Jo men vänt har det ju, jag mår inte lika dåligt alls idag, men är såklart som alltid efter magsjuka – matt, orkeslös och med en tämligen fattig matlust. Lite extra skönt att bo just här idag då, behöver ju komma ut med Nala ibland men kan gå runt här ute istället för att gå en promenad – mycket lugnare och hon får ändå komma ut och nosa och springa runt lite som hon vill. I morse var det verkligen så otroligt vackert, trots att tempen visade på -10 grader så var det vindstilla och soligt, och fåglarna bjöd på en hel symfoni. Stod en lång stund på vår kulle och bara lyssnade – finns en film i mina händelser på instagram om ni vill höra själva. Fotade lite med, kontrasten skarp vårsol och frost är ändå speciell…
Ett lager skimrande frost klär in alla lökar, men de verkar ändå klara kylan bra.
Snödroppen har fått ett nytt utseende och ser lite hängig ut just nu, men kommer nog klara sig.
De här små blå raringarna ser ut att kämpa mer, vet inte riktigt vad det är men vi har massor av dem, oerhört fina! (inte så lätt att se när de är inklädda med is dock)
Hittar fortfarande något nytt nästan varenda gång jag går ut, här hittade jag en liten buske med trollhassel som jag inte sett förut.
Och någon slags taggig buske som redan börjat bli grön – ser nästan lite ut som krusbär?
Från kullen bakom huset syns stallet och Filips lilla lekstuga.
Från stalltaket droppade det redan från frosten som smälter i solen. Kommer bli ett perfekt ställe att ha tomater, vid värmen och det skyddade söderläget. Och solpaneler på taket blir det med, innan sommaren.
Är så glad för dessa små kullar och små bergsknallar, med sina stenrösen. De är fantastiska lekplatser utan att vara farliga (liiiiite orolig för huggorm i stenrösena till sommaren bara) och ger en så vacker varierad natur i vår trädgård.
Drottningen av Norrgård har det inte dumt, hon.
Avslutar med en bild över åkrarna. Fatta att alla dessa bilder är bara från vår gård?
Nu ska jag försöka äta lite fil till frukost tänkte jag, sen bara vila en stund. I morgon blir det nog jobb – behöver mäta och beställa fönster som inte kan skjutas upp, så vill vila så mycket som möjligt idag. Hoppas ni har en bra dag och slipper magsjuka och annat som går nu!
Det finns ett sånt behov i mig av grönska – egentligen alltid men nu är det verkligen akut. Jag går i trädgården och letar skira små knoppar, lökar och små tecken på att det är liv under allt det där som till synes är dött. Jag är vintertrött nu, inte samma som utmattningstrött utan det här lägger sig liksom som ett litet dis över hela mig. Äter D-vitamin som om det inte fanns en morgondag, och gläds ändå åt att det går åt rätt håll.
Vi röjde sly bredvid elstängslet för ett tag sedan, såg att det var friska knoppar trots att det var kapat och plockade in det – tror det kan vara syrén, väldigt vackert är det i alla fall!
Det börjar ljusna redan när jag åker till jobbet 06:15 nu, det känns som en stor förbättring. Likadant är det fortfarande en gnutta ljus kvar när jag går in på träningen 12 timmar senare. Jag väntar bara på att solen ska tanka tillbaka den energi som försvunnit under vintern, den som bara vårsolen sakta kan trycka undan. Till sommaren kommer jag inte minnas hur dagarna kunde kännas så korta, då är ljuset till synes evigt och dagarna dubbelt så långa.
Inne värmer solen gott och jag försöker ta in den grönska jag kan för att liksom försöka hjälpa våren i sitt arbete. Ändå känns det murrigt inne i vardagsrummet, och jag drömmer om att kanske öppna upp och sätta in fönster även mot morgonsolen för att få det ljusare. Kanske en liten trall utanför, där man kan möta morgonsolen med en kopp kaffe i tysthet innan huset vaknar…
Små späda knoppar!
Att kunna sitta i det skyddade söderläget mot en solvarm fasad hjälper, likaså att faktiskt kunna röra sig ute utan att ha på sig vinterjackan (hela tiden). Händerna luktar solvarm jord efter att ha letat ogräs lite hastigt i en rabatt. Snart blir det bättre, faktiskt varje dag – tänker jag och ger mig själv en mental kram.
Nu är vårt skafferi färdigt! Eller ja, i ärlighetens namn ska lacket på de omöblerade hyllorna nedan härda i en vecka, men det återstår i alla fall inte mer arbete. Det blev så jäkla bra, jag kommer få plats med hur mycket som helst där! Dessutom har vi ju en extra kyl och frys nere i garaget, så nu är jag redo att safta, sylta och odla HUR mycket som helst! Har fotat lite under processen, tyckte själv det var svårt att hitta bilder på hur man gör så det blir snyggt, men vi börjar med en bild på hur det ser ut just nu:
De djupare (30 cm) hyllplan är klara och används redan. Golvet är fritt (förutom lite verktyg, hahah, men de ska ju inte vara där) och går lätt att komma åt att städa. Skönt! Bra att få plats med kitchenaid och saftmaja mm. Till vänster kan hyllorna inte gå ända fram, då kommer de mitt i dörren. Här ska jag hänga krokar sen att hänga tex förkläde på. Nån frågade om jag ska köpa fina burkar att ha allt i nu då, men nä, det orkar jag verkligen inte! Vill bara få en bra överblick och ordentligt med förvaring, då blir det mindre stökigt av sig själv. Så här gjorde vi en enkel men stabil stomme – 45×45 reglar som monteras i vägg och sedan ett snett stag i hörnet som stöd. En bild från slutet av processen, innan alla hyllor är monterade.
Hyllorna är vitaliserade limfogade hyllplan, där jag lagt på blank klarlack på ovansidan för att de ska bli lätta att torka av. Är kanonnöjd med resultatet!
För övrigt är vi så himla nöjda med köket, förutom köksblandaren som liksom bara når ut 1/4 av diskhons längd. Allra bästa lyxdetaljen är såklart den öppna spisen…
Bara att dra fram en stol när man känner sig frusen. Här borta, vid tvättstugan, där är skafferiet (vid den öppna dörren).
Just nu sken en blek vintersol in, så jag tänkte att jag bjuder på några foton. Det är liksom inget som stylas för foton (ja ok, jag plockar undan lite disk och nåt skräp, men det räknas inte), utan allt vi gör här hemma är ju såklart för oss själva. Den här tapeten fanns på plats när vi flyttade in och den funkar bra tycker jag.
Älskar verkligen det runda bordet, det gör middagarna mycket trevligare. Bra med en rejäl köksö (säger man så när den sitter ihop på en sida?) med, där man kan stå och baka, eller ställa ifrån sig mat och annat. Är också nöjd med min knopplist i trä (från Mio) där varsin emaljerad kopp hänger – blir så vansinnigt mycket disk om alla tar nytt glas bara för man är lite törstig. Älskar ju de stora fönstren med!Mellan fönstren har jag satt upp två hyllor för lite pynt och kokböcker. Det lilla fönstret över diskbänken är också kanon!
Lite halvt överblommade tulpaner på bordet ger hopp om att det någon gång blir framöver blir vår! Så ser det ut i vårt skafferi och i matplats-delen av vårt kök – frågor på det?
Jag sitter vid köksbordet och tittar ut över de fantastiska vyerna. Det har snöat igen, och nu vid åtta-snåret på morgonen är börjar det precis ljusna och jag fastnar bara i att titta ut, med en kopp morgonkaffe och lite svaga ljud från Bolibompa i vardagsrummet känns det bara så … fridfullt. Det här har nog varit det mest fridfulla jullovet någonsin, trots att det kanske inte låter så om man ska beskriva det, för det har varit ganska många besök av släkt och vänner (iofs korta) och även lite projekt här hemma. Men besöken har varit så efterlängtade efter de här åren och våra två jullovsprojekt (kontoret och skafferiet) är små och hanterbara när man är två vuxna hemma.
Finns inga foton som gör det här riktig rättvisa känner jag.
Så jag sitter här – och njuter. Då slår det mig, jag har ju ALLTID varit en livsnjutare, det har varit en central del av min identitet från tidig barndom, och nu känner jag det igen! Det är små saker jag njuter av, som att fota ett vackert grässtrå med frost på, att få ta en morgonkaffe i lugn och ro (helst med en lite chokladbit till när inte barnen ser), att laga och äta lite extra god mat, att ta ett litet glas vin en tisdagskväll och att titta på fantastiska vyer. Det är bara det att inget av det finns ju tid och ro för med stress i kroppen, men nu, nu känns det rofyllt inuti. Eller ja, i de stunder då det är lugn runtomkring åtminstone, en fyraåring är ju inte alltid så rofyllt att ha kring sig, även om det är roligt.
Tycker det är roligast att fota makron, just för att man får leta efter det där lilla vackra i allt annat.
I all enkelhet så försöker vi ha ett mysigt lov med barnen, de har fått spela mer än den vanliga, ganska strikta tiden, vi har fikat och ätit ihop, de har badat på Rosenlund och lite sånt. I går när det kom snö igen så tog vi med grejor upp på kullen till att värma äppelmust och steka ägg över elden till äggmackor – bara småsaker men otroligt mysigt. Så som jag inledde med, det här har varit ett av de bättre julloven ändå – kanske även för att förväntningarna har varit ganska oansenliga. Det som kvarstår av lovet kommer fortsätta i samma anda, ett och annat besök, lite fix med skafferiet och så lite små saker för barnen. Precis lagom rofyllt!
Det känns som jag bara skrivit gnälligt och deppigt här ett tag, i dag tänkte jag skriva nåt HELT annat! Det var längesedan vi hade en så här bra jul, och det hänger till stor del på tre saker:
1 – Vädret – HELT magiskt med snö, massa minusgrader och så strålande sol?! Familjen är så galet trötta på mig nu eftersom jag var tredje minut utbrister ”TITTA VAD VACKERT!”. Kan inte för mitt liv låta bli, och vill inte heller.
Solnedgången från mitt köksfönster på julaftons kväll…
2 – Vår gård/vårt nya hus. Det ÄR svårt att inte ryckas med när man kan elda i öppna spisen till julfrukosten, när man kan sitta i ett jättemysigt vardagsrum, när man kan knata upp på SIN kulle och göra en liten grillplats.. Det är nästan så jag skäms över att skriva det, för jag tycker det är så otroligt fantastiskt här! SÅ vackert runtomkring och det finns så mycket roliga saker man kan göra! Vilket leder mig till nästa punkt:
(Fast först en pausbild från vårt stall och upp mot huset nu ikväll… magiskt!
3 – fyrhjulingen! Det här ger så många blandade känslor, dels bortskämt med en fyrhjuling, blandat med lite pinsamt för vi har ändå bara 2 hektar mark men ändå får den tredje känslan överhanden för FY VAD ROLIGT DET ÄR! Svinkul att köra, och man känner sig så himla kapabel? I går skottade vi vår och grannens gård med den, nu i eftermiddags använde vi den för att dra upp några tunga betongfundament till kullen så vi kunde göra en till bänk till grillplatsen, och sen bara för att det är så roligt så körde jag och hämtade ved och så satt vi där en liten stund och njöt av solnedgången… Känner vi inte att vi har nytta av den om ett tag kan vi alltid sälja vidare, men skit i det nu, nu njuter vi bara av en grej som hamnade RAKT in på rolighets-kontot! Oliver utbrast ”nu behöver vi inte åka till Liseberg mer” när han åkt med, Lukas hade kanonkul och Filip ville inte ens kliva av… En riktig bonusgrej till oss alla!
SÅ rolig maskin!
Den som hänger med på instagram har nog redan sett att vi gjorde en kanonutflykt till Ramsjön med, vi knatade runt där en stund sen tog vi en varm glögg på toppen och njöt av den otroliga utsikten! (OBS, man får inte gå där från 1 februari till sista augusti pga fågelreservat, kan vara bra att veta).
Kika in på instagram för fler bilder om ni vill!
Fick en sån där alldeles varm känsla i hela kroppen när vi satt vid elden på kullen nu i kväll, det känns så himla bra och nästan svårt att greppa att vi bor här. Och ni vet ju, ni är välkomna hit om ni har vägarna förbi, för att titta in på en kaffe eller lite glögg, och bara njuta av omgivningarna!
Oj, nästan en vecka sedan sist, och en väldigt trött sådan därtill. I fredags var vi på julbord med jobbet, jag var hemma och sov en stund innan och valde bort julölen pga alkohol gör mig tröttare än vanligt nu. Det funkade rätt fint, vi satt och åt och pratade och hade det väldigt trevligt, men när jag satte mig i bilen sen så slog tröttheten till totalt och jag var nästan orolig att köra hem. Har varit så otroligt trött efter det sedan, under hela helgen, men det var det värt för att få komma ut lite. Också väldigt roligt att få klä upp sig och göra sig fin, jag minns inte senast det hände. Passade på att ta nån selfie, jag måste verkligen vara på gott humör för det men jag tycker själv det är roligt att fågå tillbaka sen och se hur man sett ut. Har dessutom ett så snällt porträtt-läge i nya mobilen som tar fram det bästa och ger fint ljus, inget filter direkt fast nästan?
På grund att tröttheten har jag i princip inte gjort nåt denna helg, förutom haft dåligt tålamod med mina barn 🤦🏻♀️ Gick dock runt ute idag och ”Oh-ade” och ”Åh-ade” över hur fantastiskt vackert det är ute nu, och använde ovan nämnda mobil igen för att fota (de flesta av er har nog redan sett det på Instagram, men ett par bilder får ni här med!
Fatta vilken himmel…
I morgon börjar min sista vecka som elev, på fredag har vi redovisning och tar examen vilket ska firas tillsammans i klassen. Önska mig lycka till ☺️
Här är vi, framför vårt nya hus på vår nya gård. Det kändes lite viktigt att få till ett gruppfoto, det är så sällan vi fångar hela familjen på bild samtidigt och det här känns absolut som ett sådan tillfälle att man vill kunna titta tillbaka på det och säga till barnen – minns ni? Minns ni att vi vågade flytta hit, ut på landet? Vad stort det kändes här då, vi kunde ju nästan ingenting om att ha gård. (Nu tänker jag ju mig att allt blir bra så att det är i en väldigt positiv kontext vi pratar om detta 😂 )
I alla fall, det finns ju foton och så finns det foton, och jag fick idén att det skulle vara himla kul att ha ett gammeldags foto där alla ser så där allvarliga ut, så vi tog ett sånt :
Barn, vuxna och till och med hunden kom med på ett hörn. Vissa gömmer sig bakom krattan för det ÄR ju ibland livsfarligt med en kamera…
Fast vi tog såklart ett vanligt foto med, som kanske stämmer lite bättre med de vi är :
Lukas 11, maken och jag 42, Filip 4 (och ett halvt) och Oliver nästan 15 – hela fina familjen samlad framför vår förhoppningsvis alldeles fantastiska framtid som lantbor!
Jag är så glad att få kunna dela med mig av den här resan och vårt liv, jag kan egentligen inte förklara varför för att stå i rampljuset är inte riktigt min grej. Men på något sätt känns det här viktigt, för min egen skull och för barnens som kan gå tillbaka och läsa, men även för att NI är inne här och läser. Den delen kan jag inte riktigt sätta ord på själv, men den gör mig i alla fall väldigt glad. Och du, gillar du att läsa här så blir jag ännu gladare över en kommentar ibland, eller en tumme upp. Kanske vet du nån kompis som skulle tycka det var kul att hänga med på resan med? Bara att dela länkar och sidor såklart!
I lördags var vi ute och grillade, jag, maken, Filip och Nala. Då gick vi i princip bara rakt till grillplatsen 300 m, eftersom Nala mest hoppar på 3 ben än så länge, så efter vi ätit och åkt hem kände jag att jag dels behövde en stund utan hund och barn och även röra på mig, så jag tog med mig kameran och åkte ut till Komosse (söder om Bottnaryd) för lite avkoppling. Har tänkt åka dit ett tag, men det har inte blivit av, det är alltid lurigt att ta med barn och grillgrejor till ett nytt ställe – finns det då ingen bra grillplats så kan det bli en smärre katastrof.
Komosse hittar man till om man googlar, startpunkten är egentligen bara en grusig vändplan och det finns bara en led – på drygt 4 km.
Jämför man med Dumme mosse så är Komosse mycket blötare runtomkring, och lite smalare spångar (spänger?) även om det såg ut som de höll på att bygga ut dem. Inte riktigt barnvagnsvänligt än dock, om man är i det stadiet.
Kom dit på eftermiddagen, det var 7 bilar på parkeringen men mestadels gick jag själv. Grillplatserna (kommer till den) var upptagna, men det fanns gott om picknickbord utmed leden.
Grillplatserna låg på en ”skogs-ö” vid en sjö vid mossen, som ni ser så ser det verkligen ut som en ö åtminstone. Här fanns det minst 3 ordentliga grillplatser, ved kunde man ta i början av leden. När jag var här var det fullt, så jag kunde inte fota just här, men det såg väldigt fint ut med en utsikt över sjön och med kvällssol.
Till vänster om ”ön” är en sjö, men visst ser det ut som en skogs-ö!
Skulle säga att det nog är en ganska perfekt familjeutflykt, lagom lång, även om möjligen en del raksträckor på mossen kan bli lite enformiga för ett barn, men man kan å andra sidan gå den lite kortare vägen fram och tillbaka så blir det enklare, för där är även en del skog.
PS, du vet väl att det finns en hel del tips på små vandringsleder och utflyktsmål under rubriken vandring?
När jag åkte i bilen häromdagen pratade Hanna och Ison i P3 om sociala medier. Vad nyttan är, om man missar något utan, osv. Det där är ju något nästan alla har en åsikt om, och jag tycker det är rätt intressant att stanna upp och fundera på vad och vilka man följer tex.
Jag tycker ju om sociala medier, och använder framförallt två – instagram och bloggen. Jag länkar ju visserligen allt via min Facebook, men i övrigt använder jag inte det mediet så väldigt mycket. En väldigt bra sak med instagram och Facebook är att det är så lätt att anpassa så man bara får det flöde man vill ha – fast man måste göra lite medvetna val för att inte bara få ett ganska ointressant jätteflöde.
Instagram är min enskilda favorit när det gäller sociala medier, jag blir så himla glad av vackra bilder. Det är superenkelt att använda, tar ingen tid och nu har jag även lärt mig att gilla och använda ”händelser” för småsaker som inte riktigt platsar på en fast plats i min profil. Här följer jag vänner, några få ”kändisar” (Tareq, Yogagirl, Trendenser, Jonna Jinton tex), lite mat- och bakkonton och så lokala butiker som Backamo, Nyströms och Fabriken tex. Jag följer INTE träningsprofiler, jag följer i princip inga inredningsbloggare men har börjat följa Västanhem för en lagom dos inspiration som är lite mer verklighetsnära, jag följer nästan inga ”stora” instagrammare. Det här ger ett personligt flöde som i princip alltid gör mig glad! När det gäller konton som inte tillhör vänner så stänger jag nästan alltid ner ”händelser” däremot, det blir så mycket inlägg annars.
Har till dags dato gjort inte mindre än 2 076 inlägg på instagram. Tycker så mycket om att ta fina foton, och älskar att man bara kan få visa det allra finaste här!
Facebook använder jag mycket mer som information – information om evenemang, veckans lunch-menyer, rea i butiker jag handlar i och sånt. Här har jag avföljt nästan allt utom vänner, fast nu har jag gått med i en ”det här händer i Ölmstad”-grupp för att få lite info om vår nya ”by” 🙂 . Här kan jag absolut vara med i grupper ett tag (var tex med i Jönköpingsgruppen en stund, insåg att det inte tillförde minsta lilla positiva i mitt liv, så hoppade ur igen), för att liksom testa hur den är, men jag är noga med att hoppa ur om den inte är vad jag vill ha.
Det här är väl inte så intressant egentligen, men min poäng är att jag tror att kanske många som är skeptiska till sociala medier kanske inte förstått vikten av att sålla i sitt flöde, så det faktiskt bara är sånt som intresserar just NU. För det allra bästa tipset av alla är att köra en grovstädning i dina medier – AVFÖLJ allt och alla som du inte känner tillför något i ditt liv eller gör dig glad! Tro mig, det är lika tillfredsställande att storstäda i sina sociala medier som i sitt hus, och det ger lika mycket bättre energier efteråt med.
PST, vill du ha några tips på trevliga instagramkonton? De kommer här:
Matruntgranna – konto med alla små gårdsbutiker och matföretagare runt Gränna. Bra tips för en fika-utflykt!
Vastanhem – Västanhems fantastiska mäklarbilder, älskar att det inte är dyra designmöbler och superstylade hem utan riktiga hem, som folk bor i (ja ok, såklart stylade inför visning, men ändå)
Hundtranarlily – den skönaste och mest avslappnade hundcoachen jag kunnat hitta på instagram. Personlig och äkta!
Backamo_handelstradgard – behöver nog ingen närmare presentation? Skulle absolut kunna lägga halva min lön här.
Trendenser – enda ”riktiga” inredningskontot jag följer, alldeles lagom med inlägg.
Ekotipset – kanon när du ska göra rent på uteplatsen eller vill lära dig att tex städa ekologiskt.
Jonnajinton – men de allra, allra vackraste naturfotografierna! Också här väldigt personligt och äkta!
Pixelinan – kompis här i Jönköping som tar så sinnessjukt fina närbilder på allt i naturen, det är som ett litet skogsbad i sig att bläddra bland hennes bilder
PPS, som bonus så vill jag tipsa om 2 väldigt roliga konton på facebook :
The Lighter Side of Science – en massa roligt ”onödigt vetande” och konstig forskning.
Viva la Dirt League – HELT underbart konto med sååå mycket roliga spelskämt, det är för övrigt ett understatement och har man någonsin spelat NÅT tv-spel behöver man följa dem. Alltså seriöst, det är nog ett måste!
Idag känner jag mig ungefär lika trött som när man varit sjuk en längre tid i typ influensa eller lunginflammation men nu är på bättringsvägen. Har en molande huvudvärk (undrar när den ger sig) och lyckades dessutom med bedriften att få nackspärr när jag schamponerade håret i morse – så gammal är jag, tydligen…
I vilket fall så tänkte jag att jag skulle unna mig en lång, lugn och skön promenad med Nala, någonstans där man går typ själv (hahaha, en tisdag förmiddag, det visade sig vara fullt på parkeringen?!?) och utan ett uns brådska – så jag åkte upp till Dumme Mosse för att gå ut på den blå leden. På den leden var åtminstone inget folk, väldigt skönt.
Hade jag tagit tag i att gå en lång skön naturpromenad i dag om det inte var för henne? Troligen inte.
Precis allt jag önskat, fint väder, vacker natur och lugn och ro.
Hade plockat med mig kameran med, det är så sällan jag hinner fota nåt vidare och jag tycker verkligen det är himla roligt. Det känns fint att se de små sakerna och fånga dem, man blir mer uppmärksam på sin omgivning. Har inga illusioner (eller ambitioner) att jag är en fantastisk fotograf, men med en vettig kamera är det lätt att få bilder JAG är nöjd med. Fota är ju också nåt jag verkligen skulle vilja hinna med, men nu har det inte funnits tid eller ork.
Ungefär längst ut på blå rundan satte vi oss och fikade, hon på hundkex och jag på kaffe och kaka. Alldeles, alldeles stilla, och jäklar vad trevligt det är med ett vandringssällskap som inte pratar oavbrutet som barnen har en tendens att göra. Nu hann man ju sitta en stund och bara njuta.
Seeeeeeen…. ringde telefonen.
Det var från dagis, Filip är förkyld och börjar bli rosig om kinderna och hängig, kan ni komma och hämta? Jo men visst… Jag var lite väl långt bort så maken fick hämta hem honom, men vi knatade ändå hem så fort vi kunde, tösen och jag. Så nu sitter vi här, det blir väl varsin skärm i dag tänker jag. Men men, glad att jag hann få den där promenaden åtminstone, den laddade åtminstone lite batterier…
godatankar.com 