En god OCH dålig idé

Det har ju varit så fantastiskt fint väder i veckan, verkligen med vårkänslor i den relativa värmen! Därför var det kanske inte oväntat att när vi nu fick en ”vanlig” ledig helg ihop allesammans så kände jag att det vore himla trevligt att komma ut och vandra och grilla lite allihop.

Den goda idén

Ja men det var ju så otroligt skönt att komma ut allihop! Vi åkte ut till Ryforsleden i Mullsjö som har en sån fin grillplats och vacker, omväxlande skog. Det var supermysigt och väldigt gott att grilla även om vi bara körde korv med bröd den här gången, och så skönt att få ordentligt med frisk luft. Alla* mådde riktigt bra när vi åkte hemåt sen.

Den dåliga idén

Jag fick för mig att vad sjutton, vi går runt hela leden allihop, den är ju inte så lång (jag hade för mig den var 5 km men den är ju nästan 7 km) och vi behöver röra på oss lite. Problemet var dock att det var ju ett tag sedan vi var ute med Filip så han var inte lika nöjd att sitta i bär-ryggsäcken som vanligt – minst sagt. Dessutom är han ju sån att han ska absolut inte gå åt samma håll som oss, någonsin?! Inte så jäkla smidigt… För att göra det hela enklare så var det fläckvis väldigt isigt vilket ofelbart gjorde att när vi fick honom att gå åt rätt håll själv så halkade han och slog sig…. Det innebar att vi fick locka, hota, bära och muta honom fram meter för meter, tills vi till slut fick nog och satte honom i ryggsäcken ändå, där han efter en stund ändå blev nöjd. Kan säga att det gick åt enorma mängder energi för oss vuxna.

Vi bar…
Vi lockade…
han ville sitta…
…men inte i ryggsäcken (här gallskrikande i mitt öra).

Vi tyckte även att Lukas var lite ovanligt trött* och gnällde att han inte orkade, något som liksom inte går att göra något åt mitt i skogen?! Det vore typ lika långt att gå tillbaka som framåt och han är för stor för att man ska kunna bära honom ju.

Den där fläckvisa isen ställde ju till det en del med, det var rätt jobbigt att gå och framförallt ville inte jag halka som hade Filip på ryggen, så det blev en del klättrande, kanande och omvägar för att ta oss fram.

Kontentan…

…av det hela är att det var jätteskönt att komma ut allihop men vi borde gått den korta vägen till grillplatsen bara och sen tillbaka.

Ungefär alla kände så här när vi kom hem.

*När vi kom hem så kände han sig hängig så när han kollade tempen hade 
han 38,2 – gissa om jag kände mig som årets morsa…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s