Fräknar och ogräs

Känner mig ovanligt långt ifrån alla sociala medier just nu? Det är så skönt att koppla ner, fokusera på det man gör och bara befinna sig i nuet en stund. Eller ja, det ska tilläggas att mycket av min skärmfria tid kommer sig av det fantastiska vädret, det har helt enkelt känns helt ointressant att göra något annat än att vara ute och greja. Lite fräknar har allt tittat fram med.

Penséer på altanen…
…och en massa snödroppar på kullen bakom huset!!! ♥️

Det har varit en lite sådär halvdan helg när det gäller allt utom det härliga vädret, sådär som det kan bli ibland – men jag väljer att låta det fantastiska vädret spela huvudrollen ändå tror jag. Så underbart att kunna gå runt i bara tröja och greja, här ute har det varit rätt ordentligt mycket varmare än inne i stan kunde jag konstatera när jag var och handlade mat. Jag har mest fokuserat på att gräva i trädgårdslandet – gräva bort gamla revande jordgubbsplantor, näva (suck så mycket näva) blandat med tistlar och ogräs. Det är en bit av landet som ändå känns ganska tydligt att den kommer bli / en gång har varit grönsaksland, och då har jag behövt göra i ordning gångar och gräva bort det som inte ska vara kvar. Så skönt jobb!

Det ligger en hög med träflis kvar från förra ägarna, tacksamt nu när jag kan fylla på i gångarna. Bara ovant långt att gå ända bort bakom stallet och sen tillbaka igen, det är sån skillnad mot en villaträdgård ändå! Gick från det här:

Till det här ( i nästan hela grönsakslandet) :

Sen har vi flyttat kycklingarna från garaget där de började bli trångbodda till hönshuset. Gränsfall kallt, men de har värmelampa, gott om strö på golvet och är ju en hel hög som kan kura ihop sig. De är tyvärr väldigt skygga än, blir lite lättare nu när man kan komma från sidan snarare än ovanifrån – det är ju såklart en instinkt i dem att fly från faror ovanifrån.

De kommer inte få gå ut än, det är lite för kallt och de är lite små. Vi ska dessutom näta tak över hönsgården – just nu är det öppet och eftersom vi dagligen ser två stora rovfåglar här över så kommer det inte funka. Har ambitionen att få igång en djupströbädd till hönsen för övrigt, hoppas det blir bra! Man börjar kunna ana nu vilka som blir tuppar, de börjar få större kammar och växer lite mer, likt den ljusgrå här ovan i bild. Kan iofs ha fel, höns är lite luriga, men jag gissar på att det blir en tupp.

Här är jag oövervinnerlig!

Den här gården – vår gård – är verkligen min fristad. Min fristad från att känna mig osäker eller att jag inte passar in, för här, här känner jag mig så väldigt kapabel. Trots att det är en massa saker som jag inte vet något om – ännu – så känner jag mig här nästan oövervinnerlig i min övertygelse om att vi fixar det. Vi har verktyg och redskap vi behöver, det finns lite material för småfix på gården och i stallet och det vi inte vet – det tar vi reda på. Och när man kanske känner sig lite svag och dålig på andra plan i livet så blir kontrasten enorm och det är en del av kärleken jag har till det här stället.

I går byggde jag en lite större ”bur” till kycklingarna av sånt vi hade liggande, de kommer ju bo inne på Filips rum tills de blir runt 6 veckor. Superenkel konstruktion, men kommer funka utmärkt i dessa veckor. Sen var vi ute och lagade elstängslet runt hela gården, och så drog jag bort lite träd jag fällde för ett tag sedan med motorsågen. Visserligen gav jag motorsågen till maken i födelsedagspresent, men jag tror det är till 90% jag som använt den – för det var ju hur kul som helst!

I dag ska vi få till matningen till elstängslet med ett elaggregat som ska kopplas in och så ska vi slå ner jordspett för jordning. Inget av det här har vi ju (såklart) gjort innan, men tillsammans så listar vi ut hur vi ska göra och så kör man bara på, det är en sån fantastisk befriande känsla!

Någon mer som känner sig både kapabel och extremt hemmastadd här så är det Filip. När vi var ute och fixade igår så knatade han runt här själv och donade och höll på – vet inte exakt vad det var han gjorde för jag ville inte störa, men han bar saker fram och tillbaka till lekstugan, stallet och kullen, pratade för sig själv och liksom bara *grejade*. Blir så otroligt glad och alldeles varm i kroppen när jag ser hur hemmastadd han är här, han är liksom en ”bondpojk” i själ och hjärta och har varit det sedan födseln – bara att han inte haft en gård att vara det på innan. Han tar hand om ”sina” små kycklingar med stor omsorg och det går inte låna ut leksaksverktyg till honom – nej en riktig skruvdragare och hammare ska det vara, annars kan han ju inte bygga!

Nytt liv till gården

Efter att ha messat och pratat med säkert 15 olika uppfödare för att hitta friska hönor (utan kvalster) utan att bli TOTALT ruinerade så blev till sist beslutet att köpa ett stort gäng dygnsgamla kycklingar av en uppfödare inte alls långt från vår gård. Hade hade två raser att erbjuda – Silverudds blå och Creme legbar, och vi valde silverudds blå. Tänker att vi ska ha ungefär 8 hönor och 1-2 tuppar, men eftersom det är MINST hälften av alla kycklingar som blev tuppar så köpte jag 16 stycken. Eller ja, jag fick med ett litet gäng på köpet, ifall någon av dem inte klarar sig, så nu har vi hela TJUGOEN dygnsgamla kycklingar här!

Det är för kallt för att de ska kunna bo i hönshuset än, det kan vara lagom att flytta ut när de är bortåt 6 veckor och det dessutom hunnit bli lite varmare ute, så just nu bor de i en stor plastlåda (utan lock såklart) i Filips rum. Inom en vecka kommer vi behöva ha på ett kompostgaller eller liknande upptill, kycklingar kan förvånansvärt tidigt hopp”flyga” ganska högt. När de blir lite större så får vi dela av en del av Filips rum där de kan vara – vi lägger den OSB skivan under som blev över och sen får man ha strö på något sätt (utan att det skvätter ut? Tål att tänkas på).

De är så sjukt små!

Nala är mycket konfunderad här hemma, jag kan inte bedöma om hon tror att det är en massa små pipande valpar, pipleksaker eller nåt att äta. Hon får nosa på dem så mycket hon vill när jag håller dem skyddade i handen, min förhoppning är att både hund och kycklingar ska vänja sig vid varandra, det skulle verkligen underlätta. Jag stänger givetvis så hon inte kommer åt dem själv. Nala är i alla fall väldigt orolig här hemma, går runt och piper och vill helst ligga och kolla på kycklingarna hela tiden, men det lugnar sig kanske om ett tag. Har nån bra tips på att få hund att ta hand om kycklingar så säg till!

Alltså vad ÄR det här för nånting?!?

I vilket fall, Silverudds blå börjar som de flesta hönor lägga ägg när de är runt 16 veckor, vilket då blir i början av juni typ. Det är lite roligt, för den här rasen lägger gröna ägg! De blir också lite större än våra dvärgkochin, men är ändå en väldigt nätt ras som ska vara vänlig och sällskaplig – känns som ett bra val. Lovar en massa söta bilder på dem framöver, nu blev det bara de jag hunnit ta med mobilen under dagen.

Tre olika färger har de, grå/blå, vita och svarta. Nån kallas oxå spättad tror jag?

Renovering av hönshuset

Hönshuset som står här på gården är nog från långt tillbaka – även om vårt hus byggdes 1989 så rev man ju då ett gammalt boningshus, och jag tror att hönshuset är sedan det första boningshuset – men eventuellt påbyggt. Det är rimlig storlek på, huvuddelen där man har hönsen är ungefär 2,5×2,5 meter, men sen är det ungefär lika mycket till där man kan utöka ytan och där det finns kycklingburar och fler värpreden. Det hönshuset vi byggde och hade i vår villaträdgård var ju i toppskick, isolerat och målat invändigt, men det hade vi liksom vare sig ork, lust eller pengar till just nu (skivmaterial är asdyrt just nu, även om man väljer OSB som är billigast möjligt).

I vilket fall, från början såg det ut så här invändigt (hönshuset har använts av förra ägarna fram till de flyttade så det har ändå varit funktionellt):

Det funkar, men som ni ser så har det gått extremt år åt stockarna. Med höns är det egentligen så att man vill ha en helt slät, helst målad yta, där inte kvalster och ohyra kan gömma sig. Nu kände vi att det skulle bli en större insats och peng än vad vi orkade med just nu, men vi har gjort en kompromiss och hönshuset ser numer ut så här:

Ändå lite skillnad från förra 🙂 Först borstade vi rent väggar och golv så gott vi kunde. Därpå slog vi på OSB-skivor i ”hönshöjd” där det var mest åtgånget, och så har vi plockat ner och återmonterat sittpinnarna (lite längre ner, ifall vi får tag i dvärghöns). Vi har fyllt golvytan med färsk spån, torkat av fönstren och så byggt lite mindre värpreden.

Värpredena är en gammal Bestå-hylla där vi slagit på en bräda i framkant, fyllt med halm och så satt en gren där de kan mellanlanda. Jag bytte även ut reglarna de haft som sittpinnar tidigare mot två rejäla grenar – det är mer skonsamt mot hönsfötter. Gallret under sittpinnarna är så de inte ska sitta där och sova, det är ju där deras bajs hamnar (de bajsar mest när de sitter på sina pinnar) och det måste vara lätt att borsta/skrapa rent. Den lösningen satt i hönshuset och kändes bra, så den använder vi igen. Det sitter även belysning med timer samt – HALLELUJAH – en timerstyrning på luckan till hönshuset vilket gör att den öppnas och stängs automatiskt. Svinbra, för det är lätt att glömma, och här är det bara ett tunt nät vilket gör att det är lätt att rovdjur tar sig igenom på natten och tar hönorna om de inte är säkert instängda i sitt hus.

Nu ska vi bara få tag i höns – det borde ju vara enkelt eller hur? Men nej…. Hade en hel färdig flock med dvärgkochin jag tänkte ta, men de har benkvalster fick jag reda på nu, och det vill jag ju inte ha med in såklart. Har fått kontakt med några fler uppfödare, men nästan alla är MINST 1,5 h bilväg bort – enkel resa – och det känns lite osmidigt just nu. Till slut har jag några alternativ som förhoppningsvis finns på närmre håll, men det är lite oklart vad jag kan få för ras då. Jag vill främst ha en sällskaplig, snäll ras, och så ska de lägga bra med ägg och helst inte ha några direkt sjukdomar. Finns iofs mycket att välja på – men som sagt mycket svårare att få tag på än man kan tro!

Förutom att fixa hönshus och gård så har grabbarna hjälpt till att kvista av och elda allt ris vi fått ihop – sånt som blåst ner i stormen och sånt som varit dött sedan länge. Det var riktigt roligt, tyckte alla, och vi passade på att grilla lite marshmallows i brasan med!

Fjäderfäfunderingar

Alltså, det händer något här. Hela jag liksom bubblar med massor av saker jag vill göra (hurra att lusten att göra saker är tillbaka!), mestadels kopplat till att det TYP snart är vår. Eller ja alltså, det är i alla fall inte längre bort än att man kan börja fundera på sånt man vill göra när det är dags. För det är just det det handlar om – en massa saker jag VILL göra bara för jag tycker det är roligt, det finns några saker som står på måste-listan för året men de är inte så många. Och nej, jag kommer inte göra ALLT jag drömmer om, inte just nu och på en gång, bara så vi har det klart för oss.

Just nu drömmer jag som jag tidigare nämnt om ett tunnelväxthus, om vårens sådder och planteringar och nyfikna funderingar på vad det är vi faktiskt HAR i trädgården. Har tex hittat flera, relativt nyplanterade träd som jag inte riktigt vet vad det är. ETT hade kvar lappen, det var körsbär, men jag hoppas på åtminstone 3 äppelträd (varav 1 ska flyttas för det står och håller på och välta i kökslandet). Just i dag tänkte jag skriva om något annat däremot, nämligen höns. Vi gav ju bort våra höns för att vi var tvungna att göra om vårt hönshus i gamla huset, ungefär 3 veckor innan vi hittade det som nu är vår gård. Lite otur, men vi hade nästan inte kunnat flytta med dem ändå, för hönshuset behöver en viss upprustning. Det är ett gammalt hönshus, byggt med timmerstockar, där hönsen (och annat) ätit upp nästan hela insidan av stockarna. Då finns det mängder med ställen där kvalster kan sätta sig och sedan kalasa på de stackars hönorna, så nu behöver vi sätta någon slags skiva på insidan, jag tänker mig formplyfa.

När vi väl fixat till hönshuset lite så vill vi nog gärna ha åtminstone 2 olika raser. Dvärgkochin hade vi ju tidigare och de är väldigt tama och lägger vettigt med ägg, så det får gärna bli några sådana. Sen finns det någon svensk lantrashöna i dvärgformat med som jag är sugen på, och kanske även någon mer ras – maken är sugen på en Lohman, den är en mer äggläggande hybrid. Nu kan vi ju även ha tupp – även om hönshuset ligger väldigt nära huset. Tänker att en tupp av dvärgraserna KANSKE inte låter lika högt… (försöker i alla fall övertyga mig själv om det). Barnen har velat ha tupp jättelänge, det måste såklart vara en ”snäll” tupp, mest för att få möjlighet att få egna kycklingar tror jag. Samtidigt innebär ju DET i så fall att vi även måste lära oss att ta hand om ungtuppar (alltså typ avliva och göra mat av), för att vi ska kunna ta ordentligt ansvar.

Beda, en av de tamaste hönorna vi haft.

Ni ser, jag har inte helt funderat klart på detta men det ÄR en rolig sak att planera inför!

En ganska träffande bild av ett äktenskap ändå…

Här sitter jag i min säng. Bredvid mig ligger en stackars febrig Filip – troligen en reaktion efter vattkopps-vaccin som han fick förra fredagen, de varnade för att det han kunde bli dålig efter ungefär en vecka. Hade dock inte riktigt räknat med hur dålig, och hur fort det kom, för på ett par timmar gick han från helt pigg till runt 39 graders feber och ont hela kroppen. Febern är nästan lika hög än, trots både alvedon och Ipren i kombo, men liknar den här reaktionen såna man kan få av ”vanliga” vaccin bör det inte hänga i superlänge.

En halv isglass ärr det enda han fått i sig sedan frukost…

Hade väl inte exakt tänkt mig vår bröllopsdagsmiddag delad där en sitter med en ledsen Filip och en kastar i sig grillade hamburgare innan vi byts av, men på ett sätt så är väl det med lite talande för de 16 år vi varit gifta. Man kan planera och hoppas, men i slutänden kommer ju såklart barnen först när de behöver det, och vi vuxna försöker underlätta för varandra så gott vi kan. Det är väl just det som är ”hemligheten” kanske, att man kan anpassa sig till vad som krävs och att vi båda ser till att den andre har det bra – då har man det ju alltid så bra man kan ha det!

Förutom det här lite snöpliga slutet på dagen, så har det ändå varit en fantastisk dag, främst för att det bara hux flux kändes som sommar. Vi har alla varit ute heeela dagen i trädgården och grejat lite, nu hettar det lite om axlarna och jag har ett gäng nya fräknar.

Fröken valp har oxå trivts ute idag, så pass bra att hon somnade lite i soffan på altanen

Vi är förresten lite färre i familjen med, från i dag. Vi har pratat ett litet tag om vi skulle göra oss av med hönorna – dels för att underlätta vardagen en gnutta men kanske mest för att det blir enklare att ha ute Nala i trädgården (och de stackars hönorna ska ju inte gå i en liten hönsgård hela tiden bara). Det dök upp ett bra tillfälle när en tjej på Facebook frågade efter tama kycklingar eller höns, så nu har de fått ett nytt hem hos en familj (som redan hade höns och tupp, men inte så tama).

Lev väl, Agda

Det är lite tyst utan dem kucklandes i trädgården, men om vi nån gång hamnar mer på landet så kommer vi nog skaffa både höns och tupp igen.

Hopp och förtvivlan

Nä, nu tänkte jag berätta lite om den ena saken som har hänt den senaste tiden. Det som började som en så otroligt glad och oväntad nyhet men som sen blev en härlig tegelvägg att slå sitt huvud mot…

Jag kommer vara lite vag med vissa detaljer, det får ni leva med och förhoppningsvis om vi kommer någonvart så kommer jag kunna berätta mer framöver.

Nåväl, jag fick tips om ett ställe man kunde skicka in ansökan om att köpa mark på, som jag otroligt nog missat. Har nog försökt och letat överallt annars vad jag vet om, men detta hade jag missat i vilket fall. Skickade trött in en ansökan med ungefär noll förhoppning eftersom vi inte haft typ NÅN framgång i frågan – och blev gravt chockad när jag ungefär 5 minuter senare fick ett svar med att ”hej, vi har en tomt på 2,6 ha som nog kan passa er”. Blev så galet förvånad och nästan misstrogen.

Tomten består i princip bara av en liten åker mitt i skogen, där det skulle passa oss perfekt att bo. Vi åkte ut och kollade och hoppade runt lite i snön för att lyssna efter vägljud och försöka föreställa oss platsen utan snö, sen meddelade jag att vi är intresserade men behöver rodda lite i frågan om man får bygga hus där. För att få besked om det gör man en förhandsanmälan, men eftersom jag hade för mig att jag hört att det kan vara jäkligt svårt att få bygga på åkermark så skickade jag en fråga till en kontakt på kommunen. Och det var typ ett blankt nej… Från lycka till hopplöshet på ungefär 1,5 millisekunder.

Precis rakt fram här skulle jag vilja placera ett hus, men där är åkermark. Ute till vänster är det sten och minigranar, det räknas inte som skog utan där kan vi EVENTUELLT få sätta ett hus. Men sen då?

Nu KAN vi få stycka tomten lite annorlunda, så vi får med lite stenig skog precis intill där vi nog skulle kunna bygga själva huset (om vi har tur och de känner för att godkänna en förhandsanmälan), men då kände jag att jag måste reda ut en sak först – vad får vi egentligen göra med åkermarken? Jag vill ju anlägga trädgård och växthus, odla lite, ha höns och nån bikupa och kanske någon gång längre fram lite får eller grisar. Men hur är det, får jag inte göra något av det? Måste jag bara använda åkermarken ”traditionellt”? I så fall har vi ju ingen nytta eller glädje av att köpa marken alls… Så jävla tungrott och motigt…

Tänk, då skulle vi ha möjlighet att ha en tupp till hönorna – och med tiden få egna kycklingar och fler höns…

Har i alla fall skickat in just den frågan till länsstyrelsen som verkar vara de som avgör sådant, så får vi väl se. Får jag använda marken som jag vill så kommer vi försöka skriva ihop en bra förhandsanmälan (som mycket väl kan bli avslagen och då är vi på noll och intet igen), men annars kan vi ju inte köpa den här marken.

Så, någon form av litet envist hopp ligger ändå inne i bröstet på mig, men det är en stor, tung klump av hopplöshet när det gäller att få tillstånd från myndigheter och annat som inte direkt underlättar. Kommunen skrev till och med som avslut ”men vi ser gärna att man bebygger landsbyggden” – vilket bara är frustrerande för HUR SKA MAN GÖRA DET DÅ!?! Vi hade ju nästan gett upp tankarna på att kunna flytta till landet, men så kommer då ändå helt plötsligt en sån möjlighet och då väcks allt hopp igen – bara för att liksom falla pladask…

Så, nu vet ni en av de två positiva (typ) sakerna som jag skrev om förra helgen. Kikar ni in här under lördag eftermiddag så lovar jag att ni ska få läsa om den andra!

PS, har någon tips eller kunskap om saken så snälla skicka den till mig!

Gullan och Hilda

Som jag nämnde i går så plockade vi upp något på vägen från Malmö och hem – nämligen två stycken hönskycklingar vid Alvesta. Väldigt söta, och en sisådär 8-10 veckor gamla – inte alls så stora som jag trodde. De är typ omöjliga att fota eftersom de är sjukt snabba, men här är två bilder åtminstone:

Den lite mindre är Gullan, den andra är Hilda.

Det är alltid lite bökigt att introducera kycklingar till en flock höns upplever jag, det är lätt att de stora hönorna hackar (alltför) mycket på de små, men den här gången blev det liiiite annorlunda. Vi hade delat av hönshuset med kompostgaller, så det stora kunde inte gå in till de små, men det visade sig att de små kunde gå igenom gallret som de ville. Vi var därför många som blev ytterst förvånade av att hitta en av de små kycklingarna uppflugen på en av hönornas sittpinnar – vilket även de andra hönorna var, för de trängdes i en klump intill ett hörn av en sittpinne och såg både förnärmade och förvånade ut över att denna kaxiga lilla kyckling bara tagit plats hos dem!

Måste bara nämna på en helt annan notis att jag åkte ut själv i skogen i dag och letade lite svamp, fick faktisk ihop nog för fyra mackor. Kom dock tillbaka dygnsur, så nu ska jag ställa mig i en lååååång varm dusch…

Som en äggsjuk höna

Ibland blir vissa begrepp så väldigt tydliga. Som uttrycket ”går runt som en äggsjuk höna” – i helgen när solen tittade fram så vågade sig hönorna ut i snön för en gångs skull. Eller ja, anledningen verkade vara att Agda inte ville lägga sig och ruva i hönshuset helt plötsligt utan skulle till sin vanliga plats (min blomlåda på altanen, där jag INTE vill ha henne). Men där var det snö, så väl där ville hon inte alls ruva där, så jag fick lyfta ut henne från altanen ett gäng gånger (de är inte jättesmarta). Tänkte att om jag gör ett värprede i det soligaste och varmaste läge jag kunde hitta så vill hon kanske ligga där istället, så det fick bli en stor blomkruka med lite halm i sig – och där passade det visst den lilla damen att ruva!

De är himla speciella, men det är också det som gör det mysigt, även om man inte ALLTID har tid att springa runt med förvirrade hönor… 🙂

Frost

Vi hade så olika reaktion på morgonens minusgrader, jag och min man. Han, som jobbar idag, sprang ut i garaget och satte på vinterdäck för att inte återuppleva förra vintern när vi inte kom upp för backen. Själv sprang jag ut med kameran och försökte fånga alla vackra färger och mönster. Håll till godo 🙂

IMG_5498

Våra gamla hönor är lite tveksamt inställda till frost, för att inte tala om snö sen. 

IMG_5495

De nya verkar däremot inte ha några betänkligheter. Här är Flora, hon är ju en dvärgkochin som våra gamla höns. 

IMG_5490

Här har vi Doris, vår faverolle. 

Ute i landen står fortfarande mina sommardahlior kvar, men det är nog dags att slänga dem efter den här köldknäppen. Måste hinna trycka ner lite lökar i landet med känner jag.

IMG_5489

IMG_5484

Bladen på vår nya aroniahäck lyser verkligen röda, makalöst vackert!

IMG_5483

Och min favorit, en japansk blodlönn av dvärgvariant. 

Nu har jag gått en kort promenad med Filip som ligger i vagnen och sover. Hoppas på en lite längre lur idag, skulle behöva städa, men är även rätt sugen på att hinna skriva lite på boken…. Har dock redan insett att det kräver att man verkligen har en stund ostört, annars blir texten helt osammanhängande och upphackad.