Rapport från…

…verkligheten? Sjukstugan? Cyklopen? Karantänen?

Tja, välj själv. Vi har ju i alla fall varit hemma med Filip hela veckan, en av oss har försökt jobba hemifrån och den andra har varit sjuk eller vabbat. För vi blev ju sjuka båda två vuxna här hemma med, förkylning, feber, ont i halsen och kroppen. Filip är mest snuvig nu, men de säger att han ska ha varit 2 dagar symptomfri innan dagis, men i såfall lär vi ju få vabba till midsommar?! Lite rinnig näsa är svårt att undvika så här års känner jag… Förhoppningen är väl att han ska kunna gå till dagis på måndag ändå.

Själv vaknade jag enögd i dag, för i går fick jag en ögoninflammation som hette duga. Ena ögat gick alltså inte öppna alls i morse och är riktigt svullet och rött. Förutom övrig hängighet då…

Potträningen då? Jodå, vi kan väl säga att det står ungefär 10-0 till golvet vs pottan… Men det går framåt för all del, nyss sa han faktiskt potta och hämtade den – samtidigt som han kissade – så det finns nog hopp om det. Sjukt att jag inte minns alls hur det var med de andra barnen???

För övrigt känns allt som vanligt förutom att man får en overklighetskänsla när man hör om alla varsel och nedstängningar överallt. Som jag sagt innan så skrämmer mig reaktionerna, inte viruset. Dessutom kan jag inte baka eftersom folk bunkrade jäst (och socker, men det hade jag hemma)… Så knepiga reaktioner ändå.

Vad gör ni? Kommunicera med mig innan jag får total lappsjuka här hemma!!!

Virus-potträning!

Det är ju ett jäkla tjötande om Corona. Min alldeles personliga åsikt är att jag inte är alls rädd för själva influensan, vare sig för min egen eller familjens del, även om jag såklart har människor i min bekantskapskrets som jag kan oroa mig för, precis som med vilken influensa som helst. Däremot oroar jag mig rätt mycket över de i mitt huvud rätt sjuka åtgärderna som införts pga denna influensa?? Men – jag respekterar att folk har egna åsikter om saken, det här är bara min egen åsikt.

Det jag vill komma till är egentligen något helt annat, men bakgrunden är att Filip som varit förkyld nu måste vara symptomfri i två dagar innan han får gå tillbaka till dagis. Med en förkyld 3-åring vintertid kan det ju dröja tyyyyyp till midsommar, om man ska vara krass…

Så, till sist till saken. Nu måste vi ju jobba och vabba hemifrån i åtminstone ett par dagar och då kom jag ju på en genialisk sak – det är ju ett perfekt tillfälle att potträna Filip! Vi kan inte direkt åka någonstans, vi kan hålla bra rutiner hemma och vi är jävligt trötta på blöjor.

Målbilden är en blöjfri vår innan påsk!

Eftersom vi båda har totala minnesluckor från när de båda äldre barnen skulle bli blöjfria så laddade jag ner (köpte alltså) boken ”Blöjfri på 3 dagar” som känns lovande med en massa tips och vettig logik. Så, nu är blöjorna undanplockade och vi är typ redo för en lång och gissningsvis ganska blöt dag i morgon. Vi kommer jobba lite omvartannat här, men det ska nog lösa sig.

Kan komma behöva ett stort glas vin i morgon kväll misstänker jag, och jag tar gärna emot mentala hejarop…

Filip 3 år

I dag är det tre år sedan jag rullades in för ett planerat kejsarsnitt, det första på tre barn. För redan då bestämde ju du hur du ville ha det. De hade varnat mig innan för att det kunde ta någon minut innan bebisen skrek vid ett kejsarsnitt, men du gav upp ett gallskrik så fort du (knappt) var ute, så full av liv!

Du är på ett sätt ett väldigt nöjt barn, du kan roa dig själv hur bra som helst, men ganska ofta med saker du vet att du inte får. Du har världens humör när du INTE får göra som du vill, men du är inte långsint. Du är smart och klurig och lite lurig när det gäller att hitta på hyss. Du är nästan alltför självständig för du bryr dig inget vidare om huruvida vi följer med eller ej när du springer iväg.

Du är svår att fota, för du är alltid i farten!

Du har ingen favoritleksak eller gosedjur över tid, men varje dag väljer du ut en sak som du sedan nästan inte släpper. Det kan vara en bil eller något så enkelt som en sten, men den hålls hårt, hårt i din lilla hand.

Du ska vara med överallt, och göra allt det vi andra gör.

Du gillar att sjunga, du är mitt första barn som gör det. Du pratar en hel del, men det är mycket som är otydligt, så vi ska få hjälp av en logoped med lite tips på hur vi kan öva på orden med dig. Om du vill, alltså, för vill du säga saker på ditt sätt så lär du väl göra det.

Du älskar att vara ute och vill mer än gärna vandra runt fritt. Din pappa är otroligt tålmodig där och kan gå runt med dig länge, länge, jag är för rastlös (och frusen) för att stå och kolla när du kastar 511 stenar i vattnet i en halvtimme.

Du har världens roligaste minspel och kroppsspråk!

Dina bröder älskar dig verkligen, och du älskar när de leker med dig. Du gillar inte när jag och Lukas vill krama och pussa på dig, du ser inte alls vad det ska vara för nytta med det. Jag ser på Lukas att han har svårt att förstå det, kanske blir det lättare när du blir lite äldre.

Du ÄLSKAR semlor – eller mandelmassa och grädde i alla fall.

I dag är du tre år mitt hjärta, du ska få en springcykel (herregud hur ska det gå) och några bilar och lite kläder. För leksaker, det är då verkligen inte något det är en brist på i det här huset efter tre barn…

Grattis min lilla Filip, på din 3-årsdag!

Prepper-odling?

Det är ett sånt jäkla tjatande om Corona överallt, så jag har struntat i att skriva om det här, men ämnet nästlar ju sig in överallt. Det är en svår balans med, jag respekterar de som är gamla eller andra hälsoproblem och därmed oroar sig, men för gemene man (och mig själv och min familj) oroar jag mig inte ett dugg för själva influensan.

För alla extrema åtgärder däremot, kan man ju oroa sig lite. För att man tänker att man ska baka bara för att inse att ALL jäst och ALLT socker är tomt på hyllorna? Det blir ju en ond spiral, man måste börja bunkra för att alla andra gör det… Dessutom är det ju jäkligt lätt att trigga den lilla prepper som nog bor i många av oss. För jag måste erkänna att det hade suttit lite extra fint med det där huset på landet nu, det där man kan bli åtminstone liiiite självförsörjande om det kniper. Men men, jag är samtidigt glad att jag sitter i en villa med trädgård och inte inne i en liten lägenhet där jag inte har någon möjlighet att påverka min eventuella självförsörjning, nu kan vi åtminstone göra NÅGOT, även om vi nu mest odlar för att det är roligt.

När vi ändå inte kommer någonstans direkt här hemma så har jag passat på att så lite mer fröer, kanske liiiite tidigt men vi får väl hoppas på en varm och tidig vår (hörde jag någon skratta?). I dag har jag pillat ner lite slanggurka, mini-pak choi och spetskål. Jag har planterat om min sallad och jag har satt potatis i jord för att förgro min tidigaste sort (Minerva) för en extra tidig skörd.

Vi pausade ju vårt växthusbygge, så nu har jag byggt mig en provisorisk hylla i uterummet med hjälp av en stege och lite annat. Funkar toppenbra att ställa plastbackar från IKEA på, och där i kan jag ha mina sådder utan att vara rädd för att spilla på golvet och skita ner. Inte apsnyggt, men temperaturen håller sig åtminstone lite över den som är ute. För övrigt så var jag tvungen att flytta ut ett par av mina tomater pga platsbrist för någon vecka sedan, och de har faktiskt klarat den relativa kylan och till och med nollgradigt oväntat bra. Det blir ju väldigt ljust där inne med, så det verkar räcka även utan extrabelysning där.

Så här ser det ut i mina odlingar nu – utplacerade lite här och var utefter vad behovet är för växten i fråga:

I garaget har jag fått öka avståndet mellan hyllorna för att inte tomatplantorna ska brännas sönder. Här är det runt 15 grader varmt och det mesta växer sjukt bra, det är bara lite ont om plats…
Ok inte jättesnyggt, men funkar bra som tillfällig lösning nu i typ två månader innan det är dags att plantera ut allt.
Inne i vardagsrummet står sånt som ska gro innan det flyttas ut i uterummet, Pak Choi, gurka och spetskål.

En sak jag tänker att jag ska göra annorlunda i år mot innan är att jag måste lära mig att inte så allt av en sak samtidigt. Dels blir det så känsligt om något blir för varmt/kallt eller torrt och dels så är det ju svårt att äta upp 45 apstora Pak Choi’er på loppet av 2 veckor… (Ja, egna erfarenheter…) Så, nu har jag sått en del av tomaterna, en liten del av gurkan, spetskålen och pak choi’en, för att så en till omgång om kanske 1-3 veckor. Då hoppas jag att inte skörden blir förstörd om jag måste plantera ut en del tidigt, eller om något annat händer. Tänker också att jag ska lära mig fylla på med fröer i landet där man plockar upp saker efter hand, så inte det är stora ”gap” i landet. Tur att man lär sig åtminstone lite för varje år som går!

Prosit

I dag är jag och Filip lite hängiga och förkylda här hemma, så nu är det väl bäst att hålla sig just hemma, även om jag nu mest tror det är en förkylning. Just idag fick jag ju faktiskt lite av det jag önskade mig häromdagen, nämligen att få sitta i lä med ansiktet mot solen en stund.

I väntan på lite grönska är det ju ändå otroligt vackert med snö!

Maken tränar och de stora grabbarna är och åker pulka. Jag och Filip har knatat runt i trädgården lite men nu ville han gå in och kolla Nalle Puh, så jag passar på att sitta på altanen precis utanför. SÅ gott solen värmer!!

Är rätt trött, Filip hade krupp i natt, men det är så mycket enklare när man vet lite vad det är och hur man ska hantera det. Vi har sovit med sängen upphöjd och fönstret öppet och det hjälper jättemycket.

Hoppas nu mest att maken köper med semlor på vägen hem, och det är nog inte så otroligt 😊 Hoppas ni får en skön helg!

På väg mot en vägg

Näe hörni. Det här har varit ungefär två veckor som har varit ALLDELES för stressiga, så här kan vi inte ha det! Fasen vad lätt det är att ryckas med, när jobbet dels är roligt och man även vill prestera bra, men dels även på grund av att om JAG inte hinner med så påverkar det ju en massa andra personer.

Men, i går kom jag hem och hade hjärtat i halsen och en klump i magen, på odrägligt humör mot barnen och med noll och intet tålamod, det funkar ju inte. Gör om gör rätt, så att säga, och i dag har jag haft en mycket aktiv inställning till att ta det lugnt och gå på Good Enough. Så fort telefonen har plingat till så har pulsen gått upp, men det har funkat att bara vara jävligt enveten med långa, djupa andetag och gå ifrån nån minut. Det kommer ge sig, det gick bättre redan på eftermiddagen, men jag kommer få tänka aktivt på det ett tag tror jag. Känns mycket bättre hemma med, tålamodet är någorlunda återställt (även tack vare barnen som kände av läget redan i går och hjälpte till så gott de kunde) och vi har haft en ganska lugn kväll.

Den här helgen får nog bli riktigt lugn, igen, hoppas på så pass fint väder att jag kan greja lite smått i trädgården, det är väldigt avstressande tycker jag. Det händer ju en del där ute med, förutom krokusar och tulpaner som är på gång så tittar tex både rabarber och kärleksört fram redan. Försöker lägga lite täck över det sistnämnda så den inte ska frysa sönder om det blir lite minus någon natt.

Sitter också och jäser på ett himla ytligt inlägg som jag inte riktigt vet om jag ska skriva eller ej. Vet att det åtminstone är ett par av mina nya kollegor som läser här (hej hej!) och av någon anledning känns det liksom lite pinigt att skriva om ytligheter då? Vet egentligen inte varför. Kanske för att jag inte vill att det ska kännas som jag fiskar komplimanger? Fast samtidigt så vill jag ju såklart kunna skriva om precis det jag känner för naturligtvis, så det kommer nog bli ett inlägg ändå, ni får väl ta skämskudde om det behövs, hahaha!

Blåbärstry och tomatomsorg

I går var jag på bomässan – eller egentligen nästan bara på trädgårdsmässan och delikatessmässan. Handlade efter mycket funderande både lite sättpotatis (Connect och Minerva) och tre olika sorters blåbärstry. Den senare har jag hört gott om från en gammal kollega och var rätt nyfiken på, men jäklans vilka buskar det tydligen ska bli? Uppemot 180 cm höga! Ska bara planera ut någonstans att göra av dem med, det börjar bli svårt att få ihop trädgården med både plats för gräsklippare att köra, barn att springa och en stor studsmatta – förutom alla land vi redan har. Men det är ett kärt problem!

Bild lånad från Sara Bäckmo.

Potatisen ska jag nog förgro till nästa helg, måste hinna få hit jord till det tilltänkta potatislandet sen innan de gror allt för mycket, och kommunen levererar tidigast vecka 16… Blåbärstryt (blåbärstryna?) får nog stå i kruka lite till.

Hade sån skön odlingsfeeling när jag kom hem att jag planterade om lite tomater och blommor som fått övervintra i garaget. Har flera hortensior som redan är tämligen på gång, och ett par hibiskus jag trooor har klarat sig. Det var en liten besvikelse att det inte såldes tomater på mässan i år, köpte ju mina där förra året, men å andra sidan har jag ju en ganska bra laddning på gång i garaget.

De ser lite slokande ut precis när man planterar om dem.
Snart ska denna hyllan med växtbelysning få flytta ut i uterummet tror jag.

Långbakad fläsksida med krispig svål

Jag förstår inte riktigt folk som skär bort en fettrand eller en krispig svål från sitt kött. På ett sätt fattar jag ju att det ju såklart är en hel del kalorier i, men det skulle för mig vara som att servera en dessert och sen plocka bort allt socker? Då väljer jag hellre mina tillfällen, för jäklar vad gott det här var!

Långbakad fläsksida (eller sidfläsk) med krispig svål, 4 portioner

ca 1 kg fläsksida eller sidfläsk (ej rimmat) med svål
0,5 dl olivolja
6-8 vitlöksklyftor
20 hela kryddpepparkorn
2 lagerblad
2 msk torkad, malen ingefära
2-3 tsk salt

Mortla ihop alla ingredienser, ja förutom fläsksidan då. Skåra svålen enligt egna önskemål, och gnid in kryddblandningen ordentligt så den kommer ner i springorna och runt hela köttet. Lägg köttet i en ugnsfast form och täck med aluminiumfolie. Sätt in längst ner i ugnen på 125 grader i 2-4 timmar. Längre tid ger ett mörare kött, men ibland hinner man ju inte. Öppna ugnen och ta bort folien (akta dig för ångan) och höj sedan temperaturen till 225 grader. Höj upp steken så den hamnar åtminstone i mitten av ugnen, eller högre. Låt den gå i ca 30 minuter, till svålen verkligen blivit genomgjord och krispig. Vill du så kan du lägga i klyftad potatis runt om i formen nu. I slutsteget kommer lite olja och kryddor se brända och svarta ut, men det ska till hög temperatur för att svålen ska bli krispig, så håll ut.

Ungefär så här ser den ut när den åker in i ugnen…
…och ungefär så här när du tar ut den!!!

Ta ut steken och låt den stå i 10 minuter innan du skivar upp den.

Jag serverade min med en ljummen sallad gjord på stekt grönkål, sallad, ugnsrostade tomater, avokado samt rostade pumpakärnor. Som ”dressing” tog jag lite av spadet från köttet, såååå gott! Spara annars det spadet, det är supergott att ha som buljong i tex en soppa!

Ät, njut, och gillar du receptet får du väldigt gärna lämna en kommentar!

Som en lotto-vinst!

Jag hade just varit med om en av de bästa eftermiddagarna i mitt liv tror jag, en helt vanlig tisdag! Det är dessutom nästan svårt att få fram det magiska i den, speciellt för nån som inte har barn, men låt mig försöka:

Jag kommer hem med Filip som vill fortsätta vara ute i trädgården så jag stänger till vår grind och går in. Inne är det knäpp tyst. Kollar in och ser de två stora pojkarna på varsin sida köksbordet, djupt koncentrerade på läxor och helt utan tjafs. Båda två gör dessutom mer än de läxor som måste göras och har därmed tagit in en hel dag.

När de är klara ber jag Oliver ha ett öga på Filip genom fönstret, men han säger glatt att han går ut till honom i stället. Efter några minuter sticker han in huvudet och säger att han tar Filip på en promenad i lådbilen.

Under tiden kommer Lukas fram och ber att få hjälpa till att göra köttfärssås. Han hackar lök och vi småpratar utan tjafs och gnäll och utan om böner att få spela?! Vi lagar mat och har så himla trevligt.

Efter en stund kommer Oliver hem med Filip, som ramlat i en vattenpöl och som trots galon är dyblöt. Han har fått Olivers vantar eftersom han var kall, säger Oliver som oxå är dyblöt av regn. Båda klär glatt av sig återigen utan gnäll, tjafs eller tjat om spel!?

Strax därpå är maten klar, alla äter stora portioner, pratar och har det helt suveränt! Efter maten åker jag och Filip och hämtar maken i Bankeryd, där jag just nu sitter och väntar på att han ska springa in och köpa lite mjölk.

De här alltså! 😍😍😍

Alltså fattar ni vilken eftermiddag?! Kan man ha det så här bra???

Hoppas hören* snart är slut

Som det kanske lyste igenom i mitt något syrliga inlägg tidigare i dag så är jag för jävla trött. I går var jag aptrött men skrev kanske mest bort det som att jag var lite ”bakis” – var dock nästan nykter när jag gick hem runt 23-snåret så mest socialt bakis kanske. Knepigt nog har jag varit lika trött i dag, känner mig som att jag är sjuk fast utan ont i kroppen och feber och liksom bara med tröttheten?

Visst, det har varit en ganska hektisk period på jobbet, men ändå. Kanske att det ligger något i kroppen som den jobbar mot, fast det inte bryter ut. Eller så har det bara varit lite mycket, totalt sett. För det är ju lite så, med tre barn finns ingen egentid längre. Ingen tid när det bara är jag OCH jag inte måste göra något (typ laga mat åt barn, handla nåt eller tex träna). Ingen tid att liksom ladda om.

Längt till vår och påsk!

Hade vi kunnat ge oss ut i skogen lite mer så har ju det åtminstone en avkopplande och avstressande effekt, men det har verkligen varit riktigt pissväder på just helgerna typ hela Hören (*kan vi döpa den nya årstiden till det, inte höst, inte vår och absolut inte vinter = hör?). Och även om man till en viss del kan klä sig efter väder så är det ändå inget trevligt att vara ute i blåst och regn…

Så, jag hoppas verkligen att våren ändå är i antågande, med sol och sköna dagar ute. Kram på er vänner, hoppas ni har mer energi än mig!