Varje dag när jag hämtat Filip efter jobbet så går vi ett varv i trädgården nu. Eller ja, han vill ju alltid vara ute i trädgården och får mest bäras in skrikande, men JAG gillar att gå där nu. Än så länge är det rätt smygande framsteg måste jag säga, men det har nästan alltid hänt NÅT – några knoppar börjar ta sig upp ur jorden, några nya tomater börjar ta form, lite små tecken på att sommaren är på g.
Igår när jag kom hem var det däremot EN stor sak som stack ut, och det var en av mina jättevallmo som slagit ut! Den är större än båda mina kupade händer ihop, och sjukt maffig.
Tar det lite fart här i veckan så ska jag gå en runda och fota till helgen, men jag tycker det går så låååångsamt fram. Inte bara jag som är otålig heller tror jag, det har varit en väldigt långsam och kall vår ju.
Har lite skrivkramp känner jag, älskar ju att skriva här men just nu känns det som det står helt still i huvudet. Vet att det nästan inte är någon ide att fråga, men OM någon vill veta mer om något, så säg bara till! Nu ska jag sätta mig och kolla nån serie och ladda mentalt inför morgondagens lektions i Byggfysik. Åh förresten, fick svar på tentan vi hade förra veckan, hade visst alla rätt och fick därmed ett VG (högsta betyg). Kändes rätt gott ändå 🙂
Vi får väl se vad det här inlägget tar vägen, känner inte att jag har nåt att säga men ändå ett behov av att skriva av mig… Det får väl bli det som dyker upp, helt enkelt. Det är för övrigt extremt sällan jag redigerar mina inlägg, jag skriver det jag känner för stunden och så får det vara bra med det, även om jag ibland tidsinställer inlägg däremot.
Har känt mig lite smådeppig ett tag, egentligen omotiverat antar jag. Är trött med och ser väldigt mycket fram emot att få vara långledig nu. Hela familjen kommer vara lediga torsdag – måndag eftersom barnen både har klämdag och planeringsdagar i skolan och på dagis, så vi har lyxmat till det med att ta ledigt allihop.
Till helgen ska vi ju också ut på vår ”glamping” i Ösjönäs, och det ska bli väldigt… tja, kul kanske blir fel ord, men intressant kan nog stämma lite bättre. Det kommer nog bli antingen jättebra eller jättedåligt i alla fall, det kommer nog inte vara så där mellanbra om jag får gissa. Vädret blir ju lite varierat, men förhoppningsvis får vi åtminstone övervägande någorlunda vettigt väder. Vi har lagt till kanothyra med, så har vi möjlighet att paddla runt lite om det nu funkar med Filip vill säga, det kan ju hända att han bara försöker slänga sig rakt ut…
Bild från osjonas.se
Är för övrigt så makalöst disträ nu med, kan tappa bort en mening mitt i och går mellan oavslutade uppgifter med guldfiskminne, speciellt hemma känner jag. Det låter ju som det skulle kunna vara stress, men jag känner mig inte stressad alls, så det är nog bara tröttheten ändå.
Bäst just nu är det sköna gänget med kollegor jag har på jobbet faktiskt, det blir en hel del skratt och små utflippade diskussioner. Nästa fredag ska vi ta oss ut och göra Escapehouse, vi är ju ett litet gäng som ändå alltid sitter tillsammans i samma kontorsrum, så det känns inte som det gör någon skillnad om vi är instängda i ett aktivitetsrum i stället liksom. Det är ju lite som jobbet förresten, det gäller att ta sig ut i rätt tid 😉
Kan vi för övrigt bara hoppas på att det blir varmare väder nästa vecka, som det än så länge ser ut som det ska bli? Jag är så himla trött på den här kalla våren, allt växer långsamt (eller dör) och jag längtar efter lite altanhäng och att inte behöva ha både tjocktröja och jacka på ute.
Se där ja, jag visste väl att det fanns lite babbel som ville ut, även om det mest blir de strötankar som hoppar upp i huvudet. Vad ska du göra långhelgen som kommer? Eller jobbar du klämdagen och kör på som en vanlig helg kanske?
Alltså, livet rullar ju på här som överallt annars, och Covid19 är ju numer en ständig aktualitet. Ändå tycker jag att det kommer över en som i vågor, hur man själv och saker runt en påverkas.
Jag tänker att man (=jag) måste hitta ett bra sätt att liksom leva i det här nya, utan att hela tiden gå och liksom vänta på att det ska ”gå över”. Tänker att det nog kommer vara ungefär samma förutsättningar hela året som det är just nu? Samtidigt kan jag inte påstå att mitt (eller vårt) liv är SÅ påverkat när jag ska försöka sätta ord på det, samtidigt som ALLT känns påverkat samtidigt?
Vi jobbar ju på som vanligt ungefär, med skillnaden att maken jobbar hemifrån. Barnen går i skola, dagis och fritids (förutom äldsta som går varannan dag i skolan och har distansundervisning varannan dag). Deras scouter pågår som vanligt, fast utomhus och utan stora samlingar. Min och äldstas träning är till stor del inställd så vi tränar själva på gym ungefär 2 dagar i veckan, där det absolut inte är någon trängsel. Jag inser att vi har himla tur som båda har fullt upp på jobbet (än så länge), ingen är sjuk och ingen är vare sig permitterad eller varslad, även om en mild oro ändå finns där eftersom uppenbarligen allt kan vända om utan förvarning.
Men det är ju det här med att träffas och umgås som blir knepigt dagligdags. Det som oroar mig mest är att smitta nån (fast man inte är sjuk själv) som i sin tur kan bli riktigt sjuk, såklart.
Sen var det ju det här med semestern. Vi lär väl inte kunna bila till Tyskland kan jag inte tänka mig? Det innebär att vi i så fall (som alla andra) kommer att vara hemma hela semestern. Tack och lov att vi har hus och trädgård, men jag måste ändå hitta ett sinnestillstånd där jag inte klättrar på väggarna för att jag vill GÖRA saker. Svårt när det strider mot ens personlighet, trots att kraven på aktiviteter inte är särskilt avancerade.
Inga vingårdar…Inga nöjesparker……och ingen tysk rom?
Tänker hela tiden lite fel, känner jag. ”Ja men det kan ju bli gött att vara hemma med, bjuda över kompisar och hänga över en drink…. nä visst nä, man ska kanske inte hänga ihop så mycket ändå?”.
Lite aktiviteter kan man såklart göra, bada, göra utflykter i skogen och sånt, men annat? Tycker det står lite still i huvudet.
Sen tycker jag ändå att det finns positiva saker med hela pandemin. Att ett i allmänt alldeles för högt tempo till vardags nu tvingas sänkas drastiskt av de flesta, att folk förstår och accepterar att inte allt går att ordna lika fort. Det känns generellt bra att den sjuka konsumtionshetsen fått en kraftig inbromsning och att man kanske ser och prioriterar de ”verksamheter” som verkligen är viktiga för samhället. Att det får vara orimligt att en flygresa över hela Europa kostar 300 kr och att åka på weekendresor 3 ggr om året (talar INTE om mitt eget liv nu ska tilläggas) kanske inte heller är helt självklart. Men allt som ändras är såklart jobbigt och ovant, det ligger väl i mänsklighetens natur.
Det är svårt att förhålla sig till denna verkligheten som på en gång känns precis som vanligt och samtidigt väldigt främmande? Hur resonerar du? Ska också säga att jag undvikit att skriva så mycket om Corona, eftersom jag tycker det är svårt att få med en helhetsbild, det finns lika många infallsvinklar och viktiga saker att reflektera över som det finns människor, känns det som. Men det här, det är mina tankar just precis i dag, i den här stunden. Sen finns det tusen aspekter till på hur priviligierade vi är här, och hur hårt det här kommer drabba de som har det sämst, men det är inte en debatt jag tar här.
Jag mår bra igen, förresten, min magsjuka (matförgiftning?) passerade under min födelsedag och sen hann jag återhämta mig helt under helgen. Vad man njuter av att inte vara magsjuk när man just varit det ändå, allt känns så sjukt fantastiskt (även fast det tar ett par dagar innan man är sig själv igen).
Jag har hunnit testa min kaffekvarn ett par gånger och närmat mig nu en riktigt bra kombo malning/mängd. Har ju bara en kaffebryggare, vill inte ha någon kapselmaskin, just för jag tycker det är det godaste kaffet. Ända kaffet som verkligen slog mitt eget med hästlängder var Idas kaffe, även om det såklart inte är kaffet jag saknar mest där.
På fredag ska vi ta ett nytt försök på födelsedags-drink på el duderino, längtar så mycket och hoppas verkligen inte att något mer kommer emellan. För hur som hur är det lätt att känna sig lite ensam i pandemin – och då har jag ändå ett jobb med fantastiskt roliga kollegor att gå till. Skulle jag blivit arbetslös eller om vi bara isolerat mer så hade det varit riktigt jobbigt, de som har det så får alla mina sympatier!!!
På tal om något annat (eller ja, det är ju pandemi-relaterat) så tog min sista lagrade rom slut i går, och nu blir det ju ingen resa till Tyskland för att botanisera i hyllorna på Citti… Så himla tråkigt det också, även om det bara är en skitsak.
Nu ska jag i alla fall lägga den här lilla mannen, han är för rolig nu och pratar massor (dock inte helt tydligt direkt, men det går framåt). Han vill ALDRIG gå in utan skulle nog både äta och sova ute om han fick.. Ute går han runt och pular med sitt, han vattnar, tvättar, gräver och grejar, gäller bara att ha koll så han inte gräver upp nåt viktigt.
Den skulle symbolisera att vi nu tagit ett stort steg genom att ta bort skötbordet eftersom Filip nu är i princip blöjfri. Så jäkla skönt!
Sen fick jag en till användning av bilden, för det är här inne jag spenderat en stor del av natten till min födelsedag idag…. Vet inte om det är magsjuka eller matförgiftning, men resultatet är ju ungefär detsamma…
Nu var det ju inga grandiosa planer för dagen, men jag skulle ju druckit drinkar på el duderino ikväll med bästa T och K 😔
Men men, det kommer fler dagar. Har i alla fall fått en kaffekvarn och ett par emaljerade kaffemuggar, med världens bästa text på!!
Torsdag betyder skola – nu på distans – och i dag är inget undantag trots Valborg. Vi räknar på hållfasthet i balkar, och det har nu börjat utkristallisera sig ett visst mönster dessa dagar. Parallellt har klassen även en messenger-grupp där vi kan ge utlopp för diverse frustrationer över dagens lektion, uppgifter eller brist på underhållning.
Morgonpasset fram till frukost – Den bästa stunden, man är hyfsat pigg och det vi räknade på förra gången och hade som läxa har ändå ramlat på plats oftast. Vi repeterar lite och man kan fråga om man fastnat någonstans (ingen som gör, naturligtvis, trots att alla fastnar, men oftast har man ju ändå rett ut det till kommande lektion)
Frukost till lunch – ja men ändå rätt så ok, det är en enorm mängd beräkningskunskap som ska tryckas in på kort tid, vår lärare räknar och visar och själv så skriver jag väl typ mest av honom och försöker förstå sammanhanget. Det går, men det känns lite som hjärnan ska explodera av all info. Bäst är när vi får räkna själva, för då hinner man tänka efter och fatta vad man gör.
Efter lunch – nä alltså, nu har hjärnan stängt av och det GÅR inte trycka in mer information? Här har vi dessutom en lärare som gärna går in för information av typen ”men man kan också göra på de HÄR andra sätten när man räknar ut samma sak” (mycket onödigt) och ”fast det här behöver ni inte kunna” (efter en lång utläggning). Nu är det verkligen ett fysiskt motstånd i huvudet och det är endast små glimtar av ”aha-upplevelser” som trillar in. Det är det här man får plugga in själv sedan i veckan och som nästa vecka kommer bli den enkla biten på morgonen (som tur är).
Nu har vi en kort rast, om nu nån undrar varför jag hinner blogga, så det ska strax räknas mer.
Hittade just detta inlägget i min mobil, trodde det var publicerat men har nog helt missat det? Här kommer det i alla fall, från 12:e april…
Ligger bredvid Filip i hans säng och lyssnar på andetag som blir tyngre och på vindar utanför fönstret som blir allt hårdare. Vilken skillnad det blev på temperatur nu under eftermiddagen, när vinden bytte riktning och friskade i.
Men hörni, vi måste snacka. För visst kan det inte bara hos oss den här halvisoleringen tar fram det värsta hos alla?!? Inklusive mig själv, ska jag börja med att säga. Vi har haft en rätt gräslig helg efter en stingslig vecka, utan tålamod, hyfs, trevligt beteende eller välgärningar helt enkelt. Själv blir jag ju mitt sämsta jag när jag inte har något litet projekt på gång, vilket kombinerat med allt annat resulterat i en riktigt tjurig och obstinat version av mig själv…
Inte ens ett besök ute i skogen hjälpte! En bidragande orsak till mitt extremt dåliga humör har även varit att tack vare att dagis varit synnerligen ohjälpsamma i vårt arbete att få Filip blöjfri, så nu fick vi till sist ge upp tillfälligt och starta om från början igen om ett litet tag. Förbannad är jag över det, om nån nu undrade.
Idag har det varit något bättre, vi har skaffat oss lite projekt i trädgården så vi har haft lite att göra, vilket känns skönt. Jag har sått dill och koriander, ordnat med landen och klippt ner våra äppelträd lite (hoppas de överlever, var tvungen för de är så sjukt stora) och gått och kikat på allt som växer!!!
Ett förtydligande där angående att jag ”vill ha något projekt” förresten, det finns ALLTID FÖR MYCKET saker att göra när man är en familj på fem, men vanliga hushålls-sysslor bidrar inte med något när det gäller humöret, därför vill jag ändå gärna ha ett projekt att jobba med.
Vilket givetvis inte säger er nånting alls. Men här är en bänk som står utanför Freja och Frasse där jag strax ska in och klippa mig, men eftersom vädret är så ljuvligt kändes det bättre att sitta här ute och vänta. Ska som vanligt bli himla skönt att klippa sig!
Annars har dagen mest bestått av matte på distans. Eller rättare sagt statik. Jag har ju gått på rätt mycket mage när man pluggade förr, t.o.m matte E om jag inte minns fel, men det vi gör nu under extremt kort tid är APSVÅRT. Men men.
Fördelen när man pluggar på distans är ju att man kan välja sitt ”klassrum”, så jag har suttit på altanen hela dagen. Resultatet är iofs mest att det ser ut som jag har på mig ett vitt linne på en rödlätt kropp….
Det går så fort nu, allt. Mars försvann på en vecka och april har bara varat i några dagar känns det som. På jobbet håller jag på och avslutar ett projekt och startar upp ett annat förutom de två projekt som är ”mitt i”, så där är det full rulle minst sagt. Hemma går ju all tid till barnen och vardagsbestyr fram till ca 21, och då har jag ungefär en zombie-artad timme på mig innan det är dags att sova…
Snabb rapport mitt i vardagen, hann klippa färdig mig så nu ska jag bara hem!
Vet inte ens vart ursprunget kommer ifrån, för har sett listan lite överallt. Och ni vet, jag älskar ju listor…
Tre saker jag gör varje morgon: Petar i mina linser – bytte till månadslinser för nåt halvår sedan och det är sjukt mycket bättre än endagslinser måste jag säga! Sminkar mig – åtminstone lite, även en slö dag hemma. Dricker kaffe – antingen hemma på helgen eller direkt när jag kommer till jobbet 06:45.
Tre saker jag ser fram emot: Dagens höghöjdsklättring i Isaberg! Våra två övernattningar i safaritält i Ösjönäs Sommarvärme!!!
Tre saker man kan lyssna på: En underbar podd (Underbara Clara) Gynning och Berg’s podd P3 som nu för tiden har mycket roligare variation i sin musik, MEN som jag saknar PP3!!!
Tre saker jag alltid har i kylen: Basvaror typ mjölk, fil, bregott Prosecco – herregud, man kan ju hitta något man vill fira! Bananer till smoothie, en räddare i nöden till mellis
Tre saker jag blir lugn av: Skogen – OM det inte samtidigt är trotsiga barn och/eller t.ex nåt stup i närheten Köra bil – OM jag inte har bråttom någonstans Pilla i trägården – OM jag inte samtidigt måste avstyra bråk mellan barn. (Ni ser den gemensamma nämnaren här va? Har det varit lite mycket konflikter mellan alla familjemedlemmar på sistone? JA DET HAR DET)
Tre saker som är goda ihop: Kaffe, fika och sol. Lime, chili och vitlök Jordgubbar, råsocker och rom (herregud vad jag längtar)
Tre saker man kan hitta på: Anlägga ett nytt land i trädgården Åka ut i skogen och grilla Ta AW via Skype med sina bästa vänner eftersom det är så svårt att träffas
Tre saker jag vill ha (materiella): En kaffe-mal (heter det så?) så jag kan mala mitt eget kaffe till frukost, har önskat mig en av maken på min födelsedag. Ett gäng nya toppar till sommaren En gård (ni vet vilken).
Tre saker som gör mig glad i vardagen: När jag får skratta och vara knäpp ihop med mina kollegor När jag får kramar av mina barn och maken När jag får ta en kaffe i solen
Jag har världens sämsta tålamod ibland (ofta), jag vet det. Jag klipper ner perenner för tidigt, jag försår för tidigt och så klart kan jag inte hålla mig så idag har jag planerat ut kål-växter med – säkert för tidigt. Men dels är det lite ont om plats bland mina sådder och dels tänker jag att jag skyddar lite extra, så med lite tur ska det nog gå vägen ändå…
Spetskål och mini-pak choi har fått ta plats i två pallkragar. Har ett gång spetskål till på gång, kommer inte hinna odla alla så vill nån ha så finns det!
Kålnät kommer det vara över hela tiden, men nu i början har jag även fiberduk över för att skydda mot sol och kyla.
I vårt nya land har jag nu fått ner potatisen, men hann inte fota så får återkomma med det.
I morgon blir det höghöjdsbana i isaberg mer barnen!
godatankar.com 