Alltså vi hade en sån fantastisk dag i lördags. Efter Filip sovit middag så åkte vi till Västanåleden och gick de 2,2 km till den fina grillplatsen med vindskydd. Den här gången gick det verkligen superbra att ha Filip i bärryggsäcken hela vägen, han tycker det är så spännande i skogen!

Så fin och omväxlande natur med, bokskogen är ju ändå speciell. 

Grillplatsen är verkligen fin, hade de bara kapat nåt mindre buskage så hade man haft utsikt över hela Vättern med. Strax intill kan man gå ner till stenstranden utmed Vättern, en favorit bland alla barnen. De stora gillar att kasta macka, att elda pinnar och att tälja, trots att det kan vara lite grinigt innan vi är iväg så är de faktiskt sjukt nöjda när vi väl är ute!

Filip är ju nöjd med rätt lite och kan roa sig med stenar, grus, en pinne eller bara en liten backe. 

Det blev kolbulle nu igen, det är verkligen smidigt och vansinnigt gott. Filip åt en jätteportion han med och de stora pojkarna äter lika mycket som oss – får nog börja öka på receptet lite…

Ni ser hur han kollar på Tobbe va? ”Får jag nån mer mat nu eller, måste du hålla på och blåsa på den?”

Både maken och jag reflekterade över hur otroligt vilsamt det är för hjärnan att vara ute i skogen. Min går nästan alltid på högvarv annars och ska planera och organisera, både på jobbet och med familjen, men ute i skogen tänker man liksom inte på någonting alls? Och man är så himla nöjd med det med och njuter verkligen av stunden, det är verkligen fantastiskt!!!

På hemvägen hittade vi ett gäng björksoppar och till och med lite KarlJohan. Blev till att torka ett gäng när jag kom hem, har aldrig gjort det innan! Har inte hunnit testa dem än men lovar att återkomma!

I helgen började jag lite smått välja ut foton till nästa fotobok att göra, vilket är den över 2016. Jag gör en fotobok från varje år och har gjort så sedan Oliver föddes 2006 och det är så himla kul att ha dem att bläddra i! Barnen älskar det med, speciellt att titta på sig själva när de var mindre.

Det tar rätt lång tid att få ihop en fotobok, även digitalt, så jag har lagt ribban lågt – jag redigerar inga foton utan jag väljer bara ut de bästa från varje år för jag känner att det är bättre att jag HAR en fotobok som inte är perfekt än att jag inte har nån alls. Att välja bilder i sig är inte enkelt, nu för tiden blir det många 1000-tals bilder om året och av dem ska jag välja ut ca 200-250 bilder som ska klämmas ihop i en bok.

Men som sagt, nu var det från 2016 jag valde bilder och när jag gick igenom dem så kände jag att jag blev så himla glad. 2016 var det året vi verkligen kom ut på mycket utflykter i skog och mark som familj och jag har så himla fina bilder som länkar till de minnena! Vad mycket roligt vi har gjort tillsammans, kände jag – en väldigt välkommen känsla när man annars mest går och känner sig otillräcklig till vardags. Vi har ju en massa upplevelser tillsammans!

Nu LÄNGTAR jag ut så mycket att jag känner att det DRAR fysiskt i hela kroppen, jag längtar till man kan sitta i en skog och känna doften av eld och fuktig mossa, barnen leker intill och maken och jag hinner prata lite med. Dessutom känns det extra roligt att vi nu faktiskt har en till familjemedlem där vi kommer få introducera allt det här härliga! Nu när han snart kan gå lite själv och det är lite varmare så man slipper tjockaste overallen och vantarna så kommer han nog älska att vara ute. Sen lär det väl dröja ett tag innan det jag och maken direkt hinner prata med varandra för det kommer bli MYCKET som stoppas in i munnen på den där lille… Men ändå, vilka upplevelser vi har att se fram emot, hela familjen 🙂

Nån gång, om några år, ska vi nog hinna prata med varandra igen utan att behöva avbryta oss stup i kvarten. ❤

Tänk, nästa semester har vi en till familjemedlem som hänger med! Här är från Senj i Kroatien, 2016 (japp, den semestern hade vi en familjemedlem med oss hem med, men det visste vi inte då)