att ge belysning, men sen är ju frågan när man ska känna att man vill börja förodla i år. Det behöver ju inte vara supervarmt för det, men kanske mellan 10-15 grader i alla fall plus belysning. Vi kan ju sätta styrning så både element och belysning kör nattetid istället när elen är billig, men det får nog kanske ändå bli lite senare än vanligt i år – beroende på hur kallt det blir i vinter och vad elen nu då kommer kosta.

Nu ska jag åka och hämta det ena barnet vid bussen som varit i stan med kompisar, och hoppas det andra kommer hem snart med (som också varit hos kompisar men som tenderar att glömma att man behöver åka hem med… ). Kram på er!

Inte som planerat…

25 december, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

…men bra ändå – så kan man nog sammanfatta årets jul. Tanken var att vi skulle firat med min bror och hans familj, men tyvärr blev inte deras lilla tös frisk och vi får skjuta på det gemensamma firandet lite. Inte så mycket att göra åt i just det läget, men så klart lite trist. Trist tyckte inte barnen det var när de fick julstrumpor med godis i, och lite leksaker på morgonen såklart.

*Det är typ enda gången på dygnet han är tyst, när han äter något han tycker om. Han blir liksom helt salig och väldigt koncentrerad, så gulligt!*

Efter julfrukost på tomtegröt och julskinka så gick vi en promenad i det fantastiska vädret. Plockade med kameran såklart, för när det ligger ett lager frost överallt så blir det så otroligt vackert.

*Finns så mycket fina detaljer överallt omkring med, gamla bodar, fina grindar och en massa annat.*

*Bad ett av barnen agera fotograf i kylan.*

*Det var visst motstånd på promenaden emellanåt…*

*Vi klappade lite på våra fina grannar ❤*

*Vi gick ju mitt på dagen, men det är ändå nätt och jämt att solen orkar sig upp. Så fint ljus ute dock!*

Efter fika och Kalle Anka så dök sen äntligen tomten upp. Han lät misstänkt lik pappa tyckte Filip, men var ändå väldigt pirrig och nöjd över att den riktiga tomten kom. Lite gott mat på det med, så var det mesta som det skulle trots lite inställda planer.