Jag är lite fascinerad ändå, över hur bra jag mått den här graviditeten. Och att jag har liiiite dåligt samvete för att jag gör det, när så många andra har så mycket problem?

Fostret börjar förbereda sig på att födas. Det tränar andning, men inte när det sover djupt. Fostret har nu längre perioder av både sömn och aktivitet. Det rör sig lika ofta som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt. I stället för puffar gör fostret mer svepande rörelser.

Fostret lägger på sig ungefär 14 gram fett varje dag, och väger i den här veckan runt 2,6 kilogram. 

Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan minskar snarare eftersom gravidkroppen absorberar en del av det. (källa 1177.se)

Eftersom jag ändå fått två barn ”den vanliga vägen” känner jag inte som att jag skulle ”gå miste” om något om det blev kejsarsnitt. Snarare känns tanken faktiskt nästan lite bekväm, även om jag är fullt medveten om att tiden efter blir mer begränsad. Samtidigt är det ju, åtminstone vid en helt lyckad förlossning, bättre för barnet att födas naturligt, då tex vattnet i lungorna pressas ut mer effektivt och därmed inte ger lika stor risk för problem med luftvägar mm det första året. Å andra sidan är det större risk för skador på mig och på barnet om något krånglar… Och mina tidigare (framförallt den första) förlossningar har inte varit utan komplikationer – 72 h värkarbete med sugklocka som avslut är inget jag känner att jag någonsin behöver gå igenom igen tex…

Efter att ha vridit och vänt på det hela och ha läst ALL information som finns (tror jag snart kan titulera mig barnmorska 😉 så känns det ändå som vi landat i att vi inte kommer försöka oss på ett vändningsförsök. Så, i morgon åker vi ändå till förlossningen, men då främst för att diskutera runt ett planerat snitt (eller ja, det är ju det enda alternativet jag kan se och kommer prata för).

Inser när jag skriver det här att jag förbereder mig på en storm av åsikter om att ”ta den enkla vägen ut”, även fast jag själv är väl medveten om att det är en stor bukoperation som har sina egna nackdelar. I vilket fall är det det här som känns rätt i magen för MIG!

Dela mer än gärna av er av era egna upplevelser av (planerade i första hand) snitt!!!

I morse var det dags för en rutinkoll hos barnmorskan – med ett tillägg att vi skulle kolla om h*n fortfarande ligger med huvudet uppåt och rumpan nedåt…. Och visst, det här är en liten busbebis, med huvudet fast förankrat upp mot mina revben och ena handen ovanför i en ”stålmannen-position”.

Så, på fredag blir det ett vändningsförsök – då är jag i vecka 35+1 (det som räknas som vecka 36 i vardagligt tal) och det är då de försöker vända bebisar här i Jönköping. Om den nu inte vill vända sig antar jag att det blir någon form av diskussion hur vi vill göra, spontant har jag ingen vidare lust att föda den här med rumpan först… Nån som har erfarenheter av vändningsförsök, sätesförlossning eller kejsarsnitt?

Vecka 35?!? Verkligen??? Det känns som vecka 35 är så nära förlossningen, och ändå är det nästan sex veckor kvar till beräknad födsel… Knäppt!

Barnet fortsätter att snabbt öka i vikt under vecka 35. Den blivande modern har sannolikt ont i ryggen eller bäckenet under den här perioden. Barnet har väldigt lite utrymme att röra sig på och fyller nu ut nästan hela livmodern.

När du är gravid i vecka 35 fortsätter barnet att lagra fett. I mitten av din graviditet hade barnet en fettprocent i kroppen på runt två procent. I vecka 35 ligger den runt 15 procent, för att runt förlossningsdagen ligga runt 30 procent. Barnets armar och ben börjar ni bli knubbiga och fina.

I vecka 35 är barnet runt 46 centimeter mellan huvud och häl och väger runt 2,4 kilo. Livmodern kan kännas ungefär 15 centimeter ovanför naveln och livmodern är ungefär 35 centimeter lång. (I går på ultraljudet fick jag barnets vikt uppskattat och mätt till 2,3 kg, så h*n följer kurvan perfekt) (källa babyhjalp.se)

Planen för idag är främst att se till att gå på Yoga, så bebisen får en liten push för att vända sig tillbaka med huvudet nedåt igen – mina tidigare förlossningar har inte varit sååå roliga att jag vill testa med en sätesbjudning direkt… Håll tummarna!

Har inte orkat fota nån magbild den här veckan, men jag KÄNNER MIG ungefär som bilden till vänster… Riktigt så illa är det väl kanske inte, men att ta sig i och ur tex bilen eller soffan är klart mycket svårare än det är i vanliga fall.

Det mest positiva den här veckan (förutom att få konkreta bevis för att bebisen mår bra) är att det jag trodde ev. kunde vara foglossning verkar ha varit en vanlig sträckning – i alla fall har det gått över så nu är jag mest trött/öm i bäckenet på eftermiddagar och kvällar, men det är ingen huggande smärta längre.