Bortskämda i-landsproblem

Sitter just nu i fåtöljen framför TV’n och känner mig lite nere och irriterad av egentligen väldigt ”bortskämda” anledningar. Har ju haft en tämligen händelserik vecka, med kanonkul tripp till möbelmässan, och igår var det tränarträff med avslutande middag/hemmafest. Det var för övrigt väldigt trevligt, det är ju människor med så många olika perspektiv, bakgrunder och åldrar, och det blir ju alltid väldigt intressant då (helst med lite alkohol inblandat).

Så vad gnäller jag då om? Jo, jag är lite förbannad på att jag inte har kunnat hålla mig helt till diet o träning den här veckan. Jättebortskämt, jag vet, det är ju bara en vecka, men skit samma, just nu är jag i alla fall irriterad. För mycket mat och alkohol, och för lite träning – har troligtvis gått UPP den här veckan snarare än ner, och jag har inte så lång tid på mig att gå ner. Jag var ju supernöjd förra veckan, men det har blivit för mycket fusk den här, även om jag i stora drag försökt göra åtminstone så lite dåliga val som möjligt.

Nästa vecka verkar bli mer ”normal”, så då får jag väl försöka ta igen allt jag inte gjorde den här veckan – även om träningen fortfarande blir lite justerad pga mitt finger. Visst ja, det är jag med lite deppig över, tog just bort tejpen efter 10 dagar, och visserligen ser såret jättefint ut och har läkt bra, men jag känner att allt inte är som det ska ändå, fingret känns jättesvagt och böjer sig inte som det ska =( Får väl bita i det sura i morgon, och slå en signal in till hälsan för att se om de kan ta en titt, men om jag ska ha NÅN möjlighet att tävla så får ju gärna det här läka nu…. Usch vad tråkigt, och för en sån liten jävla skitsak med!

Gnäll gnäll, nu är jag färdig, så nu ska jag kolla lite TV innan jag somnar. I morgon är en annan dag, och då är det bara till att ta tag i sig själv och bita ihop, allt ser säkert bättre ut i morgon!

Dagens pass

Pga möbelmässan och lite magont så har det ju bara blivit lite träning den här veckan, men idag var det dags att plocka upp sig igen. Var helt själv idag, ibland känns det motigt men just idag passade det mitt humör. Det fick bli knäböj, hantelpress och lite latsdrag – det senare blev sådär pga att jag fortfarande inte kan böja fingret och greppa ordentligt. Vissa övningar blir ju helt enkelt lidande nu, det blir varken chins, pull-ups eller marklyft, för att inte tala om att kickboxingen får vänta tills fingret läkt… =( Men vad gör man, det är på det stora hela en mini-skada, så det ger sig nog snart.

Lyckades faktiskt med 5 st hantelpress på 15 kg vardera, det har hänt en hel del där känns det som, och nästa gång hoppas jag kunna öka ytterligare! Knäböjen går ju inte framåt som jag vill, rent viktmässigt, men jag får å andra sidan ner rumpan till en decimeter över backen och har justerat tekniken en hel del, så det går väl framåt där med, även om det inte känns så.

För att prova nåt nytt idag så körde jag även en superkort intervallträning efter – badmintonhallen var tom, så jag sprang för allt vad jag var värd där igenom på ett håll, och joggade lugnt tillbaka – 5 varv totalt. Flåsigt blev man ändå, på det lilla korta – fascinerande!

Efter träningen blev det lunch på racketcentrum – räksoppa och grönsakstallrik. Väldigt god soppa, gissar att det var en del grädde i med tanke på hur mätt jag blev, så nu får det nog bli lite mindre fredagsmys. Det har varit svårt att hålla sig helt den här veckan, med konferens och så ska vi ha tränarträff med middag i morgon, men skam den som ger sig! Fasen att det ska vara så svårt att bli av med det där sista…

Kesobröd

Har ju inte direkt varit sådär jättesugen på mat idag, men jag och Lukas bakade i alla fall mitt första LCHF-bröd ikväll – kesobrödet från 56kilo. Har iofs provat typ ”oopsies” vid nån tidigare LCHF-period, men det var ju bara mer eller mindre omelett och inget vidare gott. De här brödet gjorde jag scones av, och det översteg mina förväntningar! Det fick en bra konsistens och det enda jag saknade direkt var att det blev lite ”tomt” i smaken. Använde ett vanligt, lite billigare kokosmjöl och en vanlig kokosolja, så de fick ju en smak av kokos såklart, men eftersom de skulle användas just som scones funkar det ju riktigt bra.

Hade på smör, världens godaste ost (minimunk från Gäsene) och lite, lite fikonmarmelad från det där franska märket med de höga smala burkarna. Det var sinnessjukt tillfredsställande att få äta en ”macka”, det kändes precis som den sortens snälla mat min mage ville ha idag.

Tycker det är så roligt att Lukas gärna vill vara med och baka! Han börjar bli så himlans stor med, känns som han växt massor på sistone. 
Receptet till kesobröden hittar du här! Ser dock att det visst finns ett uppdaterat recept med, får testa det nästa gång!

Fosterställning snarare än lotusställning

Tjoff så sprang denna veckan snabbt framåt! Måndagen försvann snabbt med styrketräning på lunchen o BodyBalance på kvällen, och tisdag – onsdag spenderade jag i stockholm med fem kollegor, vi var på möbelmässan och letade inspiration.

Det är nog ändå årets roligaste mässa att gå på – tja, i Sverige då åtminstone. Många stora fina montrar att titta på, mängder med möbler och en massa inspirerande färger – även om årets färgskala är liiiiite dämpad för att passa mig perfekt. Ska försöka få fram lite bilder o visa er, men det får bli senare.

Idag mår jag mest kasst, känns typ som jag har magkatarr och så mår jag lite lätt illa, bläsch. Lyckats kombinera med nackspärr med, så idag kommer jag åka hem och bara ligga och tycka lite synd om mig själv en stund, så hoppas jag att jag är lite mer laddad tills i imorgon. Kram!

Trerätters

Det har varit en rätt bra dag idag, jag sprang en halvtimme på löpbandet i brist på boxning, det var asjobbigt men jag fixade det i alla fall. Svettades som ett litet as, i slutet rann det verkligen från hela mig….

Sen vart det lördagsfika, fast jag höll mig faktiskt och tog istället för en baguette en ”salami-brie-sallad”, mycket mumsigt! Dessutom visste jag ju att det kom lite andra godsaker till kvällen… Hade nämligen bjudit in mina föräldrar på lite mat, och eftersom jag verkligen ÄLSKAR att laga ”finmat” så spårade det snabbt ur till att bli en trerätters… Maken var inte riktigt lika nöjd, tänkte ju inte riktigt på att jag inte kan använda ena handen när jag planerade, så han fick stå för rätt mycket av köksarbetet – inte så populärt med tanke på att det var fisk och skaldjur på menyn!

Han är bättre på att laga mat än han själv tror, men det blir väl lätt så att jag
oftare står för matlagningen eftersom jag tycker att den är så rolig…

 Menyn bestod i vilket fall av följande:

Förrätt: Moules Marinées
Har bara jobbar med musslor ett fåtal gånger pga en mindre lyckad musselsoppa nån gång i tonåren,
men det blev oerhört gott. Den fick sällskap av lite vitlöksgratinerat bröd från Rosetten, mmmm….

Mys i uterummet. Oliver tyckte om musslorna jättemycket, men de gick inte hem alls hos lillebror.

 Till varmrätt blev det en-fisk-jag-glömt-namnet-på som jag köpte på citygross – tror det var nån form av medelhavsfisk (typ Snapper). Uppskattat av alla utom maken.

Den fick sällskap av ugnsrostad butternut pumpa, broccoli och jordärtskocka,
samt skirat citronsmör. 
Dreglar ni än? 😉 Till efterätt blev det en chocolate swirl cheesecake, lite väl mäktig men ändå god…. 

Visserligen inte så söt, men den blir ju väldigt mastig.

Så, det blev en del fusk med vitlöksbröd och cheesecake idag, men ändå med viss måtta, så jag kände att jag njöt av allt för fulla muggar! Ett par glas vin till med, så känner jag mig rätt lagom seg nu när jag sitter här framför brasan, med laptopen i knäet. Maken snusar redan i fåtöljen bredvid, jag ansluter mig nog så fort jag är klar här…

Hoppas ni alla får en fantastisk helg!

Skam den som ger sig…

Det var väl ingen som trodde att jag INTE skulle träna idag bara för att jag inte kan använda högerhanden?!?! Nu när jag är på rätt väg vill jag absolut inte ha några onödiga uppehåll, så det blev knäböj i Smithmaskinen. Lite ”fusk” att göra i den, men samtidigt tycker jag att det är lättare att göra rätt, och inte böja ryggen för mycket.

I morgon ska jag _försöka_ springa intervaller på löpbandet, eftersom jag ändå insett att boxningen får vänta nån vecka… Håll tummarna!!!

Upp som en sol, ner som en kesoplätt

Morgonen började rätt bra, jobbet flöt på och jag fick till ett bra pass styrketräning på lunchen. Dessutom lyckades jag åstadkomma nåt jag inte lyckats med sen jag var typ 20 – jag lyckades komma under vikten 68 kg! Nu kan det ju variera mycket från en dag till en annan, men det kändes ändå fantastiskt bra, och är ett bevis på min kosthållning fungerar!

Dagen fortsatte bra, med att jag fick lyxa till det med ett besök hos frisören, för att sedan hämta barnen på skola och dagis, men här gjorde jag det dumma misstaget att bestämma mig för att göra kesoplättar som ”middag” (båda barnen älskar dem), den här gången med ett tillägg av lite kokosmjölk som omväxling. Sagt och gjort, jag blandade smeten och mixade den med stavmixer, men när jag sen skulle slå av stavmixern på bunken så lyckades jag på nåt sätt även slå till den trubbiga kanten på kokosburken (inte ens locket alltså). Sa typ ”aj” och kollade på fingret, såg ut som ett litet minisår, men precis när jag skulle fortsätta med maten böjde jag på fingret. Hmmm, vad det glipar. Vad är det för vitt som syns, är det kokos? Nähä, det är antingen en sena eller ben, skit oxå. Nåväl, på med plåster och tejp, och steka plättar.

Bestämde mig för att försöka sparras ända, men eftersom jag inte kunde böja fingret var det ju lite svårt. Lyckades dessutom slå upp skadan på mitt smalben, så för första gången på 3 år tvingades jag avbryta sparringen – det kändes ju lagom bra….

Så, nu sitter jag här med tejpade fingrar där ett gör asont, och har just bestämt mig för att sluta. Den här livsfarliga hobbyn kan man ju inte fortsätta med, det här var nog sista gången jag gjorde kesoplättar med kokos i!!! 😉

Frestelser

Aaargh, igår VABbade jag med Lukas, och det är ju heeeelt hopplöst när man ska hålla någon form av vettig kosthållning. I och med att jag kör 16:8 så äter jag ju ingen frukost normalt sett, här på jobbet är det ju inga problem för här FINNS det ju ingen frukost, men när man gör i ordning frukost till barnen (de äter ju vanligen på skola och dagis) så är det ju helt sinnessjukt svårt att inte äta nåt själv.

Visserligen valde jag en bra frukost, det blev kokt ägg och lite ost, men sen var det ju likadant resten av dagen med. Går jag hemma så går jag och drar i kylen hela tiden för att äta nåt – vad är det för beteende egentligen?!? Alltså blev det lite mycket ätit i går, men jag valde som sagt var bra mat hela tiden åtminstone. Annars hade jag nog kunnat äta hur mycket ”skit” som helst…

Det GÅR ju välja vettiga alternativ, så blir inte ”skadan” så stor…

Idag är Lukas tillbaka på dagis, fortfarande hostig och snuvig, men pigg i övrigt, och jag är tillbaka i ”säkerhet” på jobbet – långt bort från alla frestelser i det egna köket 😉

SÅ skapar man tandläkarskräck

Är just nu rätt irriterad, var hos tandsköterskan med Oliver för att plasta kindtänderna, och tandsköterskan han har (eller hade, det sista jag gjorde innan jag gick därifrån var att byta tandsköterska) var totalt opedagogisk och jävligt kass, rent ut sagt. Det är kanske inte så smidigt att köra ner alla grejer i munnen på en sjuåring utan att förklara, han fick ju panik och tyckte att han inte kunde andas. Ok, nu är jag skitförbannad, men jag ska försöka släppa det…

Igår blev det ett konstigt sparringpass, jag lyckades nämligen få med mig fel träningsväska dit – inte ett skydd, handskar, hjälm eller tandskydd så långt ögat kunde nå… Tur att man kan micra ett nytt tandskydd då, och låna skydd! Men vad avigt det var, med skydd som inte är mina egna och som sitter som de ska. Nåväl, sparringen gick i alla fall ok, benet börjar kännas bättre (har det lindat för att skydda det), kan tom sparka en del med det nu om jag bara passar mig lite.

Idag är maken hemma med en väldigt hostig och snuvig Lukas – antingen är det nåt som bryter ut under dagen eller så vänder det direkt, vi får väl se vilket ikväll. Är jag hemma i morgon så får det väl bli kvällsträning istället för lunchträning, men det går ju bra det med 🙂

En ny utmaning!

Oj, det var visst lite glest mellan uppdateringarna här! Det har hänt lite i helgen, eller tja, hänt och hänt är väl inte riktigt rätt ord, men jag ska förklara. Kunde först inte bestämma mig för om jag skulle skriva nåt eller inte om det, eftersom det inte alls är säkert att det blir av, men vad sjutton, blir det inget så blir det inget helt enkelt.

Jag tänkte att jag skulle prova att tävla i kickboxingen en gång, jag har funderat på det ett tag, och det känns som om det kunde vara roligt att åtminstone ha försökt en gång. Det kanske inte alls är nåt för mig, eller så tycker jag det är jättekul, i vilket fall så ska jag utmana mig själv och försöka! Den tävlingen jag siktar på heter Rookie Rumble och går i Göteborg i mars, det är en nybörjartävling där du bara får vara med om du tävlat mindre än fem gånger (däremot kan du ha tränat i 14 år, så det är inte så att det är nybörjare som tävlar nödvändigtvis).

Det hela förde ju med sig två saker, dels blev jag supertaggad på att träna mer kickboxing, och dels så måste jag gå ner ca 2 kg. Det senare beror på att jag inte vill hamna i den tyngsta viktklassen (70 kg och uppåt) utan hellre vill hålla mig i 65-70 kg för att inte riskera att stöta på nån som är 10-15 kg tyngre än mig. Och även om jag ligger på ca 69 nu, så vill jag gärna ha ett par kilo till godo, för säkerhets skull.

Så, planen nu är att strypa kolhydraterna ”helt”, dvs hålla mig till LCHF kostråd genom att äta produkter som håller mindre än 5 g kolhydrater per 100 g, men samtidigt hålla nere fettet litegrann – jag ligger för nära min målvikt för att gå ner med ”vanlig” LCHF. När det gäller träningen så ska jag försöka hinna med minst ett teknikpass i veckan förutom mina vanliga två sparringpass, och dessutom försöka komma åt att träna någon form av intervaller för att få upp flåset lite.

Frulle idag – kesoplättar med hallonkvarg! Inte så dumt alls, faktiskt…

Känner mig oväntat pirrig/nervös nu när jag väl bestämt mig, och väldigt laddad!

Som sagt, nu är det ju inte säkert att det blir av, jag måste ha nån som vill och hinner coacha mig, och sen kan det ju bli för få anmälda till tävlingen, jag kan skada mig eller bli sjuk och en massa sånt, men skit samma, nu vet ni mina ambitioner! 😉