Spridda tankar

I dag är jag hemma och vabbar, eftersom Filips förskola ringde i går vid lunch då han var dålig i magen. Det verkar som tur var som det var något mycket tillfälligt för han känns pigg och symptomfri här just nu, kanske kan han komma tillbaka till dagis redan i morgon.

Det finns nästan inget som triggar en stor stressreaktion så mycket i mg som att försöka jobba lite när jag vabbar märker jag, kroppen går direkt i aggressiv försvarsställning och jag får tryck över halsen och blir så himla trött. Lösningen är helt ”enkelt” att låtsas ha en helt ledig dag istället, att det inte är någon annan som jobbar heller. Det är såklart inte så enkelt, det blir så galet lätt att man kollar jobbmailen lite snabbt och då är hela stress-karusellen igång igen. Nej, jag lägger undan jobbtelefonen helt istället tror jag.

Var nere och gav grisarna lite frukost nyss, och passade på att öppna växthuset där temperaturen snabbt stiger i solen. Ute verkar däremot aldrig kylan släppa riktigt, kollar jag vädret framöver kan jag KANSKE sikta på att sätta ut tomaterna i växthuset framåt söndag först. Inte optimalt, nu står de trångt och får inte tillräckligt med ljus…

Väl skyddade i värmen inomhus har i alla fall fönster-gurkorna börjat växa så smått.

Fick ett kort ögonblick av existensiell ångest när jag gick och tittade på allt fint häromkring och funderade på små projekt vi har igång eller planerar – någon form av känsla att jag borde ha ett bestämt mål med mitt liv på gården typ. Men jag tror den bara kom pga stressen jag nämnde nyss, det är ju själva arbetet och tiden i sig här som är värdefull, inte ett specifikt mål.

Trots att allt är så sent i år så börjar det ändå bli otroligt vackert och grönt, nu börjar verkligen den mest fantastiska tiden för att vara här hemma… Förresten, nu när det börjat växa lite gräs och så, så kommer våra sommarfår vi har till låns nu på lördag – det ska bli väldigt kul!

Lite närmare Döden

Gud så skönt det var med långhelg! Lite extra trevligheter den här helgen med, i söndags firade vi min bror som med familj var i stan – han fyllde jämna 40 i veckan nämligen. Firandet blev dock inte sådär extravagant, utan kanske snarare en extremt lugn skön dag med utflykt och lite vandring på Visingsö följt av middag hemma hos oss. Men, med heltidsarbetande småbarnsföräldrar är det ibland precis det som känns bäst…

Vad konstigt ändå, att ens lillebror kan vara så ”gammal” som 40 ändå?
Filip och lilla kusinen Elsa cyklade runt – perfekt på en ö med få (inga) backar!
Kul att lyka med kusiner!
Vackert men inte så långt kommet med grönskan än…
Och god lunch – min favorit nudelsallad!
SÅ otroligt nöjd över att få åka färjan!

Fredagen spenderades som vanligt nu för tiden, dvs utomhus med lite småjobb på gården precis hela dagen. Jag och maken lyckades hinna få till köksträdgården så vi satte potatis och lök och sen täckte vi allt med gammalt ensilage från grannen – så himla skönt att ha det gjort för det har hängt liiiite över mig så fort jag kikat ut mot trädgården. Få ner potatisen är väl ingen superpanik – vi har satt den tidigaste potatisen redan – men att täcka jorden så den inte torkar ut har känts som en prio. Det har ju inte kommit några jättemängder regn ens idag och framöver ser det inte ut att komma något heller, ska det då dessutom (*nån gång*) bli varmt och torrt så behöver vi hålla all fukt vi kan kvar i jorden.

Fullt med potatis och lök och täckt med ensilage!

I dag har det varit en ganska lugn dag, lite tv-spel varvat med gofika och gårdsjobb, för i dag är det minsann min födelsedag! Vi firar inte så värstans mycket, men lite gott fika och önskemat stod på schemat (grillade revben, så jäkla gott). Dessutom fick jag det jag önskat mig allra mest – det en gårdsfru inte kan leva utan (och jag är inte ens ironisk), nämligen ett kanonfint skaft till vår lie, måttanpassat efter just mig! Ska vi få till ängen och sen eget hö till hösten så behöver vi kunna slå ängen med lie, och lien vi snällt nog fick av grannen var superkort. Vi behåller däremot bladet och slipar det, men nu behöver jag inte gå dubbelvikt! Jätteglad för den fina lien – och jag VET att det är ytterst sällan jag får någon att förstå hur briljant Terry Pratchett är, men jag måste ändå slänga in ett citat av DÖDEN…

”IF PEOPLE KNEW WHEN THEY WERE GOING TO DIE, I THINK THEY PROBABLY WOULDN’T LIVE AT ALL.”

Terry Pratchett, Reaper Man

Dessutom fick jag ett fint halsband av L, fantastiska chokladpraliner från Chokladfabriken av O och en fin teckning av lilla F, och förutom lien fick jag dessutom en liten budget att handla fina växter för av maken. Så absolut en bra födelsedag, trots att vädret är rätt skruttigt (och jag är SÅ jäkla trött på kylan). Nu ska jag ta ett glas Prosecco och sätta mig och njuta av maten, puss från mig!

Och så var de bara tre

Ok, nu har jag inte skrivit här på ett bra tag, det har helt enkelt vare sig funnits tid eller energi. Energi finns det fortfarande inte, men jag vill nog ändå uppdatera här lite – det har ju varit en ganska aktiv period på många olika sätt den senaste veckan.

Lite förutsättningar först – jag höll konferens på jobbet i fredags, något som är vansinnigt kul men eftersom jag dels måste vara extremt på alerten men även för att det blir så myrket kontakter, så blir jag också HELT slut efter. Alltså så slut att jag helst inte vill prata med NÅN på en vecka typ . Så, på vägen hem i fredags, i detta sinnestillstånd där hjärnan bara vill stänga av, ringde maken.

Precis när jag satte mig i bilen och skulle köra hem, jätteglad över dagen men trött.

Jag hörde på att hans röst att något var galet, tacksamt nog fick jag snabbt reda på att det gällde grisarna vilket åtminstone var ett mindre bekymmer än om det tex hänt barnen något. De hade då rymt, vilket vår snälla granne larmat om, och av någon dum jäkla anledning gått in till grannens hästar. De hade naturligtvis fått panik av de här små, okända sakerna och fått panik, varav den ena grisen fick en MASSIV spark (inte hästens fel). Alltså vi pratar så massiv att en bit skinn lika stor som den stora arbetshästens hov helt slitits loss. Jag var en bit hemifrån så kunde inte göra så mycket men gav numret till vår vän Vanja som har erfarenhet av slakt – för här var det inte tal om något annat än just nödslakt.

Förlåt, men nu blir det lite grafiskt här i kommande stycke om någon vill hoppa över.

Lagom till jag kom hem hade de precis skjutit grisen och hängt upp den för avblodning – jag fick byta om från konferensklädsel till gårdsklädsel och kasta mig ut i stallet för att ändå ta vara på grisen med hjälp av Vanja. Hon guidade och vi hjälptes åt med att flå och ta ur grisen, som sen fick hänga till söndagskvällen innan det var dags för styckning. Den blev för övrigt lite bökig eftersom alla områden med blåmärken eller blödningar var tvungen att tas bort.

Slut på det grafiska!

Efter vi tagit hand om den döda grisen skulle ju de andra tre fångas in. Dessutom fattade vi inte HUR de kommit ut eftersom elstängslet såg helt opåverkat ut – dock kom vi snart på att det var högt gräs som på ett ställe liksom tryckte upp stängslet så de kunde krypa under… Så in med grisarna, sen justera fårhagen så att de skulle kunna gå där inne några dagar åtminstone. Fixa stängslet efter de hittat ett kryphål (igen) och samtidigt förbereda för den ytan vi tänkt de skulle få vid jordkällaren.

Så, en lång fredag blev oplanerat ännu mycket längre än jag tänkt, och spenderades inte alls så som jag tänkt mig – i soffan framför Netflix typ. Lite kassa nätter på det (fattar helt ärligt inte varför jag sover så himla dåligt för tillfället), så känns det som jag skulle behöva en veckas semester på en isolerad söderhavsö…

I nya grishagen har jag försökt rädda undan alla ”delikatesser” jag kunnat, men misstänker att det likt väl blir mums för trynena. Så häftigt med så stora Vinbergssnäckor!

Och det var den KORTA versionen om varför jag just nu är skittrött och varför vi numer har tre, inte fyra minigrisar…

Kanske lite schizofrent?

Fasen vad kallt det har varit idag? Har varit ute nästan hela helgen igen, men i dag var det verkligen iskalla nordanvindar. Skönt att det var sol dock, men längtar verkligen efter lite varmare väder. Tobbe har varit iväg mesta delen av helgen, så jag har varit själv med barnen. Det har mest blivit lite planlösa insatser här och var där jag känt för det.

Trädgården är tämligen beige/brun just nu, även om det börjar titta upp lite grönt när man kollar nära. Mycket som är täckt också, i försök att döda oönskad växtlighet där under (hallonbuskar och kvickrot mestadels). Det kommer få vara kvar till nästa vår, minst.

Jag har fått lite hjälp (och stjälp) av barnen. Filip har fått inte mindre än 3 pallkragar att odla i detta året och där i har vi nu sått ärtor, morötter och sommarblommor. Vill verkligen uppmuntra honom, även om det kan vara svårt för ett litet tålamod att vänta på att växterna man sått ska titta fram.

Han får göra det mesta själv, och jag övar på att inte hjälpa till i onödan.

Fick också för mig att klippa lite i de två gamla, STORA äppelträden vi har – de har nog fått växa fritt de senaste 7-8 åren eller så och har stuckit iväg en del uppåt – vilket ju är problem när man väl ska plocka äpplena sen. Förra året fick vi en ENORM skörd av makalösa, goda och stora äpplen, det är väl inte så troligt att det blir lika bra i år men ÅH vad jag hoppas. Efter ett tag hjälpte inte den långa ”sekatören” till utan vi fick såga, på några ställen fick jag hjälp av en snäll tonåring.

Försökte bedöma vad jag vågar ta av och inte, tror jag fick till det rätt bra för jag fick ner toppgrenarna en bra bit, vilket var målet. Nu hoppas vi bara att det inte var för mycket för ett gammalt äppelträd – men de känns friska och starka så det borde inte vara någon fara.

Tittar man nära i naturen nu så är det verkligen i startgroparna överallt. Knoppar sväller och det börjar spira grönt under fjolårsgräset. Hela gräsmattan är full med blå och gul scilla, och vi har sett både bin, humlor och fjärilar!

Det känns verkligen som jag har två helt olika liv – det som pågår här hemma på kvällar och helger och det som är på jobbet, de är så vitt skilda och det känns nästan inte som att det är i samma liv i bland? Som ni märker här så är det ju gården jag tycker mest om att skriva om – det är också som att det är ”gårdsLinda” som bloggar, inte ”jobbLinda”. Intressant det där, när jag tänker på det, kommer nog utveckla det vidare framåt. Hoppas er helg varit precis så bra som den kan vara!

Påsk på vårt sätt

Alltså den här påsken började lite sådär halvdant, med en svinkall om än produktiv fredag och sen på påskafton skulle vi på en stunds vandring men herregud så mycket gnäll och bök det var innan vi kom iväg. MEN, som i nästan alla fall så vände ju humöret på alla (förutom Lukas som inte var med eftersom han var hos en kompis) när vi väl kom ut.

I bokskogen hittade vi de första blåsipporna för i år!

Det var lite sisådär väder först, men det blev bättre allteftersom dagen led. Filip var i alla fall i sitt absoluta esse när vi väl kom ut och SKUTTADE hela vägen runt hela Västanåleden (nästan 6 km totalt) samtidigt som han oavbrutet pladdrade om allt han såg runtomkring sig. Herregud vad den pojken kan prata… Men han var så glad och go där han sprang före så det är svårt att inte bara le åt saken, även när det börjar kännas som öronen blöder lite.

Ungefär så här långt fram var han hela tiden – tänk den som hade hans energi!

Vindskyddet var upptaget, men vi hade med egna grejor och gjorde upp en liten eld på stenstranden och grillade våfflor. Bara andra gången vi testar det, första blev lite katastrof, men nu kom vi faktiskt på hur vi skulle göra för att de skulle bli bäst. Självklart ihop med lite gott kokkaffe! Som alltid smakar ju allt kanon när man är ute och vi mumsade alla i oss en ordentlig omgång.

Så här glad blir man efter kokkaffe och våfflor!
Snäll storebror visar hur man gör när man kastar macka

På tillbaka-vägen valde vi att gå den övre vägen, den är mer som att klättra fram och både lerig och hal – men också väldigt rolig att gå. Filip SPRANG före nu också och var innerligt förbannad över att han inte behövt klättra något – medan vi vuxna absolut klättrade oss fram lite här och var, något som knappt då märkes hos en skuttande sexåring.

Brant, blött och lerigt – men roligt!

Extra kul att också få med tonåringen, det var längesedan vi var ute på dagsutflykt nu och det är ju ett sånt himla bra och skönt sätt att hänga med hela familjen.

Hittade en vacker liten blommande buske med utmed leden, ingen aning om vad det var dock.

På vägen hem köpte vi lite plockmat eftersom vi inte planerat nån vidare middag och det var ju ändå påskafton – till vår stora glädje kunde vi faktiskt för första gången denna säsong sitta ute på altanen och äta. Snacka om lyxigt! När vi ätit färdigt var alla trötta utom sexåringen som kom in i någon andra andning och återigen SPRANG fram och tillbaka och hämtade in ved och hade sig, vi satt bara och skrattade åt honom… Det var vår påskafton – inte så social kanske men väldigt skön. Hoppas din var det med!

Men alltså… må det bli många, många kvällar här i sommar!
Nån hade fullt upp med att skrubba altanen!

Önskelista

Det finns så många saker jag skulle vilja ha i vår trädgård, jag vill bygga upp den så det blir en riktigt härlig mormors-trädgård på så stor yta det bara går. Men det kräver ju sin insats i tid och inte minst i pengar, det är ju svindyrt att köpa växter så det liksom BLIR nåt av det hela. Jag har tidigare lagt ut lite drömmar om terassodlingar, och nu vill jag drömma lite om själva trädgården.

Så här ser en översikt av trädgården ut. Det gula är vårt växthus och idag när jag sitter och drömmer så är det området med den röda blomman jag har i huvudet. Lätt att tro att det är en liten yta, men den är nog runt 150-200 kvadratmeter…

Rent allmänt är det några växter jag saknar på gården, och några jag identifierat att jag absolut vill ha är:

  • Pil – att göra en levande hydda av som höns och barn kan vistas i när de går lösa i trädgården (inte för jag brukar spärra in barnen, hahaha!)
  • Lavendel – älskar lavendel och har bara kantnepetor nu, vill helst ha ett helt hav av dessa!
  • Päronträd – i gamla huset planterade vi ett päronträd typ det sista vi gjorde året innan vi sen flyttade (vilket vi ju inte visste då). Det är ett av de få fruktträd som inte finns här på gården (vad vi hittat).
  • Chili – har i år inte odlat en enda chiliplanta och behöver därför köpa en eller två medelstarka som plantor
  • Pipranka – när vi byggt vår lilla altan plus pergola framför växthuset så vill jag ha en pipranka som klättrar där, kombinerat med:
  • Vildvin – på någon av de andra stolparna. Så otroligt fin på hösten och jag saknar den vi hade i förra trädgården.
  • Mandelträd – hade varit så grymt roligt att ha!
  • Sötlönn eller sockerlönn – alltså sådan lönn man tar lönnsirap i från. Är visst härdig zon 1-3 bara men om jag ställer den lite skyddat kunde det kanske gå? Aldrig sett i plantskola dock…
Här syns det lilla päronträdet med gula höstlöv. Vad pluttig trädgården var då! Jag älskar hur mycket plats och möjligheter vi har nu på gården, här kan man ha storslagna planer! Enda nackdelen är väl att man måste göra saker lite rejält, annars försvinner det liksom bara.
Den här japanska blodlönnen var så futtig när vi satte den när vi byggde vårt förra hus, och när vi flyttade var den så här otroligt fin!

Till min tänkta mormorsrabatt vill jag ha blommor i alla ängens färger, alltså blå, röda och vita i huvudsak, kanske med någon enstaka gul, annars blir rabatterna så lätt rosa-lila och jag tycker det röda sticker ut så fint:

  • Citrontimjan vore en fin marktäckare under lite nya blomster-rabatter
  • Allium – finns redan lite i trädgården och de är så vackra
  • Praktmartorn – jag tror vi har även denna någonstans, men den är så lik mina förhatliga ängstistlar i litet format så jag kan ha rensat bort en del.
  • Studentnejlika – (”Brinnande kärlek) en röd, hög perenn som vore kanon att ha som riktiga färgklickar.
  • Fjärilsbuske – (syrenbuddleja) om jag kan få den att övervintra här.
  • Japansk lönn – återigen pga saknar den vackra vi hade i förra huset!
  • Hortensia – stora sorter!
  • Rosor – såklart! Ingen mormorsrabatt är väl komplett utan? Helst röda i den här rabatten då, några lägre, några klättrande och några lite högre…
Bildgooglade alla våra blommor förra sommaren men kommer bara ihåg såpnejlikans namn…

I mormorsrabatt får jag kombinera in lite av de frösådda sommarblommor som finns här sedan innan tänker jag, så det går ihop med hela landet. Vi har tex massor med såpnejlika och andra blommor som jag inte minns namnet på. Bland perenner finns jättedaggkåpa, kärleksört och kantnepeta, kanske att man kan ta sticklingar eller dela några av dessa.

Den fina blomsterrabatten som syns till vänster är HELT övertagen av kvickrot, så jag måste liksom gräva ur den. Men ska försöka ta fröer och spara alla gamla växter som bara går – för att kunna återplantera sen när rabatten är fri från ogräs.

Åh vad jag vill ha massor med energi, tid och en oändlig budget känner jag nu – och riktig VÅR!!!!

Svår balans

Alltså tröttheten i mig denna veckan, den är helt enorm. Ska jag killgissa så är de en blandning av aktiva helger, jobb, allergi, störda nätter och vårtrötthet – resultatet är i alla fall att jag har prick noll ork just nu. Och det är då det blir svårt, att känna och tillåta sig bara vara trött men utan att fastna i den sortens vila som gör att man blir ännu tröttare (att vara HELT inaktiv en längre period). Sen ska ju ändå vardagen hinnas med ändå, den kommer man ju inte ifrån. Djur ska ha mat och vatten (inte så betungande) och alla jäkla växter ska ju ses om (mycket tråkigare) och så ska såklart jobbet skötas med.

Man VILL ju så himla mycket också, jag har just kollat trädgårdstider och skulle vilja sätta igång med minst 5 olika trädgårdsprojekt… Det är ju SÅ kul och ger ju så mycket energi, men samtidigt kan jag inte köra igång med minsta lilla när jag är så här trött, finns det ingen energi så funkar det inte. Hade det varit innan utmattningen så hade jag nog bara kört på utan att känna efter, men när jag är så här trött nu så finns det NOLL att ta av. Men det är inte nattsvart, absolut inte, om jag bara lyssnar på mig själv så brukar det inte ta så lång tid att komma på fötter igen. Det blir helt enkelt att återigen denna vecka ta och lägga sig riktigt tidigt, och bara drömma lite om att energin ska komma tillbaka…

Vindskydd till fåren

Även om vintern envist klamrar sig kvar så märks det att naturen står redo om det bara blir lite varmare väder. Överallt här hemma tittar blå och gul scilla upp och krokusar står för hopp om vår. På vår lilla kulle bakom huset (där fåren ska gå) växer det små kluster med snödroppar – och vart man än går här ute så är det en massa underbart fågelkvitter.

Vi åkte en kort sväng till vårmarknaden i Åsens by som bara ligger dryga kvarten härifrån. Fick med lite nyslungad honung hem samt lite nybakat bröd och kanelbullar – inte dumt! Annars tycker jag att marknader är.. jag vet inte, lite överskattade? Det är typ samma utbud och det mesta är svindyrt.

Det enda vi direkt företagit oss idag var att bygga ihop det lilla vindskyddet som fåren ska få – budgeten är under 100-lappen, vi har fått lite halvtrasiga pallar och hade lite spillvirke, och plåttaken fanns här på gården när vi köpte den. Det enda vi direkt lagt pengar på är lite skruv och sånt – och stolpar till själva hagen. Inte supervackert men funkar ändå och gick ju på en halv dag för två pers att bygga ihop – helt ok!

Ska fyllas med hö som bädd sen när fåren kommer.
En bild från själva byggandet, innan vi fick på tak och lite annat. Man tager vad man haver är ledorden när det kommer till såna här grejor, men det är rätt kul det med, att se vad man kan få ihop av sånt som ligger och skräpar!

Filip mår rätt bra, men hör kasst såklart, däremot är ju penicillinet en kamp i sig. Han kommer nog få stanna hemma i morgon med och vi får se lite hur vi kan lösa tisdagen. Kram på er, hoppas ni haft en skön dag i solen!

Vinter, vår och påsk

Alltså sju jäkla minusgrader var det i morse när jag klev upp – visserligen med solsken men riktigt kalla vindar var det när jag gick ner för att mata grisarna. Som tur var så lättade det ju faktiskt i temperaturen allt eftersom solen värmde på, och framåt dagen var det ju snön till trots en härlig vårkänsla – komplett med takdropp och fågelkvitter!

Utmed söderväggen har till och med några Scilla tittat upp!

Jag har nästan varit ute hela dagen, första anhalt var för att göra en bättre bur till vaktelkycklingarna som nu fått flytta upp till hönshuset. Tyvärr gick inte Herta med på att agera styvmor, så de får bo i en avskiljd del men med nät mellan dem och hönorna så de ändå kan bekanta sig lite. Hönorna tyckte det var mycket spännande med något nytt att titta på!

För övrigt så har jag plockat lite vide (eller heter det sälg kanske?) för att ta in och sätta våra egna fina tuppfjädrar i (när jag orkar pyssla ihop det). Filip har varit med, han mår rätt ok förutom att han får fullständig panik när han ska få kåvepenin (vi har testat ALLT men hopplöst när det låser sig. Nu har vi nog hittat en variant som åtminstone funkar hjälpligt – krossade tabletter i sylt och sen ett glas juice).

Det är för kallt än på nätterna för att plantera ut lite penséer och sånt så för att få någon känsla för påsk och vår utanför huset så tog jag helt enkelt och satte lite fjädrar i björkarna.

Det blir dock lite futtigt när man sätter fjädrar i en hel björk, men men.

Den tidigaste vårpotatisen (Rocket) har jag att i lite jord så den kan börja få rötter. Några knölar ska faktiskt få bo i växthuset när det blir lite mildare nätter, jag skulle väldigt gärna vilja få upp lite till midsommar. Förutom den så har jag köpt en ekologisk sommarpotatis (ska kolla namnet på den) och en röd höstpotatis (Alouette), men de bryr jag mig inte om att förgro, utan de sätter jag ut direkt sen när det är varmare.

Jag har också petat ner ett gäng luktärter, både från egna frön från förra säsongen och från en köpepåse, och två vardera av pajpumpa, myskpumpa och vattenmelon. Skulle gärna peta ner mer av de tre senare, men det tar ju sån jäkla plats! Har även sått blomstermorot och ett fint rött prydnadsgräs som jag fått av en kollega – så kul när man kan byta lite fröer ju! Blir tämligen dyrt om man ska köpa allt nytt varje år, jag ska bli mycket bättre på att ta egna fröer (och förvara dem i svala garaget istället för här uppe i huset har jag förstått).

Barnen fick städa ur varsin bil och sen fick Oliver övningsköra en stund. Inte fult runt Bunn…

Får se lite vad jag känner för att göra i morgon – blir det lika fint som i dag vill man ju i alla fall prioritera att vara ute. Har till och med fått en antydan till fräknar, längtar väldigt mycket efter att inte se genomskinlig ut längre…

Härdsmälta

Min hjärna är just nu rätt trött efter att ha växlat mellan total klimatångest, stress över hur akut läget är, vanliga jobbsaker som ska göras och så vardagslivet. Det har varit så stora svängningar att det faktiskt blir helt utmattande, och nu skulle jag helst av allt bara vilja vara ledig till sen nästa höst, stänga av alla former av nyhetsflöde och sociala medier och bara jobba på gården…. Men tydligen vill banken ändå ha sina räntepengar, vi är LÅÅÅÅÅNGT ifrån självförsörjande på mat här hemma (vi KANSKE skulle klara familjen nån månad där runt skördetid, men övriga 11 månader räcker det inte till) och av någon anledning verkar inte svenska spel förstå vilken lottorad de ska pricka in.

Vädret har inte direkt piggat upp heller.

Här på gården är det mycket som står i startgroparna nu. Herta ligger ju och ruvar och jag TROR att det någon gång under nästa vecka är dags (om det nu blir några kycklingar alls). Blir det det så har vi som plan att försöka introducera 4 inköpta vaktelkycklingar till henne samtidigt, de ska hämtas i helgen och sen ska de på något sätt läggas under henne tillsammans med hennes ”egna” kycklingar.

Med ett kompostgaller till är barnhörnan klar

I tunnelväxthus har machésallat och någon form av asiatisk spenat börjat titta fram lite smått, och så ett land där jag inte under några omständigheter kommer ihåg vad jag odlat. Kanske sallad? Kanske rädisor? Kanske någon annan spenat? Det är ju pest att inte ha tillgång till sitt minne! Det blir fort torrt där ute och det går åt många kannor vatten för att vattna igenom det, men än är det för tidigt för att slå på vattenpumpen vi har kopplat dit.

I övrigt försöker jag mest låta bli att klippa ner gamla perenner för att alla insekter ska ha en chans att få vakna ur sin vintervila först. Däremot ska jag nog ta ett grepp om vår altan vid entrén och tömma alla gamla krukor med döda växter som stått över vintern och kanske fylla på med lite nytt där – penséer borde funka även om jag nog kanske väntar till efter nästa veckas köldknäpp. Jag ska även försöka få ner de Dahlia-knölar jag köpt i lite jord så de kommer igång – de ska vara i stora krukor vid altanen sen har jag tänkt.

Till helgen ska vi nog försöka få ordning på det sista stängslet till fårhagen med, om det inte blir alltför dåligt väder.

Just det – återhämtning ska hinnas med också….