Hårresande tankar*

Den enskilt största faktorn som avgör om jag känner mig fin en dag eller ej är mitt hår. Därför kan det ju tyckas himla dumt att avboka klipptiden jag hade idag för att boka in en ny om en dryg månad (!!!), men dels skulle jag behövt ta med Filip (och jag ser inte att det blir superavslappnande att försöka hålla honom nöjd 50 minuter i vagnen samtidigt som jag blir klippt) och dels har inte håret växt så mycket nu det senaste. Det växte ju typ 4 cm i veckan och var supertjockt från vecka 30 i graviditeten till Filip var ungefär 3 månader, nu – not so much. Dels fäller jag som en isbjörn i Sahara, dels har håret som sagt slutat växa så himla fort (det senare är ju iofs bra).

Nu är ju då frågan, är det dags att ändra frisyren lite nästa gång kanske? Jag har aldrig haft en och samma frisyr så länge som jag haft denna, har skrivit om det tidigare, men samtidigt gillar jag den verkligen. Dock kräver den en del jobb för att vara riktigt fin – och gärna lite tjockare hår än mitt är just nu. Ni som inte känner mig så väl, så här ungefär ser jag ut nu (när håret är fixat):

IMG_4197

Funderar lite på om man eventuellt skulle dra till med att klippa lugg till den här frisyren? Men å andra sidan har jag ju kämpat för att ”få ner” luggen nu, men men, hår växer ju liksom. Det måste vara en ganska busig lugg, till mitt breda ansikte blir det jättekonstigt med en rak lugg. Tänker nåt sånt här ungefär, fast lite kortare hår i övrigt, som jag har nu (källa pinterest):

Å andra sidan kan jag ibland se typ en sån här bild och bli jättesugen på att klippa kortare igen….

9eedb5d7f72b56ae2829beab28cec89d

Hmmm, hjälp mig, behöver lite inspiration!

*precis som frisörsalonger nästan ALLTID har ordvitsar i titeln är det liksom svårt att låta bli när man pratar om hår???

Tyst med mig!

Känner lite att jag är gnällig, för tillfället. Sömnen har varit lite sådär iofs, men ändå, jag känner mig gnällig och känner samtidigt att jag inte har nåt att gnälla för – egentligen. Visst, det är HELA tiden nåt som händer, nån är hungrig, några bråkar, nån har slagit sig o.s.v, men det är ju egentligen bara småsaker. Barnen har ofta kompost här med, det är ju jättekul att de vill vara här och det uppmuntrar vi, men det blir kanske inte lugnare med fem pojkar i huset istället för tre…

Men nu ikväll kom jag i alla fall på vad det är som stör mig mest, jag är så galet låst. Oliver kan ju vara hemma själv och så utan problem, men jag kan inte lämna Lukas själv mer än nån kvart eller så. Dels är risken för bråk med Oliver alldeles för stor men dels så får han får sig så himla mycket konstiga saker, ungen pillar på precis ALLT. Alltså det är saker jag inte ens drömt om att man ska komma på att pilla isär… Alltså blir jag låst till väldigt korta promenader, även om jag kan övertala Lukas att följa med ibland. Jag längtar efter att kunna få gå ut och gå med Filip i vagnen en åtminstone lite längre runda, nu när han faktiskt till slut tycker att det är åtminstone rätt ok, och faktiskt till och med somnar ibland.

IMG_7901

Men nu går jag skärpa till mig och sluta gnälla, jag har tre friska, goa killar och får vara föräldraledig hela sommaren.

IMG_4597

Fast är det ok om jag kanske ändå tar ett glas vin och bara dör i soffan lite när de lagt sig???

Vänskap

Hittade en så intressant lista om vänskap hos Underbara Clara, så jag kopierade den. Ganska bra att fundera över sånt här ibland känns det som 🙂

Hur är du som vän? Fasen vad svårt att säga. Lite svårtillgänglig kanske, familjen kommer ju först på listan och det är inte så himla mycket tid kvar sedan. Plus att jag behöver lite egentid för att orka vara en bra vän. Men annars är jag nog ganska avslappnad och okomplicerad tror jag???

Sämst som vän? Ibland blir jag lite för lat, orkar inte ”gå ut” (ja ok, nu var det evigheter sedan det hände men ändå) eller hitta på saker. Och så kanske lite tråkig med, nu för tiden åtminstone, orkar inte komma med så mycket initiativ till saker längre, eller vara den som drar ihop nåt.

Vad stör sig dina vänner på med dig? Hahaha, säkert en massa saker… Ibland att jag är för tyst och bara lyssnar ;-), en del blir nervösa av det. Att jag är tämligen envis kan säkert också vara irriterande ibland.

Återkommande vänproblem? Vid ett par tillfällen har jag ”blivit av med” vänner utan att jag själv förstått varför, så jag har helt klart nån form av brist på att läsa av något antar jag?

IMG_4664

Helt orelaterad bild på en sjukt fin sommardahlia jag har i trädgården 😉


Typiskt för dig som vän? Tämligen lojal, enkel och snäll. Är väldigt gärna med på ett hörn men är absolut inte den som hörs mest om vi är flera (såvida jag inte är på extremt gott humör eller möjligen lite full, då blir jag pratglad som bara den ibland). En annan sak som kanske inte är så självklar som jag tror att den är, är att vänner alltid är välkomna och därför missar jag kanske att jag borde bjuda in dem, men jag tänker liksom att om de har tid över så får de alltid komma hit.

När blir du sur? Hmmm. Svårt att säga rakt upp och ner? När jag tar åt mig av nån kommentar och inte personen förstår det utan fortsätter. Men det är annars rätt sällan jag blir sur på kompisar, tycker jag.

Tråkigast med dina vänner? Att det är så svårt att hitta tid att träffas! Men det gäller ju även mig själv… När man ska pussla ihop jobb, barn och aktiviteter så blir det alldeles för lite tid över.

Önskeegenskap som vän? Jag önskar att jag vore bättre på att läsa folk, så jag inte blir av med vänner i onödan. Och jag önskar att jag kanske liksom…var lite mer intressant? Dessutom önskar jag att jag vore bättre på att visa hur mycket jag uppskattar mina vänner med, insåg jag just.

Värsta sortens vän? Komplicerade människor där man spelar ”ett spel” och inte är äkta.

Bästa sortens vän? Äkta vänner, där jag vet att de står för och menar det de säger utan att krångla till det. Vänner man skrattar med!

Gemensamma drag för mina närmsta vänner? Tja, det är samma som under bästa sortens vän, jag har inte så många nära vänner men de jag har tycker jag så himla mycket om!!!

IMG_4665

Jag saknar ibland att ha ett ”tjejgäng”, det verkar så mysigt, men det har liksom aldrig blivit så. De flesta gamla kompisar jag har, har jag bara lite kontakt med. Väldigt synd, men det är väl så det är liksom.

Gott och blandat

Vi har ju hållit på med dels lite trädgårdsprojekt och IMG_7910dels med att storstäda garaget nu de senaste dagarna när de stora pojkarna varit hos mormor och morfar, och då får man ju liksom huvudet fritt. Himla skönt, det är inte ofta tankarna kan flyga runt i lugn och ro annars.

De stora pojkarna brukar ju inte bråka LIKA mycket när vi är iväg på semester som när vi är hemma, men då har vi ju också dels mer tid för dem och mer uppstyrda dagar – även om det bara är med en utflykt till havet tex. Kanske det som saknas för att sommaren ska bli uthärdlig? Inte en semesterresa då, men lite mer uppstyrda aktiviteter? Men hur parerar man då att de ska leka med kompisar med, vi har inga platser över i bilen till kompisar längre ju…

IMG_7913

Fick bli lite sommardahlior så länge i min höns-rabatt, visst blev det fint!

Vi är rätt duktiga på att inte samla på oss en massa saker, för även när vi rivit ut precis allt i stora delen i garaget så blev inte slänga-högen så stor. Skönt! Mindre skönt är hur trötta vi är i kroppen nu, både jag och maken… Jag har ju dessutom tryckt in lite gym, och han har kört Triathlon-mitt-i-veckan med IHKP uppe vid Axamo (grymt imponerad). Slutsats – när vi får hem barnen i eftermiddag måste vi vara klara med åtminstone den stora delen av garaget, så vi båda kan vila kroppen nån dag eller två.

På tal om träning – vi har kommit överens IMG_7895om ett jättebra upplägg nu i sommar, vi ska helt enkelt träna något varannan dag. Jättebra att veta att det är ”sin” dag och även jättebra att kunna få lite push av den andre. Jag varierar mellan gym och längre promenader, lite beroende på hur bra jag sovit – är jag för trött så blir det en onödigt stor påfrestning med gym för kroppen, även om det nog är den typen av träning jag behöver mest. Maken har som sagt kört lite triathlon-upplägg, väldigt kul!

Utflyktsmål jag vill åka till i sommar är ev. Skara sommarland – där har jag inte varit sen jag var typ 5 år. Men hur mycket folk kan man räkna med att det är där, kan det funka som utflyktsmål även med en bebis? Dvs är det så pass ”luftigt” att nån av oss kan sitta med Filip i vagn och ändå inte sitta jättelångt ifrån där de stora barnen och den andra föräldern är? Ett annat utflyktsmål är Borås djurpark, hoppas faktiskt komma iväg dit på lördag och möta upp med bror och hans sambo (som också tagit MC-kort i sommar, stort grattis till det!). På lite närmare ort tänker jag mig Attarpsbadet, dock måste jag köpa ett myggnät till vagnen först (det andra har typ blåst bort???) för det brukar vara en del getingar där.

Lyckan med en sladdis

Alltså jag är så otroligt glad att vi ”skaffade” ett barn till. Citationstecken på skaffade, för det uttrycket får det att låta som nåt man bara bestämmer sig för och så blir det så, när det i verkligheten kan krävas både tid och medicinska insatser, om det går över huvud taget. Satt härom kvällen och insåg att vi sammanlagt försökt få barn i nästan sex år av våra liv, alltså så lång tid det tagit innan det blivit verklighet. Två, ett och två år innan barnen blev till. Det är rätt lång tid att gå och längta…

Men det var bara ett sidospår, tillbaka till min reflektion.

IMG_4212

Nu är det väl visserligen säkert så att i och med att Filip är så pass lätt och rolig att ha att göra med så blir det hela mycket roligare och enklare än om vi haft en bebis med tex kolik – i alla fall tror jag det hade påverkat brödernas engagemang. Men, som vi har turen att ha det nu så är de S Å glada i sin lillebror! Så fort de ser honom så pratar och gosar de med honom och det är helt fantastiskt att se! Filip älskar brorsorna och pratar alltid tillbaka. Vi vuxna njuter också för fulla muggar – lite mer nu när vi är lediga båda två – och tar tillvara på den här tiden mer än vi kanske känt att vi kunde med de äldre barnen. Inte så att Filip är viktigare än de på något sätt, men man har lite mer distans och insikt i vad som är viktigt att man tar tillvara på.

IMG_7526

Det är så häftigt att se hur en sån här liten människa kan berika en hel familj, Filip har verkligen gett oss något som vi gemensamt älskar! Bästa ”beslutet”* någonsin!

IMG_3601

* Nu kom det där igen, ett ord som låter som om det är något man bara kan bestämma så blir det så. Men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Vill passa på att skicka lite extra kärlek till er där ute som längtar och kanske försöker!

En lista!*

Hittade en lite annorlunda lista på underbaraclaras.se och kunde inte låta bli att kopiera den.

HAR DU?

Folköl i kylen:
Nja, ibland, men jag brukar låta bli att köpa det för det är så lätt och gott att ta en – och det blir liksom lite onödigt mycket kalorier till vardags.

3aaa6-img_1566

Öl är ju godast när det är varmt!

Något husdjur:
Hönorna antar jag räknas, så just nu två då? Vi försöker ju desperat att få tag i fler kycklingar men det verkar vara stört omöjligt…

img_2436

En favoritsötsak?
Hmmm. Jag är ju mycket mer av en baktjej än godistjej, och just idag åt jag faktiskt den absolut godaste kakan jag vet – mandelpastej (köpt på Malmborgs för övrigt).

ea5a7-6846ca96-5778-438c-b4d1-2d5f8bf810bf

Baklava är också något jag är heeeelt tokig i, så länge man kan hitta nån utan valnötter och hasselnötter. 

Puder på dig:
Nej, det är sällan jag har, förutom rouge då. Mest foundation annars, men inte det heller nu på sommaren.

Några framtidsplaner:
Önskar jag kunde komma med något konkret här, men nu är det svårt att planera särskilt långt fram. Men visst, en minisemester i Danmark och ev. Tyskland siktar vi ju på!

Några MVG:n: 
Massor, men jag kan inte säga hur många. Hade bara VG och MVG, och lika många av varje, men jag minns inte hur många ämnen man hade? Färre på högskolan däremot, då var det ju så mycket annat som var kul.

Något beroende:
Japp, får jag inte mitt morgonkaffe så blir jag grinig!

Fikat idag:
Oh ja, på tidigare nämnda mandelpastej!

Nagellack:
Är så himla dålig på sånt här, lägger på ibland på mina korta naglar och känner mig fin, men sen orkar jag inte ta bort det och då ser det bara för jäkligt ut när hälften är avskavt…

Någon vän som bor i ett annat land:
Nix pix.

VEM?

Avskyr du:
Oj, det är inte många jag verkligen avskyr, men jag kan komma på tre personer åtminstone. Tänker dock inte namnge dem här.

Delar du mest minnen med:
Min man, och så min lillebror. Fast nu har nog maken gått om ändå, vi har ju bott ihop nästan lika länge som jag och min bror gjorde (!!!).

5f124-img_1548

Bäst av allt (förutom när barnen föddes) är minnena från semestrar!

Längtar du mest efter:
Min bror och hans sambo, jag hoppas de kommer hit i sommar så vi kan hitta på något roligt tillsammans!

49f27-img_2269

Stör du dig på:
Hahaha, vet inte om vi kan gå in på alla personlighetstyper…??? Men mest stör jag mig på folk som BARA gnäller eller är bittra, annars är det mest småsaker man kan störa sig på ( för guds skull kör inte 20 km UNDER hastighetsgränser och STANNA INTE INNAN RONDELLER om det inte är nån trafik!).

Gosar du med:
Helt klart barnen, massor. Allra mest med Filip nu då, för han kan ju inte protestera så mycket, och sen Lukas tror jag som verkar ha lika stort behov av gos och kel som jag har.

f57f0-img_1809

Jo men barnen älskar att gosa… Jag lovar 😉

Lagar mat:
Oftast jag – på helgerna för att jag älskar att laga mat och på vardagarna nu för att jag är hemma. Annars är det den som är hemma med barnen som lagar maten.

Diskar:
Eftersom jag oftast lagar mat så plockar maken undan och gör i ordning allt. Passar mig utmärkt!

VILKEN?

Tidning läser du:
Tidning? Ingen… Nyheter får jag via appar och framförallt nyhetsmorgon.

Buss åker du oftast:
Ingen om jag kan undvika det, hatar att åka buss. Älskar däremot att köra bil (observera köra, inte åka)!

Dag fyller du år:
1 maj, alltid ledig och ibland superfint sommarväder (och ibland snöstorm för den delen).

Årstid föredrar du:
Hmm, det här är jättesvårt, för jag älskar våren när allt blir grönt och solen ÄNTLIGEN kommer fram, jag älskar sommaren när man är ledig och åker på semester, och jag älskar hösten med sin känsla av nystart och vackra färger (och kläder). Den första ordentliga snön på vintern är också magisk, men den årstiden tappar fortast sin tjusning…

90964-tussilago

Stad är du uppväxt i:
Jönköping. Jag brukade skämmas för att jag fortsatt bo i staden jag är uppvuxen i istället för att ta mig ut ”i världen”, men jag trivs så himla bra här och det är en precis lagom stor stad att odla familj i. Dessutom händer det hela tiden mycket här, så roligt med allt som hänt i innerstaden (förutom trafiksituationen, VEM kan man skjuta på den avdelningen för att få dem att planera för trafik i stan????).

VAD?

Gör du nu:
Nu sitter jag faktiskt och kvällsskriver det här innan jag ska gå och lägga mig, eftersom Filip somnade om och det är skönt att ha ett blogginlägg förberett.

Är bra med dig?
Ja, det borde väl kanske nån annan svara på? Men jag är bra på att laga mat och gosa med mina barn. Och jag är ganska bra på att följa mitt eget hjärta i de fall jag kan reda ut vad det vill.

Är dåligt med dig?
Dåligt och dåligt, men jag får nog klassas under benämningen introvert (alltså jag får energi av att vara själv, inte med andra) vilket inte är så himla smidigt i dagens samhälle där kontakter är a och o för att ta sig någonstans. Jag har en massa andra dåliga sidor med, men den ställer nog oftast till det för mig. (tror jag???)

Vill du arbeta med:
Helst inget alls faktiskt, eller jag vill bara göra projekt och sånt med familjen, typ resa, bygga saker osv, därav lösa planer på att nån gång äga en gård. Men det är ju liksom inte ekonomiskt försvarbart i dagsläget, och det jobb jag har nu har jag väldigt roliga arbetsuppgifter på….

Är roligast just nu:
Att ta sig ut i naturen på (just nu väldigt små) utflykter med familjen, då bråkar barnen minst, maken och jag pratar bäst, och vi tankar alla energi och har det oftast jätteskönt!

0ef06-img_2322

Längtar efter sånt här med, men det blir nog enklare för varje månad med Filip!

Har du på dig nu:
Haha, just nu är det mysbrallor och en tröja, som det är till 98% nu för tiden om dagarna. Skönt!

Läser du för bok:
Läser om en hel del av mina Terry Pratchett böcker, det hör liksom sommaren till.

Längtar du efter just nu:
Semester!!! Helst runt medelhavet….

76b0c-img_1400

Från semestern i Kroatien förra sommaren. 

Ska du göra nu:
Nu ska jag gå och lägga mig och sätta det här inlägget på tid tills i morgon. Hoppas natten blir lugn så det blir en och inte två nattmatningar!

*Jag har nämnt det förut, jag är barnsligt förtjust i listor, försöker hålla mig i skinnet men ibland bara måste man ju!

Fira eller inte fira?

Det finns en sak jag börjat fundera (och störa mig) på, och det är att jag är så himla dålig på att fira ordentligt. Födelsedagar, högtider och annat man brukar fira toner jag liksom ner, vilket jag inte direkt funderat närmare på innan, men det är ju så jäkla dumt?

Jag menar, vardag är det ju jämt och visserligen tycker jag att jag åtminstone försöker ta tillvara de dagarna, men det är ju ett stort slöseri att inte fira det som går att fira. Jag känner mig dessutom som en dålig förälder som inte ger mina barn några traditioner, liksom varför?

Ibland, eller kanske ofta, är det för att jag är bekväm, varför gå och titta på en påskeld i fem plusgrader och duggregn? Massa folk och dessutom svinkallt, ungarna är uppe för sent och blir därmed en pest dagen efter, men ändå, de får ju inga traditioner???

IMG_4074

Vardagar och helger firar vi nästan bättre, eller vi hittar snarare på saker då. Här är från när vi var i Gränna och testade glass.

Ta nationaldagen idag tex, just nu hade jag nog stannat hemma med min mjölkstockning ändå (har gått över ont-i-hela-kroppen-fasen och in i nån slags kallsvettningar) men i ärlighetens namn tror jag inte vi hade firat direkt ändå. För övrigt, hur firar man just nationaldagen? Födelsedagar likadant, vi firar ju barnens men är dåliga på att fira våra egna (maken är bättre på att fira mig än jag honom ska tilläggas), jag vet egentligen inte riktigt varför.

Det här är något jag redan nu känner att jag liksom ångrar, att vi inte firar ordentligt och att vi inte ger barnen traditioner, så nu ska jag försöka skärpa mig och FIRA MERA!

Hur gör du, firar ni mycket, inte alls eller nåt där emellan?

IMG_4073

Jag vill ju gärna ge barnen en känsla av att de, vi och en massa andra saker är värda att fira!

Reflektioner

En av de bästa sakerna med att ha en blogg (sedan snart 7 år faktiskt!) är att man kan gå tillbaka och läsa vad man gjorde, tyckte och tänkte tex samma månad fast för flera år sedan. Jag spenderade en stund häromdagen med att läsa igenom lite gamla inlägg, det är jätteroligt att se hur man tänkte när de andra barnen var små och så. Insåg också att jag skriver mycket mindre privat nu för tiden, det känns som jag har svårare att dela med mig av mig själv förutom till de allra närmaste. Däremot har jag mycket mer bilder nu, det kan jag sakna i de gamla inläggen för det hade varit kul att se nu.

Nu för tiden har jag ju väldigt mycket mer besökare med, men de flesta är faktiskt ute efter mina recept, vilket känns väldigt roligt – de besökarna kommer oftast via MyTaste där jag just idag ligger på plats 18 (!!!).

En personlig insikt jag fått nu i dagarna är att jag, så länge jag bara är hemma här med familjen, inte har ett dugg dumma tankar om min kropp. Här hemma känner jag mig fin som jag är och det hinns inte med så mycket mer än att bara vara tacksam att kroppen funkar bra. Det är en sak jag önskar att jag kunde ta med mig när jag börjar jobba sen, men vi får väl se…

Samtidigt saknar jag så vansinnigt mycket att vara stark och ”lätt”, nu känner jag mig svag och tung, så även om jag inte har ”ont” av mitt utseende så längtar jag väldigt mycket efter att få tillbaka min starka kropp. Den senaste veckan har det inte blivit någon styrketräning utan bara promenader, vilket känns i ryggen. Det har liksom inte funkat med Filip, och nu i helgen när jag tänkte komma iväg så fick jag ju mjölkstockning och då vill jag inte göra det värre med träning. Dumt dumt… Mitt mål och förhoppning denna veckan är att kunna komma iväg på ett pass yoga på torsdag, och åtminstone 1-2 pass styrketräning. Men det är en låååååång väg jag har att ta mig och det känns lite tungt helt enkelt. Eller mycket tungt, rättare sagt, jag vet hur mycket jag får kämpa för att komma i form – att ”bara” hålla den är ju liiiite lättare sen.

IMG_3937

Om några år kommer jag nog titta tillbaka på den här tiden, med en liten bebis igen, och säkert både sakna en del och vara lättad att andra faser är över. Hej på mig, i framtiden!

Annars försvinner dagarna iväg snabbt tycker jag, bäst är när maken är ledig och det inte är någon skola utan man har hela dagarna tillsammans, hela familjen – även om man i vissa lägen känner att det är skönt att vara själv med den här lille fisen med. Han är väldigt rolig nu, Filip, det händer så mycket och ingen dag är den andra lik – därav blir det svårt att planera in träning tex. Som igår, då sov han bara 2×15 minuter men var ändå väldigt go hela dagen, men det går ju inte få något gjort direkt, jämför med för någon dag sedan då han sov 5 (!!!) timmar mitt på dagen. Svårt att veta helt enkelt!

Träningsreflektioner

Jag har ju smugit igång lite lugnt med träningen nu i en dryg vecka – några förmiddagar när Filip sovit bra så jag kunnat komma iväg och hem innan det är dags att hämta Lukas. Just den här veckan ligger än så länge lite halvdant till med BVC- och optikerbesök, för att inte tala om måndagens katastrofdag, men jag har ändå hunnit göra lite reflektioner.

  1. Jag har absolut inget gratis den här gången heller när det gäller viktnedgång efter graviditet, trots träning under graviditeten och näst intill full amning. Ämnesomsättningen går ju ner när man ammar, och är man dessutom jättetrött så lagrar ju kroppen på sig allt den kan i fettväg, samt ser till att man alltid är vrålsugen på just onyttigheter med. Jag kommer helt enkelt få kämpa järnet, igen, för att nå min vanliga vikt. MEN – jag har bestämt att avvakta lite med det eftersom jag dels fortfarande ammar, är rätt trött och man kan ju inte få till allt på en gång så nu börjar jag med att försöka få rutin på träningen först.
  2. Jag HAR däremot nytta rent styrkemässigt av att jag tränade under graviditeten, förutom de första veckornas rygg- och axelonda när man satt och ammade konstant så känns ryggen nu ganska hyfsad, och även bålstyrkan är mycket bättre än vad jag hade vågat hoppats, det är ändå bara 7½ vecka sedan jag gjorde kejsarsnitt. Skitbra!
  3. Mina benmuskler har däremot försvunnit ganska mycket, pga åderbråck så blev det inte så mycket av vare sig promenader eller benträning under andra halvan av graviditeten.
  4. Att mina benmuskler minskat kombinerat med att jag nu börjar träna med lättare vikter verkar göra att jag har mycket lättare för att ”hitta” sätesmusklerna? När inte lårmuskeln tar över rörelsen verkar faktiskt baksidan, dvs rumpan, ha lättare för att aktiveras. Det HÄR ska jag absolut jobba vidare med, rumpan får ju gärna sitta där den sitter istället för att bli platt och sjunka ner som den lätt gör när man är gravid – WIN!
  5. Jag har INGET flås kvar. Körde en enkel och kortare form av cirkelfys eller mini-HIIT häromdagen på gymmet och jädrans vad dålig kondis jag har.
  6. Eftersom inte Filip är nåt vidare förtjust i IMG_6870promenader – kombinerat med lite halvdant väder – så har jag kommit ut på mycket mindre sådana än jag vill. Saknar lite vardagsmotion, frisk luft och att bara komma ut lite, även om det blir en promenad för att hämta Lukas varje dag.
  7. Jag måste sätta ihop ett träningsprogram för mig, än så länge har det blivit lite för sporadiskt och oplanerat – när man nu har begränsat med tid är det bättre att ha struktur och övningar uppsatta innan man kommer till gymmet. Måste bara ta mig tid till att sätta ihop nåt som kan passa mina nuvarande förutsättningar.

Oj vad mycket det blev visst. Haha, det blir ju lätt så när man går hemma och bär på bebis eller ammar mycket, man får mycket tid över att tänka, även om det sällan är sammanhängande. Det var ju ändå därför jag började blogga för nästan 7 år sedan när jag var hemma med Lukas på föräldraledighet!

IMG_6886

Dag som natt

Alltså herregud vilken dag det var igår…. Ni kunde ju läsa om hur natten var, och dagen blev inte ett dugg bättre. Normalt sett sover ju Filip minst 2-3 timmar runt lunch, men igår sov han nästan inte alls – med ett humör därefter med såklart. Vet inte om det bara beror på förkylningen och den täppta näsan han verkar dras med just nu, magknip eller ett utvecklingssprång, men i vilket fall hade han minst sagt ingen bra dag.

IMG_7145

Men jomen visst, mellan allt gnäll och superkorta sovstunder så var han även så här charmig. 

Jag testade allt, vagn, babyskydd och sele, det mesta han sov var i selen i sisådär 20 minuter, men bara när jag gick runt och dammsög samtidigt. Skönt för honom men jobbigt för mig, som var aptrött. Dessutom gick hela dagen i samma stil som natten, jag spillde ut saker, ersättningen droppade över halva golvet och vi bytte otaliga bajsblöjor… Som TUR var så sov han jättebra i natt när han väl somnade, annars hade den här dagen också varit katastrof. Just nu sover han gott – men oroligt – efter att ha varit nere på makens jobb en sväng, jag har nämligen varit på linsprovning hos en optiker.

Jag är lite närsynt, med ett brytningsfel, så jag ”behöver” (inte enligt gränserna för körkort mm däremot) ha glasögon tex när jag kör bil eller kollar TV och så, men ibland känner jag att det vore gött att se lika bra utan glasögonen – därav optikerbesöket idag. Det gick bra, lite ovant och jag känner att det är något på ögat, men så länge inte linsen halkar snett så ser jag ju jättebra 🙂

Nu ska jag strax gå och hämta Lukas som är med på fritidshemmens dag på skolan, fast fortsätter det hagla/snöa så här så tar jag nog banne mig bilen bort…Vad är det här för skitväder till att vara Maj va? Må ni slippa vara ute i det här vädret, och håll tummarna för att Filip känner sig lite mer som vanligt idag…