Det är ju, som alla år, en hel del prat om julstress runtomkring, och många bloggare försöker balansera upp bilden av en perfekt ”instagram-jul” med verkligheten, så jag tänkte att jag skulle berätta lite om hur VI gör runt den här julen. För trots alla länkar om julbak och julgodis som jag tipsar om och gärna frossar i själv, så kan jag meddela att vi har bakat EN sats lussebullar, och en sats mandelkakor. Det blir inga pepparkakor (orkar inte engagera mig och barnen verkar måttligt sugna på att baka) och inget hemgjort julgodis som blir liggande i nåt skåp någonstans (alternativt kräks upp av barnen när det blir för mycket av det goda).
Den här julaftonen kommer vi dessutom spendera till största delen själva, så jag funderar på att typ inte göra nån julmat alls direkt – möjligen egna köttbullar för både barnen och maken älskar köttbullar med rödbetssallad (jag med, när jag inte är gravid) på macka.
Kvällen innan kommer bror och sambo till oss på lite uppesittarkväll – då blir det en ost- och grönsaksbricka helt enkelt. Julafton jobbar mamma kväll, så då blir det förmiddagsfika (ev. lite åt brunchhållet om jag orkar baka typ saffransscones) tillsammans. Sen är vi liksom själva på resten av julafton, så då har jag inte direkt några krav på mig att prestera ett helt julbord direkt. Samtidigt måste vi ju ändå äta något, men jag har inte riktigt kommit på VAD än – är liksom inte så sugen på stabbig julmat. Tar gärna emot tips på något lite juligt men ändå lättare!
Julgran har vi ju plockat in, så den har vi, men förutom det vinterpyntet jag satte upp till advent så vete sjutton om jag direkt tänkt ställa in en massa tomtar och grejor… Kanske vid barnens rum, om de vill, men än så länge visar de inte direkt nåt intresse för det.
En bild som gissningsvis är 4 år gammal. När det kommer till julen så får det bli att lyssna av barnen lite, är det nåt de inte efterfrågar och som jag inte heller själv känner ett behov av, då skiter jag i det.
Så, en extremt avslappnad jul, där kraven inte är större än vilken helg som helst (dvs det måste ju finnas NÅN form av helst hemlagad mat på bordet vid åtminstone EN måltid).
Hur firar du din jul? Vad tycker du är mest stressande och vad tänker du släppa på i år?
Hade gärna tagit mitt julfika ute, lite så här, för DET är riktigt, riktigt mysigt!
rnets näsborrar att öppna sig, vilket ger barnet möjlighet att öva andningsrörelsen med hjälp av muskler och lungor. Det finns ingen luft att andas så istället ”andas” barnet in och ut fostervatten.
Vecka 25 känns både som att det har gått långt in i graviditeten och som att det är långt kvar?!?
Jag har lite svårt med att inse att jag nu måste sitta ner och jobba i princip hela tiden för att inte bli så tung i benen att det gör ont på kvällen (stödstrumpor eller ej), speciellt som jag i övrigt egentligen känner mig ganska rörlig och vill vara hyfsat aktiv så länge som möjligt. Nu får jag ju ont i ryggen istället av att vara så still, och så trivs jag liksom inte med det på det stora hela, utan det kryper lite i kroppen på mig. Jag hade väl helt enkelt hoppats på att inte få de här problemen så här tidigt.
ihop oss och lite adventsfika och åkte ut till Hassafallen – där vi för övrigt inte direkt var ensamma, det kom nästan ett tiotal familjer och knatade förbi när vi satt där och grillade.
långt. Huden, som tidigare har varit helt genomskinlig, börjar bli tjockare och täcks av fosterfett. Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning av sugreflexen. De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först nu kan fostret börja andas luft, om det skulle födas så tidigt. Hörseln är väl utvecklad. Fostret känner igen röster och kan höra hjärtslag. Det börjar bli lite trångt där inne i livmodern. (källa 1177.se)
gram och är 28 centimeter långt. Fostret rör sig mycket, speciellt på kvällarna kan det vara mycket gymnastik i magen. Redan nu har bebisen en chans att överleva om den skulle födas för tidigt. (källa 1177.se)
Att jag är tacksam för att det är såna små problem och att överhuvudtaget vara gravid hoppas jag att ni förstår. Det känns väldigt skönt att magen nu är sådär fin och ”lagom stor” så det är tydligt att man är gravid men den är än så länge inte så mycket i vägen. Jag vet dessutom flera, både gravida och ogravida, som lider av riktiga problem, och på ett sätt känns det ju fånigt att skriva om mina småsaker, samtidigt som jag vill få med även de här små problemen för att det inte ska bli en jätteskev bild av att man svävar runt på små rosa moln liksom. Så – rätt eller fel – vad tycker ni? Ska man inte ”gnälla” över småproblem eller ger de en mer nyanserad bild?
utvecklas och mognar från dag till dag och dess hjärna och nervändar är nu tillräckligt utvecklade för att kunna förmedla känslan av beröring. Vid ultraljudsundersökningar på barn i den här åldern kan man se dem röra vid den innersta fosterhinnan, röra vid sitt eget ansikte och sträcka ut handen och ta tag i navelsträngen. De är redan små upptäcktsresande. Man kan tydligt se ett par läppar. Barnets fortplantningssystem håller på att utvecklas. (Källa libero.se)
Än så länge är inte magen direkt i vägen, förutom när man ska ta på sig de numer obligatoriska stödstrumporna varje morgon – det är ett litet gympapass i sig. På tal om gympa har det ju inte blivit nån träning på en vecka nu pga jobbet, men i och med att jag varit i farten hur mycket som helst så har ryggen klarat sig rätt bra ändå, men idag är det dags för lite lunchträning med marklyft tror jag minsann.
godatankar.com 