Fest

Ett inlägg på Underbara Claras fotoutmaning #fångafebruari.

Om vi säger så här, när jag i skrivande stund sitter i köket med rödsnuten näsa, genomskinlig hy, stripigt hår och hostar och blir flåsig bara av att skriva det här – då känns dagens tema rätt långt borta, minst sagt. Men men, sjuk är man ju inte för evigt, så om vi kliver vidare framåt lite då?

Den fest jag ser mest fram emot i år är helt klart min kompis M’s bröllop! Av alla fester så är nog ändå bröllopsfester de roligaste, dels för att alla är glada för brudparet, men sen är alla uppklädda och fina och har ”investerat” lite av sig själva i festen – vilket brukar innebära att man även är mer mån om att bidra till att det verkligen BLIR en bra fest. Samma sak med maskeradfester, har man engagerat sig i en klädsel brukar engagemanget i festen bli högra med, är min erfarenhet.

Från det senaste bröllopet vi var på, makens systers bröllop – hösten innan pandemin om jag inte minns fel.

Men nu tappade jag spåret. Det här bröllopet längtar jag verkligen efter, det är i slutet av maj och tills dess ska jag väl vara frisk 😉. De två mindre barnen får vara hos mormor och äldsta får vara hemma och passa Nala – så otroligt mycket enklare sånt här blir när man har en tonåring hemma som kan hjälpa till de få gånger det är aktuellt.

Tror detta är klänningen jag får som brudtärna förresten! Fantastisk fin, hoppas den ser ok ut på mig med 🙈

En helt annan typ av fest hoppas jag verkligen att vi ska få till någon gång framöver, nämligen en riktig sommarfest här på gården. Ni vet en sån där som börjar vid lunch med barn och lek, där alla får komma och gå lite som de vill, kanske med lite grillning på kvällen. Insåg inte förrän jag skrev det att det typ är midsommar jag beskriver? Men då har de flesta av våra kompisar andra traditioner, så vi får nog ta en annan helg. Det hänger ju lite på att det är fint väder med, så ungarna kan springa runt ute och vi kan sitta i solen och dricka rosé…. En riktig gårdsfest helt enkelt, vad tror ni om det?!?

Vi har ju bara själva sett gården i sommarskrud på visningen, och då var det lite mycket intryck så att säga. (Bild från mäklaren)

Det finaste förtroendet

I dag har jag fått göra något av det absolut roligaste man kan göra, och absolut det roligaste jag gjort det senaste året – jag har fått följa med min kompis M och hjälpa henne välja bröllopsklänning! Så fruktansvärt kul att se alla vackra klänningar, spets och tyll, det är verkligen så långt ifrån vardag man kan komma. Det är nästan så jag skulle kunna tänka mig att gifta om mig bara för att få möjligheten att prova ut en bröllopsklänning igen…. 😉

Hon hittade en helt fantastisk klänning – perfekt och som gjord för henne! Kommer såklart inte visa några bilder på den, men ni kan få några små närbilder på lite detaljer – kanske från den hon valde, kanske från en av de andra hon provade…

Och vet ni, jag tror jag nämnt det när jag fick reda på det (bröllopet blev ju skjutet på pga den där lilla pandemin som kom mellan), men jag ska ju få vara brudtärna! DET känns verkligen som ett fantastiskt förtroende och detta bröllop är utan tvekan det roligaste som jag kan tänka mig kan hända i år. Längtar jättemycket! Har inte varit på sådär jättemånga bröllop, och framförallt var det längesedan sist, så det känns väldigt efterlängtat.

Tack M! ♥️

Livsnjutaren

Jag sitter vid köksbordet och tittar ut över de fantastiska vyerna. Det har snöat igen, och nu vid åtta-snåret på morgonen är börjar det precis ljusna och jag fastnar bara i att titta ut, med en kopp morgonkaffe och lite svaga ljud från Bolibompa i vardagsrummet känns det bara så … fridfullt. Det här har nog varit det mest fridfulla jullovet någonsin, trots att det kanske inte låter så om man ska beskriva det, för det har varit ganska många besök av släkt och vänner (iofs korta) och även lite projekt här hemma. Men besöken har varit så efterlängtade efter de här åren och våra två jullovsprojekt (kontoret och skafferiet) är små och hanterbara när man är två vuxna hemma.

Finns inga foton som gör det här riktig rättvisa känner jag.

Så jag sitter här – och njuter. Då slår det mig, jag har ju ALLTID varit en livsnjutare, det har varit en central del av min identitet från tidig barndom, och nu känner jag det igen! Det är små saker jag njuter av, som att fota ett vackert grässtrå med frost på, att få ta en morgonkaffe i lugn och ro (helst med en lite chokladbit till när inte barnen ser), att laga och äta lite extra god mat, att ta ett litet glas vin en tisdagskväll och att titta på fantastiska vyer. Det är bara det att inget av det finns ju tid och ro för med stress i kroppen, men nu, nu känns det rofyllt inuti. Eller ja, i de stunder då det är lugn runtomkring åtminstone, en fyraåring är ju inte alltid så rofyllt att ha kring sig, även om det är roligt.

Tycker det är roligast att fota makron, just för att man får leta efter det där lilla vackra i allt annat.

I all enkelhet så försöker vi ha ett mysigt lov med barnen, de har fått spela mer än den vanliga, ganska strikta tiden, vi har fikat och ätit ihop, de har badat på Rosenlund och lite sånt. I går när det kom snö igen så tog vi med grejor upp på kullen till att värma äppelmust och steka ägg över elden till äggmackor – bara småsaker men otroligt mysigt. Så som jag inledde med, det här har varit ett av de bättre julloven ändå – kanske även för att förväntningarna har varit ganska oansenliga. Det som kvarstår av lovet kommer fortsätta i samma anda, ett och annat besök, lite fix med skafferiet och så lite små saker för barnen. Precis lagom rofyllt!

Mina ambitioner 2022

Nej nyårslöften och dylikt blir det inte, men nyåret är ändå en bra tid att både sammanfatta året som gått (första och andra halvan) och att lägga upp någon form av plan eller ambition för året som kommer. Om inte annat så för att det är bra att medvetet fundera över vad man har för önskningar och förväntningar på framtiden – såklart med insikten om att det kan hända en massa saker som man inte kan påverka och som kan ändra allt.

Om det är en sak jag lärt mig under det gångna året är att det inte funkar att prioritera bort mig själv. MEN, jag märker också att om jag inte öronmärker och bokar in tid för det så kommer den tiden att försvinna i ett hav av måsten och andras behov. Det här är skitsvårt, men det är ju det mesta som är värt något så jag får väl öva! Vad behöver jag då avsätta tid för? Jo:

  • Jag ska fortsätta träna minst 2 gånger varje vecka. Än känns det inte som jag kommer någonstans och kroppen svarar himla dåligt, men förr eller senare ger det sig väl. Jag TAPPAR åtminstone inte mer muskler nu.
  • Tid för vänner och relationer, det här är något jag saknar så mycket till vardags, att sitta och småtjöta om stort och smått med kompisar. Svårt som f-n att få till, för det hänger ju inte bara på mig och alla kompisar har ju familjer med där man behöver hitta tid (och bara tajma så alla är friska är ju nästan omöjligt). Kanske man kunde lägga upp någon återkommande tid ändå, så att det finns NÅT inbokat? Kanske ett par timmar varannan månad, till en fika, en AW eller bara en promenad?
  • Tid för vila och återhämtning – det är ju lättare på så sätt att behöver jag vila så kan jag inte längre trycka det framför mig, men vitsen är ju att få in vila och återhämtning INNAN jag blir sådär akut trött. Också en svår balans att hitta och i väldigt stor utsträckning en övningssak, det är än så länge mycket ”trial and error”, bland annat på grund av att behovet ändras hela tiden utifrån förutsättningarna.
Tid för att fota – lättare att se allt smått omkring sig då
  • Tid för egna nöjen, oj vad svårt det här är! Eller rättare sagt är det så himla lätt att prioritera bort… Men tid med vänner kvalar ju in här med, sen handlar det om att ibland välja att göra det hemma som är roligt framför det som måste göras – tex är det ju roligare att måla om ett rum än att ta hand om disken, eller att odla tomater istället för att klippa gräset.
Om inte annat ska vi väl åtminstone kunna odla lite kruktomater – får se om vi hinner/orkar bygga stora lådor till bl.a. Brandywine.
  • Dessutom ska det alltid finnas en bok här hemma som jag vill läsa i. Inga mål med läsningen, inget mått på hur mycket jag ska läsa, men det ska ALLTID finnas något här hemma jag kan läsa när jag vill.

För övrigt så är det jag ser fram emot mest med detta året att uppleva alla årstider här på gården – att se vad som växer och vart, att odla och skörda eget och att bara se hur naturen här runt förändras.

Vad ser du fram emot mest? Och har du avgett några löften?

Nyårsmenyn

Veckan har gått i snabb fart, med besök av makens släkt under gårdagen bland annat. Idag kommer min bror med familj och firar lite jul, det ska bli väldigt kul! har just varit och handlat det sista inför nyårsafton och tänkte göra ett inlägg om det viktigaste – såklart maten 😉

Nyårsafton blir hemma med familjen och i vanlig ordning har barnen fått vara med och bestämma menyn. I år blir det en asiatisk touch och ganska okomplicerad meny, men tycker ändå det är väldigt kul att kunna gå tillbaka och se vad vi ätit genom åren. Förra årets meny såg ut så här till exempel:

Och menyn för nyårsafton 2021 ser ut så här:

Förrätt: Vanameiräkor frästa med vitlök och chili i olivolja, serveras med krispigt surdegsbröd och färsk salladslök

Varmrätt: Filé av anka, serveras med ugnsrostad pumpa, apelsinsås samt rostad sojamarinerad grönkål

Dessert: Friterad banan och vit chokladgelato

Största utmaningen blir friterad banan, har faktiskt aldrig friterat något innan så det känns lite osäkert. Vad äter ni?

Kan man säga det för många gånger?

Det känns som jag bara skrivit gnälligt och deppigt här ett tag, i dag tänkte jag skriva nåt HELT annat! Det var längesedan vi hade en så här bra jul, och det hänger till stor del på tre saker:

1 – Vädret – HELT magiskt med snö, massa minusgrader och så strålande sol?! Familjen är så galet trötta på mig nu eftersom jag var tredje minut utbrister ”TITTA VAD VACKERT!”. Kan inte för mitt liv låta bli, och vill inte heller.

Solnedgången från mitt köksfönster på julaftons kväll…

2 – Vår gård/vårt nya hus. Det ÄR svårt att inte ryckas med när man kan elda i öppna spisen till julfrukosten, när man kan sitta i ett jättemysigt vardagsrum, när man kan knata upp på SIN kulle och göra en liten grillplats.. Det är nästan så jag skäms över att skriva det, för jag tycker det är så otroligt fantastiskt här! SÅ vackert runtomkring och det finns så mycket roliga saker man kan göra! Vilket leder mig till nästa punkt:

(Fast först en pausbild från vårt stall och upp mot huset nu ikväll… magiskt!

3 – fyrhjulingen! Det här ger så många blandade känslor, dels bortskämt med en fyrhjuling, blandat med lite pinsamt för vi har ändå bara 2 hektar mark men ändå får den tredje känslan överhanden för FY VAD ROLIGT DET ÄR! Svinkul att köra, och man känner sig så himla kapabel? I går skottade vi vår och grannens gård med den, nu i eftermiddags använde vi den för att dra upp några tunga betongfundament till kullen så vi kunde göra en till bänk till grillplatsen, och sen bara för att det är så roligt så körde jag och hämtade ved och så satt vi där en liten stund och njöt av solnedgången… Känner vi inte att vi har nytta av den om ett tag kan vi alltid sälja vidare, men skit i det nu, nu njuter vi bara av en grej som hamnade RAKT in på rolighets-kontot! Oliver utbrast ”nu behöver vi inte åka till Liseberg mer” när han åkt med, Lukas hade kanonkul och Filip ville inte ens kliva av… En riktig bonusgrej till oss alla!

SÅ rolig maskin!

Den som hänger med på instagram har nog redan sett att vi gjorde en kanonutflykt till Ramsjön med, vi knatade runt där en stund sen tog vi en varm glögg på toppen och njöt av den otroliga utsikten! (OBS, man får inte gå där från 1 februari till sista augusti pga fågelreservat, kan vara bra att veta).

Kika in på instagram för fler bilder om ni vill!

Fick en sån där alldeles varm känsla i hela kroppen när vi satt vid elden på kullen nu i kväll, det känns så himla bra och nästan svårt att greppa att vi bor här. Och ni vet ju, ni är välkomna hit om ni har vägarna förbi, för att titta in på en kaffe eller lite glögg, och bara njuta av omgivningarna!

God jul från mig till er!

Jag vill bara önska er alla precis den jul ni vill ha, oavsett om den är lugn, stimmig, i sällskap eller bara familjen.

Julfoto – enda gången på året vi lyckas få bild på oss alla tror jag.
Det är ok med alla humör som kan uppstå en julafton 😉
(Ja alltså för normala människor som inte gör någon annan illa på riktigt)

Vi har faktiskt hittills en fantastiskt bra julafton, dels tack vare att det kom en massa snö i natt och nu är kanonfint men kallt väder, men även för att vi köpte oss en ”julklapp” i går – nämligen en fyrhjuling! Nu vill jag spontant skriva en lång förklaring om hur och varför vi köpte den, en sån dyr och onödig ”leksak”, men eftersom det tydligen är så att en överdriven lust att förklara sig egentligen bottnar i en rädsla att bli bortvald lärde jag mig nyss av en psykolog, så då får jag väl utmana mig själv och INTE förklara.

Kul är det i alla fall att köra, extra roligt i snön! Och vi har haft nytta av den med, vi har skottat hela vägen bort till stallet, gick ju jättesmidigt 😀 . Sen har vi fikat, ätit tomtegröt och sånt såklart. Till mat i dag blir det inte alls julmat, utan en ljummen potatissallad med varmrökt lax, något alla älskar, toppat med det vi inte kan vara utan på julafton – ris a la Malta!

Återigen, ha en riktigt fantastisk jul! Avslutar med lite bilder från de vackra omgivningarna här i snön!

Skottad fin infart!
Tror inte jag fotat garaget och extrarummet innan?
Södergavel i solen…
Ingen mexikanska som räds snö och kyla det här inte!
Minsta lilla snögubben!
Stall och lekstuga
Hönshus

Social trötthet

Oj, nästan en vecka sedan sist, och en väldigt trött sådan därtill. I fredags var vi på julbord med jobbet, jag var hemma och sov en stund innan och valde bort julölen pga alkohol gör mig tröttare än vanligt nu. Det funkade rätt fint, vi satt och åt och pratade och hade det väldigt trevligt, men när jag satte mig i bilen sen så slog tröttheten till totalt och jag var nästan orolig att köra hem. Har varit så otroligt trött efter det sedan, under hela helgen, men det var det värt för att få komma ut lite. Också väldigt roligt att få klä upp sig och göra sig fin, jag minns inte senast det hände. Passade på att ta nån selfie, jag måste verkligen vara på gott humör för det men jag tycker själv det är roligt att fågå tillbaka sen och se hur man sett ut. Har dessutom ett så snällt porträtt-läge i nya mobilen som tar fram det bästa och ger fint ljus, inget filter direkt fast nästan?

På grund att tröttheten har jag i princip inte gjort nåt denna helg, förutom haft dåligt tålamod med mina barn 🤦🏻‍♀️ Gick dock runt ute idag och ”Oh-ade” och ”Åh-ade” över hur fantastiskt vackert det är ute nu, och använde ovan nämnda mobil igen för att fota (de flesta av er har nog redan sett det på Instagram, men ett par bilder får ni här med!

Fatta vilken himmel…

I morgon börjar min sista vecka som elev, på fredag har vi redovisning och tar examen vilket ska firas tillsammans i klassen. Önska mig lycka till ☺️

Juldepp före… julpepp?

Innan jag började skriva det här inlägget så var jag tvungen att gå tillbaka och läsa om jag inte redan skrivit typ samma inlägg något av de föregående åren. Men jag har inte riktigt det, jag har hastigt snuddat vid att jag tycker julen känns ensam men jag har aldrig skrivit mer än så. Kommer inte skriva allt jag känner nu heller, men i egenskap av personlig terapi så tänkte jag ändå försöka förtydliga min känsla, för min egen skull.

För det är lite fult, det där att vi firar julen ensamma här hemma. Hur jag än vänder och vrider på tanken så känns det ändå som ett misslyckande att inte fira julen ihop med en massa släkt. Det är svårt att skriva om utan att förklara precis allt och allt skriver jag inte om här, långt därifrån (fast det ibland kanske inte verkar så). I alla fall.

Makens familj firar med sina familjer, så de går så att säga bort naturligt. Min bror med familj ska fira med svägerskans familj i år – inga konstigheter alls. Och vi.. tja. Jag har ingen relation med min pappa längre, och mamma vill såklart inte lämna honom själv på julen. Så det är bara vi här, och det känns tomt och tråkigt. Julen ska väl vara den tiden då man suckar över mormor som vill ge alla för mycket mat, nån som drar dåliga skämt, nån som bråkar lite, nån som halvslumrar i soffan framför Kalle (ok, det kan jag väl göra oxå om det är så), men ni fattar. Och då har vi ändå en FAMILJ, jag sitter ju här med man och barn, jag har liksom ingen RÄTT att känna mig ensam kan jag tycka. Men det tar ju ändå inte bort känslan av att julafton bara känns tom.

Finns väl ändå ingen högtid som är så känslomässigt komplicerad som just julen. Det finns heller ingen som är så tacksam att fota?

I år kom den lite tidigare, juldeppen. Eller vad man nu ska kalla den, men känslan av att det känns lite meningslöst – det enda killarna vill är att få julklappar och äta julgodis till de mår illa, det är ingen som bryr sig direkt om jag julpyntar eller så, det gör jag mest för mig själv. Jag brukar liksom släpa med mig övriga familjen in i julen, vi bakar lussekatter och dekorerar pepparkakshus, men jag vet egentligen inte för vem – för det känns inte som det är för barnens skull och egentligen innebär det bara merjobb för mig. Men jag har väl någon bild i huvudet att man vill skapa minnen hos dem, fast jag vet inte om nåt av det ”jag” tycker är viktigt som fastnar.

Minst av allt vill jag ju att nån annan ska smittas av min juldepp ju. Det och känslan av att jag skäms är kanske anledningen till att jag bara fjäderlätt snuddat vid ämnet tidigare. Nuförtiden är jag tydligen lite mer filterlös här ändå, min förhoppning är att jag dels ska må lite bättre själv och kanske, kanske känner någon annan igen sig och får lite tröst av att inte vara ensam. Kanske är hela den deppiga känslan bara pms och om några dagar känns allt fantastiskt mysigt och juligt igen. Vem vet, det här är bara jag som svamlar ändå.

Kram på er, i alla fall, till er alla som läser, som bryr sig, som kommenterar, som följer i smyg, som läser i hemlighet eller som är trogen följare. Till mina vänner, såklart, störst kram till er!

Saffransrulltårta med lingon i philadelphiagrädde

När man ska ha gäster och tänker att man minsann ju har bakat ett litet gäng olika julkakor (som tex dubbla mandelkakor, arrakskakor och pepparkaksbollar – ni hittar alla under fliken ”goda tankars julkalender dessutom”) men det vid närmare undersökning visar sig att några små nissar ätit upp det mesta – då är det bra att ha ett bakverk som är supergott, himla snygg och dessutom tar typ en kvart att göra. Det här är ett sånt, ett av de bästa om jag får säga det själv!

Nu valde jag lingon i, men de yngre barnen tyckte inte alls om ”de röda bären” (eftersom de ju som barn gör pillade ut dem och åt dem för sig), men även hallon kan vara lika gott att ha i! Jag gillade den lite mer ”vuxna” smaken som lingonen ger, men där gör man ju som man vill.

Otroligt vackert bakverk får man allt säga!

Rulltårta med saffran
1 påse saffran
1 tsk vit rom
3 ägg
1,5 dl socker
1,5 dl potatismjöl
1,5 tsk bakpulver

Lägg saffranet i den skål du tänkt använda, tillsammans med en tesked rom. Sätt ugnen på 200 grader. Tillsätt ägg och socker till skålen med saffran, och vispa det poröst. Sikta ner potatismjöl och bakpulver och rör om ordentligt, Bred ut smeten på ett bakplåtspapper på en plåt, och grädda sedan mitt i ugnen i 5 minuter. Ta ut rulltårtan och strö lite socker ovanpå, lägg över ett bakplåtspapper och använd ett galler eller en till plåt för att vända tårtan. Dra bort det första pappret och låt den svalna under en bakduk medan du gör fyllningen.

Philadelphiafluff med lingon
2 dl vispgrädde
200 g philadelphia (light funkar utmärkt)
ca 1 dl florsocker
ca 1 dl frysta lingon – ej tinade.

Vispa grädde och 1 dl florsocker hårt (men inte till smör). Lägg i Philadelphia och vispa ihop det till ett jämnt fluff. Rör ner en näve frysta hallon – smaka sedan av om det är lagom sött, ta annars lite mer florsocker.

Bred ut fluffet på nästan hela rulltårtan, och rulla sedan ihop den – ganska ”hårt”, annars blir den väldigt platt. Se till att skarven hamnar nedåt på fatet.

Frysta bär i grädden hjälper till att hålla fluffet kallt om kakan fortfarande är lite ljummen.

Kakan blir även jättegod efter en stund i kylen – men vem har tid att vänta….

Glad advent önskar jag er!